Header

Hej hörrni ✨

Måendet är väldigt upp och ner just nu, vilket ni kanske förstår med tanke på förra inlägget. Mestadels ner, men det finns ljuspunkter lite här & var.

Blev en tripp till akuten lördags kväll/natt, mådde inte alls bra. Men det var inget farligt så det var skönt! Kom hem ganska många timmar senare samma natt.

Just det! Här är min öronpiercing-status just nu 😎 Jag vill så gärna ta ett till hål, ett sista, men jag är osäker vart det ska sitta! Vill ha en daith men tror det blir för mycket. Vad tycker ni?


Sen kan vi väl bra ta en tyst minut för mitt morgonruffs idag? 😂 Vaknade och tjöt nästan till när jag kollade mig i spegeln för trodde det var Ronja Rövardotter eller nåt...

Likes

Comments

Hej hörrni.

Detta kommer bli ett lite ledset inlägg, men jag har behov av att skriva av mig.

Det som inte fick hända, och speciellt inte nu, hände. Min klippa i stormen, mitt ljus i livet, han är borta. Känslorna är kaos men ändå känner jag mig helt totalt tom.

Han fick mig in i ljuset, och fick mig att stanna där. Nu släckte han ljusknappen och gick.

Vi är fortfarande vänner, I guess. Men hjärtat är krossat inifrån och ut, jag är trasig på alla sätt som går. Tom. Vilse. Vad gör jag nu? Andetagen är en kamp att uträtta, och det är tugnt. Riktigt tugnt. Allt är borta. Alla fina minnen blev helt plötsligt jobbiga minnen som får mig till tårar. Minnen som fick mig att kämpa är nu minnen jag bara vill glömma bort.

Detta är extremt tugnt. Just nu behöver jag bara all stöttning, kärlek, pepp och girlpower jag kan få.
Vill ni droppa en kommentar, så är ni guld värda. Väljer ni att inte göra det så tack ändå för att ni läste mitt inlägg och kanske följer min blogg.

Likes

Comments

Hej hörrni! ✨

Då jag emellanåt får ryck och måste sortera/städa/ta bort grejer osvosv så rensade jag nu bloggen lite & kategoriserade inläggen rätt! Känns skönt, haha. Blir oftast så - är det kaos i huvudet vill man åtminstone ha det sorterat utanför hjärnan.

Tänkte även berätta i ett inlägg läget just nu, då jag oftast får en dålig ovana att skriva tusen olika inlägg haha.

Just nu i min resa mot friskhet kan man säga att jag är i slutspurten, jag ser det som tre steg ungefär (väldigt kortfattat alltså.)

1. När det händer. När den psykiska ohälsan börjar, håller på och tar över. När man upplever allting.
2. Återhämtning. När man försöker återhämta sig från allt som hänt och försöker att bli frisk.
3. Bearbetning. Inte nog med att man ska genomlida det en gång, utan man måste genomlida det en gång till i form av bearbetning, för att helt komma över det, "släppa det" och gå vidare i livet som en frisk person.

Just nu är jag i bearbetningsfasen, och det jag bearbetar är helt enkelt allt som hänt. Alla känslor jag upplevt, alla minnen, händelser, trauman, osv. (vad exakt det är jag bearbetar kan ni läsa väldigt kortfattat om HÄR) Och jag behöver hjälp med den bearbetningen, för den klarar jag inte själv. Det är alldeles för tufft, jobbigt, svårt, omöjligt. Jag ska troligtvis börja en trauma-behandling för PTSD. Men jag vet inte hur och när än, för där krockar det pga min ålder.
Jag fyller 18 i februari, alltså är det ingen idé att gå till BUPs PTSD-team för jag kommer inte hinna göra klart behandlingen. Men vuxenpsyk tar ju inte emot folk under 18 år, så jag är lite vilse just nu.
Men min BUP-läkare ska höra med vuxenpsyk om jag kan börja med en traumabehandling där ändå, då det är väldigt angeläget just nu, och ganska så akut. För just nu fungerar inte min vardag, alls.
Konstant ångest, flashbacks, jobbiga minnen, mardrömmar flera dagar i veckan, återfall, nedstämd, osv. Detta innebär att jag har tagit ett uppehåll från praktiken, och inte orkat gå till skolan på flera veckor. Det fungerar inte, jag fungerar inte.

Jag håller tummar & tår och hoppas på det bästa, det brukar ju lösa sig ellerhur?


