Huset jag bor i är ett egnahemshus med tre våningar plus källare och det är i den tredje våningen jag befinner mig.

Familjen jag är aupair för har renoverat om vinden så att man kan bo här, så det har varit hemmet för ett flertal aupairer under årens gång. Ändå kändes det som att rummet var fixat enbart för mig, vilket gjorde det mer hemtrevligt. Här uppe har jag också en egen toalett med dusch och min enda spegel? Nåväl, det finns ju IKEA här så kanske jag åker dit någon dag och köper en till spegel eller så klarar jag mej med de som finns till förfogande... Iallafall har jag tagit med en del foton hemifrån, så de har jag satt upp på väggen. Det är en enkel, liten och konkret sak man kan tänka på om man ska bo en längre tid ifrån någon: ta med fysiska fotografier! För vem går egentligen igenom gamla bilder på sin telefon? Nåväl, dagens planer är ganska simpla: städa, handla, laga mat och sedan hämta barnen från skolan. På kvällen ska jag och Alvar gnugga våra geniknölar och öva inför hans matematikprov.




PHOTOS ON MY WALL

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Idag har jag och Klaara varit på bio och såg filmen The Greatest Showman, and I absolutely loved it!

Ända sedan trailern kom har jag funderat lite på att gå och se filmen eller åtminstone hyra den. Sen såg jag på en känd dansares instagram då hon lagt upp en dansvideo och då kände jag att jag måste få se filmen på bio! För mig blir filmer så mycket bättre då man får en stor skärm och ordentliga högtalare, så att allt syns och alla ljudeffekter hörs tydligare. Sen kom den snabba flytten emot och jag hann aldrig gå på bio och se filmen, så då kände jag att det fick vara, tills jag fick veta att Klaara skulle gå med sin dansgrupp och se den. Och ännu bättre, att en vuxen skulle följa med! Såklart följde jag med och inte en sekund har jag ångrat det. Så välgjord film, vackert budskap och extraordinära musikalinsatser! Man fick skratta och gråta, tänka efter och bara njuta. Helt enkelt en otroligt bra film!

Likes

Comments

Under hösten och julen kände jag att min uppdatering blev mycket sämre, så nu i och med att jag har flyttat till Belgien så tänkte jag ändra på det och gå med i #nouw30daychallenge.

Under de kommande veckorna ska jag berätta för er hur mitt liv som en aupair ser ut och mitt mål är att skapa en twist på varje dags inlägg. Vardagen här är ju ganska samma, men just därför vill jag utmana mig själv med att varje dag hitta något bra, något dåligt eller något intressant. På helgerna är jag dessutom ledig, så då ska jag försöka hitta på olika utflykter här i Bryssel. I mitten av den 30 dagar långa utmaningen, tänkte jag göra en Q&A om livet här, framtiden och övriga frågor som ni skulle råka ha. Därför tänker jag redan första dagen, den 22 januari, påminna er och skapa ett inlägg dit ni kan ställa alla era frågor. Kom ihåg att ingen fråga är för stor eller för liten, jag svarar på allt!

Här har ni en snabb bild på mig i min vindsvåning. Mera bilder på rummet får ni se snart!

Likes

Comments

En facebook post, några messenger meddelanden, ett skype samtal och så befinner jag mig i Bryssel. Visst, så simpelt var det inte som det låter, men nästan. Idag var en lång dag, med tidig väckning, flygresor och nya omgivningar. Jag tog en timmes promenad i området med familjens hund Luka och förälskade mig i stället direkt. Familjen bor i en lite lugnare del av staden och det finns mysiga smågator, parker och stora vackra hus nästan vart än man går. Arkitekturen och stilen är också väldigt annorlunda, något jag verkligen gillar! Under kvällen fick jag följa med till de aktiviteter som barnen har och så fixade jag lite middag till oss. Dessutom diskuterade jag lite med barnen om bland annat deras önskemål och intressen.

Jag har en känsla av att jag kommer trivas här otroligt bra, även om det regnat nästan hela tiden jag varit här...

Likes

Comments

Jag nämnde tidigare att jag kommer tillbringa ett halvår utomlands, närmare bestämt i Bryssel, vilket innebär en väldigt stor förändring i mitt liv. Allting började med att jag fick höra om en ledig au pair plats hemma hos en finsk familj som bor i Bryssel. Upprymd och taggad som jag blev, skrev jag ett personligt brev och började genast planera hur våren skulle se ut ifall jag skulle få åka. En vecka senare satt en nervös tjej på intervju medan hon befann sig på ön Maui och en vecka senare tackade jag JA till att åka till Bryssel i 6 mån!

Väl hemma från resan så har det varit fullt upp med organisering och planering av slutförandet av gymnasiekurserna och skrivandet av studentproven. Jag kommer att komma hem till Finland för att skriva tre prov: modersmål, matematik och finska. Jag har mig själv att tacka för att jag gjorde undan tre prov redan på hösten, för nu har jag mycket mindre att oroa mig över. Även om studentproven är ok, så har jag gymnasiekurser som ska göras klart, så det fick jag lösa på kontrakt. Iallafall så känns det som att jag har fått bra respons från skolan och de är med och hjälper mig med allt, så jag upplever inte att det kommer bli några problem att fixa undan det sista.

