Idag är dagen då vi rockar sockorna för att visa vår uppskattning till olikheter och till våra medmänniskor som har Down Syndrom! 😄

Down Syndrom innebar förut att en hade en utvecklingsstörning, en var så kallat utvecklingsstörd. Idag är ordet ändrat och vi säger istället att en har en intellektuell funktionsnedsättning.

Ordet är ändrat men ändå envisas många med att använda det gamla ordet, vissa kanske gör det för att de är uppväxta med ordet och det är svårt att ändra en vanesak. En del använder ordet för att de istället anser att det inte är något kränkande eller fel med att säga ordet utvecklingsstörd eller att någon har en utvecklingsstörning.

Personligen har jag problem med själva ordet '' störd '' jag tycker det låter som att personen vore helt omänsklig på något sätt och onormal, konstig (på det negativa sättet). Det påminner mig även om historien, hur personer med intellektuella funktionsnedsättningar blev behandlade i Sverige och historiens synsätt. De blev kallade för sinnesslöa och idioter, vilket baserades på ordet '' utvecklingsstörd ''. Idag är det även vanligt att ordet utvecklingsstörd används som ett skällsord när någon tycker att någon annan är lite '' korkad '' så att säga.

Därför anser jag faktiskt att vi borde följa med utvecklingen i samhället och faktiskt säga intellektuell funktionsnedsättning, vi säger trots allt inte att någon är sinnesslö och vi skulle inte gå fram till en person med nedsatt förmåga och kalla personen för störd.

Är det nya ordet för krångligt? Nej, inte direkt! Det gäller bara att ge ut information om vad det innebär att ha en intellektuell funktionsnedsättning, på samma sätt som att vi måste informera om vad det innebär att ha andra funktionsnedsättningar så som neuropsykiatriska funktionsnedsättningar! 👍


Intellektuell funktionsnedsättning

En person med en intellektuell funktionsnedsättning har en lägre intelligens, i jämförelse med hur det är för de flesta andra. Det kan vara medfött (som vid Down Syndrom) eller orsakat av en olycka eller vid sjukdomsfall.

Den intellektuella funktionsnedsättningen kan innebära att det är svårt att göra praktiska saker så som att sköta sin hygien, laga mat och att klä på sig. Det kan även innebär sociala svårigheter och en nedsatt teoretisk förmåga, det kan exempelvis vara svårt att sköta sina räkningar. (fakta hittat på 1177-vårdguiden)


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Min puls har varit skyhög de senaste kontrollerna, det kan verkligen inte vara nyttigt för min stackars kropp. Jag vet inte hur jag ska få mig själv att inte känna oro, nervositet, stress och istället kunna kontrollera känslorna. Jag får ofta frågan vad jag ens oroar mig över och vad jag tänker på men jag kan oftast inte ens ge ett tydligt svar eftersom det kan vara precis allt som dyker upp i huvudet. Allt från att behöva diska, gå ut med soporna, behöva gå till skolan, sitta stilla i klassrummet, vad jag ska ha för kläder varje dag och att jag måste höra av mig till alla.

Kraven och att känna ett visst ansvar är värst..

Känslan av att så många ställer krav på mig gör mig panikslagen. Jag känner mig rädd för att jag måste anpassa mig efter hela samhället, jag har krav på att jag ska vara glad och social. Kraven är att jag ska vara en perfekt människa med bra jobb, alltid vara ansvarsfull, alltid passa tider och aldrig säga något olämpligt.

Helt ärligt, det känns jätte jobbigt att behöva klara allt det här och samtidigt ha världens bästa relationer med jätte många vänner. Samtidigt som det ska vara utbildning, jobb, vardagssysslor och ​samtidigt ska jag göra allt som får MIG att må bra och kunna koppla av. ​(!????)

Det är jag som måste anpassa mig i klassrummet, min ADHD gör att jag inte klarar av så långa dagar men samhället bestämde långa lektioner så då fick det bli så även när resten av dagen blir förstörd. 

Normen har bestämt att vi alltid ska vara glada och sociala, så på med ett leende och bidra med positivitet även när du inte känner för att vara sådär jätte glad i kön på affären när du tvingats dit trots ångest. 

