Tänkte att jag skulle berätta vår historia. Dem flesta känner till den men jag känner att jag bearbetar saker bra om jag får skriva av mig.
Here we go...

September 15 plussar jag och lyckan är total 😊 I januari på ultraljudet får vi veta att det är en pojke OCH en flicka. Jag hade drömt massor om tvillingar men vem kunde ana??!! Chocken var ganska stor och det enda jag minns från ultraljudet är att Tobbe mumlar : nu måste vi nog köpa större bil och bygga ut 😆

Månaderna därefter innebär ultraljud 1-2 gånger i veckan och kolla flödet också ungefär 2 gånger i veckan, kändes som jag bodde på KK och det var en stor oro då speciellt flickan var väldigt tillväxthämmad.

Fredagen den 8 april i v 33 går Melkers vatten. Vi hade knappt hunnit packa BB väskan, det var ju 6 veckor för tidigt, jag var inte redo!

Hela helgen fick jag värkstoppande för jag fick INTE föda barn då barnens lungor inte var färdigutvecklade. Samtidigt hade jag täta värkar under tiden så det jag minns är att jag satt klistrad med syrgasen från fredag till tisdag... fick dropp och sprutor i benen som gjorde fruktansvärt ont, sov knappt någonting. På måndagen sa dem att nu var lungorna färdiga och det kunde dra igång, fick värkpåskyndande då det var bråttom då Melker låg utan vatten, samtidigt hade jag värkstoppande kvar i kroppen och det kändes som jag skulle explodera.

När det är dags på tisdag morgon är jag så trött och utmattad. Fick snabbt upp Melker medan dem kollade Astrid med ultraljud och följde henne, på en kryst kom hon och hon andades inte. Barnläkaren tog snabbt henne och fick igång andningen. Allting är väldigt suddigt men dem åkte snabbt upp på Neonatal och Tobbe fick följa med där. Dem sa till mig att vila men allt jag ville var att följa med mina barn och Tobbe.
På 8 timmar fick jag inte träffa mina barn, fan det var riktigt hemskt. När jag tillslut fick träffar dem så grät jag av lycka och Tobbe hade varit en riktigt superman och lärt sig alltid om att sonda och sköta dem ❤️😊

Nu följde 3 riktigt hemska veckor på Neonatal. Tänk er att vara instängd när allt man vill är att bara åka hem, bebisarna ska sondas var 3e timme, oron över att Astrid tappade sin andning då och då, hon var uppkopplad och alla dessa känslor med att blir föräldrar och alla hormoner på det! Samtidigt hade vi gipsning på Melker då han föddes klumfot och massor med undersökningar på Astrid då dem trodde att hon hade ett syndrom. Nu efteråt förstår jag inte hur man ens klarade att hålla ihopa. Nåt jag vet säkert är att jag aldrig klarat det utan Tobbe ❤️

Väl hemma så försökte vi landa så gott det gick. Följande 6 månaderna känns som en dimma. Det var fortfarande massor med sjukhusbesök så det kändes aldrig riktigt som vi kunde landa hemma. Sömnbristen var total!

I oktober tror jag det var så började jag känna mig konstig i kroppen... Det hade varit 100 % focus på tvillingarna hade knappt hunnit tänka på mig själv. Nu hade vi börjat landa ordentligt och livet hade börjat kännas lättare.
Jag ringde min barnmorska och trodde jag fått framfall eller nåt???! Hade väldigt ont i magen.
Min barnmorska sa att vi tar ett grav test, jag tyckte hon var tramsig för jag visste att jag inte var gravid. Det var jag!! I vecka 20!! 😱
Jag kände mig så fruktansvärt dum. Detta var absolut det värsta som kunde hända just då. Känns så hemskt och säga nu men det var verkligen inte vad jag önskade just i det läget!

Tobbe sa lungt: Vi fixar detta och min barnmorska sa att om det är någon som fixar tre små barn så är det ni, ni är ett så fantastiskt team ❤️
Min hjärna var i kaos, hur skulle vi kunna ta hand om två små barn när jag är höggravid? Och hur ska vi kunna ta hand om tre små barn som inte går?? Dagen efter fick vi se en liten flicka på ultraljudet ❤️ detta var helt sjukt!
Jag var halvvägs in i en graviditet och nu skulle jag hinna skapa ett band med denna lilla tjej. Det var fruktansvärt svårt , vissa dagar gick i 180 och jag hann tänka när jag gick och la mig att jag var gravid. Var så rädd att jag inte skulle älska denna lilla tös lika mycket som tvillingarna och var så fruktansvärt rädd att känna mig otillräcklig.

Hela januari tog mormor ledigt och hjälpte mig sen gick Tobbe på pappaledighet 1 februari.
9/3 kom världens finaste Elsa i en helt normal förlossning och jag fick upp henne direkt och fick behålla henne ❤️😊

Sen skulle vi skapa en vardag med tre små och Tobbe gick tillbaka till jobbet i maj. Såhär i efterhand vet jag knappt hur vi klarade sommaren, är väldigt tacksam att det finns vänner och familj som gärna ställer upp ibland ❤️

Vissa dagar är kaos, känslan att inte räcka till är alltid där då jag är mycket själv med alla tre. Känner dock att vi hittat bra rutiner som självklart ruckas ibland. Vissa dagar vill jag bara gråta för att jag är så trött, vissa dagar vill jag bara att nån kan ta alla barnen 1 timme bara så man kan få andas ut eller gå på toa ifred. Andra dagar vill jag väcka allihopa och krama och pussa dem och berätta för dem hur fruktansvärt mkt jag älskar dem.
❤️ Det är kaos men det är vårt kaos och jag älskar det ❤️

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Nu kör vi!
Jag har länge tänkt att jag ska fixa en blogg. Mest för min egen skull men även om någon annan vill läsa såklart. Ibland tror jag att jag behöver gå tillbaka och läsa: shit jag fixade denna situationen galant jag är fan grym! Och ibland skratta åt situationer som blivit totalt kaos 😜

Idag blev det en mini kaos situation när jag hämtat tvillingarna på förskolan: Vi kom ut genom dörren på förskolan och jag hade Elsa i famnen. Melker ger sig av mot grinden i full karriär och den är öppen och där kör bilar på parkeringen 😱.
Astrid hittar clementinerna jag lagt under vagnen och börjar mumsa på dem ,med skal! Elsa vill absolut inte sitta i vagnen och börjar tokskrika. Jag efter Melker medans jag i farten tar tag i clementinen som Astrid redan mumsat i sig halva skalet av och får tag i Melker med en ganska missnöjd Elsa i famnen. Astrid har då gett sig iväg till kompisarna i sandlådan och vill absolut inte följa med mig. Genomsvettig sätter jag tvillingarna i vagnen och Elsa i bärselen. Bara vi kommer hem hela brukar vara min enda tanke!

Räkna till 10 och sen rulla vagnen hemåt 👍

Familjen. Alla satt still och var någorlunda nöjda 😊

Likes

Comments