Hur ska man ha tid och ork att göra allt? Innan jag tackade ja till Paradise Hotel bestämde jag mig för att jag skulle se detta som en möjlighet. Som en gratisskjuts ut i social-media-världen. Det fick jag ju såklart också. Det jag vill komma till är hur svårt det är när man är helt ny i den världen. Man ska göra 1 klipp om dagen, ha vrålsnygga bilder på instagram, åka på tusen glammiga utlandsresor samtidigt som man ska tjäna tillräckligt mycket pengar för att finansiera denna livstil. Hur gör man det i början då? Jag vill ju gärna jobba med sociala medier, jag älskar att göra youtube-klipp och allt vad det handlar om. Men jag skulle omöjligt på ett par veckor lyckas tjäna tillräckligt mycket för att kunna leva på det. Därför måste jag ju ha ett jobb också, på "sidan". Jag jobbar måndag-fredag 11:00-19.30. Det skulle betyda att jag skulle behöva spela in typ 5 videos på en helg och jobba med dom (redigera osv) tidiga morgnar och sena kvällar för att kunna posta 5 videos i veckan. Det känns helt orimligt för mig iaf, som lätt blir stressad pågrund av mitt psykiska och mentala tillstånd. Jag kämpar fortfarande med min depression som jag kände av första gången i mars 2016. Den är absolut inte lika jobbig just nu, som den var hösten och vintern 2016 och in på 2017, men den finns forfarande där. Min ångest är väl ungefär den samma som den alltid varit. Den kontanta känslan i kroppen och huvudet har aldrig riktigt lämnat mig, oavsett vad jag gjort.

Min dröm är att få hålla på med youtube, instagram, allt detta. Prata om min diabetes och min ångest. Hur mitt liv ser ut med dessa sjukdomar, mitt stora intresse för inredning och resor. Men det känns som att min tid börjar rinna ut. Jag vet inte om jag kom in för sent, om jag har för lite tid för detta. Kan JAG palla att tillfredsställa mina tittare samtidigt som jag ska ta hand om mig själv och försöka överleva både mentalt och ekonomiskt.

Detta får vara nog för början på denna bloggen. Jag hoppas jag kan posta ofta här tills jag har mer tid för youtube och så.


Likes

Comments

ÅNGEST

Varför är det så svårt att prata om ångest och psykisk ohälsa utan att känna sig dum och svag? Varför känns det som att man kommer bli misstrodd och dömd? Precis som om man hittat på att man är psykiskt sjuk för att ingen kan säga emot det eftersom det inte syns.
Jag skäms något otroligt över min ångest, min depression och allt som hör till. Jag har alltid varit den som alltid haft ett jobb, ibland till och med jobb som andra tjejer i min ålder varit avundsjuka på. Jag har alltid framstått som stark och självständig, alltid glad och överallt samtidigt.
Det är jobbigt. Det är jobbigt att alltid vara den personen. Att känna att jag måste hålla upp en fasad när jag egentligen bara vill falla ihop på marken för att skrika och gråta.

Att acceptera det faktum att jag är psykiskt sjuk är ännu svårare än att berätta det. Vem är jag att må dåligt? Det finns andra som varit med om så fruktansvärda saker som har rätt att må dåligt. Generell ångestsyndrom? Vad har jag att klaga på? Det är så svårt att förstå hur jag kan drabbats av detta, jag har det ju bra?
Jag vill inte.
Jag vill inte.

Att inse för mig själv att jag inte alltid kan vara den personen som jag är och brukar vara. Utan ibland behöva avstå saker, ligga hemma och gråta, gå till mina möten och besök på sjukhuset och mottagningar.
Jag lever i tanken av att detta är en fas som snart tar slut, en fas som alla går igenom.
Men jag hoppas verkligen inte att alla går igenom detta som min hjärna vill tro är en fas.
För den suger.
Den suger ut hela mig och lämnar mig helt hjälplös.

Jag hatar min depression.

Likes

Comments