Header

Wow. Tvåan har verkligen varit så sjukt tuff tid. Så otroligt mycket har hänt.

På höstterminen så var jag sjuk länge på grund av halsfluss och streptokocker och låg nedbäddad utan varken röst eller aptit. Efter det dök personen jag kallat för "stalker" upp. Det hände aldrig något men det var jobbigt och höll mig vaken om nätterna, jag blev mer paranoid och såg på saker annorlunda. Hade mardrömmar och var rädd för att åka till träningen i mörkret. Jag slutade innebandyn för att jag inte kunde fokusera på planen och tappade intresset på grund av så mycket runt omkring mig, något som var ett tufft beslut då det alltid varit någon som betytt massor för mig. Senare på höstterminen gick en nära släkting bort. Något som tog extra hårt och begravningen var väldigt tuff. På jullovet blev jag sjuk igen. Minns inte vad för sjuk jag var, men jag åt antibiotika för det i alla fall. Senare fick jag bihåleinflammation, öroninflammation, ögoninfektion, begynnande lunginflammation och även något strul i halsen samtidigt. Mer antibiotika och mediciner. I samma sväng som detta så gick den tidigare släktingens man bort. Jag satt bredvid honom när han somnade in. Något som gjorde ont att behöva gå igenom. Jag läste en dikt på bådas begravningar och lyckades få mitt farväl till dem båda.

Under denna tid har också min älskade morfar blivit mycket sjukare i alzaimer och bor numera på ett hem. Något som är så fruktansvärt jobbigt att behöva se. Saknar honom så otroligt mycket. Det gör så ont att behöva se honom försvinna från mig. Samtidigt så otroligt jobbigt att se mormor förlora sin livs kärlek. Sen är vården i Kristinehamn förjävlig verkligen.

Några veckors sjukdom gick och efter att fått vara frisk ett par veckor började jag få ont i vad jag trodde var livmodern men det visade sig vara urinblåsan och även fruktansvärd smärta i ryggen. Efter 7 veckor med mycket smärta och orolig period då jag inte visste vad som var fel så kom vi fram till njurbäckeninflammation. En urinvägsinfektion där bakterierna spridits till njurarna.

Samtidigt som allt detta pågått har träningen och skolan blivit lidande otroligt mycket. Något som sätter sig på psyket. Sen på grund av all medicin har mitt hår blivit ett helvete. Något som också får mig att må så dåligt. jag har tappat massa hår samt att det tunna som finns kvar på huvudet är otroligt slitet.

Jag är trots allt mycket lycklig. Jag har världens bästa bästavän som funnits där för mig jämt och ständigt. Vet inte hur jag ska kunna tacka dig för allt du gjort för mig. Jag har en fantastisk pojkvän som stöttat mig och fått mig att glömma jobbiga saker. Jag har en så otroligt fin familj som jag älskar mer än livet.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Jag och Wendela drog ut idag på fotolektionen och tog lite bilder. Skoj och härligt väder att vara ute i!

Likes

Comments

​Hej vänner.

Jag är trött. Så extremt trött på att aldrig få vara frisk och må bra. Är så trött på jojo-diet och jojo-träning. Just nu skulle jag kunna träna och äta  bra men finns ingen lust längre. Har tappat gnistan till det mesta. Fick åka till akuten klockan tre på tisdag morgon pga smärtor i nedre magen och ryggen. Det visade sig vara njursten. Jag är medveten om att vissa påstår att det kan vara självförvållat med kosttillskott som c-vitamin. Dock är detta en myt. Jag vaknade av smärtan hemma hos min bästavän och det gick inte lång tid förrän jag började spy som en idiot pga smärtan. Jag käkar nu antibiotika, smärtstillande och en medicin som ska få urinblåsans muskler att slappna av för att det ska göra mindre ont. Antibiotikan äter jag för att jag fått urinvägsinfektion också. Blev förkyld samtidigt på detta. jag ska till läkaren den 22e mars för att röntga. Har sen ett par veckor tillbaka inflammation i bröstkörtlarna med. 


