Header
View tracker

Livet ligger på en ribba där jag inte riktigt vet vad jag ska göra med mig själv, orkar inte ta hand om mig själv och vill bara skita i det mesta.

I sådana perioder suger det att vara diabetiker, för jag orkar inte ta hand om de, jag orkar inte sköta, och de märktes sist jag träffade min läkare. Ingenting var direkt bra, trotts att jag vill att det ska vara bra så lägger jag ingen energi på det för jag vet att jag inte orkar.

Jag har suttit i en sådan period innan. Då var det nära att dem på sjukhuset ville få mig inlagd. Där vill jag inte hamna igen, men risken är att det är dit jag är påväg.

Jag har lite mindre än två månader på mig att bevisa för min läkare att jag klarar av att vända på de, trotts denna jobbiga period.

Det roliga är att jag inte vet vad det är som gör det så jobbigt. Inte för att jag mår super bra eller är speciellt glad hela tiden, men det är ändå inte så illa som det var senaste gången. Jag vet att mycket händer runt mig och att det kanske kan ha med det och göra. Vänner som visar sig vara något annat än vad dem visat tidigare, man förlorar tillit, respekt osv för att personer ljugit en rätt upp i ansiktet alldeles för länge. Andra är helt tvärtom, dem visar sig vara de bästa som skulle kunna hända mig, lyssnar, får mig att må bra och vet vad som gör mig glad.

Jag är 19år, och jag brukar säga att jag förstört mitt liv, för det känns som min kropp bara lägger av ibland för att jag inte vet vart jag har mig själv. De personer jag en gång kunde berätta allt för försvann, men nya dök upp, personer som gör mig mer lycklig än något i denna värld. Andra vänner sviker men man orkar inte lägga energi på det så man bara skiter i de och låtsas som ingenting.

Jag vill ta tag i mitt liv, bli bra, må bra, men hur lätt är det att fixa på två månader. Är det inte bättre om två månader vet jag inte vad dem säger. Orkar min kropp en sån skit period till eller kommer den lägga av, ge upp? Ibland känns det som om den redan gjort de...

Jag vet inte vart jag ska börja, eller jo det kanske jag egentligen gör, men jag ska också ha orken till de. Haha jag får allt att låta som om jag inte vill leva, som om jag vill att min kropp ska ge upp. Det är INTE det jag vill, men jag vet ändå inte hur jag ska orka ta tag i de för att få må bra. Vill inte ha massa kommentarer på detta om hur jag ska göra eller vart jag ska börja, jag ska göra detta själv.


Nu lägger jag ner för idag.


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Många tankar som går runt i huvudet nu i början på det nya året.

Tanken är att söka och börja skolan igen till hösten. Antingen fordons programmet på Viskastrand i Borås igen, eller hästskötarutbildning på folkhögskolan i Färgelanda som är på endast ett eller två år, beroende på vad man har för kunskaper innan.

Har sökt till Borås redan, ska ansöka till Färgelanda också men sen ska man bestämma sig för vart man vill gå. Jag vill hålla på med både hästar och bilar, men Färgelanda är så långt bort, kommer bo på internat där i så fall, kommer flytta ifrån mina kompisar osv. Visst det är bara kanske ett år eller två och kommer ju vara hemma på helgerna, men asså det känns så hemskt ändå, men sen får man ju se de så att man får en utbildning, och det vill jag ju ha, det är ju därför jag söker till skolan igen.
Mycket lutar åt att jag kommer välja Färgelanda just nu, läsa något på gymnasiet senare sen, just för att få en gymnasiexamen, Vet inte vad de räknas som uppe i Färgelanda. Får ta reda mer på de senare.


Men för att tänka på lite annat.

Fyllde 19 i torsdags och fan vilken go dag jag hade. Hämtade Linnea vid 5 i uhamn och drog till Borås. Plockade upp Nicole och så drog vi och käkade pizza. Sen träffade vi lite annat folk i stan. Blev en helt grym födelsedag.

