View tracker

Idag var det dags att ta nya prover hos barnmorskan, alltid lika jobbigt då jag är sjukt nålrädd. Men Emla-plåster i kombination med att min barnmorska är super duktig på att sticka gör att jag klarar av det. Dock var jag lite yr efteråt denna gången, men det beror nog på att det var fem rör och förmiddag. Så nu håller vi tummarna för att de får tillräcklig information för att kunna ställa en diagnos, så mellan 28-30 december ska jag få mina provsvar.

Jag bad även barnmorskan att kolla mitt HB-värde och det låg på 125 så det fortsätter att vara stabilt, det lär inte behövas några järntabletter under graviditeten vilket känns skönt då jag har en känslig mage. Min barnmorska kollade även urin då jag bad henne, har haft mycket ont i magen senaste veckan plus behövt gå på toaletten ofta, men där fanns inga bakterier så hon trodde att jag hade ont då livmodern växer mycket just nu.

Vi blev tillbaka flyttade till 6 maj igen då min barnmorska går efter resultatet på KUB och inte RUL precis som ultraljudskliniken också gör, så idag är jag i vecka 21 (20+3). Idag fick vi även lyssna på hjärtljuden för allra första gången och det var helt fantastiskt, hon ligger på 144-145 vilket är normalt och det kändes skönt att få bekräftat. Jag fick även köpt ett foglossningsbälte av min barnmorska så nu hoppas jag att det kan hjälpa mig och min onda svank.

Hur är min status? Jag dras med illamåendet som sitter i hela dagarna och jag har ganska mycket ont i magen och gaser. Men jag tror att det beror på att lillan är väldigt aktiv och sparkar och har sig på mina organ. Jag har tyvärr börjat sova dåligt, men det beror på att lillan gillar att sparka mycket sena kvällar och nätter. Sedan har jag börjat få lite tyngre att andas och hjärtat slår fortare och hårdare. Men jag är nu helt fri från mediciner, som jag har kämpat.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

I fredags var det dags för det efterlängtade rutinultraljudet, dock började inte dagen så bra då jag vaknade med både huvudvärk och extremt illamående. Så det var ganska jobbigt att genomgå ultraljudet, men jag klarade det utan att kräkas. Barnmorskan gick igenom alla organ och allting såg bra, så trots att jag har varit så dålig och ätit tunga mediciner så verkar inte bebisen ha tagit någon skada. Dock blev vi tillbaka flyttade 4 dagar så nytt BF-datum är 10 maj.

Tydligen ligger min moderkaka i framkant och barnmorskan berättade att innan vecka 24 kommer jag nog inte att känna så mycket. Men det stämmer inte för oss, jag känner kraftiga sparkar som ökar i styrka och antal för varje dag. Vi fick även veta att det är en liten flicka i magen och det är vi så glada över och även familjerna, det är nämligen lite dåligt på flickfronten i både min och mannens familj. Slutligen kollade hon även mitt myom och det hade inte växt, puh.

Tanken var egentligen att vi skulle gå ut och äta lunch efteråt eftersom det var min födelsedag och därefter skulle vi beställa barnvagn och handla de första kläderna. Men vi skippade de planerna då jag inte mådde bra och åkte istället hem och hade en mysig hemmadag istället. På lördagen mådde jag lite bättre så då passade vi på och åkte in och beställde barnvagnen och därefter svängde vi även förbi Åhlens och handlade de första barnkläderna, så klart rosa. :)

Likes

Comments

View tracker

Imorgon går jag äntligen in i vecka 20 (19+0) och då är det också dags för det efterlängtade rutinultraljudet. Även fast vi har varit på ultraljud kontinuerligt så känns det lika fantastiskt varje gång. Min förhoppning är att BF-datumet ligger kvar, att bebisen växer som den ska och att alla organ ser bra ut och att vi får veta kön. Det hade varit en väldigt fin födelsedagspresent till mig som faktiskt fyller år imorgon. Jag är lite orolig för om myomet har vuxit mer sedan sist och vad som då händer, så vi får se det imorgon också. Så håll tummar och tår för oss imorgon.

