Andra skrivprojekt

Jag blev väldigt inspirerad här om dagen att börja skriva ett kortfilmsmanus - en avstickare från Under Falkens Vingar. Det betyder inte att jag slutat skriva på Under Falkens Vingar, men jag kände att jag dels behövde ett mindre projekt och dels ville jag gärna skriva något om svensk folktro. Något som jag kan göra research på istället för att "hitta på" själv. Ibland behöver man det också, när fantasin tryter. Eller bara det faktum att det känns väldigt viktigt att kunna jobba med ett projekt som inte är lika stort som en hel roman (eller en romanserie). Ett mindre projekt har ju ett slut som känns lite mer närliggande än när man jobbar med ett stort projekt, logiskt nog.

För någon dag sedan så pratade jag om just detta med en vän till mig (Johanna på Team Wild Things) - just att det känns väldigt viktigt med projekt i olika storlekar i flera aspekter av livet. Jag har inte riktigt tänkt i de banorna tidigare och har väldigt lätt för att ta på mig stora projekt, vilket i sin tur lätt leder till en känsla av otillräcklighet eftersom man så sällan får känna glädjen i att avsluta ett projekt. Och just därför har jag valt att påbörja flera småprojekt - både inom mitt skrivande av Under Falkens Vingar men även utanför detta, så som mitt nya kortfilmsmanus med grunden i svensk folktro. Och var mer exakt handlar det om? Här får ni en liten synopsis av "Den Andra Världen - De Underjordiska och Trollprinsessan".

"En midsommarnatt någonstans i Sverige blir en kvinna misshandlad av sin pojkvän. Hon kommer undan och springer ut i skogen. Där snubblar hon och faller handlöst ned i en källa. Källans vatten helar hennes sår och på bottnen hittar hon en spegel. Hon är för svag för att simma upp till ytan men källrået Laga förbarmar sig över henne och hjälper henne. Källrået berättar att bara de som är öppna för magi kan se henne och mycket få människor är värdiga att hitta spegeln. Kvinnan vars namn är Saga får därefter i uppdrag av trollens drottning att hitta ättlingen till en bortbyting. Flera hjälpsamma väsen kommer till Sagas hjälp, men bland de magiska varelser som lever dolda för människors ögon finns också ett stort hot som hotar att utplåna det enkla vardagsliv som Saga så längtar efter..."

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Skrivande i allmänhet

I den senaste skrivarkursen jag gick så hade vi en uppgift där vi skulle läsa tre böcker om skrivande och analysera vårt eget skrivande. En sak som jag funderade lite extra över när jag läste en av dessa böcker ("Så gör jag" av Bodil Malmsten) är den ideala skrivardagen. Vad är det egentligen?

Jag vet i alla fall att det är något väldigt personligt. Jag skriver till exempel bäst på kvällar och nätter, det är då min kreativa del av hjärnan är som mest aktiv. Medan jag vet att det finns de som inte kan skriva efter lunch utan måste sätta sig vid tangentbordet eller med blocket i högsta hugg det första de gör på morgonen. Det viktigaste är helt enkelt att man lär sig att veta vad man själv trivs med, tror jag. Slutar att lyssna på råd om "skriv den och den tiden på dygnet, det är bäst". För vet du, det kanske inte alls är bäst för just dig!

För mig så skulle den ideala skrivardagen börja med en mysstund med hundarna i sängen. Ligga och dagdrömma, oxytocin från att klappa på hundarna och veta att man inte behöver stressa någonstans. Sedan upp, dricka en kopp te och äta något riktigt gott (amerikanska pannkakor eller mannagrynsgröt kanske?) och titta på någon serie eller läsa ett kapitel i en spännande bok. Sedan en lång promenad med hundarna för att rensa hjärnan. Därefter skulle jag kunna känna mig redo att skriva en snutt. Kanske med lite avbrott för att kolla sociala medier eller liknande. Slänga ihop en snabb och inspirerande lunch (sallad eller grönsakssoppa brukar kunna föra mig till platser där mina karaktärer lever, för att vara lite flummig) och sen se om det går att skriva mer eller ut i trädgården för att pyssla. Där skulle jag stanna fram till middagsdags, och då vill jag helst ha något färdigt som en matlåda eller rester från dagens lunch. För nu ska fokuseras på skrivandet!

