Ångesten stiger. Paniken stiger. Rösten inom mig skriker på mig. Hela samhället och allt runtomkring mig är perfekt, allt utom jag såklart..


Alla ler, alla skrattar och även jag, just för ingen ska se igenom mig, ingen ska få se att jag mår dåligt eller snarare skit. INGEN.

Jag orkar inte hålla humöret uppe längre, jag orkar inte spela glad när jag är helt förstörd, jag orkar inte låtsas mer men framförallt jag orkar inte detta samhället och mig själv mer. Nu få det vara nog.

Alla i dagens samhälle mår skit mer eller mindre spelar ingen roll för vi alla vet men vägrar att inse att INGET är perfekt. Det finns inget eller ingen som är perfekt, men ändå ska folk framstå som om allt vore det, varför vet jag inte men antagligen för att få bekräftelse och känna acceptans att man duger. Vi alla människor har ett stort behov av bekräftelse och uppmärksamhet fast man egentligen inte vill erkänna det inklusive jag såklart. Häromdagen kände jag mig väldigt nere och mådde nästan illa när jag såg mig själv, då var ångesten riktigt stark. För att fly från ångesten la jag upp en ”selfie” på Instagram för att få bekräftelse och uppmärksamhet på att jag duger och det var där och då jag insåg att det jag höll på med är sjukt och att jag höll på att falla tillbaks till de onda tankarna. Gillamarkeringar och kommentarer kom på bilden och jag kände genast att ångesten sjönk för ett tag iallafall.. Men som jag egentligen redan visste så kom ångsten tillbaka starkare än någonsin och kraven på mig själv blev tuffare och högre ”Nu måste du hålla din form i ansiktet” ”Nu måste du ta en ännu bättre bild till nästa gång” ”För att ta en bättre bild och bli ännu snyggare måste du gå ner mer i vikt för att ta en bikinibild i sommar” etc. Ni alla känner nog igen er eller hur? Kraven från samhället och alla människor är så sjukt höga att ingen någonsin kommer att kunna nå de, utan att mår dåligt så att säga. På sociala medier ska tjejer ha sjukligt anorexia smala kroppar samtidigt som de ska ha stor rumpa och bröst och killar ska vara muskulösa och vältränade till tusen för annars blir man ju inte omtyckt och få fina kommentarer av samhället eller hur? Man ska även visa sitt privatliv på sociala medier nuförtiden t.ex. lägger många föräldrar ut på sina barn och filmar de när de säger något roligt och lägger ut. Man lägger ut på blommor, välstädat hus, nyttig/hälsosam mat, träning, vänner, selfies och kroppsbilder på sig själv för att endast få bekräftelse och känna acceptans att man duger. Allt ska vara perfekt för man kan ju inte må dåligt av alla dessa krav samhället sätter på oss och varandra för ingen kan ju må dåligt, allt är ju en dans på rosor och underbart i sitt ”perfekta” låtsats liv man utger sig ha eller har jag fel? Vi alla människor måste vakna, världen måste vakna för det finns INGEN eller INGET som är perfekt i ens liv, alla har sina brister och problem mer eller mindre men det få ingen veta om för då bli man opopulär och utstött av samhället vilket är helt sjukt? Alla vet om det men INGEN agera eller gör något åt det, inklusive jag. Men nu har jag fått nog, jag orkar inte ljuga mer, spela någon jag inte är och låtsas att allt är bra för det är det inte, det är långt ifrån bra det är SKIT rent ut sagt. Jag mår skit och jag stå för det. Många i min omgivning blir nog chokade men vet ni vad? JAG SKITER I DET!! Jag skiter helt ärligt nu vad folk tycker och tänker om mig för jag orkar inte mer. Min energi har tagit slut och jag tänker inte fylla på den med ytligt skit igen. Jag ska klara och våga gå emot samhällets normer en gång för alla och jag vet att du också kommer att klara det. Tillsammans gör vi skillnad.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Nu har det gått några dagar av det nya året och jag försöker hålla mitt nyårslöfte. Självklart går det upp ned såklart, vissa dagar mår jag bra eller nej det är bara de dagar då jag ha tränat jag mår riktigt "bra" och så ska det inte vara. Jag har inte vilat många dagar detta lovet från träning utan det har varit träning var och varannan dag och mina ben värker speciellt mina vader om jag fortsätter såhär kommer jag skada mig själv till slut. Snart börjar fotbollssäsongen med och den vill jag absolut inte missa men det kommer jag göra om jag tränar så som jag gör nu. Det var idag jag insåg att det jag håller på med handlar återigen bara om att "bränna fett", få snygg rumpa, mage, armar ALLT handlar om att jag ska bli så kallad "perfekt" så jag återigen ska bli accepterad. Anorexia häxan har kommit in mer och mer i bilden igen vilket skrämmer mig, men jag hittade skälet till jag få ångest hela tiden och det är "Instagram".

