Header

Vill du komma igång med träningen under sommaren? Vill du veta om du får i dig rätt kost eller ändra kosten? I sommar ger jag er rabatterat pris för personlig träning så tveka inte på att höra av er till fanny__persson@hotmail.com

1 timmes personlig träning på gymmet: 350 kronor

Kostschema: 350 kronor

Träningsschema: 350 kronor

Kostanalys 3 dagar: 300 kronor Förslag på förändringar: 400 kronor

Träningsschema/kostschema med veckokontroll: 600 kronor/månad

Träningsschema för att förbättra en specifik sak(om du exempelvis vill satsa på att bygga en specifik muskel): 250 kronor


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Det här har varit bästa helgen i mitt liv, jag har njutit, jag har skrattat, jag har gråtit av glädje och jag har gått runt med ett stort leende på läpparna. Trots att allt inte gick som jag tänkte utan det blev en hel del stress och ändringar och en bortglömd pose i poseringen så lyckades jag knipa en 4e plats med 1 poäng ifrån 3an. Poseringen är en sak jag hade kunnat träna mer på men som jag ärligt talat inte har haft någon energi att lägga på utan det har blivit ungefär 10 minuter med Jonas, sedan klackar har jag aldrig gått i tidigare och att nu slänga på sig ett par skor med 12 cm klack och gå ut på scenen efter lite träning under dessa månader var nog det som skrämde min familj mest, haha. Innan jag gjorde det här sa jag att jag nog inte kommer göra om det men att jag inte vet, nu kan jag säga att jag kommer att göra om det. Jag var rädd innan jag gick ut att jag skulle vara för liten för Body fitness, jag har tränat ett par år men det var först förra året jag kom igång seriöst med byggningen - styrketräningen och fann tekniken. Jag har tillbringat timmar på gymmet och ofta lite för många timmar. Jag skulle ljuga om jag sa till er att dieten innan tävling är hälsosam, att på slutet träna timmar på gymmet med cirka 900 kalorier/dag. Att trots att revbenen börjar synas fortsätta pressa kroppen att gå ner i vikt, att leka med salter och kroppens vätska, att stå och hälla salt i handen och sedan få i sig det; man utmanar kroppen en hel del.

Jag har aldrig varit personen som gillar att synas, stå i centrum, tvärtom, inte gillat att gå förbi folk och från början tränade i ett hörn av gymmet för att inte synas, i helgen gick jag ut på en scen inför en fullsatt publik klädd i bara bikini. Jag vågade och jag var knappt rädd utan jag älskade det. Förutom osäkerheten på poseringen så trivdes jag så bra i min form. Att hamna en poäng ifrån pallplats är väl aldrig roligt, frågar folk om jag är nöjd så avvaktar jag, helt klart att jag är nöjd men jag vet samtidigt att formen förtjänade en bättre plats men poseringen stod mina medtävlanden för, dem var grymma och förtjänar sin plats. När jag och mamma plockat ihop alla saker och var påväg ner för trappan så mötte vi Jenny Söderström, en av mina förebilder som är topprankad elitmästare i BF som sa till mig att jag var vinnaren i hennes ögon, att min fysik var fantastisk och att jag måste fortsätta med detta och bara nöta poseringen så kommer jag ha en fin framtid inom BF. Ja, hur kändes detta? Jag gick ut från lokalen med tårar i ögonen och utanför ögonen, jag grät av lycka. Det var fysiken jag hade kämpat för och ingen pokal kan slå orden hon sa.

Jag vill tacka alla som har stöttat mig inom detta, alla som funnits och peppat mig, jag är så lyckligt lottad att ha så fina personer i min närhet. Jag vill tacka min pojkvän som stått ut med mitt humör varje dag och som varit ett otroligt stöd, som gjort allt för att jag ska må bra, som har trott på mig när jag själv inte gör det, som kämpat för mig sedan vi lärde känna varandra, i början av tävlingssatsningen, du är helt otrolig!

