View tracker

ska till läkaren idag. Första gången på riktigt länge. så idag ska det pratas om medicinering, saker som hänt och hur jag mår.

Och hur mår egentligen Fanny då?
helt ärligt så vågar jag inte ens känna efter. jag vet att kroppen säger ifrån då jag börjat fått som ett fladdrande trumsolo i bröstet vid hjärtat.
är trött konstant i huvudet och min bästa vän är sängen.
jag äter inte ens i närheten som jag ska, struntar i de flesta måltider och ändå så går jag inte ner i viktvärdelösa kropp.. 😫🔫

men men, idaghar jag bestämt att det ska vara en bra dag, det måste bli en bra dag!
ska hämta Emma idag hon ska sova här en natt innan förlossningen.
vi ska hämta ett babyskydd med klickinsattts.
Och vi ska även hämta Emmas babynest.
det måste bli en bra dag!!

så det här var den uppdateringen jag hade i huvudet.
over and out!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

är as snurrig för mina tabletter, men men kanske jag får ut något bra utav det här blogg inlägget..

just nu och ett par dagar innan har mitt liv varit ett helvete. jag vet inte längre om de personerna som funnits i mitt liv ska försvinna.
Men att börja klaga på mig nu och säga att jag ska ändra mig, när jag för en gång skull är den personen jag är, jag behöver inte längre försöka passa in. är saker jobbiga för migtänker jag inte pressa fram den sidan. thats it..

men att bli totalt ignorerad hjälper ju ingen? hur ska man lösa problemen?
det är verkligen inte som förr när vi pratade igenom allt och sa att vi prioriterar varandra så löser sig resten av sig själv
men det blir för lång sökt.  😧

nej fy skriver massa fel som jag får sudda om hela tiden.
Allt jag egentligen ville säga var
hejsan, jag mår as dåligt! käcka bajs och ha en fantastisk kväll! 👌

Likes

Comments

View tracker

när man inte vet längre om man är lycklig eller ledsen.
man går runt med ett fake leende och försöker bara ta sig igenom dagarna
om man inte ens lägger märke till att man håller på att förlora någon, har den personen aldrig sett den personen på riktigt..

Likes

Comments

just idag är inte livet det roligaste jag vet.
just idag ifrågasätter jag min existens.

det är ingen som frågar efter mig, vill ha tag i mig. Jag gör ingen skillnad i världen och jag vet inte ens vart min plats är..

vad ska jag göra när det känns som jag inte är värd att bry sig om?
jag förstår inte

🙁

Likes

Comments

måste få "skriva" av mig lite.

just idag känner jag mig så jävla pissigt
när det är en sak som jag försöker med så är det självklart att det ska gå åt helvete
Och efter att det har fått gått åt skogen känns ingenting som det "brukade" göra. man funderar på allt man säger och vad som sägs för att inte ta ett sned steg.
var ju en av anledningarna till att jag slutade försöka för att det blev för mycket missförstånd och jag klarade inte av det
men när man känner att man behöver mer, och försöker och när det sen blir såhär..
så jävla typsikt. jag ifrågasätter allt just nu pga det här.

nej usch!💩

ikväll tar jag dippen och chipsen och sätter mig framför tvn med mina favorit personer tanja och mamma ❤

Likes

Comments

ligger just nu nere i morfars soffa och snön yrar omkring.
gillar inte ens vintern, blir mer saker som jag inte kan kontrollera som halka och sådant i trafiken som gör att jag inte kommer kunna sitta och ta det lugnt i bilen. nu blir det Fanny på hel spänn! 😅

hämtat ut nya nyckeln och den 8de kommer dom och byter ut låset och sen har jag 2 inplanerade möten den sista och sen den 6de.
får se hur det går..
känns som det är mycket jag behöver bearbeta just nu och tänka igenom.
usch!

