Okay guys, all roads lead to this. I am actually about to write the last post about Korea; and in order to justify all the critics that has been aimed at me from various persons and countries around the world, I decided to write it in English. It's Mayday and the summer is just around the corner, despitet that I can still see that my thermometer displays a temperature of 13 degrees Celcius and the rain is falling as if the doomsday has come. Just for the record I can mention that I faced the same scenario 9 month ago when I left for Korea, and even 5 month ago when I returned to Sweden. It's almost as fun as it is sad, but in Korea we got to see a late summer, a breathtaking fall and even a siberian-like winter within barely four months. Looking at the journey from an intellectual point of view I think it can be concluded that most of us exchange-students also experienced something of a spring, metaphorically speaking.

Life has just begun and I think being an exchange student, in whatever country whatsoever, is of paramount importance for teenagers these days. I remember hanging out with friends and doing all sorts of activities just to wake up exhausted and get a A on some boring test the next morning. For me life was always easy and I didnt kind of grasp what could possibly go wrong in terms of educations and a succesfull career. Getting the opportunity to see the parallell reality in Asian, and especially in a country like Korea, I received a badly needed wake-up call. After have been introduced to a totally different society and met a lot of students from all over the world, the deduction that the world is getting smaller is not foreign news for us, I guess. What changed my view on the world is the fact that the modern society with all its machines and the brand new technology for every day that goes is in less need of human labour. As closer as we get to the society of tomorrw, the middle class is getting closer and closer to hit the bottom in a very high speed. Just a decade ago the human race stood at the top of its evolution having both time and chances to evaluate everything from a totally different perspective. The question back then was: Are we as humanity ready to jump of this amazing cliff in order to test our wings? We did, and the consequences is just about to be seen as some of the accomoddated predators are flying meanwhile the rest are about to be sacrifaced. This can be clearly seen in the politics too; the Swedish society is for example more and more turning into a service-society from outmoded days when they used to be a manufacturing society. The pensions decreasin, schools getting worse, businesses perishing. Everything is a result of the new modern society where jobs are simply dropping away. If this continues I dont even want to think about what kind of corrupt and segregated society my generation is supposed to inherit. Actually it doesnt matter, because even though I overslept, I still have the chance to catch the bus to make it in time. As the world is getting globalised we will not compete with a farmer from the plain in north Sweden for a job, we will compete with students that litterary live on the school and study some 16-17 hours every day, not to mention the fact that a lot of koreans used to attend "the academy" where they studied during the weekend. The only thing thats on our (westerners) behalf is that they perhaps arer too systematical in their ways of thinking, but considering the fact that specialization is seen as a more important and succesfull modus operandi than multitasking we are still the losers.

I had a grate time, ironically the last fakl was perhaps the best time of my high school education, because what you learn as an exchange student just cannot be compared to what you learn sitting at the desk in school. This week I decided to return to my blog as I felt that the whole journey had settled down. Reading all the posts now afterwards (I never read any of them after writing them) I realised that there is so much things and impressions that my poor vocabuary cant describe, Some days ago we held a presentation at our school trying to recruite new students for the next term. Looking at the kids I realised how much this exchange has generated to me as a person. Besides the academical and constitutional progresses, I learned to know a lot of new individuals. Starting with my classmate Johanna, the one year younger Helena that prior know a LOT about Asia and then Sina, the Guy that made this journey way better than it would have been if any other guy would have been chosen in his place. We were an awesome group! The first group that we got to meet was the american crew that we clicked with almost emmediately. Daniel, a guy with a big heart that forever changed my view on both americans and believers (in a good way), Hope, that always played the role as a brain and advisor when we planned on doing something that wasnt in line with korean habits, Eli, an intelligent social girl from Illinois and Berenice, who in fact was Swiss. Then in late October arrived King David from Cali but not as an exchange student but as a real one, though his father got a job in Korea. Then in late October we also got visitors from Russia, China, Japan, Indonesia and... KAIST? What made a huge impact on me was that korens appeared to be pretty nationalistic in their way of meeting non-white foreigners, which is sad. Looking back now its strange how you go to a country on the other side of the globe and then just returdn to your normal day life. Its like the life in Korea was just some kind of non-existing world that we will never ever return to. I had a great buddy at the school taking care of me and helping me with all thpossible situations that could go wrong, huge respect. As to the hostfamily that took care of me during the weekends, I simply have no words. They took me to various places in Korea, even a vacation to Jeju, experiences that I will probalby never be albe to give back. Its painful to think about everything now in retrospective, bacause it feel like the life on the other half of the globe never even existed. Everything would be so much more different if we had some more time to get to spend it with all those persons we got to know and the ones we didnt... 

In one month I am about to graduate from highschool. A lot of my classmates, in fact everybody excluding me, are going to take a sabbatical year and work/travel. I myself am happy with this great opportunity that I got and that realised the chance to study and travel simultaaneously. Because even though I know that happiness isnt a destination, but a way of living, I believe I have to recondition some parts of my vehicle in order to get the most out of the ride that is to come. Peace!

To all the people that in some way made our stay, especially the american crew 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here