Som jag har nämnt i tidigare inlägg har jag försökt att koppla bort sociala medier men det har inte fungerat men nu har jag insett vilken av alla sociala medier som skadar mig mest och det är instagram. Jag har både privat och vanlig instagram, på min privata instagram lägger jag ut vad jag gör, roliga videos etc. ungefär som en dagbok medans på min vanliga instagram lägger jag oftast ut så kallade "selfies" och fina bilder jämfört med min privata. Iallafall så mår jag dåligt av båda dessa instagramkonton. Jag säger jag inte ska bry mig om vad folk tycker och tänker, hur de ser ut, vad de äter, hur mycket de tränar etc. men sanningen är det att jag bry mig FÖR mycket att det skadar mig själv. Folk lägger ut hela tiden hur mycket de tränar, vad de äter, bilder på sina kroppar och "selfies" hela tiden och allt blir ett omedvetet hets om hur man ska se ut och jag har själv insett att jag har och är inne i det hetset nu också... Som jag skrev i mitt förra inlägg att jag är beroende av bekräftelse för hur jag ser ut hela tiden, jag är så stressad att jag aldrig kan slappna av riktigt längre och allt detta beror på appen instagram har jag kommit fram till. Jag tränar för att få en bra kroppsbild till instagram, jag äter mindre för att få en bra bild till instagram, jag spyr för att få en bra bild till instagram, jag är så utseendefixerad för att få bekräftelse att jag duger på instagram och jag orkar inte detta mer.. Jag vill inte hamna i helvetet igen och därför har jag kommit fram till att jag ska ta väck appen instagram iallafall en eller två månader och se ifall jag mår bättre av det vilket jag tror jag kommer göra, för nu ska jag hålla mitt nyårslöfte att vara snällare mot mig själv och jag tror jag gör mig själv en stor tjänst genom att ta väck instagram, för glöm aldrig ditt mående är prio ett inte ditt utseende!!

Jag ska hålla er uppdaterade om hur det går!

Kram

Likes

Comments

Hej!

Det var längesen sist och det har varit mycket med julen och allt men snart är det nyår och jag hoppas på ett bra nästa år och önskar er detsamma! Mitt nyårslöfte som jag ska försöka följa är att jag ska vara snällare mot mig själv, inte sätta så höga krav på mig själv och framförallt inte bli så påverkad av andra och vad de tycker och tänker om en. Detta året har varit ett blandat år och tankarna har varit både upp och ner hela tiden, men jag Fanny har börjat ta mer plats i huvudet istället för anorexia häxan men som sagt det är en låååång bit kvar men det är ändå en bra bit på vägen.

Iallafall läget nu?

Jo, det är bra, eller nej nu ljuger jag igen..

