View tracker

Det är för mycket som händer just nu och jag sitter här med världens ångest.
Människor tror att allt är bra men allt är en stor jäkla lögn.
Jag lever med en man som är spelberoende och periodvis finns inget stop för honom.
Vi kan aldrig ha en lös krona liggandes hemma för då börja han skaka och stissa sen springer han till första spelautomat han hittar.
Jag orkar inte vara tyst längre, jag orkar inte låtsas att allt är bra för det är inte det.
Detta året blir det inget julfirande, barnen kommer ej få några julklappar och jag blir så jäkla ledsen och besviken .
Varför undrar många säkert nu, jo lönen kom ju i fredags, vi åkte och handlade mat på dagen och allt var bra men så skulle han ner till tåget och möta sina barn åh på vägen hoppar han in på Q8 och köper paysafe för ex antal hundringar, kommer hem och vi äter sen ser jag hur han börjar skaka, reser sig och går in på toaletten, efter en timme börjar barnen fråga varför han tar sån tid på sig och svarar dem att han är lite orolig i magen, efter en och halv timme kommer han ut igen och jag säger inget.
När barnen somnat så går jag och lägger mig och råkar vakna 05.20
Han sitter då uppe med min telefon i handen och säger direkt att han gjort av med allt
Jag frågade om han tagit allt på mitt konto oxå, ja han hade lyckats lista ut koden till mitt BankID
Jag blir vansinnig kan jag lova
Barnen vaknar och då väljer han att somna efter att ha varit vaken hela natten och spelat.
Ett par timmar senare så vill de ha frukost och sambons tös väcker honom varav han snäser av henne för hon måste fatta att han måste sova en stund till, jag fortsätter vara tyst.
Tio minuter senare så kliver han upp snäsig och vresig mot barnen som absolut inte fattar någonting.
Jag kan ej längre hålla tyst
Det är ditt eget jävla fel att du inte sovit inatt, du har spelat, sluta ljug för dig själv och ungarna, sorry barn men ni får nog inte lördagsgodis idag och jul marknaden kan ni nog glömma.
Jonas snäser åt mig att jag ska vara tyst, nä de tror att jag och Kevin tar alla dina pengar, jag är trött på hymlandet, Kevin gick hoppa över årets semester pga att du spelade så pengarna som blev över gick till eran Lisebergs resa, Kevin fick julklappar förra året för 80 kr för att det skulle spelas.
Jag är trött, du bryr dig inte om Kevin har tak över huvudet, du bryr dig inte att han inte får som de andra barnen för du vet att de andra barnen har sin trygghet hos sin mamma ,sen om Kevin blir drabbad negativt rör dig inte ur röven.
Jag säger till barnen att nästa gång de kommer så har vi nog inte möblerna kvar för de måste ju säljas så vi får bo kvar här sista månaden innan vi flyttar..
Jag fick sån panik i kroppen
Och inte nog med det så kläcker han att han ska slänga sig framför tåget och då får jag nog och frågar hur han tror barnen tar det att höra detta???
De fattar inte får jag till svar och jag blir ännu mer förbannad för varken hans stora barn eller Kevin är dumma i huvudet, de fattar och kommer tänka på detta...

Detta är en händelse av hundra och folk säger att jag ska lämna honom, jag har lämnat han två ggr men jag älskar han och att han är spelberoende är inte hans fel, spelberoende precis som alla andra beroenden är genetiska och det är inget man bara blir gör man föds med det..
Ja jag kände än en gång att nä nu jävlar lämnar jag honom men jag kan inte, jag älskar Jonas och Kevin älskar sin pappa.
Han har än en gång gått in i väggen, ångesten är nog värst för han vill inte sätta sin familj i skiten men denna ggn lyckades han igen.
Han kontaktar vissa i sin familj och berättar vad han gjort och han får till svar att det är ju inte bra.
För i helvete han behöver hjälp, han behöver stöd och förståelse
Allt som kommer ur han nu är att han vill dö, han hatar att leva, han har inget som får han att vilja stanna kvar i livet och jag sitter här och vet inte vad jag ska göra..
Mår jag bra nä det gör jag inte och jag vet att det är mig det kommer kastas paj på om något händer.
Men det är inte mitt fel att han spelar och mår dåligt, det är ingen annans fel förutom att han föddes med denna jävla beroende gen..
Denna julen kommer vi inte fira, vi kommer få betala dubbla hyror här och en hyra på nya stället, flytten på det och resten av räkningarna som ej kunde betalas denna månaden då de hamnade på nätcasino...
Jona behöver hjälp, första kontakt är psyk om nu någon behagar försöka få in honom där så självmordstankarna upphör, sen måste jag ta kontakt med någon som kan hjälpa han mot spelberoendet för får han inte den hjälpen han behöver så har vi nog honom ej kvar i livet.