Nu vill jag njuta av sommaren innan jag tar ställning till vad som händer härnäst, men jag ska upp på scenen igen; för jag älskar det! Utan er skulle jag inte stå där jag står idag, när jag bestämde mig för att tävla så visste jag att folk kunde ha negativa tankar kring det, folk sa "Om du ska upp på scenen så kan ju jag också", ja är du beredd att kämpa så kan du men resan dit är inte något som alla klarar av men jag klarade det! Meddelandena på bilden nedan får mig att bara vilja förbättras, dem stärker mig och får mig att tro ännu mer på mig.

Att sedan avsluta med att äta lunch med min familj och Jonas var underbart och därefter åka och ta in på lyxsvit på Hotell Södra berget med fantastisk utsikt, gå ut och äta jättegod middag och bara mysa innan hotellfrukost med Jonas, nä min helg har helt enkelt varit den bästa i mitt liv och jag är så lyckligt lottad.


Likes

Comments

Dagen som jag har räknat ner till är nu bara en dag bort, dagen som jag inte trodde skulle komma är nu här. Fan vad bra jag är! Lyckades gå ner 19,6 kilo! Bakom glädjen och den sköna känslan av att få prioritera andra saker i livet, äta mer mat och få mer energi så döljer sig också en känsla av tomhet; alla dessa måsten lämnar mig, jag måste inte äta en speciell kost, jag måste inte träna alla dagarna i veckan, ta alla morgonpromenader och stå flämtandes på crosstrainern men jag har ju gjort allt det av en orsak; att ta mig dit jag är imorgon. Det är genom blod, svett och tårar jag har nått dit. Jag skulle ljuga om jag sa att det varit enkelt, och de sista kilona har varit hemska att kapa men jag har klarat det! Imorgon kommer jag att vakna, göra mig snygg och kliva upp på scenen med en kropp som jag är nöjd med. Kroppen och psyket har klarat av pressen och tagit mig hit. Jag är tacksam över alla som har skrivit och peppat, över vänner som har stått ut med mina nej och mina humörsvängningar, över att ha en familj som kämpat för att stötta mig genom resan trots att de egentligen varit oroliga, över att Jeanette fick mig att vända från ”Jag sätter inte min fot i gymmet, jag vill inte träna” till att tro att jag kunde mer än jag visade och som fick gå ifrån att ge mig IG till A. Över att Jonas som träffade mig i början av min resa har orkat stå och stötta mig varenda dag för att klara av det här och som kollat och försökt hjälpa mig med poseringen, över Alexander som jag har fått en riktigt bra kontakt med idag, som gett mig kost och cardioupplägg för att ta mig dit jag är idag, han har inte bara fått agera träningscoach utan även varit en liten psykolog för mig då mitt egna psyke inte har burit mig. Tillsammans har vi format mig från tjejen som inte vågade gå i skolkorridoren ensam till en kvinna som är nöjd med sin egna kropp och ser fram emot att visa upp slutresultatet imorgon. Visst finns det saker jag skulle kunna förbättra men det kommer det alltid finnas, jag har gjort allt för att nå dit jag är idag, en nästan 20 kilo lättare Fanny på 8 månader, JAG ÄR STOLT! När jag stod på crosstrainern för några veckor sedan och tårarna kom och jag började gråta trodde jag inte att jag skulle klara av detta, jag gick på toaletten och lät tårarna komma, torkade dem och gick tillbaka och körde och nu är jag snart i mål, eller jag är i mål för allt jag har kvar är att visa upp slutresultatet för alla andra. Nu ska jag njuta av det sista, sedan gå upp och le, sedan skåla och äta gott, bland annat den fantastiska kladdkakan min kära kusin gjort som ska avnjutas direkt efter scenen, sedan bo på hotell och njuta av sommaren innan jag bestämmer mig för vad mitt nästa mål blir.

Likes

Comments

Hade jag vetat om vad denna utmaning betydde den där dagen i november så tror jag inte att jag hade gett mig in i det, jag visste att det skulle vara jobbigt men inte såhär jobbigt. Jag har krockat, jag har fällt tårar men jag har också blivit starkare i mig själv och insett att jag inte måste säga "jag klarar det inte" igen, för klarar jag det här så klarar jag kommande utmaningar jag ställs inför. Många som kommenterar "Vad smal och snygg du blivit", ja jag har fått en mer definierad kropp, "Vad duktig du är" ja då ger jag er min mammas svar - Är jag verkligen duktig som sätter min kropp i svältläge, inte äter och tränar flera pass? Den här resan är inte hälsosam, det finns inget som är hälsosamt med den, jag är väldigt noggrann med att berätta för min syster att det jag gör inte är hälsosamt för jag vill inte att hon ska tro att formen jag är i nu är en sund form för det är den inte. Jag har ont, det värker i mig, det gör ont i svanken och i leder och jag är svag. Jag är trött och hungrig och ofta nära gråt.


