Nu var det ett bra tag sen jag skrev här. Jag har inte riktigt haft något nytt att komma med (vet i och för sig inte om jag har det nu heller men kände ändå att jag behöver uppdatera min journal nu). Nu är det morgon och jag sitter med min morgongröt (<3) och ska om en stund bege mig till spårvagnen för att ta mig till gymmet och gå på yoga + gymma. Sista passet i mitt träningsprogram innan jag börjar med löpningen på måndag. Igår gick jag med hunden och sedan tog jag cykeln istället för spårvagnen till gymmet. När jag var färdig där cyklade jag till Hofgarten och satte mig i gräset. Vädret är verkligen underbart här nu, sommaren har säkerligen kommit! En stund senare kom Ada och vi åt Obst und Gemüse (Frukt och grönsaker) och sedan träffade vi på Jenny och hennes kompis Vanessa. Vi köpte sedan lite asiatisk snabbmat / takeaway och satte oss i gräset igen. Efter det tog vi ungefär en mils cykeltur längs floden och det var SÅ fint.

Annars då?
Jag jobbar på som vanligt och tränar, träffar vänner och pojkvän däremellan. Jag och Ben har faktiskt spenderat många dagar tillsammans den senaste tiden. Vi träffas så ofta vi kan. Jag tror det beror på att när vi hade distans emellan oss lärde vi oss att prioritera varandra och uppskatta tiden vi får med varandra, och att det nu hänger kvar även fast den långa vägen från Sverige till Tyskland inte finns mellan oss längre.

Min tyskakurs är över så just nu pluggar jag enbart tyska på egen hand vilket blir mindre än jag borde. Jag har köpt en grammatikbok och jag läser en roman (Mormor hälsar och säger förlåt fast på tyska: Oma lässt grüßen und sagt es tut ihr leid) men jag känner inte att jag gör tillräckligt.

Jag är helt ärligt ganska trött på au-pair-livet och att ständigt vara beroende av någon annan och deras planer. Samtidigt som man måste ta mycket ansvar (barnvakt är faktiskt att ha hand om ett barns liv, allvarliga saker det här) har man samma "frihet" som när man var tio. Man måste tillexempel alltid fråga om man ska någonstans eller bara träffa en kompis en kort stund, man kan inte laga vilket mat som helst när och hur man vill och göra vad man vill hur man vill och när man vill. Man måste anpassa sig efter familjen. I min Familj (inte värdfamiljen, min riktiga familj) har vi alltid bestämt saker och ting tillsammans (barnen = jag och syrran, har fått ganska stor rösträtt vad gäller saker och ting). Eftersom det är ett tyskt hem jag bor i har jag upplevt att det inte riktigt är den synen de besitter. Allt är redan förutbestämt och ordnat efter en mycket klar, fyrkantig och bestämd mall. Trots det här funderar jag absolut inte på att packa mina grejer och dra men jag är ganska trött. Här nedan här skriver jag en liten lista på saker jag har att se fram emot - för sommaren tror jag kommer bli jättebra.

Om 27 dagar kommer min familj och hälsar på
Om 48 dagar får jag reda på om jag kommer in på kursen eller inte
Om 49 dagar åker jag till Sverige för att:
Om 50 dagar flyger jag till Kroatien med min familj
Om 75 dagar åker jag och Amanda till Budapest
Om jag kommer in på kursen börjar den om 101 dagar och då är au-pair-tiden isåfall slut.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Dagbok

Jag är så trött och utmattad just nu. Hela den här veckan är en riktigt hård vecka för min del. Måndagar och Torsdagar är alltid de jobbiga dagarna i min "arbetsvecka" , då har barnen aktiviteter och jag har även skola på förmiddagen följt av hunden som alltid + massa disk och tvätt. Igår var läget rätt lugnt men jag hade sovit dåligt natten till igår och hade skola på förmiddagen och mycket inre stress. Jag kom i säng relativt sent igår eftersom jag var ute på middag / drinkar med några vänner och fick reda på sent på kvällen att jag idag både skulle behöva ta upp barnen, fixa dem för skolan, skjutsa dit dem, gå med hunden vid 8, gå med hunden på eftermiddagen igen, hämta dem och lägga dem. Jag tycker verkligen jag förtjänar en ledig fredagkväll så jag hoppas att de planerar att ge mig min första lediga fredagkväll på oerhört länge.

