Något som toppar listan av mysigaste stället jag besökt här är utan tvekan The Grounds of Alexandria, jag och Isa bestämde oss lite spontant förra helgen efter att både ha sett och hört gott om detta ställe ta oss hit för att strosa runt och äta en riktig brunch. Stället levde verkligen upp till våra förväntningar och efter en hel dags strosande bland rosor och småmarknader som bjöd på läckra desserter och läskande smoothies åkte vi hem mer än nöjda och belåtna.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Jag är fullt medveten om att ingenting i livet är perfekt oavsett hur fint instagram-konto med diverse resebilder du har, oavsett hur gulliga puss-bilder du lägger ut eller oavsett hur mycket pengar du har på sparkontot. Jag är medveten om att precis som många andra som är ute och reser och bombar sociala medier så är inte mitt liv perfekt men att det kanske lätt kan uppfattas så, för ibland kan jag trots att jag vet om detta lätt uppfatta andra som perfekta och tänka att de verkar leva ett lätt och bekymmerslöst liv. Jag har upplevt helt magiska stunder under mina sex veckor här, jag har druckit alldeles för mycket goon-vin, jag har träffat intressanta människor från olika länder, jag har fått prova på att jobba här i Australien med alla dess för- och nackdelar, jag har förvirrat mig på olika bussar och tåg som har lett mig helt åt motsatt håll, kommit över trettio minuter sent till en intervju, fått träna min engelska och dansat hela nätterna på diverse klubbar tills fötterna bokstavligen talat blödigt, jag har varit bakis och ätit pizza på stranden samtidigt som jag diskuterat livet med min person här på andra sidan jorden, jag har också haft en del hemlängtan och gråtit mig till sömns av saknad av vissa speciella personer där hemma. Jag har även fått testa på att bo med fyra andra och knappt haft något privatliv överhuvudtaget- vilket gått över förväntan. Allt som allt har jag under dessa veckor i Sydney lärt känna helt otroliga människor och haft både upp och ned-gångar, men det är ju precis så livet är och ska vara.

Likes

Comments

Det var en kväll i slutet av september, sittandes på en pub i Stockholms innerstad som jag tog beslutet att jag inom några månader skulle befinna mig i Australien. Jag förvånade egentligen mig själv i och med att jag alltid varit mer sugen på att resa i antingen USA eller i Asien, men när jag fick veta att två av mina nära vänner hade bokat varsin enkelbiljett till Sydney bestämde jag mig direkt för att jag minsann också skulle spara ihop pengar för att kunna göra samma och det var precis det jag gjorde. Jag satte upp ett mål för mig själv att jag skulle åka tidigaste i januari för att hinna jobba och tjäna ihop nog med pengar och som senast åka i mars. Ett till mål som jag hade var att ta det där förbannade körkortet innan min tjugoförsta födelsedag och innan jag skulle sätta mig på ett plan 15000 kilometer bort skulle jag ha körkortet i hand, vilket jag också hade. Jag som hade levt ett helt annat liv som innefattade lägenhet, sambo och hund bara några månader tidigare, där helgerna var uppbokade av parmiddagar och veckodagarna av obligatoriskt mys i soffan till nån netflixserie kände att jag helt började om på ruta ett genom att flytta hem till mamma. Trots att det för stunden kändes alldeles rätt att förgylla sommarens sista dagar med strandhäng, en del jobb och kvällarna med fest så kände jag en enorm längtan av att bara åka långt hemifrån och få en äkta chans att lära känna mig själv, för det var trots allt det jag känt att jag saknade under mina två och ett halvt år tillsammans med någon annan, jag var aldrig ensam, jag var alltid en del av någon annan.

Jag kände att jag var mer än redo för att göra mitt livs äventyr, för om det är något jag alltid har varit säker på så är det att jag vill testa på att bo i ett annat land. När jag var yngre satt jag och googlade om hur det var att arbeta som au-pair eller volontär i olika länder, sedan ju äldre jag blev tappades dem drömmarna bort eller åtminstone hamnade bakom alla tankar som rörde hur vi skulle inreda lägenheten eller vilken mat vi skulle laga till middag. Egentligen var det inget fel alls på det liv jag levde, jag hade en pojkvän som älskade mig till tusen och en stark vänskapskrets både bland hans vänner och mina egna, vi hade en lägenhet vi hade inrett tillsammans och som vi båda älskade, ändå var det som att jag saknade något och det något var väldigt svårt att sätta fingret på. Jag vet egentligen inte när jag kom fram till det, utan det blev bara uppenbart för mig och även för honom att när han kom in på Mäklarskolan i Gävle att vi inte kunde flytta dit tillsammans, inte för att vi inte älskade varandra som personer utan mer för att vi båda skulle få en chans att göra det vi ville utan att vara beroende av varandra. Det är för mig ett av dem jobbigaste besluten jag någonsin tagit men på samma sätt med facit i hand så var det helt rätt för oss båda, för om jag inte hade lyssnat på den lilla rösten i mitt huvud som sa att jag egentligen ville flytta från Sverige och stå på egna ben så hade jag inte suttit i en lägenhet i Randwick, bara några kilometer från Sydneys storstadspuls.

Likes

Comments

Nu har jag efter många om och men bestämt mig för att bli med blogg, dels för att alla ni där hemma lättare ska kunna få vara en del av mitt liv här i Australien men också för min egen skull, för att det många gånger är så skönt att få vädra tankar och känslor men också för att det är så himla roligt att titta tillbaka på i efterhand. Jag hoppas att kunna uppdatera er med jämna mellanrum och ni är mer än välkomna att följa med mitt liv på andra sidan jorden.

Likes

Comments