Vad är det jag gör? Allting började med en diet i slutet på november/början av december då jag vägde 81,7 kilo.

Bilden till vänster är då, jag hade ätit och ätit för att bygga mig upp i muskelmassa. Jag trivdes inte alls i den vikten men ville bygga och bygga gör man inte på ett underskott. 2010 sa jag att jag aldrig kommer sätta min fot i gymmet, jag hatade gym, såg inte alls meningen med att träna över huvud taget. Jag var den i min familj med minst muskler och min då 6åriga syster bad mig spänna biceps och hon hade större. Åren gick och så också min kärlek för gymmet. Att lyfta tungt, tävla mot vikterna var det bästa jag visste. I maj förra året fick jag in tekniken i ryggövningarna, tidigare fick jag alltid ont i ländryggen då jag tränade rygg men inte längre. Tyvärr tänkte jag itne på senor och nerver då jag ökade vikterna på gymmet vilket troligen resulterade i att sådant inte följde med vilket jag känner av idag. Idag kör jag 50 minuters morgonpromenad varje dag, 30 minuters cardio på crosstrainer och styrketräning och äter endast 1000 kcal. 1000 kalorier är inte mycket att leva på men ska jag ner i rätt fettprocent så är det så det måste vara. Jag sover dåligt, kroppen tar stryk och jag känner mig som tant agda i kroppen. Det värsta är när hjärnspökena kommer, allt du ser är siffran på vågen och allt du tävlar mot är den siffran. SÄNK SÄNK SÄNK. och när den inte sänks som du vill så kollar du dig i spegeln och tänker att du är tjock medan du vet att du inte är det. När jag sätter min fot på scenen är jag en vinnare, jag övervann mot mig själv. Jag är inte längre den där tjejen som är rädd att gå förbi folk i skolkorridoren, människan som ser ner på sig själv, människan som bara hittar fel. Jag är en envis tjej som kämpar för det jag vill. Placering är skitsamma, jag har ändå vunnit mot mig själv. Poseringen är min svagaste sida, den jag skulle ha övat ännu mer på men jag ska göra mitt bästa hela slutet av resan. När resan är slut kommer jag att arbeta för att nå en vikt jag är bekväm i, jag kommer inte äta sötsaker varje dag, jag kommer inte överäta utan fortfarande äta med hjärnan men lägga bort vågen ett tag, unna mig godare mat och fikabröd lite oftare. Träningen kommer jag fortsätta med för att jag älskar den, men på rätt sätt. Folk kommer att fråga om hur jag plötsligt kan äta, min hjärna kommer spela mig spratt, folk kommer påpeka formen men jag kommer kunna sätta ner foten och säga ifrån för formen jag har nu äär inte min trivselform, inte min drömvikt men det är vad jag vill ha till min tävlingssatsning om jag så ska gråta, skrika eller ha ont av det så är jag så lycklig att jag klarar av detta och det stärker mig. Dem som står bredvid mig på scenen är också vinnare, vi alla är vinnare för vi alla har nått vårat mål. Förlåt att jag inte är vännen med mest energi eller hon som är lättast att lär känna nu men jag gör mitt bästa på den energi jag har idag och jag är så tacksam över allas stöd. Förlåt för konstigt inlägg.

