Header

Hej på er! Jag har en ledig måndag, vilket verkligen behövdes efter gårdagens fruktansvärt stressiga arbetspass. Jag har idag jobbat som sjuksköterska i 105 dagar nu (ja jag kollade upp det hehe) och igår var första gången jag på riktigt ville låsa in mig någonstans och gråta en skvätt. Har nog aldrig känt mig otillräcklig som igår. Både gentemot mina patienter och gentemot min undersköterska som jag jobbade med. Men tillsammans löste vi det, hon och jag tillsammans med hjälp av fantastiska kollegor från avdelning 7.

Men nog om det! Blev ingen sovmorgon trots att jag är ledig idag. Klockan 07 steg jag upp för att duscha, äta och göra Bilbo redo för att kunna åka in till veterinären med kort varsel. I helgen gjorde han nämligen illa en klo på sin vänstra framtass och jag fick rådet av veterinären att få en akuttid idag, måndag. Så fort djursjukhuset öppnade sin telefonkö ringde jag. Fick en tid i förmiddags och Bilbos lille klo blev inspekterad. Lyckligtvis så behöver klon troligtvis inte opereras bort, utan veterinären tror att den kommer växa ut och bli bra igen på egen hand. Återbesök om en vecka och så länge smärtlindring, inflammationsdämpande läkemedel och sårrengöring dagligen med natriumklorid och klorhexidinsprit. Älskade hjärtegull!

Under tiden som jag var hos veterinären ringde det på min telefon. Hela förmiddagen har jag suttit som på nålar då jag väntat på att få besked om en lägenhet jag sökt. När jag såg att det var Stångåstaden (hyresvärd i Linköping) som ringde blev jag såklart dundernervös. Damen i luren sa "Dom som hade mer poäng än dig har tackat nej till lägenheten så.." och sen slutade jag lyssna. För då förstod jag att lägenheten var min om jag ville ha den. Jag avbröt henne troligtvis när jag vrålade "JAG VILL HA DEN!". 

I oktober 2018 kommer lägenheten, som just nu håller på att byggas, att vara redo att flyttas in i. Det är alltså en nyproduktionslägenhet jag fått tag på. Det är en tvåa som kommer ligga i stadsdelen Vasastan vilket är nära centrum och några minuters cykelavstånd till sjukhuset. Det kommer vara ekparkett i hela lägenheten (klinker i badrum och hall), jag får kombinerad tvättmaskin och torktumlare i badrumme. I köket kommer det finnas inbyggd mikro, varmluftsugn och diskmaskin. Lägenheten har en öppen planlösning mellan kök och vardagsrum, vilket kommer passa perfekt för katterna (desto mer busyta till monstrena), men sovrummet är ett separat rum. Som grädde på moset så kommer det att finnas en balkong som vetter mot en mindre, lugn gata med (vad jag tror) morgon- och förmiddagssol.


Det här var precis vad jag behövde. Lite goda besked och något att verkligen se fram emot efter den här hittills rätt tuffa hösten. Jag bubblar av lycka just nu, och i kväll kommer en vän över för att skåla med just bubbel tillsammans med mig!

(på bilden är Bilbo till vänster och tydligen ger oss en flört, och så sitter Zia till höger - båda cirka 1 år gamla på denna bild)

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

För att vara någon som har så nära till att skriva, så har jag haft svårt att få fram mina ord. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag tänkt tanken på att sätta mig ner och skriva det här. För det är såhär jag som bäst bearbetar saker. Det är i skrift som jag får ordning på mina tankar och det är i skrift som jag får grepp om det jag är med om i livet.

För ett tag sedan skrev jag om att en kär anhörig tyvärr gått bort. Nu skriver jag samma sak igen, för andra gången. Ännu en person som funnits i mitt liv sedan så länge jag kan minnas har nyligen somnat in han med. Ni kan säkert tänka er kaoset som sker i en persons själ när två människor försvinner så tätt inpå. Jag har ännu knappt förstått att jag aldrig mer kommer få se momsing spela kort och se henne skratta. Nu ska jag försöka inse att jag heller aldrig mer kommer få se honom sitta i sin fåtölj, nöjd men på ett lite buttert sätt. Sådär som han var ibland.

Det är med en surrealistisk känsla som mitt liv ändå fortsätter som vanligt. Jag dricker mitt te som vanligt, jag går till jobbet som vanligt och när jag kommer hem väntar katterna innanför dörren som vanligt. Hur kan någonting ha förändrats så mycket, men samtidigt så lite?


Mitt i kaoset bjuder dock livet fortfarande på skratt. Och det blir bättre. Det får bara ta lite tid.

Likes

Comments

Hej på er! Jag har haft en alldeles fantastisk dag. Verkligen. För första gången på länge så har jag en väldigt ledig vecka och idag var det första dagen av denna ledighet. Efter att ha haft en intensiv period med mycket jobb och väldigt lite ledighet så var det verkligen dags att få pusta ut och inte klä sig i landstingets vita pyjamas. Jag har också haft det rätt tufft personligt de senaste dagarna på jobbet. En kär anhörig har tyvärr somnat för att aldrig vakna igen vilket har varit svårt att få ur tankarna på jobbet där döden på ett sätt alltid är så närvarande. Så, av olika anledningar är det skönt att inte se sjukhuset på ett litet tag nu. Skönt att kunna få gråta lite utan att låsa in sig på jobbets toaletter för att sedan möta patienter med lätt röda ögon.

