Vår gemensamma semester börjar närma sig sitt slut. Matias börjar jobba på måndag och jag börjar jobba nästa tisdag. Det kommer bli ett helt nytt kapitel i vårt liv eftersom jag aldrig har jobbat heltid tidigare utan bara pluggat och Vega har aldrig gått på förskola. Det kommer säkert ta sin tid att komma in i den nya vardagen och hitta nya rutiner, men jag ljuger om jag säger att jag inte längtar!

Vi har haft en fantastisk semester tillsammans och hittat på så mycket. Allt ifrån morgondopp vid stranden, till dagsutflykter till djurparker och badhus, till en och enhalv veckas vistelse i Fiskebäckskil. Att få ha spenderat hela sommaren med Vega och göra saker hon älskar har betytt allt. Vissa dagar har hon velat mysa hemma och andra dagar har hon pratat om mormor och velat träffa henne. Och eftersom vi har tagit de flesta dagarna som de kommit har vi kunnat göra lite som vi velat.


Samtidigt som jag längtar efter att börja jobba känns det tungt att vara ifrån Vega varje dag i flera timmar. Vi ska försöka pussla med timmarna så hon ska slippa långa dagar på förskolan och vi kommer förmodligen även dra nytta av andra vuxna i Vegas liv som kan hjälpa till några timmar i veckan.

Vi har en spännande tid framför oss!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

När jag var yngre fick jag ofta höra "ska du smörja in dig nu igen?!" Faktum är dock att jag bränner mig efter fem minuter i solen om jag inte är insmord och solskyddsfaktorn sitter ju inte i hur många timmar som helst. Och även om man inte bränner sig är solens strålar fortfarande farliga.

Vega är det finaste vi har och vi skyddar henne från allt vi någonsin kan. Det minsta vi kan göra för henne är att skydda henne så gott det går från solens farliga strålar. Ska hon bada är det UV-kläder som gäller (om de är rena och torra). Alltid keps och SPF 50, och gärna UV-tält.

Helt rätt tycker vissa, överdrivet tycker andra. Men jag gör och kommer alltid att göra allt jag kan för att skydda mitt barn från det jag vet är farligt.

Likes

Comments

Vega älskar att bada! Idag var vi nere på stranden en stund och hon hade kunnat varit i vattnet tills läpparna blev blåa och trillade av om hon fick. Hon plaskar och hoppar och leker. Ibland ser det ut som hon tror att hon kan simma, för hon slänger sig på mage och sprattlar lite.

Vi har tyvärr ingen simskola inplanerad till hösten, men vi kommer se till att hon får komma till badhuset relativt ofta ändå. Vårt lilla blötdjur.

Likes

Comments

Contains affiliate links

När vi väl skulle börja med blöjavvänjningen visste vi inte alls hur vi skulle gå till väga. Hur gör man ens när ett barn ska sluta med blöja?! Hon kunde ju oftast säga till när hon behövs kissa, och bajsa på toaletten hade inte varit något problem sedan månader tillbaka. Men vi visste fortfarande inte riktigt hur vi skulle göra. Väntar vi ut det tills alla blöjor är torra och kan plockas bort? Tar vi bort blöjan på en gång? Testar vi utan blöja ibland för att se hur det går? Vi stod handfallna trots en bra grund att starta från.

Jag hittade Potträning på 3 dagar (adlink), en metod som rekommenderas från 18 månade, vilket Vega ju inte var än. Jag läste på om metoden och hittade vissa riktlinjer för vad barnet skulle kunna göra för att den här metoden skulle fungera. Bland annat skulle barnet själv kunna ta sig till pottan och kunna följa enkla instruktioner - Vega uppfyllde samtliga ”krav” så vi körde!


Blöjan åkte av dagtid när Vega var 16,5 månad och har inte kommit på sedan dess. Vi märkte snabbt att vi inte kunde följa alla riktlinjer i boken. I boken utgår de från att barnet int har erfarenhet av varken potta eller toa (vilket ju är bra att de gör, ju lägre nivå desto fler som kan använda den!). Barnet ska lära sig skillnaden på jag har kissat - jag kissar - jag behöver kissa, och Vega låg någonstans mellan de två sista. Så vi gjorde justeringar efter vad som passade oss och vad vi kände att Vega klarade av.

