Header

Hej!!!! Bloggar alldeles alldeles strax! Min dataskärm har gått sönder och är nu inne på lagning, ville mest bara försäkra er om att jag lever! Håll ut!!! Snart är jag back on track! Puss

Likes

Comments

Back on the road! Nu påväg till Palm Beach norr om Sydney!

Helt plötsligt dök IKEA upp vid motorvägen så vi svängde in för en billig lunch, kaffe och väldigt billig shopping till vanen. Saknade lite koppar, skålar och lite annat smått som vi hittade!

Två bilder väl framme i Palm Beach! Fantastiskt vackert! Här ser ni utsikten från vår van och även vår sovplats inatt. Lyckades även fånga våra grannar som sover i en van bredvid oss, haha.


Update från Palm Beach! Vi ligger i vår säng till ljudet av syrsor, havet och Hillsong worship. Vägen hit gick jättebra!!! Och vi hittade! Antar att jag är en bra kartläsare trots att jag alltid var den som hittade kontrollerna i orienteringen och aldrig kunde läsa kartan, haha! Vägen hit var jättefin, vi valde att åka runt Blue Mountains och åkte därmed längs med gröna stora landskap som blev blåare och blåare ju längre bort man kollade. Massiva berg med tjockt skogstäcke och böljande kullar då och då. Vi njöt samtidigt som vi lyssnade på antingen "creepy podden" eller Tarzan soundtrack. Vi kom ut på de större motorvägarna närmare lunchtid och jag började känna att det snart var dags för en lunchpaus. Helt plötsligt från ingenstans dök IKEA upp på vår högersida, vi diggade till Zara Larsson och saknade väl Sverige lite antar jag (??), haha! Vi beslutade oss helt enkelt att köra in och ta en lunch samt köpa det sista från vår "shoppinglista". Ae, shoppinglista och shoppinglista, det var några saker vi saknade här i vanen som vi ville få köpt såsom diskbalja, diskhanddukar, två koppar, skålar, glas och lite fler bestick - allt fick vi köpt till ett superpris! Lunchen bestod självfallet av potatismos, brunsås, lingon och veggie"kött"bullar och jag fick mig nog en munorgasm eller två, om man kan säga så? Kaffe och kanelbulle på det och jag mådde som en prinsessa! Utnyttjade de fräscha toaletterna innan vi var tillbaka på vägen. Ja, fräscha toaletter är för mig mycket värt, speciellt efter ha besökt en bajamaja som jag fick stå utanför i 10 minuter och mentalt förbereda mig för att ens kunna sätta foten där. Utförde någon slags "nufräschajagtillstället-ritual" där inne innan jag satte mig. Jag överlevde, pheeeew!