Idag har jag haft en dag där jag bara tagit hand om mig själv och gjort saker som jag mår bra av. Jag vaknade upp bredvid mitt favoritsällskap, vilket bara där gör dagen så mycket bättre. Åkte sen hem till stan och mig själv för att ganska snart lämna hemmet igen för att träffa min massör för en timmes massage. Två omgångar hos honom har gjort underverk för mina axlar och min nacke! Senare träffade jag en vän på lunchbuffé och vädrade lite tankar och känslor tillsammans med henne. Mycket sjuksköterskesnackmdå vi båda tog examen tillsammans i somras. Vid halv två tiden var hon tvungen att lämna för att åka till jobbet och då gick jag hem. Har sedan dess varvat mys och bus med katterna, tittat på serier, ätit en god middag och storstädat lägenheten. Nu sitter jag här framför datorn med en kopp te och har akustisk gitarr igång på Spotify. Balsam för själen, som man ibland säger.

Under tiden som jag städade insåg jag att jag inte berättat för er att jag äntligen har fått förstahandskontraktet på lägenheten! Jag har visserligen bott här i ett halvår nu men inte förrän nu är det faktiskt min lägenhet. Det känns väldigt bra! Så nu kan jag äntligen säga att denna etta är bara mitt kryp in. I och med detta måste jag ju också faktiskt visa er hur jag bor - för det har jag ju inte heller gjort. Lägenheten är belägen mitt i centrum, den har en liten hall, ett litet badrum, en kokvrå och ett större rum med väldigt högt till tak. Ut mot gatan mellan Gyllentorget och Trädgårdstorget har jag tre stora fönster och vänster om dessa har jag en 140 cm stor loftsäng som katterna kan komma upp till via sin klätterställning. Detta tycker dom förövrigt är helt amazing - att kunna springa upp och ner till en högre höjd är kalaskul tydligen!

en liten inblick av mitt hem

Likes

Comments

Här om natten hade jag en otroligt obehaglig dröm. Sedan jag var liten har jag haft stor respekt för vatten. Jag lärde mig simma senare än resten av klassen, jag vågade aldrig pröva livräddningssimmet i skolan då jag tyckte djupet på vattnet var otäckt och än i dag håller jag för näsan när jag ska doppa huvudet. Jag älskar att bada, men under kontrollerade former kan man väl säga.

Min pappa och hans sambo har en båt nere i Sommen, Tranås. Ett par gånger sådär har jag hängt med ut med båten och även sovit över i den. Så länge jag har en flytväst på mig så känner jag mig trygg ifall jag av någon anledning skulle falla i. Den här båten var med i min dröm. Jag och min bror skulle av oklar anledning ta en tur med båten en eftermiddag. Scenen utspelade sig kanske 1-2 månader framåt i tiden, för hösten hade verkligen börjat komma. Ni vet- lite mörkare och gråare ute, vi hade både tjocka kläder och jackor på oss för det var kyligt. När vi stiger på båten säger jag till min bror "Vi måste ha flytväst", varpå han är nonchalant och tycker jag är löjlig. Jag minns att jag i drömmen grävde runt nere i skuffen i båten (om det nu kallas så, ingen aning hehe) och försökte leta fram två flytvästar men det fanns inga överhuvudtaget. Konstigt tyckte jag. Hur som helst så fick jag ge mig med flytväst och vi lämnade vår plats i hamnen. Vi kom inte långt ut på sjön förrän vi nästan flög fram i båten. Vi hade kraschat i något. Och båten började ta in vatten fort. Samtidigt så började sjön att storma. Ni som känner till Sommen vet att detta är väldigt osannolikt. Sommen är en väldigt lugn sjö med knappast några stora vågor. Men i drömmen var vågorna så stora att de vällde över relingen vilket såklart fyllde båten med vatten ännu snabbare.

Mitt i kaoset minns jag att jag i drömmen tänker "Fan. Jag har ingen flytväst och jag har massor av kläder på mig. Jag kommer aldrig orka simma i land såhär". Sen går allt väldigt fort. Jag tappar bort min bror, och bland det sista jag minns av min dröm är ett mörkt, stormigt vatten och jag som kämpar för mitt liv att inte drunkna.

Klockan 04:02 vaknar jag upp i min säng. Jag förstår direkt att det bara var en dröm men den extrema känslan av obehag finns kvar i bröstet. Av ren nyfikenhet (och för att försöka fördriva tiden tills pulsen lagt sig lite) så börjar jag googla på drömtydning av just båt som sjunker. För flera år sedan satt jag och Ann (pappas sambo) ibland vid frukostbordet ihop och pratade just om vad våra drömmar kunde betyda. Idag kan jag fortfarande få för mig att försöka tolka vad min dröm egentligen betyder. Just gällande den här drömmen menar majoriteten av de drömtolkningar jag hittar att det finns en inneboende rädsla att förlora en viktig person. Kanske ligger det något i det. På olika sätt. Jag har två släktingar som just nu är både gamla och väldigt sjuka. Där finns det självklart en oro som gnager. Sen finns det en person som trätt in i mitt liv på ett sätt jag inte riktigt hade trott, som jag är livrädd att förlora. 


