View tracker

Efter några hektiska veckor innan skolavslutningen så kom då äntligen sommarlovet. Det har varit ett evigt pysslande med kalendrar och scheman för de placerade barnen. Vem som ska vara här eller där och hos vem, det är ett evigt kollande fram och tillbaks för att få ihop allt. Ett av barnen som ska vara både hos oss, hos mamman, på korttids och dessutom sommarjobba mitt i allt.

Ett av de andra barnen som har skilda föräldrar, då vill pappan vill hämta barnet och ha det hos sig hela sommaren utan en tanken på att mamman kanske också vill ha lite tid tillsammans med barnet. Kan (vill) inte alls förstå att mamman blir arg/ledsen/besviken om barnet ska vara med pappan i 3 månader!! När jag försöker tala om att så kan man inte göra så blir han arg på mig och tycker att jag tar mamman parti. Vilket jag inte alls gör utan jag försöker se till barnets behov i detta fallet. Hen ska ha lika mycket tid med båda, ALLA inblandade måste känna sig nöjda, dvs båda föräldrarna och barnet.

Ett annat barn åker med pappa på semester till USA, det är inte illa :) och jag är glad över att de har så fin kontakt och bra samarbete nu när det är tänkt att hen ska flytta till pappan om ett år.

Mitt i allt detta så ligger en förfrågan om en ny placering och skvalpar, en förfrågan som vi tackat ja till. Då är det ett evigt telefonerande med socialsekreterare och barnsekreterare för att rodda upp hur vi gör med detta. Samtidigt som vi försöker säkra upp en veckas egen semester som är betald och klar.

Sedan har vi ju vädret att gnälla på ;) det får gärna bli sommar på riktigt nu....nu när det ändå är sommarlov.

Morsan

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Efter julen (då Pelles pappa ringde och lovade flera julklappar som skulle införskaffas till honom, men inte till Bea på mellandagsrean) blev det inga klappar alls till någon av dem. Pelle frågade om paketen, men fick svaret att de inte haft några pengar...

Vi hade möte med Soc och psykolog, och då menade psykologen att Bea inte mår bra av att träffa mamma så ofta. Hon hinner inte landa mellan gångerna innan hon börjar oroa sig för nästa träff.

Överenskommelsen blev då att Bea inte skall träffa mamma mer än 3 gånger per år. (Jag kände att det lät helt förfärligt, men tänkte sedan på Beas våndor...) Var mamma inte i skick då, skulle det inte bli förrän följande inbokade tid. Bea skulle kunna släppa oron, och kunna titta i almanackan när det var dax igen.

Bea skulle nu också få veta var hon skulle bo. Vi hade hela tiden hävdat att hon måste få rätten till det, för att överhuvud taget kunna bygga upp någon slags relation med mamma. Annars var hon rädd varje gång, att mamma skulle vilja ta hem barnen om det gick bättre med drogerna. (Det är märkligt hur mycket som kan bestämmas så fort man får stöd av psykolog, trots att vi som sett barnet varje dygn, länge redan vetat att detta måste till för att ”trygga” barnet...)

Eftersom sannolikheten att Bea skulle kunna flytta hem till mamma igen, sågs som nästan obefintlig, skulle hon äntligen få löfte att bo hos oss. Skulle det sedan ändå ha blivit aktuellt, så skulle Bea redan varit så stor att hänsyn skulle ha tagits till hennes åsikter och önskan. När jag talade om för Bea vad som bestämts, blev hon överlycklig. Sedan orolig för hur mamma skulle ta det. Jag berättade att det inte var hon som skulle berätta det för mamma, utan soc.

När mamma sedan ringde nästa gång berättade Bea efteråt:

B: Mamma frågade om jag är rädd för ”hon”, och då ”ljugde” jag!

Jag: Jaha, vad sa du då då?

B: Jag sa att jag inte är det...fast jag är rädd...

Jag: Det måste kännas jobbigt...

