• Äter choklad.
  • Läser en bok. 
  • Plockar ut disken ur diskmaskinen.
  • Skrållar sociala medier. 
  • Går på toa.
  • Tar fram frukostbröd för tining.
  • Matar lillasyster.
  • Svarar på meddelanden.
  • Bloggar.
  • Funderar på om jag ska somna om. 


//Terese...

Likes

Comments

Jag såg mig sitta där på en filt och med en bok på stranden, med barnen lekandes med hink och spade i sanden. För tre fyra år sedan.

Jag önskade mig en deckare i julklapp. "Varför då?", undrade en annan småbarnsförälder.

Jag fick en bok, den är öppnad och ligger på sängbordet. När jag hinner läsa?

Ja, inte på stranden i alla fall! Men kanske några sidor i smyg en tidig morgon när barnen fortfarande snarkar bredvid mig. Eller fem minuter i badkaret. Och i somras hann jag faktiskt med en stund i en solstol på altanen när jag lyckats få båda barnen att somna en stund. Jag älskar att läsa och kommer alltid ha en påbörjad bok någonstans, men det tar bara lite längre tid att komma igenom den.

//Terese...

Likes

Comments

När jag var gravid med mitt andra barn surrade många tankar och frågor förbi. En av de största frågorna var om och hur jag skulle kunna älska någon lika mycket som mitt första barn, min son. Går det att älska någon mer till månen och tillbaka?

Jag oroade mig massor eftersom jag verkligen ville älska den nya familjemedlemmen lika mycket som den förra hyresgästen jag haft i magen. Första gången är ju alltid speciell, sägs det ju.

För alla er som vill ha fler barn och som går i samma tankar: du kommer att älska ditt andra barn precis lika mycket. Kärleken är obegränsad! Dessutom kommer kärleken mellan kidsen få dig att älska ännu mer. Kärleksboxen blir aldrig tom, särskilt inte när du vaknar före barnen och ser de ligga tätt tätt intill varandra, bredvid dig och din sambo.

//Terese...

Likes

Comments

Idag vaknar vi upp till årets allra sista dag. Det är nyårslöften blandat med oxfilé, läppstiftsmärken på champagneglas och raketer alldeles för nära hundar. "Nu vänder vi blad", säger många. "Mer tid med familjen", säger andra. "Jag ska börja träna", säger en tredje.

Själv kommer jag varken sluta med godis eller gå ner i vikt - några klassiska nyårslöften. Godis är för gott och bantning för tråkigt. Kanske ska jag försöka träna någon gång i veckan. Men med barn är det svårt att tänka på sig själv och att sätta sig själv i framsätet. Det talar både mina vanligaste samtalsämnen, Instagram och mest spelade låtar på Spotify om för mig. Mitt liv är barn just nu. Jaget kommer ikapp någon gång - 2019 kanske?

Min nyårsstatus ligger uppe på Facebook, redo att reta gallfeber på några och få andra att le igenkännande. Barn där också. Ja, jag har ju faktisk spenderat de senaste sisådär tre åren med att vara gravid, föda barn och sedan vara mamma till två små barn. Och det har jag valt alldeles själv.

Ett steg i ledet att få lite egentid var ju att skaffa en ny blogg. Att den handlar om, justeja barn, är en annan sak. För den handlar om två av mina favoritsaker - att skriva och om barn.

Gott nytt år!

//Terese...

Likes

Comments

Det finns många tankar kring att lämna bort sin bebis. Nu pratar jag inte om att du lämnar bebisen till din partner, utan till någon annan. Så att du och din kärlek får egentid med varandra.

Så, när är det okej att lämna bort bebisen första gången? Vissa lämnar när barnet är några veckor, andra när barnet hunnit bli några månader. Jag har bland annat hört att man ska tänka "en månad gammal bebis = ok att lämna en timme". Dock vet jag inte hur mycket sanning det ligger bakom detta. Jag har även läst att man helst ska börja i liten skala, alltså lämna korta stunder för att sen öka tiden. Så jag hade nog inte lämnat min bebis i en hel dag första gången.

