Header
View tracker

- Drick inte, inte ens en klunk. Hur roligt är det för dig att umgås med oss nyktra när du har druckit?

- Ät inte det där, smaka inte ens.

Varför ska det vara sånt tjat? Jag är inte ensam om att gå ut på krogen nykter, och jag är inte ensam om att få frågan om varför jag inte dricker, om varför jag inte ens kan smaka. "Men bara en klunk", jag vill inte ha en klunk och hade jag velat ha så hade jag tagit. "Vad duktig du är som är nykter", jag känner mig inte speciellt duktig för att jag är nykter. Jag är nykter för att jag vill vara nykter, du dricker för att du vill dricka, hoppas jag. Det är ett sådant grupptryck i samhället vi lever i, även om vi inte ens känner personen som dricker vatten vid bordet flera meter ifrån vårat så ska vi gå fram och fråga varför den inte dricker. Det är samma sak som att jag skulle gå fram till dig och säga till dig att inte dricka, att du inte ens ska dricka en droppe och det gör jag inte, för att det är upp till dig att bestämma om du vill ha. Om jag nu måste förklara mig om varför jag oftast inte dricker så är det för att jag inte känner mig sugen på att dricka, jag tycker inte riktigt om smaken, jag tycker inte om känslan av att vara berusad, jag tycker om att ta bilen och känna att jag kan köra hem när jag vill. Är man med rätt sällskap, så spelar det ingen roll ifall jag är nykter för jag har roligt ändå. Jag bryr mig inte om mina vänner har druckit för dem är ändå trevliga och skulle det bli jobbigt så är det bara att gå därifrån. Men jag brukar inte störa mig på mina vänner även om dem har druckit och inte jag.

Jag har bestämt mig för att äta på ett speciellt sätt nu och även om jag kan bli sugen på en del andra saker, godis lockar det gör det men jag vill inte ha för jag har bestämt mig och jag vet att ifall jag struntar i det en gång så är det lätt att strunta i det fler gånger. Det gäller att stärka sitt psyke angående såna saker för annars så går det inte. Det spelar ingen roll om det så är en smula, det är inte kalorierna som skrämmer mig, jag tror inte att mycket händer om jag bara tar en bit men jag vill inte ha just för att jag har bestämt mig för att inte äta det och allt tjat sätter igång hjärnspöken, hjärnspöken som jag inte behöver. Jag vet att jag inte kommer må bättre ifall att jag smakar, jag vet att jag egentligen inte vill ha det. Jag lovar er en sak, ni skulle inte vilja höra samma tjat tillbaka, då hade ni blivit minst lika irriterade.

Dock så är det viktigt att kunna prata om dessa saker och sina åsikter men inte tjata på någon som inte vill ha, fråga kan man