Det suger. Jag kommer bli helt frisk inom 2-5v men det är så otroligt omotiverande. Jag orkar inte vara sjuk och proppa i mig massor av tabletter och skit. Jag orkar inte ha ont och vara trött och må konstigt pga mediciner. Jag vill vara fitness-Fanny igen. Jag har haft en sån svacka så länge nu. Jag har lagt vegetarianismen på hyllan. Håller mig till svenskt kött och mycket kolhydrater. Jag var nyligen på min kära gammelmorfars begravning efter att några veckor innan suttit med honom när han somnat in. Jag har mår jobbigt dåligt över hur jag ser ut just nu med, har gått upp 2kg, tappat kondisen och känner mig som en knubbsäl. Jag tappar allt hår och naglarna är helt förstörda sen senaste nagelförlängningen. Rekommenderar verkligen inte Nailssons i Skåre!  


Jag vill komma igång med saker igen, skolan, träning och jobb. Men jag har en mycket fin vän som ber mig att shape up när jag tappar orken och en underbar pojkvän som ger mig så mycket support och kärlek. Hur som helst. Nu jobbar jag uppåt, mot bättre tider och mående. 


Kram / er Fanny

Likes

Comments

Heeej!! Nu blir det inte lika långa och djupa inlägg på ett tag! För nu är det så att jag (som vanligt) behöver modeller!! Är så sugen på att sätta ihop min portfolio men känner att jag behöver fler nya bilder. Vill framförallt passa på nu i detta vinterväder med all snö som inte är slask och regn.


Så tveka inte att höra av dig till mig! Är faktisk ganska trevlig och lättsam att umgås och fota med. Det blir roligt! Du får givetvis själv tillgång till bilderna efter att jag bearbetat dem och känner du dig mycket missnöjd av någon anledning kommer jag inte att använda dem utåt. Här nedan ser ni lite bilder jag plåtat tidigare. Porträtt och tillställningar som bröllop och bal är klart favvisar. PUSS!!


Likes

Comments

Nu ska jag våga mig på något som jag länge haft i bakhuvudet. Som jag för första gången kan skriva och prata om så att mina känslor kring det blir belysta.

Det började i våras. Någon gång i april. En kille i 25års-åldern satte sig bredvid mig på väg hem från skolan på 500-bussen. Han gick på vid universitetet och det var mycket folk så han satte sig vid mig. Han frågade innan och log mot mig, jag satt och lyssnade på podcast och var rätt inne i den. Det var tyst en liten stund, sen började han prata med mig. Han ställde massa frågor om mig. Vad jag gillade att göra, vilken musik jag gillade, om jag tränade i någon sport osv. Min första tanke, förutom att det var lite störande, var att han bara ville träna lite på sin svenska med en yngre person, då den var ganska svår att förstå. Jag gjorde som jag ofta gör, hittade på och förvred sanningen lite.Men var ärlig med mitt namn och lite andra saker. Jag visade tydligt att jag inte var så intresserad av att snacka då jag så fort han blev tyst satte på mig hörlurarna igen. Han fortsatte ändå prata med mig och sa att jag hade ett vackert namn osv.

Jag gick av där jag alltid går av och han sa hejdå och jag tänkte inte mer på honom. Förrän han började hälsa på mig. han använde till och med mitt namn. Han dök upp lite här och var i Karlstad och Kristinehamn. Han bodde i Kristinehamn. Men jag brydde mig inte om honom.

Sen en dag när jag skulle till jobbet i k´Karlstad så ser jag honom i ögonvrån när jag går på bussen. Jag ser att han vinkar och gör något men går förbi utan att titta. När jag sedan går av och väntar på nästa buss mot stora torget så ser jag honom gå en bra bit bort från busstationen. Jag ser min buss komma och går på, men samtidigt i ögonvrån ser jag någon springa mot mig. Han skulle också med denna buss helt plötsligt. Han satte sig direkt bredvid mig och började prata med mig.

