Påsken har swishat förbi, vilket betyder ett steg närmre sommaren. Även om vi haft besök av både snö och påskhare så känns det i luften - våren! Med det kommer det massor av uteprojekt, där ett är lekstugan. Vi fick med en gammal när vi köpte huset för drygt två år sen och den dåvarande familjens barn är idag över 25 år. Så det finns en hel del att göra på den. Förutom att fixa lite med tak och målning så är det inredning. Just nu letar jag inspiration och oj vad mycket det finns att hitta på för våra små. Jag har sparat en gammal Family Living som jag kommer ta fram när det är dags.

På tal om påsk så har det varit många diskussioner på sociala medier om vad påskägget får innehålla för barn. Vår tvååring önskade sig inget godis, utan vi ville i så fall ge russin, majskrokar och smoothie. Vår lilla tjej på tio månader fick majskrokar och smoothie. De fick även en liten leksak var. Jag är ingen motståndare mot socker, men vi vill så länge det går undvika godis, saft och läsk.

//Terese...

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Nu är min yngsta nio månader, vilket betyder lika länge utanför magen som inuti. När min äldsta var nio månader höll vi sedan ett tag på att skaffa en till bebis. Längtan efter ett syskon var jättestor. Och när Lennon var tio månader kom ett efterlängtat plus. Det kändes inte som en dag för tidigt.

Men det är konstigt hur känslorna kan vara så olika. Nu när den lilla är ungefär lika gammal skulle jag inte alls kunna tänka mig att vara gravid igen. (Även om jag redan har både för- och mellannamn klara för en eventuell trea.) När folk fick höra att jag väntade en till bebis blev många förvånade. Jag hade stålsatt mig med bra svar om någon mot förmodan skulle säga något "elakt/ogenomtänkt/ovälkommet". En del undrade säkert om det var ett misstag. Men nej, både kropp och knopp var redo, jag hade inga komplikationer och jag längtade så efter ett syskon. Men tillbaka till idag. Jag är jättenöjd med mina två änglar och kan knappt komma ihåg den längtan jag hade för ett år sedan. Det kanske är något undermedvetet som säger "nu slöfock, nu är det dags att börja jobba igen. Lämna över pinnen till din sambo".

//Terese...

Likes

Comments

Förskolebrevet. Har du hört talas om det? Det är ett färdigskrivet brev som uppmanar till samarbete kring tio förebyggande riktlinjer och en integritetspolicy. Det handlar till exempel om att personalen på förskolan kontinuerligt ska utbilda sig om barns integritet, förbud mot privata mobiler, öppen dörr-policy och att ordinarie personal byter blöja och öppnar/stänger. Ganska självklara saker heller hur? Inga konstigheter egentligen.

Elaine Eksvärd ligger bakom initiativet och det handlar om att barn inte ska bli sexuellt utnyttjade, varken hemma eller på förskolan. Detta genom kunskap, förebyggande aktiviteter och att personalen ska våga fråga. Jag har mejlat chefen till min sons förskola. Gör du det också.

Min chef har valt att inte sätta vår förskola på kartan, men genom att vi föräldrar (och såklart personalen själva) ställer krav så kan problemet lyftas fram och regler skärpas. Vår chef ska kolla igenom deras nuvarande policy och jobba vidare på den.

Just nu finns det 105 förskolor på kartan. Och ännu fler som jobbar för att tre ska bli noll. För tre barn i varje klass blir utsatta för sexuella övergrepp (genomsnittligt).

Läs mer om Förskolebrevet!

#treskablinoll

Likes

Comments

När jag upptäckte det började jag svettas och paniken kom. Min sons älskade Alfons var borta. Det visade sig att den populära dockan somnat kvar på föris. Tvååringen klarade natten bra, men började leta på morgonen. Dessutom var min son ledig från förskolan just den dagen, men vi fick ändå ta en runda dit.

Det där med snuttisar/favoritleksaker/godsedjur mm är otroligt viktigt för de små familjemedlemmarna. Lite som våra (tyvärr) mobiltelefoner.

//Terese...

Likes

Comments

Du vet känslan när barnet tar på sig skor, jacka och snällt sätter sig i vagnen? Nej, inte jag heller. Ibland känns det som att fajterna med tvååringen efter leken gör att det inte ens är värt att du faktiskt tog dig ut och gjorde något.

Jag andas i fyrkant och ber till mig själv att det snart går över. Och att lillasyster på något magiskt sätt inte tar efter när hon fyllt 1 år. För det var någon gång efter ettårsdagen som det vände, då blev prinsen väldigt "självständig". Han blev på något sätt kung i familjen. Sedan googlar jag "beror min sons ilska på dåligt föräldrarskap". Och efter det stannar vi hemma en stund.

