Header
View tracker

Ritsch ritsch! sa det och så gled hela min mustach bort mellan två tvinnade bommulstrådar. Jag visste inte ens att jag hade mustach. Inte heller visste jag att iranier har inbyggda hårdetektorer i sin synskärpa, jag blev givetvis varse om dessa saker vid ungeför samma tidpunkt och nu någon månad senare ligger jag alltså med min ansiktsbehåring mellan trådarna som styrs av min blivande svärmor. Känslan när stråna rycks från dess trygga rötter är konstigt skön och smärtsam, tårarna som sprutar är nog bara en stressreaktion från ansiktet som inte har en jävla aning om hur det ska bete sig. Instinktivt vill huvudet veja undan för det smärtsamma men nyfikenheten vill hålla det kvar och mitt i allt är min velande själ som bara skrattar och gråter och plågas. Men vad tusan, min numera fjunfria överläpp mår bra och är len som en babyrumpa, jag vill göra det igen!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag kan inte undgå att bli inspirerad av fantastiska Clara Henry! Äskar att det kommer snygga tjejer som kan göra annat än att modeblogga och lägga upp "perfekta" bilder på det "perfekta" livet. Jag kräks snart på sånt, internet håller fullständigt på att svämma över med bilder på tjejer i hollywoodsvall och märkesväskor. Sen alla dessa inredningsbilder på hem där det inte finns en dammtuss så långt ögat når. Bilder på välarrangerade bord där det står en skål med tre jordgubbar och fem chips (Alltså FEM chips, inte fem chipspåsar) och bildtexten "fredagsmys", alltså kom igen! Vem försöker du lura? ingen i världshistorien har varit nöjd och glad efter fem chips, då har man något allvarligt problem med smaklökarna. Men åter till Clara Henry. Hon skriver en hel del om mens och de var faktiskt det som jag ville ta upp i det här inlägget, eller närmare bestämt så vill jag prata om trosskydd.

Jag läste för någon månad sen om att många blivit upprörda över Always trosskydd med parfym som luktar så starkt att det går bra att använda som doftgran i bilen. Tydligen är det något dåligt, jag antar fördomsfullt att dessa människor vill att mutti ska vara neutral och parfymfri även om det innebär nojighet över att lukta gammal fisk (som ingen gör men av bara lite mens). Nej visst, nu är det väl inte så att det luktar speciellt mycket om mensen så länge människan som har den är hygieniskt och så vidare. Men vad är det för fel med att få luka lite gott? Jag älskar det! Det får gärna dofta sommaräng i mina trosor en gång i månaden, det livar upp en annars ganska tröttsam vecka. Och för mig som jobbar inom sjukvården där parfym inte är socialt accepterat bland personalen så kan jag när någon frågar om jag har parfym på mig glatt svara att nej, jag har mens. Hurra för parfymerade trosskydd! Kan man parfymera trosorna också kanske?

Här hittar ni Clara Henrys mens...

Likes

Comments

View tracker

En fråga till om när jag ska skaffa barn och....!

När ett barn i dagisåldern säger att det mår illa så förmodas det ganska snabbt att det är magsjuka på gång, samma sak gäller för pensionärer. Då är det minsann bara att handla på sig alvedon och bunkra upp kylen med soppor tills magen är stabiliserad. Om en tonåring mår illa är det bakfylla eller möjligen något som inte varit 100% tillagat på hemkunskapen. Samma sak gäller värk och feber, då tar barn, pensionärer och tonåringar en eller två Alvedon så är problemet löst på nolltid. Råkar man däremot tillhöra kategorin kvinna-i-fertil-ålder då finns det bara en enda anledning till illamående, huvudvärk och ja, till allt faktiskt. Tar du ett extra glas vatten till maten eller kissar klockan 10 istället för halv elva som du brukar, ser du lite trött ut, är du blek, svettig, frusen, glad, arg, ledsen eller har klåda på kroppen så tro mig, det finns ingen annan möjlig orsak än att du är gravid. Gud nåde dig om du börjar vara hungrig utan vidare och sen kommer och påstår att du inte har ett befruktat ägg i magen som kräver energi!

Jag har de senaste veckorna varit gravid säkert tio gånger. Enligt de vardagliga fertilitetsexperterna vill säga. En tisdag var jag ovanligt törstig alltså måste jag varit gravid. En dag satt byxorna lite tightare än vanligt, jag var gravid. När jag mådde illa på självaste midsommardagen, dvs morgonen efter Sveriges mest kända fylledag, då var det minsann inte tal om en hederlig bakfylla, en kvinna i min ålder blir inte bakfull, hon blir gravid.