Helt ärligt, jag var jätte orolig inför det här inlägget eftersom att jag är rädd för att andra ska anse det som olämpligt. Det ligger mycket frustration bakom och en liten del av mig tror att andra kan tvivla på mig och min kapacitet i vissa arbeten tillexempel. Men jag överanalyserar nog som alltid! 

Känslor är positivt - så varsågoda ändå! 😘

Likes

Comments

Det var ett tag sedan jag skrev ett inlägg här, jag har varit enormt stressad och haft problem med min generella ångest. Jag har även försökt att trappa ner på saker som jag gör som kan öka min stress (är även extremt stresskänslig.) Det har varit sååå behövligt verkligen! Dock kämpar jag fortfarande med att sluta få dåligt samvete när jag tackar nej till saker! 😖

Ikväll har jag tänkt berätta om den förlorade vänskapen som drabbade mig när jag var inne i min djupaste, svåraste depression.

Jag kände att jag hade vänner i gymnasiet, några stod mig riktigt nära och vad som än hände var jag riktigt säker på att dem skulle finnas där, ifall min psykiska ohälsa skulle ta över igen. De stöttade ju mig gällande andra saker.

Tiden gick och jag sjönk djupare och djupare in i mörkret, jag kände mig mer och mer stressad av allt. Jag fortsatte köra på ändå, kände mig inte värdefull och en tillräcklig bra människa ifall jag inte skulle klara av skolan. Eller ifall jag inte gjorde ALLT för mina närstående, jag kände mig till och med misslyckad när jag inte städat rummet eller när jag råkat glömma svara på ett meddelande. Jag kände mig misslyckad JÄMT.

Mitt mående blev bara värre och värre, mörkret blev djupare och djupare. Jag ville aldrig berätta något, aldrig att någon skulle få veta hur jag egentligen mådde eller om mina problem. Jag ville inte vara den som folk inte ville vara med, varför skulle någon vilja vara med en helt trasig människa?

Jag tog ändå mod till mig att berätta efter ett himla långt tag, berättade om allt och hur jag mådde, allt jag gjort mot mig själv och allt jag ville göra med mig själv. Jag fick inte det svaret som jag önskat av alla och jag minns särskilt en mening.


'' Det är töntigt, du söker bara efter uppmärksamhet. ''


Jag förstod inte alls den här meningen, jag förstod inte vad personen menade men jag förstod att jag inte borde ha berättat. OM det fanns en liten del av mig som fortfarande inte var trasig - så var den definitivt krossad NU.

Där någonstans började jag uppleva det som jag varit orolig över, att inte bli tagen på allvar av någon som jag trodde skulle åtminstone lyssna och försöka ta in allt som jag berättat. Jag blev så jäkla sårad helt enkelt, jag tog det så jäkla personligt och nu i efterhand förstår jag att personen saknade kunskap och inblick. Det var inte något som berodde på mig!

Nu i efterhand tänker jag även på: Vem säger egentligen så till någon som nyss berättat att jorden nog inte är den rätta platsen och ingen skulle känna en saknad ändå. Men ja, alltså en person som saknar förståelse och inblick.

Idag känner jag mig snarare glad över att den vänskapen tog slut det finns faktiskt bättre människor att ha runtom sig. I situationer liknande som den jag var med om, är det bara så svårt att inte lägga skulden på sig själv.

Det är extremt viktigt att personer runtom sig som faktiskt är villiga att lyssna, villiga att lära sig mer och påminna en om att en faktiskt har ett värde. Någon som trycker ner när en redan har nått slutet är ingen förlorad vänskap - bara en '' rensning '' av dålig energi! 😄



Likes

Comments

'' Jag borde inte ha sagt sådär '' '' Alla i det här rummet hatar säkert mig men ingen vill säga det. ''

'' Beter jag mig konstigt nu? Borde jag bete mig annorlunda? Borde jag prata mer eller borde jag vara tyst? ''

'' JÄVLAR DET RINGER! VAD FAN SKA JAG GÖRA? MÅSTE JAG SVARA? SHIT OKEJ ANDAS TA DET LUGNT. DU ÖVERLEVER OKEJ NEJ JAG DÖR, DET ÄR SÄKERT EN FRÄMLING SOM KOMMER DÖMA MIG OCH JAG KOMMER SÄKERT SÄGA ALLTING FEL OCH ALLTING KOMMER GÅ ÅT HELVETE. ''

