Header

Att en del människor känner att de föddes i fel kön är förmodligen ingen världsnyhet år 2017. Jag är helt nöjd med mitt kön men känner mig vilse gällande min ålder. Kan det vara så att jag är född i fel ålder? Kan jag be om att få min ålder fixad av staten både utseendemässigt och på papper? Jag ser inte en pigg 24 årig kvinna i spegeln. För när jag står där möts jag av en snart 30 årig kvinna med rynkor och påsar under ögonen. När hände detta? Numera får jag använda diverse filter i snapchat för att få fram min unga och fräscha insida. Och de dagar då jag inte ens är snygg i filter då vet jag att det är det är riktigt illa. Borde ju kunna få någon form av bidrag för detta, ett plåster på såren för sveda och värk. 80-talet tog för hårt på min 90-talist kropp.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Såhär kan en dag se ut numera. En vild unge som är högt och lågt och en mamma (jag) som matchar sminket med en nersnorad tröja. Men jag har smink och tröja på mig! Det är en bedrift i sig. Observera även att jag är i gymmet. Det enda gym jag besökt det senaste året. Beach 2017, i'm coming for you!

Likes

Comments

Ska jag verkligen göra mig själv den här otjänsten att börja skriva igen? Svaret borde nog vara nej. Men jag vill. Och jag känner faktiskt att det händer lite i mitt liv just nu, jag har saker att skriva om. Senast jag skrev var 2015. Nu är det visst 2017.

I informationstexten om mig här på bloggen hade jag då skrivit: En förvirrad själ från södra dalarna som via Kalmar tagit sig till Stockholm där jag delar livet med en iransk skåning. Har ingen fritid, är på ständig jakt efter den perfekta hyn och pendlar mellan att vilja skaffa nya fylleminnen och skaffa familj.

En del av det stämmer men jag behöver ändra lite i slutet av texten. Har ingen fritid? Nej jag kanske inte har varit själv i ett rum mer än 30 minuter de senaste månaderna och jag kanske inte spontant kan ta en öl men det där skiter jag fullständigt i. Jag vill inte vara själv och jag klarar mig fint utan spontanitet. På ständig jakt efter den perfekta hyn? Jo, jag letar faktiskt fortfarande, var är den och hur blir den min? Har just köpt svindyra produkter trots att jag hade lovat mig att aldrig mer köpa dyra produkter eftersom de ändå inte syns någon skillnad från när jag gnider in ansiktet med euroshoppers handtvål. Pendlar mellan att vilja skaffa nya fylleminnen och skaffa familj? Hmmm nej inte direkt, numera pendlar jag mellan om det är värt att vara vaken till 23 för att få "egentid" eller om jag inte bara ska lägga mig redan vid 19 för att få sova. Ååå sova! Kanske en hel natt,. Kanske 6 timmar i följd. Kanske med sovmorgon. En vacker natt ska jag göra det.

Som ni förstår har jag sen 2015 både hunnit bära ett barn i min mage i 9 månader och nu även burit samma barn i mina armar i nio månader. Livet har förändrats och jag är helt galet kär i min son. Min son! Min fina Charles.

Jag har rensat undan en del av de äldre inläggen jag skrivit men sparade det om mens och det om barntjat för dom är fortfarande relevanta. Hann knappt krysta ut Charles för än det var dags för omgivningen att fråga om när vi skulle skaffa ett syskon. Snälla sluta.

Likes

Comments

Jag kan inte undgå att bli inspirerad av fantastiska Clara Henry! Äskar att det kommer snygga tjejer som kan göra annat än att modeblogga och lägga upp "perfekta" bilder på det "perfekta" livet. Jag kräks snart på sånt, internet håller fullständigt på att svämma över med bilder på tjejer i hollywoodsvall och märkesväskor. Sen alla dessa inredningsbilder på hem där det inte finns en dammtuss så långt ögat når. Bilder på välarrangerade bord där det står en skål med tre jordgubbar och fem chips (Alltså FEM chips, inte fem chipspåsar) och bildtexten "fredagsmys", alltså kom igen! Vem försöker du lura? ingen i världshistorien har varit nöjd och glad efter fem chips, då har man något allvarligt problem med smaklökarna. Men åter till Clara Henry. Hon skriver en hel del om mens och de var faktiskt det som jag ville ta upp i det här inlägget, eller närmare bestämt så vill jag prata om trosskydd.