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Livet består av val, ditt liv består av vilka val du väljer. För det mesta är det du som bestämmer hur ditt liv kommer att se ut. Det är lätt att se problemen, men kan vi göra det lika lätt att se möjligheterna? Vill vi leva ett positivt eller negativt liv? Lätt fråga, de flesta kommer att svara positivt och hur positivt blir livet om vi utgår från en negativ syn på det? Om vi bara ser problemen? Problem kan vi hitta i allt men även möjligheter. Det är lätt att dra sig tillbaka på grund av rädsla, det är lätt men är det rätt? Jag vill inte fortsätta leva ett liv i rädsla, jag vill inte det. Jag vill inte leva ett liv i problem, jag vill leva ett liv av möjligheter. Jag kanske inte alltid gör bra val, men låt mig göra mina val för det är det jag kommer att göra. Jag vägrar göra mina val utifrån dig, känns det rätt för mig så gör jag valen för jag ångrar hellre nåt jag har gjort än att ångra något som jag inte vågade göra. Kolla på dig själv, har alla dina val varit bra val? Nej, nej nej men du har gjort dem och du har lärt av dem. Kolla på dig själv, har du någon gång sagt att du aldrig skulle kunna göra en sak som du ändå gjort? Troligtvis. Jag kanske inte är smart, jag är inte perfekt men jag är starkare än personen som stod här för ett år sedan. Jag behöver inte eran bekräftelse längre utan jag behöver min egna. Det är ditt val om du vill leva ditt liv efter vad andra säger är rätt men det är även ditt val om du ska gå emot dig själv och vad värderar du mest? Det du mår bra av att göra eller det du måste göra för att alla andra säger att det är rätt? Stärker det dig att prata om någon annan, att säga åt andra vad dem ska göra, gör det då men jag tänker inte längre lyssna för du lever inte mitt liv, du ser inte på saker utifrån mina ögon; du ser inte vad jag ser. Det är inte du som får lida av mina snedsteg. För 4 år sedan tränade inte jag, för 3 år sedan började jag träna lätt men stod i hörnet där ingen såg mig, för ett år sedan började jag en ny klass men jag hade inte hittat mig eller vad jag ville och stod fortfarande gömd i hörnet. Detta år är jag stolt över hur långt jag tagit mig, jag har gjort mina egna val baserat på vad? MIG SJÄLV! Alla val jag gör är inte lätta men efter att ställa nackdelar mot fördelar så finns det mer fördelar och jag ångra inte många av mina val i år. Vad jag däremot hör är att ni gillar att prata, och det kommer inte få mig att backa, vill ni prata så prata, vill ni lyssna så lyssna på pratet men vill ni leva så lev ditt liv och skit i allt annat. Jag bor i en liten stad, det kommer att pratas för det finns folk som bryr sig mer om att lägga sig i andras folk än att leva ut sitt egna. Men nu tänker jag fokusera på hur jag mår bra och jag tänker inte stoppa mig pågrund av dig

Likes

Comments

View tracker

​Hur många har du mött i ditt liv, bytt ut några ord med och sedan aldrig träffat igen? Hur många har du mött, fått bra kontakt med och idag tvingats säga hejdå? En kontakt är mer än en kontakt, en person som finns i ditt liv, en person som du ofta träffar kommer att förändra ditt liv, ha en betydelse i ditt liv men ibland så håller bara kontakten ett tag, man är för olik och märker att man inte får ut det man vill av kontakten så det känns lättare att säga hejdå och ta avstånd men ibland säger man inte ens hejdå, ibland vet vi inte varför kontakten tog slut utan den bara gjorde det och det finns ingenting man kan göra åt det 

Likes

Comments

​Nu tänker jag lyfta fram en Sollefteå bo som är den bästa läraren som jag har haft; Jeanette. När jag pratar om hur min träning började så kommer alltid hon på tal. 2010 var jag en elev som inte gärna var med på idrotten, var ofta glömda kläder eller när vi hade gymlektion så vägrade jag vara med så fick sätta mig på spinningcykeln istället. Jag skulle byta linje året därpå så hon ville inte sätta ett betyg för att hon ville att jag skulle få chansen att göra om kursen och få chansen att nå upp till högre betyg än G, förstår ni? En lärare som trodde på mig. Vi gick igenom det där på skolan i veckan, ett experiment där en ny lärare fick en klass elever, och fick höra att dem sämre presterade eleverna var dem bättre eleverna och då började dem prestera bättre. Jag läste om kursen och fick betyget C; VG. Sedan år 3, 2014 valde jag att läsa träningslära där vi hade en lektion varje vecka i gymmet; detta var då en valfri lektion och vi hade Jeanette. När jag började var jag en osäker person men började ta för mig mer och mer och gick ut med ett A i betyg. Hon satte IG på mig 2010 men A 2014, rätt häftig utveckling ändå, men utan henne vet jag inte om jag hade fortsatt vara den där teve sittaren. Just att få ett förtroende av henne betyder och har betytt väldigt mycket för mig. Hur många i den här staden har inte blivit inspirerade av den här kvinnan? Vilka i Sollefteå var det som började tävla i byggande? Hon och Roger är dem man pratar om. Bara det visar ju att vi pratar om en som brytit mot normen för att gå upp och tävla. Sedan har hon enorm kunskap när det gäller träning. Hon är en förebild och kunskapskälla som jag är glad över att ha träffat!