Jag tar inte illa vid mig av dessa graviditetspåhopp för jag vet att jag är likadan själv när andra säger sig ha gått upp i vikt eller liknande. Framför allt tar jag inte speciellt illa vid mig för jag vet att påståendena inte är sanna, det vet jag för att jag har kissat på den där jäkla minus-stickan ca en gång i veckan den senaste tiden. Inget händer där inne! Men för varje gång någon frågar om jag är gravid för att jag dricker extra vatten, för att jag känner mig yr, för att jag är extra glad eller något annat vardagligt så tänds en liten liten gnista av hopp inom mig som säger att kanske kanske är detta det symtom jag missat, kanske är jag ändå gravid den här gången, kanske var jag det inte igår för att det var för tidigt att utvisa men kanske idag, kanske ska jag kissa på den där stickan igen. Och så känner jag nästan hur mjölken rinner till i mina bröst och hur jag känner sparkar av en annan människa i min magen, sen nästan springer jag in på toaletten, kissar i en burk och doppar ner stickan. Väntar tio sekunder. Väntar en minut. Och ser hur minustecknet lyser som ett blått långfinger på den vita remsan. Mjölken sinar och det som hade kunnat varit en spark var givetvis bara en köttbulle som bytte plats med en potatis någonstans i min tarm, jag visste ju det egentligen hela tiden. Jag är inte gravid, jag är bara en hungrig 27-årig tjej.

Likes

Comments

Inte ens på de finaste fester jag besökt eller när jag har mina allra nyaste plagg har jag fått så mycket komplimanger som idag. Direkt jag klev ur hissen på jobbet möter jag en manlig kollega i 60-års åldern som utbrister "gud så fin! är den ny?" Jag tror inte det svarar jag en aning chockad av hans extas över ett litet tygstycke. "Jag bara står och gapar över hur snygg den är!" fortsätter han när jag förvinner in på avdelningen. Och där inne fortsätter komplimangerna att strömma in, alla verkar vara helt förundrade av min arbetspyamas, kände mig som en catwalkmodell när jag gled fram i den långa korridoren bland mina kollegor. Och vad var då det speciella? En skjorta av silke? knappar av guld? eller kanske en helt ny innovativ design? Nej. Endast en blå liten tygkant skiljde denna ifrån de annars helvita eller helblåa skjortorna. Då förstår man att landstingsmodet är ganska svältfött.

Likes

Comments

Jag kommer in i rummet där hon väntar, vi har setts förut så det är inget konstigt att hon inte tar i hand när jag kommer. "Klä av dig och slå dig ner" säger hon som om det vore en fika vi ska påbörja, som om det är det mest naturliga i hela världen. Jag gör som jag blir tillsagd, klär av mig och slår mig ner. Stolen är en satanists verk och hur jag än kämpar för att få det bekvämt så misslyckas jag kolossalt. Hon ler mot mig och jag ler stelt tillbaka för egentligen vill jag spy. Vårt möte har ett syfte och det syftet påbörjas strax efter mitt få-det-överstökat-jävligt-fort-så-jag-kan-få-gå-härifrån-leende. "Slappna av" uppmanar hon mig. Slappna av! Jag skulle väldigt gärna vilja veta hur man slappnar av med benen rätt i skyn samtidigt som en främmande människa för in något typ av metallskohorn och rör runt med en borste i ditt underliv, snälla berätta för mig hur jag ska slappna av. Jag tar några djupa andetag och sen är det över, jag får torka mig med rivigt papper och sen klä på mig igen. Vårt möte är i princip slut och hur obekvämt det än var så är jag glad att jag gjorde det eftersom den obehagliga borstens möte med min livmodertapp kommer kunna skydda mig från cancer. Jag skulle göra om det alla dagar i veckan om det behövdes.

Likes

Comments

Wow det är verkligen någonting magiskt med den svenska sommaren. Jag älskar den mer och mer för varje år som går. Satte mig i bilen med tre skåningar och drog iväg till skogen i dalarna. Vi bastade, badade, drack öl och lät knotten ha sin sista måltid på våra kroppar innan dom klämdes ihjäl mellan kinderna och handflatorna tills vi blev helt svartprickiga av knottlik i våra ansikten. Solen gick ner vid 23.30 och skymtades komma upp igen bara någon timme senare, varför är det inte så jämt? Får nästan skuldkänslor varje år numera för att jag inte har njutit tillräckligt tidigare år av det ljus som finns på sommaren. Jag måste uppskatta det mer! Visste det var inte 25 grader och stekande sol men det var heller inte snö och viktigast av allt, det var inte så mörkt att allt man ville var att sova, faktum är att jag ville vara uppe hela natten lång men nu är ju inte jag 26 längre... Natten var kall och jag sov ungefär som en kratta men vaknade av fågelkvitter och en sol som krympte mina pupiller till små gruskorn. Att ryggen var öm glömde jag bort ungefär i samma veva som en hammare slog en gäddas huvud platt som en pannkaka fram mot eftermiddagen, man vill inte vara en gädda i dalarna, det kan jag lova.

Mål för framtiden: Skaffa en stuga vid en sjö.

Likes

Comments

Idag var det 27 år sen som jag kom till livet. 27 år!! Vad hände? När började jag gå från att längta till att fylla år till att nå åldern då jag började känna mig gammal efter varje födelsedag. Den magiska gränsen där jag blev äldre än vad jag kände mig. Mentalt är jag 24 år, en perfekt ålder. Jag är tillräckligt gammal för att ha lärt mig något av livet men även tillräckligt ung att ingen höjer ögonbrynen om jag är barnslig och lat.

Jag ska rocka 27, allt kan hända det här året, let´s do this shit.

Givetvis är det en gammal bild, är mycket rynkigare idag!

Likes

Comments