Jag känner paniken rusar inom mig. Allt hets om träning, mat, utseende, prestation försvinner inte och jag är inne i fällan igen. Jag har börjat träna alltmer för alla i min omgivningen har börjat göra det och man triggar varandra omedvetet att träna och äta "hälsosamt". Jag är så himla trött på denna stressen för jag få sådan ångest om jag hoppar över att träna någon dag, även om jag äter för mycket eller stoppar i mig någon godisbit så ångest och vill göra av med det direkt. Jag är inne i cirkeln igen, jag känner mig så lycklig och nöjd när jag tränat och jag får bekräftelse att jag duger när jag lägger ut bilder på mig själv och det är endast därför jag lägger ut bilder nuförtiden- för att få bekräftelse och så ska det inte vara jag vet. Jag vet också nu säger jag inte alla men nästan alla lägger ut bilder för att få bekräftelse och känna för några minuter att man duger. Samma sak är det när man tränar och ska prestera. Om du sprungit en runda kan du vara lycklig i någon timme sen känner du ångest att du måste springa igen för du har ätit en måltid och när du presterat bra på ett prov och kanske fick A så blir du glad i någon minut sen känner du ångest igen för att du tänker att du måste prestera lika bra eller ännu bättre på nästa prov annars är du ju en nolla ellerhur?

Nej det är du inte för det är omänskligt att vara helt perfekt, alla har svagheter INGEN är perfekt., Jag ljuger om jag säger att jag lyssna på detta rådet men jag försöker verkligen upprepa detta varje dag till mig själv så lite kommer in iallafall. Min bästavän gav mitt riktigt bra råd som kan vara det bästa rådet jag har fått.

Hon sa "Fanny ta fram ett foto på dig när du var liten och va superglad, hade du kunnat se denna lilla söta o glada flickan i ögonen och säga att du hatar henne och att hon är den fulaste, hemskaste och mest avskyvärda människa du någonsin har träffat, hade du kunnat göra det?". Detta fick mig att tänka om, att den lilla flickan som var så glad och hade en glass i handen var jag Fanny Hiller. Flickan på bilden finns kvar inom mig idag och varje gång jag trycker ner mig själv sårar jag denna söta glada lilla flickan och det är det sista jag vill göra. så för att gottgöra flickan på bilden för alla slag hon har fått i ansiktet tänker jag göra allt jag kan för att följa mitt nyårslöfte: Vara snällare mot mig själv, inte sätta så höga krav, inte bli påverkad om vad alla andra tycker och tänker om mig, men framförallt sätta mig själv i prio ETT för en gångs skull, känna vad jag själv tycker och tänker och göra det JAG Fanny Hiller vill göra, inte vad alla andra vill jag ska göra.

Nu önskar jag er ett gott nytt år!

Kramisar

Här är den lilla superglada, söta Fanny som njuter av sin goda glass och solen.


Likes

Comments

Hej!

Nu har det gått 3 år sen jag var inlagd på sjukhus med dropp, sond i näsan, hade min hemskaste, jobbigaste, tuffaste men framförallt mest SMÄRTSAMMA tid i livet. Jag minns det som igår när jag grät av skräck för alla nålar, alla blodkärl som sprack för de var för tunna och svaga men min största skräck var tanken att jag skulle gå upp i vikt och bli "tjock" som jag definierade det. Min rädsla för att gå upp i vikt var obeskrivlig, häxan inom mig var så stark att jag själv inte kunde tänka klart. Läkarna och min familj sa till mig "Fattar du inte att du kommer dö om du fortsätter såhär?" men jag vägrade att lyssna och tro på det de sa istället så gjorde jag ALLT för att bli ännu smalare och gå ner i vikt. Även fast jag innerst inne visste att det jag höll på med var helt sjukt och extremt farligt så fortsatte jag med att lyssna på anorexia häxan som sa till mig att jag aldrig dög, jag lekte bokstavligen med döden.

Anledningen till varför jag blev sjuk i anorexi var nog att jag ofta kände mig väldigt ensam och utanför.

Jag ville ha uppmärksamhet och visa att jag fanns och faktiskt inte mådde så bra som jag hade sagt till alla. Jag var och är även idag expert på att ljuga om min anorexia och hur jag faktiskt verkligen mår.

