Header

De sista poängen trillar in och det sista firandet närmar sig. Hittills har vi skålat och skramlat för den sista tentan, för det sista på schemat och för den sista sittningen. Kvar består en sista, stolt hyllning till oss själva. Examensceremonin på lördag. Ett tillfälle då vi kan, för första gången, kalla oss för sjuksköterskor. Ett tillfälle som vi ska sträcka ordentligt på våra ryggar och äntligen ta emot sjuksköterskebroschen!

Den här terminen har gått så otroligt fort. Jag minns i januari att jag sa till mig själv att göra den här terminen minnesvärd. Jag sa till mig själv att verkligen njuta av de sista månaderna som student och ta vara på den här tiden tillsammans med mina klasskompisar - för som ni känner igen så kommer aldrig tiden som student åter. Det har jag också gjort. Så mycket roligt som vi har gjort tillsammans och så många minnen som skapats. Tack vare sjuksköterskeprogrammet har jag träffat vänner för livet. Vänner som jag tillsammans med kommer rädda liv. Vilken häftig känsla!

En annan häftig känsla är att jag om 4 dagar sitter på ett tåg bort från Sverige tillsammans med Carro, Linn och Lisa. Mina tjejer som finns där både när vi är glada, ledsna eller helt enkelt förbannade på varandra. Tillsammans ska vi göra en resa som jag har drömt om sedan jag var liten och en släkting till mig berättade om att han gjorde när han var ung. Han berättade att han tågluffade genom Europa på ett Interrailkort. Redan i den stunden (kan jag ha varit 10 år?) visste jag att jag också ville göra det. Så, på måndag klockan 06:69 avgår ett tåg från Linköping resecentrum och vidare ut från Sveriges gräns. Det känns fortfarande så overkligt att jag, på måndag, inte bara startar en resa som jag drömt om i cirka 14 år utan jag är också klar sjuksköterska. Så, de här sista dagarna består av att fixa det allra sista. Både inför examen och inför resan. Även lite mental förberedelse. Vi alla fyra som åker på luffen är väldigt planerande människor egentligen men under den här resan övar vi på att "ta det som det kommer". Vi har bokat in ett enda boende hittills och det är för första natten. Det känns lite ängsligt men ändå spännande!


Och just ja - nu för tiden har jag två ettåringar här hemma. Jag pratar såklart inte om några ungar (såna vill jag inte ha riktigt än), jag pratar såklart om kissarna. I tisdags fyllde Bilbo ett år så nu börjar han också bli en stor kisse!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Känner ni igen känslan av att ni är lite osäkra på en sak? Att ni kanske tror det är rätt, men magkänslan säger er något annat? Trots att magen säger åt er att gå åt ett annat håll så envisas ni med att fortsätta i samma riktning? Och känner ni då igen känslan när ni faktiskt låter den där gnagande känslan börja styra, och plötsligt så bara vet ni att det var rätt att avvika från er väg - för att ta en helt annan?

Livet i dess härlighet rullar på. Sjukligt fort. Jag vet knappt vad jag har haft för mig i april förutom att äta, sova, befinna mig på praktik eller syssla med skolsaker. Tror inte en månad någonsin gått SÅ fort. Jag har, sedan länge, haft en lång to-do lista för aprilmånad och ett tag kändes det som lite av en omöjlighet att orka med alla dessa måsten under en väldigt kort, intensiv period. Men - det gick. Riktigt bra också. Under 8 dagar hade jag både praktiska och teoretiska NKSE-examinationen, jag skulle försvara mitt och Ottos examensarbete och så skulle vi opponera på en annan grupps examensarbete. Förutom detta hade jag även praktik 7 av dagarna. Med andra ord blev det tidiga mornar och sena kvällar, utan ledighet.

När allting var avklarat väntade fem dagar i Uppsala på mig, vilka jag spenderade med mina favorittjejer. Få personer ger mer energi än vad dom tar och dessa är några av dom. Våra fem dagar bestod av en blandning av mys, fest och häng. Vi har turistat (bockat av bland annat domkyrkan och slottet), vi har ätit hur mycket mat som helst, vi har legat nyvakna i sängen och skrattat tills vi fått ont i magen, vi har druckit en hel del vin och öl, vi har strosat runt i Uppsala stad tills våra fötter värkt, ätit lite för mycket chips och ostbågar, vi har dansat på nation och vi har upplevt ett Valborgsfirande utan dess like a la Uppsala-style. I vanlig ordning när jag träffar dessa tjejer så känner jag mig uppladdad. Plötsligt är det som att någon bytt batteri på mig och jag vill göra så mycket och blir så lycklig. Vilken lyx att ha vänner som får en att känna sig såhär!