Likes

Comments

Hur mår jag? Hur går tankarna? Jag kan börja med att säga att vissa dagar är bättre än andra, förra veckan var ingen rolig vecka. Psyket testades då en var nära fikabröd varenda dag. Det var svårt att finna glädjen i något, sedan kom fredagen och vågen hade gått väldigt mycket ner och Alexander gav mig fri dag på lördagen vilket kändes helt underbart. Jag skrattade och log hela dagen, jag frågade Jonas "Är det såhär underbart livet är?" Idag när jag var ute och gick min powerwalk så började tankarna rulla. Mitt liv är perfekt, jag har så underbart folk kring mig, vänner, familj och pojkvän som stöttar mig varenda dag och gör allt dem kan för mig. Vad mer kan jag be om? MAT. Att äta såhär lite och hårdträna är inte hälsosamt, min vikt och form just nu är inte hälsosam. Kroppen skriker om vila, kroppen skriker om mat medan hjärnan skriker fortsätt och det är vad jag tänker göra; fortsätta hela vägen in i mål. Jag ljuger om jag kallar resan lätt, men det är ett val som jag själv gjorde. Tankar som kommer är att jag vet nu att jag har två val, försöka stänga ute känslor, vardagen eller ge upp resan. Jag skulle inte orka känna känslor på samma sätt om det här ska fungera, varje känsla kostar energi; att vara arg, ledsen, glad. Jag orkar inte känna som en normal person utan försöker hålla känslorna utanför min kropp och det enda som finns i mitt huvud är tävlingen och målet. Förra vintern sa jag att jag aldrig skulle våga gå upp på en scen men att det såg så roligt ut, nu är jag 3 veckor och 4 dagar ifrån; 25 dagar. Då kommer jag ha gått på diet i cirka 34 veckor. Jag har tidigare sagt att jag ska tävla i höst också något som jag skjuter upp och förhoppningsvis kommer jag att vilja tävla sen igen men inte nu. Jag vill underhållsträna och låta kroppen återhämta sig och läka samt ge tillbaka till vänner, familj och pojkvän så mycket som dem ger mig nu. Samt ha en jävla underbar sommar.

Likes

Comments

14 kilo har jag gått ner nu, jag är sämre på att skriva på bloggen och uppdatera på instagram för att den energin finns inte. Om 7 veckor rullar bilen till Sundsvall, JAG LÄNGTAR!

Likes

Comments

När jag har satt upp priser har jag tagit minst 30% rabatt mot vad personliga tränare brukar ta just för att jag är under utbildning till Hälsovägledare i Luleå. Hälsovägledare är en yrkesgrupp som arbetar med att främja hälsa. Vi läser kurser som fysisk aktivitet, kost, stress, arbetsmiljö, motiverande samtal, massage och personlig tränare. Det jag kan erbjuda dig är personlig träning utefter dina mål för att stärka din hälsa och följa med på din resa mot ett mer aktivt, hälsosamt och gladare liv: för träning gör en glad.

Allting upplagt efter dig och dina mål

Online eller på plats

Kostschema: 400 kronor

Träningsschema: 400 kronor

Kost+träningsschema: 700 kronor

Kost+träningsschema med uppföljning 1 gång/vecka: 850 kronor/månad

Kostanalys: 3 dagar: 350 kronor 7 dagar: 550 kronor Med tips på förändringar: 450 kronor samt 650 kronor


Aktiv PT timme (stöd, motivering, hjälp på gymmet)

1 TIMME: 400 KRONOR

5 timmar: 375 kronor/timme

10 timmar: 350 kronor/timme

30 minuter: 300 kronor

5x30 minuter: 250 kronor


Rabatter: Barn under 18 år: 20% rabatt 65+:10% rabatt


Coachar ej till tävling

Du når mig på: fanny__persson@homail.com

Likes

Comments

Hur känns det såhär 9 veckor innan tävling? Jag måste dela med mig av lite tankar. Livet är fantastiskt bra om jag kollar på det i helhet. Jag har en familj som inte förstår hela tävlingssatsningen och saker som hör till men som gör allt för att försöka förstå och vara så bra stöd som möjligt, som finns där. Jag har min pojkvän Jonas som står ut med mina väldigt tidiga kvällar och tidiga morgnar då jag vaknar och råkar väcka han, som lagar min mat och hjälper mig med vardagen, som finns där och lyssnar på mitt tjat och som lugnar mig då jag börjar stressa, som alltid tror på mig. Jag har min coach Alexander Hurtig som jag litar på till fullo och som håller koll på min form vecka efter vecka och jag har enormt stöd av vänner och alla andra som kommenterar eller gillar bilder. Jag är så tacksam över det och kan säga att det inte hade gått utan er.