Plötsligt en dag vaknade jag upp i sjukhussängen och insåg "vad är det jag håller på med?", jag vände blicken mot mamma, pappa och min syster som satt i andra sjukhussängen, kramade om varandra och kollade på let's dance på TV:n. Jag saknade min familj något enormt, jag saknade att skratta och skoja med de och det sista jag ville var att lämna de. Jag visste att jag kunde få uppmärksamhet på andra sätt för de fick mig att inse det. Utan min familj hade jag ALDRIG klarat mig och hade förmodligen inte stått där jag står idag.

Nu 3 år senare står jag här och ler och känner glädje vilket jag aldrig trodde jag skulle kunna göra igen. Jag ler till världen men framförallt ler jag till alla fina och underbara människor jag har runt mig som alltid stöttar mig till 110% ni är helt jävla underbara ska ni veta!!

Självklart så tror många nu att jag är helt "frisk" men det är en lååååååång väg dit fortfarande men jag har iallafall kommit en bra bit på vägen. Varenda eviga dag ska jag kämpa mig igenom trots att det är ett rent jävla helvete rent ut sagt. Ingen kommer att kunna säga att det är lätt utan det kommer vara massa tårar, skrik, panikslag, rädslor och motgångar men jag lovar er jag ska kämpa, jag vet konsekvenserna nu och häxan ska aldrig, aldrig, aldrig få chansen att vinna igen!!

Skillnaden för tre år sen tills idag

Likes

Comments

Hej!Nu sitter jag här på en sten i solen långt ute i skogen. Även fast jag sitter mitt i skogen hör jag bilar tuta och köra fram o tillbaka i stress. Jag tittar ut genom träden o ser skymtar av solens strålar som bländas i mina ögon och jag funderar på varför jag hamnade där jag hamnade. Som sagt jag mår inte bra, inte alls faktiskt och nu kommer jag skriva ett jobbigt inlägg igen men som jag har sagt tidigare, jag orkar inte sätta på den glada masken och låtsas att allting är bra igen för det är inte bra och igårkväll bröt allting ut.. I flera veckor nu har jag bulimi (hetsätit) och jag mår inte bra av det och det vet jag men det går inte att stoppa, det bara kommer. Varje gång jag sätter mig ner och ska äta så tänker jag "okej Fanny NORMAL portion nu, normal" och det börjar bra men efter jag har ätit min portion får jag en ångestattack. Jag känner mig extremt tjock och det är då det är kört. Jag går och ta mer, mer och mer mat tills jag är så mätt att jag mår riktigt illa sen springer jag till toaletten och lutar mig över toalettstolen och maten forsar ut som et vattenfall. När jag är klar känner jag mig nöjd i 5 sekunder sen får jag ångest att jag kräkts och kollar mig i spegeln o ser min tjocka mage och mina fula tänder jag skapat av allt mitt kräkande. Jag skäms när jag skriver om min bulimi och jag vet inte varför. Att berätta om min bulimi är ett stort steg för mig och jag skriver nog om detta för att jag vill ha hjälp. Idag ska jag äntligen åka in till BUP och prata av mig och det ska bli så himla skönt, det var längesen sist jag var där så jag behöver lite tips, råd och framförallt hjälp angående min bulimi. Jag har faktiskt några egna tips som hjälper lite och få mig att vilja bli frisk och det är:

1. Gå ut och gå en lång runda med musik eller podd i lurarna och bara andas och njut av naturen!! Superskönt!!

2. Aktivera dig med något efter du ätit OBS innan du börjat bulimi "hetsäta" t.ex att titta på någon film.

3. Lyssna på musik och lyssna på vad de säger i låttexten och bara njut av tillvaron!

4. Ring en kompis och bara prata om vad som helst !

Ett av mina bästa tips:Kolla på videos om bulimi det kommer få dig att inse att det man håller på med inte är normalt och man får också en motivation till att vilja bli frisk från bulimin. Det finns otroligt många konsekvenser med bulimi ett exempel är dina tänder. När du kräks kommer det upp många sura syror som skadar dina tänder oerhört negativt kolla bilden här nedan:


Normala tänder:

Bulimi tänder:


Här nedan kommer också en video på hur det kan se ut när man har bulimi:

Likes

Comments

Hej igen!