Likes

Comments

Hej hörrni ✨

Ibland, ofta, vissa alltid, känner man att man inte har någon som förstår, någon/något att vända sig till. Man känner sig ensammast i världen och man tror att man är konstig och dålig. Men det är du inte.

Du är inte ensam i din kamp, tro mig.

Idag tänkte jag tipsa om några av de organisationer, stödchattar & poddar som finns för er som känner er vilsna och ensamma, som kämpar, eller till dig som inte riktigt förstår vad psykisk ohälsa, psykiska diagnoser etc innebär, eller för dig som vill lära dig mer eller för dig som har en närstående som lider och söker stöd. Vad det än är, som kopplas till psykisk ohälsa.


Tilia - En ideell organisation för ungdomar som lider av någon form av psykisk ohälsa.

De har en stödchatt öppen 21-22:30 varje kväll, året runt. När den inte är öppen kan man när som helst gå in på deras hemsida och skicka ett meddelande.
”Vi finns tillgängliga 365 dagar om året och du kan söka stöd hos oss vart du än bor i landet.”

Hemsida: www.foreningentilia.se
Facebook: facebook.com/foreningentilia
Instagram: instagram.com/teamtilia


SHEDO - ”En ideell förening vars syfte är att sprida kunskap om ätstörningar och självskadebeteende, ge stöd åt drabbade och anhöriga samt arbeta för bättre vård för dessa patientgrupper.”

De kommer den 2/12 2017 kl. 13, öppna ”Självskadechatten”. Den riktar sig till individer med självskadebeteende och/eller ätstörningar samt närstående. Den kommer vara öppen tisdagar, torsdagar, lördagar & söndagar. Mer info kommer!
Tills vidare kan ni alltid söka stöd genom deras jourmail, all info och mycket mer finns på deras hemsida.

Hemsida: www.shedo.se
Facebook: facebook.com/foreningenSHEDO
Instagram: instagram.com/foreningenshedo


Mind - "Är en ideell förening som arbetar för psykisk hälsa och stödjer människor i kris. Att vi pratar om det är livsviktigt."

Går ni in på deras hemsida finner ni nummer till t.ex självmordslinjen, föräldratelefonen osv. De har även ett forum. All info om det och mer hittar ni på hemsidan!

Hemsida: https://mind.se
Forum: https://forum.mind.se
Instagram: instagram.com/mindsverige


PODDAR

- Tiliapodden
- Ångestpodden
- Psykpodden
- Sinnessjukt
- Fyllepodden
- Beroendepodden

Likes

Comments

Hej hörrni ✨

Sett att sånnahär inlägg är väldigt uppskattade, så vi kör!

• Here goes my hudvårdsrutin •

Steg 1-3 - Rengöring

Börjar med Etude House mild cleansing oil för att få bort bl.a smink.

Fortsätter med COSRX salicylic acid daily gentle cleanser, för att få bort resterande då oljan inte riktigt får bort allt.

Och sen, DOCK endast 1 gång/vecka, använder jag en face scrub från Mary Kay. Denna använder jag ej dagligen.


Steg 4-6 - Vårda huden

Efter rengöring använder jag en toner/ansiktsvatten från COSRX: AHA/BHA clarifying treatment toner.

Sedan tar jag ögonkrämen ”intense care gold 24K snail eye cream” från TonyMoly och JA, jag vet vad ni tänker. ”SNIGELSEKRET!?!?” I sydkorea har de kommit på denna fantastiska idén för huden. Det förebygger rynkor, är bra mot känslig och irriterad hy, tar bort acne & acne-ärr, rena rama återfuktnings-bomben osvosv. Ljusar även upp mörka ringar under ögonen.

Efter det tar jag en hydrator från Mary Kay för att avsluta rutinen inför natten.

Detta gör jag varje kväll. På morgonen så dels hinner jag inte alltid, och dels behövs det inte. Att skölja ansiktet med vatten på morgonen räcker gott & väl.





VID BEHOV

Dessa produkter använder jag vid behov. Det är läppbalsam från EOS samt ett jag gjort själv som är 100% veganskt! 😍

Sen är det plåster att sätta på finnar för att dra ut infektionen, skydda finnen och förhindra ytterligare infektion! Från COSRX.

Samt de bästa pormaskborttagnings-plåstrena som finns!! Nivea’s refining clear-up strips.




ANSIKTSMASKER

Nu till favoriterna - ansiktsmasker!!! 😍

Mina två absoluta all time favourite sheet masks från TonyMoly, samt en ler-gel mask från samma märke!

Använder lermask 1 gång/vecka, och sheet masks 2-3 ggr då de är så milda!

