husdjur, höst, kattungar, trädgård

Idag flyttade Torsten (längst upp på bilden) till sin nya familj, så nu har vi bara vår lille Decibel kvar❤️ Väldigt tomt.

När bebis var hemma hos mamma och pappa passade jag på att "utegreja" lite. Alla pelargoner är nerklippta och inflyttade, alla fröer är tillvaratagna och tomaterna skördade.
Som alltid är det lite vemodigt men ändå rätt skönt när hösten kommer.

Jag har fixat lite ute vid entrén. Alltid kul att pyssla lite.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

familjeliv, barnbarn, ekonomi

Passfotot blev hilarious! As always!
"Ta av dig glasögonen"
Jahapp... Resultatet blev en närsynt kisande tant med klämmärken efter glasögonen på båda sidor om näsroten.
Men nu är det iaf gjort!
Barnen, jag och maken. 1750kr swischade iväg som ingenting!
Barnbarnet var sååå fint på bilderna hos fotografen. Jag beställde tre förstoringar. Två i svartvitt och en i färg. Inte så gratis det heller.
Sen har min ångmopp kommit. Lika bra som jag trodde. Men som alltid blir jag lite FÖR entusiastisk. Skulle testa och greja och städa och meckla med resultatet att min kassa högra arm värker värre än nånsin. Jag brukar köra konceptet "det som inte dödar det härdar". Men jag får nog ge mig lite med den här jäkla armen.
Snart kommer mina två äldsta D23 och S25 och sonens sambo hit. Jag har städat ur en lådhurts och ett stort hörnskåp. Hittade MÄNGDER av sparade teckningar efter mina båda äldsta. De ska få kika igenom dessa över lite fika har jag tänkt.

Likes

Comments

barnbarn, familjehem, familjeliv, nätverkshem

Lillbebis är en fysisk liten person❤️ Mycket gos och kärlek. Mycket sitta i famnen och sova tätt, tätt intill. Jag njuter verkligen av honom. Eller ja... Familjen njuter. Båda äldre morbröderna är sååå noga med honom. Och han är verkligen morfars pojk. Bebistiden går alltför fort. Och barn som får
mycket kärlek och närhet blir goa, empatiska människor. Det tror jag stenhårt på. Vill Lillbebis gosa så får disk och matlagning vänta.
Idag är maken ledig. Han kör 12-timmarsdagar må-tors. Nu på förmiddagen skulle han iväg och fixa med företagets papper. Sen ska han hämta pojkarna på respektive skola. Jag och lilleman ska möta prinsens föräldrar i stan. De har tagit bebisbilder hos fotograf och vi ska titta på resultatet. Sen sammanstrålar vi med morfar och morbröder för vidare färd mot polisstationen. Vi ska fixa pass till alla inklusive lilleman och då måste ju mamma som är vårdnadshavare vara med.
I november far vi utomlands en vecka med S12, S15 och Lillbebis. Ska bli sååå skönt att komma ifrån ekorrhjulet en liten stund.

Likes

Comments

aspergers syndrom, familjehem, depression, höst, inredning, skola

Min pillerhög på morgonen: Två vitamintabletter, tre mot eländesvärken i höger arm. Tennisarmbåge tror jag och doktorn att det där. Eller kanske bära-barnbarn-arm?😊 Ont gör det iallafall. Sen är det en omeprazol för att inte magen ska rasa av värktabletterna. Och så mitt stackars lyckopiller. Högre dos under den mörka årstiden, lägre när det ljusnar. Fick den medicinen i samband med att D23 fick diagnos och livet rasade och rockade runt mig. Sen har jag försökt vara utan men bara halkat tillbaka i depression igen. Så jo... Är tacksam över att det finns SSRI-preparat.
Idag är jag trött. Lilleman har kört loppet inatt. Att jag är 45 och inte 25 är tydligt, helt klart!🙈Men jag har fått iväg S12 till skolan efter hemmadag och återhämtning igår. Liksom många andra med Asperger syndrom är han teoretiskt högintelligent. Får han bara möjlighet att hålla fokus så kan han prestera samma sak på en dag i skolan som hans normalstörda klasskompisar fixar på en vecka. Därför pushar jag inte när han säger att han inte orkar. Då är det verkligen så. Tvingar jag iväg honom innebär det bara social katastrof och meltdown och att jag får rycka ut och hämta. Skolan mullrar om hög frånvaro och skolplikt. Men att S12 inte orkar beror på att skolan inte uppfyller sina åtaganden kring att anpassa efter min pojkes behov. Jag har dragit in skolinspektionen en gång och fick rätt. Jag kan göra det igen känner jag.