Det är intressant det där med drömmar. Det kan betyda så mycket, samtidigt som det kan vara enbart strunt. Det beror väl lite på vad man själv väljer att tro. Just den här drömmen väljer jag att tro på tolkningen. Nästa natt? Då låter jag nog en dröm bara vara just en dröm.

Likes

Comments

Vilket trist väder vi har denna fredag. Min klocka ringde 06:45 och då spöregnade det. Nu är klockan dryga halv 10 och det regnar fortfarande. Kanske till och med lite mer än förut. Men vad gör väl det? Jag spenderar min lediga fredag på lite olika sätt. Nu på förmiddagen ägnar jag mig åt att tvätta och städa. På eftermiddagen kommer jag sadla om till kräftskivefix. Ikväll vid 19 tiden har jag och Cornelia bjudit in nära och kära vänner på en förhoppningsvis fantastisk kväll tillsammans! Det kommer bli hattar, god mat, kräftor (ja jag separerade god mat och kräftor medvetet) och snapsar!

I övrigt så har jag nu varit sjuksköterska i lite mer än 1,5 månad nu. Även om jag fortfarande från och till känner mig lätt förvirrad och hjärtat slår liiiite fortare på jobbet än vad det brukar göra hemma, så känns det i det stora hela SÅ bra. Sedan senast jag skrev om sjuksköterskeyrket så har jag inte kallat mig själv student en enda gång igen. Den ni! Och jag känner inte längre en konstigt känsla över att ingen kollar över mina läkemedel innan jag ger dom till patienterna. Så, någonting har ju faktiskt hänt på den här tiden. Inte bara arbetsmässigt, att jag börjar ha god koll på vår kärlkirurgiska vård och rutiner, utan även med mig själv och mitt självförtroende i att vara just sjuksköterska. Jag har såklart en väldigt lång väg att gå innan jag kan känna mig sådär riktigt kompetent och professionell, men tack vare fina och stöttande arbetskamrater har jag kommit en bit på vägen!

Likes

Comments

Här står jag, med båda mina fötter på golvet, och visar magen. Jag vet att i samma stund som ni ser den här bilden så kommer ni att ha en massa tankar. Varför har hon lagt upp den här? Vill hon ha uppmärksamhet? Varför visar hon upp sin kropp på internet? Vilken fin kropp hon har. Vilken ful kropp hon har.

Att vi reagerar på olika sätt och har olika tankar kring vad vi ser är ju en naturlighet. Och att vi gillar olika är precis lika naturligt som det. Samma sak med att vi ser olika ut. Vad är väl det att tjafsa om, egentligen? Så länge jag kan minnas har jag ständigt fått höra "vad smal du är!", "du borde gå upp lite i vikt", "du behöver ju inte oroa dig för att äta den där pizzan, du går ju inte upp ett gram". Det eviga tjatet om vikten. Om kroppen. Om figuren och om vad man stoppar i sig eller inte stoppar i sig. Det eviga rättfärdigandet för att "unna sig" eller låta bli. Jag är så trött på att höra det ena eller det andra om min kropp. Eller rättare sagt om vilken kropp som helst. Och jag är så trött på att höra att jag FÅR, bara för att jag ser ut som jag gör, "unna mig lite extra gott".

Jag förstår att det för det mesta är med välvilja som folk påpekar att man är smal. Det är ju trots allt något som generellt ses som något positivt - "det man ska vara". Men det som jag tror att många tyvärr missar är att, oavsett hur väl man än menade, så kan det byggas upp en enorm press på personen man sa det till. Jag har själv upplevt detta. För några år sedan fick jag ett par extra kilo på min kropp. Till en början så var det ingen big deal. Jag var fortfarande smal och de nytillkomna kilona gjorde sig knappt märkbara på min kropp egentligen. Välmenande kommentarer om min kropp fortsatte att komma så som det alltid gjort. Men sen hände nått. Det var som om en kanna med vatten blev full och rann över. Något kilo hit eller dit började synas. Min kropp var inte riktigt som den alltid varit. Och jag kände en enorm press att det här var fel - det här var ju inte jag. Plötsligt var min vikt och min figur en del av min identitet. Det är inte något jag är stolt över men det kändes som att jag inte var jag längre. På grund av några extra kilo på min kropp.

Nu i efterhand tror jag att dessa välmenande kommentarer var en stor anledning att vattnet i kannan forsade över. Och det är därför jag skriver det här. För att, från mitt perspektiv och mina tankar, belysa att oavsett vilken vikt eller vilken figur en person än må ha så behöver vi inte hela tiden prata om det. Kroppen är där. Den är helt fantastisk oavsett. Istället för att hylla hur den ser ut så kan vi väl hylla att den fungerar? Att hjärtat slår, att magen gör om mat till energi och att hjärnan låter oss känna känslor i alla olika dimensioner?

Så. Här är jag med min kropp. Och den är fantastisk oavsett form! 