Back on the road och vi lyssnade på gamla dängor från Spotifylistan "Songs to sing in the shower" och vi sjöng VERKLIGEN! Undrar nu i efterhand hur vi sett ut? Folk i de andra bilarna måste undrat!? I alla fall kollat. Äh, inte för att jag bryr mig (och OJ där lät man dryg, no offense)! Vi hade kul och jag tror nog de flesta förstod att vi är två tjejer som roadtripar runt i en van och lyssnar på gamla 70-, 80- och 90-talsdängor! Det är ett måste!!! Det hör ju liksom till! Det är definitionen av roadtrip, om man inte räknar med alla bilder på tjejer som sitter på biltaket, ligger i sängen och blickar ut från bagageluckan eller viftar och håller upp sina armar ur takluckan. Jag kommer förmodligen också ta sånna bilder, det tillhör ju. Det här livet är LIVET, helt fantastiskt!
Vi körde vidare och ut mot kusten och väl framme blev vi helt tagna av hur fint det är här. Av det lilla vi sett så kan vi absolut säga att vi gillar det! Och vilka underbara människor det finns? Det har kommit fram en hel del och pratat med oss, frågat om vår resa, hur det går och vart vi ska. Ett par var till och med så snälla så frun erbjöd oss dusch hos dom imorgon! "Min dotter har rest runt såsom ni gör så jag förstår precis vad ni går igenom, ta mitt nummer och ring imorgon så ska ni få en varm och skön dusch!". VILKEN FANTASTISK MÄNNISKA! Så underbar och trevlig! Dessutom pratade vi med en trevlig man som bl.a. har gjort en dokumentär om backpackers back in the days. Han gav oss lite tips, som många andra också gjort, och när vi berättade att vi faktiskt skulle ta morgonkaffet på det lokala haket The boat house längs stranden imorgonbitti så visade det sig att han också skulle dit och han erbjöd sig därmed att både betala för kaffe och frukost där! "Ni behöver komma bort från nudlarna ett tag" sa han och log, haha! Med män ska man väl vara lite försiktig, man vet aldrig vem man träffar eller vad de har i kikaren. Han var dock väldigt trevlig (inte för att det skulle göra någon skillnad), nämnde något om sin son och dessutom är vi ju på ett offentlig café! Jag tror inte han vill oss något ont, jag tror bara att detta är svar på mina böner. Jo, ni förstår. Det har hänt fantastiska saker sedan jag börjat be igen. Jag har bett om vägledning, hjälp på resan, hjälp med bilen och hjälp ekonomiskt. Inte att vi ska FÅ pengar rätt ner i handen men kanske att vi enkelt får oss ett välbetalt jobb, eller att vi möter generösa människor som vill hjälpa till. Jag har alltså fått exakt det jag bett om. Gud är god! Nu behöver vi inte betala för fräscha duschar eller för frukost imorgonbitti! Allt sånt här är guld värt. Men inte nog med att vi fått ekonomisk hjälp, vi har också fått vägledning och mycket hjälp på resan och med bilen. Dels kunde bilen knappt köra upp för backar i början och vi var lite oroliga när vi kört så långt ner bland bergen till campingen att vi inte skulle komma upp igen. Det har inte ens varit lite jobbigt att köra bland bergen, det har gått superbra! Vi glider fram som på smör. Och när vi kört upp i backarna är det nästan som någon knuffat upp oss om man jämför med innan.
Mer då? När vi åkte till Wentworth falls hamnade vi ju på ett ställe där inga turister var, det minns ni att jag skrev va? Vi hittade en parkering men egentligen var det meningen, om vi skulle följa kartan, att vi skulle köra ner på till ett annat ställe. Magkänslan sa nej och vi parkerade där uppe, vilket var tur! Vi hade aldrig kunnat ta oss upp om vi kört ner där. Det var stopp och fanns ingen plats att vända, bilen hade vi aldrig kunnat backa up hela den branta biten heller. Men vi fick en jättebra gratisparkering! Dessutom fick vi ju ta del utav en sån underbar vandring som många missade, bara för vi bett om vägledning och hjälp på resan. Man får alltid mer än vad man förväntar sig! Han gör alltid sitt bästa!
På vägen hem skulle vi ut på stora motorvägen igen och vi skulle svänga vänster, vilket Matilda inte riktigt uppfattade. Om vi hade svängt höger där hade det nog dröjt ett långt tag tills vi fått möjlighet att svänga av att vända, och snart skulle det bli mörkt. När det blir grönt och vi är redo att svänga ut får vi helt oväntat vårt första kärringstopp, oförklarligt! Matilda skriker ut lite lätt i frustration för det hinner bli rött igen men jag skyndar säga att det visst är grönt för dom ska köra vänster!! "VA!? Aha ska vi vänster!?". Det oväntade kärringstoppet gav oss alltså tid så vi kunde köra rätt, annars kanske vi inte hade hunnit till campingen i tid, för vi var där i perfekt timing, efter oss kom det en massa bilar! Vi hade i alla fall fått en plats!
På väg hit stannade vi till för att hitta Palm Beach på GPS. När vi skulle åka igen ville inte motorn starta. Det var inte fel på batteriet, oljan var bra och allting verkade okej. Vi väntade länge, försökte igen. Det funkade inte. Testade gång på gång. Öppnade upp motorn för att kolla vad som lät. Vi fattade ingenting. Sedan bad vi och motorn startade och vi kunde åkta iväg!
Och idag sen, när vi helt plötsligt såg IKEA, fick köpt allt vi behövde och fick en lunch som vi billigt kom undan med kunde jag inte motstå att tacka honom. Och nu är jag i chock!!! Han hjälper oss faktiskt!!! Människor som ger oss tips om vart vi ska, erbjuder oss mat och dusch och bara är allmänt fantastiska! Tack Gud, och tack till er som är så fina och generösa. Jag lever för er!! Och jag lever för honom!!! Tack tack TACK!
Alla dessa grejer kanske låter som vardaglig tur (eller liknande) för er, men jag känner i magen att det är HAN.

Nu ska vi sova gott! Vakna tidigt, kanske njuta av solnedgången (??), en god tidig frukost och strandpromenad. Imorgon har vi mycket att se! Och imorgon får vi vakna upp av ljudet av vågor som rullar upp på stranden, en fin utsikt. Imorse vaknade jag av att Matilda öppnade sidodörren och alla skogens dofter smög sig in i vanen där jag låg. Mornade mig till ljudet av fågelkvitter och härlig fuktig skogsluft. Att bo i en van är mycket bättre än vad man tror, det är en sak som är säker!

Likes

Comments


Jag är en ny människa, jag är född på nytt efter 11,4 km vandring och bad i vattenfall! Dag två här uppe i Blue Mountains har varit fridfull och precis vad jag behövde. Vacker natur (!!!!), perfekt vandringsväder och alldeles alldeles underbart! Idag har det legat en tjock dimma över bergen vilket har givit otroligt häftiga effekter i både verklighet men också på bild! Ja, ni ser ju! Det är här jag ska vara, här jag ska leva, SÅ HÄR jag ska leva - i ett med naturen.

Dagen började med frukost utanför vårt gamla, men ack så fina, ruckel (vanen så kallad Bettan). Yoghurt och müsli, ett vinnande koncept, förutom att magen börjar jobba i ett kör och det är väl aningen problematiskt så här mitt ute bland bergen. Äh, tur att jag har med mig halva apoteket!!!! Vi kände att det var lite kyligt och tog på oss bra vandringskläder för dagen och åkte först bort mot Three sisters, tre kända berg här uppe! Hittade en bra gratisparkering, viktigt då vi måste spara varenda liten krona (!!), och gick bortåt mot Echo point där man kunde se de tre bergen och hela landskapet, en otrolig utsikt! Dock var själva ”lookout pointen” lite för turistig, men det var superhäftigt att fått se det ”man måste se!!”. Vi hittade en vandringsled ut till Three sisters och Honeymoon bridge vilket visade sig vara trappor längs med bergen ner till en liten bro som gick ut till de välkända bergen! Där stod vi (!!!) högt uppe i luften med en obeskrivlig utsikt! Mäktigt! Vi knallade tillbaka och gick en annan vandringsled åt andra hållet som också var fantastiskt fin. Som sagt letar vi ju efter vattenfall, det har liksom blivit ett slags mission, och tillslut hamnade vi vid Katoomba falls! Fina vattenfall men det finns betydligt finare. De här första ställena var väl lite turistiga tyckte jag, man kunde bl.a. åka i en sån där lina, inte som man är fastspänd i, utan som man åker i ett litet hus (eller nått) över bergen. Såg också ballt ut men ja ni fattar, en turistattraktion - väldigt kul att få sett detta dock! Utsikten var ju som sagt magisk!

