När jag skrev mitt förra, och första, inlägg kändes livet hoppfullt och solen sken var dag. Det jag inte visste då var hur jag skulle må idag. Att allt bara kan ändras på några månader.

Hösten förde med sig motgångar och banade en väg rakt neråt. Det hela började med att jag inte slapp in i skolan jag hade sökt till. Efter att alla i min omgivning övertygande hade sagt att 'Jo visst, du kommer garanterat in', 'Det där är ju din grej' etc etc. Men nej, jag kom inte in och det var tydligen inte min grej. Iallafall inte denna gång. När man lagt så mycket energi på tankarna kring att komma in och bli studerande igen, och man tillslut får ett nej till svar, så blir man lite tom. Jag försökte att inte tillåta mig själv att tro på vad alla andra sa, att de kan inte veta om jag slipper in eller inte, men det lyckades ändå krypa in i min lilla hjärna och etsa sig fast i någon vrå. Jag ville inte bli besviken.

Till min lycka så blev jag erbjuden jobb redan före jag hade fått det slutgiltiga svaret från skolan. Så jag stod ju inte tomhänt. De första månaderna gick bara åt att försöka komma in i nya rutiner och lära känna nya kollegor och nya barn. Ett jobb blev till två jobb som blev till tre som blev till fyra som blev till fem. I november hade jag fem jobb jag pendlade mellan och jag kunde jobba 14 timmar om dagen samt jobba helger. Allt det som var jag försvann sakta men säkert in i en mörk dvala.

Det fanns ingen energi till någonting. Träningen som hade varit högst på listan över vad jag gör för att må bra, föll helt bort. Ville inte alls gå till gymmet och träffa andra. Orkade inte alls springa på den där mattan (som jag fullkomligt älskade) eller lyfta de där vikterna. Jag drog mig undan kompisarna, fann ursäkter för att slippa umgås - jag som alltid har haft vännerna som prio ett! Kosten blev till snabba kolhydrater och vatten. All nyfikenhet på nya smaker och kockande fanns inte längre. Det enda jag ville göra på min lediga tid var att ligga i soffan eller sova.

Jag kunde dölja detta suveränt när jag efter många om och men umgicks med någon (trot jag iallafall). Jag ville inte må så, men mest av allt ville jag inte att någon skulle veta hur jag egentligen mådde. Jag ville inte att någon skulle tycka synd om mig och jag ville inte att någon skulle försöka hjälpa mig. Mest rädd var jag ändå över vad alla skulle säga bakom ryggen. Att alla skulle prata om hur många kilon jag lagt på mig. Hur tråkig jag hade blivit. Hur osocial, obrydd och egoistisk jag var. Så allt jag kunde göra var att sätta på en mask och låtsas vara gamla vanliga Fanny, även fast det kändes som att vara någon helt annan. Som att spela en teaterroll.

forts. följer..

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Tänkte ge mig på ännu ett nytt försök till att blogga. Har under åren haft ett flertal bloggar men aldrig riktigt lyckats hålla dem vid liv. Kan så inte lova med denna heller. Men det där begäret efter att få skriva av sig, och få dela med sig utav sina tankar börjar sakta men säkert komma upp till ytan igen.

Jag har rätt länge funderat nu vad jag riktigt skall blogga om. Jag är ju ingen skönhet(sbloggare) och har varken märkesväskor, ett countoured face eller drömhåret. Jag tycker mest om att gå klädd i det jag vill och vill känna mig lika bekväm utan smink som med (mest för att min hy mår bäst så). Jag är heller ingen atlet och har varken abs, tonade armar eller Nike's i alla färger. Jag tycker om att träna, och vill göra det för att jag mår bra utav det. Jag är heller ingen inredningsbloggare, även fast jag nyss flyttat till eget och drömmer om inredning varje dag. Så vad skall jag då riktigt blogga om? Att skriva ner några rader om min dag känns lite gammalt nu men mest tråkigt faktiskt. Så med andra ord, jag bestämde mig för att blogga om det jag vill. Att skriva ner det som kommer upp i lilla hjärnan (ja, den kan va mycket liten ibland - brukar skylla på att jag är, iaf lite, blond). Så här kommer säkert att komma upp inlägg angående min träning - att försöka hitta balansen mellan för mycket och för lite, mitt intresse för pyssel, att sy och vara kreativ - när humöret faller på, min motivation, mina nya inköp, mina funderingar och ja, helt enkelt om mitt liv. 

Jag hoppas att det här skall gå vägen. Våren har fört med sig massor med motivation och energi och livet känns äntligen bra och hoppfullt! 

Likes

Comments