I torsdags förra veckan bestämde jag mig för att sluta ta Zofran då jag inte tyckte att de gav särskilt bra effekt längre, så nu har jag varit fri från dem i en vecka. Jag mår fortfarande illa men jag känner inte att det har ökat bara för att jag har slutat med tabletterna. Dock har jag fått en bieffekt som jag tror beror på att jag har slutat med tabletterna och det är väldigt mycket magont, gaser och spring på toaletten. Zofran har ju en tendens att göra magen långsam så det känns som att den har kommit igång rejält igen, idag känns det dock lite bättre.

Jag tar fortfarande Forlax varannan dag trots att magen har kommit igång då jag inte känner att jag vågar chansa. Forlax är en makrogel som gör avföringen mjukare för att undvika förstoppning och smärtsamma toalettbesök och för mig har den fungerat väldigt bra och den kan användas under graviditet utan bekymmer. Förutom Forlax tar jag Omeprazol 20 mg varje kväll mot halsbränna och magsyra och det funkar jättebra så jag behöver inte ta något annat. Så från att ha tagit massor med tabletter varje dag så är jag nu nere på en ganska normal nivå.

Förutom illamående och magbekymmer så är jag ganska säker på att det är foglossning jag har då det känns i ryggslutet varje dag nu, men med tanke på allt annat jag har upplevt under graviditeten så känns det som ingenting, jag får bara gå långsammare och vagga helt enkelt. I veckan fick jag återkoppling på mina provsvar och jag har tydligen en överproduktion i sköldkörteln, nya prover ska tas 22/12. Mina järndepåer är fortfarande inte normala, men har gått ner varje gång, så nya prover ska tas 22/12 plus ett levervärde och ett genprov, så får vi se vad det visar.

Annars börjar tillvaron kännas ganska tråkig, trots att jag sover dåligt, vilket är vanligt vid överproduktion av sköldkörteln så är jag ganska pigg och klar i huvudet om dagarna. Så jag har en tanke och förhoppning om att kanske kunna börja arbeta 25 procent från och med nästa vecka, ska prata med min chef idag, så får vi se. Jag känner i alla fall att jag skulle vilja testa och skulle det inte fungera så får jag avbryta och helt enkelt hitta en hobby eller nått för annars kommer jag att klättra på väggarna härhemma.

Vi bestämde oss för vagn i helgen och det blir en gråmelerad Emmaljunga Edge. Sedan har vi även bestämt oss för serien Troll Royal, så säng, skötbord och garderob kommer det att bli därifrån. Vi kikade även på babyskydd och där har vi valt en från Britax som går att sätta fast på vagnen, väldigt smidigt. Mannen min har börjat boka in renoveringen av barnrummet, så i januari/februari kommer det att läggas golv och tapetseras om. Vi har valt att ta in hjälp då mannen har mycket på arbetet och då det kommer att krävas rejält underarbete.

Ha en skön helg mina läsare.

Likes

Comments

Idag går jag in i vecka 19 (18+0), så snart har halva tiden gått. Å ena sidan tycker jag att det har gått i snigeltakt å andra sidan kan jag knappt fatta att jag snart har kommit igenom halva graviditeten. Tyvärr ännu ingen förändring av mitt mående, har dock fått lite mer sömn denna veckan. Dock tror jag att jag har fått en början till foglossning, någon som har tips och dela med sig av hur man kan lindra det?

Igår kände jag något annorlunda i magen, det liksom vibrerade och plötsligt kändes en liten buffning inifrån magen. Jag tryckte försiktigt på stället där det kom ifrån och då kom det en buffning till. Sedan avtog det men man kunde känna på magen att det rörde sig därinne. Min man lyckades även han känna små buffningar när han lade sin hand där, så otroligt mysigt. Det måste ha varit de första fosterrörelserna vi kände.