B: Mmmm... Hon hade varit till soc...

Jag: Ja det har hon nog. Hon har nog fått de där dagarna i almanackan nu...

B: Mmmm...

Ankan

Likes

Comments

View tracker

Bea och Pelle vill alltmer sällan ringa sina föräldrar. När vi frågar om de vill skicka något kort eller ringa blir svaret oftast negativt. Föräldrarna ringer inte heller.

Några veckor före jul ringde Beas pappa. Han var nykter och frågade intresserat hur det går för Bea i skolan, hur hon mådde osv. Utan omsvep erkände han att han borde ha hört av sig. Han ville dock ge pengar till julklappar åt barnen, och undrade nu om vi kunde köpa dem eftersom han inte hade en aning om vad de ville ha. Jag lovade fixa det.

När barnen nästa gång skulle till stödfamiljen skulle vi åka inom och hämta pengarna. När min man sedan gör det, är pappa inte hos ”farmor” som avtalat. Då åker de alla tillsammans hem till pappa. Min man tycker att det luktar sprit även om farmor, men säger ingenting om det

Väl hemma hos pappa, öppnar han inte, så farmor tar fram egen nyckel och där ligger pappa så berusad att han inte ens känner igen Bea... Bea får dock efter påminnelse från min man pengar till julklappar.

Barnen verkade inte alls illa berörda av händelsen. Bea konstaterade bara att det luktat så illa hos pappa... I övrigt var hon nöjd med att ha fått med sig några trasiga leksaker därifrån.

Vi konstaterar att man har olika referensramar om vad som är ”normalt”. För Pelle och Bea var detta inget ovanligt...

Likes

Comments

Idag när den ena ungdomen kom hem från sin umgängeshelg med pappan så sa hon: Grattis på Mors Dag och gav mig en kram.

Tänk så glad man kan bli för några enkla ord. Jag blev jätteglad och rörd och tänker att något måste jag ju uppenbarligen ha gjort rätt eftersom hon säger så till mig.

Morsan

Likes

Comments

Ja det är väl det värsta att liksom vara på paus beredd och vänta på någon.Vi tog ett snabbt beslut att vilan fick vara över det var för tyst i huset.Jodå vi har tre ungdomar varav två är myndiga men dom är liksom väldigt självgående och mycket ute på sina egna äventyr.Så fick vi genast en förfrågan och vi tackade ja så nu väntar vi .Sen fick vi en jour förfrågan och nu har vi ännu en väntan.Rummet är städat ,sängen bäddad och planerna vi hade för helgen är avblåsta för tillfället.Dotter frågar kommer det någon i efm?Jag svarar att jag inte vet.Så är det ofta och vi har lärt oss att mycket kan hända på vägen, man kan stå redo och placering blir ändå inte av.Så jag har packat husbilen för att ev ge mig av för lite ensam tid med gubben eller kanske att det funkar att åka och fiska med jourisen vi får se.Jag har gjort iordning jour rummet för en ev placering.Så nu väntar vi besked på hur vår helg kommer att se ut// Sussi

Likes

Comments

Det pågår en debatt i sociala medier för tillfället. Den har blossat upp då socialtjänsten och polisen efterlyst en liten treårig flicka som blivit bortrövad av sin biologiska mamma under ett bevakat umgänge. Jag läser detta som familjehem och mina tankar går till den lilla treåriga flickan. Men många andra läser det utifrån sin roll som förälder och det kan vara skillnaden hur man ser på saken.

Den här flickan har varit placerad i familjehem sedan mycket liten ålder – hon var långt under året då hon kom till sitt familjehem. De allra flesta som har eller har haft barn, vet hur viktigt det är med anknytningen under uppväxten. För det här barnet är familjehemmet den riktiga familjen. Det är de som plåstrat, stöttat, fostrat och älskat den här lilla krabaten i tre års tid.
Nu har den biologiska mamman har börjat återknyta kontakten genom umgängen. Dessa umgängen är bestämda från en domstol att de ska vara övervakade av personal från socialtjänsten och ändå händer det som inte får hända. Bio-mamman kan försvinna med barnet.

