View tracker

Hej allihopa,

mycket har hänt sedan sist! För att göra en lång historia kort:

Vi åkte till Mauritius. En helt fantastisk och oförglömlig resa. Fick se och uppleva ett land som var dels ett paradis, dels otroligt fattigt.

När vi kom hem från Mauritius så jobbade jag massor på The Depot, runt sex dagar i veckan. När jag inte jobbade så hängde jag med Nick. Någonstans där i svängarna så insåg jag att det inte riktigt fanns något sätt för mig att stanna i Australien när mitt visum väl tog slut i september, så jag förstod att jag var tvungen att boka en flygbiljett hem till Sverige.

Och så blev det. Men eftersom jag ändå skulle behöva mellanlanda någonstans på hemvägen, bestämde jag och Nick oss för att åka någonstans tillsammans i några veckor efter att mitt visum gått ut. Valet föll på Bali.

Och Bali var helt otroligt. I två veckor vandrade vi runt Seminyak (där vi bodde), utforskade marknader, åkte på dagsturer runt ön, letade upp de mumsigaste veganska restaurangerna och bara hade det härligt.

För en vecka sedan landade jag i Sverige. Just nu är jag hemma i Gävle och ska söka jobb. Målet är att åka tillbaka till Australien så snart jag kan, på ett studentvisum.

Efter ett års resande i Australien och andra länder i världen, vill jag bara uppmuntra alla där ute att resa. Res så mycket ni bara kan! Det är det absolut bästa beslut jag någonsin tagit, och det enda jag drömmer om att göra just nu. Det finns så många människor att lära känna, kulturer att ta del av, mat att njuta av och platser att upptäcka... Att resa är bland det mest livsuppfyllande en kan göra. Aldrig har jag växt så mycket som människa och känt mig så levande som under det senaste året, trots de motgångar jag stött på under vägen. Att flytta utomlands fyller en med ett pirr i magen och en känsla av att allting faktiskt är möjligt, om en bara vill. Jag är så otroligt tacksam och lycklig för allting som jag har fått uppleva. Tack till er som har följt min resa!

Här hemma värker det i hela kroppen av saknad tillbaka till mitt andra hem och min kärlek där borta på andra sidan jorden, men jag är trygg i att jag vill och kommer att återvända. 

Världen ligger framför våra fötter.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hej bloggen,

den senaste tiden har jag haft rätt fullt upp. För det mesta har jag jobbat, och när jag har varit ledig har jag hängt med Nick. Jag har också varit ute och sprungit mycket; i tisdags sprang jag med en vän till Nicks familj, och i onsdags hakade jag på en springgrupp. Fick en sådan adrenalinkick av springgruppen (som dessutom är gratis)- de möts upp varje onsdag utanför en springbutik nära där jag bor, och deltagarna består av alltifrån barn till maratonlöpare. Sociala och glada och välkomnande. Ska definitivt hänga på varje onsdag i framtiden.

I torsdags åkte jag ner till Sydney för att säga hejdå till Ida, som nu har flyttat hem till Danmark. Vi hängde i Bondi, fikade på Bondi Wholefoods, och pratade om livet och framtiden. Kommer sakna henne så mycket- vi har gått igenom så mycket tillsammans här på andra sidan jorden. Hon har verkligen kommit att bli en vän för livet.

På kvällen kom Nick, och vi sov över hos hans mormor. På morgonen tog vi med henne till en sailing club och drack kaffe, och på vägen hem till Newcastle möttes vi även upp med en av Nicks bästa vänner för fika.

Jobbet går jättebra. Jag stortrivs verkligen, får massor av komplimanger och bra feedback och älskar mina kollegor. Igår var vi ute och firade en av våra managers, Milly. Det var verkligen så mysigt och jag älskar att gå till jobbet.