Den här veckan åkte jag tillsammans med min värdfamilj till Jeju som är Koreas motsvarighet till Hawaii. Eller Gotland. Eller vilken exotisk ö som helst egentligen. Enda skillnaden mellan dem är väl att beroende på longitudär naturen och landskapen annorlunda formade. Jeju har ett subtropiskt klimat och temperaturerna såhär års uppkommer till 20 grader celsius, vilken är relativt varmt med tanke på att vi är i mitten av november.
I torsdags skrevs university entrance-test här i Korea, vilken till viss del motsvarar svenska högskoleprovet. Här består provet av kärnämnena matte, hangul & engelska, och dessutom tillkommer 2 eller fler ämnen beroende på vad man vill läsa på universitetet. De 2 olika inriktningarna som finns är humanistiska ämnen (juridik, ekonomi, psykologi, historia, litteratur, språk) och naturvetenskapliga (matematik, teknik, fysik, medicin) och på provdagen väljer man 2 av dessa ämnen inom en av inriktningarna och skriver på. Provet kan första gången genomföras när man går sista året på gymnasiet, men kan tas om varje år, eftersom det skrivs 1 gång/år. Ett problem som killarna däremot stöter på är att Korea har värnplikt som börjar direkt efter gymnasiet och pågår från 18 månader upp till 2år. Därför är det väldigt riskabelt att inte skriva bra på provet första gången, eftersom nästa gång man skriver förmodligen kommer vara om flera månader framåt, och man kommer ha stora problem med att hitta tid till att plugga däremellan. Vad gäller plugget är det helt sjukt, eftersom de 3 veckor innan provet skulle skrivas förbjöd alla typer av idrottsaktiviteter på planerna ute för att inte störa de som pluggar. Dessutom brukar Korea på provdagen förlägga alla flyg så att det inte finns någon som helst flygtrafik under tiden provet skrivs för att inte störa eleverna. Föräldrarna brukar ta ledigt från sina jobb och istället gå till templen och be för att deras barn ska klara provet. Konkurrensen är sinnessjuk, eftersom alla tävlar om att komma in på SKY-universiteten som anses vara de bästa i Korea. Om man inte kommer in på någon av de 3 universiteten som ligger under benämningen ses man som misslyckad. Det är ungefär som att alla amerikanska elever skulle satsa på att gå på Harvard, Princeton och Yale. De stora kraven från både lärare och föräldrar, inte minst från samhället leder till att många som inte kommer in på någon av de 3 universiteten (läs: nästan alla) blir så deprimerade att de begår självmord. Vet inte vad jag ska säga, men pluggar man 24/7 som de gör och inte gör något annat än att spendera hela sin barndom åt att försöka uppnå sina föräldrars vinklade ideal vill jag inte ens tänka mig hur det känns att vakna upp en morgon och inse att man inte lagt ner massa tid, utan i så fall slösat så mycket tid, för något man inte fått utdelning för. Det måste vara tufft. Hursomhelst är självmord inte något fenomen som traditionellt sett sker på vår skola eftersom alla elever är väldigt studiemotiverade, och de flesta lyckas faktiskt ta sig in på SKY. De som inte gör det har oftast andra mål i livet och klarar sig mycket bra ändå.
Eftersom alla 3or skrev provet på torsdagen och alla andra var lediga, bestämde min värdfamilj att ta tillfället i akt och använda ledigheten för att ta mig till Jeju. Vet inte om ni minns nyheterna för ett tag sedan när ett koreanskt överbelastat fartyg sjönk med hundratals elever som drunknade. Ja, de var påväg till just Jeju. Som tur var åkte vi inte båt utan tog det betydligt mer bekvämare flyget för att 50 minuter senare landa på Koreas största ö. Vi hyrde en rent-a-car och åkte till Jejus enda universitet för att hämta upp min buddy's brorsa, som åldersmässigt är 2 år äldre men fysiskt 20 cm kortare än mig. Vi fortsatte sedan vidare till hotellet där vi lämnade av vårt bagage och sedan tog de med mig till massa olika ställen på ön. Ön är relativt liten, och enligt min åsikt helt perfekt att bo på. Underbar natur, fina landskap, en hel drös med historia, fina stränder, vackra lagoons och allmänt varmt klimat. Som de flesta isolerade platserna på jorden har de en egen historia, som i Jejus fall till stor del består av "Haenyeo" [hännjah]. Dessa kan sägas vara ursprungsbefolkningen och i grund och botten är de dykare som utan någon som helst equipment dyker för att livnära sig på havsmat. Man börjar fostra in barn i gruppen redan när de är 7-8 i syfte att de vid 30års ålder ska vara riktiga Haenyeos. Till en början var det bara kvinnor som var dykare men så småningom började även män gå med. Man är inte från Jeju om man inte är en sådan, det är något av en tumregel. Något som jag fann intressant är att Jeju anses ha väldigt vackra kvinnor, som till skillnad från de flesta andra koreanskor inte utför platstikopersrioner. Vet inte om ni fattar metaforen med vackra kvinnor som simmar i vatten, men ja... Det är bara ännu ett kapitel i den underbara sagan som Jeju faktiskt är. Som turist fann jag det relativt märkvärdigt att bristen på västerländska turister var så stor. Å andra sidan tycker jag att var väldigt skönt att komma till ett ställe som har alla världens förutsättningar att vara en sådan där plats vars traditionella skönhet förstörs av utomstående, som dessutom efter ett tag tenderar att lämna turistorter och därmed för alltid ändra tillställningen, men som fortfarande klarat av att behålla sin anonymitet.
Igår var vi på bio och såg Interstellar. För att vara ännu en produkt från Hollywood där man diskuterar rymden tycker jag att filmen var väldigt bra, men å andra sidan känns det som att temat har blivit lite för gammalt. Rekommenderar att ni inte ser trailern eftersom den är kass, utan gå istället direkt till bergakungen och jag lovar att chansningen kommer att resultera i något positivt. Filmen innehåller massa fysikteorier, har ett bra upplägg, är relativt realistisk, handlar om livet och är hela 3h lång. Får 4 av 5 möjliga stjärnor av mig. Bristen av romantik kommer förmodligen göra att tjejer värderar den något lägre, men sett ur ett objektivt perspektiv fyller producenterna det hålet på andra sätt.
För övrigt är vi snart inne på vår 10de vecka, och med enbart dryga 4 veckor kvar känns det som att tiden bara flyger iväg. Svenska plugget går som på räls. Fast vet inte riktigt om jag menar som tåget eller som en koreansk elev som failade provet i torsdags. Haha... Nej, men med största sannolikhet kommer jag inte tappa fästet om toppbetygen.

Framme på Jeju. Relativt stor flygplats, kanske till och med större än den i Busan? Vad väldigt blandat väder med både regn och sol, men allra mest med vind.

Påminner om Island, även om jag aldrig varit där...

Fick ett eget hotellrum, med utsikt mot havet

"Take me down to the paradise city..."

Turistvänligt, definitivt... Många brudpar, speciellt koreanska, kommer hit på sin honeymoon.

Bluelagoon, även jag paddlade men man fick inte ta med sig kameran så ni får nöja Er med dessa bilder.

Besökte motsvarande botaniska, men den stora skillnaden låg i faktumet att hela denna skog låg i ett enormt växthus. De hade hela 12 olika skogsarter att visa upp från olika slags klimat from all over the world.

Liksom många andra platser i världen har Jeju något unikt.

Avslutar med en låt som är väldigt populär i Korea just nu. Peaceful music, great vocalists and poetic lyrics. Är själv inget fan av K-pop så känns skönt med lite vanlig musik som detta. En äkta höstlåt, sätt på cc för engelska lyrics.



Har gått över 2 veckor sedan jag skrev mitt förra inlägg, och med tanke på hur awesome denna veckan som gått har varit, kommer det förmodligen dröja åtminstone lika länge till jag skriver något mer efter detta. Förra veckan började resterande utländska elever att anlända till skolan, och först att göra entré var Indonesien. 20 st ungdomar kändes mer som en invasion en än liten representantgrupp, faktum är att de till och med tog vårt pluggrum där vi annars brukar sitta. Istället fick vi flytta till ett annat mindre rum med värsta anläggningen där vi dunkade opera hela dagarna medans vi förberedde oss inför global forum. Som jag skrivit i inledningen av bloggen är Global Forum något av en höjdpunkt med utbytet. Under den veckan är samtliga 8 utbytesländer här och man skapar en stor konferens där man diskuterar olika frågor. Detta året fanns det 3 olika ämnen på agendan, och vi diskuterade tillsammans med Indonesien, Japan och Korea hur vi ska göra för att uppnå hållbar social equity.

Vår grupp pratade om maslows behovstrappa och hur människors psyke funkar, för att sedan kunna konstatera att samhället påverkar till en väldigt stor del hur vi utvecklas som individer. Jag hade aldrig varit samma person om jag växt upp i Korea, för samhället är helt annorlunda. Med det sagt skulle vi diskutera lösningar. Ett problem med social equity (som innebär att alla ska kunna få ett så bra liv som möjligt utifrån sina olika positioner i samhället) är ekonomin. Det är den begränsade ekonomin och behovet av prioritering som gör att allas liv inte är perfekt, eftersom människor vill olika saker beroende på hur deras socialiseringsprocess gått till och beroende på vem som haft inflytande på deras drömmar i barndomen. Därför pratade vi om att det är nödvändigt att göra alla likadana för att upp å vårt mål. Ett sätt är globalisering, eller med andra ord uttryck världskommunism. Målet med detta är att bryta alla kulturella, sociala och traditionella barriärer mellan olika kulturer för att få en homogen befolkning och för att på så sätt undvika konflikter i samhället. Kolla bara på EU t ex, målet efter ww2 var att göra alla beroende av varandra för att undvika sådana konflikter igen. Något som man lätt glömmer är att demokrati handlar om konflikter. Demokrati innebär att det finns en konflikt i samhället men att åsikten med flest röster vinner. Men har man ingen konflikt, blir det också omöjligt att ha en demokratisk process. Vi säger inte att det är dåligt, demokrati är en utilitaristisk idé som handlar om det holografiska samhället, men så länge man har sina egna behov tillfredsställda skiter man i hur samhället ser ut. Jag kommer aldrig kunna tänka i en annan bana eftersom jag har fått ett mindset, och så länge mina psykologiska behov är tillfredställda kommer jag inte att protestera. Genom globalisering/världskommunism kommer vi få ett homogent samhälle med lika folk lever hela världen. Det kommer göra det betydligt lättare att satsa pengar och uppnå hållbart social equity. Är ni emot det? Ja enda andra alternativet är att springa tillbaks till djungeln och låta alla springa för sig själva, för då får man ju total "frihet". Men det är omöjligt med tanke på utvecklingen. Vad är grejen med ett land? Idén med ett land är att folk gemensamt jobbar för något. Det enda sätter att uppnå både social equity och behålla staten, är genom världskommunism/globalisering. Genom att systematiskt och vetenskapligt bygga en samhällsstruktur kommer ledarna lätt att kunna forma samhället, och gör man det på rätt sätt kan alla uppnå social equity och få sina behov tillfredställda. Barnen och ungdomarna kommer inte klaga eftersom deras individuella behov är tillfredsställda, och så länge den biten funkar är allt okej. Man har som sagt ingen "frihet" eftersom alla beslut man tar påverkad av föregående händelser. Problemet med mänskliga psyket är att vi inte har full kontakt med vårt undermedvetna, något som gör att vi inte kan förstå detta deterministiska tankesätt. Risken med globalisering (världskommunism) är ekonomin. Målet är som sagt att alla ska få samma grund, men det kommer aldrig funka så länge vi har en fri marknad. Har man det samtidigt som man går in i en globaliserad värld, är risken stor att klyftorna i samhället istället växer och det blir som i hunger games. Ett exempel på detta är Mr Zuckerburgs i princip monopol på sociala medier. Liberala marknaden är en stor riskfaktor, och för att slutgiltigen lyckas med globaliseringen/kommunismen krävs en ansvarsfull ledare som sköter sin roll istället för att följa den historiska tendensen att utnyttja systemet.