Men det är inte bara rosor, det är även en psykisk kamp. Man sliter varje dag på gymmet, man tar sig ut och går sina morgonpromenader i snön, blåst och regn och kör sin cardio tills man nästan skriker av trötthet och svetten sprutar. När man egentligen hellre sätter sig i soffan så får en kliva upp och dra på sig sina poseringsskor och öva på poseringen. Man somnar tidigt och vaknar tidigt, vissa nätter jobbigare än andra. Vissa nätter har inslag av mardrömmar, illamående och tomhet. Inte heller ovanligt med dagar av illamående och yrsel samt att en känner sig tom. När andra sitter och äter god mat, då andra fyller år och ska firas så kommer en med sina matlådor. Men min kropp samarbetar med mig, min kropp svarar på mitt arbete, hårt arbete ger bra resultat. För mig är inte det här bara en tävling, Lisbeth Grape sa till mig att "Se alla dagar som en tävling som du har vunnit när du tagit dig igenom, själva tävlingen är bara finalen." Det är egentligen nu jag tävlar, på tävlingen vill jag bara njuta av resultatet, njuta av att jag tog mig dit, att jag lyckades. Genom att gör det här så stärker jag min självkänsla, lär känna mig själv mer, ser vad jag klarar av och i slutändan får jag se om det var värt det men just nu känns det som det!

Likes

Comments

I höstas var det en rätt tuff period, trots att jag var mät tvingade jag i mig mat för att bygga, jag kom till en form som jag inte var nöjd med. Jag ville påbörja deffen för att få fram en bättre form. När jag och Alexander började så var jag uppe på en vikt av 81,7 kilo. En vikt jag skämdes över, jag skämdes när jag skickade mina första bilder till honom. Alexander har hjälpt mig att komma ner i en formvikt som jag trivs så otroligt mycket bättre i: 70,4 kilo. Vi har 11 veckor kvar till scenen. Veckorna går riktigt fort men det kommer hinna hända mycket mer med formen. Nu ska jag först ta och bli frisk igen sedan köra allt jag kan de sista veckorna! Sedan får tävlingen gå som den går, för mig är det en vinst att sätta min fot på scenen, placeringen spelar mindre roll. Jag är så glad att jag bestämde mig för denna resa.


Igårkväll gick Jonas och handlade åt mig, kom hem med massvis av frukt och min favorit nocco.. Han är så fin mot mig och jag är så tacksam över allt stöd jag har från alla i min närhet. <3

Likes

Comments

När man vaknar upp med halsont, vill prestera men vet om att det inte är bra att träna med ont i halsen så är jag glad att ha en coach som säger till att alternativet att träna inte finns. Istället blev det att ta med min lunch till Jonas mamma och äta tillsammans med dem. Sedan lite småstäd i huset. Ikväll blir det bara vila och försöka bli frisk. Istället för att stressa får jag se det som återhämtning och vara glad att förkylningen kommer nu och inte senare ;)