De första dagarna var vi bara hemma och fokuserade på att Vega skulle förstå att blöjan var borta. Vi fortsatte med rutinpottningen, men drog ner det till före och efter sömn samt före och efter utelek/utflykt. Vega kunde ofta hålla sig till rutinpottningarna, och behövde inte utnyttja alla, så vi drog ner på rutintillfällena ytterligare och övergick till att bara fråga om hon behövs gå. I början sa hon alltid nej, och många gånger skedde det en olycka (eller övningstillfälle som de kallar det i boken!). Mycket riktigt var det övningstillfällen för hon blev säkrare och säkrare i sina svar om hon behövde gå eller inte och snart var hon helt pålitlig med svaren.

I början hade hon också svårt att säga till själv och ta eget initiativ till att gå på pottan, men när rutintillfällena blev färre lärde hon sig att säga till. Det krävdes några övningstillfällen innan hon åter började med sina tecken.


Det tog oss ca en månad innan hon var helt torr på dagarna. De sker såklart fortfarande olyckor och vi åker aldrig iväg utan extra ombyten och torkhanddukar. Vägen hit var heller inte spikrak. Hon gick inte från klarhet till klarhet som man kanske kan tro. Vissa dagar sa hon till varje gång hon behövs gå, för att en vecka senare missa pottan flera gånger i rad.


Det viktiga är att potträningen sker på barnets villkor, utan tvång. Vi har tittat på film, sjungit sånger, lekt med leksaker, tittat på mobilen och jag vet inte allt för att få henne att sitta kvar ibland. Hon har alltid varit glad, men jag hade ju ljugit om jag sagt att vi inte mutat henne med ovanstående saker. Däremot har det hjälpt, idag behöver hon varken leksaker eller mobil för att sitta på pottan. Hon säger till när hon behöver gå, vi hjälper henne till pottan och hon gör vad hon behöver göra.

I korta drag gjorde vi så här:

- tog bort blöjan
- förberedde oss på många olyckor (träningstillfällen)
- hade kul
- satte inte någon press
- utmanade Vega efter hand som vi märkte att hon fick mer kontroll över sina behov
- använde oss av boken Potträning på 3 dagar (adlink), hemsidan finns här där boken också går att köpa som e-bok.

Likes

Comments

Redan som bebis var Vega väldigt känslig vad gällde blöta blöjor och började ofta gnälla när det var kiss i blöjan. När Vega var ca 4 månader upptäckte vi, efter väldiga magknip att hon hellre och lättare bajsade på toaletten, vilket resulterade i att hon många gånger bajsade på toaletten istället för i blöjan. Vi lärde oss snabbt att se hennes signaler när hon behövde bajsa och snart lärde hon sig också att hålla sig eftersom hon hellre gjorde det på toaletten än i blöjan och förmodligen visste att vi alltid tog henne till toan när hon visade signalerna.

När Vega var 9 månader började vi använda tygblöjor. Jag hade då läst att de kunde bidra till att barnet blev blöjfritt tidigare än vad som är normalt (samt att det var betydligt mer ekonomiskt än engångsblöjor) eftersom tygblöjor har inte samma torra känsla mot huden som plastblöjor har. Då vi använt tecken som stöd (TAKK) blev det naturligt att också prata om toaletten när hon satt där för uträtta sina behov och Vega fick då ett tecken för kissa/bajsa/gå på toa. Med tygblöjorna blev Vega ännu känsligare mot de blöta blöjorna och blev duktig på att säga till när hon hade kissat (alltså när det kändes blött i blöjan), hon använde då tecknet vi lärt henne för gå på toa eftersom hon ännu inte kunde prata. Eftersom hon så tydligt visade obehag av kiss i blöjan började vi runt 14-15 månader att rutinpotta henne. Det vill säga att vi satte henne på rutin; före och efter sömn, före och efter mat, före och efter utflykter. Hon lärde sig så småningom att hon fick kissa vid dessa tillfällena. Det blev färre och färre kissblöjor och fler och fler träffar i toaletten. Så småningom lära hon sig också att känna när hon behövde kissa och när Vega var 16 månader hade hon lärt sig att säga till (teckna) innan hon behövde kissa och det var då som vi började fundera på att få henne blöjfri och att vi förmodligen kunde göra slag i saken ganska snart.


Fram tills Vega var 16 månader arbetade vi inte aktivt för att få henne blöjfri.

Vi…

… lät henne bajsa på toaletten när hon ville genom att läsa av hennes signaler.

… använde tygblöjor.

… tog hjälp av TAKK.

… rutinpottade efter hennes villkor.