Hursomhelst var till skillnad från de andra medverkande mycket väl förberedda. Kom till och med via Helena med på radio en snutt tror jag! Efter att vi lagt fram våra förslag på lösning, och fått massa applåder från bl a kineserna, gick vi till the auditorium där det var dags för ett kulturellt utbyte. Alla länder gjorde något traditionellt från sitt land, och sedan avslutade de koreanska eleverna med att dansa, sjunga och underhålla oss på andra vis. Trots att man var relativt nervös på morgonen, släppte allt ju längre tiden gick, och i slutet av kvällen var alla bitar på plats och bästa skoldagen i Korea var ett faktum. På kvällen hade vi ett "party" i dormitory med några elever och käkade och satt uppe till typ 4, vilket innebär att vi 3h satt i totalt mörker eftersom elen och vattnet stängs av 01:00.

Tidigt nästa morgon tog vi en (sex st) buss till Farm Service. Här i Korea går de på hösten till olika gårdar och hjälper bönder att plocka frukt, gratis. Vi plockade persimons, som är en exotisk asiatisk frukt. Vi jobbade 2 dagar a 4h, resten av tiden chillade vi bara. Fanns bara ett ena "hotell" i området där vi blev fördelade enligt klassiska principen 4pers/rum. Fick massa nya vänner på Facebook den dagen, nästan alla förutom kineserna. Facebook är ju förbjudet i Kina. Frågade dem vad de tycke, men alla tycke att det var bra. "Det är inte vår regering som kontrollerar oss, det är eran som tillsammans med Facebook kontrollerar Er!" Väldigt intressant och intelligent påstående till svar tycker jag.
På kvällen var det dags för talangjakt, där massa grupper (även vi utgjorde tillsammans med amerikanerna en grupp) dansade. Det är helt sjukt, för i skolan är de flesta koreaner stereotypa "nördar" som avgudar alla regler, men dansen den kvällen var helt jäkla galen. De överdrev med sexuella grejer, förmodligen för att visa sitt missnöje mot skolans hierarkiska organisation. Sjukt nice att titta på iallafall. Efter att alla grupper dansar klart gick alla upp på scenen och gick loss på dansgolvet. Meningen var att vi skulle köra vårt framträdande efter det, men plötsligt föll en tjej ihop och... Dog? Massa tjejer brast i gråt, men ambulansen var framme på 3 (!!!) minuter, och enligt rykten sitter hon just nu på sjukhuset och skäms över all uppmärksamhet och att vi faktiskt ställde in vår dans efter det. När talangjakten tragiskt slutade gick lärarna och lade sig. Själva käkade vi massa mat och godis och andra saker i rummen. Runt midnatt ville vi dra till kineserna, men det blev inte riktigt så. Runt 2 kom ryskorna till oss och vi chillade ända tills Sina ville sova, så jag o David var tvungna att dra med dem till deras rum istället o fortsätta kvällen. Tror att vi utländska studenter var de lugnaste för koreanerna drack massa soju och blev asfulla. Var en lång natt, la mig strax efter 5, och insåg ganska snart att det var en dålig idé då frukosten serverades 7. Inom loppet av 3 dagar sov jag typ 10 timmar sammanlagt.
Nästa dag plockade vi återigen massa koreansk frukt. Vi fick käka så mycket vi ville under tiden vi jobbade, men jag var så inne i rollen som frivillig slav att jag faktiskt inte ens testade en enda persimon. Haha! Vi fraktades från hotellet upp till berget på flak. Trodde för en kort stund att de skulle gasa oss, det var den inramningen alltså! Ungdomslivet i Korea känns ganska paradoxt med tanke på deras olika inställningar till regler, men antar att det måste läcka någonstans.

Nästa morgon vaknade jag upp i ett hotell 140 km från Busan, platsen där jag egentligen borde vara. Sammanfattningsvis kan man säga att denna veckan var den klart bästa sedan vi anlände hit!

Global forum började med en flaggparad och jag bar svenska flaggan

Japans cultural performance

Vi tänkte köra midsommar först, men hade stora problem med att tillverka en midsommarstång. Valde därför att visa svenska lekar. För att vara säkra att gå ut ur fighten med äran i behåll avslutade vi allt med ett stort godisregn som fullbordade vår succé.

Koraner och ryssen Ilija dansade, sjukt duktiga. Pratade med min buddy som sa att de bara hade tid att träna i dormitory efter skolan (efter 23:00), sjukt imponerande!

Några bilder från farm Service

Svenskar, amerikaner, ryssar och rektorn iklädd koreansk traditionell klänning 🇺🇸🇷🇺

Samtliga internationella deltagare från USA, Ryssland, Kina, Japan, Indonesien, Korea och några fler som jag inte minns just nu, hehe!



