Det här med klädval på bebisar och barn. Jag tycker att det är kanon att Åhlens har slopat kill- och tjejavdelningar. Och att man istället lägger fokus på vad man själv tycker är snyggt och passar sitt barn.

Samtidigt vill jag inte ha några pekpinnar för att jag klär min dotter i rosa leggings med spets på rumpan, rosetter i håret och söta koftor. För jag älskar rosa på min tjej! Kanske just för att jag fick en pojke först. Eller för att jag själv alltid gått åt det rosa hållet.

Däremot brukar jag rent demonstrativt undvika att köpa de mest "killiga" kläderna till min treåriga son. Snabba bilar, tuffa actiongubbar och dinosaurier går tokbort. Till den dagen han själv väljer att ha de här kläderna. En period älskade han sina Miffyleggings (köpt på HM:s flickavdelning) mest av allt. Och upptill fick han bara bandtishor (som lillasyster nu får ärva). Jag undviker även allt som har med Frost och prinsessklänningar att göra. Även om det har hängts in och annan puffklänning på klädstången. En vän skulle aldrig sätta på sin son joggingbyxor och en tredje är allergisk mot finskjortor.

Hur tänker du i ditt klädval? Speglar ditt barn din personlighet och åsikter?

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

När jag väntade barn hade jag en liten förhoppning om att ultraljudet skulle visa två pickande hjärtan. Jag blev såklart överlycklig när den överhuvud taget visade en frisk bebis med både hjärna och njurar. Men tanken om att få tvillingar fanns alltid där i bakhuvudet. Jag har en tvillingsyster. Mamma har en tvillingbror.

Samtidigt såg jag ett scenario utspela sig - två tjejer som ser "lika dana" ut - elaka människor som tycker att olikheter är något att reta sig på - utanförskap och mobbning.

Ser ni lika dana ut? Kan du känna det hon känner? Det är de vanligaste frågorna jag får av nya människor i dag. Folk som faktiskt är nyfikna och intresserade. Frågor som jag inte har några problem med att svara på i vuxen ålder.

Att ha en tvillingsyster ska vara något fantastisk. Ett stöd och någon som alltid finns där. Istället började jag se mig lite som ett missfoster när jag var liten, något måste ju vara fel om någon annan ser exakt lika dan ut? Har exakt samma DNA. Lika dan röst. Det kunde vara pinsamt att gå på stan om någon vände sig om och tittade på oss. I skolan blev "tvilling" ett fult skällsord. En för stor klass. För få lärare. För lite intresse från föräldrarnas håll. Där fanns han med stora tänder, den blyga, hon som alltid lät lite för högt - och två tvillingar. Med facit i hand så var det inget fel på någon av oss. Vi var helt normala barn med en längtan om att bli omtyckta.

När jag började högstadiet hade jag lärare som vägrade lära sig våra namn. Ibland ropade de vårt efternamn - då kunde det liksom inte bli fel tänkte dem. En annan lärare slängde våra läxor mellan oss och bemödade sig aldrig att ens försöka. Hallå, hur fel kan det bli? Det är 50 procents chans att säga rätt! Den läraren blev en gång kallad för "jävla kärring", något man inte sa om man kom från en helt "normal" familj och hade "fina" betyg. När min lillasyster sedan fick henne som klasslärare bytte min syster skola.

Idag är jag stark och glad över att ha både min tvillingsyster och min lillasyster. Jag skäms inte över att berätta att jag har någon som är lik mig och ofta kan det vara bra om de någon gång skulle gå förbi "mig" på stan och jag otrevligt nog inte hälsar.

På frågan om vi är lika varandra - ja, vi är fortfarande lika. Vi har många gemensamma vänner. Jobbar med olika saker men med vissa korsande knutpunkter. Och nej, jag får inte ont i min kropp om hon har ont.

Jag kan bara tala för mig själv. Men att bli kallad för det gemensamma ordet "tvillingarna" är något jag hatar. Det händer inte lika ofta längre, men för mig var det som att ta bort min egna personlighet. Detta är något min mamma var oerhört noga med - vi har varsitt namn - använd dem!

Jag vill även rekommendera alla att lyssna på Tvillingpodden, med två starka systrar med mycket humor. Två systrar, mammor, företagare.

