Efter löpturen igår eftermiddag blev det kvarg, cashewnötter, valnötter och diverse bär - även björnbären jag plockade igår morse.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

När jag var ute med hunden imorse såg jag ett långt parti med flera björnbärsbuskar och massa björnbär!! Jag är hemma ensam nu då familjen är i Italien och igår blev vår stackars lilla vovve magsjuk. Så jag for till veterinären med henne vid 18.15 då vi fick en tid. Idag mår hon bättre, men jag bestämde mig ändå för att gå lite extra långt för att ge henne frisk luft och extra tid att uträtta sina behov. Iallafall, istället för att gå ännu längre in i skogen vände vi tillbaka, jag hämtade en kopp och började plocka björnbär medan Ileen vilade sig i morgonsolen. Jag kommer bli en perfekt mormor!

Likes

Comments

Vilken mysig resa vi hade alltså. Jag var alltså på en ö utanför Rovinj i Istrien, i Kroatien. Det ligger i norra Kroatien så flygtiden från Stockholm varade i ynka tre timmar innan vi redan var framme vid Medelhavet. Rovinj ligger i höjd med Venedig och det ser lite likadant ut - folk säger att det här är en blandning mellan Venedig och Gamla stan i Stockholm och jag kan inte annat än att hålla med. Vi bodde som sagt på en liten ö ca 15 min båtfärd ifrån Rovinj. Vi bodde på ett jättebra hotell - snyggt och fräscht men samtidigt väldigt mysigt och inte för "industri-aktigt" eller opersonligt. Vädret kan man inte heller klaga på, även havet var sååå kristallklart. Det var alltså klapperstensstrand, och runt ön fanns det flera små badvikar - det var alltså inte en enda stor strand där alla trängdes vilket var otroligt skönt. På de flesta ställen var det stenigt i början som sedan övergick i silkeslen sandbotten.

Jag och min familj har rest en hel del i Medelhavet men den här resan stack på något sätt ut från de andra. Jag är osäker på varför, men några teorier är att jag inte träffar de så ofta längre och därför verkligen uppskattade tiden med dem, eller om det var för att ingen av oss helt enkelt varit i Kroatien tidigare, eller om det var för att jag verkligen fick en paus från jobbet och fick tid att bara tänka på mig själv och slappna av. Vi har som sagt mest semestrat i Medelhavet och då har det varit sommar, därför har jag redan varit ledig innan vi åkt och det kanske är därför det blev annan "semesterkänsla" nu.

Jag gjorde en film också som klippt, färdig, klappad och klar blev ungefär 3:40. Det är ingen proffskreation direkt, men jag blev faktiskt nöjd med tanke på att det är första gången! När jag gick på Kulturama hade vi film i schemat också, så jag antar att jag lärde mig saker där trots att jag inte tyckte om det. Jag är lite sugen på att ladda upp den, men jag har även glömt i princip allt jag lärde mig om upphovsrätten på Kulturama också så jag måste läsa på lite om det först. Nu har jag bara lagt in musik som konverterad MP3-fil (eller MP4 vad vet jag) från youtube. Vi får helt enkelt se. Men jag tyckte det var himla kul att filma alltså! Planerar att göra ännu en i Budapest dit jag och Amanda åker på onsdag. Det ska också bli så jäkla kul!

Likes

Comments

Selfie och maten jag och Ada åt på Mei Wok igår.

Söndagen den tjugotredje juli kom jag tillbaka hem till Tyskland efter en vecka i Kroatien med min familj. Det var så himla mysigt. Jag skriver ett till inlägg om det senare.

Jag brukar inte vara jätteglad när jag ska åka tillbaka. Jag är lite ledsen. Lite sorgsen, lite vissen, liksom. Jag har redan på planet oftast lämnat semster-mod:et oberoende av vart jag varit och i min hjärna börjat bearbeta vad jag kommer behöva göra när jag kommer fram och vilka utmaningar jag kommer behöva anta och hur jag isåfall ska hantera dem.