Likes

Comments

precis såhär är mitt humör just idag, igår och flera dagar innan..

jag förstår mig inte på det här och det gör mig så förbannad rent ut sagt..
kommer ju inte bli bättre precis! 👌😖

Likes

Comments

idag har jag faktiskt försökt att sova mindre under dagen, och direkt kommer huvudvärken som ett brev på posten..

grejen är inte den att jag är lat eller något utan jag sover otroligt dåligt på natten.
Och nu kommer alla döma mig och säga "men det är ju för att du sover på dagen"
men så fungerar det inte!

skillnaden är att en del med aspergers kan tappa otroligt med energi av små saker som tar otroligt mycket av en som inte andra människor ens märker av.
små saker som ljus, eller att det är något ljud som blir fel när jag vaknar gör att jag kan vakna och vara otroligt trött på en gång.
samma sak så kan lin energi vara as tömd men sen när jag sover så vaknar jag 20 gånger eller något utan sömntabletter orolig och med 100 tankar i huvudet. jag spekulerar allt och går igenom ALLT.

oavsett hur mycket jag än soverdagarna så måste jag ändå sova för att lindra hjärna har jobbat på hög varv.

Och ja jag har provat att vara vaken hela dagar och bara sovit på natten och då blir det nästan dubbelt så mycket att tänka på, och då är det omöjligt att sova.
efter att jag gjorde såhär så blev mina självskadebetende otroligt mycket.
så de jag går hos tycker det är bättre att om det är för mycket och jag känner mig trött så är det bättre att jag sover och håller mig lugn än att jag ska skada mig själv. 🙁

min sömn är något jag verkligen har ångest över. och jag önskar att jag kunde sova hela nätter utan tankar och problem.
men så här har jag haft hela livet.
mycket därför jag inte klarade av skolan för att det tog för mycket energi och jag tappade fokus efter första lektionen. Och att kunna göra läxor fanns inte ens, då jag var så otroligt utmattad.

Men men.  Jag hoppas att dom finner någon mirakel grej så jag kan få sova en hel natt som jag alltid har drömt om.

För övrigt sitter jag nu och tittar på beck och väntar på att min syster ska komma hem. ❤

har saknat henne och hennes bebis i magen massa mycket! 😘❤❤

Likes

Comments

första gången jag träffade en ur autismgruppen idag.
autismgruppen finns i Örebro där dom är specialiserade på området autism.

blev ett väldigt kort möte där vi pratade om  vad jag behövde hjälp med och det jag nu kommer få hjälp med är att få prata med en kurator, som ska hjälpa mig att acceptera min diagnos, hjälpa mig att få inblick och sånt där som är svårt
sen så får vi se om jag KANSKE med stora bokstäver vågar mig på en grupp nu framåt dagarna.
där man sitter i grupp, får på mer om aspergers och där man sen diskuterar sina egna erfarenheter.

Men det får vi se. annars siktar jag in mig till våren med massa grupp saker, med bland annat sömn och strukturering.

kul när man sitter och berättar små saker och han ler och säger att det där är precis sådär som en med aspergers är eller fungerar.
kände mig äntligen sedd för första gången på länge och kände ah men det här är ju faktiskt jag!

blir nog lovande det här 😊

Likes

Comments

Min aspergers

jag har inte vetat det här särskilt länge, har faktiskt bara vetat det här i någon månad att jag har diagnosen aspergers syndrom.
jag vet inte så himla mycket om det och är absolut ingen expert.
Men ska förklara lite och hur jag har det, då alla har det olika.