Likes

Comments

Jösses vad livet har tagit fart. Två dagar efter att jag landat i Sverige stod jag vitklädd på universitetssjukhuset med en välförtjänt skylt som talade om att jag är sjuksköterska. På riktigt nu. Jag har legitimationen i handen och ansvaret ligger på mig. Det är en rätt häftig känsla, om en fortfarande lite overklig. Första veckan präglades av "ska ingen kolla mina läkemedel? får jag verkligen skriva under det där? vill ingen dubbelsignera min narkotika?". Att för första gången plocka ut ett narkotikaklassat läkemedel, utan att en handledare är med och dubbelsignerar, eller att få frågan av apoteket "Kan du skriva under? Du som är sjuksköterska", kändes himla konstigt men otroligt bra. Även om jag först av misstag svarade apotekaren att jag bara var student och inte fick signera hehe. Nu, ett par veckor in i mitt nya jobb, känns det mindre och mindre konstigt. Jag har på nått sätt börjat vänja mig vid ansvaret som följer med legitimationen och stundvis känns mitt jobb som det mest naturliga jag skulle kunna göra här i världen. Det måste väl ändå vara ett tecken på att jag valt rätt!

I övrigt har jag en väldigt trevlig sommar. Sol och bad, after works och pirriga känslor i magen. Går inte att klaga på livet!

Likes

Comments

Den här sommaren har jag gjort en resa som för alltid kommer ligga mig varmt om hjärtat. Tillsammans med tre helt fantastiska vänner har jag tagit mig 450 mil genom vänstra Europa, med tåg. Att ge mig ut i världen via tåg, med endast en ryggsäck och ett interrailkort, är något jag drömt om sedan jag var barn. Att äntligen ha möjlighet att göra den här resan kändes nästan overkligt. Nu i efterhand är det nästan som att det hela var en dröm, men icke. I nästan tre veckor var vi ute och reste och upplevde en del av världen tillsammans!

För den väldigt nyfikna så finns nedan en rätt så utförlig text av vad vi hade för oss i de olika länderna och städerna. För den lite mindre nyfikne kanske det räcker att kolla på bilderna. Enjoy!

Nederländerna
Det första landet vi inte bara åkte igenom utan också stannade kvar och sov. Totalt tog det oss 15,5 timmar att ta oss från Linköping till Amersfoort, Nederländerna. Vi bytte tåg i Malmö, Köpenhamn, Hamburg, Münster och Rheine. När sista tåget äntligen rullade in i Amersfoort var vi så lyckliga över att ha lyckats ta oss första, jobbigaste etappen, trots att vi fick byta rutt och ta ett annat tåg rätt plötsligt på grund av förseningar. Väl i Amersfoort väntade Hotel de tabaksplant på oss.

På morgonen begav vi oss direkt mot tågstationen för att resa vidare till Amsterdam som låg cirka 30 minuter med tåg bort. Våra förväntningar på Amsterdam blev helt krossade. Vi tänkte oss en rätt stökig, smutsig stad (oklart varför vi trodde så hehe). Istället möttes vi av en otroligt vacker stad som vi alla kom att älska. Vi gick runt i staden, gick på Body Worlds, åkte båt på kanalen och kollade upp vårt hostel. Vi bodde på hostel Orfeo som låg cirka 20 minuter med gång från centralstationen. Ett litet limegrönt rum med våningssängar. I rummet hade vi ett handfat och en spegel, men toalett och dusch delades med andra på hostlet. Kanske inte det fräschaste boendet men på något sätt tycket vi om det.

Vi passade på att gå på att verklige se staden när vi var där. Vi gick på flower market, Rembrandts square, I am amsterdam-bokstäverna, åt en glass i solen i Vondelpark och sen köpte vitlökssalami på en street market. På kvällen ville vi upptäcka Amsterdams uteliv. Vi började kvällen med en middag och livets godaste mojito. Lite varma i blodet tog vi oss till en coffeeshop och hängde en stund. Kring 23-tiden kände vi oss redo att besöka Red light district. Det var en konstig känsla att gå där, med nästan nakna kvinnor i "skyltfönster", som vinkade in folk till sig. Vi kände oss rätt snart klara med Red light och ville fortsätta kvällen med lite fest varpå vi tog oss till Rembrandts square och en bar. Vi drack billigt bubbel och hade trevligt. Till sist hamnade vi på en stor nattklubb och fick verkligen se Amsterdams nattliv!


Belgien
Efter Amsterdam tog vi oss vidare mot Bryssel, Belgien. Vi kom dit strax efter lunch och vår första känsla av Bryssel var otäck. Vi möttes av väldigt mycket poliser och beväpnade soldater. Inte direkt vad vi är vana vid hemifrån, så det var en lustig känsla. Vägen vi sedan tog mot vårt hostel kändes inte heller så trygg. Tänk er lite "slummen"-intryck av området. Vi alla tittade på varandra lite nervöst hehe. Men, det visade sig senare att vi hade tagit en rätt konstig väg och när vi väl kom fram så låg inte hostlet alls i ett skumt område utan väldigt centralt och själva området och hostlet (det hette BRXX5) var fräscht! Det här med att vara i en ny stad och inte hitta bra vägar haha. Hur som helst hade vi bara en natt planerade i Bryssel så vi ville göra det mesta av dagen. Prio ett blev att äta, då klockan började bli eftermiddag och vi hade bara ätit frukost. På en hörnrestaurang satte vi oss knäpptysta tills maten kom. När maten serverades blev vårt humör genast bättre och vi började prata med varandra igen haha.

