Header

Jag har sedan i fredags kväll legat hemma med feber. Inte så förvånande med tanke på februari + mitt immunförsvar, men usch fy blä vad jobbigt det är. Idag är seriöst den första dagen som jag känner en någorlunda livsglädje. Så himla skönt! När jag tänker tillbaka på det så var det nog inte supersmart av mig att pusha kroppen i lördags kväll genom att gå på fest då - men ibland måste man prioritera. Och jag prioriterade att ha roligt haha. Vilket jag verkligen verkligen hade! Så fick jag ta och bita i det sura äpplet och kompensera med att sitta på soffan och stirra in i väggen några dagar efter det istället. För det är bokstavligen vad jag har gjort.

Hur som helst. Ska fortsätta att vila upp mig denna dag och komma ihåg att jag fortfarande inte är frisk bara för att jag känner mig friskARE. Det är annars så typiskt mig att försöka komma ikapp med de där sakerna jag inte kunnat göra när jag legat hemma (plugga, dammsuga, byta lakan, plugga ännu mer, springa ett maraton, planera livet etc.). Men jag ska ta det lugnt. Promise.

Likes

Comments

Godmorgon!
Sovmorgon med första lektionen 10.30 utnyttjas med en lugn och ro. Lite mys med katten, kaffe, god frukost och ingen stress. Överambitiös som jag var igårkväll satte jag klockan lite överdrivet tidigt för att jag skulle plugga nu på morgonen - men det sket sig totalt. Lika bra det, typ. Ikväll ska jag iväg till Solna för "bokklubbsmöte" med några kompisar. Läsnördar är vi (surprise, liksom) och nu ska vi diskutera vad vi tycker och tänker om det vi läst. Ha en bra torsdag!

Likes

Comments

Dagen har bestått av skoldag, test av ny restaurang på matkortet (betyg: godkänd), sol, skam över att gå runt i solglasögon i februari, islatte, lite samhällsplugg, bläck på hela händerna (min bläckpenna bestämde sig för att gå sönder och färga av sig ö-v-e-r-a-l-l-t) och nu även en spontan anmälan till högskoleprovet. 450 kronor fattigare men kanske en utbildning rikare, vem vet? Har ju tyvärr en tendens att underprestera något extremt på "stora" prov; så som högskoleprov/nationella. Detta bådar ju verkligen inte gott inför livets kommande tentor insåg jag nu. Ajdå..

Likes

Comments

Jag har ju sannerligen ett resting bitch face, haha. Det spelar ingen roll hur glad jag är; när jag slappnar av eller när jag posar på bilder ser jag döende ut. Döende och uttråkad, i kombination. Roligt :-)) Verkligen.

Nu har jag sminkat mig och ska snart ta bussen - ska på tjejmiddag ikväll och snacka skit och mysa. Vi är ett gäng från skolan som ska fira Rebeckas 19-årsdag! De flesta ska ut efter, men jag jobbar imorgon så ska hem och gråta istället. Snart kommer förhoppningsvis min jobbångest vara över, dock. Jag längtar oerhört mycket, faktiskt.


Likes

Comments

Hur många gånger har man inte sagt till sig själv att man ska "börja klä sig exakt som man vill?". Det är ju oerhört trist att ständigt gå omkring och känna sig grå och vanlig? En anledning till att jag ofta (läs: alltid) får det stressigt på morgonen är för att jag byter kläder cirka sju gånger innan bussen går. Och detta oberoende på om jag har två eller tjugotvå minuter på mig, jag står ändå där i klädkammaren och skapar ett smärre kaos. Fruktansvärt onödigt, då det skapar både stress och innerlig panik. Jag är en sån person som verkligen skulle ÄLSKA att hinna ta en kopp kaffe, läsa tidningen och göra en god frukost på morgonen-, men istället spenderar jag alltför lång tid inne i garderoben. Suck. Mina ständiga klädombyten resulterar dock mer sällan än ofta i en outfit som känns bra, men ibland får jag i alla fall för mig att försöka. Lösningen på detta? Jag vill såklart svara: "köpa mer kläder jag tycker om". Men. Där sätter ekonomin stopp, trots att jag har secondhand i åtanke. Det smartaste är nog att planera outfit kvällen innan; och se till att jag blir nöjd med valet. Sedan spelar det ingen roll om det blir en stor tjocktröja och jeans, eller glitter från topp till tå. Heja heja heja. I can do this.