Asperger är en mild form av autism.
jag är exakt som alla andra, bara lite annorlunda.
Jag ser världenett annorlunda sätt och uppfattar saker annorlunda.
de flesta med aspergers har som jag "socialt handikapp" kan man säga.
jag kan tex inte riktigt sätta mig in i hur människor känner, eller så blir jag för känslomässig.
jag har väldigt svårt för nya människor, trivs bäst med mig själv och sådant.

jag har alltid känt mig annorlunda, värdelös och patetisk för att jag inte har betet mig som alla andra, jag har inte haft det lätt att träffa nya människor, jag drar mig undan.
jag har alltid känt mig så otroligt annorlunda.
Och att inte ha klarat av skolan och att laddaren dess ämnen och hela tiden känna att " fan vad dålig jag är" varje dag som jag gick till skolan gjorde mitt självförtroende till min värsta fiende.
För att slippa alla de där grupparbeten så skolkade jag eller så hade jag verkligen ont i magen för att jag var så otroligt nervös för att behöva socialisera mig med människor.
och att sen komma tillbaka till skolan och typ bli utfryst för att ingen ville jobba med mig för att jag hela tiden var " sjuk" gjorde ju inte saken bättre.
jag klarade grundskolan precis på håret. gjorde klart det sistade sista veckorna och slapp allt det där med grupparbete för att det var ju ingen annan som hade missat sådär mycket.
det var ju inte det att jag inte hade läsar huvud eller var osmart, för smart var jag! men det var social biten som förstörde för mig så otroligt mycket.
hade jag vetat om min asperger redan under den här tidenhade jag besparat så otroligt mycket självförtroende.
För jag själv visste inte varför jag var som jag var, varför det skulle vara så svårt.

Jag kunde heller inte äta all mat i skolan. Så min energi var inte den bästa, jag vågade aldrig smaka på ny mat eller så eftersom en del med aspergers som jag har väldigt starkt smak sinne, har problem med lukter och konsistensen.

Så även om jag vet att det är en mat jag har gillat en gång men det har smakat skit EN gång så kan jag inte äta det något mer för att smaken sitter kvar så fort jag ser den maträtten.

Under den här tiden visste jag heller inte vad människor ville ha utav mig. Allt jag ville var att passa in och försöka vara som alla andra. Så även om jag mådde as dåligt och inte alls gillade folksamlingar, så började jag här att festa.

Även fast jag inte gillade alkohol och ytterligare en sak som gjorde att jag inte kunde kontrollera mig själv eller min kropp.

Jag var även här i en dålig relation där jag fick höra massa saker som fick mig att tro att jag var värdelös, att man var tvungen att ha sex när den andra ville och massa andra konstiga saker. Som sagt, jag ville vara som alla andra. Så när mab inte förstår hur andra fungerar så lyssnar man och försöker passa in..

Började gymnasiet och hamnade i en ganska dålig klass med samma person som jag har haft med mig hela livet som fick mig att känna mig liten och åtlöjad. Den personen vände hela klassen emot mig för att den skulle passa in. Jag fick här mitt skåp vält, blickar i korridoren med mera.


Började då på IV, började sakta bygga upp en mur som gjorde mig lite starkare. Kom ur min dåliga relation med den där killen och försökte att sköta mig.

Ända negativa under IV var att jag hamnade på ett möte med polisen hos rektorn.

Eftersom en tjej hade sagt saker om min pappa så svartnade det totalt. Jag mordhotade henne!

Självklart hade jag inte gjort något då jag inte är en sådan tjej, men ilskan tog över..

Började i slutet av den här tiden prata med David, min nuvarande pojkvän.

Jag la alla korten på bordet. Jag tänkte allt eller inget!

Jag berättade hur jag var, alla mina brister släppte jag ut. För vi hade ju ändå aldrig träffats så jag tänkte att han ändå hade ett val att vända mig ryggen om han ville.

Men det gjorde han inte. Han valde att lära känns mig och redan första gången vi träffades så blev vi ett par.

Jag slutade med alkohol och började lyssna mer på mig själv, att jag inte gillar mycket folk och sådant och försökte acceptera mig själv trotts att jag inte visste då vad jag led utav.

Började hotell och restaurang.

Började min första dag med att svimma. Antagligen för att det blev för mycket intryck och jag fick en panikångestattack.

Men som vanligt så klarade jag heller inte av det här. Jag hamnade på botten och försökte 2 gånger till där botten blev mitt hem tillslut.