Imorgon är vår vistelse inne på sin sjunde vecka här i Korea, vilket innebär att vi har mindre än halva tiden kvar tills vi åker hem. När jag tänker tillbaka känns det som att vi kom igår, eller kanske inte... De första dagarna var det svårt att vända på dygnet, och vi var trötta efter flyget, men det har fortfarande inte lagt sig. På skoldagarna har man absolut ingen chans att sova normalt, därför såg jag fram emot helgerna. Men det vill sig inte riktigt hos värdfamiljen heller, för de går upp runt 7 för att äta frukost. Är med andra ord fortfarande inne i "resebubblan" där man inte riktigt känner sig helt pigg och klar än.
Det finns olika sätt att mäta tid. En tendens är att man efter några veckor börjar sakna familj och vänner, en annan är att tänka på hur länge man varit utan tv, en tredje kan vara att man inte kan läsa svenska nyhetsportaler, en fjärde kan vara att bara titta på kalendern. Med tanke på vår situation och att vi redan är inne på countdown till hemresan är tid något väldigt värdefullt. Visst är livet mer isolerat här, men vi kommer ju trots allt packa väskorna för hemresa inom en snar framtid, och därför är det bättre att försöka njuta av läget mer. Själv räknar jag i svenskt distansplugg. Tanken att mer än halvs terminen gått gör mig väldigt stressad inom ramen för både gymnasiearbete och andra saker vi måste göra under tiden vi är här.
Senaste veckan har det inte hänt så fruktansvärt mycket. Största nyheten kan väl vara att en ny amerikan flyttat hit från Kalifornien. Hans farsa är instruktör på kärnkraft och har numera ett kontrakt med ett koreanskt bolag, så till skillnad från oss kommer han bo här i 2 år. Alltid kul med nya människor, känns som att den internationella gruppen är riktigt nice faktiskt. Denna veckan förväntas samtliga nationer som skolan har utbyten med från världens alla hörn att vara på plats eftersom vi nästkommande vecka har global forum som är något av höjdpunkten i skolväg här. Under global forum finns 3 olika ämnen som representanter från länder ska diskutera och dela sina åsikter om. Vi svenskar kommer med kineser, indonesier och koreaner att diskutera hur vi ska uppnå hållbar social equity. Ska inte gå in på några detaljer om vårt innehåll, dels för att många av mina individuella tankar är inblandade, och dels för att jag har bestämt att skriva mitt gymnasiearbete om samma sak eftersom det är en jätteintressant fråga.
Något som stuckit ut den här veckan jämfört med andra veckor är helgen. Igår arrangerades "busan firework festival" som är en stor festival där alla människor går till stranden för att se raketer avfyras från Diamond bridge. Festivalen har ingen riktig historia kopplad till sig utan genomförs enbart för skojs skull. Man uppskattar att uppemot 1 miljon turister kommer från hela värden för att se den, för att inte tala om stadens 5 miljoner invånare! Stranden var verkligen fullproppad med filtar och glada människor som väntade på att ett en timmes fyrverkeri ska dra igång. Något väldigt intressant jag lade märke till var att det inte fanns en enda person som var full. Enda berusade människorna var nog vita européer alt amerikaner. Inte för att jag inte gillar det, tvärtom, med så många människor är det en viktig förutsättning för att allt ska flyta på bra. Det fick mig bara att reflektera över svensk "högtidkultur" och hur många som ser en högtid som en orsak att bli fulla mer än till att faktiskt fira. Tror att dessa skillnader i mentalitet är en viktig faktor till hur medborgare i allmänhet behandlar varandra.
Eftersom det var så mycket folk och eftersom min värdfamilj i princip bor på stranden, beslutade de att alla skulle sova hos dem. Vi gick hem efter fyrverkerierna och käkade en väldigt sen middag. Efter att ha käkat massa chips och haft samtal om allt mellan himmel och jord kom vi in på musik och jag fick lira lite gitarr. Till slut bestämde vi oss för att dra till en karaokebar och gick ut efter midnatt. Ja jag vet, ingen stor grej, men stor eloge till våra koreanska buddies som jag tror aldrig varit ute ensamma utan föräldrar efter typ 9pm? Sjöng allt från gamla amerikanska klassiker till koreansk nutida musik. Med hesa röster (överdriver lite) återvände vi till mitt place för o sova. Men vem kan sova när el clasico spelas? Hann lagom in i andra halvlek och passade på att se på första fotbollsmatchen sedan jag kom till Korea.
Idag söndag blev vi väckta 08:30 (vilket innebär att vi fick 4h sömn) och gick på bio med tjejerna. Kollade på annabelle, ingen film jag rekommenderar direkt om du letar efter något sevärt. Efteråt fortsatte jag, sina och den nya amerikanen David till stranden där vi spenderade hela dagen spelandes beachvolley med andra foreigners. I shorts och T-shirts, ja jag var bara tvungen att ta med den lilla detaljen.

PS. Njut av lovet, själv har jag glömt vad det ordet har för innebörd.

Innan fyrverkerierna var vi på nån K-pop konsert. Vet inte hur jag ska förklara musikstilen, men om jag säger såhär; futuristiska anorexitiska småflickor (bitches) som sjunger någon typ av house-pop. Nä, men gå in på yt och skaffa Er en egen vild av det.

Var fullt på stranden. Omkring 1 miljon turister kommer bara för detta. Från vägen till vår filt på sanden gick vi 30 min innan vi efter att ha pressat oss fram kunde inta våra platser. Sjukt, aldrig sett så mycket folk. I princip all trafik var stoppad i området (även Diamond bridge).

Spenderade dagen med Sina och David på stranden.

Fyrverkerierna var galna. Vi var tillsagda att de skulle vara i 1h, och jag tänkte filma sista 10, men när jag tog upp kameran efter 50 min för att få med avslutningen visade det sig att det var the final. Lite synd, men personligen tycker jag att det är bättre att jag njöt av det på riktigt än om jag skulle sett allt genom kameran.



Kungens trädgård

Bild från museet, ju större kuddar desto högre social status ansågs man ha.

åkte till en marknad sista dagen, full med asiatiska specialiteter.

Tjejerna fick testa koreanska traditionella klänningar.

Stack från marknaden för att få se lite av stan istället. Hittade rätt så snart Sveriges ambassad. Notera: solen i bakgrunden, känner mig som ett helgon eller något. Bra timing.

Högkvarter för ekonomin. Den andre killens brother in law jobbar på national bank of Korea här någonstans.

Koreanska FBI

Designat av en dansk konstnär.

Det absolut första jag & Sina gjorde när vi kom till skolan från tågstationen var att sätta oss och börja ta igen svenska plugget. Man har verkligen inte tid att  ligga efter med studierna utan det gäller att alltid hänga med via hjärntorget.

Blev inte så mycket bilder men bättre något än inget. Väljer att inte sammanfatta resan eftersom jag känner att det räcker med det jag hittills skrivit. Seoul är en underbar stad, som vi tyvärr inte fick uppleva på riktigt på grund av konservativa lärare, tror det summerar alltihop!



Godmorgon! Klockan är bara 09:00 men jag har redan hunnit med att både äta frukost och skriva klart en inlämningsuppgift i svenska. På en lördag! Tror att om man skulle dividera mina sammanlagda sömntimmar jag har här med antalet dagar min vistelse hittills varat, skulle vi fått en siffra på runt 5,5h per natt, vilket nästan är skrämmande. Det är inte ens svårt att däcka längre; på bussen, powernap på 10-minutersrasten eller bara som en mumie i sängen på kvällen, plugga-sova-äta är inte ett vinnande koncept här, det är det enda konceptet.
Var ska vi börja, vad sägs om att ta allt från början? Förra helgen var vi ju med varandras värdfamiljer en dag var, och den sista dagen, på söndagen, var det Johannas familjs tur att ta ut oss någonstans. Det visade sig att vi skulle till stranden, en upplevelse jag verkligen såg fram emot eftersom jag för första gången någonsin ville ta ett dopp i stilla havet. Tyvärr, för min del, visade det sig att den koreanska badsäsongen är över för detta året (vilket jag i och för sig visste). Det som däremot var en nyhet var att det var olagligt att bada i det läget. Väderförhållandena var relativt bra med mulet väder och sköna vågor tack vare att det var ganska grunt, vilket gjorde att det var fullt med surfare. Ombytt och redo för ett dopp blev jag stoppad när jag med stora kliv trevade mot havet och tillsagd att jag skulle få åka med till polisstationen om jag så än bara rörde vattnet. Jag lyckades på något sätt gömma min frustration och valde att istället köra all in på Sandemoses jantelag genom att utan argumentation gå tillbaka och byta om till civilklädsel.
Därefter fortsatte vi dagen med att åka till ett av de största templen beläget precis intill havet. Klockan hade vid det laget hunnit bli 14:00 och det var äntligen dags för mat. Aptiten dödas dock för de kommande 2 dagarna när jag fick en mugg med skalbaggar framför mig.

Det här med mat har verkligen blivit en tankeställare eftersom det är lättare att döma och kritisera här på okänd mark än hemma i Europa när man ska rannsaka sig själv.

Nog om det, tidig tisdag morgon åkte vi svenskar tillsammans med amerikanarna till huvudstaden Seoul för en 3 dagars semester. För oss blev kostnaderna, motsvarande 1200 kr, betalda av värdfamiljerna, men amerikanarna fick betala allt ur egen ficka. Något som jag är helt övertygad om att de ångrar med tanke på vad vi gjorde, eller snarare allt det vi inte gjorde. Varje dag var planerad i detalj och vi hade redan på förhand fått ett schema där varje minut var organiserad.