Likes

Comments

Många har frågat mig varför jag har coach, om jag inte kan göra det här på egen hand. Jag kan nog säga att jag nog skulle kunna göra mycket av det här på egen hand men att jag behöver min coach Alexander Hurtig. Alexander finns med och har koll på hur min kropp formar sig för varje vecka som går. Han tryggar upp mig gällande kosten och han har koll på cardion, styrketräningen har jag valt att ha mest kontroll över själv då jag finner det viktigt för mig, han är med och har kontroll över antal reps och så vidare. Att kunna ha det här samarbetet med en coach är otroligt viktigt för mig då jag känner att jag inte vill överlåta styrketräningen fullt ut till någon annan då den ligger mig så varmt om hjärtat och jag vill känna att det är min egna träning. Jag tror att om inte Alexander hade hjälpt mig så hade jag kunna stressa mig igenom, tagit bort viktiga källor i kosten som jag behöver bara för att skynda på min egna deff, jag hade varit svagare i mig själv, hade nog lätt kunnat hoppa över eller köra för hårt på cardion. Jag är en människa som ofta är allt eller inget. Jag hade nog lätt bara kunnat räkna kalorierna och inte kollat på vad kalorierna kommer ifrån. Med Alexander har jag gått ner 9 kilo, jag har sällan eller aldrig varit hungrig på hans scheman, men våran största svaghet var mitt psyke i början av detta. Jag hade bestämt mig från start att det skulle bli jobbigt, att jag inte skulle orka nåt och att mina vänner inte skulle orka med. Alexander fick stå ut med en gnällande klient tills vi hade ett samtal där jag öppnade upp en stor del av mig själv och mina rädslor och vi kom fram till att med ett svagt psyke så går inte denna resa, mina vänner kommer inte att gå och om dem gör det är dem inte äkta. Resan är inte enkel och hade den varit det hade det inte varit värt det. Alexander är en otrolig trygghet för mig nu och jag vet att är det något jag måste fråga eller prata om så finns han där. Jag är glad att jag valde att ta hjälp av en coach och att jag valde att ta hjälp av Alexander Hurtig. Lite mer än 12 veckor kvar och jag är så taggad på den fortsatta resan!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

En fråga som jag ofta får är: Hur får du tid till att träna?" Eller så många ursäkter till varför jag har tid till att träna och inte du; hon har inget fast jobb, hon har inga barn, hon bor hemma och så vidare. Jag tänker inte sitta här och säga att mitt liv är lika stressigt som en arbetande barnförälder men då dem i min egna ålder kommer fram och frågar såna här saker så är det en fråga som jag egentligen bara hittar ett svar på: Jag prioriterar träningen framför så mycket annat. Men då du står framför mig och försöker hitta förklaringar till varför det är enklare för mig så är det även kränkande.

1. Jobbsituation: det var länge sedan jag var ute och arbetade pga att det varit en hel del sedan jag började studera samt att ja, träningen kommer före. Nu försöker jag komma ut i arbete igen där jag jobbar som timvikarie för att jag känner att saker och ting runt om har ordnat upp sig. Men istället så studerar jag en 3 årig utbildning i Luleå i 100% fart. Jag har alltid varit en person som samlat och hållt inne på pengar, lagt undan dem och satt mig på dem för att ha dem. Det har inte varit lätt att verkligen försöka hålla inne så många kronor man kunde trots att man fick 500kr/månad i skolan. Jag unnade mig sällan någonting men det gör att jag idag inte måste känna samma press att komma ut och arbeta även om jag hatar att gå minus mot vad jag får in varje månad: 2800 kronor i studiebidrag, så har jag ändå säkerställt det för mig så att jag kan satsa mot tävlingen och så nu och inte stressa upp det för mig.

2. Nej, jag har inga barn. Hade jag haft barn hade det varit svårare att få till, jag vet det men är det här bara en ursäkt som du använder? Jag vet många andra som satsar på fitnesslivet, som kommer upp på scenen trots att de är småbarnsföräldrar så varför har inte du tid med ett pass/vecka, är det verkligen pga dina barn eller använder du dem som en ursäkt? Klart att du ska prioritera dina barn, jag ber dig inte om något annat men kanske går det att ställa klockan 1 timme tidigare och träna lite hemma, göra mer vardagliga sysslor; som att ta trapporna istället för hissen, stå upp vid arbetet istället för att sitta i arbetsstolen, se mindre på teve, ta med sig barnen till träningslokalen och så vidare. Är du fysisk aktiv så orkar du mer på dagarna också.

3. Jag bor hemma, ja, det gör vi väl nästan alla? Kan även säga att sedan vecka 7 har jag varit hemma kanske 4 nätter och resten av nätterna har jag varit hos Jonas, där vi fått tagit hand om ett hus tillsammans vad gäller städ, tvätt, matlådor, disk, tagit mina ben till gymmet då jag enbart har körkort men ingen bil, fått gå och handla och så vidare. Jag har en jävla fördel att jag har Jonas vid min sida och har haft hans enorma stöd sedan november, han underlättar verkligen allting för mig. Igår kom jag hem helt slut, orkade knappt stå på benen då jag ramlade in i huset men denna underbara människa hade lagat min mat så den var klar. När jag gärna ligger kvar i sängen eller soffan pga energiunderskott så motiverar han mig att ta tag i saken och gå ut och gå och jag är så tacksam. Istället kliver jag upp på morgonen, tar min morgonpromenad och fixar disk, tvätt och så vidare. Så att säga att jag bor hemma är ännu en till ursäkt till varför du inte gör det som jag gör. Varför du sitter på din stol när andra är och tränar.