Han sa att jag var fin och att han ville följa med mig dit jag skulle. Jag var vänlig men bestämd. Det tog en stund innan jag lyckades övertala honom och det var när jag sa till honom att stanna och att han inte kunde följa med mig. Jag var lite orolig att han skulle dyka upp men hade glömt bort det när jag drog ut från jobbet. Sommaren gick och han var den sista personen jag tänkte på.


Sen började skolan igen. Han var överallt. Jag såg honom på banken, på bussen, på tåget och runt busstationen. Han hälsade några få gånger på mig men mest log mot mig. Jag nämnde det för första gången för någon, vilket var två av mina nära vänner som jag pendlade med. Dem tyckte han verkade mysko och det var inte så mycket mer med det. En solig tisdag står jag med dem två vännerna i Kristinehamn och väntar på en annan kompis så ser jag honom åka förbi. Jag ser regnumret men hinner inte skriva ned det. Vad som sedan hände var att han kör runt hela parkeringen och kommer tillbaka i hög fart mot oss. Han stannar tvärt och parkerar halvdant längs trottoaren. Han skyndar sig ut och går med raska steg mot oss. Han säger till oss att han skjutsar oss. Han ville få med oss/mig. Jag svarade direkt att det inte går och att vi väntar på en kompis. Han försökte igen men jag sa nej. Samma sekund som han vänder sig om så skriver jag ner regnumret på bilen i telefonen.

För första gången så kände jag att detta inte var okej och det var något som inte stämde. För innan så hade jag bara struntat i det och glömt bort det. Men nu var mina vänner med om samma sak och jag kände att det var mitt fel. Hade inte dem stått där med mig hade inte detta hänt.

Det var vid denna tiden som mardrömmarna började, tankarna och rädslan. Jag visste inte vad hans avsikter med mig eller mina vänner var. Jag hade svårt att sova under ett bra tag. Så fort jag började tänka på det så skapades scener i mitt huvud om vad som skulle kunna hända. Hur skulle jag reagera? Vad ville han? Han kunde ta reda på så mycket om mig bara genom min Facebook och blogg. Jag vågade inte åka till träningen i Väse på 4 veckor, tänk om han skulle dyka upp på den ensliga vägen? Hur skulle någon veta vad som hänt?

Bara någon vecka senare så möter en av mina vänner honom på andra sidan gatan och han stannar upp och tar en bild av henne. Hon ringer i panik till mig och berättar för mig vad som hänt. Jag får ångest, det känns som mitt fel. Men nu blev det liksom allvar. Hon blev rädd och jag orolig, det var inte längre bara jag i detta. Efter att vi snackat ihop oss så pratar båda med respektive föräldrar och beslutet att polisen ska blandas in tas.

Tack vare min beskrivning av personen och att jag har regnumret på bilen lyckades polisen ta reda på vem han var och dem beslöt sig för att prata med honom. En lättnad sköljde över mig när jag visste att dem visste vem personen var och vart han bodde. Jag fick de andra registreringsnumret att hålla koll på och fick rådet att hårspray funkar som pepparspray. Men också att han förmodligen bara ville flirta med mig, jag var en blond söt tjej och han kom från en annan del av världen där flirta ser annorlunda ut. Hur som helst, det var inte okej. Men lättnaden var mest att om något händer mig så finns det någon mer som vet vem han är.


Sen bara försvann han, Jag såg honom inte någonstans på flera veckor. Jag såg honom på tåget mor Kristinehamn. Vi möttes i den lilla gången. Han såg mig men rörde inte en min och gick ifrån mig. Lättnaden.. wow.

Nu idag ett par månader senare så har det lagt sig. Visst, jag mötte honom för ett par veckor sen och han log mot mig igen och jag tror att han tänkte hälsa om inte jag vänt mig direkt.

Det var jobbigt och läskigt. Jag visste inte vad som rörde sig i hans huvud. Vad han ville med mig eller vad som kunde hända. Han tog något ganska värdefullt ifrån mig, känslan att kunna vara vart som helst, närsomhelst ensam. Jag hade inte förrän nu känt obehag av att gå ensam. Men efter detta så är jag betydligt mer försiktig. Pappa får notiser varje gång jag kommer hem, jag använder appen "not alone" i telefonen när jag går ensam. Jag har till och med hårsprayen med mig oftare. Jag har till och med svårt att dra ut och springa själv, jag har min telefon fulladdad och springer inte längre på de vägar som ligger lite avsides. Han gjorde aldrig något direkt mot mig, men han lyckades få mig att må dåligt. Jag döpte inlägget till stalker, för det var så det kändes. Som att någon hade koll på mig.