Den här gången var utmaningen en som stod med mig centrum. Jag har kommit in på en högskolekurs; ”Tyska 1 i Tyskland” till hösten. Mälardalens högskola håller i kursen och jag kommer då att flytta till Köln och dela en lägenhet med en eller två andra. Jag håller på nu att åka runt på lägenhetsvisningar. Jag är så glad att jag kommit in, men jag var minst lika nervös över att jag skulle behöva berätta för mina värdföräldrar. Jag förstod att risken att de skulle blossa upp och bli arga var ganska stor eftersom detta skulle innebära att jag skulle be om att få sluta sex veckor tidigare än vi hade skrivit i kontraktet. Mitt kontrakt går till och med tjugonde oktober och jag vill sluta redan den fjärde september. Jag berättade i måndags att jag sökt, och på torsdagen att jag hade fått en plats. De blev inte så arga som jag trodde, men det klart att de inte blev glada. Den här veckan som har gått nu sedan jag berättade har varit okej men lite konstig, såklart. Det hänger i luften ibland och det är inte jättebekvämt för mig att vara här nu. Det är som att ha på sig en tröja som kliar och skaver lite men det är inte så illa att man inte kan ha den på sig. Konstig metafor men ni kanske förstår vad jag menar.

Jag är medveten om att det kanske inte var moraliskt rätt att vänta så länge med att berätta att jag hade anmält mig men på grund av olika anledningar kom jag fram till där och då att det vore bäst att vänta för att skydda mig själv och även mina värdföräldrar - jag ville helt enkelt behålla vår relation så god som möjligt så länge som möjligt. Dessutom har jag på pappret inte begått några misstag i och med att man måste meddela (detta gäller båda parter; både au-pair och värdfamilj om någon av dem önskar att avbryta) minst tre veckor innan. Jag meddelade sex veckor innan - dubbla tiden.

Nu har jag alltså inte mycket kvar av min au-pair-tid. Och tiden har gått så otroligt fort. Jag kan faktiskt inte förstå att jag är påväg mot gränsen av 10 månader i Tyskland. Jag har lärt mig så mycket här, och den här upplevelsen är på alla sätt unik och det absolut modigaste jag gjort hittills (okej jag är bara nitton år så jag har iochförsig inte så mycket att mäta det med). Att flytta till ett annat land där man inte kan språket och flytta in och börja arbeta för en familj man inte känner är ett stort steg, speciellt för mig som hade bott med mina föräldrar hemma i Enköping hela mitt liv. Jag är mycket stolt över det jag har gjort men känner nu efter nästan tio månader att jag är klar. Jag känner inte riktigt att det finns mycket mer att upptäcka, uppleva och lära sig nu inom det här området. Samtidigt kanske jag hade känt att om jag hade älskat familjen och situationen (det är inte det att jag inte tycker om dem, men ni som läst min blogg tidigare har nog förstått hur jag har tolkat den här situationen och vår relation) att jag absolut inte ville lämna. Det är trots det ganska klart för mig att jag kommer vara ledsen när jag lämnar, såklart. Jag har bott här i nästan elva månader då, tagit hand om barnen, tagit hand om hunden, pratat med och lärt känna hela familjen, anpassat mig till deras liv här.

Men för att börja ett nytt kapitel måste man avsluta ett annat. Jag måste "ta tillbaka" eller "starta om" ett liv där jag prioriterar mig själv (och mina nära och kära självfallet). Jag kan inte stanna kvar här för att jag tycker synd om familjen och för att jag vet att just när jag ska lämna behöver de mig mer än någonsin. Jag måste få vara lite självisk nu. Jag är klar med au-pair-livet för den här gången och är mer än sugen på att se vad en annan del av det här landet (inte rent geografiskt utan mer ämnesmässigt) har att erbjuda.

