Jag blir mer och mer som en liten tant. Det bästa jag vet är att ta kväll tidigt. Helst runt 18. Då tvättar jag rent ansiktet, smörjer in mig och drar på mjukiskläder. Kokar kvälls te och har mina rutiner att proppa i mig ingefära, citron och vitamin-piller. Jag älskar att mysa runt hemma, det blir allt mer tydligt hur värdefullt det är för mig.

Jag har börjat funnit sådan ro i matlagning. Blir nästan uppspelt av att tänka på vad jag ska laga för mat. Det är så kul! Samma typ av känsla får jag när jag tänker på att jag ska hem och lägga en ansiktsmask. Eller att gå en promenad vid vattnet när det är sol.

Den här bilden tog jag imorse på min morgonpromenad! Finns även körsbärsträd på Kungsholmen

Såhär ser mina kvällsstunder ut med te och ljus.

Igår lunchade jag och Linn på escalier, åt typ världens godaste chevresallad! 10 poäng verkligen

Myser hemma framför lets dance! Trevlig fredag 😃😍

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Jag känner ingen harmoni. Det är något som skaver. Och saknas. Den här känslan har väl funnits egentligen konstant, under hela mitt liv. Men den blir starkare och starkare. Jag råkar dock veta att den kommer försvinna, det har en viss person sagt till mig. Och det tror jag på så starkt att jag kan slå vad om allt jag har.

Denna känsla blir extra påtagligt för mig just nu (även om det kan vara en förvirrad känsla av en annan grund), i denna fas av mitt liv då jag försöker släppa taget om någon. Jag har varit här förut. Allt för många gånger. Jag går genom exakt samma faser som jag tidigare gjort.

Först tänker jag på allt dåligt och blir rasande arg och besviken och känner en stark känsla av att jag nog aldrig kommer höra av mig igen. Jag tror på den tanken i stunden.

Det går en dag och jag råkar bläddra förbi en bild på oss i mina bilder. Jag studerar den länge. Försöker komma ihåg hur jag kände och tänkte där och då. Spekulerar i vad som rörde sig i hans huvud. Undrar om vi kände samma känslor. Börjar zooma och allt möjligt underligt. Försöker komma ihåg vad som hände efter bilden. Börjar tänka på våra bra stunder. Sitter tyst och länge och bara stirrar på telefonen. Väntar på att han ska höra av sig. Ibland har jag till och med tänkt att tänk om han sitter utanför min port när jag kommer hem. Inte för att han har en aning om hur jag jobbar eller vad jag gör men ändå skyndar jag mig lite extra.

Tänker att jag kanske borde höra av mig ändå när jag ändå bara tänker på honom hela tiden. Bestämmer mig för att ta en funderare några timmar för att inte göra mig själv besviken när jag är i andra tankebanor.

Efter ett tag tänker jag på en annan stund av vårar förhållande som gör mig arg och får mig att ifrågasätta många delar av det som var vi. Raderar ett par bilder på honom. På så sätt försvinner han sakta men säkert tänker jag. Jag får för mig att skicka ett argt meddelande istället. Ger det några timmar igen.

Bestämmer mig för att sluta tänka på oss över huvudtaget för jag vet så väl att ingenting jag gör spelar ändå ingen roll. Ingenting skulle förändras och jag finner ingen förståelse för hur man kan uppleva ett och samma förhållande så olika. Det är sjukligt.

Men det är alla dom här stunderna under dygnet och nätterna som är så jobbiga att behöva utstå. Att vara så ledsen, arg, besviken och frustrerad på samma gång. Att inte kunna kontrollera sina drömmar. Att humöret kan vända på en sekund. Att inte kunna lita på sig själv och att det man känner just nu är verkligt eller sant. Det bästa man kan göra är att hitta små vis som hjälper en att bearbeta. Jag lyssnar på Lisa Ekdahl och röker kvällscigaretter.



Likes

Comments

Idag vaknade jag tidigt; runt 05:30, av att jag hade ont i örat och hostade. Går inte så bra att sova när man är sjuk. Jag har åkt på öroninflammation igen.

I lördags när jag vaknade hade jag ont i huvudet och halsen. Det höll dig hela veckan och jag gick runt och klagade men lyssnade inte riktigt på min kropp.

