Du vet känslan när barnet tar på sig skor, jacka och snällt sätter sig i vagnen? Nej, inte jag heller. Ibland känns det som att fajterna med tvååringen efter leken gör att det inte ens är värt att du faktiskt tog dig ut och gjorde något.

Jag andas i fyrkant och ber till mig själv att det snart går över. Och att lillasyster på något magiskt sätt inte tar efter när hon fyllt 1 år. För det var någon gång efter ettårsdagen som det vände, då blev prinsen väldigt "självständig". Han blev på något sätt kung i familjen. Sedan googlar jag "beror min sons ilska på dåligt föräldrarskap". Och efter det stannar vi hemma en stund.

//Terese...

Likes

Comments

Idag tar vi enormt många fler bilder än för bara några år sedan. Att ta en bild i farten är så mycket lättare när alla går med en mobilkamera i fickan. Men vad gör vi av våra bilder? Lägger de på Instagram under ett häftigt filter (jag skaffade Iphone för att kunna få Instagram som faktiskt inte fanns för Android i början), kanske lägger vi över på en dator/hårddisk - men sen då?

Förr var du tvungen att framkalla för att kunna se mästerverket. Sedan kom digitalkameran, men då fortsatte många ändå att framkalla, i alla fall jag. Sedan kom Facebook, Instagram och smartphonen. Och då stannade det av. Sedan kom barnen och då fanns det en anledning till att faktiskt börja framkalla igen. Just nu gör jag en scrapbok och barnen har fått varsin fotobok med bilder från deras första veckor utanför livmodern och en med deras namnkalas. Nästa projekt är att göra en fotobok varje/vartannat år.

Hur gör ni?

//Terese...




Likes

Comments

Jag kommer försöka lära mina barn tidigt att vara artiga, trevliga och att alltid säga hej, tack och förlåt. Även ett blygt barn kan tacka för maten. De ska vara snälla mot andra barn och kunna leka tre. De ska inte få allt de pekar på utan presenter ger vi främst vid födelsedagar och jul. Dessutom ska de hjälpa till hemma genom att kanske bädda sina sängar, ta bort frukostdisken, plocka undan leksaker mm Alltid såklart efter egen förmåga.

Jag vill att andra ska snegla lite avundsjukt på mig och tänka "oj, vilka väluppfostrade barn hon har - hon måste vara världens bästa mamma!".

Jag hoppas att alla föräldrar har ambitionen att lära sina barn att göra rätt, och såklart tillåta "göra om - göra rätt". Att man ärver bort sina finaste sidor. Att vara förälder är ett stort ansvar att axla och vi får helt enkelt inte misslyckas. Jag är inte perfekt, och det kommer inte mina barn heller att vara, men vi kan väl jobba på det? Även om min tvååring har myror i brallan så kan han väl ändå säga hej till barnen på förskolan på morgonen och tacka för maten.

//Terese...

Likes

Comments

Förra veckan påbörjade vi Mission: "inskolning på förskolan" för min tvååring. Jag var orolig innan och väl där blev min tuffa kille plötsligt väldigt liten och mammig. Jag fick inte gå många meter ifrån honom och när pedagogerna närmade sig skrek han.

Men dagarna gick och pedagogerna lyckades på något sätt få min kille att inse att det inte alls var farligt. Någon timme med mig blev till två, sedan två timmar med lunch och tillslut tre timmar med mig väntandes hemma. Sista dagen åt han till och med maten som låg på tallriken och lekte flera meter från pedagogen.

Vill därför säga, att även om du inte tror att du/ditt barn kommer att klara en inskolning så kommer det faktiskt att funka. I alla fall efter ett tag. Ditt barn måste lära känna lokaler, personal och sedan förstå att mamma/pappa kommer tillbaka. Det är ett stort steg att vara borta så länge, men även ett stort steg mot självständigheten.

//Terese...

Likes

Comments

  • Äter choklad.
  • Läser en bok. 
  • Plockar ut disken ur diskmaskinen.
  • Skrållar sociala medier. 
  • Går på toa.
  • Tar fram frukostbröd för tining.
  • Matar lillasyster.
  • Svarar på meddelanden.
  • Bloggar.
  • Funderar på om jag ska somna om. 


//Terese...

Likes

Comments

Jag såg mig sitta där på en filt och med en bok på stranden, med barnen lekandes med hink och spade i sanden. För tre fyra år sedan.

Jag önskade mig en deckare i julklapp. "Varför då?", undrade en annan småbarnsförälder.

Jag fick en bok, den är öppnad och ligger på sängbordet. När jag hinner läsa?

Ja, inte på stranden i alla fall! Men kanske några sidor i smyg en tidig morgon när barnen fortfarande snarkar bredvid mig. Eller fem minuter i badkaret. Och i somras hann jag faktiskt med en stund i en solstol på altanen när jag lyckats få båda barnen att somna en stund. Jag älskar att läsa och kommer alltid ha en påbörjad bok någonstans, men det tar bara lite längre tid att komma igenom den.

//Terese...

Likes

Comments

När jag var gravid med mitt andra barn surrade många tankar och frågor förbi. En av de största frågorna var om och hur jag skulle kunna älska någon lika mycket som mitt första barn, min son. Går det att älska någon mer till månen och tillbaka?