De flesta produkterna är speciellt för acne-benägen hy, att bleka acne-ärr och ta bort finnar. Vilket är precis det jag behöver!

That’s it! Om detta inlägget uppskattas så kommer det komma upp ett liknande fast om smink! ✨

Likes

Comments

Hej hörrni ✨

Ni vet när man ska googla nånting och i slutändan är man inne på något jättekonstigt som inte alls hade med saken att göra?
Exempelvis att jag skulle googla på hur man gör en ”messy bun” och det slutar med att jag kollar videor på hur man kommunicerar med sköldpaddor. Liksom den nivån ungefär.

Men ibland hittar man så sjukt inspirerande bilder, eller bara allmänt vackra bilder som är riktigt ögongodis! 😍

Här är några av mina svagheter; ädelstenarna fluorit & opal, japanska stilen Shironuri (speciellt modellen Minori, omg), annorlunda sminkningar, regnbågshår, brudklänningar & boho-stilen (henna-tatueringar bl.a).

Inget direkt jag skulle vilja se ut som eller så, men det är verkligen en fröjd för ögat att kolla på sånna bilder 😍

Här nedan följer några av mina favvis-bilder!

Vad är 110% eye candy för er?

Likes

Comments

Hejsan!

Jag har extremt blandad musiksmak, gillar allt från svensk rapp till amerikansk metal haha.

Tänkte dela med mig av min spellista, det är väääldigt blandade låtar. Hårdrock, svensk musik, glad musik, deppig musik, punk osv. Förhoppningsvis hittar ni iallafall nån låt ni gillar!

Spellistan börjar med svensk musik, och sen kommer lite annat blandat. Gillar ni den får ni jättegärna följa!

Kram,
Fansan 💞

Likes

Comments

Hej hörrni 🙌🏼

Jag fick min ADD-diagnos när jag var 14 eller 15 år, och det var faktiskt en befrielse att få det på papper.
Att få på papper vad problematiken faktiskt är och att använda för att kunna få rätt hjälp inom t.ex skolan. Samt att kunna få rätt medicin som underlättar så mycket.

Jag äter just nu 108mg concerta + 20mg ritalin för min ADD, och även stämningsstabiliserande medicinen Abilify, som inte är just mot ADD men hänger ihop med det. Det är medicinerna jag äter just för ADDn.

Jag upplever min ADD som väldigt... påfrestande. Men det finns många styrkor och fördelar med att ha ADD, men även negativa sidor. Idag tänkte jag berätta lite om hur jag upplever min ADD och några av symptomen jag har.

• Jag har extremt nedsatt koncentrationsförmåga. Vilket leder till att jag oftast inte kan ha filmkvällar med pojkvännen för jag kan inte koncentrera mig, även om filmen/serien är bra.

• Jag måste göra något hela tiden, kan inte bara ligga och gosa t.ex. Gör gärna flera saker samtidigt också, och jag sitter ofta med mobilen. Men det är inte för att vara otrevlig eller osocial, utan den funkar mer som en anti-stressfaktor. Jag får något att fokusera på och pilla med så kaoset i hjärnan försvinner för en stund.

• Jag övertänker & överanalyserar något så fruktansvärt, vilket kan skapa problem i olika relationer och trycka ner mig enormt, även fast det inte var menat så alls. Detta gör att min hjärna går på högvarv hela tiden och jag har inte en lugn sekund uppe i hjärnkontoret.

• Att hjärnan går på högvarv beror på även på att jag måste koncentrera mig extra mycket för att höra vad folk säger, då jag ofta är inne i min egen lilla värld. Samt alla intryck, lukter, ljud osv tar extremt på mig och min energi. Jag tar in allt. Samtidigt som jag inte tar in någonting, haha. Det krockar lite där.

• Jag har tack vare stämningsstabiliserande fått ett lugnare och jämnare humör, men utan de är jag ett vandrande vulkanutbrott haha. Humörsvängningar från avgrunden. Kan bli arg på minsta lilla för att i nästa sekund vara glad igen. Extrema svängningar i humöret.

• Jag är en extremt överkänslig person, jag var väldigt starka och extrema känslor, mer än ”normalt”. Är jag ledsen så är det som att min värld går under, är jag glad är jag euforisk, är jag arg är jag rent ut sagt förbannad och vill slå till någon/något. Vilket jag ehm gjort några gånger, tyvärr. Jag är en extremt känslostyrd person.

• Jag har myyycket mindre energi än andra. Allting tar på mina krafter och jag har verkligen dålig ork. Inte pga lathet, utan jag fungerar tyvärr så. Behöver vila upp mig och t.ex två möten på en dag är ett big no no för mig, för det klarar jag inte av.