Jag minns inte hur jag tänkte innan jag fick barn, men nu med två barn så tänker jag så här: Lämna barnet när det känns okej för dig själv. Vill du gå på bio när bebisen är tre veckor - gör det. Men väljer du att vara hemma med ditt barn dygnet runt första året så ska ingen komma och påpeka det heller. Mitt första barn lämnade vi bort när han var tre veckor och då gick jag och sambon på bio. Det andra barnet hade barnvakt när hon var runt en månad och då för att vi skulle provköra en bil. Dock har jag väldigt svårt att lämna barnen över natten och min tvååring har bara sovit borta 1 1/2 natt och det var när mitt andra barn föddes. Jag är inte främmande för det, men jag har aldrig behövt låta de sova borta över natten.

Vem ska du lämna till? Det finns inga rätt eller fel, men jag skulle bara lämna mitt barn till någon som träffat hen mycket och som den lilla är trygg med. Jag har läst att det är närvaro och inte biologi som bestämmer vem barnvakten är och känner barnet sig mer tryggt med en vän istället för en släkting så är det helt okej.

Var ska barnvakten ske? Vi har både lämnat hos barnvakt och låtit barnvakten komma hem till oss. Ibland är det bättre att vara hemma så att bebisen känner igen miljön och lukter.

Att mamman får skit för att hon "lämnar bort" bebisen till pappan kan vi ta i ett annat inlägg. Många menar att bebisen och mammans anknytning minskar. Men vad jag har märkt så kommer bebisen fortfarande ihåg pappan efter en niotimmars-dag på jobbet.


//Terese...

Likes

Comments

I min familj kommer vi inte att ha någon "vit jul". Vi dricker glögg med alkohol i, någon tar en öl till maten och en annan smuttar på ett glas vin vid paketöppningen. Men ni hör, vårt så kallade drickande låter helt naturligt, och jag känner att ingen hos oss är i behov av en vit jul just nu.

Dock håller jag fullständigt med om att julen är barnens högtid - och om det finns barn i familjen så borde vuxna tänka på hur mycket de dricker och vad. Finns det risk att dagen förvandlas tlll fylleslag, eller att en eller två öl för mycket leder tlll otrevligheter så borde man absolut införa en vit jul.

Så, ska du dricka, drick med måtta. Kan du inte det - avstå att dricka helt. Och se till att det alltid finns någon som kan köra om det händer något med barnen. Om någon skulle dricka lite för mycket, låt inte den personen ansvara över de små.

//Terese...

Likes

Comments

Idag är det lucia och sociala medier strålar av fina lusseklädda barn i luciakläder, tomtedräkter och söta pepparkaksgubbar. Jag erkänner mig skyldig till att ha bidragit till detta. Men på jul får man bomba sina vänner med barnbilder.

Ingen har väl dock missat Åhléns reklambild med den mörkhyade Lucian, som eldade upp vuxna män och kvinnor i landet. Skäms på er, det handlar om en ung pojke - ett barn - som fått vardagsrasismen att eskalera. Vi lever väl ändå i 2016-talet? Att folk kan bli så upprörda över en mörk lucia är ju för mig oerhört förlegat.

Jag tycker att vi bestämmer att rasimen avskaffas 2017, räck upp en hand om du är med och skriver under på det. Vi står upp för allas lika värde och mot rasister.

#jagärlucia

//Terese...

Likes

Comments

Barn och nappar verkar alltid vara ett lika hett ämne. Först ska barnet inte få ha napp på bb för det stör en eventuell amning. Sedan är det bra för det hjälper mot plötslig spädbarnsdöd. Tar barnet napp så ska man begränsa användandet, särskilt när barnet fått tänder. Men tar barnet inte napp ska man ändå kämpa kämpa kämpa för att själv inte bli en levande napp dag som natt. Vissa väljer naturgummi, andra latex eller silikon och en tredje går på märke eller utseende (klart liten ska ha en jultomtenapp på julafton!).