Efter maten strosade vi runt på gatorna. Bryssel hade väldigt många mysiga gränder med chokladbutiker, som vi såklart gick in i. Carro och Linn köpte en hel del choklad, medan jag och Lisa nöjde oss med att mest kolla på den. Förutom chokladbutiker så tittade vi Grand place vilket var mäktigt och gick i souvenirbutiker. Återkommande i butikerna var en staty av en liten naken kille som kissade. Vi tog reda på att han kallades Manneken pis och verkade vara en känd staty i Bryssel. Såklart ville vi hitta den här lilla killen. Det tog oss cirka 1,5 timme dock. Vi ville prompt finna honom utan hjälp av google maps men alla vägbeskrivningar vi fick verkade inte leda rätt. Till slut, med hjälp av google, kom vi rätt. Statyn var komiskt liten i relation till vår möda att hitta den haha! Vi avslutade vår kväll i Bryssle med ett par öl på pub Poechenellekelder och som kvällsmat åt vi varsin våffla med diverse (allddles för mycket) goda saker på.

Frankrike
Vårt första stopp i Frankrike blev Paris. Egentligen hade vi inte tänkt att åka dit, utan istället åka mot Schweiz, men vi ändrade rutt där någonstans på vägen i Belgien. Det allra första vi gjorde när vi kom till Paris, efter att ha checkat in på vårt hostel St: Christopher Inn, var att sätta oss på en uteservering. Hittills hade det blivit väldigt mycket öldrickande, vilket inte är så dumt, men nu var vi sugna på att dricka vin och tanken på att dricka vin på en gata i Paris lockade något otroligt. Första sippen var också helt otrolig! Vår första kväll i Paris var från början helt oplanerad. Någon av oss, minns inte vem, hade sett en skylt "två mojito för priset av en" i baren på vårt hostel så vi tänkte "Varför inte", och gick dit. Två eller tre drinkar senare sätter baren upp ett beer pong bord och bartendern bjuder oss på öl för en omgång. När vi spelar möter vi en kille som heter Igor som var från Ukraina som också bor på hostlet. Han visste hur man kunde ta sig till Eiffeltornet via tunnelbanan och i vårt inte längre så nyktra tillstånd kände vi att det var en fantastisk idé att åka dit - och det var det också! Vi kom tyvärr för sent för att få gå upp i tornet men det gick ingen nöd på oss. Vid midnatt låg vi på gräset under Eiffeltornet och snackade strunt med ett par amerikanare som också var ute och tågluffade. Det var en magisk känsla att ligga där och se tornet blinka i mörkret. Så magiskt att vi höll på att missa sista tunnelbanan hem!

Dagen efter gick vi upp tidigt för att bege oss till Disney Land! Vi, fram för allt jag och Carro, var som barn på nytt. Nästan så vi studsade på plats när vi stod still haha. Lyckan var total när vi väl kom innanför grindarna och såg slottet framför oss! Vi spenderade så gott som hela dagen i parken och vi åkte alla berg- och dalbanor som fanns såklart. Tyvärr tyckte vi utbudet av åkattraktioner var lite för litet, men parken i sig för 5/5 tack vare all energi som är nerlagt på att skapa olika teman i parken, där miljöutsmyckningen var väldigt imponerande. Himla roligt besök i alla fall! På eftermiddagen/kvällen ville vi tillbaka till Eiffeltornet och denna gång kunna gå upp också, så vi tog tunnelbanan direkt från Disney Land till den hållplats som var närmast tornet. Utsikten är så vacker, särskilt när mörkret börjar falla. Vi var där så pass sent så det hann bli midnatt när vi stod i tornet och därmed började det att blinka medan vi var där uppe. Sjukt fint!

Nästa dag var det dags att bege sig från Paris, MEN vi skulle ta ett nattåg så vi behövde fylla ut dagen med aktiviteter. Vi kom överens om att ta en hop on hopp off bus och se sevärdigheterna i Paris. Staden är ju gigantisk så att gå var inte ett alternativ haha. Vi åt crepes, kollade på operahuset, Louvren, Notre dame och Triumfbågen (vi gick även upp i Triumfbågen och tittade på utsikten). Det tog hela dagen att ta sig runt överallt, trots att vi åkte buss. När klockan närmade sig 21 hade vi ätit middag och var redo att spendera en natt på ett tåg mellan Paris och Nice.

På morgonen vaknade vi upp med hav och palmer utanför tågfönstret. Nu var vi på franska rivieran! Vårt hostel i Nice hette Belle Menieure och det var ett litet gulligt hus som verkade ägas av en trevlig, lite äldre kvinna. Första dagen i Nice slängde vi in ryggsäckarna i vårt rum (det första utan våningssängar!!) och gick raka vägen mot havet. Och det var verkligen raka vägen. 10 minuters gång, rätt ner på en gata, från vårt hostel låg stranden. Vilken syn det var! Strålande sol, inte ett moln på himlen och klarblått vatten precis nedanför oss. Så bra vi mådde just då hade vi nog inte mått på länge. Lyckan lyste verkligen i allas ögon!