Jag önskar jag hade kunnat skriva allting är bra men för attvara helt ärlig så är allt åt helvete inuti mig. Varenda eviga morgon vaknar jag av ångest för bokstavligen talat av ALLT. Det går inte en enda minut utan jag känner ångest nuförtiden. Jag mår ännu sämre än senast jag skrev. När jag ser mig själv mår jag illa, jag jämför mig HELA tiden med andra och jag ser hela tiden fel på mig själv. Varje dag kretsar mina ångestfyllda tankar runt mig och trycker ner mitt självförtroende totalt ”vad ful,äcklig, tjock, dålig, trög du är". Jag får ofta höra att jag är trög och aldrig fatta någonting och får därför den stämpeln på mig. När folk säger saker till mig som att jag är trög och inte förstår någonting i skolan, försöker jag låtsas att jag inte bry mig och skämta bort det men det som ingen förstår är att varje gång någon säger det är det som ett slag i magen. Jag vet att jag kanske inte är den smartaste i världen och att jag har svårt att koncentrera mig men tro mig jag försöker, jag försöker varenda gång att lyssna och svara rätt på varje fråga, det tar bara lite tid ibland. Innan jag hunnit tänka klart och försöka svara på frågan är det lätt att folk börja skratta åt mig och tycka att jag är trög och jag vet att de inte menar de på det sättet för jag skämtar ju bort det jag också, men nu orkar jag inte mer. Jag tänker inte göra narr och skada mig själv längre nu får det vara nog. Ingen vill ha den stämpeln som jag har fått ”den tröga/efterblivna/ Fanny". Jag har aldrig vågat skriva detta förut för jag är rädd för att ingen kommer våga prata med mig mer. Ingen kommer våga skämta med mig längre och att folk kommer börja dra sig undan mig för jag inte är rolig längre men jag hoppas verkligen att det inte bli så. Jag bryr mig så jävla mycket rent ut sagt vad folk tycker och tänker om mig och jag tar åt mig allt negativt som sägs och trycker ner mig själv till botten totalt. Ungefär 90% av min tid mår jag skit rent ut sagt, men det säger jag inte, nej jag spelar den glada pigga Fanny hela tiden och det är jag så himla trött på. Jag vill bara skrika åt allt och alla. Idag så tog jag förmodligen mitt sista dopp i havet tillsammans med min mormor och vi skulle skicka till vår släktgrupp att jag hade badat. När jag sedan få tillbaka telefonen och kollar på mig själv känner jag inte igen mig. Det är inte den trådsmala modell/ideal fina, underbar och fantastiska kroppen som var innan där på bild utan det är ett monster av mig själv. Hela jag är som entjock som en gris, mina vader är som mina lår var för ett år sen och för attinte tala om mina lår de är som en stor fet fettklump och värsta av allt är som vanligt min hängande, stora, fula, äckliga, dinglande mage. Min högsta önska när att sluta bry mig det hade varit så underbart att inte bry sig eller hur?Jag menar tänk att bara gå förbi någon och bara skita totalt om vad den tycker,tänker och säger om en, bara kunna älska sig själv, njuta av livet, skita i alltoch bara ha ett bra självförtroende det är drömmen. Som tur väl är så har jag min allra bästa vän och min bästa killkompis vid min sida som alltid finns där för och stöttar en till 110% utan de två i mitt liv hade jag aldrig klarat mig så otroligt tacksam och glad över att få ha de som mina bästa vänner, ni betyder ALLT för mig.

Jag och min allra finaste bästavän med dig blir man alltid glad och känner ren glädje och lycka.

Likes

Comments

Hej igen!

Nu har jag börjat skolan igen och det känns faktiskt skönt. Jag är en sådan människa som gillar att ha rutiner och därför tyckte jag nog det var skönt att börja igen. Det var också extra roligt att träffa alla kompisar igen, vissa hade jag knappt sett under hela sommarlovet.