För första gången sedan december- då jag bodde i Bondi, njöt av den australienska sommaren och jobbade på Monty’s- känns allting jättebra. Jag har inte direkt någonting som oroar mig, jag älskar mitt boende, trivs på jobbet, bor 10 minuter från Nick… Det är en lycklig tid. Och jag är så innerligt tacksam för det och njuter av varenda sekund.

På torsdag ska jag mötas upp med en nyfunnen vän från Tyskland. Jag hade henne och hennes australienska man som gäster på The Depot häromdagen, och vi började prata och tyckte att det kunde vara roligt att mötas upp eftersom vi båda är nyinflyttade i stan.

På lördag bär det av till Perth för en mellanlandning, och sedan flyger vi till Mauritius med Nicks familj! Längtar så.

Hoppas ni har det bra hemma i sommarvärmen, stora kramar!

Lite bilder från hur det ser ut i Cooks Hill, området där jag bor.

Kvällspromenader och springturer runt om i Newcastle.

Springgruppen hos Pure Performance!

Åkte ner till Sydney för att säga hejdå till Ida.

​Glad tjej på väg till jobbet, och i skrivande stund på Core Espresso.

Likes

Comments

View tracker

Halli hallå bloggen,

inte mycket nytt att uppdatera er med här för tillfället! Sitter på mitt favoritcafé, Core Espresso, och passar på att använda internet. Har precis skickat in min universitetsansökan! Ikväll ska jag och Nick se Tarzan på bio, Gold Cinemas- en speciell slags biograf där de serverar mat och drycker under filmen. Sedan blir det jobb resten av veckan!

Den australiska vintern är riktigt intressant; ena dagen är det supervarmt, runt 25 grader, för att nästa vara runt 10 grader och lager på lager av varma kläder...

Summan av kardemumman är att allt är bra här i Newcastle, jag trivs verkligen så bra och njuter så mycket jag kan.

Kram!

Likes

Comments

Nu mina vänner, så har jag officiellt blivit en Newcastle-bo - eller som Nick kallar det, en ”novocastrian”.

Den senaste veckan har varit rätt full-on. Jag har jobbat och flyttat, och däremellan utforskat Newcastle och umgåtts med Nick och hans familj. Jag hann med en sväng av feber också haha, här är det influensatider- lyckligt nog bröt det aldrig riktigt ut för mig.

Jag har som sagt hittat ett eget boende här i Newcastle nu, mitt i centrala stan så det är lättare för mig att ta mig runt till fots. I Newcastle är det svårt att ta sig runt om en inte har körkort eller bil, så när jag bodde hos Nicks familj var jag alltid beroende av att någon kunde skjutsa mig. Det är inte alls som i Sydney, där bussar och tåg går betydligt oftare. Men nu bor jag alltså cirka fem-tio minuter från de kända huvudgatorna, och ungefär 20 minuter från stränderna. Perfekt! Jag har ett fint rum med tegelstensvägg i ett litet radhus, som jag delar med en kvinna som heter Angela. Hon är supersnäll och jobbar med radio. Jag trivs jättebra, den enda nackdelen är att det är riktigt riktigt kallt här. Men efter att ha flyttat runt i Australien och bott i allt från en stuga till en husvagn till baksidan av ett garage, är jag mer än tacksam över mitt fina boende här.

Jag trivs jättebra på jobbet också, The Depot är suveränt. Jättehärliga kollegor och ägaren är genuint omtänksam och bryr sig om sin personal. Jag har aldrig tidigare stött på en manager som är så engagerad i sin personals personliga utveckling inom hospitality, och det känns så kul efter alla dåliga arbetsgivare jag stött på under året.

Newcastle is growing on me. Jag måste erkänna att det till och från har känns lite tufft att flytta hit nu i början; efter en månad hemma i trygga Sverige har jag fått lite hemlängtan. Att vara helt ny i en stad där jag egentligen inte riktigt haft något annat än Nick och hans familj, har känts lite ensamt. Men nu när jag har börjat skapa mig mitt eget liv här känns det betydligt lättare och jag börjar sakta men säkert trivas och känna mig lycklig. Med bara två månader kvar på mitt visum finns det ingenstans jag hellre vill vara än just här i Newcastle.