Jag har börjat mysa till det inne med levande ljus. Men jag har fått börja barnanpassa lite. Dessa ljusen på en sideboard en bit upp funkar ju. Men på ex vis tv-rumsbordet är det onödigt med levande ljus.

Köpte dessa batteridrivna på Ikea. De "flammar" lite och är väldigt realistiska.
Igår beställde jag ett gäng till från Fyndiq. Batterierna håller länge och ljusen har timer. Helt perfekt!

Likes

Comments

aspergers syndrom, familjehem, familjeliv, Robotdammsugare, städning

För nån månad sedan köpte jag mig en robotdammsugare. Med ett hus på dryga 200 kvadrat så är "Robert" som jag döpt honom till, en verklig lifesaver.
Jag har en högerarm som lagt ner. Tennisarmbåge. Värker som tok så fort jag belastar eller vrider så vanlig dammsugning gör mördande ont just nu.
Jag hade egentligen inga högre förväntningar men Robert är mycket bättre än vad jag nånsin kunnat föreställa mig.
Han får jobba ett par omgångar varje dag👍🏼
Just nu dammsuger han hallen medan jag sitter vid teven med sovande bebis i famnen...❤️

Men, men..., människan är av naturen lat och jag är definitivt inget undantag. Har beställt en sån här nu. Att lätt kunna göra rent golv, duschen, ugnen, mattor och möbler UTAN kemikalier och utan att gnugga armarna av mig tilltalar mig. Ska bli väldigt spännande att se om jag blir lika nöjd med denna som med min Robert.

Jag har ju Lillbebis som börjar fundera på att krypa nu också. Jag är inget hygienfreak men det känns gott att ha hyfsat rena golv då.
Han är så söt. Typiskt bebisar att köksredskapen är mer spännande än alla leksaker i världen😁
Idag är det dags för babysim. Maken jobbar till kl 19 på kvällarna just nu så jag måste rodda hemlivet ensam under veckorna.
Min dotter ska sköta babysimmet men jag är den som skjutsar då det är 3.5 mil härifrån. Kruxet är att detta är precis samtidigt som S12 slutar skolan. Så 10 tisdagar framöver MÅSTE S12 fixa att åka skolbuss hem och han måste fixa att gå in hemma själv. För en förälder med normalstörda barn låter det självklart att en 12-åring ska klara detta själv, men i en NPF-förälders vardag är det långt ifrån givet att det funkar.
Håll tummarna för oss!

Likes

Comments

barnbarn, familjehem, familjeliv, husdjur, kattungar, scrapbooking

Igår flyttade två kattungar. Ett yngre par med hus men utan barn än så länge köpte dom. De har varit här vid flera tillfällen och hälsat på och kelat med de små och de verkar verkligen jättegoa, så det kändes som om det blir ett jättebra hem till de små❤️
S15 är hos flickvännen denna helgen vilket gör att livet härhemma speedar ner betydligt😁 S12 ringde storasyster och bestämde översovning hos henne igår så även han lämnade oss i går eftermiddag. Kvar härhemma blev jag, maken och Lillbebis.
Nästan barnfria typ!😄
Maken hann bygga rätt mycket på vårt nya staket medan min lördag i stort sett gick ut på att kånka på Lillbebis som inte riktigt var i slag igår. Han hade ju feber för ett par dagar sen, så det är väl nåt som rör i kroppen på honom. Idag ska jag köra hem honom till mamma och pappa i 3.5 timma. Ingen av hans föräldrar har körkort så det blir en massa skjutsande fram och tillbaka för min del.
Jag brukar passa på att göra sånt där som är svårt att greja med när jag har honom hemma.