När vi kom tillbaka till bilen kände vi oss både trötta och möra, vi drog i oss varsin banan med lite jordnötssmör och åkte vidare till nästa ställe - Wentworth falls. WOW!!!! Vilken vandring! Dels hamnade vi på ett ställe som ingen annan visste om och påbörjade vår vandring därifrån. Vi hamnade alltså inte vid en massa turister som ville stressa sig iväg till vattenfallen. Vi körde in på någon liten gata och parkerade på en parkering som vi nog egentligen inte fick stå på då den tillhörde ett hus (ja, vi var typ i ett bostadsområde) men vi skrev en lapp och han vi hälsade på verkade trevlig! Vi gick ner för en asfalterad väg tills vi nådde stigen som gick in i skogen. Vi såg knappt en kotte!! YES!!! Dimman låg som sagt som ett tjockt täcke och åååh (!!!) jag påmindes om Tarzan, haha! Träden, miljön, ljuden. Ännu bättre än igår! Frisk luft, fräsch luft. Vatten som forsar, syrsor som surrar och fåglar som sjunger. Lukten av skog sen?! Åh! Vi traskade på, stannade upp och lyssnade lite till. Tog en kisspaus någonstans (lite i halv panik om någon skulle se oss) och vandrade sedan vidare. Andades in luften och såg oss omkring. Wow! Väl framme hamnade vi först på en lookout point som fick oss att tappa hakan! Sedan såg vi vattenfallet, fint! Vandrade vidare ner längs bergsväggen och fick både se gigantiska berg täckt av skog, massa vita papegojor och dimman som vandrade längs bergstopparna. I bakgrunden hördes ljudet av vattenfallet och innan vi drog oss tillbaka tog vi många duschar! Vatten forsade över våra bara kroppar, jag svalkades och blev äntligen ren från all svett och lera! Man lever ju som någon sorts grottmänniska? Blev ren i både kropp och själ, en helt ny människa! Jag kan inte få nog av vattenfall, så friskt vatten och så naturnära man känner sig när man står där och blir helt översköljd?! Vi hann precis ta på oss våra kläder innan det kom lite turister förbigående och sedan gick vi i snabbt tempo tillbaka till bilen, tog in ännu mer av naturen och hoppade in i vår van. Nu är vi tillbaka på samma camping vi kom till igår, rätt häftigt att vi sover mitt i den skogen som vi blickade ut över idag!? På taket smattrar regnet. Imorgon fortsätter vi resan upp mot kusten! Första stoppet - Palm beach.

Likes

Comments


SÅ!!! ÄNTLIGEN har vi så kallat ”HIT THE ROAD”!!! Sov över natten (jättesneaky) på en gata i norra Sydney och gick upp tidigt för att fixa det sista med telefonerna och banken. Allt klart och vi åkte ifrån Sydney så fort vi bara kunde… Och nu ligger vi här i vår nystädade van på en camping mitt ute bland bergen i en mysig skog omringad av skratt och musik som hörs på avstånd, gröna växter och vatten som porlar i bakgrunden. En idyll (!!) om ni frågar mig. Innan vi parkerade oss här och gjorde oss hemmastadda för natten stannade vi till vid en vandringsled som tog oss runt till fyra olika vattenfall mitt ute i skogen. Jag älskar vattenfall och jag älskar att leta efter vattenfall, ”chasing waterfalls” som man kallar det. Dessutom älskar jag att vandra i berg och i skogar så jag befann mig verkligen i mitt esse! På smala stigar tog vi oss fram mellan berg, skog och vatten. Jag lyssnade på kvittrande fåglar, vattenfallen på håll och vinden i trädtopparna. Jag kände alla möjliga härliga och friska dofter och kunde inte känna mig mer levande. Jag använde alla mina sinnen! Hur känns vattnet? Marken jag går på? Hur doftar omgivningen? Vad hör jag? Vad ser jag? Jag var fullkomligt i nuet och älskade det, såklart. Tog in precis allt! Och nu har jag lagrat det och kommer minnas det hela livet! Fantastiskt. Vi blev genomblöta av vattenfallsduschar och pölar på marken, luften just där var så frisk, som att tugga på ett minttuggummi, ja ungefär som i Sverige! Inte alls som i storstaden, jag kunde äntligen andas frisk luft! Och vid vattenfallen var luften kylig och inte alls som på bergstopparna. Naturen är så harmonisk!? Dessutom hittade jag ett träd som utvecklat någon slags vagina på trädstammen, såg…fint ut. Hahaha.