Jag läste för någon månad sen om att många blivit upprörda över Always trosskydd med parfym som luktar så starkt att det går bra att använda som doftgran i bilen. Tydligen är det något dåligt, jag antar fördomsfullt att dessa människor vill att mutti ska vara neutral och parfymfri även om det innebär nojighet över att lukta gammal fisk (som ingen gör men av bara lite mens). Nej visst, nu är det väl inte så att det luktar speciellt mycket om mensen så länge människan som har den är hygieniskt och så vidare. Men vad är det för fel med att få luka lite gott? Jag älskar det! Det får gärna dofta sommaräng i mina trosor en gång i månaden, det livar upp en annars ganska tröttsam vecka. Och för mig som jobbar inom sjukvården där parfym inte är socialt accepterat bland personalen så kan jag när någon frågar om jag har parfym på mig glatt svara att nej, jag har mens. Hurra för parfymerade trosskydd! Kan man parfymera trosorna också kanske?

Här hittar ni Clara Henrys mens...

Likes

Comments

En fråga till om när jag ska skaffa barn och....!

När ett barn i dagisåldern säger att det mår illa så förmodas det ganska snabbt att det är magsjuka på gång, samma sak gäller för pensionärer. Då är det minsann bara att handla på sig alvedon och bunkra upp kylen med soppor tills magen är stabiliserad. Om en tonåring mår illa är det bakfylla eller möjligen något som inte varit 100% tillagat på hemkunskapen. Samma sak gäller värk och feber, då tar barn, pensionärer och tonåringar en eller två Alvedon så är problemet löst på nolltid. Råkar man däremot tillhöra kategorin kvinna-i-fertil-ålder då finns det bara en enda anledning till illamående, huvudvärk och ja, till allt faktiskt. Tar du ett extra glas vatten till maten eller kissar klockan 10 istället för halv elva som du brukar, ser du lite trött ut, är du blek, svettig, frusen, glad, arg, ledsen eller har klåda på kroppen så tro mig, det finns ingen annan möjlig orsak än att du är gravid. Gud nåde dig om du börjar vara hungrig utan vidare och sen kommer och påstår att du inte har ett befruktat ägg i magen som kräver energi!

Jag har de senaste veckorna varit gravid säkert tio gånger. Enligt de vardagliga fertilitetsexperterna vill säga. En tisdag var jag ovanligt törstig alltså måste jag varit gravid. En dag satt byxorna lite tightare än vanligt, jag var gravid. När jag mådde illa på självaste midsommardagen, dvs morgonen efter Sveriges mest kända fylledag, då var det minsann inte tal om en hederlig bakfylla, en kvinna i min ålder blir inte bakfull, hon blir gravid.

Jag tar inte illa vid mig av dessa graviditetspåhopp för jag vet att jag är likadan själv när andra säger sig ha gått upp i vikt eller liknande. Framför allt tar jag inte speciellt illa vid mig för jag vet att påståendena inte är sanna, det vet jag för att jag har kissat på den där jäkla minus-stickan ca en gång i veckan den senaste tiden. Inget händer där inne! Men för varje gång någon frågar om jag är gravid för att jag dricker extra vatten, för att jag känner mig yr, för att jag är extra glad eller något annat vardagligt så tänds en liten liten gnista av hopp inom mig som säger att kanske kanske är detta det symtom jag missat, kanske är jag ändå gravid den här gången, kanske var jag det inte igår för att det var för tidigt att utvisa men kanske idag, kanske ska jag kissa på den där stickan igen. Och så känner jag nästan hur mjölken rinner till i mina bröst och hur jag känner sparkar av en annan människa i min magen, sen nästan springer jag in på toaletten, kissar i en burk och doppar ner stickan. Väntar tio sekunder. Väntar en minut. Och ser hur minustecknet lyser som ett blått långfinger på den vita remsan. Mjölken sinar och det som hade kunnat varit en spark var givetvis bara en köttbulle som bytte plats med en potatis någonstans i min tarm, jag visste ju det egentligen hela tiden. Jag är inte gravid, jag är bara en hungrig 27-årig tjej.

Likes

Comments