Jag oroade mig massor eftersom jag verkligen ville älska den nya familjemedlemmen lika mycket som den förra hyresgästen jag haft i magen. Första gången är ju alltid speciell, sägs det ju.

För alla er som vill ha fler barn och som går i samma tankar: du kommer att älska ditt andra barn precis lika mycket. Kärleken är obegränsad! Dessutom kommer kärleken mellan kidsen få dig att älska ännu mer. Kärleksboxen blir aldrig tom, särskilt inte när du vaknar före barnen och ser de ligga tätt tätt intill varandra, bredvid dig och din sambo.

//Terese...

Likes

Comments

Idag vaknar vi upp till årets allra sista dag. Det är nyårslöften blandat med oxfilé, läppstiftsmärken på champagneglas och raketer alldeles för nära hundar. "Nu vänder vi blad", säger många. "Mer tid med familjen", säger andra. "Jag ska börja träna", säger en tredje.

Själv kommer jag varken sluta med godis eller gå ner i vikt - några klassiska nyårslöften. Godis är för gott och bantning för tråkigt. Kanske ska jag försöka träna någon gång i veckan. Men med barn är det svårt att tänka på sig själv och att sätta sig själv i framsätet. Det talar både mina vanligaste samtalsämnen, Instagram och mest spelade låtar på Spotify om för mig. Mitt liv är barn just nu. Jaget kommer ikapp någon gång - 2019 kanske?

Min nyårsstatus ligger uppe på Facebook, redo att reta gallfeber på några och få andra att le igenkännande. Barn där också. Ja, jag har ju faktisk spenderat de senaste sisådär tre åren med att vara gravid, föda barn och sedan vara mamma till två små barn. Och det har jag valt alldeles själv.

Ett steg i ledet att få lite egentid var ju att skaffa en ny blogg. Att den handlar om, justeja barn, är en annan sak. För den handlar om två av mina favoritsaker - att skriva och om barn.

Gott nytt år!

//Terese...

Likes

Comments

Det finns många tankar kring att lämna bort sin bebis. Nu pratar jag inte om att du lämnar bebisen till din partner, utan till någon annan. Så att du och din kärlek får egentid med varandra.

Så, när är det okej att lämna bort bebisen första gången? Vissa lämnar när barnet är några veckor, andra när barnet hunnit bli några månader. Jag har bland annat hört att man ska tänka "en månad gammal bebis = ok att lämna en timme". Dock vet jag inte hur mycket sanning det ligger bakom detta. Jag har även läst att man helst ska börja i liten skala, alltså lämna korta stunder för att sen öka tiden. Så jag hade nog inte lämnat min bebis i en hel dag första gången.

Jag minns inte hur jag tänkte innan jag fick barn, men nu med två barn så tänker jag så här: Lämna barnet när det känns okej för dig själv. Vill du gå på bio när bebisen är tre veckor - gör det. Men väljer du att vara hemma med ditt barn dygnet runt första året så ska ingen komma och påpeka det heller. Mitt första barn lämnade vi bort när han var tre veckor och då gick jag och sambon på bio. Det andra barnet hade barnvakt när hon var runt en månad och då för att vi skulle provköra en bil. Dock har jag väldigt svårt att lämna barnen över natten och min tvååring har bara sovit borta 1 1/2 natt och det var när mitt andra barn föddes. Jag är inte främmande för det, men jag har aldrig behövt låta de sova borta över natten.

Vem ska du lämna till? Det finns inga rätt eller fel, men jag skulle bara lämna mitt barn till någon som träffat hen mycket och som den lilla är trygg med. Jag har läst att det är närvaro och inte biologi som bestämmer vem barnvakten är och känner barnet sig mer tryggt med en vän istället för en släkting så är det helt okej.

Var ska barnvakten ske? Vi har både lämnat hos barnvakt och låtit barnvakten komma hem till oss. Ibland är det bättre att vara hemma så att bebisen känner igen miljön och lukter.

Att mamman får skit för att hon "lämnar bort" bebisen till pappan kan vi ta i ett annat inlägg. Många menar att bebisen och mammans anknytning minskar. Men vad jag har märkt så kommer bebisen fortfarande ihåg pappan efter en niotimmars-dag på jobbet.


//Terese...

Likes

Comments

I min familj kommer vi inte att ha någon "vit jul". Vi dricker glögg med alkohol i, någon tar en öl till maten och en annan smuttar på ett glas vin vid paketöppningen. Men ni hör, vårt så kallade drickande låter helt naturligt, och jag känner att ingen hos oss är i behov av en vit jul just nu.

Dock håller jag fullständigt med om att julen är barnens högtid - och om det finns barn i familjen så borde vuxna tänka på hur mycket de dricker och vad. Finns det risk att dagen förvandlas tlll fylleslag, eller att en eller två öl för mycket leder tlll otrevligheter så borde man absolut införa en vit jul.

Så, ska du dricka, drick med måtta. Kan du inte det - avstå att dricka helt. Och se till att det alltid finns någon som kan köra om det händer något med barnen. Om någon skulle dricka lite för mycket, låt inte den personen ansvara över de små.

//Terese...

Likes

Comments