View tracker

Idag är det world mental health day, en dag som inte kan uppmärksammas för lite. Jag hittade dessa bilder på twitter och jag tänkte att det passade utmärkt av mig att posta dom just idag. Budskapet är så viktigt och jag anser att det inte når ut till oss unga tillräckligt idag. Att leva med en psykisk ohälsa gör inte dig sämre än någon annan. Snarare tvärt om. Ta hand om er!


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Tryck på texten för att komma till produkterna. 

Jag vet att det råder väldigt mycket skilda åsikter angående hösten/vinterns trender. Så som tröja under klänning och sammet. Själv så älskar jag dessa trender, speciellt sammet. Jag går all in med velvet så ofta jag kan. Har bland annat ett par nyinköpta byxor i endast sammet och en tröja från Zara i samma material jag tänkte visa till veckan om allt går som planerat.

Har dock fortfarande lite svårt för denna ''boots med stora spännen'' trend. Eller ja spännen (eller vad man nu ska kalla det) rent over all. Med det sagt kommer antagligen halva min garderob bestå av det om några månader. Eller vad tror ni? 

Likes

Comments

View tracker

Blogg är kanske egentligen inte min grej ändå. Men någonstans så finner jag det ändå otroligt underhållande och fint på något vis, min egen dagbok där jag får lägga upp precis vad jag vill. Jag tror att jag helt ärligt saknar ett forum där jag kan skriva av mig och ibland fly vardagen en stund. Så det är alltså vad jag från och med nu kommer att använda min blogg till. Ett forum på mina villkor. 

Min helg har förövrigt varit mysig och välbehövlig. Har spenderat tid med mina fina vänner men framförallt min pojkvän. Sovit mycket och ätit gott. Just nu känns det dock lite tungt då jag har mycket plugg jag skjutit fram hela helgen att ta igen. Det är så typiskt mig, har världens sämsta självdisciplin (tyvärr) när det kommer till skolan. Har en tuff vecka att se fram emot. 


Likes

Comments

Jag har tack och lov inte något som livshotande eller akut allvarligt. Det kunde självklart vara värre. Men jag har något som tar kol på mig. Som tidigare fått mig att knappt orka leva.

Jag vaknar varje dag med en smärta i hela min kropp, en smärta som orsakas av en enorm utmattning. Varje dag så lider jag av en sådan trötthet jag inte tror att någon förstår. Oavsett om jag sovit 14 timmar eller hälften, så är det alltid samma sak. Vilket det troligtvis kommer att vara resten av mitt liv. Det är något jag fortfarande inte kan acceptera.

Det är svårt för mig att öppna mig för människor om detta, alla har ju sin egen uppfattning om hur det är att vara trött. Jag menar, jag kanske bara är lat eller har sovit för lite. Det har lärare varit duktig att poängtera. Eller så beror denna trötthet kanske på att jag är tonåring? Oavsett hur mycket och när jag sover så blir jag aldrig pigg. Det är så det är.

Jag kommer ihåg sista veckan i ettan. Betygsnacken. Jag vet inte hur många timmar jag totalt spenderade på skoltoan gråtandes med panikattacker, eller hemma i sängen i samma tillstånd, för att jag var så otroligt besviken. Jag har aldrig hatat min sjukdom så mycket som jag gjorde då. Aldrig någonsin. Jag vet att jag, utan den, skulle kunna få dom betyg jag vill ha. Jag vill kunna leva normalt. Jag vill inte begränsas.

Jag har inte lidit av detta hela mitt liv. Jag vet hur det känns att vara trött för att man knappt sovit något på flera nätter i rad. Jag vet skillnaden. Varje dag när jag vaknar kommer jag ihåg känslan av hur det är att vakna och känna sig utvilad, utan smärta. Jag kommer ihåg hur det kändes att faktiskt vara vid medvetandet under en hel dag. Oftast så sover jag fast jag är vaken och kan kommunicera. Efteråt ingen aning om vad jag gjort eller sagt. Det syns inte alltid.

Trots detta går jag naturvetenskapsprogrammet fast än jag har fått frågan flera gånger om jag ändå inte ska bli sjukskriven på heltid. Trots detta blir alla mina läkare, psykologer, arbetsterapeuter, sjuksköterskor nästan chockade, positivt, varje gång jag berättar om mina betyg. Trots detta har jag tidigare spelat innebandy flera gånger i veckan. Trots detta så umgås jag med mina vänner på fritiden.Trots detta är det fortfarande väldigt många i min närhet som inte har någon aning om att jag har detta. Trots detta så finns det fortfarande nära släktingar som inte vet någonting.

Jag kommer kanske aldrig vara kapabel att jobba heltid, kapabel att utbilda mig till det jag vill. Jag måste kanske i framtiden kompromissa och detta gör mig så ledsen. Jag vill inte att min sjukdom ska begränsa mig.

Jag hatar dig, hypersomni.

Likes

Comments

Hej! Vad kul att du har börjat blogga igen. Tycker att du har sådan fin kvalité på din blogg. Dina bilder är så fräscha och stilrena = I LOVE!! Min fråga är: vad är ditt drömyrke?

Hej!
Först och främst, tack så mycket! Vad glad jag blir av att höra sådant.

Mitt drömyrke är iallafall någonting inom läkemedel och forskning. Just nu är jag inne på att bli apotekare, men det kan nog hinna ändras innan jag ska söka in på universitet. Men är iallafall helt säker på någon inom det området. Inte det yrket man skulle kunna tänka sig om mig kanske haha. Kram på dig!


Likes

Comments

// tryck på taggarna för länkar till produkterna //

Fick hem en beställning från Nelly senast förra veckan men funderar i detta nu på att lägga en till. Älskar Nelly och det är sjukt hur mycket fina nyheter de har fått in! Funderar iallafall på klänningarna, skulle behöva lite fler klänningar i någon annan kulör än svart haha.. 

Likes

Comments