Jag saknar dig mer idag än igår

Likes

Comments

Ångest. Livet känns upp och ner nu. Jag tar mig inte upp ur sängen längre och allt jag känner är en bultande huvudvärk. Det känns som jag börjar bli sjuk, men känslan har funnits där i flera veckor nu. Jag sover och sover, under natten, under dagen och vaknar aldrig.

Mina vänner vill hitta på saker, för de vet att jag alltid vill. Men jag vill inte längre. Jag vill bara ligga i sängen, stänga av telefonen och släcka lampan. Jag försökte idag. Jag sa ingenting på en timme. Något ja och jag förstår då och då. Det var som om det inte ens märktes. Jag vill att ni ska veta hur jag mår, jag vill att ni ska hjälpa mig. Varför ser ni mig inte?

Vad som är felet vet jag inte. Jag vet inte heller om jag vill veta det. Jag vet ingenting. Kryper hellre ihop till en boll och kryper under täcket och sover bort ännu ett dygn.

Jag grät på pendeln häromdagen. Sen grät jag i bilen och sen på en balkong. Gråter igen, igen och igen.

Likes

Comments

Det är tisdag. Jag är 20 år nu och vilsen. Tiden har gått så fort. Kändes som igår när jag kröp upp i din varma famn. Det är mer än sex år sedan nu. Sex år sen du lämnade oss, sen du lämnade mig. Jag önskade att du skulle komma tillbaka, jag låtsades att du skulle det iallafall. Målade upp bilder i huvudet från den dagen. Dagen då du skulle återvända hem. Den dagen har inte kommit än.

När jag var ny i mina fjorton år. Egentligen exakt två dagar efter min fjortonde födelsedag fick du ditt sista anfall. Den dagen fick du frid, men inte jag. Jag vet att det var jag, jag vet det. Det var jag som orsakade anfallet. Det var jag som stressade upp dig. Det var jag som var på dåligt humör när allt du ville var att umgås. Förlåt mamma, förlåt. Snälla förlåt mig så jävla mycket.

Mamma du var allt för mig.

Likes

Comments