I helgen ska vi försöka komma iväg till Babyringen och bestämma oss för barnvagn, vi är inne på en Emmaljunga Edge med chassit som har lufthjul och svängbara däck framtill. Så nu ska vi bara provköra den och testa att stoppa in den i bilen. Vi lutar åt antingen färgen petrol eller grå, svårt det där. Sedan ska vi också titta på säng och skötbord, vi är inne på troll royal både när det gäller säng och skötbord.

Trevlig helg kära läsare.

Likes

Comments

Tyvärr är det glest mellan inläggen, men jag hoppas att ni har förståelse för det med tanke på mitt mående.

Hur mår jag nu då? Illamåendet vägrar tyvärr ge med sig trots att jag är i vecka 18 (17+4), dock hoppas jag på att det ska förändras i vecka 20 som är nästa milstolpe. Jag har inte kräkts på en vecka nu vilket jag är tacksam över eftersom jag har kräkfobi, så det har varit jobbiga månader. Magen gör fortfarande ont till och från, men det kan jag leva med för det funkar bra med Forlax och toalettbesök så det underlättar för mig. Yrseln har blivit mycket bättre, jag är inte yr lika ofta. Vikten har äntligen avstannat och i fredags när jag vägde mig stod den på +3 hg, har som bekant gått ner 11 kg. Jag tappar fortfarande mycket hår, men håret har fått tillbaka lite av sin glans. Huden har börjat återhämta sig, dock inte i ansiktet då den fortfarande är torr och finnig, känner mig som en tonåring på nytt.

Vad har annars hänt sen sist? Jag fick äntligen en tid till läkaren, två veckor efter sjukskrivningen hade gått ut, så nu är jag sjukskriven på heltid tom 17/12. Jag har också äntligen fått utskrivet migränmedicin som jag nu kan ta när det kommer ett anfall, det har varit en pest att ha migrän och endast få ta alvedon. Försäkringskassan har godkänt min sjukpenning fram tills 17/12, vilket känns tryggt. Då jag inte kan gå på massage pga illamåendet så har jag sedan en vecka tillbaka börjat ligga på min spikmatta igen, dock endast skuldror och nacke och det känns underbart. Jag hade ju använt min spikmatta varje dag i 1,5 år och fick sluta när jag gick in i vecka 6 för då vågade jag inte längre använda den.

Jag har varit och tagit nya sköldkörtelprover och mitt TSH-värde ligger fortfarande lågt, dock hade T4 värdet lagt sig normalt igen. Jag har dock inte fått några besked på vad som ska hända. När jag tog alla rutinprover upptäckte de att jag hade tredubbelt för höga järndepåvärden, så dessa har tagits om två gånger. Första gången hade de sänkts till dubbelt så höga och nu andra gången har jag inte fått något svar så jag antar att de har fortsatt gå ner. Vi var och gjorde ett extra ultraljud för 10 dagar sedan för att stilla min oro och alla organ såg bra ut och bebisen mådde bra. Dock hittade hon ett 5 cm stort myom, som de ska följa upp på nästa ultraljud. Nästa gång vi får se bebisen är 11/12 när jag är i vecka 20 och då ska vi också ta reda på kön.

Likes

Comments

Nu var det väldigt länge sedan jag uppdaterade bloggen och det beror helt enkelt på att jag har varit jättedålig. Mitt illamående och kräkningarna förvärrades så pass mycket att jag tillslut hade svårt för att få i mig mat och dryck så det slutade med att vi var tvungna att åka in akut till KK. Mina värden såg inte alls bra ut och vågen visade minus 11 kg i vecka 12 (11+6) så jag blev inlagd och fick tre liter dropp varje dag. Den tredje dagen hade vi egentligen en tid inbokad med barnmorskan för provtagning och kontroll men det fick vi boka av. Samma dag hade vi även KUB-testet inbokat och vi fick permission för att kunna åka och göra det, tack och lov så fick vi bra resultat och bebis mådde bra. Den sjätte dagen fick vi äntligen åka hem och då såg mina värden bra ut igen, dock inte sköldkörteln så dessa prover ville de att jag skulle ta igen, vilket jag ska göra nästa vecka. I fredags var vi hos barnmorskan på det besök som vi egentligen skulle ha gjort när jag låg inlagd och allt såg bra ut. Dock är där en massa prover som man inte kunde få svar på plats som vi ska få vid ett senare tillfälle.