Innan anorexian bröt ut var jag en glad och rolig tjej. Men när jag sedan började i årskurs 6 förändrades allt i mitt liv. Anorexia häxan kom sakta in i mitt liv. Allting började med att jag kände mig utanför bland kompisarna och jag blev allt mer osäker på mig själv. Ingen ville vara med mig längre kändes det som, det gick någon månad men inget blev bättre så jag fortsatte att trycka ner mig själv och plötsligt kom det in en röst i huvudet som sa "jag ska hjälpa dig att bli älskad vi kommer bli bra vänner du och jag" och det var vid denna tidpunkten det var kört. Allt gick bara utför jag följde rösten inom mig och jag blev alltmer blyg, osäker, tillbakadragen och jag tryckte ner mig själv till botten. Jag hatade, hatade och hatade mig själv helt enkelt. Den gamla glada och roliga Fanny fanns inte längre kvar.

Tack vare mina kompisar, min familj och min chef Johan Braw som trodde på mig och stöttade mig, står jag här idag starkare än någonsin. Jag är 100 gånger starkare, modigare, mer social än jag någonsin varit tack vare er!


Förut hade jag aldrig vågat prata med någon om min anorexia och speciellt inte vågat skapat en blogg om det. Så detta är ett stort steg för mig.

Några dagar efter jag hade skapat min blogg så hände något positivt. Johan Braw som är chef på Sölvesborgshem hörde av sig till mig och tyckte om min blogg och jag fick förfrågan om jag ville arbeta med honom vilket jag blev oerhört glad och tacksam över. Så idag jobbar jag då och då på Sölvesborgshem vilket jag tycker är riktigt roligt.

Men jag skriver endast i min blogg när jag känner för det, jag bryr mig inte om det är 10 personer eller om det är 100 personer som läser min blogg för anledningen till varför jag skapade min blogg var endast för mig själv. Jag kände att det vore skönt att skriva av sig all ångest, oro, panik, stress, prestationskrav, avundsjuka etc. Min blogg är som terapi för mig själv så alla ni därute som lider utav depressioner, ångest eller någon annan hemsk sjukdom testa skriva av er jag lovar det kommer kännas bättre både för dig själv, dina nära och kära men också för alla andra därute som lider av samma sak som just du. Komihåg du är aldrig ensam, alla har det tufft ibland och glöm absolut inte du är perfekt precis som du är! Bry dig inte vad alla andra tycker och tänker om dig, jag vet det kan vara svårt ibland och även jag har skitsvårt att inte bry mig för det klart jag bryr mig vad folk tycker och tänker om mig men jag ska aldrig ge upp för någon dag ska jag stå på egna ben, ha huvudet högt, se en självsäker kvinna i spegeln och le mot mig själv.

Men som jag skrev tidigare är det en lång och tuff bit kvar. Jag är fortfarande inte helt frisk från anorexian. Varje dag går upp och ner. jag kommer alltid ha tuffa kamper mot anorexia häxan, men tro mig jag kommer kämpa varenda eviga dag för att vinna mot den hemska anorexia häxan och det kommer inte bli lätt men någon dag ska jag klara det det vet jag!


INGEN har den "perfekta" kroppen hur man än gör med sin kropp så är det alltid någon som tycker den inte dugerl. Alltså finns det ingen kropp som är den "perfekta" för alla gillar olika vissa kanske tycker den "perfekta" kroppen ska ha lite former medans andra ser den "perfekta" kroppen som trådsmal. Så var glad för den kroppen du har, lär dig älska din kropp, din kropp ger dig liv, bry dig inte vad andra tycker och tänker om din kropp för det är inte din kropp och ditt utseende som säger vem du är utan det är din personlighet som säger vem du är som person inte ditt utseende glöm aldrig det!

Likes

Comments

Hej igen!

Nu är nästan sommaren över och när jag skrev senast hade jag hela sommarlovet framför mig. Det har varit en underbar och rolig sommar med massa härliga minnen. Det bästa minnet jag har från denna sommaren är nog Emmabodafestivalen som jag var på för några veckor sen. Jag var där med mina bästa vänner och vi dansade, lyssnade på grym musik, träffade massa nya och härliga människor och bara levde livet. Det var min första riktiga festival jag varit på och det var helt över förväntan verkligen ett minne för livet.