Allt det där som jag hade problem med redan k högstadiet var kvar. Inget hade förändrats.

Jag började ana att något inte stod rätt till med mig..

Jag klarade inte att pressen, hade ingenting sol gick efter mitt schema. Varje dag gjorde man ju nya saker.

Och jag var redan slut efter 2 lektionen. All min energi tog slut och att sen försöka göra läxorna när man kom hem var ju hopplöst.

Min frånvaro var sky hög. Jag ville inte vara där.

jag tyckte inte jag passade in hur mycket jag än försökte.

Jag ifrågasatte mig själv varje dag, varför fungerar jag inte som dom? Hur orkar dom hinna göra läxorna? Varför reagerar jag inte som dom?

INGEN märkte mina problem. För jag hade ju läsar skalle, något mina syskon inte hade då de hade dyslexi.

Jag fick alltid höra att jag skulle göra bättre ifrån mig, som att jag vore lat trotts att jag gjorde allt vad jag kunde. Men orken fanns inte.

Försökte med komvux men det funkade inte heller. Klarade matten dock med ett VG om inte kommer ihåg fel.

För där behövde jag inte jobba med någon, det var jag och boken!


Jag skrev alla mina problem, rakt upp och ner för länge sedan.

Tänkte dela med mig av det då berättelsen kan bli så lång.

Det här är alla mina svårigheter plus lite till.


Hur är mitt liv annorlunda emot många andra? Jo, jag är en så sjukt kontrollfreak. Jag måste helst veta allt några dagar innan om det är något som ska ändra mitt schema annars förstör det hela min dag och jag kan bli så sjukt irriterad och obekväm. Men även om jag vet om ändringarna så mår jag ändå inte bra, jag ligger för det mesta och sover under de dagarna då det blir svårt pga att en liten sak tar så otroligt mycket energi så jag inte orkar vara uppe. Mitt huvud är helt slut.
Jag kan inte åka buss, tåg för att en sån sak tar hela min energi, jag sitter på helspänn hela tiden och tänker på precis allt. Missar jag hållplatsen? Kommer någon sätta sig bredvid mig nu? Kollar människor på mig? Kommer någon komma för nära inpå mig?
Är bara en del av alla tankar som kommer upp i mitt huvud då.
Jag kan heller inte åka bil med vem som. Helst, bara de jag är vann vid att åka med, som min mamma och bror. Då kan jag slappna av för det mesta under resan. Annars får jag tok kontrollera hur den personen kör om jag åker med den och jag funderar på vad jag måste prata om. Tystnad är något jag har svårt med när jag är med personer jag inte umgås med så ofta, för att jag måste försöka passa in i dagens samhälle utan att människor ska veta att det är något annorlunda med mig.

Jag har alltid vetat att jag har varit annorlunda, jag har alltid känt mig annorlunda.
Jag har ALDRIG känt mig bekväm i skolan. Eller med personer som jag umgicks med i skolan pga att jag inte träffade dom lika ofta som familjen. Det krävs väldigt mycket för att jag ska känna mig helt bekväm med en annan människa.

Jag hatade alltid grupparbete, för jag visste inte vad andra ville ha ut av mig, och att samtala i grupp och sitta med massa andra människor var det värsta jag visste.
Jag hatade när läraren ville att jag skulle läsa högt, så alla såna lektioner var jag alltid "sjuk" på.
Jag har väldigt svårt att prata med människor för att jag vet inte vad de vill ha utav mig, jag vet inte alltid när det är min. Tur att prata och jag har väldigt svårt att förstå känslor.
Jag tar saker personligt och på allvar när det kan vara skämt och skoj.
Jag har väldigt svårt att lita på människor.

Jag hatar att prata i telefon egentligen för att jag inte kan se den andra personens ansiktsuttryck, och det leder ofta till missförstånd för att jag tror helt annorlunda.
Även fast den andra personen berättar vad den menar så hänger jag kvar i min teori och ger mig inte. För i mitt huvud så tror jag att jag vet precis hur det är och ingen kan ändra på det.