Det första vi gjorde när vi kom fram var att åka till accomondation där vi skulle sova. Jag förväntade mig ett större motell men det visade sig istället vara ett privat litet vandrarhem med 2 sovrum på nedervåningen och 2 sovrum på övervåningen. Nere sov killarna och där fanns även kök, och uppe sov tjejerna där också vardagsrummet fanns. Efter att ha droppat bagaget åkte vi till kungliga hemliga trädgården, en naturlig trädgård mitt i stan som i mitt tycke är betydligt finare och bättre disponerad än Slottskogen. Sedan slutet av 1400-talet hade Korea en kungafamilj som regerade fram till första världskriget, då Korea hamnade under Japans styre och störtade kungen. När Korea sedan delades upp i 2 stater efter andra världskriget inrättade man bara en president och kungafamiljen och allt vad ärvd social status stod för mötte sitt rättvisa öde. Undrar när Sverige, som är så rättvist och demokratisk, kommer lägga det arkivet i historiehyllan istället för att än idag kasta sig på knäna för en kungafamilj med lite lägre iq än genomsnittet som gör vad de vill. Förmodligen aldrig, med tanke på de politiska vindar som för tillfället är starka nog att leda till en orkan. Såg för övrigt att stackars Åkesson är sjukskriven på obestämd tid. Tycker att det är en skam att ett av Sveriges grövsta partier har dem smartaste ledarna. Han är inte utbränd, han är bara smart. Det som händer nu är att SD får en ny random kille som ingen känner till, och därför inte har några fördomar mot honom. Det gör att folk tar ur propparna ur sina öron och ser på partiet med andra ögon. De har ju ändrat betydligt mycket i sin politik och utvecklat den inom olika områden, något som ingen velat lyssna på när Jimmie pratade eftersom han .r en del av den mörka historien. Det som däremot händer i samband med denna råkad är att SDs politik kommer bli mer tillgänglig för folk eftersom en oskyldig man från ingenstans kommer med det, och fler kommer lyssna på honom eftersom fördomar mot partiledaren är borta. Med tanke på de rödgrönas oerhört svaga mandat är jag helt övertygad om att SD, med detta & förmodligen fler drag dem närmsta 4 åren, kommer att vara Sveriges största parti efter nästa val. Situationen är tydligare än den var på 30-talet i Tyskland, men ändå finns ingen expert som sett det än.
   Trädgården var väldigt fin, och hösten börjar sakta göra sin entré på riktigt.

Ungefär 2h senare fick vi oss en rundtur genom Seoul i buss för att se staden på natten. Åkte runt i 2 timmar på vanliga vägar, utan guide och istället för att få se staden och nattlivet somnade de flesta. Hade definitivt varit roligare om vi fått en dagstur i öppen dubbeldäckare.
Kommande morgon åkte vi till en traditionell by i stan där vi fick lära oss att måla lotusblommor i guldfärg, klart det är kul, men kanske inte en sådan kulturell sak man väljer att göra när man åker till en så utvecklad stad som Seoul?

Fullt med ryssar och andra turister. Träffade även 2 svenska tjejer.

Kungens bad där han brukade dricka och festa på kvällarna.

Amerikanen Daniel, europén jag och iraniern Sina. #fuckpolitics

Andra dagen åkte vi till ett furniture museum där kungen bodde (tror jag?). Väldigt fint, fick inte ta kort inne i själva huset, men kan säga att man alltid satt på golvet. Alla möbler var väldigt låga eftersom det inom buddhismen anses som att möbler som är högre än ägaren trycker ner dig och tar energi ifrån dig. Enda undantaget när det kommer till höga möbler är hyllor med hål, dvs bara med en ram, på sidorna eftersom energin då kan röra sig fritt i rummet. För mer information angående samband mellan människors chakran och inredning i hemmet hänvisar jag till läran om feng shui.
På kvällen gick vi till en lyxig restaurang för att äta och sedan titta på en jazzkonsert. Maten i Seoul var ett helvete. Som jag tidigare skrev betalade värdfamiljerna en rätt rejäl summa pengar för denna resa, men misstaget var att de gav dem direkt till de 2 lärarna som hängde med. Vi hade motsvarande 100 kronor per måltid, men i samband med att dem bara tog med oss på lyxrestauranger kunde vi knappt få någonting för det värdet. Gick hungrig i 3 dagar, och det värsta var att vi inte hade någon fritid heller, så vi kunde inte gå till och äta någonstans själva heller! I snart 5 år har en ung koreansk tjej tagit hand om de svenska utbyteseleverna, och vi har henne fortfarande som lärare i koreanska. Men ledarrollen har dem tillsatt med en konservativ 50årig dam. Tittar jag på Seoulresan förra årets elever fick göra kan jag säga att den slår vår med hästlängder. Tur i alla fall att vi kommer få göra en utvärdering och dela våra tankar innan vi drar, så att nästa års elever återigen kan få en bra ledare.
För intresserade kan jag meddela att jag kommit till steg 2 i obergs faser av kulturell sammandrabbning. När man åker till ett helt nytt land enligt honom är första steget the honeymoon period när man tycker att allt i det nya landet är kul och intressant och spännande. Andra steget är irritation and hostality vilket innebär att man börjar inse begränsningar i det nya landet, något som jag definitivt fick uppleva i Seoul med en konservativ lärare som varken lät oss gå ut själva på dagen eller på kvällen. Seoul är once-in-a-lifetime för många, det är en stad som måste upplevas. De kulturella sakerna kan man göra var som helst i hela Korea, det är inget man gör när man kommer till en stad som Seoul! Tredje steget är gradual adjustment där den nye sakta börjar ta in kulturen för att fortsättningsvis gå in i steg fyra, adaption or biculturalism där personen lärt sig den nya kulturen och kan både normer och andra specifika detaljer. Slutgiltiga målet är reverse cultural shock och handlar om att man när man kommer hem inte känner igen sig utan kritiserar många saker som man tidigare inte sett. Av min utveckling att döma kommer jag snabbt glida ur fas 2 eftersom vi är tillbaka i plugga-äta-sova konceptet som inte lämnar någon tid till tänkande och fri vilja som vi hade i Seoul. Frågan är bara om jag kommer glida tillbaka ner till steg 1 eller om jag kan ta mig upp till steg 3. Vi kommer de närmsta veckorna ha flera olika kulturella aktiviteter, bl a templestay, och med tanke på att vi också läser hangul tror jag definitivt att både fas 3 & 4 är möjliga att uppnå. För att komma till sista steget är en förutsättning att man har erfarenhet av andra kulturer vilket jag redan har, men ett tecken på att jag kan kliva upp där är väl bl a det där med maten som jag tidigare nämnde.

Random marknad i Seoul.

På väg till night tour by bus.

För fler bilder från Seoul, kolla in nästa



Eftersom det händer väldigt mycket de kommande dagarna, men jag bara kan lägga upp 10 bilder/inlägg kör jag en snabb uppdatering på situationen!
Koreanska liseberg. Var på en relativt liten men väl anlagd nöjespark i närheten av Busan. Den största nöjesparken i Sydkorea, betydligt större än Liseberg, heter Everland och ligger i närheten av huvudstaden Seoul, men eftersom det är ganska långt dit åkte vi till denna istället. Upplägget är lite som i Billund i Danmark, då det både finns en nöjespark (motsvarande Legoland) och en vattenpark (motsvarande lalandia i Danmark) på exakt samma plats. Trots att dem flesta (alla) åkattraktionerna var väldigt lugna fick vi en hel okej dag i 26 graders sommarvärme. De flesta attraktionerna utgick ifrån snurrprincipen. Förstår inte riktigt, det blir aldrig nån 3- eller 4g kraft liksom, man mår bara illa, vad är det roliga med det? Hittade dock ändå vissa roliga karuseller.

Nästan lite disneykänsla alltså. Nästan.

Efter en hel eftermiddag i stekande sol åkte vi med trötta huvuden vidare till ett tempel. Väldigt fint naturområde, som de flesta templen, med båda vatten, skog och museer i samma område.