Förlåt att jag skriver ut detta men jag orkar inte vara tyst längre, jag orkar inte kämpa för att han ska bli frisk, kämpa för att hans barn inte ska behöva bli svikna mer, jag orkar inte skydda honom och dra fler vita lögner, det hjälper varken honom eller oss som familj
Och att hans omgivning skyller på mig eller Kevin gör ej heller saken lättare att handlas med.
Jag skiter precis fullständigt i vad alla tror, för mig är Jonas viktigast och att han får en chans att bli av med sitt beroende och hjälp för att bearbeta allt han bär inom sig.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Det sista känns det som jag stampat in i väggen flera ggr och mitt humör svajar mer än någonsin.

Kevin slutade på sitt dagis för 2 månader sen då jag kände att det var ohållbart med alla bråken, jag fick väcka honom 3 timmar innan han började för att han protesterade, varje dag var en kamp, han ville inte dit och slogs, spottade och skrek hysteriskt.
Så jag valde att låta han vara hemma istället.

Vad jag inte tänkte på var att vi skulle gå varandra på nerverna av att vara tillsammans 24/7
Och det är till den punkten vi kommit nu.

Jag är den som är hemma med honom hela tiden medans Jonas är och jobbar.
Jag tar han på morgonen, jag gör allt med honom på dagarna och han somnar aldrig i tid på kvällarna så när han väl somnar så är jag så trött att jag somnar själv.
Även när Jonas är hemma så är det jag som går upp med honom på morgonen, vill han ha något eller behöver gå på toa så säger oftast Jonas att mamma fixar.
Jag kommer aldrig ifrån att vara med honom 24/7 och nu bråkar vi mer än någonsin.
När man pratar med folk så säger de att jag måste visa vem som bestämmer.
När folk kommer hit och ser hur han beter sig så höjer de rösterna, sliter tag i honom och börjar domdera för han är så jäkla nonchalant.
Men jag har varit hos barnpsykolog och pratat ang dessa utbrott och hur man ska hantera det och får till svar att man ska nonchalera utbrotten för att de går över snabbare då.
Jag som är med honom hela tiden ser ju skillnaden när någon ska sätta han på plats, hans utbrott blir värre och ibland blir han totalt skogstokig åh ger sig på allt och alla.
Jag försöker få folk att förstå att man ej kan bemästra ett barn som lätt får utbrott me då blir jag dumförklarad.
När jag pratar med Jonas om detta så säger han att jag går hå ut med honom men helt seriöst, varje gång vi ska gå ut så protesterar han och det tar flera timmar att få på han kläderna, jag tappar både humör och tålamod men Jonas förstår inte det för han har aldrig de problemen.
Men skillnaden mellan mig och Jonas är att han träffar Kevin bara några dagar i veckan och de tröttnar inte på varandra.
Där är skillnaden vilket ej Jonas förstår.
Igår kände jag mig så frustrerad,
Kevin har börjat springa och kissa överallt bara för att han kan,
jag försöker få han att gå på toa men helt meningslöst för han skiter i vad jag säger,
fick rådet att låsa toadörren och så får jag följa med han på toaletten,
visst kan jag göra det men då ställer han sig och pinkar på ytterkläder och skor.
Jag fightas varje dag ned en enormt trotsig Kevin, jag får aldrig tillfälle att andas.
Så ser man andra familjer, de gör saker tillsammans men föräldrarna får även ensamtid var för sig där de kan gå hemifrån och träffa vänner över en kopp kaffe, de går på bio, ute och käkar middag, går på spa, hårfrisören, gymmet mm
Men jag kan ej göra sånna saker för ekonomin finns inte och när Jonas väl är hemma så vill han vila för han är så trött efter tre dagars jobb.
Igår när jag beklagade mig för Jonas så sa han att jag kan börja gå på öppna förskolan med Kevin men varför,
Vi är ju trötta på att umgås 24/7 och Kevin behöver lite tid ifrån mamma, hade jag och Jonas umgåtts 24/7 så hade det garanterat varit konstant bråk för ingen människa klarar att umgås med en och samma person dygnet runt och det försökte jag förklara för Jonas men han förstår inte det, Kevin är ju ett barn.
Ja även barn kan bli trötta på att vara med samma människa dygnet runt.

Nu kan jag vara glad för min bror med familj har erbjudit sig att han får komma dit en helg i månaden och det ser både jag och Kevin fram emot.
De förstår att man som mamma och barn behöver komma ifrån varandra lite
👍

Ja så nu förstår ni kanske varför jag varit lite off det sista
Jag hoppas att andra oxå kan förstå att jag har samma behov som alla andra föräldrar.
Bara för att jag är mamma så måste jag även få ha kvar min personlighet och få göra saker som är jag, precis som alla andra men idag vet jag ej längre vem jag är, vad jag tycker är kul eller vilka som är mina vänner för jag har varit inlåst, mamma, städerska och livlös så länge och det är så tragiskt.