Imorgon ska jag rocka min allra sista dag på min allra sista praktikplacering - efter imorgon kan jag slänga skylten med "Sjuksköterskestudent" käpp rätt åt h* och snart ersätta den med "Legitimerad sjuksköterska".

Likes

Comments

Idag fyller Zia år. Hon har bott med mig sedan hon var 14 veckor gammal och idag fyller hon redan ett år?! (och att Bilbo strax fyller 10 månader!) I mina ögon är hon fortfarande lilla snuttan som var sååå otroligt liten, men sanningen är ju att hon börjar bli en vuxen kisse nu. Att jag hade turen att just få Zia i mitt liv. Hon, och även Bilbo såklart, har dödat alla mina fördomar jag någonsin haft om katter (jag är ju ingen kattmänniska alls egentligen hehe) och jag har aldrig varit med om så tillgivna katter någonsin tidigare. Båda två ska alltid vara där jag är. Antingen ligga mellan mig och datorn, sitta i mitt knä eller ligga precis bredvid mig. När jag går och lägger mig ligger dom vid min sida och när jag vaknar är deras två nosar det första jag ser. Två genomsnälla själar som jag hoppas få ha med mig i livet i många, många år <3

-> Ziatheragdoll @ instagram <- 

Bilden togs för cirka 5 minuter sen när hon, i vanlig ordning, ska vara med mig framför datorn. Hon ser en aning tjurig ut men jag kan lova att det endast var kärlek och spinn i henne.

Likes

Comments

För någon timme sen fick jag för mig att jag skulle skriva lite mer på bakgrundsfaktan inför omvårdnadsseminariet. Nu, en timme senare, sitter jag med en skål popcorn och har skrivit ett ord sedan jag öppnade dokumentet. "Skallskador". Boken ligger bredvid mig, igenslagen. Anar att det inte kommer bli så mycket plugg ikväll trots allt. Men jag har åtminstone förberett mig för morgondagens två skolmoment, lägenheten är nystädad, tvättkorgen är tom och kissarna har fått både klor och päls ordentligt omskötta - så lite produktiv har jag väl ändå varit idag.

Idag har jag för övrigt haft ett skönt lugn över mig. Jag vet inte om det beror på att kua:n är färdig och godkänd eller om det bara är en sån dag. Oavsett orsak så är det en väldigt välkommen känsla. En annan väldigt välkommen känsla som infinnit sig idag är att livet har så mycket att ge. Det har snart på datumet gått ett halvår sedan jag gjorde kanske en av de största förändringarna i mitt vuxna liv och hittills har det lett till en resa som varit otroligt intressant - på många olika sätt. Det har lett till att vissa dörrar, kanske för alltid, har stängts. Men det har även lett till att andra, nya dörrar har öppnats. Jag har hittat tillbaka till gamla sidor av mig själv. Sidor jag gillar och gärna välkomnar tillbaka, och sidor som jag allra helst hade slängt in i en kista och låst in. Jag har även gett mig an saker jag tidigare tänkt inte hört hemma i mitt liv - men varför inte egentligen? Om det är nått jag lärt mig än så länge under det här året är att även om det är skitläskigt så är det värt att testa - att misslyckas är inte så jävla farligt.


Med det säger jag godnatt och bjussar på en bild från detta nyår - med detta gäng kring mig mår jag så himla bra

Likes

Comments

Ibland behöver man stanna upp, blunda och ta tillvara på de där härliga tillfällena i livet. De där tillfällena som alltid finns runt hörnet men som ändå på något sätt allt för ofta inte uppmärksammas. Idag har jag ett sånt tillfälle. Jag var ute på en promenad runt Stångån. Det fanns inte ett moln på himmelen och det var så varmt att jag var tvungen att ta av mig jackan. Längst med promenadspåret finns en brygga och när jag precis skulle passera den fick jag så stor lust att bara sätta mig där en stund. Tanke blev till akt, och plötsligt hade jag en av helgens kanske härligaste minuter - stängda ögon, musik i hörlurarna och en värmande vårsol mot ansiktet. I några minuter försvann allt vad examensstress heter. För en stund glömde jag till och med bort att jag befann mig mitt i centrala Linköping. Kunde mycket väl ha suttit ute vid en sjö långt utanför stadslivet. I några minuter var det bara jag, solen och musiken och det var helt fantastiskt.