På tisdagen vaknade jag av att det värkte så i örat. Då jag hade öroninflammation i somras kände jag direkt igen att det var samma smärta. Blev rädd för det gjorde så ont sist. Lyckades inte få tag på läkartid först igårmorse. Då hade jag legat hemma och gråtit och tyckt synd om mig själv i två dagar redan. "Aj aj aj det där ser ut att göra riktigt ont" sa läkaren. Konstaterade direkt att det var öroninflammation igen. Så jag fick penicillin och tog mitt pick & pack och åkte hem till Eskilstuna. Lika bra att låta sig bli omhändertagen av mamma. Blir så svag och ynklig när jag blir sjuk hehe.

​Det här är det finaste sällskapet man kan ha. Kärleksblickar!!!

Likes

Comments

I onsdags var en tung dag. Gick runt om hade ångest hela dagen. Så jag gjorde som vanligt när jag är stressad/ mår dåligt: Tröstshopping. Det hjälper faktist, det får iaf mig att tänka på annat en stund och känna lite materiell lycka!

H&M släppte ju i veckan Studio kollektionen 2017. Jag lyckades haffa den vita blusen i min storlek, blev chockad att den fanns kvar (såklart den sista hehe). Den var nog menad till mig!

Lagade sedan en jättegod räkpasta med basilika och broccoli.

Igår slutade jag klockan 12. Mötte upp Elin och vi åkte hem till mig och fikade och snackade en jävla massa. Sen åkte jag in till stan och träffade Linn över en fika och lite shopping.


Vi tyckte den här texten var väldigt oklar. Hahaha.

Efter det mötte jag upp Sara och vi handlade fredagsmys. Vi gick hemmät och bokstavligen panik-städade. Fort gick det. Slängde in en del grejer i sopskåpen och torkade, dammsög och diskade. Haha så det måste sett ut. Sedan kom Jessica och vi lagade tacos och kollade på det okända.

Idag har jag jobbat och snart ska jag iväg till Josefine och dricka vin. Trevlig kväll!

Likes

Comments

Melodifestivalen.. jag har alltid ÄLSKAT melodifestivalen och allt som hör till det. Tror det beror på att jag får sånna mys-vibes av det, det har alltid varit kopplat till glada kvällar tillsammans i min familj. När jag var liten gjorde vi alltid listor där vi poängsatts varje bidrag, vilket jag fortfarande gör ibland. Det är mysigt och kul! Jag diggar ju schlager-musik väldigt mycket också, blir så glad av det. Mina vänner är tyvärr inte lika stora fan så vid förfester blir det en del diskussioner hehe.

I år tycker jag det var en del bra bidrag med! Jag har två favoriter som jag skulle bli lycklig om någon av dom vinner. Det är Benjamin Ingrosso med Good Lovin och Wiktoria med As I lay me down. Har kollat på Benjamins framträdande hur många gånger som helst, tycker han är så gullig då han ser så nervös men jätteglad ut. Lilla pojke. Haha.

Tyckte även om:
Robin Bengtsson- I can't go on, Jasmine- Gravity, Krista- Snurra min jord, Nano- Hold on och Mariette- A million years.

Vilka tyckte ni om ni som läser min blogg?


Likes

Comments

Igår färgade jag mina ögonbryn med ett nytt färgmedel. Jag hade ingen aning om hur starkt det var eller vilken effekt det skulle ge. Jag hade i det lika lång tid som jag brukar med det medlet jag brukar använda. Tvättade sedan bort färgen och fick en chock när jag fick syn på mig själv i spegeln. Höll på att tuppa av. Mina ögonbryn var HELT svarta och färgen hade spridit sig även utanför ögonbrynen. Har aldrig sett mig själv så ful. I panik stod jag och skrubbade mina ögonbryn i omgångar säkert en timme. Blev helt röd och fick jätte ont i huden. Jag lyckades i alfafall få bort det värsta!

Jag kände mig fortfarande ful och ville inte gå till jobbet, men plikten kallade så en kvinna gör vad en kvinna måste. Upplevde att alla kunder jag pratade midd stirrade på mina ögonbryn. Obehagligt. Mina kollegor sa dock att det inte var så farligt alls. Man undrar ju om dom säger så för att vara snälla eller om de verkligen tyckte så. Hahaha. Jag kunde inte göra annat än att skratta när jag såg mig själv i spegeln. Ögonbrynen är ju verkligen en markant punkt i ansiktet, de liksom ger hela ansiktet ett uttryck.


Idag har jag fortsatt att skrubba och ser äntligen normal ut igen. Det ser ju inte så farligt ut men tänk då att jag vanligen har ljusbruna ögonbryn. Och formen är fortfarande utanför mina normala riktningar men kan ej måla dom större.