Vi såg mer till hennes behov och när hon signalerade att hon ville gå på toa fick hon självklart det. Vi gjorde ingen större grej av att det kom kiss varken i blöjan eller på toaletten (mer än massa beröm när hon kom och sa till att hon behövde kissa och det kom kiss i toan). Det var väldigt naturligt för oss att sätta henne på pottan/toan eftersom hon uppskattat det sedan hon var 4 månader gammal, så vi upplevde det aldrig som något extra.


Likes

Comments

Jag har fått många frågor om hur vi gick tillväga för att få Vega blöjfri. Jag har funderat ett tag och insett att det nog var menat från början att Vega inte skulle ha blöja så vidare värst länge, hon var nämligen en mycket kräsen bebis. Hela hennes blöjtid kan nu i efterhand ses som en förberedelsefas för att bli blöjfri. Det är ingenting vi lagt stor vikt vid eller överhuvudtaget tänkt närmare på när vi befann oss där, men när jag tittar tillbaka tror jag att mycket vi gjorde då har bidragit till att vi relativt enkelt och smärtfritt kunde ta bort blöjan innan hon var 17 månader. Att ta bort blöjan var en fas i sig och ska absolut inte tas med en klackspark, men jag tror det hade kunnat vara värre än det var.

Jag kommer lägga upp två delar om hur vi gick till väga. Del 1 där jag skriver om tiden innan vi tog bort blöjan och del 2 där jag skriver om hur det gick till under blöjavvänjningen. Jag hoppas ju att det kanske kan hjälpa någon på sin väg till ett blöjfritt hem!

Likes

Comments

För några dagar sedan bloggade jag om att Vega gillar att bli sjalad, men att jag inte haft någon sjal som fungerat så vidare värst bra. Jag köpte en fin färgglad sjal som kom med posten i tisdags! Och vi älskar den! Nu har Matias en sele som han bär henne i och jag har äntligen en fin lång långsjal som jag kan knyta upp henne i.

Vi testar fortfarande lite olika knyt för att lära oss det ordentlig och för att hitta ett favoritknyt. Matias får även stötta lite när hon ska upp på ryggen, men snart klarar jag och Vega oss själva.

Fördelen med sjal framför sele tycker jag är att det går att variera knyten mycket mer och hur kroppen belastas av bärandet. Jag tycker också det är mycket mysigare och mer kramvänligt än när man bär med sele. Nackdelen är ju att det är lite bökigare att få upp henne, men när hon väl är på plats så sitter hon toppenbra!

Säkerheten i den här bilden kan ju absolut diskuteras, men undanbedes...

Likes

Comments

Det här sticker säkert i mångas ögon och vi kommer helt säkert få kommentarer när den används (kanske mest bara bakom vår rygg så vi knappt hör dock). Vi har iallafall köpt en väska med snöre i till Vega, och hon älskar den! Snöret är enkelt att ta av och på, så hon kan använda den som vanlig väska när snöret inte behövs. Väskan är med överallt när vi ska iväg och har hon den inte på ryggen så håller hon ett hårt tag om den.

Den var perfekt att ha på tågstationen där det finns många risker inte många steg från där man står. Vi använder dock inte snöret som ett koppel utan håller henne i handen och har säkrat med snöret runt vår handled så om hon skulle släppa och springa iväg kan hon aldrig komma långt så det blir någon fara. Vi kommer heller aldrig lura Vega eller på annat sätt få henne att tro att vi inte håller i snöret fast vi gör det. Hon kommer alltid få veta att vi håller i snöret och varför vi håller i snöret.

I väskan har hon lagt sin napp, snutits och Apa, en bok och Sophie-bitring. Tror väskan kommer bli en favorit till förskolan när hon börjar till hösten!

Likes

Comments

Som du vet använder vi tecken som stöd för talet till Vega. Vi tecknar så mycket vi kan och kommer ihåg och jag brukar kolla upp nya tecken när det är något Vega intresserar sig för.

Här om dagen när jag hjälpte Vega på pottan tittade hon på mig och sa ”Mammaaa”, sen klappade hon sig över bröstet (tecken för ”jag älskar dig”). Så fin är hon, vår Vega! Hon har gjort det tidigare, men då alltid som svar när vi har sagt det till henne. Denna gången kom det helt oväntat, och så fint! <3

Likes

Comments

Matias hade sin första semesterdag i måndags och Vega som annars kan sova till närmare tio vaknade klockan fem och tyckte det var dags att gå upp... Vi var val inte väldigt glada över det, men tog till vara på förmiddagen på bästa sätt genom att cykla ner till stranden efter frukost så Vega kunde bada lite.

Det kommer vi utan tvekan göra fler gånger! Nästa gång tar vi nog med oss frukosten till stranden instället.

Likes

Comments