//Terese...

Likes

Comments

Idag tar vi enormt många fler bilder än för bara några år sedan. Att ta en bild i farten är så mycket lättare när alla går med en mobilkamera i fickan. Men vad gör vi av våra bilder? Lägger de på Instagram under ett häftigt filter (jag skaffade Iphone för att kunna få Instagram som faktiskt inte fanns för Android i början), kanske lägger vi över på en dator/hårddisk - men sen då?

Förr var du tvungen att framkalla för att kunna se mästerverket. Sedan kom digitalkameran, men då fortsatte många ändå att framkalla, i alla fall jag. Sedan kom Facebook, Instagram och smartphonen. Och då stannade det av. Sedan kom barnen och då fanns det en anledning till att faktiskt börja framkalla igen. Just nu gör jag en scrapbok och barnen har fått varsin fotobok med bilder från deras första veckor utanför livmodern och en med deras namnkalas. Nästa projekt är att göra en fotobok varje/vartannat år.

Hur gör ni?

//Terese...




Likes

Comments

Jag kommer försöka lära mina barn tidigt att vara artiga, trevliga och att alltid säga hej, tack och förlåt. Även ett blygt barn kan tacka för maten. De ska vara snälla mot andra barn och kunna leka tre. De ska inte få allt de pekar på utan presenter ger vi främst vid födelsedagar och jul. Dessutom ska de hjälpa till hemma genom att kanske bädda sina sängar, ta bort frukostdisken, plocka undan leksaker mm Alltid såklart efter egen förmåga.

Jag vill att andra ska snegla lite avundsjukt på mig och tänka "oj, vilka väluppfostrade barn hon har - hon måste vara världens bästa mamma!".

Jag hoppas att alla föräldrar har ambitionen att lära sina barn att göra rätt, och såklart tillåta "göra om - göra rätt". Att man ärver bort sina finaste sidor. Att vara förälder är ett stort ansvar att axla och vi får helt enkelt inte misslyckas. Jag är inte perfekt, och det kommer inte mina barn heller att vara, men vi kan väl jobba på det? Även om min tvååring har myror i brallan så kan han väl ändå säga hej till barnen på förskolan på morgonen och tacka för maten.

//Terese...

Likes

Comments

Förra veckan påbörjade vi Mission: "inskolning på förskolan" för min tvååring. Jag var orolig innan och väl där blev min tuffa kille plötsligt väldigt liten och mammig. Jag fick inte gå många meter ifrån honom och när pedagogerna närmade sig skrek han.

Men dagarna gick och pedagogerna lyckades på något sätt få min kille att inse att det inte alls var farligt. Någon timme med mig blev till två, sedan två timmar med lunch och tillslut tre timmar med mig väntandes hemma. Sista dagen åt han till och med maten som låg på tallriken och lekte flera meter från pedagogen.

Vill därför säga, att även om du inte tror att du/ditt barn kommer att klara en inskolning så kommer det faktiskt att funka. I alla fall efter ett tag. Ditt barn måste lära känna lokaler, personal och sedan förstå att mamma/pappa kommer tillbaka. Det är ett stort steg att vara borta så länge, men även ett stort steg mot självständigheten.

//Terese...

Likes

Comments

  • Äter choklad.
  • Läser en bok. 
  • Plockar ut disken ur diskmaskinen.
  • Skrållar sociala medier. 
  • Går på toa.
  • Tar fram frukostbröd för tining.
  • Matar lillasyster.
  • Svarar på meddelanden.
  • Bloggar.
  • Funderar på om jag ska somna om. 


//Terese...

Likes

Comments

Jag såg mig sitta där på en filt och med en bok på stranden, med barnen lekandes med hink och spade i sanden. För tre fyra år sedan.

Jag önskade mig en deckare i julklapp. "Varför då?", undrade en annan småbarnsförälder.

Jag fick en bok, den är öppnad och ligger på sängbordet. När jag hinner läsa?

Ja, inte på stranden i alla fall! Men kanske några sidor i smyg en tidig morgon när barnen fortfarande snarkar bredvid mig. Eller fem minuter i badkaret. Och i somras hann jag faktiskt med en stund i en solstol på altanen när jag lyckats få båda barnen att somna en stund. Jag älskar att läsa och kommer alltid ha en påbörjad bok någonstans, men det tar bara lite längre tid att komma igenom den.

//Terese...

Likes

Comments