Hela den här helgen har handlat om att "ladda upp batterierna" som man brukar säga. Hela veckan har jag sett fram emot en lugn helg för mig själv. I flera veckors tid har det varit fullt upp nästan varje fredag och lördag, vilket har varit fantastiskt roligt, men nu var det dags för lite egentid. Jag avslutade veckans vardagar med att i fredags äta godis under täcket i sängen tittandes på Grey's anatomy och jag startade lördagen med en lång sovmorgon. I lördags träffade jag även mamma för en mysig stund på stan med lunch och fönstertittande tillsammans (och en och annan pryl köptes). Lördagseftermiddag spenderas dock ensam hemma med kissarna. Satt och målade i säkert 2-3 timmar, drack stora mängder te och framåt kvällen tappade jag upp ett bad, tände ljus, hade igång lite mysig musik och läste en bok. Ni kan nog föreställa er hur gott jag sov den natten!

Idag har det också varit en fin dag. Förutom min promenad så är hela lägenheten nystädad, jag har lagat matlådor till veckan, har röjt undan en del plugg och lite andra måsten och har dessutom tvättat precis allt i tvättkorgen. Nu i eftermiddag har jag även umgåtts med Cornelia och Niklas. Druckit te, fikat och myst i deras soffa. Vilket avslut på en himla bra vecka!

Stångån idag

Likes

Comments

En måndagkväll som denna sitter jag bänkad med ett par böcker vid skrivbordets ena sida. På andra sidan av skrivbordet står en powerking. Dricka energidryck kl 19 en vanlig måndag? Det hör inte till vanligheterna! Men idag har jag varit så fruktansvärt trött att jag inte alls skulle orka plugga utan koffein i mig. Då jag inte dricker kaffe och heller inte kan dricka sisådär 5 koppar te på raken fick det bli denna variant av energi i flytande form. Tänkte vara en ambitiös person som redan nu påbörjar ett arbete som ska vara inlämnat 15 maj. Känner mig lite knäpp som börjar med det nästan två månader innan deadline men ju mer jag betar av nu desto skönare senare i terminen. Så, kämpa Fanny!

För övrigt hade jag introduktionsdag på KUA (Klinisk Undervisningsavdelning) idag. Fick träffa läkar-, biomedicinsk analytiker-, arbetsterapeut- och fysioterapeutstudenterna jag och mina klasskompisar ska arbeta tillsammans med i två veckor. Fick ett superbra intryck av både teamet och av avdelningen i stort. Så det här kommer nog bli två roliga veckor, även om jag redan nu saknar akuten (är tillbaka där vecka 14).

Jag hade förresten en väldigt bra helg. I fredags var mina gymnasietjejer, vilka annars är utspridda i olika städer här i Sverige, samlade i Linköping och vi hade en himla trevlig kväll på Pinchos och därefter på Harrys. I lördags hade jag också väldigt trevligt. Gick på hockey med pappa och några fler. LHC-Brynäs spelade i Saab Arena och otippat nog blev LHC totalt utklassade. Sjukt kul att se den matchen live!

Anyway. Jag ville nog mest bara berätta att jag lever. Nu ska jag återgå till mitt plugg och försöka få Bilbo att inte trampa på alla tangenter på datorn! (bilden är tagen vid Stångån igår morse vid 8-tiden - så härligt!)

Likes

Comments

God förmiddag! Efter denna legendariska helg hade jag noll söndagsångest. På fredagen lämnade jag in ledarskapsrapporten vilket var en bragd i sig. Själva uppgiften var väl egentligen inte svår men så otroligt långtråkig och de väldigt otydliga anvisningarna för vad som förväntades gjorde att rapporten tog betydligt mer energi än den borde ha gjort. Så att klicka på "skicka in" var en härlig känsla. På kvällen fick jag även reda på att mitt arbetsteam på akuten här om dagen fick en Dagens ros utav en patient. Den känslan var ännu härligare! Ännu senare på kvällen mötte jag upp Lisa för att dricka en öl eller två på Harrys. Klockan tickade på och vi blev kvar på Harrys till natten och tillbringade lite tid på schlagerdansgolvet - vilken dag!