Efter templet åkte vi hem till min värdfamilj. Torsdag var en röd dag här i Sydkorea, och eftersom vår skola är ett internat fick vi fredagen som klämdas. Har ni följt mina tidigare inlägg vet ni att våra buddies har massa prov att se fram emot i nästa vecka, och eftersom dem måste plugga hela dagarna, har de 4 värdfamiljerna bestämt att ta hand om oss 1 dag var. Igår (torsdag) var vi med min värdfamilj och åkte till dessa två ställen. Efteråt åkte vi hem till min värdfamilj för att käka middag. Riktigt trevligt faktiskt. Fick även träffa min buddies storebrorsa (2 år äldre och 20cm kortare än mig) som inte direkt socialiserar så mycket eftersom han inte kan så bra engelska. Trist. Fick även klart för mig att min buddies farsa inte alls längre är advokat utan professor i Labour law på ett universitet här i Busan. Ärligt talat, förstår inte varför människor som har specialiserat sig i om ett visst område, kanske till och med doktorerat, väljer att bli lärare istället för att jobba på nån advokatfirma? Själv påstår han att han inte är lika ung längre och att familjen är viktigare än pengarna, vilket har lett till att han klivit ur den branschen. Antar att han har rätt, men men...

Idag hade Helenas familj hand om oss svenskar. Vi samlades imorse i Shinsegae, världens största shoppinghus, där vi skulle spendera dagen på ett spa. Jämför man med Sverige är nog den stora skillnaden att man här måste bada naken, vilket känns lite mysko för utlänningar. Spat var förövrigt riktigt avslappnande. Fanns massa jaccuzis med olika temperaturer, och ute i det allmänna utrymmet fanns allt från olika typer av bastu, till massage och andra trevliga konstigheter. Efter spat åkte vi till en amerikansk restaurang för att käka buffé, och jag laddade like if there was no tomorrow.

Ang. Spat. NU fattar jag varför koreanska tjejer gillar oss utländska killar så starkt

Efter det gick vi till haeundae-beach för att avnjuta festivalatmosfären. De senaste dagarna har Busan International Film Festival pågått, en världsomfattande, internationell festival som i huvudsak presenterar nya filmer för koreaner. Finns även en hel del turister här och är man inte rysk så är man amerikan. Någon annan utländsk etnicitet existerar liksom inte. Eftersom vi inte fick tag på biljetter till någon film fick vi ta del av atmosfären genom att gå längst stranden och kolla på bl a en minikonsert. Tror dessutom att vi hamnade i tv eftersom de spelade in allt, och vi svenskar satt på första raden.

Var fullt med små stånd, de flesta fyllda med olika sponsorer, varav vi fick testa på en hel del saker. Spelade bl a first eleven på ps4, tur att jag inte skaffat ett eget än eftersom grafiken är så bra att jag förmodligen hade blivit beroende med detsamma, haha.

Haeundae beach. Awesome strand. Temperaturen är riktigt hög, och jag är helt övertygad om att havet fortfarande är varmare än sjöarna brukar vara om somrarna i Sverige. Men i Korea badar dem inte utefter temperaturer utan dem tittar istället på kalendern. Dem har speciella "säsonger" under vilka man badar, och säsongen är redan slut. Personligen skulle jag slängt mig i vattnet utan att ens fundera, men men, man måste respektera andra kulturer.
Imorgon ska vi till något ställe uppe på bergen och tillverka krukor. Vi kommer alltså inte agera arbetskraft, utan turister, och på söndag ska den fjärde värdfamiljen ta oss till ett tempel. Nästa vecka packar vi väskorna och åker till Seoul!

Vi hörs!



Long Time no meet! Var ett tag sedan jag skrev något inlägg, och jag passar därför på att skriva några rader nu under helgen när vi inte har så mycket skola. Vår helg började faktiskt redan i torsdags, eftersom gårdagen var en röd dag vilket innebar att vi fick åka hem till våra värdfamiljer. I Sverige har man ju 2 terminer, en hösttermin och en Vårtermin, men här i Korea har dem 3 stycken. En är från Mars till juli, sedan är nästa från juli till november och sista är från oktober till januari. Faktum är att deras längsta lov infaller mellan januari-februari och är hela 4 veckor långt, vilket ger många elever dåligt självförtroende eftersom dem inte får gå i skolan utan sitter bara hemma och gör ingenting. Hursomhelst så avslutas varje term med ett prov, och det är nästa vecka som ett av dessa prov kommer äga rum, därför sitter våra buddies på olika bibliotek runtom hela Busan och pluggar dem här lediga dagarna för att prestera så bra som möjligt. För att lätta trycket från värdfamiljerna under den här helgen har skolan därför valt att ta hand om oss och organisera olika utflykter.

I går var jag dock ute med min buddy's farsa och gick upp för ett berg. Busan är en stor stad, men trots den snabba tekniska utveckligen är dem väldigt måna om sin gamla tradition. Längs kusten finns ett av alla dem små berg som omger det geografiska området kring busan, och staten har satsat massa pengar på att göra det till ett fint naturområde. Vi gick upp runt 7 och åt en rejäl frukost för att därefter vandra i 3 timmar på det här berget och avnjuta den fina utsikten ner över havet och in mot stan. Väl hemma fick jag mig en privatlektion i Koreanska. Trots att vi lär oss hangul (koreanska alfabetet) i skolan, vill min buddy's farsa lära mig det under helgerna också, så jag sitter oftast i 2-3h och pluggar koreanska varje helg. Måste säga att jag redan kan läsa, men har lite att jobba med tills jag även lär mig skriva.
På kvällen åkte vi upp till ett annat berg som ligger väldigt centralt i staden, och vilket är omgivet att stadens ljus på alla håll om kvällarna. Hann precis i god tid för att se en stor gul sol sakta försvinna nedanför horisonten. Åkte sedan vidare till en restaurang där jag fick i mig en halv soppa med pinnarna, och återvände återigen till berget för att den här gången se kvällsutsikten över staden där hela 4,6 miljoner människor bor.
Idag hade vi som sagt inplanerade utflykter med skolan. Gick upp relativt tidigt och fick skjuts till "Busan City Museum" där vi fick hela Koreas historia förklarad. Sammanfattningsvis kan jag summera det genom att säga att det var en evig kamp emot Japan. Japan ville ha makten över områden i södra Korea eftersom Korea ligger väldigt bra på kartan, nära både Kina och andra asiatiska länder som var väldigt viktiga för handeln under den tiden. Därför har delar av Korea flera gånger under historien varit under Japans styre, samtidigt som man stod på god fot med Kina. Korea var däremot ett väldigt fattigt land, nästan sedan urminnes tider, men detta var något som ändrades när de fick en diktator för några tiotal år sedan. Han byggde verkligen upp ekonomin och var hur älskad som helst. Som ett resultat är det faktiskt hans dotter som idag är demokratiskt vald president i Sydkorea.
Efter att ha tagit del av Korea ur ett historiskt perspektiv fortsatte vi till en del där man enbart hade ryska grejer. För några hundra år sedan sträckte sig det koreanska riket upp och hade under 60 år makt över en liten liten bit av Sydöstra Ryssland. Dem flesta föremålen i den delen av museet var faktiskt ryska, och jag tror mer att man visar det för att på något sätt komplettera sin historiska berättelse och nämna att man en gång i tiden hade en liten bit av det landet, om så bara för några år.
Med ny information flödande i hjärnan var det dags för att besöka en mer internationell plats, nämligen UN cemetery, som är en minnesplats, tillika gravplats för alla dem soldater som dog under Koreakriget. Koreakriget var mer en politisk konflikt än någon nationalistisk. Bakgrunden är den att innan ww2 hade Japan kontroll över Koreahalvön, men i samband med andra världskrigets slut blev dem självständiga igen. I hopp om att hjälpa landet ville USA och Ryssland ha ledsrrollerna. Men istället för att ena dem blev det ett krig som gjorde dem till hemska fiender. I norr, där dagens Ryssland var ansvariga för återföreningen, rådde grov kommunism och det målade av sig på dem regionala politikerna, medans de i söder, som hade hjälp av USA ville ha demokrati. Detta ledde till stora motsättningar mellan det koreanska folket och kriget utbröt. Folket i norr hade en ledare som åkte till Stalin för att övertyga honom om att dem skulle anfalla den södra delen av Korea, men Stalin ville inte göra det eftersom han inte ville ha problem med USA. Samtidigt ville han inte förlora sin status i Kina, eftersom Sovjet under dem tiden var ledande kommuniststat i världen, och Kina såg upp till dem. Efter att påtagliga gånger fått ett nej, ljög Nordkoreas ledare att även Kina var med på att anfalla folket i söder och skapa en kommuniststat, och det ledde till att Stalin accepterade ett anfall, däremot fanns inga trupper från Sovjet med för att stötta kommunisterna i Korea. Efter 3 år av krig kom dem överens om en kort vapenvila och en uppdelning mellan Syd- och Nordkorea, något som hållt ända till idag faktiskt! Är det inte lite ironiskt, vi tycker ju så synd om folket i Nordkorea som är så utsatta och lever i ständig skräck, men deras far- och morföräldrar krigade och dog för att ha ett sådant land, med en stark och enväldig kommunistisk diktator. Tänker man efter så är det ju nästan ett aktivt val, eller ja, det var det, då.
Men ja, vi var i allafall och såg på den här minnes- gravplatsen som FN finansierat och byggt upp. Över 90% av de stupade soldaterna var amerikaner! medan de flesta andra var från medlemsländer i FN. Även dem skandinaviska länderna deltog, men där finns inga offer eftersom dem bara deltog med medicinsk hjälp. Hur fegt det än må verka tror jag att dem gjorde rätt beslut. Att döda för fred är paradoxt, det enda man kan göra för att verkligen hjälpa i en sådan situation är att hjälpa människor som lider, oavsett vem det är.
Tycker för övrigt att det är synd att länder som är uppåt och påväg att uppnå en god levnadsstandard alltid fuckas upp av sådana där små saker. Vi såg det när Korea föll samman, vi såg när Tyskland delades upp, vi såg när Jugoslavien splittrades, arabiska våren förstörde sin egen framtid, alla var dem supermakter, men som inte kunde kontrollera det och som i hopp om att få det bättre, istället föll rakt ner i avgrunden. Sedan finns det ju alltid små delar som reser sig ur askan, men inget är någonsin som det hade kunnat vara om man undvikit misstagen.
Imorgon ska vi återigen ut och besöka ett tempel, och om en vecka åker vi till Sydkoreas huvudstad Seoul. Så, Brace yourselves, a photobomb is about to explode i nästa inlägg!

