Låg och kollade på Dr Phil, avsnittet handlar om en tjej som hade toppbetyg och var populär och hade allt i princip. Hur hon nu var hemlös och sköt heroin.. måste tillägga att hon var gravid också.

Och allt jag kan tänka är att det där kunde varit jag. Det kan även bli jag om jag inte är vaksam och gör allt som krävs för att bibehålla mitt tillfrisknande. Den tanken är så sjukt skrämmande.. att JAG kan faktiskt dö i den här sjukdomen, den kommer alltid att finnas inom mig, vilande. Det gör mig så fruktansvärt rädd och ledsen!

Jag vill verkligen inte dras till droger, jag vill verkligen inte frestas av det. Men verkligheten är sån tyvärr..

I programmet så är missbrukarens syster väldigt arg på missbrukaren och säger att det är hon som får lida mest?? Wtf driver hon? Är det systern som säljer sin kropp och sedan lever med den enorma skammen och självhatet till sig själv för att hon verkligen inte vill göra det men är så maktlös för drogen att hon gör det endå?
Tror inte systern kan sätta sig in i den skam vi missbrukare faktiskt känner, alla de enorma känslorna som finns inom en. Varför tror dom att man fortsätter missbruka för??
Tror du ärligt talat att du skulle kunna leva med dig själv och hantera ett uns av dina känslor efter allt du gjort när du vart påverkad? Nej det tror jag inte. Det är en ond spiral som snabbt drar dig längre ner i drogerna och konsekvenserna.

Det finns mycket att säga om det där, så jag kan inte ta det mer här.. då slutar det upp med att jag skriver en j*vla triolog om det.

Läste även igenom mina inlägg och det är så sjukt, kan knappt fatta själv när jag läser vad jag skrivit att det är så mitt liv sett ut, och att hamnat där jag hamnat! Jag var liksom en bra tjej förr med höga betyg och många vänner, att det kunde gå så snett.. Den lockande dragningskraft som droger faktiskt alltid haft är så skrämmande.. Jag började inte pga några trauman eller så, det var ren och skär nyfikenhet. Som sedan eskalerat.. Jag har visserligen sett mina syskon missbrukat och sett hur det påverkat familjen men trodde aldrig att jag själv skulle såra dom på samma sätt. Iaf inte att dom skulle få reda på det, men man kommer aldrig ifrån sanningen. Det har jag fått lära mig rejält.

Stannar där, tack

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Usch usch usch!
Fan jag vill inte känna såhär! Sanningar kommer upp till ytan nu med min j*vla uppgift ifrån behandlingsgruppen.

"Negativa konsekvenser av mitt drogberoende"
Så ska jag lista upp konsekvenser i olika kategorier som: mentalt, fysiskt, ekonomiskt, sexuellt osv...

Att erkänna först att man blivit sexuellt utnyttjad och sedan komma till att termen  heter våldtagen.
Det gör väldigt ont att skriva, jag har varit väldigt bra på att förtränga och förminska det. Men som allt så kommer det upp till ytan.. det värsta av allt är att båda gångerna hade jag utsatt mig själv för så mycket alkohol att jag inte ens var kapabel till att försvara mig.. det jag skäms över mest.

återkommer snart med mera tankar men nu måste jag ut.

Stannar där, tack ❤

Likes

Comments

Usch jag hade så svårt att acceptera mitt beroende. Jag förstår inte varför?!
Jag käkade t dagligen i slutet.. satt i pundarkvartar där vissa körde nålen i armen, där golvet var så smutsigt att man gick på kläder, sopor och gamla tallrikar..