Ursch vad elak jag låter nu men jag tänker inte stå och ta emot och säga att varenda dag är enkel. Att jag inte har något problem att ta mig till gymmet vissa dagar men istället vet jag vad detta underbara ställe ger tillbaka. Det är inte enkelt att ta sig iväg varje dag, det är inte enkelt att stå där inne varje dag men hade jag inte gjort det hade jag inte varit nöjd heller. Det är ofta man får prioritera saker för att nå sina mål, jag skulle gärna ha mer tid till att umgås med vänner, att resa, att arbeta och att äta god mat, gärna ute med mina vänner men för att nå mina mål så krävs det att jag prioriterar och har den kärlek till gymmet som jag känner och att min dietmat är rätt god ändå!



Likes

Comments

Trött men glad denna vecka, träningsvikterna har fått trappats ner då orken inte riktigt funnits. Idag gjorde jag en formcheck, mitt mål var -0,5 kg från förra veckan men vi hoppade över en kilosiffra och gick ner 1.3 kg denna vecka så imorgon har vi lite påfyllning med lunch hos mamma och pappa sedan middag hos Jonas. Jag är så lyckligt lottad som har så fina människor kring mig. 13 veckor och 1 dag kvar!

Likes

Comments

En anledning till varför jag älskar att träna med Jonas är för att han tar min kamera och ställer sig för att fotografera när jag tar 140 kilos stången och lägger upp den på axlarna. Han tror på mig, att jag fixar det så det lilla tveket som finns inom mig försvinner och JAG FIXAR DET! Att kasta upp dubbla sin vikt på axlarna och gå för att ställa sig till rätta, man vinglar, vikten vill trycka en ner man grymtar till, man kommer på rätt plats, flyttar ut fötterna, går ner till slutläget och pressar upp och bara fixar det! Lyckan var enorm! Trots ett antal övningar innan, inga planer på att köra benböj den dagen, några på 110,120,130 och sedan bestämma sig för att jag ska vara nöjd med styrkan innan jag kliver på 14 veckors deffen och då klarar detta! Det som varit min svagaste sida hittills är mitt psyke; vad ska andra tro när jag sänker vikten? När jag börjar tappa styrkan? När mitt humör blir ett helvete? För det första; jag är stark! Nu ska jag ge mig in i mitt livs största utmaning och jag har de bästa i mitt liv och en coach som följer mig och ser till att det blir rätt - som ger mig trygghet och stärker mig då jag själv är svag. Om någon ens skulle komma på idén att jag blir svag så ja, men det är för att pressa min kropp så långt den kan gå, på ett underskott är det inte konstigt om jag blir svagare men jag vet om att jag är stark både på insidan och utsidan. Sedan tar jag med mig det Alexander sa, detta är bara en liten del av mitt liv, en kort stund där mitt psyke kommer vara en berg och dalbana, gå upp och ner och de äkta kommer finnas kvar och jag kommer kunna ge tillbaka så mycket sedan. Sedan som Jonas säger: Du vet inte hur du kommer att reagera eller vad som kommer hända. Jag måste vara i nuet och nu mår jag riktigt bra! Jag är redo för det som komma skall. Alexander "Game on!"


Likes

Comments

Jag har gnällt ett tag och varit missnöjd över dåliga bilder på gymmet. Min mobilkamera börjar ta gula bilder vilket gör mig rätt less men jag kan inte bara stå och gnälla. Jag har en systemkamera som bara ligger här hemma, som jag inte lärt mig att använda. Den har legat och dammat flera år, anledningen till att jag inte tar den till gymmet är väl egentligen för att jag inte vill verka överdriven på något sätt. Å andra sidan, kameror är till för att användas. Det är på gymmet jag tillbringar mesta tiden av min fritid, så varför ligga och gömma det. Dem flesta av er vet ändå att jag lägger upp bilder under varje träningspass så varför inte låta kameran få komma till användning och få mer kvalite i bilderna?