Mitt tips till er som läser detta är att ni berättar för folk om något liknade skulle hända er. Skriv ner saker och har du möjlighet, tveka inte att ta registreringsnumret. Du kan till och med kolla upp det via transportstyrelsen för ett 3krs sms.

Likes

Comments

​Hej ickeexisterande bloggläsare till denna jojo-aktiva blogg. Har så mycket jag vill skriva om, så mycket jag gått och funderat på som jag vill skriva av mig här i bloggen. Jag ska inte skriva allt i ett och samma inlägg, utan har bestämt mig för att dela upp allt. 

Så tänkte börja med mitt 2015. 

Året började ganska segt. Träningen gick väldigt bra trots då en hel del skador. Innebandyn var i full gång och jag spelade min bästa säsong hittills. Jag var i ett förhållande i en vecka, det tog slut ganska fort och vi passar bättre som vänner. Senare mot sommaren, som tog slut på ett ögonblick började jag jobba en hel del. Jobbade hela sommaren som tränare åt två störtsköna kids i Karlstad, det var så galet roligt och dra till jobbet och träna med dem. Fick vara ute hela sommaren och se hur dem mådde bättre av min träning. Så motiverande!! 

Jag jobbade även lite strödagar hos Farmor och Farfar och målade samt hos min arbetsgivare på barnmässan som barnflicka. Jag har lärt mig mycket denna sommar och försökt ta vara på mina lediga dagar så gått jag kunnat. Sen jobbade jag även 2v som hundvakt hos en kompis. Bodde själv och hade det toppen!

Sen började skolan. Hmm. Jag var i behov av ett lov till efter allt jobbande. Men men, det drog igång som vanligt och det var ändå kul att träffa alla härliga människor igen. Det flöt på rätt bra ända fram till två veckor innan lovet. Då blev jag sjuk,,Jag hade bihåleinflammation, öroninflammation, luftrörskatarr och begynnande lunginflammation. Japp, allt på en gång. Låg hemma i 3v utan röst, med feber, halsont och hosta. Men men, efter vila, antibiotika och honung så piggnade jag till. Sen måndagen efter lovet som jag kom tillbaka, så hade jag väldigt mycket runt mig,. Låg efter i skolan och det var en hel del jobbigt drama bland vännerna. Som om inte det var nog när jag klev av bussen uppe vid E18 så stod inte min kära moped kvar vid sin vanliga plats. Bröt verkligen ihop totalt. Stod där i gruset på knä gråtandes och ringde till pappa för att  hoppas att han kanske av någon extremt konstig anledning hämtat hem den, Men så var inte fallet. 

Jag vet att jag är 17 år och att jag snart tar körkort. Men. Bor man ute i ingenmansland och har 1,5 mil till stan så är det en stor frihet att ha en moped. Klart jag var i behov av en ny då jag aldrig kommer att få se min pärla igen. 

Dramat i skolan fortsatte och det gnagde på mig, visste inte hur jag skulle göra för att inte välja en sida eller få någon ledsen. Men det var svårt att undvika. 

Sen mitt i allt detta så fick jag ett jättejobbigt besked om en nära släkting. Vid denna punkten orkade jag verkligen inte mer. Var så trött på hur mitt liv såg ut och allt som hände. Träningen gick åt helvete med. Innebandyn la jag av med för att jag klarade inte av hur ofokuserad jag var, Sen ska jag göra något ska jag göra det helhjärtat. 

Sen under denna period så hände en annan sak med, som började våren 2015. Som jag kommer skriva mer om i ett annat inlägg då det påverkat mig mycket. 

