Header

En anledning till varför jag älskar att träna med Jonas är för att han tar min kamera och ställer sig för att fotografera när jag tar 140 kilos stången och lägger upp den på axlarna. Han tror på mig, att jag fixar det så det lilla tveket som finns inom mig försvinner och JAG FIXAR DET! Att kasta upp dubbla sin vikt på axlarna och gå för att ställa sig till rätta, man vinglar, vikten vill trycka en ner man grymtar till, man kommer på rätt plats, flyttar ut fötterna, går ner till slutläget och pressar upp och bara fixar det! Lyckan var enorm! Trots ett antal övningar innan, inga planer på att köra benböj den dagen, några på 110,120,130 och sedan bestämma sig för att jag ska vara nöjd med styrkan innan jag kliver på 14 veckors deffen och då klarar detta! Det som varit min svagaste sida hittills är mitt psyke; vad ska andra tro när jag sänker vikten? När jag börjar tappa styrkan? När mitt humör blir ett helvete? För det första; jag är stark! Nu ska jag ge mig in i mitt livs största utmaning och jag har de bästa i mitt liv och en coach som följer mig och ser till att det blir rätt - som ger mig trygghet och stärker mig då jag själv är svag. Om någon ens skulle komma på idén att jag blir svag så ja, men det är för att pressa min kropp så långt den kan gå, på ett underskott är det inte konstigt om jag blir svagare men jag vet om att jag är stark både på insidan och utsidan. Sedan tar jag med mig det Alexander sa, detta är bara en liten del av mitt liv, en kort stund där mitt psyke kommer vara en berg och dalbana, gå upp och ner och de äkta kommer finnas kvar och jag kommer kunna ge tillbaka så mycket sedan. Sedan som Jonas säger: Du vet inte hur du kommer att reagera eller vad som kommer hända. Jag måste vara i nuet och nu mår jag riktigt bra! Jag är redo för det som komma skall. Alexander "Game on!"


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Jag har gnällt ett tag och varit missnöjd över dåliga bilder på gymmet. Min mobilkamera börjar ta gula bilder vilket gör mig rätt less men jag kan inte bara stå och gnälla. Jag har en systemkamera som bara ligger här hemma, som jag inte lärt mig att använda. Den har legat och dammat flera år, anledningen till att jag inte tar den till gymmet är väl egentligen för att jag inte vill verka överdriven på något sätt. Å andra sidan, kameror är till för att användas. Det är på gymmet jag tillbringar mesta tiden av min fritid, så varför ligga och gömma det. Dem flesta av er vet ändå att jag lägger upp bilder under varje träningspass så varför inte låta kameran få komma till användning och få mer kvalite i bilderna?


Likes

Comments

Den senaste månaden har jag inte sovit hemma många nätter alls, har tillbringat mesta tiden hemma hos Jonas men torsdagarna blir hemmakvällar eftersom formen ska checkas av på fredagarna. Det resulterade i att jag vaknade en hel del inatt, det var tomt. Jag har egentligen aldrig tyckt om att sova borta, men att få somna in i armarna hos en person som gör en trygg är en underbar känsla. Jag är nog inte den bästa personen att sova bredvid, då en 180 cm bred säng knappt räcker till utan att jag förflyttat mig, jag snor täcken, jag sover på diagonalen och så vidare men jag hoppas ändå att han saknade mig iallafall litegrann inatt han också.