Likes

Comments

​Innan jag går in och skriver om min vecka tänkte jag fråga er ett par frågor som väcktes för mig den här veckan 

1. Har du haft någon PT eller känner du någon som har haft en PT?

2. Har du då fått ett färdigt schema?

3. Har du förstått varför du fått just detta på ditt schema eller bara följt det med förtroende?

4. Vem känner din kropp bäst du eller någon utomstående? 

5. Skulle du skylla på din PT ifall du inte fick det resultat du önskat?

Sedan tänker jag bara skriva det lärarna sa; Lär den svältande mannen fiska istället för att fiska åt honom 


En hel vecka i Luleå har gått, jag har redan lärt mig nya saker om mig själv och den grupp människor jag mött är helt otrolig. Alla är så öppna och det känns som om vi har känt varandra mycket längre än vi har. Jag tror att med de fantastiska lärare, fina klassen och med de ämnen vi läser så kommer jag att växa enormt i mig själv och dessutom få se många andra växa. Jag ser fram emot dessa 3 år med spänning

Likes

Comments

När Linus är med på gympasset, plockar fram mobilen och klättrar upp och ner för saker på gymmet och verkligen går in i fotograferingen så går det inte fel, grym vän och grym fotograf. För ett tag sen så hade jag ingen koll på hur jag skulle träna ryggen men i maj fick jag hjälp av en som har koll på det mesta inom träning då vi körde ett pass ihop, visst under passet kände jag mig väldigt dålig då jag hade 0 koll men nu så är rygg en favoritmuskel att träna och den börjar ge resultat, så taggad att se vad som hinner hända tills februari då deffen börjar och jag anlitar PT.


Likes

Comments

Jag vägrar låta det gå en till dag utan att lyfta fram den här personen. Utan honom vet jag inte var jag hade varit idag, jag vet inte vilka planer jag hade haft eller mål eller drömmar men jag hade troligtvis inte varit där jag är idag. Jag pratar om en person som ni sett alldeles för lite av för det här är en som vet vad han pratar om gällande träning, en som kan puscha en otroligt mycket och en som går all in i sina egna träningspass. Jag pratar om mumin, med ett annat namn Pär! Jag fick kontakt med Pär genom Kik, haha kan fortfarande skratta åt att jag tog bort KIK snabbt som ögat när han skrev, läskigt för jag kände inte igen honom. Men det dröjde inte lång tid innan jag tog tillbaka och vi började skriva och skrev väldigt ofta till varandra. När vi började prata så var jag inte mycket till träning, jag hade väl mina förhoppningar om vad jag ville uppnå men gav alltid upp. I vintras så bestämde jag mig för att jag skulle ner i vikt skulle jag inte lyckas så ger jag upp, Pär fanns med hela vägen. Han fick mig att hålla i även när jag ville ge upp, han fick mig att ändra tänk. Även fast jag visat honom mina sämsta sidor och varit arg på honom flertal gånger så har han funnits där och jag är otroligt tacksam att ha en sådan kompis. Jag kan säga att jag lyssnar inte på många gällande träning utan kan lätt bli arg när folk försöker förespråka, haha. Det vet Pär mycket väl men han är fast han vet att han kan göra mig arg ärlig med vad han tycker och även om jag inte tagit in det han sagt direkt så tror jag att jag alltid lyssnat i slutändan när jag fått tänka lite. Han har verkligen fått mig att kämpa mot mina mål och är en viktig del till att jag mår så bra som jag gör idag. Inte nog med att han är ett A till vän så har han också enorma mål och en enorm vilja och jag tror att även fast han är i en sämre period just nu så kommer han gå sjukt långt och jag hoppas att jag kommer kunna hjälpa honom lika mycket som han hjälpt mig. Jag kan säga att jag längtar tills jag kör ett träningspass med honom för det kommer stavas G-A-L-E-T. Han är inte klok när det gäller träning eller inte annars för den delen heller, haha. Jag hoppas att ni kommer få se mer av honom inom snar framtid; Instagram Pär, instagram!