'' Låtsas som att du inte alls tycker att det sociala är jobbigt, för annars måste du förklara varför och dem kommer ändå inte tro dig. '' '' Ljug och säg att du måste iväg på en grej, då kommer det låta bättre än om du säger att du blir för utmattad av så många människor runtom dig. ''




Social anxiety disorder


Jag lever med diagnosen social ångest, jag har haft social ångest länge men tidigare i livet visste jag inte att diagnosen ens existerade. 😨 Det var min kurator på gymnasiet som frågade ifall jag visste var det var och att vi kunde kolla upp det tillsammans.

Det kändes så rätt, jag kände igen mig direkt och min kurator hjälpte till med att prata med mina lärare. Min sociala ångest visade sig även senare bero på min ADHD!


Det första jag skrev i det här inlägget var olika tankar som jag har dagligen.


Japp, det stämmer! Det syns oftast inte ens utåt att jag tycker det är såhär jobbigt. Dem flesta jag mött som jag berättat för brukar oftast bli förvånade och säger '' Va!? Det hade jag aldrig kunnat tro. '' Eller helt tvärtom när jag känt att jag inte vågat pratat alls och vissa sagt brutalt elaka saker, så som '' Är du helt jäkla stum eller? Prata då! '' (Det sistnämnda är en av anledningarna till att jag ofta hade panikattacker i skolan.)

Jag kunde låsa in mig på toaletten och sitta där i någon timme, jag fick vilorummet för mig själv av skolsköterskan samt kuratorn för att jag skulle hitta en annan trygghet än toaletten. Jag klarade inte av att gå in i matsalen och det blev värre och värre, tillslut kunde jag börja gråta i matsalen.

Med hjälp av terapi, mediciner, psykolog, kurator, familj och min partner, har det blivit bättre idag. Dock sitter det kvar i mig, jag lever fortfarande med social ångest men på ett annat sätt.

Jag pratar i klassrummet men min ADHD gör mig ofta impulsiv, efter ett tag klarar jag inte av att sitta stilla längre och jag tappar fokus, blir distraherad. Då kommer även min sociala ångest in, efter att jag sagt något får jag ofta ångest och tänker på det jätte länge. Ifall de andra tycker illa om mig, om jag sa det på rätt sätt, jag kanske uttryckte mig fel. Jag undrar också ifall andra tycker jag är jobbig att vara med, ifall lärarna tycker jag är jobbig.

Hos min partner känner jag mig trygg och jag är helt mig själv. Ibland kan jag känna mig lugnare med vissa personer och då känner jag mig inte nervös. Jag kan gå på konserter för musiken gör mig trygg, musiken ger mig glädje och det känns som att världen runtom står stilla för en stund. Det finns olika knep som jag brukar använda mig utav i jobbiga situationer som gör att jag klarar av dem bättre.

TACK! Tack för att ni läste igenom detta, jag tycker om att få skriva av mig och jag vill bryta tabun kring psykisk ohälsa. Tillsammans är vi starka och jag vet att vi kan nå ut till många. 😘

(Alla som har social ångest upplever inte exakt samma sak och känner inte exakt samma rädsla som alla andra. Vissa får ångest av att hålla tal medan vissa älskar att hålla tal, som ett exempel!)

Likes

Comments

Jag har upplevt att okunskapen är obeskrivligt, tragiskt stor angående könsidentiteter samt sexuella/romantiska läggningar. Genom att göra en egen '' ordlista '' här, synliggörs vi hbtqia+ personer - vilket är super viktigt! 💪

Nedanför kommer två olika listor, den första handlar om ickebinära könsidentiteter och den andra om sexuella/romantiska läggningar. Säg bara till om något saknas och kom ihåg att jag även har en sökknapp här på bloggen ifall det är ett specifikt ord ni letar efter! 😃


Bra ord att känna till inför listan:


Cis: Någon som blev tilldelad ett kön vid födseln och trivs med det.

Transperson: Någon som blev tilldelat ett kön vid födseln men INTE känner att det passar in på en.

Pronomen: Det ord som du vill att andra ska använda när dem talar om dig i '' tredje person. '' Det kan till exempel vara: Hon, han, den, hen, hin. Du kan ha flera pronomen.