Dagarna i Nice var underbara. Planen var att Nice skulle vara som en paus i luffandet och turistandet, ett ställe att ladda batterierna lite och få lite sol på våra väldigt vita kroppar. Och så blev det. Vi unnade oss väldigt god mat, plockmiddagar på stranden och många timmars slumrande på stranden i solen. Fanns inget mer att begära i livet där och då! En av dagarna bestämde vi oss för att hyra cyklar. Vi hade hört att det fanns en mysig by straxt utanför Nice som hette Villefranche sur mer och som hade en rätt trevlig cykelväg till sig. Dit tog vi oss. Man cyklade upp i bergen rätt högt, vilket var rätt svettigt i värmen, men verkligen värt när vi väl var framme. På plats åt vi middag vid havet och badade.

Under tiden vi var i Nice var det även midsommarafton, vilket vi självklart skulle fira! Dagen till ära tog vi tåget till Monte Carlo, Monaco, och dukade upp en midsommarlunch på en stenmur en bit upp på en klippa/höjd så vi fick utsikt över staden och hamnen. Som vanligt så var vädret betydligt sämre just på midsommarafton haha.. Tydligen ingen skillnad vart man i världen befinner sig hehe. Men temperaturen var varm så det var inga problem att spendera dygnet utomhus. Vi åt vår lunch, drack bubbel och tog oss sen ner mot en betongtrappa som agerade badplats. Där fortsatte vi dricka vin, lyssna på musik och titta på havet. En fransman kom fram till oss och hade känt igen vår svenska. Tydligen hade han en svensk vän som bodde i monaco och som han tidigare under dagen firat midsommar med. Han ringde sin svenska vän, som efter typ 20 minuter dök upp med ännu en svensk. Det bästa av allt var att dom hade tagit med sig snaps till oss så att vi skulle få fira midsommar på svenskt vis med nubbe och små grodorna - så roligt! Midsommarkvällen spenderade vi sen i Nice med middag på stranden i solnedgången och dans på en salsaklubb. Ett annat sätt att fira midsommar på än vad jag gjort tidigare hemma hehe!

Italien
Vårt sista land att besöka blev Italien och där gjorde vi en del stopp. Den första staden vi besökte var Genua, en stad vi egentligen inte kände att vi från början verkligen ville se men det blev lite tvunget att åka dit för att "mellanlanda" för att ta sig vidare till nästa stopp. Vi var ändå rätt taggade sen på att åka dit, för vi hade läst att det var en hamnstad och på bilder såg det väldigt vackert ut. När vi kom dit blev vi dock lite besvikna. Det såg inte alls ut som vi hade tänkt haha.. Det kändes lite smutsigt och många byggnader var trasiga och igenbommade. Inte alls den där vackra staden vi hade googlat fram heh. Men men, vi knallade till vårt hostel som låg kanske 15-20 minuter bort från tågstationen. Inte så långt kan man tycka, men det låg högst upp av en väääldigt lång uppförsbacke som kändes som en evighet att gå upp för med ryggsäckarna. Lagom varma kom vi fram till hostlet (Castle Hostel). Det var dock värt mödan. Väldigt mysigt hostel som faktiskt påminde om ett slott. Stenmurar runt och lite torn. Väldigt fräscht också! Vi bodde i ett 6 personersrum tillsammans med en amerikan och en spanjor. Amerikanen var himla trevlig medan spanjoren var mest jobbig. Höll på och tände lamporna när vi försökte sova och visade ingen respekt för oss andra som bodde i samma rum.

Hur som helst. I Genua gjorde vi egentligen inte så mycket. Det var ju trots allt midsommardagen. Vi gick runt i hamnen, kollade lite vid den afrikanske marknaden som var just då, satt på en uteservering och drack läsk, låg på en parkbänk och vilade ögonen lite och letade efter matställen. Vi åt bland annat vår första italienska pizza vilket var gudomligt gott.

Dagen efter åkte vi till Venedig. Det tog ganska lång tid att ta sig dit, så även om vi åkte från Genua på morgonen kom vi inte fram till Venedig förrän lunchtid/straxt efter lunch. Väl där möttes vi av både åska och regn tyvärr. Medan vi väntade ut regnet gick vi in i en "butik" där man kunde designa sin egen magnumglass. Det blev väl mer eller mindre vår lunch för dagen haha.. Väldigt gott! Regnet slutade rätt snart och vi gick runt på gatorna och i Venedigs gränder. Det fanns såklart mängder av souvenirbutiker som vi kunde döda lite tid i medan vi väntade på att vädret skulle lätta. Jag såg en vinkork i ett skyltfönster som jag bara var tvungen att ha med mig hem, oavsett hur mycket den kostade, så jag gick in och köpte den. Hur mycket den kostade vill jag knappast dela med mig hehe.