Sen nu idag, eller ah, fredag, så sov jag länge. Gick upp vid ett, käkade, kollade tv en stund, gick sen ut och plogade hela gårdsplanen och sen kom Anton och Alice hit och hämtade mig, Drog med dem till Fristad en sväng och sen drog vi in till stan, sladda, träffa lite folk osv, de vanliga typ. Men det har vart ett par fett goa dagar, och äntligen har jobbet kommit igång lite mer så på måndag, tisdag och onsdag som jag vet än så länge så blir det Ulricehamn, tidigt skift på Tools, 05:36 till 13:30, tidig morgon, men vad gör de. Jobba är gött. Hellre de än att sitta hemma och slöa hela dagarna.


Men nuuuu, ska jag kolla klart min film, käka chips o sova.

Likes

Comments

View tracker

Inser ibland att jag verkligen behöver tänka över vilka jag har i min omgivning, vilka jag borde umgås med och vilka jag borde ge totalt faan i.

Jag är alldeles för snäll mot alla. Spelar ingen roll hur jävla vidrig en person är mot mig, jag ger aldrig tillbaka, jag ta de, går vidare, eller så ältar jag de i flera veckor, försöker förstå varför dem lägger skiten på mig.

Jag vet redan att jag har tillitsproblem, och folk behöver inte göra de värre genom att gå bakom ryggen på mig, ljuga och kasta skit. Det finns ett fåtal personer som jag umgås med som jag kan lita på till, ah iallafall, 99%, vill kunna lita på dem fullt ut men det är super svårt då jag inte riktigt vet om jag kan prata med dem om allt och det stannar där, eller om det går vidare till 20 andra personer så fort jag berättat de.

De senaste veckorna har jag behövt dem personerna. Åtminstone några av dem har stått vid min sida och lyssnat på mig när jag behövt dem. En annan, känns som h*n gett mig ryggen totalt. En av de underbaraste människorna jag känner, som alltid fått mig på bra humör, snackat vett i mig och fått mig förstå att det inte är vart att lägga ner hela sitt liv för en lite grej. Den personen som för någon månad sen sa att jag var en av de goaste personer h*n känner, en som h*n bryr sig väldigt mycket om, bara att jag måste välja att lyssna på vad personen säger. 

Personen i fråga kan jag inte ens få tag på nu. Därför de känns som h*n gett mig ryggen. Att h*n kanske tror jag är arg, håller mig undan, men de gör jag inte, de senaste veckorna har helt enkelt bara vart helt fuck up... Skulle kunna träffa denna personen imorgon, bara få en kram för att veta att allt är okej, men nej jag tror knappt jag pallar de för jag vet inte ens vart vi står längre. Ibland vill jag blocka personen på både snap, insta och fb bara för att visa att jag inte orkar med den skiten längre. att vill h*n fortfarande finns där som förut så snälla bevisa de för jag tänker inte försätta försöka ta kontakt och försöka prata när jag inte får respons tillbaka.

En annan person som jag verkligen kommit nära är en person som jag inte känna längre än sedan i slutet av hösten. Anledningen till att vi lärt känna varandra är la ganska konstig men jag tycker om henne ändå, kan snacka med henne om det mesta och hon vet hur hon ska pigga upp mig så fort det är något. Folk tycker att vi är så lika på något sätt, och det kanske vi är, men huvudsaken är att jag kan lita på henne och berätta allt för henne, och samma sak gäller en till tjej som jag börjat umgås med så sjukt mycket med nu. 

Vissa människor har blivit lättare att umgås med, vissa har blivit allt svårare att se, umgås med och prata med, men jag inser nog själv att jag valt rätt personer. Att kunna sitta i samma bil som vissa personer utan att nästan ha ihjäl varandra för att man inte tål varandra som det kunde vart för typ tre månader sedan, att kunna träffa en viss person igen utan att åka iväg så fort man ser varandra för att man inte vet hur man ska ta de när man väl ses. Lärt mig ta deras dåliga och ibland lite elaka skämt för att jag lärt mig att det är skämt dem drar, visst att man tar till sig ibland, men man lär sig mer och mer att inte visa de. 

Jag är glad som har dem som jag umgås mycket med nu för tiden. Rätt personer gör en glad och får en att orka försätta framåt. Jag älskar dem galna människorna lite mer för varje dag som går.

Likes

Comments

Önskar ni någonsin att ni visste precis vad folk tycker och tänker? Det önskar jag. Speciellt nu, när man inte riktigt vet vem eller vad man ska tro och lita på.