//Terese...

Likes

Comments

Äta popcorn efter 22, bläddra i nya Mama och bildgoogla på Daniel Wellingtons Classy Winchester. Barn som somnar på golvet med en IPad två cm från ansiktet och som sen vaknar förtvivlat när en elak mamma tar bort den. Småsystrar som somnar tätt intill mamma och pappa - och endast då.

Nu börjar vardagen med lämna-hämta på föris, jobba typ heltid och värmeljus till frukost för att väga upp mot det mörka som hotar utanför fönstret. Jag ser fram emot att köpa stickade tröjor och äta pepparkakor alldeles för tidigt.

//Terese

Likes

Comments

Jag minns pirret dagen innan skolan skulle börja igen efter sommarlovet. Ny klass eller samma men ändå så mycket nytt. Vänner som fått nya vänner under sommaren. Ny väska, ett fint pennfodral och ett glansigt papper till böckerna och underlägget.

På måndag skolas min ettåriga dotter in på förskolan. Tvååringen börjar för första gången gå heltid. Ettåringen vet inte vad som väntar, något som ger mig en klump i magen. Kommer hon att hata oss för att vi lämnar henne? Eller kommer hon älska att leka med andra barn? Tvååringen längtar och pratar om att han vill till förskolan - han har laddat med nya kläder, frisyr och större ordförråd. Men frågan är vad han känner när han väl är där.

Debatten om små barn har något utbyte av förskola eller inte är alltid lika brännande het. Vissa (har ingen källa bakom detta) hävdar att barn under tre år inte får ut något av det. Att det är nästan misshandel att sätta ett så litet barn på förskola, någon som kanske varken kan gå eller har slutat amma. Andra upplever att barnen växer, lär sig att samspela, får större ordförråd mm. Jag anser att förskola är så mycket mer än ett "dagis". Det är inte en plats där vuxna passar barn, utan det är en plats där pedagoger utvecklar våra minsta familjemedlemmar och förbereder de inför livet. Stöttar oss föräldrar när vi själva inte har möjlighet. Men det kan väl vi föräldrar också göra säger andra. Jo, det är klart vi kan. Men vi måste arbeta också. I en drömvärld hade jag gärna sett att min dotter började ett halvår senare, men det är en kamp att få in barnen på förskolan i januari.

//Terese...

Likes

Comments

Visst, jag svarar också på undersökningar i mina föräldragrupper på Facebook. Och tänker - yes! Min ettåring har nio tänder medan andra bara har två! I nästa stund tänker jag - alla barn är olika, sluta jämföra!

Blöj- och klädstorlek, vikt och längd, antal tänder och extrakontroller, vad de kan och inte kan göra, hur tidigt/sent de ska börja på förskolan och hur många timmar, finaste rummen...

Min tjej äter stora köttbitar och tar sig ner för sängen själv. Men hon har ännu inte valt att gå från fyra till två ben och sover bäst nära mammas tutte.

Hon är envis, bestämd och är inte rädd för att skälla tillbaka. Hon är ledsen, trött och vill vara nära. Hon blåser bubblor med näsan, skålar med sin mugg och skrattar tills hon inte kan andas. Hon vill pussas, göra high five och gunga. Hon sjunger, skriker och snarkar när näsan är tät om natten.

Våra små kids är så olika, men samtidigt så lika. Alla kommer de till en punkt där de lyckas bestiga berg. Allt har sin tid. Även om storebror gjorde på ett sätt behöver inte lillasyster följa samma mönster.

Samtidigt älskar jag ändå att få den inputen du får i en föräldragrupp. Råd, tips, inspiration. Som nybliven förälder för första eller andra gången är det skönt att se olikheterna och förstå att allt är normalt. Och om det inte är det - våga ta tag i det och få hjälp istället för att gå runt och oroa sig.

//Terese...

Likes

Comments

För två månaders började jag jobba igen efter föräldraledigheten och då satte vi även sista spiken i den renoverade lekstugan. Vi öppnade upp tak, satte nya gipsskivor som vi sedan klädde med en bit överbliven tapet, och la nytt mörkt golv. Efter det påbörjade inredningsprojektet som jag tror är evighetslång.