På lördagen var det strålande sol och jag mötte upp Nathalie för en sväng på stan, lite lunch och även en fika. Väl hemma från stan kom Linn, som annars bor och pluggar i Kalmar, på besök hemma hos mig. Hon stannade till kvällen och stack sedan iväg på andra äventyr. Jag åkte också iväg på lite äventyr tillsammans med lite vänner. Vi förfestade i en korridor i Ryd och kring 00-tiden cyklade vi mot Kårallen för att dansa till Mange Schmidt. Kan typ bara två av hans låtar så kände inte direkt igen musiken men så fort "Glassigt" och "Giftig" spelades kunde vi åtminstone sjunga med i refrängerna! En kul kväll!

Idag är det vecka 11. Känns nästan lite konstigt att det redan passerat 10 hela veckor av året och att vi redan är inne på halva mars. Jag har ingen "vanlig" kalender utan jag har ett helt tomt block där jag målar upp mina vecko- och månadsöversikter för hand och insåg idag att det var dags att börja göra april. I och med att jag går halvnatt (18-02) ikväll har jag passat på att ha en mysig förmiddag bestående av musik, tedrickande och måla i min kalender. Men ska strax ställa mig och fixa lite lunch, och efter lunchen ska jag ägna lite timmar åt plugg. NKSE (Nationell klinisk slutexamination - där vi tentas av på alla tre åren) närmar sig och jag vill börja plugga i god tid för att slippa känna mig så stressad.

månadsöversikt - april

Likes

Comments

Bland det mysigaste jag vet är att vakna upp på en sovmorgon och det första jag ser är en totalt avslappnad Bilbo och Zia i sängen med mig. Jag vet inte hur bekanta ni är med hur ragdolls brukar sova men ett karaktäristiskt drag är att dom gärna sover på rygg med alla fyra ben utfläkna åt varsitt håll. Zia kör ofta den stilen medan Bilbo brukar ligga helt pladask på sidan. Det är något särskilt rofyllt med att bara ligga stilla och titta på när de små liven andas lugnt. Och så fort jag rör mig det allra minsta brukar dom titta upp, gäspa och krypa ännu närmare mig. Hela kroppen fylls av lycka och kärlek.

Igår gjorde jag sista passet av min första vecka på akuten. Jag har egentligen inte gjort så mycket själv utan snarare svansat min handledare. Vi kom överens om att jag första veckan försöker vänja mig vid tempot och lära mig hur man arbetar på akuten - både i teamet och hur rutinerna ser ut. Det har varit otroligt roligt men också otroligt uttröttande. Visst att jag brukar vara helt slut efter första dagarna på en ny praktikplats men detta är något utöver det vanliga. Men jag känner mig redan så hemmastadd. Från och med att jag tog första steget inne på akutmottagningen kände jag att det är här jag hör hemma! Nästa vecka kommer jag börja ha egna patienter och ska alltså börja stå mer på egna ben. Jag är så sjuuukt taggad!

Annars med livet då? Det rullar på. Om 92 dagar tar jag examen och det känns som att det finns en hel del toppar kvar att klättra över. En ledarskapsrapport och ett seminarium i, en paneldebatt, en praktisk NKSE-examination (blir bedömd när jag har en patient på min praktik) och en teoretisk NKSE-examination (examineras på alla terminer från utbildningen), KUA (Klinisk Undervisningsavdelning), framläggning och opponering i examensarbetet och ett omvårdnadsseminarium. Utöver detta består det 6 veckor kvar på praktiken också. Det är mycket som ska hinnas med på dessa 3 månader. Det känns lite tungt från och till men samtidigt så spännande. Alla lösa trådar börjar knytas ihop och känslan av att jag faktiskt snart presenterar mig som "Fanny, sjuksköterska" istället för "Fanny, sjuksköterskestudent" är väldigt välkommen.


Såhär ser det oftast ut när kissarna har gått och lagt sig i sängen för att sova. På bilden något yngre, men lika söta idag!

