Tankar, Vardagslyx

Hej, jag sitter för tillfället på Waynes Coffee inne i stan men en kopp te framför mig och en ny värmd scones med färskost och marmelad, såå gott! Måste vara en av mina favoriter när det kommer till fika. Hur som helst så behövde jag komma bort en stund från både hem och plugg, som tar upp de mesta av min vardag numera.

Den här veckan har tyvärr inte infattat många timmars sömn, jag är helt slut... Min kropp fungerar verkligen inte utan sömn! Jag bli inte bara trött och seg, utan mitt huvud slutar helt att fungera och min kropp reagerar konstigt. Ena sekunden fryser jag som en liten isbit och i nästa stund får jag panik av värmen. Lite som när man har feber, förutom att jag inte har feber (??). Det var längesedan jag sov så dåligt som jag gör nu och det skrämmer mig lite, kanske för att jag associerar det med hur dåligt jag mådde under den tiden då mina sömnproblem var som värst. Men det var då och nu är nu, två helt olika situationer.

Däremot har jag börjat klättra ur min svacka, otroligt skönt! Jag inser ännu en gång hur otroligt viktigt det är att tvinga sig själv att göra saker man brukar tycka om, även fast man för tillfället bara vill lägga sig i en lövhög och gråta. Och Simon är verkligen guld värd som gång på gång får se mig falla och sen hjälpa mig att resa mig igen. Att bara gå ut och se en film på bio, eller äta ens favoriträtt eller helt enkelt bara ta en promenad med en pod eller ljudbok i öronen gör skillnad. Snart börjar man uppskatta de fina höstlöven eller hur god mat faktiskt kan smaka och snart är man tillbaka igen, uppe på fötterna. Bara att småprata med en gammal vän ta fram leendet på läpparna igen. För ja livet är SÅÅ värt att leva, och det vet jag också inners inne när jag får mina dippar, det är därför jag och många andra gång efter gång klättrar upp igen.

Men nog med dysterheter!! Jag ha bestämt mig för att fokusera på mig själv ett tag här framöver och unna mig lite lyx och tid för mina intressen, emellan studierna. Så mer av det framöver helt enkelt!!

Ha en fin fortsatt torsdag, Kram

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Min dag

God morgon tänkte jag skriva, men det är snarare förmiddag. Men men, min dags startade för dryga timmen sedan, det fick med andra ord bli lite sovmorgon idag, tyvärr så brukar den på en söndag innebära att jag inte kan somna i tid ikväll, men ibland måste jag säga att det är värt det ändå!

Söndag är och har nog alltid varit min favoritdag på veckan. Den lugna dagen på veckan, en kravlös dag på många sätt, eller kanske kravlös var fel ord men fridfull på något vis. Haha vad jag bladdrar på. Men men...

I veckan tog jag ett steg och kanske kommer det leda till något gott. Men jag tänker inte avslöja något om det inte blir av, men håller verkligen tummar och tår för att det blir något av det och att det i så fall leder till något bra. Jag hoppas verkligen det!! Gårdagen kändes mycket lättare än det senaste två veckorna har gjort och jag hoppas att känslan håller i sig. Jag behöver inte dansa på moln, men jag vill att det ska kännas någorlunda i alla fall, vem vill inte det?

Idag har jag och Simon vårt vanliga söndagsfika att se fram emot, en höjdpunkt varje vecka! För att helt enkelt unna oss lite extra, går vi varje söndag på något cafe och äter eller fikar något gott. Ofta blir det scones eller grillad smörgås för min del, vilket är något jag 9 av 10 gånger föredrar framför en muffins eller kaka. SÅ GOTT!! Ja vi får se vad som hamnar på mitt fat idag.

Men innan fikadags så ska jag cykla bort till biblioteket för att plugga lite gran. För min del består kursen jag läser för tillfället till säkert 80% av ren läsning, vilket inte är min grej kan man säga. Jag har det senaste året börjat insätt att jag verkligen har riktiga lässvårigheter, troligen dyslexi. Jag har bara min mamma att tacka för att ha klarat skolan så pass bra som jag gjort tidigare efter att ha motiverat mig att läsa konstant hela livet. Men efter ett år av jobb och i princip ingen läsning alls på sidan av har jag tappat otroligt och nu får jag kämpa. Jag har fått tillgång till ljudböcker av kurslitteraturen, men tyvärr så finns inte alla böcker och övervägande böcker jag hittlis lyssnat på har en hackande google röst. Men det är inget jag inte kan klara av, jag måste bara kämpa lite hårdare och lägga ner lite extra tid på studierna.