För mig är umgängen viktiga. Barn som bor i familjehem ska få ha möjlighet (så långt det är möjligt) att träffa sina biologiska närstående – inte nödvändigtvis mamma och pappa, kanske finns en mormor, en faster eller syskon som går att skapa band till
Av att umgås lär man sig mycket. Man får möjlighet att se Vem personen är, Hur han/hon fungerar och kanske viktigast: varför bor inte jag med dem?

I fallet med den nu bortförda treåriga flickan, har jag ingen aning om vilken känslomässig relation hon har med sin biologiska mamma, MEN utifrån mitt liv som familjehemsmamma vet jag hur stark anknytning var mellan oss föräldrar och vår treåring som kommit till oss när han var 8 månader. Om någon av hans biologiska föräldrar hade fört bort honom från oss då, när han var tre, är jag säker på att han hade tagit skada av separationen.

Jag har legat om kvällarna och funderat på den här lilla flickan. Jag har tänkt på familjehemmet som är oroliga och fulla av saknad. På om någon av de som just nu finns omkring den här flickan en enda gång har funderat på hur HON mår? Hur deras handlingar och agerande påverkar en liten treåring som fram till för några dagar sedan hade en trygg familj och en bio-mamma som hon träffade ibland.

Finns där några tankar vad som är bäst för det lilla barnet?

Vad blir bra för ett treårigt barn av att en vuxen som man håller på att lära känna, väljer att kidnappa och föra bort den? Vilka konsekvenser kommer det bli för BARNET av den här handlingen?

Eller är alla runt om kring fullt upptagna med att vara glada för att FÖRÄLDERN nu får ha barnet. För det är ju så att föräldrarna har rätt – oavsett om man kränker, sårar eller t.o.m skrämmer barnet.

Önskar så, att någon av er som är med i detta skulle förklara för mig vad som blir bra av detta för jag förstår absolut inte!

Sekura

Likes

Comments

För Bea fungerar skolsituationen allt bättre. Vi har efter medhåll från psykologen, äntligen fått gehör om att Bea skall gå i klassen under sin åldersgrupp. Hon har inte tidigare fått någon kontinuitet med förskola eller 6­årsgrupp.

Detta innebar att hon varken kunde fungera socialt, eller kunskapsmässigt följa med i klassarbetet. Vi tyckte inte det var rättvist, eftersom hon har så många bitar att jobba med. Kan man inte fungera socialt, så kan man inte heller ta in någon kunskap.

Redan andra veckan i den lägre klassen pratade Bea på samlingen. Det kändes som en seger för oss, eftersom hon inte sagt ett ord på hela tiden i klassen innan. Vi ville att hon skulle börja i 6 årsgrupp direkt, men skolan vägrade, och menade att det skulle prövas först. Bea har också fått en personlig assistent. Henne har vi mycket nära samarbete med. Oftast talas vi vid per telefon dagligen.

För Pelle är det mer jobbigt. Han är intelligent i skolarbetet, fattar på en gång och blir snabbt färdig. MEN... den sociala biten är svår! Flera gånger i veckan måste vi till skolan. Hemma får vi prata, och situationen är inte under kontroll.

Pelle söker sig till äldre killar som går i 6­an (han går i förskoleklass) och de använder honom som en slags maskot. Han får göra en massa tokiga saker, som de inte törs. Och han gör det... Nu har vi tillsammans med skolan enats om att förbjuda Pelle och de stora att umgås på rasterna. Det innebär mer jobb för personalen, eftersom de både skall kolla de äldre, samt vad Pelle har för sig...

Det känns som att Pelle är något av en tidsinställd ”bomb”. Det går väl an med en 6­åring som du ännu kan bära under armen om det behövs. Men vad gör man när han blir tonåring, om han fortfarande inte kan kontrollera sitt temperament? Vi känner att han måste få hjälp av psykolog.