Likes

Comments

Vikt = viktigaste frågan? Hur många gånger har du fått frågan om hur mycket du väger? Om jag får gissa är det inte bara en gång. Jag kan idag stå för min vikt där i november. Jag vägde 81.7 kilo, hur många av er kunde gissa det? Många gissade på cirka 65 då mitt svar var "jag vill inte säga min vikt". Jag förstår ärligt talat inte varför vi är intresserad av att veta någon annans vikt om vi inte ska hjälpa personen, exempelvis en coach. De där 81,7 kilona bar jag inte på stolt, jag skämdes men muskler väger mer än fett och skulle jag kunna bygga så visste jag att även vikten skulle plussas på. Idag är jag på min trivselvikt på 74 kilo, det är här jag kommer vilja ligga sedan men nu vill jag se hur långt jag kan pressa min kropp och göra en resa som kommer att ge mig så mycket positivt tilbaka

Likes

Comments

Jag måste bli bättre på att tänka på nuet, jag vet inte vad som kommer hända i framtiden. Jag kan inte hålla på att ta ut saker i förväg, det som händer händer och det är först när det händer som jag vet att det kommer hända innan dess så kan jag bara kämpa för min vilja. Just nu vill jag så mycket och har så många planer, sedan jag kom hem från Luleå finns det massa saker som jag inte kan släppa och som det är dags att ta tag i inom närmaste veckorna. Jag mår bra, känner att jag vill driva saker framåt och ser ljust på framtiden. Jag mår så bra nu.

Likes

Comments

Vem kom på det här med BMI egentligen? Varje gång man kom till skolan och skulle ställa sig på vågen och fick se resultatet i jämförelse med alla andra. Kollar jag på min vikt i november så var jag överviktig, nu har jag precis hamnat på normalvikt, på gränsen till övervikt. Bmi är ett mått som många av oss mått väldigt dåligt över att kolla, det är nog ett av de mest missvisande måtten också. Det säger ingenting om var fettet är placerat eller hur mycket muskelmassa du har exempelvis. Det är ett mått som är till för att vi ska må dåligt, vara osäker på oss själva och lära oss jämföra oss med andra. Ett mått som borde försvinna

Likes

Comments

Efter en vecka i Luleå så känner jag att jag måste fördela tiden bättre. När jag har varit där så har jag haft 1,5 timme på mig till träning och har fått lika bra resultat trots mindre gymtid. Jag måste bli bättre på att planera för att det gör mig lugnare. Så nu har jag fixat en almanacka för att skriva in viktiga saker jag har att göra. Men det var inte det som det här inlägget skulle handla om utan om att nå sin egna tröskel. På träningen känner jag att jag kommit till ett stadie där jag lägger på vikterna jag brukar ha, kanske ökar lite på vissa övningar. Visst det blir jobbigt men jag vill utmana mig extra. Igår fick Jonas bestämma hur många set jag skulle köra och när jag var klar med ett set. Var jag hade dropset och paus reps. De var brutalt, jag skrek mig genom varenda set(glad att gymmet nästan var folktomt). Jag nådde min trösken och känslan att tänka att jag verkligen utmanade mig maximalt är underbar

15 veckor kvar och starkare psyke nu! Nu kör vi! All in; GAME ON som coachen sa!


Likes

Comments

Herregud fredagkväll klockan sex och jag håller på att somna. Kanske för att någon fick för sig att köra ett ordentligt benpass idag. Det hör till ovanligheten att jag lägger upp mina styrkepass på det här sättet men vi vill ha variation så dagens pass bestod av:

Uppvärmning

1. Benböj 10 set PB: 2 reps på 135 kg

2. Knästående benböj ss framsida lår 4 set

3. Liggande benpress i smith ss rumpövning med rep 4 set

4. Benpress 10 set, 4 sista ss med framsida lårspark

5. 3 set raka marklyft, 4 set supermark och 3 set marklyft

10 min cardio med de två sista minutrarna 100% slutspurt

Avsluta med 50 utfall

Likes

Comments

Underbara fredag. Formchecken fick ett godkänt av coach som ger mig cheatday och vila imorgon, om en vecka tar vi bort lite kalorier och satsar ännu hårdare i 15 veckor. Det är helt sjukt hur snabbt tiden rullar på. Imorgon om pick 16 veckor sätter jag min fot på en scen framför domare iklädd i bara bikini, högklackat och smycken. Bikinin är påväg till mig och jag är helt förälskad i den. Funderingarna var på att köpa en helt ny då jag lagt upp sökes på en begagnad sida men inte såg någon som jag fastnade för tills jag fick ett personligt meddelande skickat till mig med en film på en bikini som jag fastnade för direkt. Sådan kärlek. Jag hade nästan bestämt mig för en rosa först, sedan en vinröd men kan berätta för er att denna bikini inte har någon av dessa två färger men jag älskar den, jag älskar mina skor och jag älskar mina örhängen, nu är det bara armband kvar. Jag vet om att mitt humör kommer att svaja och leka rövare under deffen men samtidigt kan jag räkna ner och det kommer vara värt varenda nergång för efter en nergång så kommer även en uppgång. Sedan går vi ju mot sommar och ljusare tider! Jag är så pepp på livet just nu!


Likes

Comments

Har fått en del frågor om vem killen som börjar dyka upp på mina sociala medier är och vem han är för mig och för att göra en lång historia kort så lärde jag känna honom i början av november och sedan dess har vi varit med varandra 3-4 dagar/vecka på gymmet och en del med vänner och den senaste månaden har vi umgåtts näst intill varje dag så jag behövde ta reda på vad vi egentligen var, haha och jag fick ett jaa.


Likes

Comments

Startat upp bloggen på nytt, kanske aldrig blir en aktiv bloggare men jag kommer försöka hålla er uppdaterade. Jag tänkte börja med att berätta för er om vem jag som driver bloggen är och om hur jag började med träningen och hur jag kom på att jag skulle upp på scenen och tävla i Body fitness.

