View tracker

Alltså.. Nu tror jag det brinner i huvudet på alla. Precis innan jag kastade mig iväg på utbildning/informationsträff så hittade jag denna i brevlådan.
För det första, varför har BUP beställt fler än 10 st (!) journal kopior på Molly från landstinget ?
För det andra varför får vi föräldrar räkningen för det?

Om jag inte är helt ute och cyklar så är får man väl inte beställa journal kopior hur som utan föräldrarnas vetskap/medgivande?
Vad ska dom med dom till nu? Och varför har vi inte fått veta nått?
Och varför ska vi betala för något vi varken bett om eller vetat om ?

Ringde ekonomiavdelningen men fick inte prata med någon förens i morgon.

Utbildningen idag var spännande minst sagt, vi berättade lite situationen vi går igenom och både läkaren och sköterskan som höll i föredraget hade lite hakorna i backen.. Det har verkligen ENORM betydelse vilken fsk/skola man tillhör för att få hjälp. FAST alla skolor SKA erbjuda samma. För trött för att skriva ner allt lärorikt vi fick veta idag.
Så nu tänker jag släcka ner och försöka få lite sömn.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Nu är jag tillbaka och som vanligt för att vräka ur mig, visst hade det varit rätt så nice att klicka in här och istället mötas av positiva inlägg ? En dag kanske, men meningen med bloggen var då och är fortfarande att visa hur det kan vara att vara förälder till barn som behöver lite mer, mer av oss som föräldrar, mer av omgivningen, mer av allt helt enkelt. Vi står och stampar på samma ställe, vi kommer ingen vart.
Allt är övermäktigt och vet ni vad det värsta är ? Att ingen vill ens ta i oss, jag har i en veckas tid nu försökt att få tag i chefen för alla västerås förskolor för att diskutera chefen för våran förskola, hon har varit på plats flera gånger men inte återkopplat, trots flera lämnade meddelanden. För att prata med chefen på våran förskola är som att pissa i motvind, en mer ignorant människa har jag aldrig mött i mitt liv, att säga och bete sig som hon har gör/gjort är inte ok någonstans. Att säga till föräldrarna att man inte kan ta garantera ett barns säkerhet på förskolan är inte ok, då kanske förskolan ska se sina egna brister först och främst ? Har förskolan rätt strategier så kan sånt undvikas? Men dom har ingen lust att lära, då är det lättare att putta bort problemet som i detta fall är ett litet barn på 4 år. Allt gick överstyr när jag desperat bad om fler timmar på dagis för att orka, orka springa på flera möten i veckan och på så sätt kanske lite mer tid till att vila och orka vara en bra förälder. Jag skulle aldrig be om fler timmar om jag såg att Molly inte skulle klara av det eller vilja, 5 timmar om dagen får hon gå men på dom timmarna är jag inte hemma och vilar ( som jag borde, även med press från försäkringskassan), jag är på möten och sen direkt för att hämta Molly. Ibland är mötena lagda runt 14-15, senast förra veckan hade vi utbildning via bup 13-16.30 en dag och hur gör man då? Vi hade tur som hade/har farmor som slutade tidigt och kunde hämta. Chefen tycker att man kan rucka tider hit och dit istället så det ska funka, typ lämna Molly kl 12 så kan hon va till 17, så kan jag gå på utbildningen osv. Men skulle jag göra så varje gång så försvinner rutinerna, Molly vet att hon kommer till fruktstunden och sen är det lunch osv.. Hon kan dagarna och det är tryggt. Men att ändra så mycket som hon tycker istället för att ge oss lite mer tid säger emot det hon satt och sa till bup på vårat första och enda möte tillsammans där hon satt och höll med om att rutiner och tydlighet är viktigt för Molly. Alltså please shoot me. Våran handläggare på västerås stad vill inte ens prata med mig i telefon längre, hon går helt plötsligt inte att få tag i, alla andra kollegor täcker upp, haha ganska skrattretande faktiskt. Nu har vi fått hem en ny prövning hemskickad och våran Familjebehandlare ska hjälpa oss då hon ser att vi verkligen behöver detta. 

Just ja sist snäste chefen att om vi inte trivs här så är det bara att byta förskola, lättare sagt än gjort då vi står i kö och även besökt en del privata. Men det är totalt FULLT !
Alltså jag är så fruktansvärt trött på allt och jag kommer knappt upp ur sängen längre. Nu i morgon är det dags för Mollys storasyster att påbörja sin utredning. Att ha ett barn med NPF är mycket det, men vi har 3 ! Alla med helt olika behov och olika sätt att hantera. Man får inte ge upp, men man vill och jag lovar att jag inte är ensam om att känna så. Men känner jag mig orättvist behandlad som nu, då kan jag fan riva berg innan jag lägger mig ner platt.
Träffade läkaren på bup igår, jag och Johan vill se vad som kan göras innan nästa medicin sätts in, hon skulle verkligen hjälpa oss med att få eld i baken på folk. För om vuxna runt omkring kan ta sitt förbannade ansvar så kan vi dra ut på medicinering. Men medicin i Mollys fall kommer att vara nödvändig men kan vi dra ut på det så är det hur bra som helst. För när diagnosen hade satts och det va klart så va det lite som att dom bara släppte oss för att klara oss själva helt utan hjälp och information.
Jag hoppas att jag en dag kan kolla tillbaka på detta och känna att det är ett avslutat kapitel och att vi kommit till ro hela familjen ♡