Efter vår ”mindful walk” i skogen bestämde vi oss för att dra oss mot campingen! Resten tar vi imorgon, de andra vattenfallen och utkiksplatserna alltså. Ja juste, vi befinner oss i Blue Mountains. Så ni fattar grejen va?? Vi körde bland bergen och kom enkelt fram med vanen vilket inte är helt självklart, vägarna var jättefina! Jag undrar faktiskt om vi är nära någon nationalpark här? Eller om vi är i en nationalpark?? Ja, så fint är det! Ord kan nog inte beskriva, ni måste åka hit själva! Efter några kilometer bland bergen hittade vi äntligen fram till Blackheath Glen Reserve, som campingen heter. Är det något slags naturreservat? Campingen är liten, mysig och det rinner en fin bäck rakt igenom! Mycket skog och grönska, ja ni ser ju själva. Och det första vi gjorde när vi kom fram var att fixa lite käk, nudlar såklart! Billigt och enkelt. Vi ställde upp vårt bord och våra stolar och njöt av att vi äntligen är på G!!! Därefter tog vi oss i kragarna och städade igenom hela vanen! Skurade, sopade, rensade och sorterade och nu känns det verkligen som hemma! Jag har satt upp mina vimplar som nog gör allt tror jag, och vetskapen om att allt är rent och fint såklart. Vi blev klara när mörkret lagt sig och vi gick ut till bäcken för att ställa oss och kolla på stjärnorna samtidigt som vi borstade tänderna. De lyser så starkt här ute! Ute i skogen skriker fåglar och djur men nu verkar det som även de somnat!


Nu ska jag också krypa ner till kojs, glad för att vi välbehållna och att ingenting av grejerna i bilen har blivit stulet. Varför skulle dom bli det? Jo, ni förstår. När vi gick iväg på vandringen tidigare idag hade vi GLÖMT ATT STÄNGA SJÄLVA SIDODÖRREN IN TILL VANEN DÄR ALLA VÅRA SAKER LIGGER!?!?!? Helt otroligt att inget är stulet!!!!! Nu är det skärpning som gäller! Ena dagen försvinner bilen och andra dagen glömmer vi att stänga dörren?? Dessutom har vi ett fåtal gånger, under nattetid, glömt att ta in nyckeln som sitter i dörren?Aeh, fy! Men men, gjort är gjort och kommer inte hända igen. Vi är välbehållna. Matilda kör jättebra nu! Vi har kört både på de stora vägarna idag och mindre vägar bland bergen. Har gått suveränt att motorbromsa i bergsbackarna och hänga med på motorvägen! Det här kommer gå gallant! Vi är på g!!!!!

Natti

Likes

Comments

FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT!!!! Bloggandet går inte så bra som planerat! Jag har ju massa att berätta!!!!

1. VI DROG PÅ HILLSONG SUMMERFEST! Och det var såååå bra! Helt fantastiskt! Jag kom närmre Gud, lyssnade på fantastiska talare och röööös av tanken på att ingenting är omöjligt. Bara man tror med hela sitt hjärta, och det gör jag. Han finns. Under hela helgen bad jag om förbön, om att resan ska gå bra och att vi ska känna oss trygga. Jag bad för mina vänner, min familj samt för min budget och ekonomi! Min backpackerbudget som inte alls verkar hålla, haha! Bad om att allt ska lösa sig längs med vägen. Jag bad för att Matilda ska känna sig trygg i bilen när hon kör och jag tackade för allt hittills! Att allt gått så bra trots krokiga vägar, i dubbel bemärkelse, och att jag kan få känna mig trygg med honom. Det är så lätt att man tvekar, varför skulle han finnas liksom!? Det är ju helt onaturligt. Låter ju helt kaiko!? Men samtidigt går man runt och tror på andar och annat man inte kan se. På exempelvis konspirationsteorier och påhittade känslor. Så varför skulle han inte finnas!? Skulle allt jag upplevt och allt jag känt vara påhitt!?Miljoner människors påhitt!? Tron på exempelvis andar baserar man ju på sådant man har känt och upplevt i känslan...Så, varför baserar man inte gudstro på känsla? Varför är det så svårt att tro på just det (på Gud) trots allt man känt? Jo, man baserar ju tron på känslan men för en icke-kristen så räcker det inte med bara DET som bevis, man vill se helst ett mirakel. Se Gud flytta berg eller dela ett hav. Jag känner hela tiden, jag känner kärlek och jag känner trygghet. Jag känner att han finns! Jag vet att han finns.

Dessutom fick jag svar!! Som sagt bad jag om förbön hela helgen, det är alltså att någon ska be för mig. Jag ville att någon jag inte känner skulle komma fram till mig och be för mig för att Gud vill det. Sista kvällen kommer det fram en tjej och säger: Jag känner att du har ett gott hjärta och jag vill be för dig. En tjej jag aldrig sett förut! Jag fick svar!!!! För på något vänster bad jag om förbön inte bara för att jag behövde det utan också för att testa Gud, om han finns. För jag tvekar ibland, det gör alla. Och Gud finns, sista kvällen skickade han någon som bad för mig. Någon jag inte kände, vilket var exakt det jag bad för. Men det är ju inte bara det jag baserar tron på såklart. Det är baserat på allt jag upplevt i mitt liv, allt jag känner och allt jag hör från honom. Han finns.

Hillsong summerfest var helt enkelt magiskt! Första och andra dagen var det bara jag och Matilda, jag träffade dessutom en vän från London och sprang på både Amelie och Samuel! Andra dagen på kvällen mötte vi upp Vanessa och Amanda som jag dessutom åkte dit med tredje dagen på morgonen. Och jag hade det såå bra, superkul! På kvällen kom Matilda och vi hängde alla fyra på mötet! Allt har varit perfekt!