Mitt inre gråter en skvätt och jag kan inte förklara den här stressen jag känner inombords - inte för att den är värre än den andra stressen jag tidigare känt i andra sammanhang utan för att den är så annorlunda. Stressen kommer i så många olika former vilket gör den svår att hantera. Stressen av att ta hand om någon annans barn, att alltid behöva anpassa sig till någon annan och att sätta andra och andras problem i första hand är inte lätt när man samtidigt har sina egna problem både utifrån och inifrån att handskas med men som man gång på gång måste ignorera och skjuta undan eftersom att allt helt enkelt inte ryms. Allt det där som ständigt kretsar runt en - att försöka lära sig språket bättre varje dag, att försöka komma på vad man vill göra när tiden hos familjen är förbi, skaffa nya vänner, skaffa tid att kontakta de redan befintliga sådana, hemlängtan och hantera jobbiga tankar om Gud, fan och hans moster.

Au-pair-livet kan vara att titta på Frozen med en fyraåring i knät som tyst och lugnt tuggar på en morot eller att på 15 minuter behöva packa 500 gympapåsar, fixa mackor, tvätta, städa och försöka att inte tänka någonting alls.

Likes

Comments

Dagbok

Förra veckan när det var fint väder i Sverige har det varit kallt och regnigt här. Igår var det äntligen varmt och skönt så jag och Nanny köpte smoothiebowls och satte oss i parken. Igår och även idag är det molnigt igen men jag var med Ben hela dagen igår och vi hade en jättefin dag så vädret spelade inte extremt stor roll. Efter det åkte jag till gymmet och brände av ett EXTREMT jobbigt pass. Trodde typ jag skulle dö. (Okej inte riktigt). Sedan åkte jag hem och åt middag vilket blev päronsallad med tofu följt av banan, lite nötter och en proteinbar.

Idag är det måndag igen och min vecka är rätt fullspäckad. Jag var supertrött imorse men det kan inte hjälpas, jag måste ändå till skolan och göra min plikt och sedan är barnen all over. Ha en fin måndag!

Likes

Comments

Här är en bild på mig och Ada i det magnifika ljuset på strandbaren Strandliebe igår! Det var så varmt och mysigt och idag var det 11 grader och regn. Idag åt jag frukost med Ada och Nanny på vårt stammis Café Blau och sedan gick jag med hunden, tränade, kom hem, plockade i ordning och städade lite i i mitt badrum och rum, duschade och lagade en chili med sojafärs och kidneybönor. Nu är jag sjukt trött och vill bara ligga i min säng och titta på nåt meningslöst och det är exakt vad jag ska göra.

Likes

Comments

Au Pair, Foto, Dagbok

Igår var jag på en "au pair träff" i botaniska trädgården med några andra tjejer. Det finns en både i Köln och i Bonn men vi var i den i Köln och dessutom var inträder gratis (!!) stort plus. Det var så himla fint , ni som har varit i någon botanisk trädgård någon gång vet att dit borde verkligen alla gå!

Första maj är även en röd dag här i Tyskland så idag när solen skiner blir det strandbar för mig och Ada och så får vi se om några fler trillar in, imorgon är det brunch med några tjejer som står på schemat. Härligt!
Vi hörs!

Likes

Comments

Jag beställde ett paket från sheinside för ett tag sen och där i fanns bland annat tröjan jag har på mig ovan. Många av kläderna var "one size fits all" och det är tur att min storlek typ är normen (även om jag antagligen är lite bredare än normen är jag så kort att det jämnar ut sig) för annars hade kläderna inte passat. One size fits all är ju inget som existerar, det här är inte systrar i jeans...

I förrgår var Ben här och en av min värdpappas hobby är fiske så vi fick i uppdrag att äta en av regnbågsforellerna till middag. Den var väldigt god dock är jag inte mycket för något kött överhuvudtaget just nu (skaldjur däremot, wow...) jag äter bara lite grann innan jag känner mig väldigt färdig med djuret i fråga och vill inte ha mer. Jag äter fisk eller kyckling i genomsnitt en gång i veckan och anledningen till att jag faktiskt inte är vegetarian är att jag blir tvärt-emot av hämningar och begränsningar. Bestämmer jag mig för att inte ät kött är kyckling det enda jag kommer vilja äta, men bestämmer jag ingenting kommer jag ändå i slutändan äta mindre kött. Antar att det förbjudna lockar. Men En dag kanske jag blir vegetarian jag också, vem vet?

Likes

Comments

Hej! Tror inte ens någon orkade läsa förra inlägget men i ärlighetens namn var det inte riktgt det jag siktade på heller. Jag behövde skriva av mig så skrev gjorde jag. Hur som helst stod det bland annat nerskrivet att förra veckan var en av de tuffaste på länge, både psykiskt och fysiskt.

Måndagen och Tisdag morgon spenderade jag i Sverige innan jag flög tillbaka till Düsseldorf. Efter ett par dagar hemma i Sverige kom jag hem till ett tomt hus i Bonn vilket var väldigt märkligt. Onsdagen och torsdagen spenderade jag själv i huset. Jag kunde inte riktigt njuta av att vara ensam kunna andas ut och vakna av mig själv och inte av skrikiga barn, jag längtade hem, var ledsen och hade en ocean av tid på mig att tänka på allt. I fredags vaknade jag hos Ben där allt inte heller var helt hundra (allt är bra mellan oss, ingen fara på taket) men minsta snedsteg gjorde mig väldigt ledsen i det känsliga tillståndet.