Vad som händer när mitt visum går ut är ännu oklart. Planen är att börja plugga i Sydney i februari. Tills dess försöker jag bara leva i nuet och ta dagarna som de kommer. Jag är så glad och tacksam över allting jag får uppleva, alla nya platser jag bor på och alla människor som jag möter på vägen.

Samlar små fina minnen som följer med mig vart jag än åker; presenter från Nick, snäckor från Bondi, små saker från mamma och pappa, bästis-Amanda och bästis-Alicia, Batlowkepsen...

Utsikt från fönstret och det lilla radhusområdet jag bor i.

Morgonpromenad till Bar Beach, ungefär 20 minuter från där jag bor.

Likes

Comments

​Hejsan hoppsan allihopa,

nu är jag tillbaka i Australien efter en månad hemma i Sverige. De två sista veckorna med Nick var jättehärliga; vi åkte på massor av utflykter runt om i Sverige, umgicks med familjen, jag visade runt i Gävle, köpte svenskt lösgodis, träffade vänner... Vi hade fullt schema men det var jättekul att visa honom var jag kommer ifrån. Kändes rätt jobbigt att åka igen, saknar redan allihopa där hemma så mycket, men hemma finns alltid kvar.

Den här veckan har hittills gått ut på att återhämta mig från jetlaggen, men i tisdags åkte vi runt och lämnade in CV:n och sökte jobb i Newcastle. Nick har redan jobb på en cykelbutik vid hamnen. Jag fick en trial på ett populärt café mitt inne i centrala stan igår, och det gick vägen! Så imorgon börjar jag mitt första officiella skift.

Nu letar jag för fullt efter ett eget boende här i Newcastle. Två månader återstår av mitt visa, så jag vill hinna vara med Nick så mycket jag kan innan det är dags att åka. Vart jag tar vägen sedan vet jag inte ännu, det beror på hur mycket jag lyckas spara ihop här; kanske reser runt en sväng i Asien, ansöker om jobbvisum i Nya Zeeland, volontärarbetar i Nepal...? Ingen aning. Planen är att komma tillbaka och påbörja en kandidatexamen i februari, förhoppningsvis journalistik i Sydney!

Nu ska jag ut och springa, det regnar för fullt och är jättekallt här.

Bamsekramar,

Fansen.

Bio och lösgodis!

Promenader runt Gävle.

Äventyr i Furuvik!

Svensk midsommar och allt vad det innebar: Nick fick äta midsommarlunch, leka med barnen, sjunga snapsvisor med mina syskon, dansa smågrodorna... Hur kul som helst. Sådan knäpp tradition, haha.

Sconesfrulle och sista avsnittet av Game of Thrones säsong 6!

Åh, och all annan frulle... Skål efter skål med frukt, bär, bananglass (bara mixad fryst banan i olika variationer), nötter...

Harnäsbadet med syskonen. Nick hoppade från tian. Det var första och sista gången han badade i svenskt vatten.

Utflykt till havet, kusten och svenska skogar med pappa; och byn där jag växte upp, Älvkarleby.

Vi lagade massor av mumsig vegansk mat åt mamma och pappa.

Kvällspromenader i sommarsolen som aldrig riktigt gick ner.

Mamma och pappa tog med oss ner till Rättvik och Dalarna (här håller pappa på att dö av skratt och kan knappt hålla det inne, för det är tydligen väldans skoj att göra kaninöron på sin dotter).

Vackra Siljan och några hembygsgårdar runtom i Dalarna.

Fina Stockholm! Vi fastnade dessutom en timme i Uppsala på vägen hem, då pendeltåget var försenat. Inte gjorde det oss något: vi mumsade lösgodis och Nick förundrades över hur mycket cyklar det fanns överallt.