(Mitt söta knastroll)

Likes

Comments

View tracker

Idag kom det nästan, sammanbrottet som man så länge hållt med hårda tyglar. Allt man bara tryckt undan, allt som har framför sig, allt runt omkring. Man är ju bara människa sägs det. Jag har verkligen ingen tolerans för stress längre, den är hårfin. Och att då ha en dotter som kräver något extremt är ingen bra kombination. + två barn till som kräver lite extra, alla möten som ska hinnas med när dottern bara få gå 20 tim på dagis, försöka komma tillbaka från sjukskrivning genom att vila? vadå vila ? Jag stressar sönder. Sen veta om att man är sjuk och behöva vidta åtgärder som att sluta röka, sluta röka mitt upp i allt detta? really ? Jag är inte dum, jag vet mycket väl att slutar jag inte så.. Ja..  Så här är jag, fast i ett ekorrhjul där inte bara jag mår dåligt utan hela min fina familj ♡. Och jag ser inget ljus, jag gör verkligen inte det. Jag är skit skraj, helt ärligt. Men i morgon är det en ny dag och man hinner trycka bort kvällens ångest och klistra på smilet och köra vidare.

Ta hand om varandra ♡

Likes

Comments

Äntligen något att se fram emot, ett break.
Nu har vi bokat en resa till Mauritius, den 18 e mars bär det av. En chans att få lite andrum och komma tillbaka med nya krafter.

Likes

Comments

Igår var dom här och glasade in balkongen så idag har jag nog spenderat halva dagen med att piffa till den. Så mysigt att kunna sitta ute året om, nu fattas bara gardiner. Blir en sväng till Ikea i morgon för att kika efter en skena som man kan sätta upp i taket.  ♡

Likes

Comments

Vad är det för skit i medicinerna dom ger till barn igentligen! Brutala mediciner som kan ge sådana fruktansvärda biverkningar, fruktansvärd frustration, aggressiva beteenden, ledsamhet och total ångest ! Att se sin 4 åriga dotter bli såhär förändrad är hjärtekrossande och jag vill bara att medicinen ska lämna hennes kropp för gott.  Har inte forskningen kommit längre ? Nej fan mitt mamma hjärta går i tusen bitar.
Och nu finns bara beroendeframkallande alternativ kvar även dessa med kraftiga biverkningar! Jag vill inte.. När Molly inte har medicin så är hon en rackarunge som inte lyssnar för 5 öre, impulsiv till max och myror i brallan non stop, men hon är en glad rackarunge i alla fall 90 % av tiden. Med denna medicin så är vi nere på 30 % som högst, det enda vi hunnit märka av fördelarna är att koncentrerationen ökat och hon kan sitta still längre stunder om något är intressant. Fler fördelar hade nog kommit men jag tänker inte ens ta den chansningen. Strattera var definitivt inget för henne och jag ber alla tänka ett steg extra innan ni väljer att ta denna om läkaren är villig att prova den. Jag har googlat på alternativ och får ofta upp kostillskott som omega 3 vilket jag nu har inhandlat. Undvika socker är en annan, men Molly äter och dricker väldigt sällan onödigt socker, godis enbart på helgen. Mjölk och vatten i veckodagarna, ibland oboy. Kommer att kolla upp mer och se hur man bäst kan göra utan medicin. För nu är jag definitivt rädd att prova nästa.

fortsättning följer ..

Likes

Comments

Har min fina syster på besök idag/natt, det får mig lite att längta tillbaka till tiden man själv hade lov. Det va tider det ! Alltid lika mysigt.

Vi har idag bestämt oss för att sluta ge Molly medicinen helt. Personen hon blir av medicinen är inte den Molly vi känner, den dåliga sidan tar bara över mer och mer och utbrotten kommer tätare och tätare och det är en allt mer ledsen tjej. Nej tack ! Blir att meddela bup i morgon. Nu finns det bara beroendeframkallande alternativ kvar, känns inte helt bra faktiskt. Hade nog för stora förhoppningar på denna hon hade nu. Men sköterskan sa det att den är inte för alla helt enkelt och har själv googlat lite på den och depression, ångest och aggressivitet är vanligt förekommande och det är INTE något jag vill att min tjej ska känna/uppleva så bäst är att sluta innan det går för långt. Så nya tag igen..

Sen gick köksplanerna i stöpet också pga oseriöst företag. Ja men tackar för den.
Äh nya tag där med.