Bild från igår, i bakgrunden ses Igidae som är en samling öar. Beroende på tidvattnet ser det ibland ut som 5 och ibland som 6 öar, varav namnet Igidae som betyder just fem sex öar på hangul.

PW? Nja, testa gå upp och och ner 3h för dessa branter och du har tränat tillräckligt för en hel vecka.

Vattnet är förvånansvärt klart med tanke på att Busan har en av världens största hamnar.

Fina stigar. Var 30 grader och jag ådrog mig lättare solbränna. Sjukt gött med dessa temperaturer i oktober!

Solnedgång. Sorry, kameran på min ipad är inte så bra att den kan fånga skönheten i detta ögonblick, men en bild är trots allt en bild. Chickflick, definitivt.

Koreanska museet som lärde oss om Koreas historia som sträcker sig bortom tiden då Adam och Eva gick på denna jord.

UN cemetery, var med om en militärparad med lite musik i bakgrunden. Vet inte riktigt vad dem gjorde men intressant var det i varje fall.

Party for everybody, Dance! Iklädda ryska folkdräkter, coola ju. Lägg märke till alla babushkas i bakgrunden.



Snart är det weekend igen! Sitter för tillfället och jobbar på min 4e inlämning av de svenska distansstudierna. Denna veckan har gått otroligt fort, och om det inte vore för min någorlunda skickliga organisationsförmåga hade de svenska studierna råkat riktigt illa ut. Men nej, livet i Korea är annorlunda, hur mycket jobb man än har så hinner man med allt. Har varit här i 2 veckor nu, och inte tittat på tv en enda minut. Vakna-äta-plugga-käka lunch-plugga-tennis-musik-käka middag-selfstudy-gymma-sova. Schemat är organiserar in i minsta detalj och jag känner att jag har blivit ett med disciplinen. Undrar om det kommer att hålla i sig när jag återvänder till friheten i Sverige, eftersom jag för tillfället känner att jag får gjort betydligt mer skolarbete här med ett fullspäckat schema än i Sverige när jag har mycket (för mycket?) fritid.
Jag må inte ha varit här länge, men hur sjukt det än låter tror jag att det koreanska skolsystemet är mer pedagogiskt upplagt. Exempelvis väcks vi på morgonen av noga utvald lugn musik för att inte bli för stressade. En annan sak som jag gillar är maten. Okej, inte innehållet, men principen. Förrätt, varmrätt och efterrätt är standard här, oavsett om vi pratar om frukost, lunch eller middag. Tror att läget ser ut så även i Sydeuropa, men i Sverige är det något av en lyx, medan de här får den kvalitén varje dag.
Det är underbart att de svenska politikerna pressar oss och inför nya skolreformen för att vår generation ska kunna klara sig i det ekonomiskt globaliserade samhället. Men förutom betyg i tidiga åldrar har man missat helheten. Kunskap handlar inte om att satsa 110% på teoretiska utbildningar, utan hjärnan består också av en kreativ del som man måste balansera. Bild, konst, musik, idrott och andra kreativa ämnen & aktiviteter är minst lika viktiga att ha. Lektionerna här i Korea är 50 minuter långa, varken mer eller mindre. När klockan ringer slutar varje lektion. I Sverige är min kortaste lektion 80 minuter, och trots att det verkar bättre, kan jag lova Er att man jobbar mycket mer effektivt när man har mindre tid på sig. Det finns ju även forskning som visar att det stämmer. Men som sagt, för att få en bra skola i Sverige behöver vi betydligt fler kreativa ämnen i undervisningen, det är inte förrän då som skolpolitiken har lyckats. Av någon anledning separerar samhället kravet på den "perfekta" människan och den perfekta eleven, men vad är skillnaden egentligen? Jo, i ett samhälle är vi alla som myror som förväntas dra vårt strå till boet för att tillsammans bygga upp helheten. Elever ska prestera bra betyg, lärare ska vara bra på att förklara, ekonomer ska vara vassa på siffror, fysiker ska kunna massa formler, och tillsammans ska vi bygga upp det perfekta samhället. Men det enda hindret är att människor inte är menade att vara maskiner, vi är gjorda för att vara människor. Och för att lyckas med det, kan delvis referera till Maslows behovstrappa, så krävs det att vi själva uppnår en balans i vårt tänkande. Mellan kreativitet och teori, mellan krav och vilja, mellan svart och vitt. Så länge vi lyckas balansera dessa faktorer mår vi toppen, men i samband med att vi idag lever i ett samhälle som vi förväntas balansera tillsammans, finns det inget utrymme för oss att utvecklas individuellt. I västvärlden fokuserar man väldigt mycket på att tidigt specialisera barnen (i Sverige väljer man t ex olika linjer på gymnasiet) och jag ser det som en utlösande faktor till att allt fler ungdomar mår dåligt. Därför måste en förändring ske, inte bara för att må bra utan också för att klara av den internationella konkurrensen. Vi kommer komma till en punkt då det kommer vara betygsinflation, dvs då många elever kommer ha goda betyg, och då kommer skolorna titta på andra egenskaper för att vara säkra på att de tar in rätt kandidat. Detta är en princip som tillämpats i många år i bl a USA, men i Sverige är det en möjlig framtid, frågan är hur bra förberedda vi blir på den utmaningen om det enda vi lärt oss i skolan är att sitta och bara resonera logiskt? Det finns bara en sak som skiljer människor från datorer och det är den lilla detaljen som det svenska skolsystemet håller på att radera. Det är den lilla skillnaden som skiljer svenska och koreanska elever. Det är där gränsen går mellan en elev som kommer in på ett ivy-universitet i USA och en elev som får nöja sig med community college. 