ICKEBINÄRA KÖNSIDENTITETER


AFAB: Tilldelad könet kvinna vid födseln.

AMAB: Tilldelad könet man vid födseln.

Agender: En person som känner att den inte har något kön.

Bigender: En person som har två könsidentiteter (eller pendlar mellan de här två.)

Trigender: En person har som har tre könsidentiteter (eller pendlar mellan de här tre.)

Polygender: Personen har de flesta könsidentiteter, men inte alla.

Pangender: Personen har ALLA könsidentiteter.

Intergender: Den könsidentitet som beskrivs mellan man och kvinna.

Ickebinär: Någon som varken är man eller kvinna, det är också ett paraplybegrepp en kan använda när en pratar om ALLA könsidentiteter som inte är man eller kvinna.

Intersex: En person vars kön inte gick att bli tilldelat vid födseln av läkaren. Könet är oklart utifrån könsorganens uppbyggnad eller kromosomuppsättning.


Genderfluid: Könsidentiteterna är flytande, personen kan byta mellan 4,5,6 könsidentiteter. Det kan skifta vid olika tillfällen med skiftande tid emellan dem. Vissa byter också till exempel klädstil emellanåt men alla gör inte det.

Demifluid: En person som känner att den delvis är genderfluid men inte till 100%.

Demigender: Personen känner sig delvis som en könsidentitet men inte till 100%. Identiteten skiftar från person till person. Du kan tillexempel vara Demigirl och känna att du delvis är tjej men den andra delen är agender.

Demigirl: Personen känner sig delvis som tjej och/eller feminin, men inte till 100%. Hur mycket/hur lite kan skifta. 

Demiboy: Personen känner sig delvis som kille och/eller maskulin, men inte till 100%. Hur mycket/hur lite kan skifta.


Queer: Ett stort begrepp som sammanfattat kritiserar normer som tvåkönsnormen och heteronormen.

Och/eller: En person som inte är hetero och tycker att queer passar in som deras sexuella/romantiska läggning.

Och/eller: En transperson som tycker queer känns som den rätta beskrivningen till sitt kön/ickekön. Tillexempel Genderqueer.


Femme:

  • En kvinna som inte är hetero och har ett könsuttryck som socialt kodas '' kvinnligt. ''
  • En kille som har ett könsuttryck som socialt kodas '' kvinnligt. ''
  • En ickebinär person som har ett könsuttryck som socialt kodas '' kvinnligt. ''


Queer Femme:

En ickebinär, queer person som har ett könsuttryck som socialt kodas '' kvinnligt. '' Personen kan både vara hetero och ickehetero.


ROMANTISKA OCH SEXUELLA LÄGGNINGAR


Romantisk läggning: Personen känner en romantisk attraktion till någon.

Sexuell läggning: Personen känner en sexuell attraktion till någon.

En kan till exempel vara heterosexuell men homoromantisk.

Aromantisk: Någon som inte upplever en romantisk attraktion till någon. Personen blir helt enkelt inte kär i någon men kan uppleva kärlek på andra sätt.

Autosexuell: En person som endast vill ha sex med sig själv.

Asexuell: Någon som inte upplever en sexuell attraktion till någon. Många upplever istället en romantisk attraktion.

Demisexuell: En person som ytterst sällan upplever en sexuell attraktion. I många fall krävs det att personen måste ha ett starkt band till den andra innan en sexuell attraktion kan uppstå.


Homosexuell/homoromantisk: En person som endast blir kär i/ upplever sexuell attraktion, till samma kön/ickekön.

Bisexuell/biromantisk: En person som blir kär i/ upplever sexuell attraktion, till två eller fler kön/ickekön.

Polysexuell/polyromantisk: Någon som blir kär i/ upplever sexuell attraktion till de flesta kön/ickekön men inte alla.

Pansexuell/Panromantisk: Någon som blir kär i/ upplever sexuell attraktion till ALLA kön/ickekön.


Monogam: Någon som endast vill vara med en person i ett förhållande. 

Polygam/Polymorös: Någon som lever med flera personer i ett förhållande.