Efter två veckor av utflykter, cykelturer, familjeskoj och andra äventyr var det dags att sätta oss på det 24 hr långa planet tillbaka till Australien. Här trötta kaffedrickare under mellanlandningen i Dubai.

Tillbaka i Newcastle: igår firade vi första dagen på jobbet för båda två med fantastisk stenugnsbakad pizza på Napoli. Bästa pizzan jag någonsin ätit! Min fina pojke.

Likes

Comments

Att vara hemma har inneburit blandade känslor. Första veckan ville jag bara hem till Australien, men nu under min andra vecka har det känts väldigt skönt. Jetlagen är borta och jag har börjat komma in i rutinerna och bekvämligheten i att vara hemma. Jag har umgåtts med mamma och pappa, familjen och mina syskonbarn, och gått promenader med saknade vänner. Förra helgen åkte jag till Stockholm och hälsade på Amanda och Alicia. Sedan har jag cyklat omkring mycket, sprungit, lagat mat och vilat.

Det är verkligen helt underbart att vara hemma nu, så jag passar på att ladda upp batterierna och kramas med familj och vänner så mycket jag bara kan innan det är dags att åka hem till Aus och söka jobb och boende igen.

Och imorgon kommer Nick!! Längtat så mycket efter min fina pojke, så det ska bli helt fantastiskt att visa honom vårt kära hemland.

Här kommer lite mixade bilder från min tid hemma hittills. Puss och kram, svennebanan!

Lagat massor av veganska mumsigheter...

Fina pappa.

Bananpannkakor, deep talks och promenadmys. Världens bästa helg med mina finaste vänner i Stockholm.

Promenader med saknade vänner i svenska skogar, här med bästaste Melinda.

Lunch på favvosoppstället i Gävle med favoritmamma.

Översovningar och kvalitetstid med bästaste syskonbarnen. <3

Likes

Comments

Nick skickade den här länken till mig, och jag kan verkligen känna igen mig till 100% i den här texten. Så otroligt välskrivet, och det är precis så det känns. Tänkte att jag skulle dela med mig av den här texten om hur det känns att resa, och sedan komma hem:

The Hardest Part of Travelling that No One Talks About by Kellie Donnelley

You see the world, try new things, meet new people, fall in love, visit amazing places, learn about other cultures – then it’s all over. People always talk about leaving, but what about coming home?

We talk about the hard parts while we’re away – finding jobs, making real friends, staying safe, learning social norms, misreading people you think you can trust – but these are all parts you get through. All of these lows are erased by the complete highs you experience. The goodbyes are difficult but you know they are coming, especially when you take the final step of purchasing your plane ticket home. All of these sad goodbyes are bolstered by the reunion with your family and friends you have pictured in your head since leaving in the first place.

Then you return home, have your reunions, spend your first two weeks meeting with family and friends, catch up, tell stories, reminisce, etc. You’re Hollywood for the first few weeks back and it’s all new and exciting. And then it all just…goes away. Everyone gets used to you being home, you’re not the new shiny object anymore and the questions start coming: So do you have a job yet? What’s your plan? Are you dating anyone? How does your 401k look for retirement? (Ok, a little dramatic on my part.)

But the sad part is once you’ve done your obligatory visits for being away for a year; you’re sitting in your childhood bedroom and realize nothing has changed. You’re glad everyone is happy and healthy and yes, people have gotten new jobs, boyfriends, engagements, etc., but part of you is screaming don’t you understand how much I have changed? And I don’t mean hair, weight, dress or anything else that has to do with appearance. I mean what’s going on inside of your head. The way your dreams have changed, they way you perceive people differently, the habits you’re happy you lost, the new things that are important to you. You want everyone to recognize this and you want to share and discuss it, but there’s no way to describe the way your spirit evolves when you leave everything you know behind and force yourself to use your brain in a real capacity, not on a written test in school. You know you’re thinking differently because you experience it every second of every day inside your head, but how do you communicate that to others?