En sådan dag så skulle jag kunna sitta uppe till mellan 02 och 04 på natten utan att behöva oroa mig för att jag måste gå upp tidigt dagen efter. Det är nog en av de saker som är mest viktiga för mig när det kommer till en ideal skrivardag - att inte ha några viktiga planer dagen efter, åtminstone inte före lunch. För då vet jag att jag kan skriva till dess att orden tar slut. Det är annars bland det värsta jag vet - att hamna i ett fantastiskt flöde där orden bara forsar ned på pappret eller i dokumentet och man inser att man måste sluta för att man ska vakna om fem timmar... Nej usch. Det är nog en av anledningarna att jag har så svårt att jobba kontorstider och skriva samtidigt...

Nå det viktiga i kråksången är att man hittar sin egen väg när det kommer till skrivandet och skrivardagar. Låt ingen, vare sig det är en etablerad författare eller en bekant till dig berätta för dig hur du skriver bäst! Det är ju trots allt väldigt personligt och vi alla fungerar olika - är det inte fantastiskt?!


Hur ser din perfekta skrivardag ut?

Likes

Comments

Skrivande i allmänhet

Jag har alltid haft svårt att avsluta saker, däribland såväl långa som korta berättelser. Kanske är det min fantasi som sprutar ut alldeles för många och icke relaterade idéer, kanske har jag svårt att släppa taget om något. Eller så är jag bara lat.

Oavsett varför jag är dålig på att avsluta saker så vill jag träna på det, i alla fall när det kommer till berättandet. Och det är där korta berättelser kommer in. I min andra blogg så har jag ett inlägg om skrivövningen att beskriva en känsla. Där satte jag en maxgräns på 100 ord åt mig själv. 100 ord kan tyckas som en överdrivet kort berättelse, men just här var de ju tänkta att ingå i något större, en roman eller i alla fall en novell. Följande korta berättelse är däremot tänkt att vara fristående och exakt 250 ord lång. Jag kallar den helt enkelt 250 ord. Berätta gärna vad ni tycker.

”Kanske skulle man ta och skicka ett vykort till dem?” frågade hon sig själv och skakade sedan på huvudet. Nej, det livet var över - varför plåga både sig själv och dem mer än nödvändigt? Med en suck lyfte hon en av de mogna apelsinerna från skålen på bordet och började skala den. Den söta doften av frukten fyllde luften när hon drog en bit skal efter en annan. Fingrarna blev alldeles kladdiga. Varför fanns det ingen vettig uppfinning som skalade frukten åt en?
Hon funderade en stund över denna fråga som egentligen var mycket irrelevant, med enbart syftet att sysselsätta tankarna. Det var ju inte som om hon någonsin skulle försöka sig på att uppfinna en apelsinskalare liksom. Tankarna gav henne snart huvudvärk.
Ytterligare en suck undslapp henne när hon med lätt rynkade ögonbryn stoppade en skiva apelsin i munnen. Uppfinningar, idéer, jul… Tankarna började snurra i hennes huvud likt apelsinsaften i hennes mun. Hon reste sig från bordet och gick bort till fönstret. Stora, fjäderlätta flingor dalade långsamt ned från himlen och lade sig som ett skyddande täcker över landskapet utanför. Man kunde nästan inte ens ana alla smutsiga byggnaders fula och oorganiserade kantighet. Tågspåret ringlade sig fram som en stor brun orm ut från staden. Långt där borta låg ett stationshus – sista stoppet innan vildmarken bredde ut sig.
”Garnnystan, det ser ut som ett garnnystan” tänkte hon fundersamt och stoppade den sista fruktbiten i munnen. Nej, nu var det väl dags att gå ut och hämta tidningen.

Här hade jag även, förutom gränsen på 250 ord, fem substantiv jag var tvungen att inkludera i texten. Kan ni hitta dem? Jag tycker själv att de är rätt uppenbara, men det kan ju vara för att jag vet vilka de är. Brukar ni själva sätta restriktioner när ni skriver, för att utveckla ert skrivande?

Likes

Comments

Under falkens vingar

I romanen Under Falkens Vingar så strävar jag efter att få in mycket berättande i berättelsen, så att säga. En av huvudkaraktärerna är speciellt inriktad på att berätta historier som får både de andra karaktärerna och förhoppningsvis även läsaren att lära sig om och förstå mer hur världen fungerar. Följande text är en av de första texterna jag skrev för att ha med i romanen "Under Falkens Vingar". Jag hoppas att ni tycker om den!