Likes

Comments

Den senaste månaden har jag inte sovit hemma många nätter alls, har tillbringat mesta tiden hemma hos Jonas men torsdagarna blir hemmakvällar eftersom formen ska checkas av på fredagarna. Det resulterade i att jag vaknade en hel del inatt, det var tomt. Jag har egentligen aldrig tyckt om att sova borta, men att få somna in i armarna hos en person som gör en trygg är en underbar känsla. Jag är nog inte den bästa personen att sova bredvid, då en 180 cm bred säng knappt räcker till utan att jag förflyttat mig, jag snor täcken, jag sover på diagonalen och så vidare men jag hoppas ändå att han saknade mig iallafall litegrann inatt han också.

Likes

Comments

Vikt = viktigaste frågan? Hur många gånger har du fått frågan om hur mycket du väger? Om jag får gissa är det inte bara en gång. Jag kan idag stå för min vikt där i november. Jag vägde 81.7 kilo, hur många av er kunde gissa det? Många gissade på cirka 65 då mitt svar var "jag vill inte säga min vikt". Jag förstår ärligt talat inte varför vi är intresserad av att veta någon annans vikt om vi inte ska hjälpa personen, exempelvis en coach. De där 81,7 kilona bar jag inte på stolt, jag skämdes men muskler väger mer än fett och skulle jag kunna bygga så visste jag att även vikten skulle plussas på. Idag är jag på min trivselvikt på 74 kilo, det är här jag kommer vilja ligga sedan men nu vill jag se hur långt jag kan pressa min kropp och göra en resa som kommer att ge mig så mycket positivt tilbaka

Likes

Comments

Jag måste bli bättre på att tänka på nuet, jag vet inte vad som kommer hända i framtiden. Jag kan inte hålla på att ta ut saker i förväg, det som händer händer och det är först när det händer som jag vet att det kommer hända innan dess så kan jag bara kämpa för min vilja. Just nu vill jag så mycket och har så många planer, sedan jag kom hem från Luleå finns det massa saker som jag inte kan släppa och som det är dags att ta tag i inom närmaste veckorna. Jag mår bra, känner att jag vill driva saker framåt och ser ljust på framtiden. Jag mår så bra nu.

Likes

Comments

Vem kom på det här med BMI egentligen? Varje gång man kom till skolan och skulle ställa sig på vågen och fick se resultatet i jämförelse med alla andra. Kollar jag på min vikt i november så var jag överviktig, nu har jag precis hamnat på normalvikt, på gränsen till övervikt. Bmi är ett mått som många av oss mått väldigt dåligt över att kolla, det är nog ett av de mest missvisande måtten också. Det säger ingenting om var fettet är placerat eller hur mycket muskelmassa du har exempelvis. Det är ett mått som är till för att vi ska må dåligt, vara osäker på oss själva och lära oss jämföra oss med andra. Ett mått som borde försvinna

Likes

Comments

Efter en vecka i Luleå så känner jag att jag måste fördela tiden bättre. När jag har varit där så har jag haft 1,5 timme på mig till träning och har fått lika bra resultat trots mindre gymtid. Jag måste bli bättre på att planera för att det gör mig lugnare. Så nu har jag fixat en almanacka för att skriva in viktiga saker jag har att göra. Men det var inte det som det här inlägget skulle handla om utan om att nå sin egna tröskel. På träningen känner jag att jag kommit till ett stadie där jag lägger på vikterna jag brukar ha, kanske ökar lite på vissa övningar. Visst det blir jobbigt men jag vill utmana mig extra. Igår fick Jonas bestämma hur många set jag skulle köra och när jag var klar med ett set. Var jag hade dropset och paus reps. De var brutalt, jag skrek mig genom varenda set(glad att gymmet nästan var folktomt). Jag nådde min trösken och känslan att tänka att jag verkligen utmanade mig maximalt är underbar

15 veckor kvar och starkare psyke nu! Nu kör vi! All in; GAME ON som coachen sa!


Likes

Comments