Jag trodde aldrig att jag skulle köpa en liten ryggsäck. Jag minns att jag alltid skrattade åt mammas (wow, schysst dotter huh) som hon hade förut, men nu när det blivit trendigt har jag börjat tycka det är riktigt ballt. Hur töntigt att man börjar gilla saker pga trend?? Hur som helst, denna köptes på 2hand för 20 kronor. Fejk-pälsbollen hängde jag på själv!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

4 av 5 av "järngänget" (haha, vad kallar man dem man umgåtts med de senaste 15 åren typ??) gjorde en helgutflykt till ett av våra landställen, denna gång Kolsva. Vi köpte med oss mat och drack vin och spelade kubb och skrattade. Verkligen välbehövligt! Och det blev (för min del i alla fall, alla andra kämpar fortfarande på) ett startfirande på en hel månads semester. Så jäkla skönt!

Likes

Comments

Har fått en sån stor kärlek för scarfes i alla dess former; i håret, runt halsen, runt ankeln eller knuten runt brösten som en topp. Har några stycken, men det är svårare än man tror att få till det, haha. Vill ju att det ska se effortless och avslappnat ut. Får bli att stå framför spegeln och öva!

Likes

Comments

Fish net socks, Bikbok, för endast 19 (!) sek! Klicka på bilden för att länkas till hemsidan.

Fisknäts-trenden gällande strumpbyxor kunde väl ingen missa, eller? Jag var inte tillräckligt snabb att införskaffa mig ett par (och när det gått för lång tid tycker jag bara det känns konstigt att köpa, jag känner mig som en tant som försöker vara trendig lol). Men nu har jag faktiskt fått upp ögonen för strumpvarianten. Och JA jag vet att det är exakt samma grej och att de blev populära samtidigt. Men jag tycker ändå inte att hela Stockholm har gått runt med dessa, som folk gjort med strumpbyxorna. Så jag är mer än sugen på att skaffa mig ett par att antingen ha i sneakers eller klackar. De som jag länkade ovan är från Bikbok och de råkar vara på rea. Kap!

Likes

Comments

Dessa bilder är hundra år gamla, men snubblade över dem nu igen. Detta var mina, utan tvekan, mina favoritsaker från min garderob för några år sedan (även fast jag aldrig, aldrig, ALDRIG använde klackarna haha). Inser nu att väskan är spårlöst försvunnen, vilket suger. Den är verkligen så himla fin; svart + guld + mocka. Jag minns att den hade börjat "smula sönder" en del, i och med att det är min mammas gamla, men jag tror verkligen inte att den slängdes. Jag har ju noll koll på vad jag har i min garderob, så jag borde ta en regnig dag och verkligen göra en stor rensning av allt. Då kanske väskan dyker upp igen.

Likes

Comments

Contains affiliate links

Är så sugen på att köpa ett par retro-solglasögon. Alltså, det behöver inte nödväntigtvis vara supermegaretro men något åt det hållet i alla fall! Har varit sugen på ett par med gult, genomskinligt glas ett bra tag nu - men det verkar som att hela Stockholm också är sugna, för alla är slut. Detta med instagram/tumblr-trender haha. Gal1. Hur som helst. Inlägget innehåller länkar, så bara klicka på bilderna för att komma till glasögonen! Puss och hej.

Likes

Comments

Alltid när något är som bäst, sker något som får det att förstöras. Det är som att naturen försöker balansera upp nivån av glädje du känner, genom att barskt ta ner dig på jorden igen.

När man var liten och sprang som snabbast, snubblade man plötsligt och skrapade upp knäna.

När man sitter med sina vänner och dricker vin tappar man plötsligt glaset och skär upp handen.

När man är på konsert är det plötsligt någons äckliga händer som utan tillåtelse tar på ens kropp.

Jag har egentligen inte mycket att säga som inte redan känns platt och uttjatat. Men jag är så jävla trött på att folk (läs: män, pojkar, snubbar, gubbar) ständigt ska förstöra för oss andra, icke-män. Jag är så jävla trött på att läsa nyhetsuppdateringar om våldtäktsförsök, händer under kjolar och tvångskyssar. Och jag hatar, med varenda cell i min kropp, att mina känslor gentemot dessa händelser börjar trubbas av. Det är som att mitt psyke går in i någon slags motreaktion mot allt det hemska, och denna motreaktion stavas nästan nonchalans. Men nonchalans är livsfarligt - bokstavligen. Och det är därför som jag påminner mig själv om det som sker. För samtidigt som min frustration och min hopplöshet gror under min hud, så växer då också hoppet. Jag älskar att se diskussionerna som skapas, jag älskar att det är rätt i tiden att inte sitta tyst och blunda. Jag älskar solidariteten som de vettiga människorna i världen visar varandra.

Vi alla måste bara se till att ha hjärnan och hjärtat på rätt ställe.

Likes

Comments