Likes

Comments

På den här bloggen vill jag inte bara fokusera på mig själv utan jag tycker att det är viktigt att vi lyfter fram andra och berömmer andra också och den första jag tänker lyfta upp är en tjej som kom in i mitt liv på ett litet annorlunda sätt, peppade mig till nya höjder och fick mig att ta träningen till ett annat steg. Hon kom snabbt in i mitt liv och känns idag inte bara som en av mina närmaste vänner utan även som en syster. Många vet nog vem jag pratar om; Ann-Louise Elfgren; min krigare. För er som vill se mer av henne så finns hon på @aelfgren på instagram.

Även fast jag bor i en väldigt liten stad och gymmar på ett litet gym så hade jag aldrig sett henne innan Andreas kom upp och vi skulle träna tillsammans. Jag och hon öppnade oss snabbt för varandra och började prata om allt mellan himmel och jord. Vi började köra så många pass som det var möjligt med varandra och tog varandras pass till nya höjder. Vikterna ökades, resultaten kom och jag är så jävla glad att jag lärt känna henne. Ann-Louise är en grym tjej, med väldigt stor vilja som motiverar en väldigt mycket. I november gör hon sin debut i Bikini fitness på Lucia Pokalen och jag kommer att skrika henne i mål. Hon är en tjej som alltid ger sitt yttersta på gymmet, en tjej som tar träningen väldigt seriöst men även ser det som ett av hennes närmaste intressen. Hon är inte den som ger upp i första taget utan kämpar sig till mål. Jag vet att tillsammans kan vi gå riktigt långt för vi båda besitter en stor vilja, vi vet hur vi ska motivera den andra då den inte tror på sig själv, vi har liknande mål, vi kommer att kämpa för att kunna stödja den andra, vi måste inte göra exakt som den andra utan gör det som vi vill och fixar ett grymt pass ändå som är anpassat för var för sig.

En sak som verkligen imponerar på mig med denna brud är att hon även har 2 småbarn men fortfarande är i den form hon är och har den ork som hon har, kan lova er att hon inte missar ett pass bara på grund av att hon har barnen hemma utan dem är med som våran lilla hejarklack. Jag är så glad över att få ha henne i mitt liv och jag kommer stödja henne hela vägen fram till scenen. Vi alla behöver någon som krigar med oss och det här är verkligen min krigare!


Likes

Comments

Jag brukar inte skriva ut vilka jag hatar och ogillar att skriva om hat men jag vill kunna vara öppen med er och därför har jag bestämt mig att skriva det här. Det finns en sak som gör mig förbannad, det finns en sak som kan ge mig panik och se ner på mig själv och det är därför jag hatar dem så mycket. Det jag tänker på är nog samma sak som även du hatar; hjärnspöken. Vi vet att det vi gör är rätt, vi vet att vi gör det vi vill men dem här rösterna i huvudet som talar om saker för oss som vi egentligen inte ska höra. När jag gick ner i vikt så tänkte jag alltid på vad jag åt, räknade kalorier i allt och visste jag inte hur mycket kalorier en sak innehöll behövde jag googla det för att kunna äta. Det gör jag inte om, nästa gång jag ska ligga på underskott ska det vara med ett schema. Dem här siffrorna är påväg bort men jag är i en säsong där jag måste ligga på kalori + och då kommer dessa hjärnspöken och berättar om hur fel det här är, varför gör jag så? Vill jag lägga på mig fett? Men innerst inne vet jag att det jag gör är rätt och det behövs denna mängd mat för att komma dit jag vill. Jag skulle kunna ge upp just för tankarna, men det skulle även göra att jag ger upp mitt mål och det tänker jag inte. Vi måste försöka slå bort dessa, jag vet att jag har off season nu för att sedan kliva på för on season och just nu längtar jag dit men jag vet att när jag ligger på lågkalori så kommer jag att längta hit och önska att jag inte sa nåt men då vet jag också att jag kommer nå mitt livs bästa form, nå det som jag varje dag kämpar för, nå dagen jag ser fram emot och att efter den dagen lägga mig i off season igen och börja om. Dessa hjärnspöken vill få oss att ge upp men det dem gör är att få oss starkare för varje gång vi övervinner dem så bevisar vi för oss själva att vi kommer kämpa för att nå vårat mål och det vi vill och att inte våra inre röster ska få vinna över oss!

Likes

Comments