You feel angry. You feel lost. You have moments where you feel like it wasn’t worth it because nothing has changed but then you feel like it’s the only thing you’ve done that is important because it changed everything. What is the solution to this side of traveling? It’s like learning a foreign language that no one around you speaks so there is no way to communicate to them how you really feel.

This is why once you’ve traveled for the first time all you want to do is leave again. They call it the travel bug, but really it’s the effort to return to a place where you are surrounded by people who speak the same language as you. Not English or Spanish or Mandarin or Portuguese, but that language where others know what it’s like to leave, change, grow, experience, learn, then go home again and feel more lost in your hometown then you did in the most foreign place you visited.

This is the hardest part about traveling, and it’s the very reason why we all run away again.

Likes

Comments

Hej hopp,

jag är hemma i Sverige! Jag åkte från Sydney i lördags, och ankom till Arlanda via Dubai i söndags. Biljetterna bokades för ett tag sedan, men ville inte skriva om det här eftersom planen var att överraska mina syskon och deras respektive. Hemma blir jag i en månad; först två veckor själv, och sedan kommer Nick i två veckor innan vi åker tillbaka tillsammans den 3 juli!

Jag kände verkligen att jag behövde komma hem ett tag och få perspektiv på saker och ting. Det är skönt att vara hemma men känns samtidigt helt overkligt att vara här igen efter nio månader i Australien. Här hemma känns det som att tiden har stått stilla- allting är precis som det var när jag åkte härifrån. Samtidigt känns allting annorlunda, och jag förstår att det är jag som har förändrats.

Jag känner verkligen att jag redan längtar tillbaka till Aus. Att det är mitt nya hem nu och att det är där jag vill bo och leva. Jag älskar pulsen, klimatet och livsstilen. Människorna. Som min fina vän Amanda en gång citerade: "The best thing about Brooklyn, is the view (Manhattan)". Att åka hem till Gävle var precis vad jag behövde för att förstå hur mycket jag älskar mitt liv där borta.

Jag skriver ett till inlägg senare om hur det känns att vara tillbaka/skillnader mellan länderna som jag glömt bort men nu reagerat på, samt lite andra tankar! Just nu är jag superjetlagged haha, vet knappt vad som är upp och ner och vill bara sova hela dagarna...

Vivid i helgen var spektakulärt! Det började dock storma och spöregna ordentligt precis när vi kom haha, så vi hann inte se så mycket innan vi var genomblöta och tvungna att ge upp. Helgen var jättefin med Nick och hans föräldrar; på fredagen besökte vi Vivid och åt på Mamak's (en galet god malaysisk restaurang), och på lördagen åt vi lunch med Nick's mormor och umgicks innan Nick skjutsade mig till flygplatsen.

23 timmar flygresa väntade. Sydney -> Dubai -> Stockholm.

Önskemålet: "Det första vi måste göra, är att stanna förbi på Ica och köpa en stor påse lösgodis!!" Sagt och gjort. Och jösses amalia vad gott det var...

Nationaldagen spenderades i vår kolonistuga: överraskade syskonen, åt rabarberpaj och kramade om alla saknade familjemedlemmar...

Imorse bakade jag blåbärsscones och streamade det senaste Game of Thrones-avsnittet, samtidigt som Nick borta i Australien. Så mysigt! Saknar redan min pojke något helt otroligt...

Sedan cyklade jag omkring i solen, och åkte förbi pappas kontor för att hämta lite gamla kläder. Nu ska jag titta på serier innan jag äntligen kan tillåta mig att sova, haha! 

Puss och kram, svennebanan!