Likes

Comments

Tystnaden måste brytas, vi har ingenting att skämmas över! Trots det, är det med en liten nervositet som jag skriver detta inlägg med. 😧


~Min ångest & min panikångest~

När ångesten kommer vet jag ibland inte varför den uppstår. Det är många gånger som jag vet varför & då är det mycket lättare att förklara för andra samt att jag förstår mig själv bättre.

Nu menar jag verkligen inte den där " söndagsångesten " som många pratar om, ni har säkert också hört någon säga " shit vad deprimerad jag blir " utan att personen ens vet att depression är en allvarlig sjukdom som drabbat mig & många andra.

Utan jag pratar om den djupa ångesten, den som helt plötsligt kan göra mig livrädd för att dö. Den som gör mig panikslagen över en liten sak/händelse. Den som gör att jag vill stänga av helt, låsa in mig själv & inte komma ut på flera timmar. Den som gör mig extremt stressad över precis allting. Den som kan få mig att gråta även om jag själv inte vet varför.



Ibland leder min ångest också till panikattacker (panikångest) & den känslan är bland dem värsta känslorna man kan uppleva. Allting snurrar, det känns som att jag inte kan andas, att jag är påväg att dö, att mitt hjärta & hela jag är påväg att explodera.

Hur ska man egentligen förklara?

Särskilt när jag själv ibland inte har ett tydligt svar på frågan " varför? " Ofta beror det på att jag är den mest känsligaste för stress någonsin. Ofta beror det på att jag är den mest känsligaste individen överlag. Min sociala ångest kan också ge mig panikattacker.

Ibland är svaret dolt - även för mig

Den jobbigaste känslan är när man verkligen vill förklara & öppna upp, men inte vet hur man sedan ska förklara & få andra att förstå. Det här är ändå något som är svårt att förstå för dem som inte har upplevt det här själva. Samtidigt som min frustation blir stark när jag inte känner mig förstådd.

Ångest, social ångest, panikångest är vanliga dilemman för personer med ADHD. Det gör att jag idag förstår mig själv lite bättre, det är ju en förklaring till min mystiska ångest genom åren som jag inte förstått varför den uppstår.


Likes

Comments

För att jag skulle få diagnosen ADHD gick jag igenom en neuropsykiatrisk utredning. Men vad innebär det egentligen? Här kommer ett informerande inlägg som jag hoppas kan hjälpa!

Vad innebär neuropsykiatrisk?


När man talar om neuropsykiatrisk så handlar det om hjärnan och hur den fungerar. En neuropsykiatrisk funktionsnedsättning innebär att hjärnan hos en person inom vissa områden har ett annorlunda fungerande jämfört med hur det är för de flesta andra.

Det är medfött och kommer att bestå under hela personens liv. Det behöver dock inte endast vara negativt utan många ser även det som en styrka.

Dock kan det ge stora problem i det vardagliga livet och det är det som kallas för en " funktionsnedsättning. "


Vilka diagnoser ingår i det neuropsykiatriska?


AD/HD, Tourettes och tics, Autism och olika former av autism exempelvis Asperger. Inlärningsstörningar.


Vad innebär det med att man genomgår en neuropsykiatrisk utredning?

Om man misstänker att man har en neuropsykiatrisk diagnos kan man göra en utredning, en neuropsykiatrisk utredning.

Det innebär att du får träffa läkare och/eller psykolog, arbetsterapeut och/eller kurator. Den eller de ställer då frågor, du får fylla i ett formulär om hur olika symptom stämmer in på dig och ni bestämmer sedan tillsammans om en eventuell utredning ska göras.

En anhörig, någon som står dig nära kommer sedan att intervjuas och få fylla i ett liknande formulär.


Hur går sedan själva testerna till?

Exakt hur testerna går till och hur lång tid det tar kan se olika ut, jag tänkte berätta lite om hur några av mina tester under utredningen såg ut! 😄

• Jag fick bygga ihop klossar efter olika instruktioner (som var olika svårighetsgrader)

• Problemlösning, mattekunskap.

• Min allmänbildning testades

• Personen sa olika ord som jag sedan skulle svara på vad jag tänkte på när jag hörde det ordet. Exempel: Vad tänker du på när du hör ordet träd? Jag svarade " liv " vilket tydde på ett mer abstrakt tänkande.

• Personen sa siffror som jag sedan skulle komma ihåg och säga efter, det blev svårare och sedan skulle de se om jag kom ihåg allt baklänges.