Barnen älskar lekstugan och röjer tills allt hamnar högt och lågt. De lagar mat, fikar och städar.

I helgen satte jag upp en hushylla som jag hittat på HM Home. Barnen hade redan en större variant mellan sina sovrum, men har man snöat in på något så är det bara att gå all in. För visst är en sån här hylla så underbar söt?

Alla säger att det går att hitta så mycket på loppis, men än så länge har jag bara fyndat stegen och den ryska dockan på där. Resten har vi fått eller köpt rätt billigt på Ikea, Rusta och Ullared.

//Terese

Likes

Comments

Det är många måsten för oss småbarnsföräldrar. Jag har radat upp de som jag tycker att du inte behöver tänka på.

- du måste inte sluta amma vid sex månader.
- du måste inte amma till sex månader.
- du måste inte låta barnet lära sig äta med bestick vid ett år.
- du måste inte få barnet blöjfritt vid två år.
- du måste inte byta till sulky vid två år.
- du måste inte få barnet att sova i egen säng. 
- du måste inte lämna bort barnet.

- du måste inte börja med välling.

- du måste inte borsta tänderna efter nattflaskan.
- du måste inte låta barnet gå själv på stan om du inte vill.
- du måste inte gå till öppna förskolan eller babysim.
- du måste inte ha begränsad skärmtid.
- du måste inte ha ångest för att du börjar arbeta tidigt efter föräldraledigheten.
- du måste inte börja arbeta efter ett år.
- du måste inte jobba deltid.
- du måste inte jobba heltid.
- du måste inte välja bort socker.
- du måste inte svara på när eller om det kommer några småsyskon.
- du måste inte köpa de dyraste lära sig gå-skorna.
- du måste inte oroa dig om ditt barn inte går vid ett år.
- du måste inte ta ställning till för eller emot två-delade ytterkläder.
- du måste varken gå ut vid regn eller strålande solsken.
- du måste inte välja en ur- och skurförskola eller ett föräldrakooperativ.
- du måste inte välja en kommunal förskola.
- du måste inte klippa ditt barn.
- du måste inte byta bort spjälsängen.
- du måste inte låta ditt barn "öva på rösten".
- du måste inte läsa mamma-tidningar eller mamma-poddar.
- du måste inte ha bärsele.
- du måste inte ha skötbord.
- du måste inte köpa allt nytt.
- du måste inte köpa allt ekologisk, begagnat eller könsneutralt.
- du måste inte alltid laga egen mat.
- du måste inte jämföra ditt barn med andras.
- du måste inte lyssna på goda råd du inte vill ha.
- du måste inte klara allt på egen hand.

Mamas - nu måste vi backa varandra!

//Terese

Likes

Comments

Jag tyckte att jag smög, men tydligen inte tillräckligt bra. De små trötta ögonen fixerade på mig. Det lilla ansiktet skrynklade ihop sig. Munnen darrade. När hon förstod att det inte skulle bli något mamma-mys blev elvamånadaderstjejen jätteledsen och skrek hysteriskt. Benen sparkade och armarna flaxade. Och jag fick lugnt backa ut, stänga ytterdörren och lämna en ledsen familj bakom mig.

Men vetskapen om att min sambo är hemma och styr upp, roddar, tröstar och fixar gör att jag lugnt kan hoppa upp på cykeln ner till stan, byta till tåg och sedan åka till jobbet - utan nästan helt dåligt samvete. Nu är det hans tur att få mysa, ta fajter, busa och sköta hemmet. Det näst bästa på dagen är att få uppdateringar löpande på whatsapp och snap. Det bästa är när kidsen möter mig i dörren på kvällen.

//Terese...

Likes

Comments

Du vet att du är småbarnsförälder när du planerat en skön kväll i soffan med ett glas vin - men hamnar i säng innan klockan åtta, mellan två sovandes barn.

Ännu värre - barnen sover en lång middag och vaknar lagom till sju och vill busa. Helst med varandra.

//Terese...

Likes

Comments

Du vet känslan när båda barnen somnar innan sju och du smiter ut på altanen med ett glas rosé och kärleken? Det händer inte ofta, men ibland! Igår lyckades vi leka slut på barnen så att se stupade i säng.

//Terese...

Likes

Comments