Dessutom är den här kursen en stor chans för mig. Kursen innefattar en högre nivå av tyska språket på heltid. Efter den här kursen kommer jag antagligen klara av att göra tentan på tyska nivå C1, vilket motsvarar flytande (det högsta man kan läsa eller göra prövning på är C2). För mig kommer det innebära att jag om jag vill kan börja plugga ett program på universitetet på heltid, helt på tyska. Fast jag vill inte börja plugga nu och anledningen till det är för att jag inte vet vad jag vill göra yrkesmässigt. Jag vet inte vad jag vill jobba med eller vad jag vill ”bli”. Därför ser jag det som en utmärkt plan att genomföra detta först, så att jag om jag vill faktiskt har fler möjligheter (i ett land till då) att plugga vidare senare. Vilket jag absolut inte tvekar på att jag vill, jag vill absolut plugga vidare. Jag vet bara inte vad jag vill och när jag vill det.

Nu vet ni. Det är inte mycket kvar nu. Eftersom familjen åker till Italien den tredje augusti (imorgon!!!) och kommer hem den tjugofemte augusti jobbar jag inte då. Jag är hundvakt till min lilla plutt. Annars inget. När de kommer hem har jag en vecka kvar innan det här kapitlet i boken mitt liv är avslutat.

Likes

Comments

Här är en av de charmigaste bilderna som finns på mig och syrran, från Kreta 2013. Kan inte fatta att det var fyra år sen. 4??? Jag börjar få åldersnoja tror jag.

Snart är det äntligen dags för en veckas semester! På lördag åker jag och min familj till Istrien i Kroatien i en vecka. Min semester börjar redan imorgon då jag åker till Sverige eftersom resan är charter var det det enda sättet att lösa det på. Men tack vare det får jag nästan en hel dag i Sverige också. Nöjd! (Jag kommer med glädje åka till Ica maxi och köpa både smågodis och naturgodis det första jag gör samt tvinga med mig syrran att hjälpa mig med att läsa på alla boxar så jag inte köper nåt med gelatin. Och tvinga min familj att äta tacos på fredagkvällen.) Ja, om allt går som det ska vill säga. Pappa bokade flygen för länge sen och jag valde att flyga från Düsseldorf istället för Köln/Bonn eftersom det bara går direktflyg från Düsseldorf. Vad händer? AirBerlin som jag flyger med har bokat om så jag måste mellanlanda i Berlin iallafall. Efter flygkatastrofen vid jul där jag missade anslutande flyg och allt var allmänt kaos är jag smått orolig. Dock har jag ett helt dygn på mig tills flyget går från Sverige till Kroatien om flygen skulle vara inställda eller försenade på något sätt. Så jag måste ju bara komma fram i tid tills dess. Håll tummarna!

Jag ser så mycket fram emot det här! Jag kan ju bara börja med att säga att det spöregnar här. Lite sol och värme hade inte varit fel. Men sol och värme är ju inte det enda som är grejen med semester. Att vara på semester med familjen är för mig; och gå upp tidigt och ta sig ut på en löptur i morgonsolen följt av ett dopp i havet och hotellfrukost. Att ligga i solstolen med en bok, hyra cykel, spela strandtennis eller vindsurfa. Eller varför inte vara med på aerobics eller vattengympa? Att ta båten över till fastlandet och gå på de fina små kullerstensgatorna, köpa frukt på marknaden och glass på caféerna. Att sedan åka tillbaka, ta ett dopp i poolen eller havet och gå upp till rummet för att göra sig redo för kvällen. Läsa en bok, spela kort eller något spel med min syster på balkongen med några snacks, duscha av sig saltvattnet, tvätta håret och smörja in sig med after sun. Gå och äta middag för att sedan ta en liten promenad längs stranden eller återigen fika eller ta en drink på gatorna. GUD vad jag längtar!!!!

Jag har även bestämt mig för att göra en film under resan. INTE en vlogg. Glöm det. Men en resefilm. Tänker även att den ska vara stum men med pålagd musik. Jag längtar efter att få fota och filma och vara lite kreativ.