Likes

Comments

Jag sitter vid köksbordet i min nya lägenhet, har lite musik i bakgrunden och dricker kopp efter kopp med te. Idag är jag ledig från campus och det har jag verkligen förtjänat. Jag och Otto skickade igår in det första, fullständiga utkastet på vårt examensarbete till vår handledare. Vilken skräck och lättnad på samma gång. Tänk om vårt arbete blir sågat? Tänk om vår handledare inte alls förstår hur vi tänkt gällande kopplingen mellan vårt syfte, vårt resultat och vår diskussion? Så mycket nervositet men samtidigt är jag så lycklig att ha klickat på den där "skicka" knappen. På tisdag får vi tillbaka feedback - tills dess tänker jag leva på känslan att hela världen är till mitt förfogande!

Planen för dagen var att slutföra en inlämning i ledarskap. Har jag öppnat dokumentet? Har jag öppnat böckerna? Har jag skrivit en enda mening? Nej. Har jag prokrastinerat? Väldigt mycket! Idag insåg jag hur länge sen det var jag satt med ett enkelt tomt, vitt papper framför mig med en penna i handen. Kan inte ens minnas när jag senast tecknade? Det är lite lustigt det där. Hur något man älskat att göra plötsligt blivit bortglömt mitt i vardagens hetsiga måsten. Därför bestämde jag mig för att skjuta undan plugget för idag och istället bara teckna utan att egentligen tänka så mycket. Är helt klart nöjd med detta beslut.

Den här helgen kommer att bli en fin helg. Ikväll ska jag och Cornelia dricka lite gott vin, äta jordgubbar doppade i choklad och bara mysa. Imorgon får jag finbesök gånger två. Först mamma som ska hjälpa mig och flyttstäda den gamla lägenheten och sen ska vi strosa runt på stan lite. Senare på eftermiddagen kommer älskade, saknade Nathalie till Linköping för att på kvällen fira att en gemensam vän precis fyllt år!

Just ja, något jag glömt berätta. Vecka 10 kommer jag att gå ut på min sista praktik på sjuksköterskeprogrammet. Fick drömmarnas drömplacering - i 7 veckor kommer jag att ränna runt på akutmottagningen på US Linköping och ha hand om akutpatienter! Kunde inte ha önskat mig en bättre placering och jag är så taggad att jag knappt kan sätta ord på det!


Likes

Comments

Den här veckan går i kärlekens tecken. Hela campus US är pyntat med hjärtan, små söta meddelande utplacerade här och där och roliga event under dagtid. Det är Sjuksköterskesektionen som har detta påhitt - Kärleksveckan. En av mina absoluta favoritveckor under vårterminen. Campus känns lite mysigare och lite vänskapligare!

I tisdags var det alla hjärtans dag. Jag hoppas att ni som firade fick en fantastiskt mysig dag. Till er som inte firade hoppas jag att ni fick en fin, helt vanlig tisdag. Jag var en av dom som inte firade med någon. Jag hade fullt upp med annat hela dagen. Var i skolan tills eftermiddagen, grejade hemma och hämtade även min nyckel till den nya lägenheten. Väl hemma, klockan 21-något, tog jag lite kvällsmys för mig själv. Släckte ner hela lägenheten, tände levande ljus, gjorde ordning en kopp te och kröp ner i soffan under en filt och lyssnade på poddar. Jag hade sällskap av de bästa alla hjärtans dag-dejterna - kissarna.

Den 14de februari har många gånger väldigt mycket känslor laddat kring sig. På något sätt har det nästan blivit fult att inte ha en person att fira kvällen med. "Vad ska du göra? Jaha, nähä ingenting alltså. Där ser man. Har du ingen dejt? Nähä oj, ska du vara ensam?". Ja, jag ska vara ensam. Kanske för att jag vill, kanske för att jag inte vill. Oavsett anledning så blir jag så besviken när ordet "ensam" alltid ska peka mot något negativt. Själv valde jag att vara ensam det här året. Fick ett samtal från min mamma där hon lät lite orolig över att jag på riktigt satt ensam hemma på alla hjärtans dag. Mitt svar blev kort och enkelt "det är viktigt att älska sig själv ibland också".

Med det sagt så vill jag också passa på att uppmuntra er till att skänka en liten slant eller två till någon som behöver det. Kanske är det den här veckan som du blir fadder åt ett utsatt barn? Kanske är det idag du bestämmer dig för att bli månadsgivare till Hjärt- & Lungfonden? Eller varför inte Hjärtebarnsfonden? Kärlek till er! ♥

Likes

Comments