Det dröjde inte länge till vädret sprack upp och vi fick lite sol på oss. Lagom tills dess började vi bli ölsugna och även hungriga. Först satte vi oss på ett mysigt ställe och tog en öl, för att sedan leta reda på en restaurang. Vi gick över en liten bro och in i en liten liten gränd, och där fanns ett växtbeklätt valv som jag av en slump tittade in i. Tvärstannade och bara "HÄR SKA VI ÄTA". Där inne låg en mysig uteservering med massa växter kring borden. Sagt och gjort satte vi oss och mättade magarna. Senare på kvällen skulle vi ta ett nattåg från Venedig till Rom, och i väntan på att klockan skulle slå 00:08 (när tåget skulle avgå) köpte vi lite frukt och lite öl, satte oss på en trappa ner mot en av kanalerna och satte igång lite musik. En bättre kväll i Italien helt enkelt!

Första dagen i Rom var varm. Det var 35 grader i skuggan och inte ett moln någonstans. Såklart härligt med bra väder, men att gå runt på gatorna i en storstad i stekande hetta är inte att rekommendera. Men vi gjorde det, för vi ville ju inte missa staden bara för det! Vi tog oss till Vittoriano, Colosseum, St Peterskyrkan och änglarnas bro innan vi var nöjda med dagen. Vi hade ju trots allt GÅTT mellan alla sevärdheter så både fötter och huvud värkte. När vi var i St Peterskyrkan gick vi upp till toppen av kyrktornet och kollade ut över Rom på höjd. Så fint! Andra dagen i Rom tog vi oss ut "på landet", till en stad som heter Frascati. Det tog cirka 20 minuter att ta sig dit med tåg, och planen var en rundtur i stan och sen ut på en vingård där. Under rundturen berättade vingårdsägaren lite om staden och dess historia, vi fick smaka på lokalt bröd och prochetti (hur gott som helst). Vi fick sedan skjuts ut till vingården som hon drev tillsammans med sin familj. Där fick vi lära oss om druvorna som används, om hur de tillverkar vinet, om deras lagring nere i jordkällaren och såklart även smaka på deras viner. Väldigt trevlig aktivitet ute på ett så himla fint ställe. Vi alla kände att vi gärna hade stannat kvar där på den där gården, istället för att bo i Rom med sina typ 3 miljoner invånare. Vinet vi fick smaka var deras egna och det vita var så gott att jag var tvungen att köpa med mig en flaska hem. Som avslut på vår utflykt till Frascati blev vi bjudna på lunch "i stan". Väl tillbaka i Rom ägnade vi eftermiddagen och kvällen till att äta lite avslutningsmiddag på en lite finare restaurang. Det var Linns sista dag på resan då hon åkte hem lite tidigare än oss andra, så vi lyxade till det lite. Efter middagen gick vi till Fontana di Trevi och tillsammans kastade vi i varsitt mynt och la en önskan.

Morgonen därpå följde vi Linn till flygplatsen i Rom och kramade henne hejdå. Stämningen när hon försvann i gaten var lite ledsam. Det kändes verkligen att det var en person som fattades på resan. Men vi ryckte upp oss, tog oss till resans sista stopp - Neapel. Även här bodde i tillsammans med andra i ett 6personersrum och det var ett fräscht hostel vi hittade. När vi kom till Neapel var vi vääldigt hungriga så vi frågade en av dom som jobbade på hostlet om han kunde rekommendera ett bra ställe nära. Vi fick ett namn och en vägbeskrivning på en karta. Men, hur vi än gick och försökte hitta dit så kom vi inte rätt. Tog en evighet, men när vi väl kom rätt så var det knökfullt och dom pratade ingen engelska alls haha.. Såå det var inte alls lätt att äta där, varpå vi bestämde oss, trots hungrande magar, leta vidare. Vi hittade en pizzeria i en gränd och det fick bli vår lunch! Beställningen där blev rätt komisk. Kvinnan som tog emot oss pratade knagglig engelska så ett tag undrade jag om jag skulle få något annat än torr pizzabotten och champinjoner på min pizza haha. Men hon satte beställningen felfritt, tack och lov!

Vi stannade i Neapel i två nätter. Vi gjorde egentligen inte jättemycket sightseeing i staden, utan vi mös mest och ville komma åt de sista soldagarna på resan. En av dagarna tog vi en buss ut lite utanför stadskärnan för att hitta till en strand vi fått tips av. Vi bad busschauffören att säga till vid en viss hållplats för att vi skulle hamna rätt. Tyvärr sa han nog inte till riktigt där vi ville, utan för tidigt. Vi tror det blev en miss i kommunikationen om vilken strand vi skulle till. Istället för en lång, mysig strand så hamnade vi på en minimal strand där det knappt fanns plats att ligga och med glassplitter i strandkanten. Lite besvikna tog vi rätt snart bussen tillbaka in mot stan, för att istället lägga oss nere i en liten hamn som låg centralt. Man fick visserligen ligga på stenplattor och bada från en trappa, men betydligt bättre än att få glas i fötterna hehe. Solen värmde ju lika bra där så vi var ändå rätt nöjda! Samma kväll åt vi middag på en uteservering nere vid vattnet och jag fick mitt livs starkaste grogg. Tror det luktade alkohol två bord bort från mitt glas haha!