Någontans i början av November kom den. Den där vändningen som jag länge väntat på. Saker började ljusa. Jag fokuserade mer på vad som var positivt och behöll den inställningen. Det började lösa sig i skolan mellan tjejerna. Vilket var en enorm lättnad, då det blivit jobbigt att dra till skolan på grund av att jag inte visste hur jag skulle bete mig eller vart jag skulle sitta. 

Min snälla farfar och farmor tog bilen med mig ner till Göteborg och köpte en ny moped till mig. Också en Yamaha Aerox, fast 6år yngre. Begravningen ägde rum och jag läste en dikt, det var jobbigt men det kändes bra. Jag kände mig stolt över mig själv. Något jag inte upplevt tidigare på det sättet. 

Sen dök det upp en person i mitt liv som fått mig att må väldigt bra och jag känner mig lycklig. Inte lycklig som jag påstått tidigare utan på riktigt lycklig, Idag kan jag till och med kalla honom min pojkvän. Vilket är ganska sjukt faktiskt. 


Men under hela den där jobbiga perioden har jag haft världens bästa person vid min sida. En person som alltid får mig att le och känna mig viktig. Mitt alldeles egna ankare. Hon lyfter mig upp när jag mår dåligt och drar ner mig på jorden när jag svävar iväg above the sky. Älskade bästavännen. Josefine Larsson. 


Ha en fin dag allesammans!! Kram kram!!


Likes

Comments

Skrivande stund är det bara 38 dagar kvar till julafton!! Bakade lussebullar & pepparkakor igår med Josefine och hade det supermysigt. Idag var jag iväg och köpte massa fina muggar och även 6st fina glöggmuggar!! Bilder på dem kommer, så söta!
Blev inte så mycket bakande som tänkt så kommer fortsätta till helgen och baka mer då.

Har planerat nästan alla julklappar, inte så mycket kvar. Men igår när jag stod och bakade så kommer pappa med den svarta trädgårdslampan som han tydligen lagat.. Blev så arg haha, hade tänkt köpa en ny sån lampa till mamma och pappa i julklapp. Hade till och med pratat med skjuts för att kunna köpa den. Ville köpa en sån till dem eftersom det kan ha varit jag som körde sönder lampan med fyrhjulingen från början hehe.
Men men! Jag kommer nog på något nytt!

Hoppas allt är bra med er! Själv mår jag bra och är på banan igen efter lång tids sjukdom. Förra veckan var väldigt turbulent och jobbig med sjukhusbesök, tjafs och värst av allt. En förlorad moped. Blir galen när folk säger "det var ju bara en moped Fanny". NEJ. Det var så mycket mer än så.

Många kramar!! 💕💕

Likes

Comments

Hej alla fina!! Alla tar åt sig.
Nu är allt igång igen, träningen, skolan och allt runt omkring. Känns som att jag börjar få struktur och rutin på vardagen igen. Hoppas att allt är bra med er!!

Den andra bilden är tagen av självaste Wendela Krantz, snodde den från hennes VSCO -wendelakrantz.vsco.co som jag tycker ni kan kolla, sjukt bra bilder!!
KRAAAM

Likes

Comments

Hälsobomb-smoothie!! 

Tycker man om ingefära och vill ha en fräsch och supernyttig smoothie på eftermiddagen? 
I så fall vill vi tipsa om denna smoothie!

1 portion drygt 
2 dl yoghurt elr Kvarg smaksatt vanilj/naturell
40g Babyspenat 
1/3 Gurka
10g ingefära (motsvarande ca 2 sockerbitar)
1,5 avocado 
Alla ingredienser går att höfta och ändra själv efter smak, tycker man om ingefära så kan man öka mängden på det!

Likes

Comments

I torsdags fick SAM & ESTET Media följa med ettorna till Stockholm! En mycket rolig studieresa med galet mycket skratt. Någon shopping blev det inte direkt förutom att vi kikade i lite affärer som inte finns hemma i Karlstad. Jag fick med mig ett par svarta knästrumpor som jag förmodligen aldrig kommer använda men dem var snygga!

Bussresan hem var mycket rolig, hoppas ni inte tyckte vi var för jobbiga med vår sång och garv hehe.

Puss och kram!

Likes

Comments