Det finns så många frågor om napp, men kanske den största är: Hur får jag barnet att sluta med napp?

Mitt svar är: Råka köpa fel sorts napp så att barnet själv ratar den. Funkar tydligen kanon! Se dock till att ha en Alfons riktigt nära som blir lika viktig som nappen en gång varit. Så gick det i alla fall till när vår 2-åring slutade med napp.

Andra frågan: Hur får jag mitt barn att ta napp?
Denna frågan överlåter jag till någon annan för min 6-månaders har ratat napp i just sex månader.

//Terese...

Likes

Comments

Om du går i väntans tider för andra gången så finns det massor av bra saker att veta. Jag har fångat upp några - lägg gärna till fler.

  • Du slipper goda råd från andra för nu har du själv några mammaår på nacken och kan ge dig egna goda råd.
  • Du vet hur du vill eller inte vill ha din förlossning och du blir inte förvånad när du inte ska stanna och bo i förlossningsrummet utan i ett rum på bb.
  • Du vet hur mycket du kommer att blöda och blir inte chockad över de stora bindorna.
  • Du väljer en resväska istället för en sportbag som bb-väska för att det ska vara lättare att transportera allt hem.
  • Du vet hur ont det gör att amma och har denna gång köpt både salva och amningspads för att minska smärtan.
  • Du vet hur du vill ha din amning - med eller utan amningsnapp och/eller inte kombinerat med ersättning.
  • Eller så väljer du bort amning helt för att du tyckte att blod, svett och tårar inte var värt det.
  • Du har redan massor av bebiskläder, skötbord, säng, babysitter, leksaker och tillbehör.
  • Du vet hur det är att inte få sova på sisådär tre-sex månader.
  • Du slipper ångest över att ha bebisen i din säng - du struntar helt enkelt i att ens försöka introducera spjälsängen. Du har istället skaffat en extra stor dubbelsäng.
  • Du har koll på hur du byter blöja, badar och klär bebisen, även på hur du vill ha det med smakisar och välling.
  • Du kanske kanske slipper tjatet om att det snart är dags för ett syskon.
  • Sist men inte minst, det ena barnet är aldrig den andra lik, men du har kanske ett hum om hur ditt föräldraskap med tvåan kommer att bli.

//Terese...

Likes

Comments

På en föräldraträff på Bvc pratade vi sömn. Du är inte en dålig förälder om din bebis inte somnar i egen säng, eget rum, sover hela natten osv. Det var skönt att höra, då vår tjej sover mellan mig och min sambo på nätterna och fortfarande vill äta några gånger per natt. Dock valde jag att inte höra när de rekommenderade att man inte ska amma bebisen till söms. För här hemma har vi en femånaders tjej som typ bara kan somna med tutte i munnen.

Förklaringen var att när bebisen vaknar så förväntar den sig att fortfarande ha en tutte i munnen. Hen vaknar och blir ledsen när fallet inte är så.

Men hur ska man kunna neka det finaste man har, någonting? Dessutom vägrar tjejen napp, så jag blir lite av en levande napp. Hon vaknar, letar, äter, somnar. Och jag somnar. Jag tänker, det är inte en särskild lång period i mitt liv som det är så, så därför låter jag det vara. Jag har alltid sagt att jag inte kommer att vara en av dem som ammar sitt barn vid ett år. Med första barnet kombinerade jag amning med ersättning, dessutom hade jag amningsnapp som krånglade till det hela. Mitt mål var att amma i tre månader och min son slutade själv vid sin första förkylning vid fem månader. Nu med barn nummer två vägrade jag amningsnapp, pumpning och ersättning, och allt gick så mycket bättre. Målet var att amma i tre månader även denna gång, men efter två månader av smärta gick allt mycket bättre och nu har det gått några månader till. Och snart sitter vi där, vid ettårsdagen, och kanske ammar? För tjejen vägrar även flaska så vi får se om hon kommer vilja äta välling någon gång.

//Terese...

Likes

Comments