År 1994 föddes jag. När barn är unga så är det roligaste dem vet utflykter, att göra saker, att vara aktiva. Jag fick astma, lunginflammationer, krupp, blodförgiftning, öroninflammation, hjärnhinneinflammation, med mera. Det här ledde till att jag ofta låg inne på sjukhuset eller var hemma och var sjuk, vilket även ledde till att jag var sen i talet. Min bror var den enda hos dagmamman som förstod vad jag sa och fick berätta för henne. Många som möter mig idag skulle säga att jag pratar för fort & jag är tacksam när folk påpekar det då det inte är någonting som jag tänker på själv. På skolan när barnen skulle ut på utflykt ville jag inte följa med, jag ville hellre sitta på skolan och ta det lugnt. Vi flyttade till huset där vi bor nu när jag var 7 år, där jag lärde känna min bästavän än idag, Josefin. Om jag hoppar tills jag var 13-14 år så började mitt dåliga självförtroende, folk vägde sig, det var mycket tal om vikten, BMI skulle tas hos skolsystern och jag tyckte alltid att jag vägde för mycket, även om jag aldrig varit överviktig så vägde mina vänner mindre. Det var även här jag blev utfryst av mina vänner, sitta ensam på lektionerna, pennvässarludd i håret och ord. Jag hatade att gå till skolan denna korta period för jag visste hur dagarna skulle se ut, jag gick dit med en klump i magen och det var inte sällan tårarna kom. Varför var mitt liv såhär? Kunde det inte bara bli bra? Jag minns en lektion när vi slutade, vi hade haft elevens val, jag orkade inte gå ut från klassrummet, då en tjej som jag idag tyvärr tappat kontakten med kom fram och började prata med mig och jag började umgås med henne och hennes vänner. Det här är ingenting som jag brukar eller har pratat om tidigare, men det här påverkat mig otroligt mycket och kränkningar är ingenting någon av oss ska skämmas över att bli utsatt för. Åren gick, jag ville inte gå förbi folk i skolkorridoren, jag var rädd att folk pratade bakom min rygg. Jag är väl medveten om att det inte var den tjejen som många såg utan att många trodde att jag hade ett otroligt självförtroende och såg andra som dryga. 2010 på omvårdnad ville jag inte vara med på idrotten, det var inget för mig. och min fot skulle jag verkligen aldrig sätta på ett gym. Det var det här året jag lärde känna Jeanette, när jag sa att jag inte ville vara på gymmet så fick jag gå till en spinningcykel istället. Jag skulle byta till Ekonomiska året efter så hon ville inte ge mig ett betyg eftersom hon ville ge mig chansen att läsa om kursen och höja mitt betyg för hon trodde att jag kunde bättre. Jag läste om och 2012 fick jag C i idrott och lärarna trodde alltid på mig även om jag inte gjorde jättebra ifrån mig. 2013 skulle vi välja ett eget ämne att läsa, jag valde träningslära. En kurs på gymmet som Jeanette höll i, det här året kunde hon ändra sitt IG till ett A och jag började komma igång med träningen. Problemet var att jag satte mål som jag inte kunde uppnå, som jag alltid gav upp. Fram till 2016 då jag bestämde mig att nu får det fan vara nog, jag ska ner 10 kilo. Det var mycket gruppass men här började jag komma igång med gymmet mer och mer. Här tog jag vändningen, jag ville inte låta folk bestämma hur mitt liv skulle se ut, varken killar jag träffade eller något annat. Kan skriva ut här att de killar jag har träffat har ursäkta mig men haft ett svinigt beteende och jag lät dem ha det. Det började med skåningen som jag så ofta påminns om, ett internetförhållande på ett år som bestod av väldigt mycket rädsla. Vad ska en 15 åring säga när en kille börjar hitta på skrämmande historier om sig själv och börjar hota? Så osäker som jag var så lät jag honom ta kontroll över mig så nej, jag blir inte glad när folk runt om påminner om honom och frågar hur jag tänkte för jag förstår precis hur jag tänkte. Hade det han sagt varit sant hade ett snedsteg av mig betytt att mitt liv hade kunnat förstörts totalt, man gör mycket pågrund av rädsla och min rädsla fick mig att lita på honom och några år efter pratade jag med en som gått i den här personens klass och det visade sig att denna kille verkligen var en mytoman. Sedan tänker jag inte gå in på de andras beteende för jag tänker inte skriva ut om folk här men kan säga att jag hade otur i kärlek och som man kan läsa sig till: hur ska någon kunna älska en om man inte kan älska sig själv? Jag är inte arg på dessa personer idag men jag är väl medveten om att jag är påverkad över det. Återgår till föregående år. Jag lyckades med min förändring, de där 10 kilona var borta och jag bestämde mig för att börja bygga massa. Denna vinter hade jag kollat på folk som skulle tävla, och det såg så kul ut. Verkligen ha sin dag, nå sitt livs bästa form, ha gjort tuffa dagar av dieten och sedan bara glänsa på scenen och ha kul. Få visa upp det man har kämpat för. Hur skulle jag våga det? Det skulle inte gå. Min kompis skulle tävla det här året, jag kunde följa hennes resa. Sedan träffade vi Jeanette, hon frågade om inte jag också skulle tävla, att hon tyckte det och att jag hade den perfekta åldern för det. Jag bestämde mig för att åka hem och skriva ut att jag skulle tävla, då kunde jag inte ändra mig och nu har tanken växt in i mig. Klart som fan att jag ska upp på scenen. Vad är mina mål med det: ha en utmanande men rolig resa, få ännu mer självförtroende och få visa upp för mig själv vad träningen har gett.


2016 var året då jag växte enormt inom mig själv, då jag bevisade för mig själv att jag kunde mer än jag trodde, att jag själv har makten att kontrollera mitt liv och att det bara är att ge sig fan på att göra en sak så kommer det att gå. Jag har otroligt fint folk vid min sida och jag vet inte vad jag hade varit utan er, istället för att vara rädd att göra er besvikna över en placering som jag hittills varit så ska jag bli bättre på att bara suga åt mig av ert beröm och växa ytterligare i mig själv och sedan ge tillbaka lika mycket. Ni är fantastiska, glöm inte det och glöm heller inte att: KAN JAG SÅ KAN DU! <3


Likes

Comments