Hur mår jag nu då? Jag går in i vecka 16 (15+0) imorgon och illamåendet och kräkningarna sitter fortfarande i, vilket är skitjobbigt. Dock har jag ändå minskar ner på mina zofran tabletter från 3 till 1 om dagen, då jag inte tycker att de hjälper särskilt mycket längre. Jag har äntligen slutat att gå ner i vikt, dock går jag inte upp något men jag känner att det får komma när det kommer. De bekymmer jag har haft med förstoppning i flera veckor har blivit bättre, jag äter forlax varannan dag och nu är det inte längre smärtsamt att gå på toaletten. Min yrsel varierar från dag till dag, så det är i alla fall en förbättring. Dock har jag en del ont i magen, men barnmorskan lugnade mig med att det är livmodern som växer, så nu är jag inte längre orolig för det även om det är jobbigt. Jag tappar fortfarande mycket hår, men det har blivit lite bättre sen jag klippte av 12 cm förra veckan. Min hud är fortfarande torr men jag tror att aknen äntligen håller på att lägga sig, vilket känns skönt. Slutligen har jag börjat få en liten mage och det är jag så glad över.

Hur ser det ut med sjukskrivning? Jag är fortfarande hemma på heltid, min sjukskrivning gick ut för en vecka sedan, läkaren är extremt långsam och det bekymrar mig lite då min arbetsgivare och FK behöver få in intyget. Jag har äntligen fått beviljat sjukpenning från FK, vilket känns som en enorm lättnad. Min förhoppning är att jag kanske ska kunna börja arbeta 25 procent inom 1-2 veckor, det beror mycket på hur illamående och kräkningar fortsätter. Jag hoppas i alla fall att det vänder snart för jag börjar bli ganska trött på att vara hemma nu. Annars framåt så är det sköldkörtelprover nästa vecka och Rul den 11 december, på min födelsedag. :) Då kommer jag att vara i vecka 20 (19+1)

Likes

Comments

Igår var vi äntligen på viabilitetsskanning på Emmakliniken, kan inte minnas när jag senast var så nervös. Vi kom in en kvart senare än beräknat och varenda extra minut kändes som en lång plåga. När vi kom in fick jag lägga mig på britsen och så fick jag den berömda kalla gelén på magen. Det tog inte lång tid innan hon hittade en liten böna som var 18 mm stor, även gulesäcken syntes. Vi fick även höra hjärtslagen som låg på 176 slag/minut. Allting såg jättebra ut och jag fick veta att beräknad förlossning är 6 maj och att jag var i vecka 9 (8+2), så jag blev framflyttad fyra dagar. Med oss hem fick vi en rulle med fina bilder och en rapport med all information. Jag fick även veta att missfallsrisken har minskat till 10 procent nu, vilket känns jätteskönt.

Väl hemma började vi ringa runt till våra familjer, det är endast min chef och min mamma som har känt till att jag är gravid. Så det känns väldigt skönt att alla vet om det nu. Dock väntar vi till efter vecka 12 med att berätta för övriga.

Hur mår jag annars då? Jag mår fortfarande superilla, nu även på morgonen så nu är det verkligen dygnet runt vilket är sjukt jobbigt. Jag är också fortfarande extremt yr så det blir mycket tid i soffa och säng för mig. Sedan har ju massa andra symtom också, men det är dessa två som gör att jag inte fungerar normalt och att jag är sjukskriven. Idag ska jag på min tredje behandling med akupunktur, håller tummarna för att den ska hjälpa mig.