• Tålamodet ligger på hmm ja ungefär minus haha.

Det är några men de ”starkaste” symptomen jag har som påverkar min vardag som mest.

Men det finns så många styrkor en människa med ADD/ADHD har, glöm inte det!
Och jag ogillar ordet funktionsnedsättning; jag skulle hellre kalla det för en funktionsdifferens.

Här är en äverblick jag gjorde av min ADD haha.

Likes

Comments

Hej hörrni! 🙌🏼

Idag tänkte jag berätta om DBT - mina tankar kring det, vad det är, om det hjälpte mig osv.

Dialektisk Beteende Terapi går mest ut på att man ska lära sig hantera sina känslor, kunna sätta ord på de, hur man bättre kan agera i vissa situationer och alternativ till självskada i olika former. Det kallas färdigheter, ett ord som används mycket inom DBTn. Man lär sig olika färdigheter, t.ex relationsfärdigheter. Man får även göra en krislista som man ska ta till om ångesten blir okontrollerbar för att man ska hitta andra sätt än att skada sig själv eller någon annan.

Man har (iallafall jag och vad jag hört från alla andra) ett möte i veckan individuellt med ens behandlare, och ett i veckan i grupp. En slags gruppterapi. Man får ”läxor” nästan varje vecka med saker man ska reflektera över, öva på och utveckla färdigheterna man tränar på.
Man får redovisa om man vill i gruppen hur det har gått, om man klarade att använda t.ex krislistan osv. Bolla idéer och tankar mellan varandra och komma på nya saker och tipsa varandra!
I början tyckte jag gruppterapi lät jätteläskigt, men det var sååå skönt att sitta i ett rum med flera andra som hade liknande problematik, för man kände sig inte lika ensam då. Och man fick höra på andras historier, få tips om hur de klarat av vissa situationer osv. (självklart önskar jag inte att någon mår dåligt, men ni fattar förhoppningsvis vad jag menar)

DBT var jättebra, men väldigt krävande. Hjärnan sattes igång ordentligt och det var påfrestande, men det var en terapi-behandling och jag är glad att jag gick den! Terapin varade i ca ett halvår, man kunde gå om om man ville men jag valde att inte göra det, då jag blev alldeles för trött och det var som sagt väldigt påfrestande.

Men får ni chansen att börja i DBT - gör det! Det är så värt det, man får ett helt annat tankesätt, man lär sig sätta ord på vad man känner inombords, man lär sig hantera känslor bättre samt sortera upp dom.

Jag tror inte man tänker så mycket på vad man lärt sig under den terapin förrän man hamnar i en situation och reflekterar över den efteråt, hur man hanterade den. märkte iallafall jag att jag hade förändrats till det bättre.

Men, jag skulle inte rekommendera DBT till någon som är djupt nere i ett svart hål, för man tar inte riktigt till sig allting då. Man varken orkar, vill eller bryr sig riktigt. DBT skulle jag rekommendera till dig som håller på att tillfriskna.
OBS! Det är min erfarenhet, självklart gör ni som ni vill och som sagt; får ni chansen så ta den!

Mindfulness handlar det jättemycket om också, att leva i nuet och inte stressa över varken bakåt eller framåt i tiden. Man får även bygga upp sin självkänsla och sitt självförtroende, de hjälper en hitta värdet i sig själv och man lär sig att inte trycka ner sig själv för minsta lilla.

Överlag är jag glad att jag gick DBT, det gav mig mycket.

Likes

Comments

Detta inlägget är för er som inte riktigt förstår, vilken extrem daglig kamp psykisk sjukdom handlar om. Att man kämpar varje sekund, för att hålla ihop sig. Psykisk ohälsa syns inte alltid på utsidan. Snälla, fortsätt läs. Jag lovar dig, att för framtidens skull, läs och ta dig en rejäl tankeställare.

Tänk dig att du en dag vaknar upp, och du kan knappt resa dig på grund av smärtan i lederna eller musklerna. Du har en kraftig feber, en pulserande huvudvärk och kroppen skriker nästan när du försöker resa dig upp. Du kan knappt andas pga nästäppa, och illamåendet slår till såfort du reser dig.
Du lägger dig försiktigt i sängen igen och ringer din arbetsgivare eller skola och anmäler dig som sjuk. Det är en självklarhet, ellerhur? Din kropp fungerar inte som den normalt brukar göra, orken ligger på minus och kroppen säger emot.
”Det är inga problem, krya på dig och kom tillbaka när du känner dig bättre, inte ska väl du jobba när du mår såhär! Självklart inte.”