2. Igår fick vi äntligen tvättat våra kläder på ett self service tvätteri, eller vad man kallar det?? Tänk att man kan bli så glad för nytvättade kläder!?? Vi stoppade i mynt och fick tvättat alla våra äckliga och svettiga plagg - ÄNTLIGEN! Vi gick en snabbis till stranden innan vi åkte in till stan för hejdåmiddag för oss med Tess och gänget! Vi tog en drink på skybaren O som snurrar ett varv varannan timme (ish) och därifrån kunde vi se hela Sydney!!!! Resan in var inte enkel dock! Vi fick gå svinlångt och tappade helt bort oss och fick ta en uber, men tillslut var vi framme på Opera Bar för att äta varsin god sallad och se solnedgången. Det var SÅ fint!!! Tänk att JAG får uppleva det här!?! Att jag ens har möjlighet att få se världen!?? Jag är så lyckligt lottad och förevigt tacksam!!!! Hade en underbar kväll, snyltade därefter på wifi vid Woolies (mataffär) och köpte en nutella- och jordnötssmörburk, sen mådde vi skitilla och somnade bums i vår van. PERFEKT!


3. Idag - REDO ATT ÅKA!!! Yaaaay!!!! Vi har laddat upp hela morgonen och förberett för vår resa. Planen var att först åka till Blue Mountains och vandra runt där och njuta av naturen. Men innan dess skulle vi fixa med vår böter vi fått tidigare och lämna in en lapp till NSW service center som bevisar att vi är ägare av bilen. Dessutom har det blivit en otrolig försening med våra bankkort som vi inte fått än och vårt nät på mobilen har tagit slut så vi är nu tvungna att fixa abonnemang! Aja - efter detta skulle vi möta upp Sandra uppe i norra Sydney. Allt tog dock FRUKTANSVÄRT lång tid så vi får fixa det imorgonbitti. Vi hittade heller inte Matildas pass så det ska vi leta efter när vi går igenom vanen. Vi parkerar bilen och kommer äntligen fram till Acai Brothers vid Netural Bay där vi skulle möta Sandra. Vi hittade en perfekt parkering precis tvärs över gatan. Visade Sandra och där stod den, vår fina gamla skruttiga van. Inga konstigheter alls. Vi catchar upp om allt vi missat de senaste 2,5 åren och har det trevligt! Tiden går och vi inser att vi bör åka iväg för att hinna till Blue Mountains innan det blir mörkt. Killen som jobbar på Acai Bros snackar lite med oss och vi berättar att vi köpt en van och ska under samtalet visa den, man kan ju se den från fönstret. Matilda pekar mot campervanen medan hon säger: Den står faktiskt tvärs över gatan dä.....ää..ä......r. Eh... Och i samma stund inser vi att den inte står där, den är borta. Den står inte KVAR!?!?!? VA!? Den är... Den är BORTA!? Vi skriker i kör medan vi utbyter skräckinjagande blickar: DEN ÄR BORTA!!!!! Nej, vi visste varken om vi skulle skratta eller gråta?! VÅR. VAN. ÄR. BORTA. Vårt hem är borta! Jag skriker på Sandra som är på toan att hon måste komma ut och att bilen är försvunnen. Killen som jobbar på caféet börjar googla fram olika nummer man kan ringa samtidigt som jag, dock med en hyfsad bra magkänsla, fifflar fram pappret, som vi inte lyckats lämna in på NSW service center, med registreringsnumret på. Killen på andra sidan luren säger att de nog har bogserat bort vår bil eftersom vägen öppnas upp för trafiken. VAR ÄR VÅR BIL? Jag börjar skratta, inser att det är lugnt och min magkänsla säger till mig att fortsätta hålla mig lugn. Vi börjar helt enkelt att leta. Letar i hela grannskapet tills vi inser att vi måste ringa någon. Sandra hittar ett nummer som tar oss direkt till en kvinna som kan lokalisera vår bil och efter 15 minuters gång är vi där. DÄR STÅR DEN. Vi hittade den!!!!!!! Vi fann den...med en FET böter på. Böter på 253 dollar. Inte heller det gott för en backpackers budget... Men som Matilda skrev: "Aussielife är dröm som folk säger, hakuna matata - inga bekymmer! Och jag försöker leva efter det mottot. Vad ska man annars göra? En go rövarhistoria om något!"

Ja, det är så skönt att gå runt och känna att saker löser sig. Känna ett inre lugn! Att man kan vara positiv oavsett vad som händer. Det är DÅ det går vägen. Genom negativitet skapar man sina egna problem, vi väljer att skratta åt det som går lite snett! Som sagt, en go rövarhistoria om något!
Och nu tänker väl några: bad du inte till Gud om att din budget ska hålla och allt ska gå bra på resan? Jo, men det här hör väl till antar jag. Man kan väl inte glida runt på en räkmacka överallt!? Fy vad tråkigt! "My timing is not always his timing".
En man blev rånad på allt han hade, vad gjorde han? Istället för att klaga på att han blivit rånad var det första han gjorde att skriva ned allt han var tacksam för. Han skrev tack för att de tog hans saker och inte hans liv. Att han var den som blev RÅNAD och inte den som rånade. Och mycket därtill! Jag skriver nu TACK för att vi hittade vanen, att jag är vid liv, att jag fått vara med om så mycket, att vi inte blivit av med något annat mer betydelsefullt.
Hallå liksom - att vi ska betala lite pengar är inte hela världen? Pengar kommer och pengar går, man dör inte. Huvudsaken här är att jag har kvar Matilda, mig själv och att vi inte är skadade. Och nu citerar jag Seph som sa väldigt bra saker på ett möte i helgen:

He will!!! Gods timing is way better than our timing! Never stop praying! Even if God hasn't yet, he will! Det är lätt att vi bara står och hungrar efter Gud just i ögonblicket men vi måste leva ett liv "fully committed to the promises of God". Bli inte besviken på Gud, det "will rub you". Vi måste hålla ögonen på vägen, inte distraheras av det som är runt omkring. Många tänker: "Jag kände att han skulle men han har inte gjort något än". Vi ska inte bli "led by emotions" utan "led by conviction" GOD WILL! Even though he hasn't. God has promises in our life. It's of the will of God that we're here! May his will be so much greater than ours. MAY WE TRUST THAT HE WILL, EVEN IF HE HASN'T YET. HIS will, HIS time, HIS purpose. Faith has to go past our feelings. His promises are never failing!