Likes

Comments

Nu har det gått drygt två veckor sedan jag uppdaterade bloggen. Vad har då hänt sen sist?

Första veckan mådde jag helt okej, jag kunde vara uppe en del och gå ut på korta promenader. Sedan vände mitt mående under helgen samma vecka och illamåendet från helvetet tog över min kropp. Jag kunde i princip inte äta något och hade svårt att få i mig vätska.

Andra veckan fick jag åka in till barnmorskan på måndagen och göra ett urintest för att se om jag behövde läggas in, vilket jag tack och lov inte behövde. Efter en sömnlös natt fick jag nog och åkte in till KK, även de kollade urin och skrev ut Primperan mot illamåendet till mig. På onsdagen var jag och mannen på inskrivning hos min kommande barnmorska, hon verkade superbra så det känns jätteskönt.

Då min sjukskrivning varade tom i söndags var jag tvungen att boka in en akuttid på fredagen på vårdcentralen. Jag träffade en helt fantastisk läkare som bedömde att jag inte kunde arbeta i det skicket som jag är, så jag blev fortsatt sjukskriven ytterligare två veckor. Dock förvarnade han mig om att jag troligen inte kommer att få ersättning från försäkringskassan eftersom graviditet inte klassas som en sjukdom. Han tyckte att jag skulle kontakta läkaren som är knuten till min barnmorska, så vi var uppe om barnmorskan som då sa att läkaren inte är på plats förrän om tre veckor och att jag i så fall får söka mig till KK. Sånt här gör mig riktigt förbannad, jag förstår inte varför en läkare med inriktning gynekologi skulle stå högre än en allmänläkare i Försäkringskassans ögon. Tydligen måste man vara frisk för att orka vara sjuk. Eftersom jag mår så pass dåligt har jag inte orkat ta mig in till KK och vi får helt enkelt ta fajten när den kommer.

I måndags var jag på akupunktur för första gången i mitt liv, jag har ju nålfobi och har därför inte gått på sådant tidigare. Dock är jag så pass desperat just nu eftersom illamåendet bara fortsätter dygnet runt och tabletterna hjälper inte. Det var en skräckblandad upplevelse, det gick ok så länge hon satte i ben och mage, men när hon satte vid handleden höll jag på att svimma av smärta. Hon gjorde två försök men det gick inte så hon fick hoppa över de punkterna. Har jag då märkt någon skillnad? Jag är inte längre hungrig vilket känns jobbigt, jag har lite mer halsbränna och illamåendet har fått en annan karaktär. Imorgon ska jag på min andra behandling, hoppas att jag mår bättre efter den.

Vi har i alla fall en sak att se framemot denna veckan och det är ultraljudet på söndag, då kommer jag att vara i vecka 8 (7+6). Vi har själva bokat in det och bekostar det, men det känns värt det då jag inte vill vänta till vecka 18.

Ha en skön vecka.

Likes

Comments

Hur har då första tiden som gravid varit? Kanske inte riktigt som jag hade tänkt mig.

Ganska direkt kom det kända illamåendet, dock inte bara om morgnar utan dygnet runt. På grund av det sover jag väldigt dåligt och jag är därför jättetrött på dagarna. Sedan har jag knappt kunnat äta vilket har gjort mig väldigt svag och yr. Brösten är superömma och jag känner hugg i magen varje dag, har läst att det är livmodern som växer. Pulsen är högre, hjärtslagen har ökat och jag blir emellanåt andfådd.

