Fäbodliv

7:e Augusti: Hemfärd idag. Jag vaknade tidigt och har inte sovit så bra. Igår kväll kom Staffan och Margot en sväng, jag fick ytterligare en present. En väska, necessär och en nackkudde – perfekt till hemresan. Jag har med mig mer hem än vad jag hade till fäboden så en extra väska var precis det jag behövde. Dessutom är ju en nackkudde toppen när man ska åka bil i 8 timmar. Efter att jag ätit frukost och gjort mig klar, var det dags för det sista att packas ner, jag var sedan iväg till djuren som fick frukost av mig idag. De brukar de inte få, men eftersom det var sista dagen med gänget fick de lite extra. Avskedet var jobbigt, precis som jag visste att det skulle bli. Nu är det gjort. Jag kommer att sakna dem.

När vi lämnade fäboden åkte vi till Ingegerd och hennes man som ville att vi skulle komma förbi. Då hade de också plockat ihop en presentpåse till mig. Men hur mycket mer kan jag få i gåvor? Jag är så överväldigad av känslor. Tack, tack och åter tack till alla er som gett mig gåvor, överöst mig med kärlek och beröm. Det värmer mitt hjärta. Av Ingegerd och hennes man fick jag två mössor, rökt ost (som är grymt god) och ett halsband – slöjd från Lappland, en samisk trolltrumma/ceremonitrumma. Superfin! Vi var även in i Ingegerd gårdsbutik en sväng och shoppade lite. För mig blev det en dricka och lite mer tvättmedel – organiskt och klimatneutralt.

Resan hem gick bra trots att det var segt och tog lång tid. Jag hade ont i rygg och rumpa efter allt sittande men katterna var fantastiska. De sov mest hela vägen och jamade inte alls mycket. Allt gick väldigt smidigt. Nu har jag precis kommit hem och ska landa i min säng. Tänk att få sova i sin egen säng igen. En riktig toalett, en ugn, en varm, het dusch och en mjuk säng är det jag kommer att njuta av som mest nu de kommande dagarna.

Jag vill tacka er alla som följt med mig på min resa. Det har varit roligt att få skriva och berätta om mina dagar för er. Vad jag ska göra nu återstår att se. Vad tycker ni? Ska jag fortsätta med bloggandet? Ska jag låta den här bloggen vara vilande tills jag ev. åker upp och jobbar i fäboden nästa sommar eller ska jag ta bort bloggen helt?Kommentera gärna vad ni tycker.

Nu är det dags för mig att säga God natt en sista gång till er. Nu är mitt fäbodäventyr över och det har varit en utav de bästa saker jag gjort i hela mitt liv.

Jag kommer om jag har möjlighet att lägga upp en video här för er på min kulning så att ni också kan få höra det, men jag väntar fortfarande på att få videon själv. Till dess – Ha det gott!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Fäbodliv

6:e Augusti: Sista dagen…

Idag har det varit avslutning på fäboden. Jag har, hör och häpna, kulat för ca 100 personer! Förstår ni det? Jag, som bara har gått en dag för att lära mig grunderna och sedan övat för mig själv i ensamheten och för korna på fäboden, idag stod upp inför 100 åskådare och kulade. Hua! Vilken läskig upplevelse, men fantastisk på alla sätt. Jag älskar att utmana mig själv. Det är bara att hoppa, det får bära eller brista. Denna gång tror jag att det bar. Nu är det svårt för mig att säga hur det lät, men när jag mötte några efter kulningen så hade de tårar i ögonen och sa att det var fantastiskt och att det gått rakt in i hjärtat. Jag hoppas att det är sant. Min mormor och morfar har blivit överrösta av beröm för mig och mina guidningar på fäboden av både besökare och av de som hållit i fäbodprojektet. Jag har också blivit tackad av så många människor. Jag är så glad och varm i hjärtat.

Roger höll ett jättefint tacktal till mig och efter talet fick jag en present ifrån honom – två glas med hjortron på och en mygga gjord i tenn (hantverk från Jokkmokk) för att jag inte skulle glömma bort Norrland. Men hur skulle jag kunna det? Även utan mygga och hjortronglas kan jag aldrig glömma denna fantastiska upplevelse och dessa underbara människor.