Enligt mig är det här en underbar möjlighet och jag är så tacksam över att jag har fått chansen att bo utomlands ett halvt år och utvecklas som person runt andra människor i en ny miljö. Jag som älskar att resa tycker det ska bli superhäftigt att få utforska en ny stad utifrån ett lite annorlunda perspektiv än turistvinkeln. Dessutom kommer våren tidigare i den delen av Europa, så det blir (förhoppningsvis) en vacker och varm vår. Föresten så har jag ju en del bekanta från då vi gjorde utbytesbesöket med skolan, så jag ska försöka hinna träffa några av dem också! Arkitekturen i Belgien är överlag väldigt intressant, så även det ska bli kul att få se.

Visst är jag nervös inför hur det kommer vara, hur barnen kommer vara, hur det ska gå med min glutenallergi, hur mitt och Kims förhållande ska bli, hur jag ska hålla kontakten med mina vänner och min släkt här hemma... Ja, tusen och en saker snurrar runt i hjärnan på samma gång. Men jag har bestämt mig för att göra det och då jag gjort det vill jag genomföra det till hundra procent. Dessutom har de flesta frågor ett väldigt enkelt svar: Vill man något så går det!

Likes

Comments

Gjorde du något i år som du aldrig gjort tidigare?
Jag reste till nya ställen så som Hawaii, Frankrike, Belgien. Första studentskrivningarna var också en ny sak. Vidare jobbade jag hela sommaren på finska & så var jag på bar första gången i mitt liv. Sen kan man ju inte glömma musikalen, som var en mycket stor del av mitt 2017.

Höll du dina nyårslöften?
Mitt nyårslöfte var att verkligen fokusera på mig själv och vara ärlig både mot mig själv och andra. Det har jag lyckats med riktigt bra, även om jag säger det själv.

Är det något du saknat år 2017 som du vill ha år 2018?
Lite mera lugn tid då jag inte behöver göra allt. Denhär hösten blev väldigt tung för mig då jag medvetet tog på mig en hel del uppdrag. Jag älskar att vara delaktig och fixa och pyssla, men ibland kändes det som att det bara blev alldeles för mycket. Därför ska jag 2018 fokusera mera på att njuta av nuet och tillvaron kring de jag verkligen bryr mig om.

Vad är ditt största misstag?
Jag har faktiskt inte gjort så många misstag, men det finns flera saker jag haft ångest över. Tänker inte gå in på detaljer, men i slutändan har jag fått något gott utav det, såå man kan väl säga att det inte har varit misstag utan lärdomar.

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Jag var sjuk nu på hösten när all stress släppte och så var jag riktigt sjuk i början av året. Förutom det har jag undkommit sjukdomar och skador bra!

Bästa köpet/köpen?
Först och främst min kamera, Canon G7X, men annars så skulle jag vilja säga de klackskor jag nu köpt på resan. Mera bilder kommer antagligen upp senare eftersom vi sitter på flygfältet och väntar på att få boarda.

Vad spenderade du mest pengar på?
Antagligen mat. Eller diesel.

Gjorde nåt dig riktigt glad?
Alla härliga stunder i vardagen, Kim, alla resor, när jag fick jobb & stunden jag fick veta att jag ska åka till Bryssel ett halvår!

Var du gladare eller ledsnare detta år än tidigare?
Jag skulle vilja påstå att jag har varit mycket mera upp och ner. Tidigare har jag varit semiglad och semiledsen hela tiden, men nu har det varit mer jätteglad eller jätteledsen. På ett sätt skönt att verkligen få visa känslor till 100% men jobbigt ibland...

Vad önskar du att du gjort mera detta år?
Kanske levt i nuet... Eller fotograferat... Annars är jag väldigt nöjd med mitt 2017!

Favoritserie?
Castle fortsättningsvis, men har också kollat en hel del på Blacklist och Blindspot. Älskar kriminalserier så dessa faller mig i smaken extra bra!

Bästa boken?
Jag har läst en hel del, så svårt blir det att välja men skulle kanske säga Outliers - The Story of Success.

Nya människor du träffat?
Först och främst alla arbetskamrater från Powerpark, speciellt Aino som jag jobbade ett kvällsevenemang tillsammans med. Sedan alla belgare och bland annat Julie som jag ska träffa detta år. Sen har vi ju Juho och Matias som jag lärde känna mycket bättre och nu är de två av mina närmaste vänner! Jag är så tacksam för alla nya bekantskaper jag fått detta år!