Min dag i ord, hoppas ni får en fin dag!

På bussen påväg mot fredagens examination, lyckedes dölja min nervositet med ett leende haha :)

Likes

Comments

Tankar, Intressen

Fotograferingen är ett intresse jag det senare halvåret har börjat utveckla, ett intresse jag verkligen försöker ta tillvara på. Jag märker att jag behöver något att fly till, känna trygghet i och att bara få tankarna att sluta snurra. För min hjärna går konstant på fullvarv, det spelar inte så stor roll om jag är ledsen eller glad, jag måste alltid analysera allt! Så foto har blivit ett sätt för mig att koppla av och vissa stunder älskar jag verkligen att bara gå ut, med kameran i väskan och en ljudbok i öronen.

Tyvärr som för så många andra, är det svårt att hålla igång ett intressen när dagarna går lite trögare och livet inte känns lika lätt. Det är just i dessa tillfällen jag behöver komma ut som allra mest, men på något vis så tar det emot. När jag väl tagit mig ut så är det sällan lugnet inte slår mig, men att ta sig dit känns mer eller mindre omöjligt.

Och i mina bra perioder så leker livet lite för mycket för att ha tid att klämma in en fototur i schemat. Med det är något jag kommit till att älska och det är kul att se sig själv utvecklas. Jag ska göra mitt bästa med att faktiskt ta till vara på min glädje till fotografering, och egentligen spelar det inte någon som helst roll hur bra bilderna blir, bara att det ger mig något tillbaka.

Från när gräset fortfarande var grönt och himlen fortfarande var blå

Likes

Comments

Tankar, Utmaningar, Vardag

Vart tar dagarna vägen? Det känns som om tiden bara flyger förbi och jag kan knappt förstå att vi snart bott i Västerås i 6 veckor(!!) Jag har nog inte riktigt kunna greppa vilken stor förändring som skett i mitt liv, kanske för att jag fortfarande bara är jag och jag har inte förändrats. Jag vet inte riktigt om jag är glad eller ledsen över att jag inte känner mig annorlunda eller hur jag ser på mig själv bara för att jag har flyttat. På sätt och vis hade jag hoppas så innerligt att flytten också skulle dra med mig, om det låter vettigt. Hur som helst så tänkte jag berätta lite om mitt liv här nere, nästan 40 mil bort från Sundsvall.

Jag har nu ”på riktigt” flyttat ihop med Simon, efter att han i princip bott hemma hos min mamma i över ett och ett halvt år innan. Så det lilla klivet kändes lite särkilt stort att passera, förutom att vi numera slipper diktatorn (min älskade mamma) som styr och ställer. Vi bor tillsammans i en 1a på 33kv som verkligen förvandlades till ett litet hem som jag ville ha det. Jag lovar att visa foton vid ett snarar tillfället!

Jag har också börjat läsa ett program inom informationsdesign på Mälardalens högskola med inriktning Rumslig gestaltning, som också är själva anledningen till flytten. Men utbildningen ligger i Eskilstuna, en stad nära intill och pendlar därför till föreläsningar. Jag måste säga att det gått över förväntningar, och på sätt och vis är det skönt att bo och plugga i olika städer. Som om man får komma ifrån och ha ett liv på sidan om också. Ännu har jag inte riktigt lyckas uppnå det senare. Ända tills nu har allt gått i ett ända svep och jag har inte riktigt haft möjlighet att stanna upp och reflektera så mycket.

Tyvärr så är jag i en neråt period för tillfället, en del av min sjukdom. Det svåra är att man aldrig kan förbereda sig på när dom kommer och man minnas aldrig hur hårt dom verkligen kan slå. För mig gäller det att ta till mig metoder som får mig att släppa de mörka känslorna och inte reflektera så mycket just i de värsta stunderna. Jag tror att en tryckande faktor kan vara att jag känner mig lite ensam och vilsen. Det är en ny stad, nya människor som tar tid att lära känna. Jag har också svårt att känna tillit och skapa tillit till andra, vilket gör att jag har svårt att komma nära människor och tror alltid det värsta i situationer.