Haha, det går bra nu? 😩

Likes

Comments

Vad händer? Jag är fruktansvärt dålig på att uppdatera även om tankarna är där när det gäller att skriva så är tiden inte på min sida. Ska vara glad om jag orkar ta tag i tvätten eller ta disken som stått sen kvällen innan. Sen är det 70 miljoner tankar i huvudet på samma gång vilket såklart inte gör saker lättare.
Ska försöka uppdatera lite innan härdsmältan slår till.
Det här med att få en fungerande vardag för Molly och oss är svårare än jag någonsin kunnat föreställa mig. Vi är inne på fjärde veckan med medicin nu och det är blandade känslor, TOTAL mix av massa känslor som går att jämföras med gravidhormoner när det är som värst.. Det är jobbigt att se henne gå igenom omställningarna som medicinen medför, övergångsfasen är ca 4-6 veckor. Det är när dessa veckor är över som man ska märka skillnad OM det är rätt dos annars måste den justeras och det som nästan är jobbigast i hela denna resa är att hon är så väl medveten om hur hon beter sig, hon vill inte göra sakerna hon gör eller säga sakerna hon säger, en våg av ångest sköljer liksom över henne kort efter oftast vid läggdags. Då kommer förlåt mamma för att jag haft en dålig dag och att jag bråkat med er. Varje gång det händer så går mitt hjärta i tusen bitar.. om och om igen. Nästan varenda kväll så kommer tårarna och man vet inte vart man ska ta vägen! Känns som om man stångar sig blodig utan att kunna sluta, finns liksom inget slut i sikte.. Men den dagen min dotter har det bra och mår bra då, då kan jag slita mig från den där väggen.
Nu har jag fått skriva av mig lite sådär på kvällskvisten, vi hoppas på ett lite trevligare inlägg nästa gång.

Ta hand om varandra ♡

Likes

Comments

(Bild. Molly lyssnar på sin egen puls)

Vet att det va ett tag sen jag uppdaterade om hur det går med allt gällande Molly och det som hänt sen sist är att hon nu äter riktig Adhd medicin (strattera) och inget trams som sövande medicin som sist.
Strattera är dock den mildaste formen och är den enda adhd medicinen som är flytande, vilket underlättar något när hon fortfarande bara är 4. Som med alla mediciner så finns det biverkningar och just adhd medicin har en tendens till ganska kraftiga sådana. Själva hade vi läst på innan samt att läkaren noga gick igenom dessa innan. Tappad aptit, stanna i växten, sömnstörningar, störningar i hjärtrytmen, illamående och magvärk är några som inte alls är ovanliga. Molly har nu haft medicinen i ca 1 1/2 vecka och igår va det dags för att kolla vikt/blodtryck, hjärta osv, vilket man får göra regelbundet när man börjat med medicinen. Molly mår bra och har klarat sig bra ifrån biverkningarna, dock finns det en biverkning som hon fått och som märks tydligt, sömstörning. Hon har innan medicinen sovit bra på natten men nu kan hon vakna flera gånger och ibland vara vaken 1-2 timmar mitt i natten som härom natten så vi låg och kollade på film tills lilla fröken somnade om.
Vi fick en underbar sköterska på bup som vi nu ska ha framöver, kändes så bra. Tummen upp för det. Hon frågade såklart lite frågor om hur det är på dagis och om dom har en extra resurs pga Molly och jag svarade som vanligt att nej det har dom inte för det finns varken pengar eller folk. Hon reagerade precis som dom andra som frågat på sista tiden genom att bli upprörd. Hon tyckte vi skulle gå över dagis chefens huvud och direkt till kommunen för det finns inga ursäkter till att dom inte tar in en till då Molly är väldigt krävande. Ja menar vadå dagis chefen ringde ju mig för några månader sen och va jätte upprörd och sa bokstavligen att jag vet inte om vi kan garantera Mollys säkerhet när hon är här, Molly rymmer ofta bara för att hon kan, eller för att hon ser något mer spännande. För det första säger man ens så? Det ÄR förskolans ansvar, INTE föräldrarnas och sen dess har jag försökt att få in en till personal men det är som att pissa i motvind, men ska ta nya tag nu och kräva detta annars får jag väl gå vidare med detta på andra plan. Ja det är verkligen inte lätt att vara förälder till ett barn med NPF, framförallt när allt kämpar emot en.

Men skam den som ger sig!

Likes

Comments

Idag blev vi barnfria på eftermiddagen och fram tills i morgon, VUXENTID !
När barnen väl lämnat hemmet och tystnaden slår till så blir man liksom nästan helt handlingsförlamad, typ vad gör man nu? Hur funkar detta? Vad gör man?
Vi bestämde oss iaf för att ta en liten tur ner på stan, första stoppet blev olearys. Lite dricka och tilltugg sen vidare och hör och häpna idag orkade vi faktiskt vara nere till kl 23 ! Haha.. Inte illa va.
Nu ligger man i sängen och kan ha normalt ljud på tvn utan att man stör minstingen, bara det kan vara rätt så befriande känsla.
I morgon är det kalas så ingen direkt sovmorgon så det är väl bäst att blunda.

Godnatt ♡

Likes

Comments