Likes

Comments

Jag brukar ju säga att mitt liv är ett organiserat kaos, men de senaste dagarna har det hänt så mycket att jag snarare ser mitt liv som ett oorganiserat kaos. Tyvärr har det blivit så i och med att jag har varit sjuk en vecka och nu behöver ta ikapp en hel veckas skolarbete på bara två dagar, eftersom vi på onsdag beger oss mot varmare breddgrader. Strul har också dykt upp på den fronten, så vi får väl se var vi hamnar till sist, men man ska ju alltid hoppas på det bästa. Nu har jag även packat färdigt, så nu gäller det bara att få in allt i en kappsäck utan att överskrida några viktgränser. Förutom detta så funderar jag mycket på hur det kommande året kommer att se ut och var jag skall vara och vad jag skall göra.

Eftersom min dator ännu är på service kommer det inte vara någon aktiv uppdatering här på bloggen under jul och nyår, men både Snapchat och Instagram ska jag försöka hålla uppdaterade så gott det går (och så länge det finns WiFI)

Likes

Comments

Idag är det exakt 12 dagar sedan vi hade premiär med vår musikal fortuna och 3 dagar sedan vi hade vår sista föreställning. Det känns helt sjukt att tiden på något sätt gått så fort, men samtidigt känns det som att tiden stannade medan vi var inne i vår musikalbubbla. En del av mig saknar redan att komma till salen och se alla taggade och förberedda, men en del av mig är också lättad över att stressen och tidsåtgången, som gick till alla förberedelser och föreställningar, är över.

Idag är det exakt 8 dagar tills vi åker iväg till Hawaii och först nu har jag insett hur nära det egentligen är. Nära alltså tills vi far iväg och inte nära i kilometer för Hawaii ligger ju helt på andra sidan jordklotet. Det ska bli så himla skönt att få sätta sig på flygplanet, sova bort flera timmar och landa på varmare breddgrader. Visst jag älskar vintervädret här, men det är så himla tråkigt då snön ska regna bort varje gång och skapa ett mörkgrått landskap.

Idag inleder jag min 3e vecka utan dator och en del av mig är så lättad och på något sätt mindre stressad utan den. Samtidigt är det väldigt stressande att inte veta när jag får tillbaka den från servicen, förhopningsvis innan resan så att jag kan hålla er uppdaterade. Jag älskar att sitta och skriva på datorn, så nu då jag är tvungen att göra allt via telefonen känns det som att jag inte riktigt kan ge 100%. Nåväl, jag får väl hålla tummarna för att jag får tillbaka den i tid.

Likes

Comments

Den senaste tiden har man börjat uppmärksammas sexuella trakasserier allt mera tack vare hashtaggen #metoo och nu har vi övisstuderande gått med i kampen mot tystnadskulturen.

När jag fick höra om att Ellen hade startat en #övistoo grupp blev jag alldeles varm. Gruppen har nu vuxit och en stark systerskap har utvecklats och förstärkt värmen inom mej. Det är något helt fantastiskt att över 200 tjejer i Övis kan gå ihop och skapa något så fint. I gruppen kan man skriva anonymt om sexuella trakasserier man upplevt i skolan av lärare eller andra studerande. Eftersom dessa saker berättades i förtroende kommer jag inte återberätta någon annans historia, så i detta inlägg utgår jag från mig själv.

Jag har blivit sexuellt trakasserad på många olika sätt, i många olika grovhetsgrader, av flera personer och under många år.

En helt "normal" grej i högstadiet var att det ordnades "ta någon på rumpan-dagen" och det sjuka med dagen var att det var helt okej. En annan sak man ofta fått höra är att det är helt okej för killar att känna lite på flickors rumpa eller bröst. Men det är det verkligen inte! Och man kan verkligen inte skylla på att pojkar bara är pojkar, att de var nyfikna eller att man inte ska ta såna saker på allt för stort allvar.

Personligen vågade jag inte säga till, pågund av rädslan att man ska bli ännu mera trakasserad och det bara blir värre. Andra orsaken var att ingen diskuterade sånt kring 2012, det var något man aldrig nämnde. Den tredje orsaken var att jag var rädd för att man inte skulle bli tagen på allvar, något som än idag är ett faktum.

Sexuella trakasserier förekommer överallt, i skolan, på arbetsplatsen, i träningsgruppen... Men oberoende var det sker så är det fel. Dessutom har skolor och arbetsplatser skyldigheten att trygga tillvaron för de som befinner sig där och då bör det inte finnas sexuella trakasserier. Och OM det skulle förekomma sådana ska dessa redas ut och tas på allvar. Nu har vi i Övis fått nog av att inte alltid kunna tas på fullt allvar när vi berättat om upplevelser och därför har vi gått ihop tillsammans och bevisat att vi är värda att lyssna på och ska tas på allvar.

Med dessa ord vill jag poängtera att detta inte är personliga påhopp utan ett krav på förändring. Men, bättre sent än aldrig och nu hoppas jag att vi för en gångs skull kan sätta ner foten och säga ifrån ordentligt.

Vi i Övis kräver ett slut på tystnaden kring sexuella trakasserier och övergrepp som sker i vår skola!

Likes

Comments

  • Snapchat
  • Youtube
  • Spotify
  • Instagram
  • Blogkeen
  • Nouw