Jag vet att det är osäkerhet som skrämmer mig föd tillfället, och att jag innerst inne känner att det här kommer att bli bra! Jag kommer fixa utbildningen och jag kommer kunna jobba med något jag verkligen har intresse för. Jag kommer också finna mig själv och människor jag trivs med. Mycket gör jag redan, men att jag inte riktigt kan se det lika klart när jag är nere.

Hur som helst så är jag övertygad om att jag har tagit ett steg mot rätt riktning och att jag bara måste våga lita på mig själv!


Ta vara om er!

Likes

Comments

Glädjestunder

Hej igen!

Mitt försök att komma igång med bloggandet gick lite sisådär haha. Men jag lovade ju mig själv att bara skriva när lusten finns och skolan, studentlivet och flytten har helg enkelt tagit all uppmärksamhet hittills. Förhoppningsvis hittar jag nya rutiner snart och får lite mer tid över för bara mig själv, ett absolut måste för min del!!

Meennn vet ni vad det är för dag idag??? Jo ni, idag fyller även jag 20 år!! Jag är över helgen hemma i Sundsvall igen och har verkligen haft ett super mysigt firande med släkten idag. Det bjöds på god mat, min riktigt lyckade tårta, lite paketöppning och mycket skratt. Riktigt lyckat!

Hoppas ni också haft en bra dag❤️

Likes

Comments

Jag och bara jag

Det var länge sedan jag satt här och skrev nu, en hel evighet sedan känns det som. För så mycket har hänt där emellan, inte minst sagt de senaste 3 veckorna.

Jag vet inte vart jag ska börja och vad som fick mig att kika in här igen. Men jag vet varför jag slutade. Jag vet inte om ni har upplevt känslan av att någonting som känts så rätt helt plötsligt drar ifrån en, du tappar kontrollen.

Att hålla en blogg skulle för mig vara en plats där jag kunde få utrycka mina känslor utan att skäms och gömma mig från omvärlden. Jag måste säga att det hjälpte mig enormt, om det bara kunde ha fått stanna där. Efter att ha hatat sig själv i flera år får jag ibland ett behov av att få känna mig sedd och det var precis vad som hände.

Jag ville få mer visningar, fler kommentarer och klättra i topplistan. Jag kom inte längre i första hand, utan istället ett enormt fokus på hur jag formade mina ord, vilka bilder jag la ut och vilka ämnen som lockade fler läsare. Jag passade inte längre in i min egen blogg, en blogg som var menat som en dagbok.

Jag mådde helt enkelt inte alls bra längre. Jag svalt inte mig själv eller slutade vilja leva som jag tidigare känt i tuffa perioder, men paniken och ångesten sköljdes över mig. Att sluta skriva var som att stiga ur en alldeles för varm bastu. Jag kunde andas igen och kunde börja komma tillbaka till lilla mig igen.

Jag gav mig fan på att bli frisk. Och bra långt har jag kommit. Jag tror inte jag varor såhär frisk ätstörningmässigt i huvudet sedan jag från första stund insjuknande och tycker mer om min kropp än jag gjort så länge jag kan minnas. Det är långt från allt jag älskar eller ens tycker är vackert. MEN jag hatar inte min kropp, inte en ända del! Den finns där för en anledning och utan den finns inte heller jag. Så vad kan jag hata?

MEN nu kommer jag till de tre sista veckorna...!!!
JAG HAR FLYTTAT HEMIFRÅN!!!
Men mer om det en annan gång. Jag tänker kika in här lite då och då och beroende på vad jag har på hjärtat kommer jag forma min blogg efter mig och bra mig framöver.

Ha en bra dag ❣️

Likes

Comments

Glädjestunder, Upplevelser, Volontärresa

Jag hade en fantastisk gårdag!! En av de bästa hittills faktiskt. Jag och ett gäng andra volontärer hoppade vid halv 8 tiden igår på en buss som tog oss till grannlandet Botswana och Chobe national park. Vi var ett så härligt gäng och hade ett prefekt avslut tillsammans innan halva gruppen idag reste hem igen.

Och så mycket vi fick se! Jag kom precis på mig själv att jag inte publicerat särskilt många foton på djuren jag fått se här nere i Zimbabwe, så tänkte ändra på det idag. Mitt foto intresse har stegrat rejält under min resa här och är mer än frustrerad över att jag inte köpte en ny lins till min kamera med bättre zoom innan. Det här är i alla fall bilder från gårdagen som jag lyckades få till hyfsat i alla fall. Det bästa jag kan erbjuda från en guppande safaribil haha.