Jag scrappar en del. Detta kortet är senaste alstret. Igår fick jag en ny beställning som jag ska fixa med i dag tänkte jag😊

Ett annat "projekt" härhemma är ett rejält röj i en del av våra skåp och hyllor. 3,5 sopsäckar med skräp har jag fått ihop hittills. Varför sparar man på allt liksom?

Likes

Comments

aspergers syndrom, barnbarn, familjehem, familjeliv, kattungar, nätverkshem

Imorgon flyttar två av våra fyra kattungar. Känns en smula sorgesamt trots att jag vet att de får det jättebra. Deras mamma dog när de var 5.5 vecka så vi har ju grejat väldigt mycket med dom. Undrar även hur vovven kommer att reagera. Hon har ju liksom gått in och agerat extramamma❤️

Lillbebis har haft feber i två dagar nu. Hans mamma D23 kom hit och sov över natten till idag. Hon hade honom hela natten fram till kl 06 så jag sov ovanligt mycket natten som gick.
Många av mina vänner säger att de ALDRIG skulle orka en bebis igen. Så har jag också sagt. Men man orkar när man måste❤️
Och vår Lillbebis är underbar. En rätt snäll och lugn bebis. Enda kruxet är att han är och har varit svår att mata. Han är ingen mullig bebis, och då lägger jag ändå ner mycket tid på att mata.

Jag skjutsade hem dottern vid middagstid. I samma veva fick jag kika in hos gammelmormor och lägga om hennes bensår för att sedan hasta vidare och hämta S12 i skolan.

Fullt ös, medvetslös!

Likes

Comments

adhd, aspergers syndrom, barnbarn, familjehem, kattungar, städning

Igår hade S12 slöjd och hemkunskap. Praktiska och lite ostrukturerade lektioner som tröttar en hjärna utan filter något alldeles enormt. Idag orkade han bara inte så idag fick han bli hemma. Vi upprepade dock gårdagens uppgift i hemkunskap och bakade scones tillsammans.

Inte snygga men vääääldigt goda.
S15 har börjat Individuella programmet på gymnasiet, men idag blev det klart att det blev en plats ledig för honom på det yrkesförberedande programmet för fordon. Sonen blev såklart själaglad!😁
Han är en praktiskt lagd person. Maken bygger ett nytt staket runt tomten och sonen fick en slant för att ta ner det gamla.

Swoosch så var det fixat. ADHD i rätt sammanhang ÄR verkligen en superkraft. Nu hoppas jag att han kan ta fram samma superkraft och ta bort det gamla virket också!😄
Annars så har jag börjat röja i skåp och lådor. Jag har suttit och plockat i teckningar och pyssel som min 25 och 23-åring gjorde.., så jo.., det var ett tag sen jag städade dessa skåp.