Dagen därpå tog vi en taxi till flygplatsen i Neapel och flög sedan hem till Skavsta, Svergie. Därifrån hade vi bokat en buss som tog oss raka vägen till Linköping. Första natten i min egen säng går inte att beskriva!

Likes

Comments

De sista poängen trillar in och det sista firandet närmar sig. Hittills har vi skålat och skramlat för den sista tentan, för det sista på schemat och för den sista sittningen. Kvar består en sista, stolt hyllning till oss själva. Examensceremonin på lördag. Ett tillfälle då vi kan, för första gången, kalla oss för sjuksköterskor. Ett tillfälle som vi ska sträcka ordentligt på våra ryggar och äntligen ta emot sjuksköterskebroschen!

Den här terminen har gått så otroligt fort. Jag minns i januari att jag sa till mig själv att göra den här terminen minnesvärd. Jag sa till mig själv att verkligen njuta av de sista månaderna som student och ta vara på den här tiden tillsammans med mina klasskompisar - för som ni känner igen så kommer aldrig tiden som student åter. Det har jag också gjort. Så mycket roligt som vi har gjort tillsammans och så många minnen som skapats. Tack vare sjuksköterskeprogrammet har jag träffat vänner för livet. Vänner som jag tillsammans med kommer rädda liv. Vilken häftig känsla!

En annan häftig känsla är att jag om 4 dagar sitter på ett tåg bort från Sverige tillsammans med Carro, Linn och Lisa. Mina tjejer som finns där både när vi är glada, ledsna eller helt enkelt förbannade på varandra. Tillsammans ska vi göra en resa som jag har drömt om sedan jag var liten och en släkting till mig berättade om att han gjorde när han var ung. Han berättade att han tågluffade genom Europa på ett Interrailkort. Redan i den stunden (kan jag ha varit 10 år?) visste jag att jag också ville göra det. Så, på måndag klockan 06:69 avgår ett tåg från Linköping resecentrum och vidare ut från Sveriges gräns. Det känns fortfarande så overkligt att jag, på måndag, inte bara startar en resa som jag drömt om i cirka 14 år utan jag är också klar sjuksköterska. Så, de här sista dagarna består av att fixa det allra sista. Både inför examen och inför resan. Även lite mental förberedelse. Vi alla fyra som åker på luffen är väldigt planerande människor egentligen men under den här resan övar vi på att "ta det som det kommer". Vi har bokat in ett enda boende hittills och det är för första natten. Det känns lite ängsligt men ändå spännande!


Och just ja - nu för tiden har jag två ettåringar här hemma. Jag pratar såklart inte om några ungar (såna vill jag inte ha riktigt än), jag pratar såklart om kissarna. I tisdags fyllde Bilbo ett år så nu börjar han också bli en stor kisse!

Likes

Comments

Känner ni igen känslan av att ni är lite osäkra på en sak? Att ni kanske tror det är rätt, men magkänslan säger er något annat? Trots att magen säger åt er att gå åt ett annat håll så envisas ni med att fortsätta i samma riktning? Och känner ni då igen känslan när ni faktiskt låter den där gnagande känslan börja styra, och plötsligt så bara vet ni att det var rätt att avvika från er väg - för att ta en helt annan?

Livet i dess härlighet rullar på. Sjukligt fort. Jag vet knappt vad jag har haft för mig i april förutom att äta, sova, befinna mig på praktik eller syssla med skolsaker. Tror inte en månad någonsin gått SÅ fort. Jag har, sedan länge, haft en lång to-do lista för aprilmånad och ett tag kändes det som lite av en omöjlighet att orka med alla dessa måsten under en väldigt kort, intensiv period. Men - det gick. Riktigt bra också. Under 8 dagar hade jag både praktiska och teoretiska NKSE-examinationen, jag skulle försvara mitt och Ottos examensarbete och så skulle vi opponera på en annan grupps examensarbete. Förutom detta hade jag även praktik 7 av dagarna. Med andra ord blev det tidiga mornar och sena kvällar, utan ledighet.

När allting var avklarat väntade fem dagar i Uppsala på mig, vilka jag spenderade med mina favorittjejer. Få personer ger mer energi än vad dom tar och dessa är några av dom. Våra fem dagar bestod av en blandning av mys, fest och häng. Vi har turistat (bockat av bland annat domkyrkan och slottet), vi har ätit hur mycket mat som helst, vi har legat nyvakna i sängen och skrattat tills vi fått ont i magen, vi har druckit en hel del vin och öl, vi har strosat runt i Uppsala stad tills våra fötter värkt, ätit lite för mycket chips och ostbågar, vi har dansat på nation och vi har upplevt ett Valborgsfirande utan dess like a la Uppsala-style. I vanlig ordning när jag träffar dessa tjejer så känner jag mig uppladdad. Plötsligt är det som att någon bytt batteri på mig och jag vill göra så mycket och blir så lycklig. Vilken lyx att ha vänner som får en att känna sig såhär!


Imorgon ska jag rocka min allra sista dag på min allra sista praktikplacering - efter imorgon kan jag slänga skylten med "Sjuksköterskestudent" käpp rätt åt h* och snart ersätta den med "Legitimerad sjuksköterska".

Likes

Comments