Likes

Comments

Idag har varit en helt fruktansvärd dag. Bara hemsk. Det mag-ontet jag haft och tankarna jag tänkt önskar jag inte min värsta fiende. För att inte tala om känslorna som strömmat genom min kropp hela dygnet. Jag kände att nu faller jag. Jag ramlar ihop. Klarar inte mer. På jobbet. Jag har jobbat hela dagen. Det var jobbigt att befinna sig på jobbet i allt det här. Låste in mig på toaletten och skakade och lät några tårar falla. Granskade min hemska spegelbild av förtvivlan, torkade bort tårarna och alla dess spår och gick ut med ett leende igen. Verkligen mardröms liknande stund.

Vi hade kul igår också (det största eländet var idag). Jag och Sara åt middag och drack en jeeevla massa drinkar på wooken. Satt och lekte pest eller kolera och blandade in människor runt om oss. Skrattade ihjäl oss. Sedan drog vi vidare till vida med ett gäng. Drack allt för många drinkar och vid 3 när vi skulle hem spydde jag lite i en buske (Alltså jag dör varför händer sånt mig som är such a classy lady) och vi hoppade på tunnelbanan. Gick av på fridhemsplan men tydligen var vi allt för onyktra för att hitta hem. Vi gick upp i fel uppgång (Påvägen hem till sig själv, allvarligt vem gör så? Hur är det möjligt?) Så vi yrade omkring och försökte hitta hem men tappade bort oss ännu mer. Tillslut hoppade vi in i en taxi och det blev en 2 minuter lång resa hem. Jag orkar inte haha.

Likes

Comments

Här kommer ett ovanligt dagboks-aktigt inlägg om mitt dygn. Men varför inte? Såhär ser en typiskt dag ut för mig som jobbar kortpass på vardagar och långpass på helger. Igår träffade jag Elin som nyss kom hem från en hel månads utomlandsresa. Jag hade verkligen saknat henne och blev jätteglad av att träffa henne! Vi satt och fikade några timmar och sen åkte jag iväg och jobbade (jobbtid 17-21:30).

På jobbet fick jag stå på lagret med Philip 80% av tiden, det var ett skönt jobbpass! Blev en del flams och skratt.

Efter jobbet gick jag till J, vi åt mat och gick och la oss till en underlig film. Imorse vaknade jag och var helt klarvaken kl 06:30, så himla konstigt. Gick inte att somna om.

Idag följde jag med honom och köpte presenter då han ska på festligheter ikväll. Jag får mest ont i magen när jag tänker på det och allt annat. Det är en så himla underlig situation jag befinner mig i där ingenting känns rätt eller bra.

Det här var som sagt ett totalt ointressant och oviktigt inlägg men för att rädda det lite ska jag för en gångs skull (jag som shoppar var och varannan dag, har för mycket fritid på vardagar) visa vad jag shoppade igår.

Likes

Comments

Under senaste veckorna har jag inte kunnat släppa tanken av att jag kanske inte får i mig tillräckligt med vitaminer/ protein/ kalcium. Jag äter inte kött eller kyckling och slutade även äta ägg för ett tag sen. Så jag gick in på life här om dagen för att köpa lite tillskott, blev 500 spänn spenderade! Väl investerat vill jag poängtera. Vad jag önskar att uppnå med dessa är att se om jag märker någon skillnad i hur kroppen mår- om det ger någon effekt för hur naglar eller hår växer, minskar trötthet, om huden mår bättre osv. Alla dessa symptomet visar ju utåt hur kroppen faktiskt mår!

Köpte då B12 (höger) som jag ätit ett års tid men slutat när burken var slut av okänd anledning. B12 är viktigt för att kroppens nerver och blodceller ska fungera. Och så vetetartan multiply som innehåller vitamin A, C, D och E, järn, kalcium, magnesium... och mycket mer vitaminer som jag inte känner till, men är väldigt nödvändiga.

Och så äter jag Hårkontroll, det hjälper hår och naglar att växa. Jag åt dessa aktivt i ca 4 månader förut och upplevde att både naglar och hår växte fortare och starkare. Sen slutade jag av samma anledning som B12: pillerna tog slut, (Vad är problemet här? Hur svårt är det att köpa nya? SLAPPT BETENDE?)


Likes

Comments

Förrförra helgen var jag hemma i Eskilstuna. Min pappa fyllde 50 herrans år! Jag tycker att 50 ät gammalt, kommer ihåg när jag var liten och mormor var runt 50. Därav har det blivit klassat som en mormor-ålder eller med andra ord en gammal ålder i mitt huvud.