Fredagkväll åkte jag med Florian och barnen till München. Fredag-Lördag sov jag bara ett fåtal timmar eftersom vi var framme sent och gick upp tidigt. Hela lördagen turistade jag i München vilket var toppen. Jag gick två guidade Tourer, gick på marknad och shoppinggatorna (mitt shoppinghumör var dock på botten vilket faktiskt bara var bra) och sist men inte minst såg jag Peter Lindberghs utställning på Kunsthalle. På söndagen gick jag på mer konstmuseum och fikade, sedan åt jag middag med Florian, barnen, farmor och farfar som vi bodde hos, på en restaurang. Så under föregående vecka befann jag mig på tre olika ställen långt ifrån varandra geografiskt och därför också i sinnet. Det blev väldigt mycket för mig att flyga runt sådär när känslorna kom och förstörde.

Nu är jag tillbaka i Bonn och jag har inga planer på att lämna Nordrhein-Westfalen på ett tag så nu blir det tillbaka till vardagen och rutiner. Jag har dock dragit på mig världens hosta så träningen blir det inget av. Promenader och lugnare yoga är minsann vad jag får nöja mig med. Skittråkigt men vad ska man göra? Att träna med hosta är livsfarligt. Gör INTE det. Puss.

Marienplatz

Ett hus med rankor och blommor vid ett memorial

Ett illustrerat framkallningsrum + Några porträtt från Peter Lindberghs utställning på Kunsthalle München

Likes

Comments

Idag har jag bott i Tyskland i sex månader. SEX MÅNADER. Det är halva tiden. Det är som att jag nyss kom hit och att tiden har gått helt sjukt fort, men samtidigt som att jag har upplevt så otroligt mycket ochjag vuxit så mycket som person. Nu känner jag mig relativt bekväm med familjen, även om det forfarande finns saker som jag känner mig aningen obekväm med, i och med att man hela tiden är medveten om att man bor hos någon annan, att här där jag bor egentligen inte är mitt hem utan deras. Till exempel vet jag inte alltid om jag gör allt rätt eller om de stör sig på vissa saker jag gör, jag kan inte laga mat precis när jag vill och det finns alltid andra att ta hänsyn till när man bor hos en värdfamilj. Man måste rätta sig efter andra och gå efter deras sätt vilket såklart bidrar till att jag hela tiden är medveten om att det inte är mitt hem. Jag känner mig fortfarande lite som en gäst men samtidigt vet jag oftast hur jag kan och förväntas bete mig, jag vet vart alla saker i huset finns och jag blir mer och mer bekväm med barnen.

Det finns såklart både för- och nackdelar med Tyskland men jag tycker ändå om det allt som allt. Det bästa med Tyskland är hur ärliga alla är, att de säger vad de tycker och inte går bakom ryggen på folk eller ljuger, det är rätt mycket billigare här än vad det är i Sverige, tex maten. Det finns massor av stora städer och oändligt med saker att göra. Att gå ut här är tillexempel mycket roligare än i Sverige. Lokaltrafiken är dyr men oerhört smidig, det finns bussar, tunnelbana och tåg precis överallt vilket jag såklart uppskattar. Nackdelarna är att tyskarna kan vara väldigt uptight och konservativa, men det beror också såklart på vart i Tyskland man kommer. Utbudet i mataffären tyckte jag till en början var katastrof men nu har jag börjat vänja mig. Men jämför jag det med Sverige är det fortfarande katastrof. Alla är väldigt planerande - älskar att ha en plan att följa och att komma tid och vara punktlig är oerhört viktigt. Jag har alltid varit tidsoptimist men på nåt konstigt vänster lyckas jag alltid hinna trots att jag alltid har bråttom innan jag ska gå. Min lite kaosartade personlighet passar inte alltid in här och det slår mig vissa dagar att man MÅSTE anpassa sig för att det ska funka och det är lite drygt att jag inte kan behålla kaoset i mig i alla situationer som jag faktiskt tycker om. Det kanske låter jättekonstigt men det tillhör mig och min personlighet att vara lite loose och spontan = blir kaos ibland.

Det går mycket lättare nu att bo här när jag kan tyska. Visst, jag kan inte prata flytande och jag måste tänka efter innan jag säger saker, jag säger antagligen vissa meningar fel med fel ordföljd och fel artiklar men jag kan ändå prata så pass mycket att jag kan träffa vänner och enbart prata tyska, jag kan prata med Bens familj och jag behöver knappt använda mig av engelskan i hemmet. Jag läser böcker på tyska och kan göra allt från att beställa kaffe till att ha ett möte på banken. Man känner sig som en helt annan del av samhället när man kan språket.