Jag har ALLTID haft tillitsproblem, aldrig litat på någon till 100% och gör fortfarande de eftersom folk ljuger exakt hela tiden, kanske inte samma personer, om samma saker, ah ni fattar. Men det är så mycket som undanhålls, så mycket som inte kommer fram som egentligen borde kommit fram för länge sedan. Är det konstigt att man har tillitsproblem, är det konstigt att man själv måste ljuga för allt och alla ibland för att på något sätt beskydda sig själv från skitsnack, bullshit och knivar i ryggen. Nej tror inte riktigt de va?

Jag är sån. Jag ljuger för att beskydda mig själv, folk jag tycker om, mina vänner och familj OCH den där idioten som hela tiden trycker kniven i ryggen på mig. Den där idioten som jag skulle sluta bry mig om, som fått mig att se dålig ut inför alla andra i flera veckor. Men har fått nog av de, varför beskydda någon som ger mig ett dåligt ryckte, som sätter kniven i min rygg varannan sekund? Nej tack, inte längre, ut ur mitt liv, bort, kontakta mig aldrig mer, försvinn, TACK!

Sen säger jag inte att man inte ska ge de idioter som finns ens chans att ändra sitt beteende, inte alls så. Det finns många jag tyckt illa om som jag idag ser som några av mina närmsta vänner, MEN, jag har fortfarande ett tillits problem till dem, eller till alla som jag skrev innan.

Det är inte bara vänner och folk i min närhet jag inte litar på, jag har svårt att lita på min egen familj, min syster, mamma och pappa. Jag vet inte varför, men jag antar att det blir så när man fått leva lite för länge med lögner, svek och krossat hjärta, att man inte riktigt vill lita på någon, man vill inte riktigt komma någon allt för nära, rädd för att hamna i exakt samma situation igen. Jag tror många vet vad jag snackar om, och jag vet att jag har familj, släkt och vänner som läser det här. Vissa vet att jag har de problem jag har, vissa vet inte.

En grej som jag vet att många undrar över är varför jag i stort sätt ALDRIG är hemma längre sedan jag fick mitt körkort i vintras.

Det har definitivt ingenting att göra med att jag inte vill vara hemma. Det är just det att jag försöker bygga en relation med de människor jag umgås med som mest.

Min familj har jag levt med i 18år. Dem har jag en uppbyggd relation med och ändå har jag tillitsproblem... Ingenting personligt mot någon. Det är bara mitt sätt att beskydda mig själv. Där är också en anledning till att jag vill flytta till något eget, starta ett eget liv, för att det kanske kan ändra på mitt liv lite också, få mig att se de på ett annat sätt. Jag vet ju inte fören jag testat. Eller hur?

Det finns så mycket folk som gått och kommit tillbaka de senaste åren. Vänner som kommit tillbaka efter svåra tider osv. Jag sitter fast i mina svackor ibland, men tro fan att jag ska tacka mina vänner och min familj för att dem hjälper mig upp där ifrån när jag hamnar där. Idag sitter jag högt upp, långt ifrån den botten jag satt i för något år sedan. Glad, jag mår bra, oftast, och har ork till så otroligt mycket.

Nu får allt va ett tag. Behöver inte mer drama än vad som pågår. Jag mår bra. Det är de viktigaste i dagsläget.

Go'natt❤

Likes

Comments

Saker är mer och mer som dem ska igen. Dock har skola blivit jobb och inte lika många sena kvällar ute längre, eller ah, ska inte ljuga, det blir fortfarande en hel del, helger och vissa vardagar, eller oftast de dagar jag är ledig då. Personer som man inte kunnat snacka med på ett tag träffar man nu varje dag, pratar hela tiden och bara har kul.

Ikväll spenderade i stort sätt hela dagen i Borås. Vart ute och sladdat då de vart blött, vilket gör det så sjukt mycket roligare. Rädslan för hög hastighet försvinner mer och mer med allt, vilket gör att jag slipper vara rädd varje gång jag åker med någon annan.

Allt ändras inte bara till det normala utan de mesta känns mycket lättare. Att jobba istället för skola är inte lika stressande, kan släppa jobbet när jag slutat och tänker inte mer på de. Skolan följde med hem och satt i huvudet konstant.