Helt jävla sinnessjukt att jag satt där, om jag skulle backat 5 år hade jag aldrig trott det om mig. Men förnekelsen är en beroendes bästa vän. "Jag tar ju inte nålen i armen iaf" tänkte jag, och innan jag började med h så tänkte jag "ja men jag håller ju inte på med opiater iaf" och innan jag höll på med festdroger som kokain, ecstasy, tjack så tänkte jag "ja men jag röker ju bara ibland för skojs skull" och innan cannabis så tänkte jag "jag röker ju inte på som alla pundare iaf"
Det tänkte jag när jag drack som en dåre som 14, 15 och 16åring.
Allt började alltså med alkoholen som sedan gick över till den lite smått olagliga spännande men ändå chill drogen cannabis. och när psykoserna på rökat började komma så ville jag testa andra "roliga och spännade" droger som tjack, som gick över i mdma osv. Det slutade i varje fall med att jag käkade t dagligen och rökte h och oxy.

Höll på att förlora min familj dom såg igenom mitt beroende och hade redan förlorat ett av mina 3 jobb pga avtändningen jag fick med jämna mellanrum när t var slut i stan.

Jag tappade nästa  all kontakt med mina riktiga vänner och hade bara min aktiva pojkvän (nu ex) och hans aktiva vänner kvar att hänga med.
Irritationen växte allt mer och jag blev mer och mer bitter och egoistisk. Jag hade inte tid eller ork att bry mig om andra längre.
Och det är en stor sak då jag är en person som annars är otroligt empatisk och omtänksam.
Min beroendesjukdom tog mig och min personlighet ifrån mig. Där satt jag sen och försökte desperat döva min enorma ångest och skam. Dagarna jag inte hade droger var jag suicid då skulden var helt överväldigande.
Jag tålde inte mig själv längre och den jag blivit. Jag var en blek, urholkad människokropp som var fylld med svart massa som bestod av skam, svartsjuka, ångest, ensamhet och självhat.

Jag har länge undrat vad det är för nå fel med mig, och nu vet jag äntligen.
JAG har beroendesjukdomen, och det är så jävla skönt och veta! Äntligen vet jag varför jag gjort som jag gjort och mått som jag mått. Äntligen börjar jag hitta mig själv och även börjat jobba med mig själv.

Jag stannar där, tack

Likes

Comments

första inlägget och jag är rädd.. Vad är jag rädd för? Att folk ska döma mig? Men JAG behöver det här, JAG behöver skriva av mig för att bearbeta allt som hänt och allt kommande.

Jag får hoppas att det här nyfunna intresset håller i sig och inte försvinner lika snabbt som idén kom. Jag har ju en tendens att komma på "lysande" idéer/projekt som jag ska börja med, men lika snabbt som de idéerna kommer så tröttnar jag på dem eller ersätter dem med andra "lysande" idéer 😂

Lite kort om mig är väl att jag för ca 2 månader sen lyckats bryta mig ur ett drogberoende och nu börjar vägen i tillfrisknandet. Mina huvuddroger var tramadol, oxycontin och kokain. Konstiga val va? Uppåt OCH neråt (Kan ju dock berätta för er andra beroende att nej jag blandade inte dem, jag vet att det är dåligt för hjärtat och fuckar upp rytmen. 😎 Ironiskt att man tänker på det men inte att man ens stoppar i sig droger som endå fuckar upp ens kropp haha.) Just nu är jag i en beroendegrupp och jobbar med mig själv och mitt beroende samt att jag joinat Na. Utan dessa två hade jag aldrig klarat att hålla mig den tid jag har nu! Bara för idag ❤

Jag har en tendens att spåna vidare och tappa huvudämnet vilket ni lär märka, en dagdrömmare med många funderingar är jag. Jag är snäll och väldigt empatisk, speciellt nu när jag är ren så är känslosvallet 1000 gånger värre vilket jag tror att orsaken till att jag skapade den här bloggen. Jag behöver ha ett ställe att få ut mina tankar på, sen om någon följer det så är de fine och om ingen gör det så är även det fine!

Gud! Jag har så mycket att skriva, så många tankar! Men får lära mig att ta en sak i taget, så jag stannar här. Tack ❤

Likes

Comments