Likes

Comments

View tracker

Godmorgon!
Sitter här i soffan och dricker mitt morgon kaffe efter en jobbig natt med feberfrossa som inte vill ge med sig.

Jag har vaknat till och från hela natten och tankarna över livet sköljer över mig som stormande vågor på ett öppet hav, så mycket jag måste ta tag i och så mycket jag måste bearbeta för att kunna gå vidare och känna glädje igen.

Under mina barns uppväxt så har jag varit där för dem, alltid haft en öppen famn och lyft upp dem när de fallit och varit deras trygghet, men visst har vi råkat i luven på varandra speciellt med den ena av döttrarna och vi har inte varit så snälla mot varandra de ggr det har hänt.
Men sen har vi de där speciella stunderna som etsar sig fast i minnet och man kan somna med ett leende på läpparna.

Vad som gör mig ont är att människor omkring oss bara ser det negativa, de kan inte se att mina barn är helt underbara, trots deras otroligt jobbiga uppväxt så ger de av sig själva så gott de kan.

De sista veckorna så har det varit de som varit mitt stöd, dem jag kunnat vända mig till när jag brutit ihop, när tårarna sprutat och jag bara känt för att ge upp och jag är så stolt över dem alla.

Vet ni vad det lustiga är, jag sitter dagligen på fb, ser alla lyckliga familjer.
Vår familj har till 80% varit olycklig och det pga av att andra människor sett ner på oss som familj och våra val som kanske inte alltid har varit de bästa.
Det är på båda händerna jag uppriktigt kan räkna de ggr någon har varit uppriktigt glad för våra och speciellt mina val.

Jag har 6 fantastiska barn men inte en enda gång har någon varit uppriktigt glad över att jag blivit gravid med dem, de har alla varit oönskade från omgivningen och det har märkts med alla hårda ord, gliringar om att jag ensam ska föröka världen.
Jag har aldrig delat glädjen med att vänta dessa barn med någon, under varje graviditet har människor hört av sig och kallat mina ofödda barn för horungar, att de ej borde få födas.
Jag har aldrig haft den där lyckliga familjen, jag har aldrig bara fått vara mamma och jag har aldrig fått njuta av mina graviditeter
Och vet ni vad, det är ganska tragiskt.

Jag har inte lyssnat på vad andra sagt men kan säga att det har gjort otroligt ont och det har ställt till med så mycket.

Sista tiden så har jag tänkt mycket på det som varit och allt vi gått igenom och jag är så trött, så trött på att alltid försvara mig mot människors ondska och jag orkar inte kämpa emot mer.

Jag måste börja sortera i min omkrets, jag måste ta bort alla som ej kan stötta mig i mina val och kunna glädjas med mig på ett uppriktigt sätt när jag gjort ett val som känns rätt för mig.

Så ni som ej kan glädjas med mig, som kan dela mina känslor, som inte kan vara ärliga och förstående mot mig, jag ber er att lämna mig!!!

Ingen ska längre få mig att göra val jag innerst inne inte vill!!!

Likes

Comments

Halloj alla!

Idag ligger både jag och lillfisen febriga och nerbäddade i soffan framför Barnkanalen och här kommer vi hålla oss idag :)

Det är mycket som händer i våra liv nu, så att bli sjuk och bara stanna upp tiden lite passar oss helt perfekt.
Jag har insett att vi aldrig kommer ifrån dömande människor och jag får allt svårare att lita på två fotingar, men nu närmar vi oss en nystart helt och hållet och jag ser fram emot det något så kopiöst.

Den 1 Januari får vi nycklarna till vårt nya boende.
En röd liten stuga på 60 kvm mitt ute i skogen och vi får ofta frågan om hur vi ska få plats
Visst kommer det bli trångt när alla barnen kommer men vi kör på compact living.
Det finns ett lagom stort vardagsrum, ett normalstort kök och 2 Pytte små sovrum.
Vi kommer köpa bäddsoffa till vardagsrummet och sen har vi våningssäng till ena sovrummet och vi får in en 160 säng i ena rummet så det blir vårat sovrum, Kevin sover ju hos oss fortfarande så jag tror nog att det kommer funka.
Gubben jobbar borta på veckorna och de andra barnen kommer ju bara varannan helg så detta kommer bli kanon för oss och skulle det bli problem med plats så är det inte svårare än att skaffa en husvagn 👏

Jag kommer dela med mig om vårt liv i skogen, vår vardag och våra intressen.
Och tills dess kommer ni få följa vad vi hittar på nu.

Nä nu ska jag vila lite men återkommer senare idag
Ha deee 😘

Likes

Comments