Det är mycket som fortfarande inte är helt okej, mycket som fortfarande behöver ändras på, men det kommer med tiden, det blir bättre och bättre hela tiden, snart kommer allt vara helt bra igen.


Den här låten är ju dock helt jävla otroligt bra! ​

Likes

Comments

​Trött på hur folk tar ställning till mina val jag gör. Att jag valde att hoppa av skolan, hur jag väljer att gå vidare med saker, hur jag väljer att bete mig och va runt folk. Ärligt talat? Varför kan inte jag få göra de val jag vill göra.

Jag vet att jag betedde mig som en idiot mot den enda personen som verkligen gjorde mig riktigt glad fram tills för ungefär två veckor sedan, och visst jag önskar att jag hade betett mig annorlunda för att jag inte helt och hållet var mig själv, men jag kan inte göra någonting åt de nu. Han är glad och umgås med sina kompisar och jag umgås med mina, jag tänker inte tvinga honom vara med mig hur mycket jag än vill de. Man försöker vara vänner så gott de går, gå vidare men ändå kunna snacka. Det funkar ganska bra, till en viss del, men visst att känslor kan ta över men de viktigaste för mig är att kunna se honom glad och lycklig när han inte pratar eller är med mig. 

Sen att jag valde att hoppa av skolan. Folk säger att jag aldrig kommer lyckas skaffa ett jobb utan utbildning osv... Jag kommer klara mig bra. Att hoppa av skolan var något av det bästa jag kunde göra för mig själv för tillfället. Att må dåligt över att gå till skolan varje dag var fan inte kul. Förstod inte ett skit av vad jag gjorde längre, förstod ingenting. Valde att hoppa av för de kändes som jag höll på att gå in i väggen, Jag är sån att jag måste få hålla på praktiskt. Kan inte bara sitta och läsa och jobba teoretiskt, vilket media handlade mest om. Så jag klarade inte av det mer. Sagt de förut men folk verkar inte fatta...

Nu ska jag sova, imorgon ska rummet stor städas och sen vettefan, men nu ska jag kolla klart min film o sova!

Likes

Comments

​Beslut, beslut och ännu fler beslut.

Ända sedan mitten av 1:an och nu i början av tvåan har de tagit emot att gå till skolan, inte velat, stannat hemma vissa dagar för att slippa för jag kände att jag inte förstod någonting utav det jag gjorde. Så idag gjorde jag de beslutet som jag trodde att jag egentligen aldrig skulle ta. Jag hoppade av skolan helt. Att gå till skolan och må skit varje dag, inte förstå någonting av det man gör och veta redan nu att man inte kommer klara kurserna, är inte något jag önska för mig själv eller någon annan, där av detta beslut.

Tanken var från början att bara byta program, men när jag berättade det för mamma och pappa sa dem att känner jag att jag inte orkar så ska jag inte gå kvar. Så jag kände efter en extra gång, kände att, nej jag tror inte det hjälper, jag kommer vara lika stressad och må lika dåligt, så jag bestämde att det var bättre att pausa, hoppa av och börja jobba, eller just nu i alla fall söka jobb och se vart de leder.

Jag kände redan när jag lämnade in avbrottspapprena och alla mina grejer att allt blev så mycket bättre, kände att jag kunde slappna av, släppa allt och bara ta de lugnt för en gångs skull. 

Nu mår jag bra, trotts att det finns annat i bakhuvudet som trycker, saker som hände nyligen... Men ska jag vara ärlig så mår jag bättre över allt det här som händer nu än vad jag trodde att jag skulle göra. Jag sitter med mina kompisar i stan på kvällarna, skrattar, har kul, trotts att jag känner att en person fattas, men jag vet att de kommer lösa sig snart, för jag ser en förändring i mig själv med det här, hur jag ska förbättra mitt beteende, humör och attityd mot i stort sätt allt och alla.

Nu ligger fokuset på att skaffa ett bra jobb och ta itu med saker som dem kommer. Allt kommer lösa sig, det tvekar jag inte på i en sekund!

Likes

Comments

Detta året har gått så sjukt fort... Det är mitten på oktober snart, två månader kvar på detta året, snart jul. Asså hallå? Kändes som jag fyllde 18 år inte alls längesedan, och nu fyller jag 19 om drygt tre månader? Liksom vad händer?!