Pappas katt Calle har inte träffat så många människor på flera år, han var helt chockad och visste inte vad han skulle göra så han sprang runt som en tok, sådär som bara katter kan göra fram och tillbaka i lägenheten med öronen bakom huvudet, spänd blick och hårrest svans.

Pappa är ju inte så bra på att fixa och dona så jag hjälpte honom med den biten då jag tycker att sånt är superkul! Vi åkte och köpte nya skålar, servetter, ljus osv. Allt som hade med dekoration att göra. Jag tog på mig uppdraget att göra fint och frida lagade mat. Jag tycker även det är väldigt kul att fota så jag gick och knäppte lite bilder under kvällen (mest på katten). Men så inte först någon dag senare slog det mig: Jag tog inte en ända bild på pappa. Magont. Gud vad elak jag kände mig som inte ens tänkte tanken. Ångest. Gräver man lite längre i detta så beror det förmodligen på att min pappa ALDRIG velat vara med på bild. Och har man nån gång försökt i smyg att få en bild så har han redan fått syn på kameralinsen och vänt sig om. Helt sjukt vilket mission att få en bild av honom. Men iallafall, jag försökte ju inte ens få en bild den här gången. Tänk om han hade velat det? Hoppats lite i smyg eller tänkt att idag skulle det vara okej? Som minne till denna glada dag. Usch, sånna här saker kan jag verkligen få ont i magen och känna mig hemsk för.

Övriga helgen spenderade jag med mamma. Vi hade det såå mysigt! Jag har inte bott hemma sen jag var 18-19 år, och under hela tiden sen dess när jag kommit hem har jag mestadels varit med vänner och festat. Det är hemskt, men sant. Blev en fika med mormor och morfar och en middag med mamma och co om ens det. Kom oftast hem full sent på natten och hela huset väcktes eftersom Melvin skällde, varav jag morgonen därpå stökade till det hemma innan jag tog mig in till stan för att hänga med vänner hela dagen. Det är inte förrän nu senaste året som jag verkligen varit hemma och umgåtts med familjen. Ett tecken på mognad tänkte jag skriva, men ändrade mig: det betyder ju inte att umgås med familjen är ett moget val. Det handlar nog mer om att inse och välja det som känns viktigast. Och det har verkligen ändrats för mig.

Jag och mamma bakade bullar, lagade mat, kollade på film, hade givande konversationer och skrattade, mycket. Ville faktiskt inte åka tillbaka till Stockholm. Kände att jag ville stanna hos mamma för alltid. Det hade varit ett tryggt liv.

Precis innan förra helgen färgade jag håret. Gick runt och vantrivdes ett bra tag i mitt jätte blonda hår. Kan inte beskriva det bättre än at det inte känns som jag. Mår genast bättre av att kolla i spegeln. Mer lugn.

Fredag till lördag blev en sömnlös natt. Det är bland de konstigaste sakerna man kan vara med om. För man blir konstig i huvudet utan sömn. Gick runt hela lördagen och kände mig lite småfull och borta på jobbet. Efter det träffade jag Sara och Jessica för en helkväll på Stockholm comedy club. Det kändes skönt att dricka vin och bli lullig för då kunde jag grunda mitt konstiga tillstånd på nånting. Åt en grönsaksplanks där som var hur god som helst! Och tillställningen var fantastisk kul, var verkligen en sån där felfri kväll.


Alla hjärtans dag bilder. Kändes tråkigt att inte få spendera den med "någon speciell". Men är glad x1000 att jag har mina fina vänner.

Här om dagen var jag och Sara på Ikea. Jag tvingade med mig Sara. Hon ville inte åka, egentligen. Efter mycket om och men sa hon " Ah okej, men då går vi inte förbi inspirations delen utan direkt och kollar på bord". (Detta är intern humor då vi konstaterat att hon verkligen är mannen av oss, vi har ju nästan som ett förhållande.) Vardagsrumsbord, var vårat mission. Kom vi hem med det? Nej. Kom vi hem med massa annat? Ja.

Påvägen hem med Ikea-bussen var vi så trötta efter en helkväll på Ikea att vi missade vårar stopp vid fridhemsplan. Så vi fick åka tillbaka med tunnelbanan och Sara fick bära alla kassar. Vi skrattade så mycket där vi satt bland alla Ikea påsar på banan.

Likes

Comments