Likes

Comments

"Men vadå, vad vill du bli då? Du måste ju inte alltid göra det så jävla komplicerat."

"Det ÄR ju komplicerat. Jag känner mig som tolv år, liksom. Eller nej, jag känner mig äldre än så. Jag känner mig precis så gammal som jag är, jag känner mig som arton, jag känner mig som mig själv och det är det som gör allt omöjligt. Hur ska jag veta vad jag kommer vilja göra om fem år? För fem år sen var jag ju inte samma person som jag är nu."

"Du tänker för mycket."

"Jag tänker alltid för mycket."

Kopparna slamrar och kaffet surplas. Jag bränner mig på tungan. Mina fingertoppar bränns när de krampaktigt håller koppen. Hela jag brinner. Hela mitt överdramatiska, övertänkande och panikartade jag brinner. Jag harklar mig som för att säga något när jag plötsligt minns att jag inte pratar med någon, förutom med mig själv. Det sitter ingen mittemot mig vid bordet; det vet jag. Konversationen är inget mer än ett personligt bollplank, det är mitt sätt att brainstorma med mig själv. Jag har klottrat ner papperna framför mig; ringat in, strukit under och rivit ut. När jag dömande blickar ner på mitt organiserade kaos inser jag att jag ändå har någorlunda koll på läget. Jag menar, jag har ju faktiskt ingen brådska, Jag har ingen brådska alls, egentligen. Och jag har ändå redan börjat. Detta är bara början. Allt löser sig ju. Allt kommer ju bli okej. Såklart.

Likes

Comments

Tror ej jag visat dessa annat än i inlägget från här om veckan; mina absoluta favoriter i sko-väg. Lite obekväma att gå en längre tid i (vilket också kan bero på det faktum att jag + klackar är en mycket oerfaren duo), men känner mig alltid lite extra snygg när jag har dem på. Spontanköpte faktiskt dessa när jag hittade dem på rea i väntan på pendeln en dag. Det är de köpen som brukar bli bäst! De kommer från Stockholm Design Group och skulle kostat 1899 kronor om de ej varit nedsatta.

Likes

Comments

Att söka jobb, att veta vad man vill göra, att planera framtiden och att försöka skapa struktur i en kaotisk hjärna är fasiken inte lätt, alltså. Jag har klickat mig omkring på diverse sidor idag, på jakt efter något perfekt eller åtminstone något okej, och har känt mig både exalterad och frustrerad. Jag vill ju så mycket! Men vart börjar man? Hur börjar man? Vad vill jag ens börja med?

Länge leve identitetskrisen som pågått enda sedan jag insåg hur kort kvar det är till studenten.

Likes

Comments

Trodde ALDRIG att dagen skulle komma, för har i hela mitt liv totalt dissat läppglans. Men. Dagen är kommen: jag älskar det. Inte för att jag bär det särskilt ofta (läs: aldrig), då jag nöjer mig med att sno mammas krämiga läppstift eller bara ha läppbalsam. Men det ska det bli ändring på! Jag har faktiskt några läppglans som är relativt "bra" (för en som mig - det vill säga en som inte är en sminknörd överhuvudtaget). Nu får jag ta steget och rådfråga mina lite mer nördiga vänner om vilket märke som kanske är värt att testa.

Dessa två från KICKS kikade jag på pga:

1) De är ekologiska! Hur underbart<3 Är en sådan sucker för saker som är producerat på ett bra sätt.

2) Har presentkort på KICKS hehe.

3) De verkar "lagom" på något sätt, de beskrivs som ett lipbalm som ger extra glans och skimmer. Som hittat? Klicka på bilderna för att komma till länken!

Likes

Comments