jag ska börja med nya tabletter som finns på apoteket.

känner mig totalt misslyckad som trodde att jag skulle klara av det här galant utan problem. Att jag ÄNTLIGEN skulle få slippa tabletter.

Men så blev det inte.  jag gick all in och mådde verkligen för en gångs skull bra. jag hade hittat lite styrkor i mig själv och kände "såhär är jag och såhär funkar jag, så är det bara"

hamnar hos han psykologen och han spräckte min bubbla på 2 sekunder.  jag skulle behöva ändra allt jag var  (jag duger inte som jag trodde från början)
och efter det där så har allt gått utför.

mitt temperament är inget att tala om, har inget tålamod what so ever.
min hörsel är förskräcklig och jag kan varken sova eller äta och trotts det så har jag lyckats gått upp igen. nu väger den här fröken 76 kilo... 
hur fan kan man vara så jävla misslyckad?

men iallafall. läkaren tyckte att jag skulle testa det här så jah..
vita flaggan upp och på med skam påsen.. 😖

Likes

Comments

förstår mig inte på och kommer nog aldrig att göra på människor som tror att det ska hjälpa att trycka ner andra människor som mår psykiskt dåligt.
hur man ens har mage att ens tänka tanken på att sparka på någon som redan ligger ner.

tycker man som person ska fråga sig själv innan man spottar gala "hur skulle jag känna om någon gjorde såhär emot min flick/pojkvän, syster, bror, föräldrar farföräldrar eller vänner. "
hur skulle du må och känna om någon använder dom som något slagfält för att du din ynkliga lilla skit ska må bättre i din själ och känna att du vann ?

men lilla vännen. ingen kommer minnas en strid där man möter en motståndare som är svagare än sig själv. man blir inte hjälte för det ska du veta..
jag mår redan dåligt och kan inte må sämre, bring it on bitches!

😒

Likes

Comments

det här är en dag jag gärna hade fått sluppit uppleva varje år. idag är det 3 år sedan min mormor gick bort och här blev mitt vad jaginte visste var aspergers värre.
vila i frid där uppe älskade mormor

mamma fick ringa in till rehabiliteringen idag och säga att jag måste få något lugnande eller något då mina agrutioner blir värre och jag blir mer förbannad än vad jag ska.
jag gråter nästan varje dag och min skadebetende är tillbaka. men vad hon sa i andra luren skrämmer mig.

" ja jag skulle ju höra av mig nu i januari och höra hur det går utan medicinen för läkaren trodde inte att Fanny skulle klara av det eftersom antidepressiva gör så ångesten håller sig nere."

nämen säger du det?
det kunde hon inte ha vräkt ut sig då när jag satt där, kan inte läkarna vara ett steg före någon gång så jag slipper det här att jag måste tänka på allt själv.  gå igenom allt själv?

hade räckt med att hon vägleder mig till att inte sluta och varför så hade jag förstått..
så nu får vi se vad som händer.
men ah jag misslyckades igen känns det som.
himla typiskt!

Likes

Comments

knappt ens levande.

jag mår så jävla dåligtjag vet inte ens hur jag ska klara det här.
Jag har varit ifrån mina tabletter nu i ett par veckor och mitt humör är verkligen..
finns inte ens ord.  jag har inget temperament utan jag bara skriker och tjuter.
jag vill ju för fan inte ens vara såhär!?
jag ser mer och mer hur mina nära och käras ansiktsuttryck förändras och jag ser att jag plågar dom, gör dom illa..
ska jag ge upp nu då?
jag skulle gärna ha försvunnit redan för veckor sedan.
För vad är meningen?
hur ska jag ens få en bra framtid när jag inte ens klarar av att mamma trampat på min häll?

jag kommer aldrig någon kärnfamilj.  jag kommer aldrig få barn. jag kommer aldrig känna ligger stolt över mig själv. Jag kommer ALDRIG stå ut med mig själv..

jag är inte helt jävla efter jag vet hur jag beter mig men jag kan fan Kate hantera det. det blir en jävla ond cirkel där varje groda väljer att hoppa ut ur munnen.
när skriken till och med gör ont i halsen för att jag bara står och skriker rakt ut. inte bara för en sak utan för att allt väljer att komma ut, precis där och då.

Jag vet ärligt talat inte hur mycket jag klarar mer.
jag vill inte vara såhär. jag vill inte mer!

jag ger upp.. 🖐

Likes

Comments

nu tänker jag ta upp en sak som en del kanske skulle tycka att jag är dum i huvudet för.

men det är såhär att jag har börjat gått hos en psykolog som skulle hjälpa mig med min aspergers.
Men jag har bestämt mig för att säga upp allt som har med han att göra..

jo visst jag behöver all hjälp jag kan få.
Men människor med aspergers är annorlunda, men inte ett dugg mindre värd. vi fungerar annorlunda, men vi funkarett sätt som ingen annan gör.
jag försöker hitta mina styrkor i min diagnos, försöker acceptera mig själv och lyssna på min kropp.

när jag nu träffade den här psykologen så kändes det inte alls bra.
han ifrågasatte varför jag inte kunde sova ensam. Att mamma behövde få vara själv, att hon inte alls behövde mig som jag trodde.
(jobbigaste är att mitt självskadebetende börjar med att jag tror att alla klarar sig utan mig. )
han tyckte även att jag skulle utsätta mig för allt som jag tycker är jobbigt hela tiden för att kunna passa in i världen

men vem har sagt hur man ska vara för att passa in?
för i sådant fall lär ju varenda människa få ändra sig för att passa in i min värld?
vem har bestämt vad som är rätt eller fel?
varför kan inte en del människor få acceptera att man kanske inte funkar i en del situationer?
och nu säger jag inte att man inte ska passa in och försöka få vardagen att funka, för jag verkligen klappar händerna för de människor som lever exakt som alla andra människor och klarar av allt som har med jobb och sådant att göra.