• Jag fick lösa olika uppgifter som skulle visa hur lång tid jag behövde på mig, om jag kunde behålla koncentrationen samt fokus.


Det här var bara NÅGRA av de tester som jag genomförde. Under hela tiden testades min förmåga att koncentrera mig, behålla fokus, om jag lätt blev distraherad samt hur länge jag generellt orkade sitta stilla med mer.










Likes

Comments

Jag har alltid haft svårt för att tycka om mig själv, aldrig gillat den jag var. Kritik fick mig att bli förkrossad eftersom att jag redan kände mig värdelös, det kändes som att jag fick det bekräftat när någon kritiserade mig.

Det blev också som att jag drogs till personer som inte accepterade den jag var och nu i efterhand tänker jag på att det antagligen var för att jag själv tyckte att jag inte förtjänade bättre.

Det som jag menar med acceptans är det fysiska och hur jag ser ut men jag menar även det psykiska. De egenskaper från min ADHD som anses vara negativa fick jag kritik över både förr och nu, jag är glömsk och det irriterar folk. Jag kommer ofta senare än vad jag själv planerat vilket folk också stör sig på, ofta påpekar de att jag måste börja planera bättre.

'' H*n frågade om jag var stum, att något måste vara fel på mig eftersom att jag inte vågar tala ut. ''

Ett annat exempel är min sociala ångest och hur många andra genom tiden gett kommentarer, tyckt jag varit världens freak. Jag minns i skolan när jag fick panik när jag var tvungen att prata, under en lektion blev en person arg och började skälla på mig.

H*n frågade om jag var stum, att något måste vara fel på mig eftersom att jag inte vågar tala ut. Jag började skaka, början till en panikattack kom och jag skyndade mig hem. Jag vågade inte gå till skolan på flera dagar efteråt. Det värsta var att jag redan mådde dåligt över att jag hade social ångest, jag hade redan kämpat för att sitta på bussen till skolan och jag som kände mig glad i den stunden över att ha klarat av endast bussturen.


Min väg till acceptans har inte varit enkel och målet har verkligen inte nåtts till hundra procent än. Jag har fortfarande svårt för att acceptera mig själv även när jag har kommit så långt i min utveckling och klarat av så himla många svårigheter.

Det som har hjälpt mig mycket och gjort det hela bättre är att faktiskt sluta umgås med personer som endast kritiserar mig istället för att hjälpa mig.

Jag försöker även ge mig själv '' positiv feedback '' genom att stärka det som jag gör bra, jag ger mig själv en komplimang när jag exempelvis kommit ihåg att ta med allting till en plats. När jag glömmer något har jag försökt börjat att skratta åt det istället och sen helt enkelt skriva upp det som en påminnelse tills nästa gång och inte göra en sådan stor grej utav det hela!

Jag har börjat att ge mig själv komplimanger lite då och då.

'' Jag är helt fantastisk, jag har klarat igenom en hel dag på praktiken idag. '' '' Tänk vad bra det är att jag är så känslosam, tänk om jag aldrig känt någonting överhuvudtaget. ''

Det finns dem som älskar dig för den du är.

Det finns dem som tycker att jag är gullig när jag råkar tappa fokus. Det finns dem som tycker jag är rolig när jag tappar bort mig för tionde gången. Det finns dem som älskar att jag är så empatisk som jag är och har lätt för att bry mig. Det finns dem som mer än gärna vill hjälpa mig med det svåra och gärna ställer upp i alla väder.

Det finns dem som älskar mig för den jag är och är glada över att jag är precis den som jag är.


Likes

Comments

Jag har alltid haft problem med ångest, oro, nedstämdhet & fått depressioner. Jag har alltid haft väldigt lätt för att falla ner i mörkret & det som gjorde mig förvirrad var att jag inte alltid förstått varför jag har så lätt för det.

Det började redan när jag var liten då jag märkte att jag verkade känna & tänka mycket mer än vad de andra gjorde. Jag ville dock inte att andra skulle veta eftersom att jag förstod att de inte verkade vara likadana som mig. Därför började jag istället att skriva dikter & texter som handlade mycket om att jag kände att jag inte passade in här på jorden.