Utöver detta har jag ett bekymmer som jag inte vet om det beror på tidigare bekymmer elle inte. Då jag har ett stillasittande arbete har jag under många år haft bekymmer med stela skuldror, axlar och nacke. Jag har därför gått regelbundet på massage och legat på spikmatta varje dag. Nu när jag är gravid får jag inte gå på massage och därför har jag väldigt ont. Smärtorna har också gått fram i bröstkorgen vilket gör att jag emellanåt har svårt att andas.  Jag har därför valt att fortsätta ligga på spikmattans, dock endast skuldror och nacke, har en tjock handduk längst ner och så har jag halverat tiden.

Jag måste även tillägga att jag har migrän som jag har haft sedan tonåren och nu får jag inte heller ta den medicin som jag brukar utan jag får endast ta alvedon vilket så klart inte hjälper,

Med alla symtom och åkommor har jag haft svårt att sköta mitt jobb. I torsdags fick jag nog och bokade in en tid till sjukgymnast dagen efter och en läkartid. Så fredag eftermiddag var jag ledig för mina besök. Sjukgymnasten kunde inte ge mig någon behandling, men jag fick övningar som jag ska göra varje dag, fick en ny tid om ca två veckor. Därefter var jag hos läkaren som kunde skriva ut lergigan mot illamående men tyvärr inget mot min migrän. Dock fick jag en överraskning, mitt blodtryck var förhöjt. Så han beslutade sig för att sjukskriva mig i två veckor.

Jag är fortfarande chockad och har svårt att smälta det, jag har aldrig i mitt liv varit sjukskriven innan. Jag jobbar ju dagligen med folk som är i behov av rehabilitering och nu är jag själv en sådan person, känns obeskrivligt. Min chef blev lika chockad som jag när jag ringde henne i fredags, hon vet om att jag är gravid. Men hon är helt fantastisk och sade att det löser dem och jag behöver bara fokusera på att vila upp mig. 

Så idag är första dagen jag är hemma och idag gick jag in i vecka 6 (5+0).

Likes

Comments

När jag fyllde 20 år förändrades mitt liv ganska mycket, från att ha kunnat göra allt jag ville till ingenting.

Jag har sedan tonåren haft bekymmer med riklig mens och kraftiga smärtor. När jag fyllde 20 år ökade smärtorna kraftigt plus att jag även fick smärtor vid ägglossning. Jag fick äta starkare tabletter varje månad för att de förra inte hjälpte varje gång jag hade mens. Varje månad i samband med ägglossning åkte jag in till Kvinnokliniken och de konstaterade att jag hade cystor som sprack.

Efter 1 år hade jag inte fått någon direkt hjälp, det kändes som att de inte tog mig riktigt på allvar. Deras lösning var att jag skulle börja äta hormoner. Då jag inte längre stod ut så testade jag både p-piller och p-plåster, mådde inte bra av dem så jag testade cerazette. Efter 3 månaders användning blev läget äntligen stabilt, både mensen och ägglossningen försvann och så även alla smärtor.

När jag började närma mig 30 år började ångesten komma krypande, jag var orolig för hur det skulle bli om jag slutade med tabletterna och hur våra chanser såg ut för att skaffa barn. I maj detta året tog jag beslutet att nu fick det bära eller brista, vi ville ha barn och nu var jag 31 år.

Jag införskaffade ägglossningstester och appen natural cycles, redan i början av juli fick jag min första mens och senare samma månad fick jag min första ägglossning. I början av augusti fick jag mens igen, vi trodde ju inte att vi skulle lyckas på första försöket, så vi var inte jättebesvikna. Den 30 augusti skulle jag ha mens igen enligt appen, men min magkänsla sa mig att den inte skulle komma. Den 29 augusti tog jag ett graviditetstest och den visade ett starkt plus.

Jag minns att jag satt och stirrade på testet då jag hade svårt att ta informationen. Jag ringde min man för att berätta och började gråta samtidigt som jag berättade nyheterna. Min man blev lika chockad och väldigt glad. Sedan var jag tvungen att åka till jobbet, kan säga att mina tankar var helt någon annanstans den dagen. När jag kom hem hade mannen med sig fina blommor till mig försatt fira.

Likes

Comments