Och inte nog med det, dagens bibelord i appen var självklart: "Därför säger jag er, TRO att ni ska få allt ni ber om i er bön. Då blir det så."

Nu sitter vi på ett café och gravar åt hela situationen, haha! Jag förundras över fotsvetten i mina birkenstocktofflor (?!) och vi beslutar oss för att stanna här över natten, fixar det vi skulle fixat i förmiddags och drar tidigt imorgon bitti. LÅT ÄVENTYRET BÖRJA!

Likes

Comments

Ja, många frågor ställs. Såsom: Hur ser en vardag ut för er? Hur är det att sova i en van? Hur bar ni er åt när ni köpte vanen? Vad fixade ni innan ni åkte? Vad vaccinerade ni er emot? Vad har ni för planer längs med vägen? Vad har ni för bank? Mobil? ......and so on.
Fråga vad ni vill och hur mycket ni vill! Antingen nedanför i kommentarerna eller privat på facebook, eller på andra sociala medier! På Instagram heter jag fannyhilding för övrigt. Så, SHOOT (!!!!) och svar kommer inom kort!



Likes

Comments

Gud vad jag ligger efter i bloggandet, nu måste jag påminna mig själv varje dag att antingen skriva något eller redigera lite bilder. Det blir lätt att man bara lever på, men på något vänster är det bra för mig att blogga. Jag skriver liksom ner allt, skriver av mig och skapar minnen. Det får mig att minnas bättre, stanna upp och vara glad för det jag har. Jag måste dessutom skriva mer i min lilla bok. Klistra in grejer och kolla tillbaka, åååh varför gör jag det inte bara!?!?!
Vad har skett det senaste dårå? Hva skjer'a? Vi har varit i Manly, på Watsons Bay, återigen i Hillsong, fixat i vår van och SOVIT FÖRSTA NATTEN I VANEN!!!!! Och nu det slog mig att ni inte har fått se bilder från Coastal Walken vi gick häromdagen, så här får ni se! Visst är det fint!? Turkost vatten och klippor slipade av vattnet!

Jag vet, nu undrar ni säkert hur natten i vanen var? Vi hittade en mysig liten gränd i bostadsområdet här i Bondi där vi kunde stå över natten. Vi hjälpte några ungdomar i vår ålder, från Tyskland, med deras bil som hade dött så det slutade med att vi har ett helt gäng där, grannar och så vi såklart, samt en hund! Vi bäddade om med nya lakan som vi köpt på Kmart uppe vid Bondi Junction och sedan tände vi våra ljusslingor och kurade ner oss. Det var bättre än förväntat! Mysigt och bekvämt med en riktig sängmadrass. Det känns bra det här och vi kommer sova som prinsessor i våran van längs med kusten!!!

Förresten!!! Vi kom ääääntligen ur vår parkeringsficka igårkväll! Niklas, som är någon sorts vaningenjör, fick hjälpa oss att backa ur den men det var försent, vi hade redan fått en böter! Sån himla otur!!!! Redan på dagen hade två snälla främlingar sagt till oss att vi nog skulle parkera om (annars skulle vi får en böter) men vad de inte visste var att vi inte kunde komma ur vår parkeringsficka pga bilen som tätt stod framför oss. Vi får antingen snacka oss ut ur detta eller bara svälja och betala, 180 dollar ligger den på vilket är ungefär 1200 kr, inte bra för en backpackers budget.
Detta kom dock lite olämpligt, jag hade så gärna velat gå på Hillsong Summer camp för powerhouse som är i helgen. Det kostar lite, men jag känner att jag verkligen vill dit. Ett läger för 18-25 åringar som worshipar och har kul, som alla är på sin "Journey to faith". SÅ fett att det är här i Sydney, där Hillsong grundades, och det vore ett snedsteg, ett skämt, ett fiasko (!!!) om vi skulle missa det. Vi är ju här NU, bara nu. Kommer vi någonsin åka tillbaka!? Om ja, då kanske vi är för gamla för ett Hillsong Camp? Jag lever efter att allt löser sig längs med vägen och jag vill, vill vill vill dit för att komma närmre honom, för att hela den här resan ska vara min "Journey to faith". Jag tror, det vet ni ju, men jag vill tro på djupet. Jag vill känna tron djupt ner i mitt hjärta, och det var så jag kände förra söndagen när jag fick det sagt till mig: JAG SER DIG FANNY! Du är inte glömd, jag älskar dig och jag ser dig. Ja, han sa faktiskt det (!!!!) och jag rös i hela kroppen. Så som jag rös för flera år sedan, då det kändes som alla mina problem bara försvann! Och det var även så jag kände på Segolstorp när alla vi ungdomar satt och grät inne i Logen efter bra möten och worship. Och det var den känslan jag levde med ett tag men som sedan försvann och som har varit såååå svår att hitta igen, men förra söndagen fann jag den!!! Nu vet jag hur viktig den här resan är för mig!