Tänk dig nu istället att smärtan i musklerna sitter i hjärnan istället. Mentalt. Kroppen skriker inte på samma sätt, men den skriker. Den skriker efter ro.
Den skriker efter viljan att forstätta leva, men tankarna och känslorna slåss tillbaka och säger nej, du är dålig. Du är usel, du är värdelös, du duger inte, hopplöst fall, kass. Det är som att någon pratar med dig inombords, och bara spyr ut hur värdelös du är.
Man gör en kraftanstränging som heter duga kan jag säga, och reser sig upp ur sängen. Väl där möts man av en vägg som man går rakt in i och faller tillbaka i sängen igen. Du kan inte gå upp. Det tar emot något så enormt.
Du har ingen feber, ingen influensa, inga fysiska symptom. Inget synligt, du är inte blek eller glansig i ögonen. Inget brutet ben, du KAN gå. Men, nej. DET KAN JAG INTE!
För jag ORKAR inte. Inte på sättet att jag är lat, utan för att jag mentalt (och i vissa fall går så långt som till fysiskt) inte orkar, kan inte hantera, kan inte klara av. Jag fungerar inte. Men det sitter i hjärnan.
”Jo hej, jag känner mig väldigt trött idag och kan nog inte komma till jobbet, jag sov bra inatt och så men jag orkar inte helt enkelt.” Skulle någon oförstående inom detta ämne ta det som en valid excuse att inte gå till jobbet/skolan? Nej. För så funkar det tyvärr inte.

VARFÖR tas inte psykisk sjukdom/ohälsa på lika stort allvar som fysisk sjukdom/ohälsa?

Jag kanske inte vill gå på idrotten pga min sociala fobi, men jag måste. Men den som har feber, hen slipper. Spelar roll om jag har ångest hela idrottslektionen och gråter hela natten sen, jag hade ju iallafall inte en förkyldning.

Det är så orättvist. Psykisk ohälsa skapar så många, obeskrivligt många, problem och hinder i ens vardag. Det finns inget ”botemedel” mot de flesta psykiska besvär.
Depression KAN man bli frisk från, men kom ihåg: det är en sjukdom. Ja, depression är en sjukdom.
Min ADD kommer jag leva med resten av livet. Jag får stöttning av medicin men jag kommer alltid ha en nedsatt initiativförmåga, extremt mycket mindre ork än ”normalt”, starkare impulsivitet och en hjärna som går på högvarv varje.vaken.sekund. Har jag tur slipper jag mardrömmar, men när de väl kommer kan jag inte fly in i sömnen heller.
Pga trauman och misstänkt PTSD kan jag knappt sova om nätterna, psykisk ohälsa DRABBAR HELA KROPPEN!

Du kanske äter sämre, sover sämre, rör på dig mindre, och STOPP! Är inte dessa de 3 viktigaste bas-faktorerna för en bra hälsa? Jo, precis. Klarar vi av att sköta om våran hälsa när vi är psykiskt sjuka? Nej. För det går inte. Har man ingen livslust eller ork, varför ska man? Man känner inget behov av det. Och hur mycket man än vill, så går det inte alltid, tyvärr.

Det är inte bara att ”rycka upp sig”. Jag hade inte genomlidit år av pissig tvångsvård om det var så lätt som att rycka upp sig. Då hade INGEN varit psykisk sjuk, om psykisk ohälsa bara var en form av lathet som man bara borde komma över och rycka upp sig och gå vidare i livet.

Tro mig, jag vill inte vara psykiskt sjuk. Jag vill gå i skolan som alla andra, få följa de livsmål jag ÄNTLIGEN fått. Ambitionerna och viljan är starka, men jag fungerar inte. Det går inte, hur mycket jag än vill.

PSYKISK OHÄLSA MÅSTE TAS PÅ ALLVAR! PSYKISK PROBLEMATIK ÄR EN DÖDLIG SJUKDOM, kolla på anorketikerna som svälter sig själva till döds, alla självmord som begås dagligen, självkskadare som jag t.ex som fått blodtransfusion pga blodvärdet är farligt lågt.

Är detta något som man bara ska vifta bort och ignorera? Varje sekund kämpar vi som lider av psykisk ohälsa, och eftersom det är en daglig kamp orkar vi inte hur mycket som helst.

Ignoransen kring detta måste stoppas, fördomarna krossas och ögon måste öppnas!

Likes

Comments