Tankarna far osökt iväg till nyheterna, där man för ett tag sedan pratade om handklovar på en 9 åring.... Jag tycker det är oacceptabelt, men kan faktiskt förstå att det kan bli så... (därmed inte sagt att det var helt ok)

Ankan

Likes

Comments

- Mamma!!!!
- Ja!
- Får jag ta bruncreme?
- ??????? VA! ?????
- Får jag ta bruncreme på mackan???
J
ag tänker en tiondels sekund innan jag fattar vad han menar.
- Ja gör det du!

Likes

Comments

Just nu dräller tipsen på hjälpmedel in :) och det är ju bra.

Dagens tips är en app för personer med lindriga svårigheter, som typ ADHD. Appen heter Matglad och är en hjälp i köket för att kunna laga mat. Ni kan läsa mer om den här.

Saxat ur Borås Tidning:

Tanken med den är att på ett mycket pedagogiskt sätt inte bara ha recept utan med bilder och en steg-för-steg-anvisning hjälpa personer med matlagning som finner vanliga kokböcker för svåra. Här visas till exempel med bilder vilka köksredskap som krävs, och en timer sätts igång när rätten står i ugnen.

– Vi är uppe i nästan 6 000 nedladdningar sedan vi släppte den i slutet av november i fjol, säger Margareta Frost-Johansson på Hushållningssällskapet Väst som äger appen.

– Vi har vuxna med ADHD som ringt och gråtit av lycka för att de kan laga mat.

Bakom appen står kostpedagogen Birgitta Toll som arbetar på sociala omsorgsförvaltningen i Borås stad. Hon har i utvecklingsarbetet tagit hjälp av bland annat dagverksamheten Primacura Media samt boende på kommunens servicebostäder.

– Jag är väldigt glad att så många har fått hjälp av appen, även utanför den målgrupp vi ursprungligen tänkte.

En bekräftelse på att appen är en mycket bra innovation har de nu fått i och med att de vunnit Post- och telestyrelsens tävling ”Innovation för alla”. De får 1,7 miljoner kronor för att vidareutveckla appen.

– Nästa app kommer att heta ”Matglad – helt enkelt”. Här kommer det inte vara någon text alls som det är i nuvarande appen. Personer med lässvårigheter ska kunna använda den med stöd av bilder, film och intalade röster, säger Birgitta Toll.


Likes

Comments

Vissa barn och ungdomar ska inte ha för avancerade telefoner...enligt mig i alla fall. Det kan ställa till mer än vad det är till nytta.

Men på Hab kan man få en sk Handifon utskriven och det är en telefon och ett hjälpmedel i vardagen i ett och samma koncept. Jag håller just nu på att försöka få min grabb att acceptera att en Handifon är PRECIS vad han behöver. Han är inte helt övertygad om det.

Vi har försökt med smartphone till honom men det hände så mycket trassliga saker att jag fick ta bort den och ersätta den med en vanlig enkel knappelefon utan några extra finesser alls.

I hjälpmedlet Handifon finns följande funktioner:

  • Handimenyn
  • Kalendern
  • Anteckningar
  • Röstanteckningar
  • Album
  • Prisräknaren
  • Kamera
  • Formulär
  • Formulärsvar
  • Krisplan
  • Användare
  • Kontakter
  • Bildsamtal
  • Spel
  • Telefon
  • SMS
  • BildSMS
  • Miniräknare
  • Musik
  • MMS

Ingen använder alla funktioner. Handifon kan enkelt ställas in så att det passar väldigt olika behov. De flesta inställningarna och förändringarna i programmet gör man direkt i Handifon. För att överföra särskilda bilder och symboler använder man en ordinär dator.

På Abilias hemsida kan du läsa mera och hitta bruksanvisningar: www.abilia.se

Likes

Comments