Likes

Comments

I lördags var jag på mitt första bröllop som +1 med Ben (det var även hans första bröllop) och det var sååå fint, roligt och spännande. Det var hans kusin som gifte sig. Jag har träffat i stort sätt hela hans släkt men aldrig honom. Hans syster däremot har jag träffat många gånger, haha. Förresten har jag inte druckit någon alkohol sedan karnevalen i Februari vilket resulterade i att lördagkvällen inte blev jättestabil. Jag glömde även min kamera hemma (huuuur kunde jag?!) så jag fotade inte så mycket och de bilderna jag tog tog jag med mobilen. Det var i vilket fall ett jättefint bröllop och det var så kul att få gå tillsammans med Ben och hans familj, de är så fina mot mig. Jag är så glad att jag har dem som en extra-familj här.

Likes

Comments

Dagbok, Au Pair

Jag vet att jag har mycket bra saker att se framemot. Jag vet att sommaren inte ens har börjat för oss här än. Om två veckor, den 14:e juli, åker jag till Sverige för att sedan ta mig vidare till Kroatien med min familj. Jag kommer tillbaka hit den 23:e juli och den 3:e augusti åker värdfamiljen till Italien. Den 9:e augusti åker jag och Amanda till Budapest och den 15:e augusti fyller jag år. Det här låter rätt bra enligt mig, men just i detta nu är jag ganska uttråkad. Jag har ändå gjort lite spännande saker den här veckan, som att träffa Jenny i tisdags, Nanny igår och igår sprang jag även min första 15km-runda på 1:29. På lördag gifter sig Bens kusin så jag ska på mitt allra första bröllop.

Trots det är jag uttråkad. Det känns som att jag inte har tillräckligt att göra vad gäller jobbet, jag kan vara såå trött efter en lång dag med massa saker gjorda men inser att jag inte ens har träffat barnen. Jag tror inte ens jag har sett dem sen i måndags. Det gör mig å ena sidan ingenting med tanke på att jag är ganska trött på barn (ursäkta men det är sant faktiskt) men samtidigt var det inte tusen andra grejer jag signade upp för. Jag signade upp för att ta hand om barn. Jag var barnvakt åt en familj någon gång i veckan innan jag kom hit och jag minns att jag tänkte; "Om allt blir så här när jag är au-pair kommer det bli så roligt". Det är inte alls så som det var hos dem. Jag kan inte ens sätta fingret på vad skillnaderna är men jag antar att jag är lite besviken på barn-biten. Jag förställde mig att jag skulle ta hand om barnen ganska mycket och att de skulle bli som mina syskon. Jag har bara fått bilden av hur det verkar vara att vara au-pair i till exempel USA för det är mestadels den informationen man kommer åt med tanke på att flest åker dit. Att vara au-pair här är annorlunda än jag hade väntat mig. Som sagt hade jag förväntat mig att de skulle bli som mina syskon men med tanke på att jag inte spenderar så mycket tid med dem som jag trodde eller kanske hade önskat är vi inte så. Jag vet att de tycker om mig men vi spenderar för lite tid med varandra och jag hade jättegärna ibland gjort saker själv med dem, till exempel gått på bio eller åkt och badat. Jag gör alltid bara samma saker och har egentligen ingen frihet när jag väl tar hand om dem. Visst, jag får ge dem vad jag vill till middag och jag sköter saker så som jag trivs med, men jag får aldrig åka iväg med dem någonstans eller göra aktiviteter bara de och jag. Jag saknar det lite här. Det är nog inte riktigt som jag hade förväntat mig och det gör mig lite besviken. Ibland känner jag mig onödig och samtidigt otillräcklig.

Likes

Comments

Igår åkte min familj hem till Sverige efter att ha varit på besök här i Tyskland sedan i torsdags. Det var kul att de kom på besök , jag fick visa hur jag bor och hur mitt liv ser ut här. Fredag eftermiddag fick jag ont i magen som tyvärr höll i sig ända fram till söndagen, vilket inte var särskilt kul. Nu börjar det långsamt bli bättre. Jag antar att jag fick i mig någon bakterie som vägrade komma ut. Det var oerhört tråkigt och framför allt jobbigt. Men vad ska man göra?

