Jag vet inte om ni någonsin har känt en känsla av att inte känna någonting, jag undrar om man ens kan känna en sådan känsla. En sådan har jag i alla fall just nu.
Imorgon är det nyår och det betyder ett nytt år. Många brukar fira med att endera supa ner sig, tända eld på förmögenheter eller också både och. Jag ska göra en av dessa, de vill säga supa ner mig. Men dock inte ensam utan med mina vänner.
Mina vänner och jag är en grupp på 11 personer som håller ihop och hittar på kul saker att göra tillsammans. Vi är så att säga skolans elit eller de populära tjejerna ( tycker de är jävligt trögt att det ska finnas sådana gäng i skolor men tyvärr det finns sådana och det vet vi alla) Vi är väldigt nära och kan prata med varandra om allt fast ändå inte. Några är närmare varandra än vissa och så åt det motsatta hållet. Men ändå kan jag inte berätta om mina känslor för dem utan det är tryggare att bara skriva ner allt.
Men tillbaka till själva poängen det är ett nytt år påkommande och det betyder:
1. Dags att bli fit och börja träna ordentligt ( jag kan försöka men kommer att bli uttråkad efter ungefär 1 vecka )
2. Inget godis
3. Äta nyttigt
4. ...
Fan jag är så sjukt jävla otaggad på något sådant jävla skit att herre min gud hjälp. Ett nytt år känns mer som pesten än som nya chanser och en fräsch början, fuck new year, fuck 2017

Likes

Comments

Okej nu ska jag alltså kortfattat berätta varför jag bestämde mig för att starta en blogg eller börja blogga. För att göra en lång historia kort kanske jag borde börja med att presentera mig. Jag är en femton årig tjej men när jag bloggar vill jag hållas anonym i alla fall nu i början. Det har hänt många saker under mitt korta liv som jag inte än förstått att verkligen har hänt men just nu börjar verkligheten komma ikapp och jag har ingen jag vill att ska veta hur jag känner så jag tänkte varför inte börja göra något sådanthär.

Och det som har hänt kommer jag att sakta men säkert berätta om. Samtidigt kommer jag skriva om min vardag och min tankar och allt jag skriver kommer vara från mina innersta tankar. Nu när jag sitter här och skriver känns det faktiskt ganska sjukt när jag tänker på vad jag kommer att skriva i fortsättningen men det känns också ganska skönt att få allt ur sig. Och kanske i och med att jag kommer skriva ner alltihop kanske jag själv får någon sorts ordning på det hela.

Men i alla fall jag år 15 år gammal, kaxig (säger alltid vad jag tycker och tänker), depressed af (förtillfället) (annars glad som fan), mina vänner betyder allt för mig, MATÄLSKARE.

Likes

Comments