Ångesten under sommaren har gått upp och ner hela tiden. Vissa dagar mår jag skitbra och kan äta NÄSTAN vadsomhelst utan att ha alltför mycket ångest, medans de andra flesta dagarna har jag mått skit och bulimi ätit och sedan fått ångest och spytt. Det är såå jäkla svårt att komma ur denna sjukdom man tror det är så lätt ibland men så fort allt känns bra så dras man in i det igen..

Jag har vill inte oroa min familj och mina vänner att jag inte mår bra utan jag vill se de glada, jag vill inte de ska behöva tänka och oroa sig över mig hela tiden utan jag vill bara ge tillbaka all den kärlek och allt det stöd jag fått av dom. Jag vill inte vara deras besvär mera jag vill bara vara normal och glad men ibland är det såå jäkla svårt att spela glad när man mår skit inombords. Så fort jag bli lämnad ensam är det kört jag kollar mig i spegeln och ser hur min kropp har förändrats sen jag var riktigt sjuk. Jag ser mig som tjock, jag ser mina höfter och lår blivit större och bredare och jag mår illa av att se mig själv jag hittar fel på mig själv hela tiden.. Mitt största bekymmer på mig och som jag verkligen hatar är min stora, feta, hängiga och äckliga mage, den står bara rätt ut och hänger som en stor fet fettklump jag hatar, hatar och hatar den. Jag får såå sjukt mycket ångest när jag ser mig själv i spegeln jag har aldrig mått såhär dåligt över att se mig själv som jag gör nu. Jag har förändrats hela min kropp har förändrats. Jag är inte den trådsmala, modellkropps Fanny längre utan jag ser mig själv som den tjocka, finniga och fula Fanny nu. Mina föräldrar och mina vänner säger till mig att jag är fin men jag vägrar att tro det. Ibland vill jag bara födas till en ny människa och börja om på nytt och kunna leva utan en anorexia häxa och en jävla massa ångest kring allt man gör. Varför är jag så fixerad av mitt utseende?, varför har jag så svårt att lita på folk?, varför är jag så osäker på mig själv?, varför gillar mina vänner mig?, varför är jag så avundsjuk på allt och alla?, varför föddes jag? och framförallt varför hatar jag mig själv såå himla mycket?

Likes

Comments

Hej igen!
Nu är det snart midsommar, denna veckan har jag jobbat på fotbollsskolan, träffat massa härliga barn och haft en otroligt rolig vecka så allt har varit på topp helt enkelt! :)

Nu har det gått några dagar sen jag valde att ta väck appen instagram. Det har känts tomt för jag är van vid att gå in på instagram och se vad mina kompisar hitta på. Det som har varit skönt med att plocka väck appen instagram är att jag har sluppit se allt hets om "den perfekta kroppen" och alla dieter,träningar etc. Därför har jag jag valt att avfölja allt som har med dieter, träningar och "den perfekta kroppen" att göra och istället har jag nu valt att bara följa mina vänner. Min hetsätning har blivit mycket bättre, jag har lärt mig att äta i mindre mängder och äta enligt mitt matschema igen. Fast sen är det ju så vissa dagar som är bättre än andra ibland kommer ju "anorexia häxan" fram i bilden och ropar till mig "du kommer bli tjock, ful, äcklig och ingen kommer vilja vara med dig" men jag har lärt mig hantera ångesten bättre genom att göra en lista. I denna listan finns det saker som jag gillar att göra som inte handlar om några fysiska aktiviter. Denna listan ska jag använda mig utav när jag har ångest t.ex efter jag har ätit för att koppla väck ångesten genom att tänka på någonting annat och det funkar faktiskt.
Nu ska jag fixa mig midsommarfin för snart ska vi i familjen gå till våra grannar och äta midsommarlunch sen ska jag vidare till mina kompisar i Karlshamn på lite festligheter där!
Ha en bra midsommar allihopa!
Vi hörs🌞☀️🌸