men för mig funkar det inte. För jag, jag har hela mitt liv försökt passa in, studerat varje dag i hela mitt liv hur andra människor beter sig i olika situationer.
för mig hade det varit skönt att släppa tämjarna och bara fungera som jag gör.
Inget mer studerande av andra människor, inget mer kurragömma.!

så efter att han sa sådär att jag var tvungen att fungera i samhället och att jag var tvungen att komma på mina egna verktyg så tappade jag förtroendet helt för honom.

jag har hittat så många citat om aspergers som verkligen försöker göra att människor ska försöka förstå hur människor med aspergers fungerar, för att människor ska förstå att dom är minst lika viktiga. vi förändrar även världen det sätt "normala" inte kan.  vi ser på saker annorlunda och vi ser saker ifrån andra ögon.
vi alla tillsammans kan förändra världen till det bättre.

men det här är mitt beslut att den här psykologen inte funkar för mig.  istället tänker jag acceptera mig själv när jag vet vad jag har för diagnos. jag tänker hitta mina styrkor istället för svagheter. Och jag tänker försöka leva så gott jag kan! 🙊

over and out!

Likes

Comments

idag är jag inte ens värd skiten under fötterna.  idag är jag så sjukt nära på att ge upp.
jag trodde jag hade hittat meningen mer livet.  men tydligen gjorde jag inte ett bra nog.

ska jag ge upp eller bara stå där som det fån jag är!? 😣

Likes

Comments

På onsdag så har jag äntligen blivit av med varje liten del av medicin i mitt kropp.

Och den enda skillnaden jag ser utan tabletter är att min stubin är kortare, och att minsta lilla grej som går fel så exploderar jag på 2 röda.
jag kan även inte ligga i sängen med byxor på för då känns det som det sticks och kliar i hela benen. min hud är känsligare för saker på min kropp.
Jag har blivit otroligt blödig. kan börja gråta av att läsa något litet som ett grattis och jag gråter som en liten kärring på påsk afton..

jag har även ALDRIG innan varit kräckmagad av avföring what so ever, men nu kan jag inte ens se en bebis blöja utan att stå och hålla på att kräkas i ett hörn.
mina doft sinnen och smaklökar jobbar på mer än innan och jag känner av saker på en mils avstånd.
kan heller inte stå ut med någon som pillar på bordet med fingrarna för det låter som att någon drar en krita på en gammal griffeltavla 😅
så jävla typiskt..
sen kan jag flera gånger under dagen om det blir stressigt få kalla rysningar inuti kroppen som känns så himla hemskt.

men ändå, trotts allt det här så hoppas jag fortfarande på att det här valet jag gjorde ska göra mig stolt i slut ändan.

Likes

Comments

att sluta med antidepressiva är nog det jobbigaste jag har varit med om..
jag skakar inombords så jag tror att man nästan kan hoppa ut ur kroppen. antingen är jag as sur eller gråter floder och jag vill egentligen bara ge upp.
känns som jag svajar mellan att vara levande och död hela tiden i huvudet och jag kan inte ens fokusera.

fan jag hatar det här. Jag orkar inte mer.. 😭

Likes

Comments

vet inte om jag är död eller levande.
andra dagen utan tabletter och jag mår därefter också.
känns precis som för 2 veckor sen när jag skulle minska dosen.
skillnaden nu är att jag blir på så jävla dåligt humör på bara 2 sekunder. jag skriker så fort någon inte hör vad jag säger, jag pratar extremt fort och lukter, ljus och ljud är högre än någonsin.
låt dom här 2 veckorna går fort nu och att jag mår bra utan tabletter.. 😣

så jag ber till gudarna att ingen ignorerar mig när jag ringer, att alla hör vad jag säger, att ingen tjafsar med mig, att jag slipper gråta ögonen ur mig för att ingen förstår mig.

För just nu vet jag inte vad jag skulle kunna ta mig till för nu mår jag verkligen inte bra, och är rädd att minsta lilla kan göra att jag tror att livet suger och att jag gör dåliga val. jag litar inte på mig själv just nu..

positiva just nu är att Emma kan få sitt lilla mirakel när som helst, och som vi har längtat ❤
första julen för både Winion och Emmas bebis. Och winja blir hela 6 år på måndag ❤

bara att försöka hålla näsan över vattenytan.

Likes

Comments

så jävla trött på att jag ska känna alla smaker så extremt mycket.. hade sett fram emot makaroner och korvstroganoff men får lämna maten. För att den smakar för mycket lök, någon bismak av beskt i gommen. 
självklart så är det bara jag som känner dom här smakerna. Men blir så trött.. är det då konstigt att man inte vill äta längre när man vet att minsta lilla grej så kan jag inte äta det på ett par månader för smaken sitter i munnen såfort jag ser maten. jävla aspergers.. 😝

vaknade på världens sämsta humör. kändes som jag pendlade mellan levande och död och hade ingen kontroll över kroppen what so ever.
Men inte så konstigt. jag vet ju varför, så bara att ta en lugnande. 

Och nu sitter jag och stör mig på det här jävla blogg inlägget också. telefonen med för den delen..
fan. Så sjukt dålig dag!

tur är så sviker inte mjölken mig iallafall ❤

Likes

Comments