Det har gått fem månader sedan jag publicerade mitt första och hittills ändå inlägg. Det har varken funnits tid eller lust och tanken har varit att lägga ner det här projektet. Ska jag verkligen lägga ner mitt kreativa krut på en människa som redan tar upp så mycket av min tid? Borde jag inte fokusera på mig själv och på framtiden och inte på en energislukande skitstövel? Absolut! Det borde jag. Men å andra sidan tänker jag att om jag kan peppa en enda kvinna i liknande situation att känna att hon inte är ensam så är det värt det. Så jag fortsätter. Om än sporadiskt.

På dessa fem månader har det hänt mycket. I mitten av maj samlade jag kraft och satte ner foten. "Jag ska inte ha det så här. Det är bra nu och jag vill att du flyttar". Han reste sig upp åkte på en gång. Även fast jag förstod att jag hade en jävlig och stormig tid framför mig så sov jag så gott den natten. Äntligen.

Det är fortfarande långt ifrån bra. Men jag har gått vidare. Han bor inte här och jag slipper den dagliga kritiken, vreden, tystnaden, de sönderkastade sakerna, rädslan, förminskandet. Jag slipper hans hatiska blick och avsky. Jag slipper honom.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag har inte bloggat sedan 2008 så jag vet inte riktigt hur trenden säger att man ska inleda ett blogginlägg. Då minns jag att man var rätt ute om man slängde in en rubrik på franska. Men det var då så jag kör på det klassiska hej och välkomna istället.

Jag har dragit mig länge för att starta den här bloggen men jag känner att jag behöver göra det nu. Jag måste börja sätta ord på min situation och mina känslor. Jag utsätts för psykisk misshandel av den person jag lever med och har bestämt mig för att jag ska bort från det. Så långt bort från det som jag bara kan. Det är bra nu.


Då den här bloggen kommer att handla om ett, för mig och många andra, ett känsligt och fruktansvärt ämne så finns det endel saker jag vill att alla som läser ska vara införstådda i:

  • Jag har ingen utbildning i ämnet psykisk misshandel eller liknande och kommer att skriva helt utifrån egna erfarenheter och känslor. Behöver man hjälp eller vill veta mer så finns det människor som jobbar med detta dagligen. Tips! På 1177 finns all information. Var rädd om dig<3


  • Vill du lätta på trycket och skriva av dig så får du mer än gärna göra det i kommentarsfältet. Vill man inte att den publiceras så skriv det gärna i kommentaren. Jag kommer att läsa allt.

  • Jag kommer att vara anonym. Namn och platser som eventuellt kommer att nämnas är fingerade av respekt för mig själv och nära och kära. Jag skriver inte här för att hänga ut eller för att hämnas utan för min skull.

  • Kommentarer som jag anser kränkande och/eller ifrågasättande på ett negativt sätt kommer inte att publiceras eller lyftas upp här på bloggen.  Känns det jobbig hänvisar jag dig vidare. Förslagsvis Flashback.

  • Psykisk misshandel förekommer blanda alla möjliga former av relationer (man-kvinna, kvinna-man, mellan arbetskamrater och bland vänner osv) men jag kommer att uteslutande skriva om kvinnor som utsätts av män. 

  • Jag kommer att skriva när tillfälle ges och när orken finns. Pågrund av min situation så kan jag inte alltid och ibland måste jag tänka på annat. Jag kommer att skriva men det kommer att vara sporadiskt.


Trots att jag fortfarande lever med mer eller mindre daglig misshandel så kan jag prata om det på ett relativt avslappnat sätt. Jag tror det beror på att jag började prata om det med mina närmaste och att jag är påväg ut ur det. Jag har läst allt som går att läsa om ämnet då jag tror på att kunskap är makt (och att jag pga detta dragit på mig ett extremt kontrollbehov) Ju mer jag vet om det desto mer kontroll över situationen har jag. Så fungerar det för mig. För andra fungerar annat bättre. Jag har skrivit dagbok hela mitt liv och har även gjort det under hela vår relation så jag har sedan dagen jag började inse vad som faktiskt pågick kunnat gå tillbaka och hitta ett mönster i hans beteende. Ett mönster som till punkt och pricka stämmer in på de som använder sig av denna typ av terror.

Det här kommer inte vara en klassisk peppig vardagsblogg som ni kanske förstår, men jag tror att den behövs. Om inte annat för mig.

Välkomna!

Likes

Comments