Likes

Comments

Hej igen!
Som rubriken lyder har det varit mycket stress och hets med allt från plugg till drömkropp. Nu är det äntligen sommarlov som jag har längtat och tänker idag skriva av mig lite hur jag mår idag, stress o hets kring sommaren o allt annat. Jag har både längtat och varit rädd för att sommaren skulle komma.. Nu när det har varit så mycket stress i skolan med plugg och mycket hets om den perfekta "drömkroppen" till sommaren på framförallt instagram. Just nu mår jag inte särskilt bra jag har oerhörd ångest kring all hets o stress över sommaren.. T.ex har jag ångest över hur jag ser ut, allt jag gör och säger och hur jag presterar. Jag trycker helt enkelt ner mig själv totalt. Nu under den senaste tiden har jag haft rent ut sagt jävligt dåligt självförtroende, självkänsla och jag känner mig oerhört känslosam fast det har jag egentligen alltid varit men nu är det ännu värre. Så fort jag ser och hör någon bli sårad eller är ledsen vill jag genast krama och plåstra om personen så han/hon mår bra och bli lycklig igen. Jag vill hjälpa andra att lösa konfliker och att alla runt omkring mig ska må bra. Jag bryr mig såå himla mycket om andra att jag ibland glömmer bort mig själv.. Jag vet hur hemskt det är att vara ensam/sårad/ledsen och må skit rent ut sagt det är fruktansvärt och jag vill att ingen INGEN ska behöva känna sig helt ensam/sårad/bortglömd/ledsen för det är såå himla hemskt att må så man vill bara lägga sig framför tåget ibland. Idag upptäckte jag vad mestadels min ångest kom ifrån och det jag kom fram till var appen instagram.
Instagram är en app där man lägger ut bilder på sitt sociala liv m.m man kan egentligen lägga ut vad man vill allt från inredning,mode till allt det hemska "kroppshetset" som jag kallar det. Appen är jättebra och rolig om man använder den på rätt sätt! På mitt konto följer jag mina kompisar, bloggerskor och andra kändisar men då och då dyker det upp i flödet om modeller, dieter, träningar och tjejer/killar i bar kropp där personen får flera tusentals likes och kommentarer hur fin/snygg/underbar kropp den har och det är just detta som får en att må dåligt. Jag vill också få uppmärksamhet, jag vill få bekräftelse att jag duger, se bra ut och helt enkelt bli accepterad av samhället. Men nu har det gått över styr jag är beroende över mina likes och kommentarer jag vill bara slå rekord och genom att slå rekord följer jag numera modeller som har en så kallad "drömkropp" jag försöker efterlikna dom även fast jag får ångest av att kolla på dom och se hur de bara bli smalare och smalare och bara få mer och mer likes för varje bild så fortsätter jag efterlikna dom. Som jag skrev i mitt förra inlägg om hetsätning så finns det kvar än idag.. Jag "tröstäter" för att jag inte duger, är snygg, har drömkroppen m.m. efter en chipspåse får jag ångest jag behöver inte ens stoppa fingrarna i halsen utan det bara rinner ur mig som ett vattenfall jag har förstört och frät upp min hals och mina tänder men jag kan inte sluta det går bara inte jag klarar inte av att vara lagom mätt för då tänker jag att jag bara tjock.. Jag pratade idag med mina bästa vänner och de sa att dom också mådde dåligt av all "kroppshets" på instagram och vi pratade om det och jag kände mig inte ensam längre. Så idag kom jag fram till ett beslut som kanske är mitt bästa beslut jag tagit jag har valt att ta väck appen Instagram vilket känns oerhört skönt som en stor sten har fallit från mig och jag är så oerhört tacksam för att mina bästa vänner stöttar mig i mitt beslut!
Jag ska skriva ett inlägg snart igen om hur det går med livet och allt igen när det gått några dagar.
Ha det bra så länge!

Likes

Comments