Idag, dagen efter vår första natt i vanen, är det inte jättebra väder. Det är fruktansvärt varmt och därför snyltade vi på kallduscharna i morse. Superskönt! Därefter köpte vi en smoothie längs med Campbell parade och gick in vid Woolies för att sitta inne vid AirCon. Jag har klunkat nästan 1,5 liter vatten sedan dess, dragit i mig ett grönt äpple och druckit en espresso för att stilla min yrsel, nu mår jag bra! Vi sitter på Berry N Beans med bra wifi, försöker ta tag i bildredigeringen men saknar lite inspiration, äh den kommer!!!! Kan inte sluta tänka på hur glad jag är över att vi är här och hur mycket det här ger oss!!! Och jag är så glad över att jag inte är någon människa som tänker i negativa banor och som drar ner hela stämningen när det blir lite tufft. Jag tänker på hur mycket vi utvecklas och hur fantastiskt det är! Skryt lagom?! Nej men, vid tillfällen som dessa ska man väl tacka sig själv för något, jag måste faktiskt sluta tänka på mig sist hela tiden! Jag ska öppna mina sinnen ännu mer, ta in allt jag ser och NJUTA till fullo! Kanske ge mig en klapp på axeln någon gång också...

Likes

Comments

Bilder från en lunch på Speedo's café som ligger vid norra Bondi. Vi beställde varsin vegansk burgare och en acaibowl! Jag vill så gärna så gärna äta frukost där någon gång, testa alla smoothies, fruktiga bowls eller goda chiapuddingar! I framtiden dock, nu är det alldeles för dyrt för min backpackerbudget. Kolla in Speedoscafe på instagram så fattar ni nog vad jag snackar om - DRÖMMEN!

Likes

Comments


"Travel the world they said, it will be fun they said..."
Oh god, nu har vi äntligen lugnat ner oss efter en liten tur med bilen. Vi har tankat den, fyllt på en dunk med bensin och hittat en gratisparkering i området. Både jag och Matilda skakade som asplöv när vi klev ur bilen!!!!! Vi är så fokuserade när vi väl sitter i bilen/är i action så vi kommer varken ihåg vad vi sagt eller gjort efteråt. Blickar, skrik och milda svordomar är vad jag minns!?? Hahah jag kan inte sluta garva åt hur vi kollar på varann och hur vi ungefär skriker såhär: SVÄNG VÄNSTER! VÄNSTER? JA! VÄNSTER NU? JA NU!!!! NU!?!?!?! JAAAAA NUUUU!!!!!! Det där återupprepas hela tiden, NU NU NU!!! FANNY JAG KAN INTE KÖRA DÄR!?! JOOO DET KAN DU NUUUU!!! Trots alla skrik och blickar vi ger varann så har vi lyckats att både ta oss igenom Sydney från Petersham till Bondi igår samt köra runt i området. Adrenalinpåslaget när vi kliver ur bilen är maximalt och vi måste ta en paus. Promenerar ner till huvudgatan, strökollar i lite affärer och pustar ut. Vi kom fram till att det är när man är som mest sårbar, skärrad eller nedstämd som konstnärligheten flödar som mest så nu sitter vi här på ett café med färgpennor, en målarbok, lite böcker m.m. Vi kom också fram till att vi under den här resan VERKLIGEN kommer att utvecklas, vi utsätter oss just nu för sådant som är utom vår kontroll, utanför vår comfort zone - där THE MAGIC HAPPENS. Det är väl så man säger, right? Vi kommer lära oss en hel del om bilar, om oss själva, om hur vi agerar i olika situationer, hur man hanterar en annan typ av stress och i och med detta också bli mer självsäkra. Låter väl rimligt? Och nyttigt. Det här är bra! Vi har som sagt några dagar att öva, det kommer gå bra. Det kommer gå bra, jättebra! Vi ska köra lååååångsamt, ta kontroll över situationen och ha "the time of our lives"! Fattar ni eller!?!?! Det kommer bli magiskt. MAGISKT!

I morse tog vi en kaffe på ett annat mysigt café runt hörnet. Det är kallt och mulet idag, alltså en perfekt dag för planering! Vi har kollat lite kring vilka platser vi vill stanna på och se, vilka campingar som verkar bra och hur långt vi ska köra första och andra dagen. Vi är på g! Och med det sagt ska jag vända mig om och kladda lite i min målarbok, det behövs! Puss