Hoppas ni får en fin Måndag! Kram

Likes

Comments

Volontärresa

Tack gode gud för att allergitabletter finns!! Jag har den senaste veckan i princip velat klösa ur ögonen på mig själ haha. Jag tänkte inte ens på att ta med några tabletter hemifrån, men hittade tidigare i veckan som tur var ett apotek. Så jag har i några dagar nu tagit 3 tabletter dagligen, och börjar känns en liten lättnad. Nu håller jag bara tummarna för att det fortsätter i rätt riktning.

Det är helg igen hörni! Min andra helg här i Viktoria falls, två till återstår. I princip hela gruppen kampade ute i bushen inatt, förutom jag och en annan kille här Ben. Att sova utomhus är verkligen inte något jag tycker om då jag allt för ofta fryser tills jag blir blå om läpparna. Det funkade inte heller så bra ihop med allergin min. Men jag hade en bra kväll ändå och jag fick möjlighet att prata med Simon en bra stund, vilket jag aldrig hittar tiden till annars.

Tyvärr så är verkligen allt extremt dyrt här nere!! Vissa saker kostar det dubba i jämförelse med Sverige så det gäller att prioritera vad man vill få ut av pengarna. Det är också i princip omöjligt att ta ut pengar, men det måste bara gå ihop på något sätt med de lösa pengar jag har kvar. Så ett tips om du reser hit är att ta ut en bunt pengar i förskott och ta med.

Ikväll så äter alla tillsammans på Victoria Falls hotel som bjuder på buffé. En sista middag tillsammans innan halva gruppen lämnat och reser hem. För tillfället har vi slagit oss ner på ett café med varsin drink framför oss och ska snart bege oss hemåt och göra oss i ordning för kvällen.

Ha en trevlig dag så hörs vi senare!

Likes

Comments

Min kamp, Vardag, Ångest

Och så står jag där igen... Med ångesten i halsgropen och paniken i bröstet. Det går längre och längre mellan gångerna nu mera, men fortfarande lurar det bakom hörnet och kör över mig med full kraft när jag minst anar det. Det skrämmer verkligen skiten ur mig! För hur mycket jag än försöket intala mig själv att det går över, att det kommer en ny dag imorgon, att det inte är ett bakslag, så gör det inte situationen lättare.

Jag känner de osynliga blickarna som stirrar på mig när jag sitter och äter, som dömmer och trycker ner mig. Jag ser alla andras kroppar runt mig och på något sätt känns min kropp uppsvullen och tjock. Sanningen om att jag fortfarande bara ligger strax över gränsen som normalviktig känns inte längre relevant.

Det vore egentligen konstigt om jag inte hade något dålig dag under de 4 veckor jag stannar här, även om jag gärna velat det. Vi får alla dåliga dagar lite nu och då, jag önskat bara att mina inte slog så hårt. Ångest är allt från farligt, jag måste bara ta mig igenom den. Det har gått förut och det ska gå igen. För det ska då fan inte få förstöra min resa!

Likes

Comments

Resor, Vardag, Volontärresa

Tiden springer bokstavligen iväg här nere i Zimbabwe. Varje dag tenderar att gå fortare och fortare och snart har jag kommit halvvägs i min resa. Det händer så mycket dagarna genom och stupar i princip i säng varje kväll. Jag har såå sjukt många foton jag vill dela med mig av till er, men som helt enkelt enkelt har fått vänta eller fallit i glömska. Jag vet knappt om det är möjligt att få med allt vi gör här, men ska försöka sammanfatta det så gott det går nu framöver!! Jag har tagit minst 1000 foton redan sedan jag anlände och det dubbla kommer det garanterat att bli!

Men för att bocka av en av alla saker vi gjort här så tänkte jag dela med mig av en utflykt vi gjorde förra veckan till en liten by i utkanten av staden. Det var verkligen superroligt och som vi alla skrattade!! De välkomnade oss med öppna armar och stor gästvänlighet, speciellt kvinnan ni ser på flera av bilderna.

Vi fick under dagen testa på ett och annat från det dagliga arbetet i byn, allt från att mortla frön och balansera virke på våra huvuden, till att dansa afrikansk dans med barnen. Tyvärr så tog batteriet på min kamera slut halvvägs, vilket var otroligt synd. Men jag har med mig många goda minnen från den dagen, som jag hoppas håller sig fräscha ett bra tag framöver!

Hoppas allt är bra hemma i Sverige! Ta hand om er :)

Likes

Comments