Jag har fin "hjälp" av såväl Lillbebis som kattungarna som synes❤️

Likes

Comments

adhd, aspergers syndrom, barnbarn, familjehem, familjeliv, ekonomi

Ibland tycker jag att livet är rätt orättvist.
Jag är sjuksköterska men har skaffat mig en rad olika specialistkompetenser. Drygt 320 högskolepoäng. (Jag har läshuvud och har kunnat plugga mycket hemma eller sittande på mina barns skolor.) Men vem är det av oss vuxna som alltid fått jobba 100%? Inte jag iallafall. Jag är den som alltid fått höra att "ja, du har ju såååå mycket med dina barn..." på utvecklingssamtalen med chefen. Jag har alltid fått vabba. Och jag är den som går på kvartssamtal, krismöten och den skolan ringer till när det skitit sig. Skolan ringer om S12 MINST 3 gånger i veckan. I snitt måste jag även hämta sonen tidigare 3 gånger varje vecka.
Det har successivt blivit allt svårare för mig att sköta ett arbete. När jag jobbade natt fick jag inte sova för att skolan ringde pga meltdowns. Höll på att bli sjuk av trötthet.
S15:s skolgång har också varit ett helvete! Nu HOPPAS jag att gymnasiet blir bättre för honom❤️
Jag har lagt ner mina fritidsintressen och en stor del av mitt sociala liv.
Men ibland tänker jag att det kanske fanns en högre mening med att jag skulle bli familjehem åt barnbarnet. Mina barn får ju även de tillgång till mamma 24/7.
Och när offerkoftan är så tung som den är nu tänker jag på vem som kommer att tacka mig om 50 år. Inte är det eventuella arbetsgivare i alla fall.
Häromdagen fick jag tacka nej till en kortare utbildning i barn och ungdomspsykiatri som jag sökt, mest för att jag är så intresserad av detta. Insåg att så som S12:s skolsituation ser ut så kommer jag ALDRIG att få "komma ifrån" en dag i veckan utan en hysteriskt ringande telefon.
Maken är fantastisk på många vis, men han prioriterar jobbet. Alltid.
Så idag fick jag nog!
Sa till honom att då han låter mig axla allt tungt härhemma och framför allt med alla våra diagnosbarn så inser jag att jag aldrig kommer att kunna arbeta fullt ut igen. Jag skulle kunna ha betydligt högre lön än honom om jag skulle jobba 100% men då skulle våra barn och vårt hemliv krascha.
Jag sa till honom att han får börja plocka ut 5000kr extra i månaden (han är egen företagare). Dessa pengar tänker jag sätta undan. Till mig. Som en säkerhet. Och som en kompensation för all ATP som jag aldrig kunnat få in. Det låter kanske hårt men jag tycker nånstans att rätt ska vara rätt.

Likes

Comments

adhd, barnbarn, familjehem, familjeliv, Vänner

Helgen gick i rallyåkandets tecken. Maken kör och S15 är kartläsare. De kom sexa i sin klass och var jättenöjda med sin insats. Bilar och att meka är S15:s stora intresse. Ibland tycker jag liiiite synd om maken som verkligen får ligga i för att hänga med i tempot. "Jag har ADHD, jag är inte BRA på att lugna mig" får vi höra. Hahaha... Han är go mitt i allt speedade jobbiga❤️
S12 och jag hängde hemma. Ingen av oss är intresserade av rally och ska jag vara ärlig så har jag aldrig sett dem köra. Tänker att det är tur att vi har olika intressen. Jag och S12 åkte iväg och storhandlade på söndagen då Lillbebis var hos mamma och pappa. Jag försöker att klara av sånt utan bebis. Ofta vill S12 följa med och då får vi lite ensamtid tillsammans. S12 kan tycka att Lillbebis ställer till det lite i hans liv: han kommer och snor hans föräldrar, sover i deras säng, skriker och låter. Även om jag, när jag jämför med mina fyra barn, tycker att Lillbebis är världens snällaste så ändras ju rätt mycket i vardagen.

Jag börjar boa för höst. Idag var min väninna C här på kaffe. Vi njöt av kaffet, varandras sällskap och av skenet från levande ljus. Jag försöker anstränga mig för att vara social och för att sköta mina relationer. När man var 22 år och mammaledig så hade jag ju massor av kompisar i samma sits.
När man är 45 är det inte riktigt lika lätt. De flesta jobbar heltid och väntar på barnbarn.
I kylen har jag en halv flaska vitt vin. Jag öppnade den i juni! För inte kan jag dricka när jag har Lillbebis. Det är likadant för maken. Barskåpet står orört. Och jämför vi med jämngamla par så är det ju mycket mer alkohol och kalas oftast.
Igår beställde vi och ett kompispar dock biljetter till en show i höst. Ska bli jättekul!

Likes

Comments