Likes

Comments

Hej igen allihopa,

dagarna flyter på här i Armidale. Försöker bocka av saker på min To Do-list, lyssnar på musik, tränar och umgås med Nick på kvällarna. Idag packade vi ihop hans saker och imorgon bär det av till Newcastle. På kvällen åker vi till Sydney tillsammans med hans föräldrar för att besöka "Vivid", en stor ljus- och musikfestival där berömda byggnader blir upplysta i olika ljuskreationer, varvat med konserter. Såhär beskrivs Vivid Sydney på deras hemsida: "Vivid Sydney is a 23-day festival of light, music and ideas. Vivid Sydney features many of the world's most important creative industry forums, a mesmerising free public exhibition of outdoor lighting sculptures and installations and a cutting-edge contemporary music program."

Så det ska bli kul! Det ska bli skönt att åka tillbaka till varmare breddgrader också, haha.

Morsning korsning.

Har följt med Nick på morgnarna när han har köpt med sig kaffe till sig själv och de andra läkarna inför morgonjouren, och sedan promenerat hem. Så gott i morgonkylan!

Idag åkte vi förbi Goldfish Bowl igen för brunch. "Stop taking photos, I want to eat!" Haha, stackars söte.

Likes

Comments

Hej kära bloggläsare!

Jag sitter just nu på ett café i Armidale och fryser ihjäl. Iklädd jeans, två par sockor, underställ, fleeceskjorta, sjal och Nicks dunjacka försöker jag förstå mig på hur jag någonsin klarade av 19 vintrar i Sverige.

Hur gick nu min trial på vingården? Den gick jättebra, faktiskt. Jag fick klippa och trimma olivträd, eftersom det ännu inte är säsong för vinträden. Jag arbetade tillsammans med en man som hette Gary, och till och från hans dotter Crystal. På morgnarna såg vi kängurus skutta omkring på fälten och omgivningen var jättefin. Jag bodde i ett litet rum på baksidan av ett garage precis bredvid. Tamburlaine var rätt plats, men fel tillfälle. Efter några dagar insåg jag att jag helt enkelt inte hade någon energi kvar. Att det inte var kul längre. De senaste månaderna har jag åkt runt så mycket och provat på så många olika jobb, så att återigen befinna mig på en plats så långt ifrån civilisationen, helt själv… Jag hade fått nog helt enkelt. Så jag tog beslutet att säga upp mig och ge upp farmarbetet. På fredagen kom Nick och hämtade upp mig och vi åkte hem till Newy.

Sedan dess har jag varit med Nick och hans familj i Newcastle. Jag har bestämt mig för att börja plugga istället. Så tills mitt Working Holiday-visa går ut i september, ska jag försöka jobba ihop pengar och resa runt och besöka de olika universiteten. Det kostar en förmögenhet att studera här, så jag vill vara riktigt säker på var jag vill vara och att det känns värt det.

Nu kommer jag vara i Armidale med Nick i några dagar. Han har bara några dagar kvar av sin ”placement” här uppe (på läkarutbildningen i Australien blir alla elever ivägskickade på en s.k. placement någonstans i Aus under sitt sista år) innan han flyttar tillbaka till Newcastle igen på heltid. Så på fredag packar vi väskorna och beger oss av till Newy igen, via Sydney. Sedan får vi se vart äventyret fortsätter för mig, Newcastle eller Sydney...


Stora kramar!

Blandade bilder från Tamburlaine. Ovan ser ni det lilla rummet på baksidan av garaget som jag bodde i.

Tidiga morgnar, kängurus, olivträd efter olivträd att klippa ner... En morgon fick jag och Crystal mata hästarna, jag fick prova på att köra bil (jag har inte körkort), samt en snygg bild med de otroligt snygga solglasögonen vi var tvungna att bära som skydd mot träden.

Klättring och coffee crawl med Nick i Newcastle.

Besök hos fröken Frisör!

Förra fredagen tog jag tåget och mötte upp Ida (som åkte från Sydney) i en liten småstad mittemellan oss. Min finaste vän!

Goldfish Bowl i Armidale, caféet jag varit på de senaste morgnarna. Fryssen i -6 grader...

Likes

Comments