Året har dragit med sig en hel del grejer. Olyckor, tatueringar, piercingar, jobb, bilar, pojkvänner, ex pojkvänner, asså jag vet att året inte är slut än men räcker inte de för ett år typ? Jag känner så i alla fall.

Just nu lever jag i en period där jag nästan är glad, ler och skrattar jämt. För det är en period där jag för en gångs skull är lycklig i stort sätt hela tiden, varje dag. Varför? För jag umgås med en person, och hans vänner, som gör dagarna mycket enklare. Allting har börjat släppa lite, kan slappna av mer, spela med i deras skämt mer än förr för förut visste jag inte om de skulle ändra deras uppfattning om mig eller inte, men insåg ganska snabbt att dem gör inte de för innerst inne har jag lika sjuk humor som dem, lr kanske inte riktigt, men jag kan spela med och ha kul. Men jag antar att det är en del av att växa upp, att lära känna och lära sig umgås med personer som man aldrig trodde man skulle tillbringa så mycket tid med, att lära sig acceptera sig själv på nått sätt, lära sig slappna av och inte vara så osäker hela tiden, och jag blir bättre på dem grejerna varje dag, för dem jag umgås med nu accepterar mig för mig, jag behöver inte låtsas med dem.

Saker och ting går inte lika fort fram som de gjorde förr, det går långsamt nu, och det är så otroligt skönt, att kunna ta saker och ting i sin egen takt, slippa stressa för att man vill så mycket mer än vad man egentligen kan få. Jag vet vad jag vill, jag vet vad jag har men jag vet inte vad som väntar, men vem bryr sig om de? Allt får ta den tid de tar, vill de sig väl så kommer de bli så, kanske att det faktiskt är min tur att få den där lyckan som alltid ser alla andra med.

Det är inte lätt att växa upp, men tro mig, det är faktiskt värt de. Lycka, sorg och alla dem där konstiga känslorna ingår bara i de hela och det är de man får räkna med. Hur skulle det annars se ut om man inte var tvungen att ta itu med allt de där.

Likes

Comments

Tisdag, vaknar till mörker och regn. Mysigt? Ah beror la på, men med tanke på mitt humör och hur jag mår idag så nej, i stort sätt bara ännu mer deprimerande.

Lektion nu, jobbar med hur man kodar filmer eller vad det var han babbla om. Ska ner och jobba med killarna på El och energi programmet sen och få igång deras blogg ordentligt nu så deras projekt kommer igång. Blir lite filmning av dem idag, små bilder som antagligen kommer ut på instagram sen. Filmerna kommer nog även hamna på youtube så dem går att se där sen, lättare att få upp dem på deras blogg sen om dem ligger där till en början.

Hur ser dagen ut idag? Får se hur mycket skola jag orkar idag då jag mår som jag mår som sagt. Meningen är väl att jag ska till ridhuset ikväll, men får se om jag lyckas ta mig dit då min bil har alldeles för lite bensin och jag har inga pengar till att tanka... Fuck! Får försöka lösa de helt enkelt bara.

Men ska la försöka jobba lite nudå.


Likes

Comments

Idag är sista dagen på sommarlovet och jag jobbade fram tills igår. Satt hemma igår kväll för kände att jag inte pallade göra någonting.

Blev upp tidigt idag trotts att det är sista dagen med sommarlov. Hade lovat att köra syrran, kusinen och en kompis till dem till skolan idag på morgonen då dem börja på gymnasiet idag alla tre, och som tur är på samma skola så jag slapp köra igenom halva Borås för att köra runt dem.

Idag blir det städa iordning lite i mitt rum, ta fram saker för imorgon och sen blir det väl antagligen rensa igenom datorn eftersom jag inte hunnit göra det ännu för har massa skit i den som jag lika gärna bara kan radera, typ gamla arbeten, massa bilder och ah, massa sådant.

Även fått tag på en tid till en grupp på ridhuset så jag kanske kan börja rida där redan nästa vecka eller denna, vi får väl se.

Somnade till lite innan, två timmar eller något. Men måste försöka få lite ordning på saker och ting här nu.

Puss!

Likes

Comments