Header
View tracker

Idag så har det hittills varit en väldigt kall och hal dag. Så fort jag och min far gick ut genom dörren snubblade båda två till. Jag vet inte hur många avhalkade bilar, tjutande ambulanser jag såg påväg till skolan. Pappa blev arg, för att det var en bil som körde sakta. För att personen i bilen var rädd, för att personen i bilen accepterade naturen. Man ska aldrig vara rädd för vad naturen ger oss för hinder. Det är inte det hala jag är rädd för när jag är ute och går. jag är rädd för de människor som kastar sig fram, att det hela tiden ska gå snabbare och snabbare. Men vad är det värt? Är det värt att riskera livet på sig själv och sina medmänniskor bara för att man är sen till jobbet? Är det värt att göra andra människor rädda? Enligt mig är det inte det.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

...igen. Och jag håller på att kräkas på allt det som håller på att hända. 
Jag var precis inne på facebook, där jag fick se en tjej ligga och klämma ut en kokosnöt. Detta ska vara sexigt. Detta ska vara bra. Är det bra? Är det så vi vill bli sedda och ihågkomna? Jag är rädd, rädd för vad framtiden kommer visa. Jag orkar inte mer. Hela min kropp orkar inte mer. 

Ska det vara en självklarhet för mig att acceptera att min pojkvän kollar på porr? På andra kvinnors kroppar medans de har sex? (nu skulle jag aldrig tillåta detta) har haft diskussioner med många killar och några tjejer också, som måste "rensa systemet". När blev fantasin ingenting? När var sex någonting vacker, någonting som man ska vara stolt över? 
Enligt alla dessa normer, om hur jag ska vara, hur jag ska se ut. Varför får jag inte bara vara den jag är och vara den vackra lilla flickan som sprang runt på lekplatsen, svingade sig i gungorna, klättrade i träd och hoppade i vattenpölar när det regnade? Jag hade tur. Jag fick vara denna flickan långt mycket längre än dem som växer upp i dagens läge får. När kommer någon sätta ner foten och säga stopp. När kommer världen inse att håller vi på såhär kommer vårat samhälle aldrig att bli en harmoni. För det är väl egentligen det alla människor letar efter. En värld, med fred. 

Likes

Comments

View tracker

Ja som ni ser så är alla inläggen borta. Vilket bara betyder att jag ska börja om, igen. Jag vet inte syftet med att börja om riktigt än, men för mig känns det viktigt just nu, Kanske kommer jag använda bloggen som en personlig dagbok, eller till filosofiska tankar eller kanske bara till händelser. Kanske alltihop? 

Just nu sitter jag i min säng, solen lyser sig in i mitt rum, och jag måste snart gå upp. Innan det tänkte jag berätta för er alla. Att jag är en idiot! En idiot idiot. 
Om man blir riktigt, jag menar riktigt sårad (Måste vara så ordinär och säga när ens hjärta har gått i tusen bitar) Vet ni den känslan? Som att det som hänt aldrig kommer läka, och att ni gång på gång river i det så att det inte får en chans att ens läka litegrann? HEJ FANNY här har vi mig. Kanske har just jag inte kommit över det för att det är så vardagligt. Den jag lever med, det är han. Ibland, som stunder som denna när man vaknar och känner sig ensam, ensammare än någon annan. Så vet man så väl, vem hon är, hur man ska koma åt för att få se gamla saker, som kanske inte har betydelse längre, eller som kanske har det! 

Ska man vara tyst och låtsas som ingenting eller ska man stå upp och ta ut allting. Inget av de verkar funka för mig. SÅ har någon några idéer på hur ett brustet hjärta kan bli helt igen.... HÖR AV ER. 

tack och puss

Likes

Comments