Här kommer iallafall lite bilder på tiden vi hade här! Och om 20 dagar åker vi till Kroatien så det dröjer inte alls läge innan vi ses igen. Det var kul att träffa dem såklart men nu är det skönt att bli själv ett tag också.

Torsdag 22.06:
Jag åkte till Köln när jag var klar hemma och mötte upp mamma, pappa och Louise runt 3. Vi åt lite lunch och gick runt i Köln, var inne i Kölner Dom och tände ljus för mormor bland annat. Den här dagen var det 38 grader varmt. På kvällen satte vi oss på en uteservering och åt, jag åt världens finaste sallad som jag tog bild på men som FÖRSVANN? Jag blev så ledsen... Louise åt iallafall en fin vegan-burgare vars bild inte försvann.

Fredag 23.06:
I fredags var vi i Bonn och besökte värdfamiljen. Jag visade Bonn för dem. Vi åt sushi. På kvällen hade vi bokat bord på en italiensk restaurang som hade glutenfritt och veganskt. Jag åt sallad med glutenfritt bröd, mamma och pappa varsin pizza och Louise en vegansk pasta. Här hade jag extremt ont i magen så det är därför jag inte ser superlycklig ut.

Lördag 24.06:
Bens pappas födelsedagsbrunch. Jag har tyvärr inga bilder därifrån. Efter en lång förmiddag och eftermiddag när jag forfarande hade väldigt ont följde jag med Ben tillbaka till honom och på kvällen var vi ute och åt med Min familj.

Söndag 25:06: Jag träffade mamma, pappa och Louise utanför deras hotell och sedan började vi gå mot Chokladmuseet. Jag har aldrig varit där trots att jag har bott i Tyskland i över 8 månader... Det var väldigt intressant och kul att se! Jag och Louise köpte lite choklad och sedan tog vi en snabb fika bara vi två innan de tog spårvagnen till flygplatsen.

Likes

Comments

Dagbok, Mat

Imorse drog jag min långgrunda för veckan. Jag orkade faktiskt inte mer än 10km i den här värmen så jag sprang den och sen var det klart. Det var kul men alldeles för varmt. Jag började ändå klockan 9 för att det inte skulle vara för varmt. När jag kom hem åt jag frukost bestående av kvarg med frukt och cashewnötter.

Ju mer tiden går ju mindre kött och mer växtbaserat äter jag. Jag har varit "flexitarian" under i stort sett hela gymnasiet vilket innebär att man äter kött men att majoriteten av kosten består av vegetariskt. De två sista åren åt jag enbart vegetarisk skolmat och ganska ofta vegetariskt även till middag.

Jag har minskat min köttkonsumtion ännu mer det senaste året, och nu äter jag fisk och kyckling ibland vid vissa tillfällen - till exempel om jag är bortbjuden eller liknande, men finns det vegetariskt vart jag än befinner mig väljer jag i 9 fall av 10 det. Hemma äter jag oerhört sällan någon typ av kött alls. Jag äter dock ganska mycket kvarg, mozarella och fetaost (varje dag) och även proteinpulver eftersom jag tränar. Sen går det ju att diskutera hur mycket "bättre" det är att äta mjölkprodukter än att äta kött egentligen. Hade jag bott kvar i Sverige hade jag nog kallat mig vegetarian vid der här laget, men det är så svårt här när man blir bortbjuden eller familjen fixar middag. Allt går såklart om man vill och eftersom jag alltid tackar nej till rött kött går det ju säkerligen att göra samma sak med kyckling och fisk. Kanske något att överlägga.

Likes

Comments

Hej på er! Tiderna börjar ljusna och det gör mig väldigt glad. Saker och ting blir både lättare och roligare. Jag har haft det ganska jobbigt med familjen den senaste tiden men har försökt att inte tänka så mycket på det. I onsdags hände en grej som gjorde att jag skämdes nåt otroligt och pratade knappt med Anne på hela kommande dag och eftersom torsdagen var en röd dag här (fråga inte varför, har noll koll) flydde jag till Köln. Jag gick på Open Air Kino med Ada och Ben och sen sov jag hos Ben till torsdagen. På torsdagskvällen åkte jag hem och pratade lite med Anne och jag måste säga att klimatet hemma enligt min mening är bättre nu. Det är skönt. Så det som hände kanske inte var för intet ändå.