Jag har även problem med konsistensen.
Om det är hårt och mjukt så funkar det inte.
Hatar saker som knastrar och att blanda kallt och varmt.
Lukter har även varit ett stort problem, mest under min barndom.

Jag fastnade ofta på små saker än att se helheten i saker och ting. Och det har även lett till mycket bråk och missförstånd ifrån min sida.

Jag har väldigt svårt att förstå människor. De kan. Dölja så mycket känslor och är svår lästa för mig. Men barn är något jag förstår lättare då de visar vad de vill ha ut av mig, de visar saker så mycket lättare än vad vuxna människor gör.
Barn är något jag alltid har velat ha sen jag var liten. ♡

Jag har även en tendens att bråka, och vara den värsta i världen bara för att få bekräftelse på att personerna stannar i mitt liv, att dom älskar mig.
Jobbigaste är att jag vet om detta, och vet om det den stunden också, men jag kan inte stoppa mig själv.
Så går med ständig ångest över hur jag beter mig, hur människor ens orkar vara kvar i mitt liv.

Det är så otroligt mycket jag önskat att jag inte vore, men som jag liksom inte ens kan hantera.

Innan jag träffade David, så ljög jag för mig själv.
Jag försökte passa in även om jag mådde så sjukt dåligt, bara för att ingen skulle veta att jag var annorlunda.
Men jag berättade allt för David hur jag var, hur jag egentligen kände. Hur jag var, och han valde att lära känna mig, älska mig ändå. ♡
Saker och ting var "ganska" lugnt, Tills för 2 år sedan när min mormor dog. Hon var den första personen jag förlorade.
Första personen som försvann ur mitt liv. En person som fanns nära mig. En person som betyder otroligt mycket.
Jag släpper inte in människor på livet lätt, och eftersom jag inte gör det så betyder familjen 500 ggr mer för mig.
Jag skulle välja familjen 1000 ggr om för att dom just är så nära inpå mig.

Jag har valt bort fest livet, jag umgås inte med andra människor. För att jag har accepterat att det är familjen som betyder och som finns så nära mig.
Men efter att mormor dog så blev allt så mycket värre.
Jag är väldigt svårare att förstå, och jag själv kan inte ens acceptera mig själv.

Tack vare det så är mitt självförtroende i botten.
För jag önskar varje dag att jag inte vore såhär.
Och jag kan ingenting göra för att sluta känna så som jag gör, eller ha de bekymren jag har.
Jag kan träna på att göra saker för att fungera i samhället. Men saker och ting kommer fortfarande kännas lika dant inom mig.


Jag har även väldigt svårt att hålla den röda tråden i ett samtal och kan lätt byta samtalsämne mitt i vara för att det har tagit upp min uppmärksamhet i mitt huvud.

Är ständigt otroligt stressad precis hela tiden att saker och ting ska förändras, att människor ska försvinna ifrån mig.



Anledningen till att jag skriver det här, är för att människor lättare ska förstå sig på mig. Att jag kanske kan få be om ursäkt och ändra mina ordval om dom har kommit ut helt galet fel. Att jag egentligen bryr mig men har svårt att visa det och hålla kontakter.

Jag är livrädd för att lägga upp det här, för det finns så sjukt mycket elaka människor där ute som lätt skulle kunna använda det här emot mig.

Och anledningen till att jag säger så är för det är så det har varit för mig hela mitt liv, bara för att jag var annorlunda.

Jag hoppas att med den här texten göra människor mer förstådda vad aspergers är, att förstå att människor som är lite annorlunda är precis som du, bara lite annorlunda. Man ska inte döma människor och man ska försöka förstå alla individer och ta dom precis som dom är.

Jag hoppas världen blir en bättre plats för mig och alla andra annorlunda personer att leva i.


Så med fingrarna i kors så hoppas jag på att det här ska gå bra, inget hat eller påhopp.


Trevlig kväll alla..


Likes

Comments