- Rödhaken är en av mina favoritfåglar, sa hon, mest för att ha något att fylla ut tystnaden med.
- Oj, det är ovanligt att de sjunger så här mitt på dagen. Vad jag vet är de kvällsaktiva, informerade Falk. Han fortsatte med att fråga om de visste hur rödhaken fick sitt röda bröst.
- Jag har alltid trott att den skapades så, som alla andra fåglar, sa Walda och lade huvudet en aning på sned.
- Det är inte vad man säger i mina hemtrakter, började han.
- Du svarade aldrig på varifrån du kommer…
- Jag är medveten om det. Men för att svara på din tidigare fråga så är jag född i bergen. Min mor berättade sagan om rödhaken när jag var runt elva år gammal. Hos oss tror vi att rödhaken från början var helt gråbrun, utan det röda bröstet och huvudet. En vanlig grå fågel, med en ovanligt vacker sång förvisso, men ändock en vanlig grå fågel. Men så en dag var det en liten rödhakehona som var ute och flög bland bergen. Ja, på den tiden kallades fågeln självklart inte för rödhake, utan gråhake.

Solen hade börjat sjunka ned och hon kände snart att det var dags för vila och sång. Hon var mycket nöjd med sig själv, denna lilla hona, för hon visste att äggen hon bar på snart skulle läggas och att hon för första gången skulle bli mor. Hon drömde så smått om hur väl hon skulle ta hand om sina barn då hon hörde en människokvinnas skrik eka genom dalen. Den lilla fågeln blev nyfiken och flaxade med vingarna en, två och tre gånger för att sedan åter kasta sig upp i luften och flyga mot den plats hon hört skriken. Hon fann snart platsen och även kvinnan som skrikit. Kvinnan sprang genom dalen, alldeles svettig och med båda händerna under en buktande mage.

"Åhå, även den kvinnan ska snart lägga ägg" tänkte rödhaken muntert. "Men varför skriker hon så?" Anledningen till att kvinnan skrek blev dock snart tydlig - två män, en mycket ung och den andra några år äldre än kvinnan kom med långa kliv springandes efter henne. Den lilla rödhaken såg på då kvinnan föll och landade på marken brevid henne. Fågeln hörde hur kvinnan kvittrade på hjälp, men hjälp verkade inte vara vad männen ville ge henne. Mycket riktigt - männen stannade upp och flåsade även de och nu såg rödhaken vad den yngre mannen hade i sina händer. En pilbåge. En mycket vacker sådan också, snidad med massor av olika djur längs med träet. Då insåg den lilla fågeln vad männen tänkte göra.

Mycket riktigt la mannen en pil på sin båge och siktade mot kvinnan. "Men de kan ju inte döda en hona av sin egen sort?" tänkte hon förskräckt. Modig som hon var slungade sig fågeln utan att tänka på sin egen eller sin avkommas säkerhet upp i luften framför kvinnan.

För sent insåg hon att pilen som nu stack ut ur hennes eget bröst skulle döda henne istället för kvinnan. Hon slog i marken med ögonen stirrandes upp mot himlen och bad sina ofödda barn om förlåtelse då hennes eget blod flöt ned över hennes lilla, lilla bröst. Då såg hon ljuset. Ljuset kom från skyn och hon förberedde sig för att gå in i nästa liv, då hon hörde en röst i sitt huvud. "En mycket modig liten fågel, må jag säga", sa den. Fågeln tackade förvirrat rösten - hon var så omtöcknad att hon inte visste om hon ännu levde eller redan var död. "Mycket modig har du varit, lilla älskade skapelse. För det ska jag belöna dig, ty denna kvinnas barn är utsett att leda människorna mot Vasnis onda arméer en dag", fortsatte rösten. Fågeln visste inte vem Vasni var, men hon var glad åt att någon uppmärksammade hennes olyckliga öde. "Du och din avkomma ska från och med nu kallas rödhakar, då era hakor och huvuden ska bära märket av det offer du idag har gjort. Er vackra sång ska skänka människor tröst och ni ska alltid ha en speciell plats hos mig, ty jag är Stjärnan och allt det godas moder", förklarade rösten älskvärt och en kärlek så stark att den fyllde rödhakens hela lilla väsen strålade från skyn. Så blev ljuset som strålat från himlen med ens svagare och den lilla rödhaken reste sig förvirrat från marken. Pilen låg vid hennes sida och stack inte ut ur hennes bröst som den gjort senast hon sett den. Bakom henne sprang kvinnan, nu med ett stort försprång från de män som jagade henne. Den yngre mannen stannade till då han sprang förbi fågeln och plockade under svordomar upp sin pil. Detta verkade ge kvinnan änn mer försprång. Hade hon kunnat skulle den lilla fågeln ha pustat ut, men eftersom fåglar inte andas på det sätt människor gör kunde hon inte det. Istället kände hon sig helt enkelt lättad. Så, när hon inte längre kunde se människokvinnan, flaxade hon en, två och tre gånger med sina vingar och flög iväg. Hennes blodröda bröst såg ut att glittra i skenet från den nedgående solen. Tre dagar senare värpte rödhaken sina ägg och ur äggen klättrade snart små, duniga fågelungar - alla tre med rödskimrande bröstfjädrar.