Igår åkte Ben till några kompisar i norra Köln och jag åkte till Bonn efter min Springtur, lunch och dusch för att träffa Ada och deras familjs potentiella nya au pair. Vi gick runt i Bonn, de åt på ett av våra favoritställen (inte jag eftersom jag precis hade ätit och ärligt talat är jag glad att jag sparade de pengarna) och senare satte vi oss vid floden där Ada sa att det även fanns en bokhylla med gratis böcker. Att läsa tycker jag ger mig jättemycket när det kommer till att lära sig tyska och jag har precis läst ut min andra bok så därför behövde jag en ny. Jag fick låna en av Florian men den var för svårläst. Sedan igårkväll åkte jag tillbaka till Köln och sov hos Ben.

Imorse åt jag och Ben bananpannkakor till frukost (yummy) och på kvällen var jag på nattmarknad med Ada och den nya potentiella au-pairen (Sofia). Vi tog tåget till Bonn men hade lite problem med biljetter och sådant. Alltså jag ska kunna köpa en avslutningsbiljett eftersom jag har en månadsbiljett i Bonn (vilket innebär att det kostar 3.50€ att åka till Köln istället för 7.80€) men alla har olika regler och det beror egentligen mer på personen i fråga man stöter på än på själva systemet. Vilket är otroligt störigt och komplicerat. De är inte lika tillmötesgående här som i Sverige när det gäller den biten och har man ingen biljett måste man betala en avigt på 60€ vilket är rätt mycket. Hur som helst gick det vägen förutom att tåget var otroligt fullt och kom fram till Bonn 20 min sent vilket gjorde att jag missade mitt tåg där. Söndagar är heliga för tyskar och därför är allt stängt samt tågen går bara en gång i timmen hem till mig som inte ens bor långt bort. Jag blev tvungen att ta tunnelbanan istället men den stannar en bra bit bort (ca 20-30 min promenad) från mitt hus och gå resterande bit. Åker jag på det viset brukar jag åka buss till tunnelbanan men om knappt tåg och tunnelbana till förorten går - ja då kan man knappast räkna med att några bussar går.

Jag är fattig som en lus men jag känner att det blir bättre nu igen med allt det andra runtomkring (det som inte har med pengar att göra, alltså) . Som sagt är klimatet hemma okej nu, Franzi och Florian åker till München på Tisdag och på torsdag kommer mina föräldrar.ä och min lillasyster hit. Det ska bli så kul! På torsdagen tänkte jag åka till dem när jag har lämnat barnen på gymnastiken men eftersom Franzi inte är här är det bara Max och han klarar sig där i stort sett själv - även vägen dit eftersom det ligger bredvid skolan. Mina föräldrar kommer att bo i Köln så jag tar tåget dit på torsdag så fort jag har gått med hunden. Jag planerar att vi kanske kan äta middag och gå runt i Köln. På fredagen tänkte jag att vi dels kunde hälsa på min värdfamilj men då också titta oss omkring i Bonn. På lördagen fyller Bens pappa år och det betyder att våra föräldrar ska träffa varandra för första gången. Någonstans här ska vi även ha födelsedagsmiddag för min syster som fyller 18 på onsdag, och hon har önskat sig att få gå på chokladmuseet här så det ska vi också försöka klämma in. På söndag någon gång åker de tillbaka till Sverige. Det ska verkligen bli underbart att få hit dem! Mamma har aldrig varit i Tyskland ens och pappa har aldrig varit i Köln eller Bonn så det ska bli sååå kul att få visa dem runt. Endast min syster som var här på karnevalen vet vad som väntar, hehe.

Likes

Comments