Soluppgång på haeundae-beach

Tog en soft promenad med våra amerikanska vänner och koreanska buddies

Spenderar mesta av dagarna i detta rum. Börjar kännas allt mindre med tanke på att vi är 8 pers som delar det. PS. Alla tog powernap när bilden togs. Nä.

Börjat lira tennis. Skolan har fritidsaktivitet inplanerat och vi svenskar valde att testa lyckan inom tennisen. Kul, men stundtals tråkigt att stå och träna emot en vägg. Ge oss mer speltid!

I tisdags genomfördes skolans årliga simtävling. Skolan har en pool dit  man kan gå när som helst för att simma, och i den här tävlingen deltog alla skolans elever som gillar simning. De ville dock att en av oss svenskar skulle vara med och representera Sverige, och vem skulle det var om inte jag? Var riktigt tufft. Man tävlade i 3 olika simstilar, och dem flesta simmade bara en stil, men mig skrev dem upp på alla tre (!!). Slutade med att jag tog ett silver i backstroke, och fick ett pris. Blev nog inte så förvånad när jag öppnade det senare och insåg att jag vunnit ett skrivblock. Var fullt med gapande tjejer, sjukt vilken publikkultur. Fick en hel del vänförfrågningsr på fb efter den kvällen.


Utsikten framför tennisplanen. Skolan är belägen rätt högt vilket skapar en helt okej utsikt ner över Busan.

Dormitory ligger 50 meter högre upp än skolan, och detta är utsikten ner över skolan (till vänster i bild), fotbollsplanen och staden i bakgrunden.

Födelsedagsfirande, grattis Helena! Eftersom man inte får gå ut från skolområdet fick dem amerikanska eleverna svänga förbi en affär efter sin taekwondo (som de tränar i stan) och köpa tårta.



Tittar vi på kalendern ser vi att det idag är söndag, vilket innebär att vi är lediga från skolan. I Korea går man i skola 2 lördagar i månaden, men för tillfället diskuterar de om de inte pressar sina ungdomar lite väl mycket, och håller därför på att avveckla det och det är som ett resultat av den processen som vi "bara" kommer ha skolaktiviteter uppemot 2 lördagar varje månad.
Fredagen var rätt slapp, enligt dem preliminära planerna skulle vi svenskar plugga koreanska på ett universitet här i Busan, men då vi knappt kan läsa hangul (Koreanska alfabetet) kom dem fram till att vi förmodligen inte var redo för universitetsstudier i koreanska, än. Tack för visad hänsyn säger jag bara! Istället för universitetsstudier hela fredagen har vi därför fått ett schema som för alla andra dagar, bortsett från att vi slutar lite tidigare, vilket här i Korea betyder runt klockan 17:30.
Som jag tidigare skrivit bor vi på skolan eftersom det är ett internat, men under helgerna åker dem hem för att träffa sina familjer. Vad händer med oss utbytesstudenter då? Jo, vi har var sin så kallad Buddy, en vanlig elev som går på skolan, vars uppgift är att hjälpa oss vid behov. Eftersom klasserna i Sydkorea är könsbaserade (i vissa klasser går bara killar och i vissa klasser går bara tjejer), är min Buddy en kille. Men eftersom hans familj inte har plats hemma, måste jag åka till en tjej på helgerna. Stämningen var därav lite konstig när hennes farsa kom för att hämta oss på skolan i fredags, eftersom jag knappt hade sett henne på skolan innan det, för att inte tala om att vi inte hade haft ett enda snack med varandra under hela veckan. Känner att jag drog nitlotten lite Grand där, eftersom de andra svenska eleverna bor hos sin skolbuddy, och med dem har man redan byggt upp en slags relation, men i samband med omständigheterna känner jag mig distanserd från värdfamiljen på något sätt. Det positiva är dock att dem försöker överbygga det. Första kvällen hade hennes farsa printat ut något  på engelska med vilket han hälsade mig välkommen till Korea. Känner redan att det stundtals kommer uppstå svårigheter i kommunikationen, men vi får göra det bästa av situationen.
Dem bor i en lägenhet i stadsdelen gwandalli som är en av dem finaaste områdena i Busan, trots att det inte finns en enda villa. Jag fick storebrorshans rum, eftersom han bor och pluggar på universitet, och från mitt rum kan jag faktiskt se den stora broon som kommer upp om ni söker på Busan på google. Området är med andra ord centralt beläget, och går man bara en gata ner kan man avnjuta fantastiskt uteliv och en underbar utsikt på haeundae beach. Farsan jobbar juridiskt och tjänar dem stora stålarna från sitt kontor, medan frunz uppgift som wifi är att laga käk och agera hygientekniker i den 90 kvadratmeter stora lägenhetänn. Kalla det kvinnoförtryck men tror hennez liv är betydlit lugnare än hans. Tror dessutom att Karl X Gustavs 1600-mode att stor omkrets symboliserade rikedommmm fortfarande är aktuellt här i Korea...

Bor Väldigt centralt (y)

Mitt rum, inrett med bland annat en gitarr. Familjen är katolsk, som exempelvis italienare, som ni kanske kan se på ikonerna. Eftersom dem bor på 4 våningen är utsikten inte den bästa, men det spelar ju ingen roll när man bor så centralt som dem gör.

Vet inte om det är jag som elev, eller dem som lärare som är skickliga om man lär sig måla såhär bra på så kort stund, haha skojar. Högra ögat blev världens fail, men det får vara som det blev... Om 1 månad kommer vi svenska elever att åka på en 3dagars semester i Seoul, huvudstaden, och då kommer skolan trycka upp dessa självporträtt på en tröja som vi kommer vara tvungna att ha på oss under den vistelsen. Som ni kanske ser så har jag fått ett Koreanskt namn, osäker på uttalet dock!

Efter "skoldagen" fick vi lite free-time och då passade vi på att ta en promenad i city. Busan påminner en hel del om Milano, med undantag att det inte finns lika många gamla byggnader och statyer här. Inget fel på temperaturen heller, runt 28 grader, och dessutom är luftfunktigheten väldigt hög, vilket gör att det känns ännu varmare.

En av tjejerna bjöd på en koreansk dryck. Efter att ha släckt törsten med halva innehållet, fick jag reda på att det var kolsyrad mjölk fullproppad med socker, och slängde det.

Vi slutade upp i en karaokebar. Sällskapet får ett eget rum med madrasser på marken, och sen har man 1h på sig att sjunga så mycket man bara kan. Har även en video men väljer att bespara Er den bördan.

Idag, söndag blev jag väckt klockan 07:00 för att äta frukost. Det har gått en vecka och jag har fortfarande inte fått en enda natt med mer än 6h sömn, undrar hur länge till jag pallar. Hursomhelst, åkte vi ganska tidigt till stan där vi träffade Johanna och hennes buddy för att gå på bio. Tanken var att alla skulle komma, men de andra 2 kunde inte på grund av andra planer med familjerna. När det gäller censur är den svenska 15-årsgränsen 19 år, så vi får inte se dem bästa filmerna. Dem har faktiskt även åldersgräns på böcker, fifty shades of grey, som på sistone blivit populär bland svenska tonårstjejer, har en åldergräns på 19 år här. Dem e packade i hårda plastförpackningar bara för att minderåriga  inte ska kunna gå in i affären och börja läsa. Efter att ha sett klart filmen gick vi till shinsegae som är Världens största shoppingcenter. Nordstan är ett skämt jämfört med det här, sjukt stort.

Sitter just nu och avnjuter en koreansk eftermiddagsfika på rummet, och försöker ladda batterierna inför imorgon. Har smått påbörjat dem svenska studierna, och för tillfället är gymnasiearbetet det största bekymret eftersom det måste skickas in innan jag kommer hem till Sverige. Kom gärna med förslag på ämne, för själv känner jag att jag trampar vatten just nu.