Under gymnasiet gick jag in i en riktigt svår depression, den jobbigaste tiden i mitt liv. Min sociala ångest utvecklades till en riktigt svår social ångest med panikattacker. Specifika detaljer känner jag mig inte redo för att skriva här än, men att jag inte ville vakna längre säger nog en hel del.

Under den här tiden mötte jag underbara personer som stöttade mig i alla lägen, då menar jag verkligen alla lägen - de fick se allt. Men tänk att något sånt faktiskt räddade mig, jag kunde helt plötsligt vara öppen med allt & sluta kämpa för att låtsas som att allt var tipp topp!

Jag träffade psykolog & läkare.

De misstänkte att jag hade ADHD, att jag skymts undan för att jag inte varit den bråkiga eleven i skolan. Att jag helt enkelt varit för bra också på att dölja mina svårigheter. Att ofta få depression, ångest, oro & ha social ångest, också är symptom på att min hjärna inte riktigt är som alla andras.

Jag känner en enorm tacksamhet till de personer som såg mig fast jag kände mig osynlig, att de såg att något inte stämde även att jag inte var den som skrek högst & inte var den " typiska " ADHD - personen. Det är trots allt oftast de som hörs & syns mest som får en diagnos först.

Jag märktes inte enda tills jag sökte hjälp för min depression.

Likes

Comments

Jag har haft några jobbiga dagar med buksmärta och annat har hänt som har fått mig att känna mig orkeslös och ångestfylld. Just nu halvsitter jag i sängen med en sovandes partner tätt intill - som jag dessutom är förlovad med! Jag tänker på hur glad jag är över att jag har en andra halva som stöttar, ger mig energi och alltid ger mig den där kärleksfulla blicken med sina varma ögon som jag fullständigt drunknar i.

Att ha stöttande personer i sin omgivning är väldigt viktigt för mig, dessutom är jag också en person som behöver mycket bekräftelse och kärlek. Att vara den som behöver mycket bekräftelse kan ofta verka vara negativt, men som sagt - en sådan är jag och kan lika gärna bara vara öppen med det på en gång! 👍

Situationer där jag behöver stöd och pepp kan se olika ut, men en särskild situation som blir extra jobbig är när människor är fördomsfulla och jag tvingas möta just fördomar.

Fördomar generellt är inte bra för någon och det fortsätter endast att sprida okunskap och skapa rädsla, ångest, frustration och mycket mer än så helt enkelt. Jag har svårt för att se något positivt med fördomar men om det finns något positivt, garanterar jag att den negativa sidan är större.

'' Har du ont? Jag menar, är du verkligen säker på att smärtan inte beror på det psykiska? Jag läste att du har ADHD och ångestproblematik samt haft depressiva besvär. ''

'' Men du verkar inte vara så hyper utåt just nu, har du verkligen ADHD? ''

'' Alltså min kompis har ADHD så jag vet exakt hur DU är och hur DU fungerar ''

'' Du kan inte ha social ångest eftersom att du pratar ju mycket med oss, dessutom kan du ju stå på en scen och sjunga inför andra ''

S L U T A !

Jag vet att en inte ska bli arg, en ska ju ta det som ett utmärkt tillfälle att få sprida kunskap istället. Det är bara GALET tröttsamt att behöva få förklara varje gång, att behöva ha känslan inom sig att jag inte blir förstådd och inte blir tagen på allvar.

Egentligen ser jag det också som en bra möjlighet till att nu få prata om det här och försöka nå ut till så många som möjligt. Vilket jag gärna gör och det är också skönt att kunna få prata ut om sådant som inte pratas om så att säga.

T I P S !

Istället för att låta som att du kan exakt allt om MINA diagnoser och min egna personlighet, testa att omformulera dina frågor.

'' Jag vet inte så mycket om ADHD och social ångest, hur är det egentligen? Har alla samma symptom eller kan det se olika ut? ''

Dra inte egna slutsatser och gör inga antaganden, om du bara antar hur jag är och hur jag fungerar så kommer jag att känna mig oförstådd och inte lyssnad på. Det kommer även kännas som att du förnekar mina diagnoser, mina besvär, mitt sätt att fungera och den som jag är. Det kommer att få mig må dåligt och ge mig en stark djupgående ångest.


Likes

Comments