Likes

Comments


Finally! Äntligen! Hemsidan har legat nere för mig här borta i Aus och jag har därmed inte kunnat blogga. Sååå, vad har hänt sedan sist? Vi har flyttat, köpt en van (ja ni läste rätt!!!), vi har testat på bondis uteliv, hängt i Hillsong och mycket därtill! Sist jag bloggade hade vi ju varit på Bondi beach och hoppades på att vara lite mer produktiva - vi skulle kolla bil. Kings Cross Car Market hittade vi aldrig! Och vi kunde inte heller vara i solen för Matilda hade bränt sig så mycket så vi beslutade oss för att dra till Bondi Junction och strosa lite inne på Westfield (ett shoppingcenter, finns dessutom i London bland annat). Vi kikade runt, åt lite lunch och fick äntligen i oss vår andra kopp kaffe på hela resan!!!! Den slog till och vi var plötsligt mycket piggare! Jag hann kila ner till stranden för att hälsa på Sandra en snabbis (vi har inte setts på 2,5 år!!!) men sedan var vi tvungna att kila vidare, Matilda och jag, på grund av solen. Vi hade även lite bråttom då vi skulle träffa Therese m.fl. på kvällen. Vid 22 var vi framme och hade äntligen (!!!) hittat till Thereses och Oscars (ja, han stavas tydligen med C) lägenhet där vi satt ett gäng och pratade, lyssnade på musik och hade det allmänt kul och trevligt. Jag köpte med mig några Corona med lime vilket satt PERFEKT i värmen! Tillslut tog vi en uber därifrån och dansade i många timmar till R'n'B och hip hop - jag hade jättekul! Musiken var så bra! Matilda och jag åkte sedan hemåt och somnade supergott.
Söndagen då? Vi gick upp vid 8 som vanligt - vi skulle kolla bil!!!!! Mötte upp ett ungt par, som ägt bilen innan, vid ett shoppingcenter nära oss och i hela 1,5 timmar gick vi igenom allt på och i den. Vi gick igenom papper och kvitton, senaste besiktning, ja - ALLT. Vi fick åka en liten sväng för att känna hur den kändes och vi fick se alla dess verktyg, tillbehör och hjälpmedel. De öppnade upp motorn så vi fick se och allt verkade superbra. Paret verkade dessutom väldigt pålitliga så det kändes skönt. Så ja,,,VI HAR KÖPT EN VAN!!! En alldeles alldeles egen campervan att resa runt i!!! Vi fick dessutom med en hel del! Bland annat; säng - såklart, kyl, fläkt (SÅ behövligt), vattendunkar, två spisar med gas till, campingutrustning, stort tält att ha utanför, köksredskap, laddnings"station", ny radio med aux-uttag, solceller/solpaneler, extrabatteri, skåp och luckor, alla verktyg som kan tänkas behövas (!!!), brandsläckare, helt nya däck, nattlampor så vi ser och så vidare.. Dessutom kommer vi inte behöva stå med startkablar om batteriet skulle ta slut för när vi kör laddas extrabatteriet upp och när motorn stängs av så ta tar man utav extrabatteriet när man exempelvis laddar sin telefon. Om man står still i några dagar kan man ladda upp extrabatteriet med solpaneler som vi får med. Om vi av någon konstig anledning inte kan starta bilen för bilbatteriet dött så kan man trycka på en knapp och då kör man på extrabatteriet i stället! BRA VA!? Och gissa vad, vi ska faktiskt hämta upp den idag!!! Wiiiiie!!!!
Anyway, back to sunday - vi orkade faktiskt inte göra så mycket mer den dagen. Vi hade tänkt åka till Manly beach men det skulle bli tight om tid då vi ville till Hillsong på kvällen. Redan klockan 6 var vi på Hillsong i Waterloo och catchade upp med folk som satt och hängde där. Träffade två jättegulliga norska tjejer, en annan svensk tjej och en kille som jag inte minns vart han kommer ifrån men jag skulle gissa härifrån eller Storbritannien. Mötet i Hillsong var jättebra så vi drar dit nästa söndag igen!!! Men vad förväntar man sig, det är Hillsong, det är alltid bra!
Han som talade pratade om TRON och hur man lätt bara sätter upp den på någon slags hylla och låter den ligga där och vila och sen plockar man ner den när man behöver den, när den i själva verket ska vara centrum i vardagen. Mer om det drar jag i ett annat inlägg, var jättebra!
Måndag? Hängde på beachen, stranden, njöt till fullo. Försökte dessutom lösa vår boendesituation - vi skulle flytta ut på tisdagen! Dagen efter!!!! Utan något boende!!!! Vi hade ju köpt vanen men man får inte stå och sova varsomhelst och dessutom vill Matilda öva i den lite innan vi drar ut på vår roadtrip. I sista sekund fixade vi ett rum på The Village hostel vid Bondi beach. Och här sitter jag nu. Vi flyttade hit igår förmiddag och jag kan säga att för en äckelmagad individ med spyfobier och skräck för offentliga toaletter kommer detta absolut bli en personlig utveckling för mig. Under denna resan kommer jag få vara med om det värsta. När jag satte foten i vårt rum började allt snurra och det blev helt plötsligt tungt att andas - snacka om att man är bortskämd i Sverige!? Det här är inte ens ett äckligt hostel, det är mest bara vetskapen om att det är ett hostel, eller mer ovetskapen om vad folk har gjort i dessa sängar och i dessa rum. Spytt i madrasserna, blodat ner eller bajsat på sig!? Sen att använda toaletter som så många andra använder kan jag inte ens greppa, jag genomför någon slags behandling varje gång jag ska gå på toa, det blir liksom en process. Dessutom är jag rädd för bed bugs, att de lever i madrasserna och ska bita oss på nätterna och sedan flytta in i våra resväskor så vi får med oss dom in i bilen. Äh! Strunt! Jag får bita ihop. Jag har lagt ut mina egna lakan och gjort det så hemma som jag bara kan, hängt upp mina vimplar osv... JAG HATAR HOSTEL! Men på resans slut ska jag älska hostel. Haha nejmen, vi har ändå ett EGET twin room (så vi slipper dela med massa andra) och vi har fräscht trägolv och det är helt okej fräscha toaletter. Jag ska bara vänja mig! Tanken styr!!!
Nu då? Vi har precis kommit hem från en kustpromenad och ska alldeles strax hämta bilen. Innan dess ska jag nog dra i mig en noodle pot. VI HAR DESSUTOM FÅT EN KYL I VÅRAT RUM. Vi blev helt förskräckta när vi insåg att det inte fanns någon kyl på hostelet. Men nu har vi en och vi är överväldigade! Superglada!! Cheers sålänge! x

Likes

Comments

INSTAGRAM@fannyhilding