Likes

Comments

Personligt

Varga heter jag, och jag har skrivit så länge jag kan minnas. Första gången jag hörde att jag borde bli författare var jag sju eller åtta år om jag minns rätt, från en av mina lärare. Jag tror att det uttalandet har hjälpt mig mycket genom åren, även de stunder där jag inte riktigt har haft någon som helst lust att skriva. Lusten kommer och går
men den starka viljan består.

Min första roman slutförde jag i femte klass; någon blandning mellan Narnia och Den mörka materian med drakar. Tyvärr försvann ”Den mystiska ön” (hur många av oss har inte skrivit en bok med den titeln?) någon gång under uppväxten, då den var sparad på en diskett och tekniken susade framåt. Idag hade jag i och för sig aldrig vågat visa den för någon, men minnen är alltid roliga att ha.

På tal om minnen skulle man kanske kunna säga att det är en hobby jag har – att skapa så många och kanske lite udda minnen som möjligt i livet. Hittills har jag hunnit med diverse resor till många av jordens alla hörn, bott utomlands i Österrike, provat att jobba som både eldartist, hemglassäljare och receptionist, bott i stora Stockholm likväl som lilla Mälby där jag bor nu. Hundarna jag har ser såklart ut som vargar och vanliga höns är lite tråkiga så jag skaffade mig vaktlar istället (som tyvärr inte längre finns kvar).

Förra hösten provade jag på att bli lite utbränd också, men fortsatte envist att jobba järnet som personlig assistent och senare nu under 2016 som säljare för Hemglass. Nu den här hösten blir det därför vila, skrivande och inboande i nya stugan som gäller istället. För vad kan vara mer inspirerande än hösten och vintern i en liten sommarstuga på landet? Tyvärr kanske det är för inspirerande här hemma, eftersom jag hittills har lyckats dra på mig inte mindre än tre hela romanidéer samt en del novellidéer.

Likes

Comments

Under falkens vingar

Hej och välkommen till bloggen Falkens vingar! Jag som skriver det här heter Varga och är aspirerade författare. Sedan några år tillbaka så driver jag bloggen ​Varganess där jag skriver om mitt liv och allt som rör sig i mitt huvud. Med den här författarbloggen så vill jag samla allt mitt skrivande och författande på ett och samma ställe. Jag har ju även bloggen Art of Varga där jag samlar alla mina andra kreativa intressen, men just för tillfället ligger den på is då jag känner att jag inte vill ha allt för många järn i elden.

Hur som helst, det här bloggen kommer delvis att handla om min (förhoppningsvis) debutroman "Under falkens vingar". Men den kommer även att handla om mitt skrivande i övrigt. Romanen Under falkens vingar är en klassisk fantasyroman som främst riktar sig till ungdomar och unga vuxna. Vi får följa Walda när hon och hennes syster när de ger sig av från hemmet för att rädda en familjemedlem. Men historien tar en oväntad vändning när ödet lägger sig i deras räddningsuppdrag...

Förutom den här bloggen så har jag även ​en sida på Facebook som ni hittar här. Där kommer jag först och främst uppdatera med lite kortare uppdateringar kring mitt skrivande, men kanske även hålla i tävlingar och till och med dra ihop en eller flera små "skrivarfikor". Håll er uppdaterade!

Likes

Comments