Jag minns att den första tiden här var jobbig. Det var svårt. Jag kunde knappt språket, jag kände inte familjen och jag hade fullt upp med att anpassa mig, hitta nya vänner och lära mig geografiskt platsen jag bor på. Det är inte lätt att göra en sån förändring men efter 6 månader kan jag säga att jag känner mig mer hemma. Jag känner att jag har vuxit som person något enormt här, jag har blivit så vuxen. Även om jag bor hos någon annan förväntar jag mig att ta så mycket ansvar, inte bara för mig själv och mina egna handlingar utan även för barnen. Jag gillar den vuxna person jag är påväg att bli och det ger mig också bättre självförtroende. Jag är såklart forfarande samma person i grunden, jag är för det mesta glad och positiv, kreativ och social som jag alltid har varit. Men jag har blivit mer mogen, ansvarsfull och trivs även mycket bättre i mitt eget sällskap. Jag har alltid haft problem med att vara ensam men nu har jag insett hur bra det faktiskt kan vara och att jag nu är tillräckligt bekväm och uppskattar mig själv tillräckligt mycket för att tycka om det.

Trots att allt här i stort sätt är bra och jag inre har några planer på att flytta tillbaka till Sverige finns det såklart stunder då man längtar hem på riktigt. Inte bara då man tänker "Åh vad skönt det vore att vara hemma nu.. Jaja" nej, utan stunder då det gör ont i en att man inte är hemma , stunder då man har grov ångest för att vara så långt ifrån sin familj, stunder då man inte VILL vara kvar. Jag kom tillbaka hit i tisdags, alltså i förrgår, efter ett par dagar i Sverige. Det var mycket svårare än jag kunde ana. Jag trodde det skulle vara mycket lättare den här gången i och med att jag faktiskt har varit här i 6 månader men icke. Jag längtar hem nåt så fruktansvärt just nu. Jag tycker det är otroligt skönt att vara själv här men samtidigt känner jag mig väldigt ensam och det ger mig mycket tid att tänka. Jag saknar min familj, jag känner mig felplacerad och jag har ångest inför resan jag ska göra imorgon till och med söndag med min värdpappa och barnen. Mitt psyke är inte alls stabilt för något sånt just nu, för att bo hos en helt främmande familj (hans föräldrar) och behöva försöka vara alla till lags. Jag kan inte säga nu att jag inte vill. Det är bara att bita ihop och de där dagarna kommer vara över fortare än kvickt. Jag äter varken rött kött eller gluten vilket verkar vara problematiskt för folk, jag har ingen aning om vad jag ska äta när vi är där och om jag ska ta med mig egen mat eller inte. Det gör mig väldigt orolig och gör att jag känner mig väldigt krånglig. Just nu önskar jag bara att jag hade stannat i Sverige ett par dagar till. Jag vill bara att den här helgen ska vara över så jag kan börja om på ny kula igen. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att bli mer positivt inställd till resan. Har någon några tips få ni gärna komma med dem till mig. Just nu är det ganska mörkt. Jag vet att det blir bättre, men jag tillåter också mig själv att vara ledsen nu för annars kommer jag bryta ihop mycket snart.

Likes

Comments

Idag är sista dagen för mig här hemma i Sverige, imorgon kl.12 flyger jag tillbaka till hem nummer två - Bonn och Tyskland. Det är som vanligt blandade känslor när man ska tillbaka. Jag kommer vara ensam i huset ett par dagar där också, så det kommer kanske bli lite tomt. Vet inte om jag kommer kunna träffa Ben heller eftersom han har så mycket i skolan. Men jag har haft en jättebra sista dag här, och här kommer den:

Först sprang jag en mil och eftersom jag precis har lärt mig stå på huvudet och göra acro-yoga kunde jag inte låta bli. Sedan hade jag brunch med syrran vilket bestod för min del utav rågbröd med avokado, kallrökt lax och kokt ägg, Bananvåfflor med hallon och keso samt chaite och vattenmelon.

Sedan åkte jag och handlade på maxi samt köpte nya glasögon och därefter till Intersport och köpte nya träningstights. Jippi! Fattig som en lus nu men jag behövde verkligen båda två.

Till middag gjorde vi egen pizza och vi lyckades göra en glutenfri deg till mig då jag inte äter gluten längre. Har för mig att jag skrev det tidigare.

Slutsats: Mysig dag!!

Likes

Comments

Foto, Mat, Dagbok

Tre bilder från påskfirandet idag. Jag började dagen med att springa milen följt av dusch och frukost. Sedan har jag bakat och lagat mat hela dagen (igen) och nu har vi fortfarande besök av grannarna + släkt. Nu är jag trött och vill helst bara sova..

Likes

Comments