Dagen var inte enbart positiv, den innehöll en hel del avsked också. Både av människor och djur. Hönsen åkte hem idag. Jag frågade han som köpte hönsen om de inte kunde komma tillbaka nästa sommar – då fick jag detta till svar: ”Det beror på hur mycket pengar man får för att hyra ut dem”. Pff, varför ska allt alltid handla om pengar? Vill han ha äggen kan han väl få det, men det är väl kul att stödja projektet också, för att det ska kunna fortsätta? Men, men, det blir väl andra höns nästa år. Jag hoppas att korna och fåren kommer tillbaka, men förmodligen gör de inte det. Korna möjligtvis men inte fåren, de ska på slakt, vilket jag är så ledsen för. De är så underbara och vi har kommit varandra nära under denna månad. Jag blir lycklig av att se dem lyckliga. Hur kan man vilja döda ett djur? Det är något som jag aldrig har förstått. Liv är liv, oavsett om det är en människa eller ett djur. Det är kanske en utav anledningarna till att jag är vegetarian. ”Vi måsta ha mat”, säger många - ja, men det finns annan mat också, inte bara kött. Efter att ha levt med de underbara tre skulle jag aldrig sedan kunna sitta och äta upp dem. Usch! Jag hoppas att de överlever och att jag får se dem nästa år, jag har försökt med de medel jag har att förhindra att de ska hamna på någons tallrik. Som tur är åkte de inte hem idag utan jag fick behålla dem en natt till. De skulle egentligen åkt hem idag, men så blev det inte och tur det. Jag älskar deras sällskap och imorgon blir det jobbigt att lämna dem och korna. Det är lättare att ta avsked av människor för dem kan man prata med ändå och man vet att man förmodligen kommer att träffa dem igen. Dessutom kan man förklara situationer och varför saker blir som det blir, osv. För djuren kan man inte det. Man är bara borta en dag och kanske aldrig kommer tillbaka utan att de förstår varför. Det gör det hela tufft.

Efter att arbetsdagen var slut gick mormor och morfar och lagade mat medan jag började packa och städa ur vagnen. Det gick ganska lätt, jag hade inte spridit ut mig så mycket. Det äckliga är att behöva ställa in det som fanns i vagnen när jag fick den. Gammal mat… Soppor och sånt som gått ut 2014. Sånt borde jag väl kunna slänga ändå? Nä, in med det som var där så att allt är lika. Det är skönt för mig att inte behöva rensa kanske, men det är lite äckligt, eller hur?

Resten av kvällen har spenderats i lugn och jag har försökt vara med djuren och insupa sista kvällen i stillhet. Jag vet att så fort jag kommer hem till Gävle blir det full rulle, aldrig tyst, aldrig mörkt. Nu gäller det att ta tillvara på det sista.

Likes

Comments

Fäbodliv

5:e Augusti: Vad många besökare det varit här idag! Gårdsbutiken drar många besökare hit. Jag hade tre olika guidningsgrupper igång samtidigt men tillslut lyckades jag samla ihop dem och drog det sista utav guidningen inför allihopa. En fin applåd fick jag också. Det känns bra när man får veta att besökarna är nöjda. Staffan och några andra har också varit här idag och förberett inför morgondagen. Imorgon kommer det att serveras hamburgare och fika här. Doroteas spelmanslag kommer också vara här och spela musik. Jag tror att vi kommer att slå besöksrekord imorgon. Till och med idag har det varit 771 besökare här, är inte det fantastiskt på denna avsides plats? Nervös börjar jag bli inför morgondagens kulning också. Nervositet är bra. Att kliva ur sin komfortzon är bra. Det blir nog bra det här med. Då kan jag bocka av det på listan – att ”uppträda” inför en stor samling människor med kulning. Jag som har lärt mig det på riktigt under sommaren när jag haft möjlighet att öva. Phu!

Mormor och morfar kom hit vid fem och hade med sig rökt röding som vi åt till middag. Så gott det var! Jag älskar rökt fisk, det är så gott! Vet ni vad de mer hade med sig till mig? Jordgubbar!!! Äntligen, åh så gott!

Jag har visat dem runt fäboden och sen har jag övat lite kulning för dem. Jag och morfar tog en kort sväng ner till byn och fyllde på vatten samt hämtade lite mat till hönsen.

I morse när jag vaknade hade jag fått nackspärr. Ajaj. Jag har gjort lite kinesiologi på mig själv, men det är svårt att komma åt nacke, rygg osv. på sig själv. Det blev lite bättre men jag bad också mormor och morfar att köpa med sig kylgel till mig, så förhoppningsvis blir jag bättre till imorgon. Nu blir det vila som gäller. Kort inlägg två dagar i rad nu men ni får hålla er. Det kommer nog ett långt imorgon. Det är ju sista dagen för i år på fäboden då. Det känns både trist och sorgligt att behöva fara härifrån. Jag mår så bra här. Men även sommaren tar slut. Det blir svårt att hålla igång en fäbod under vintern. Vem vet, jag kanske kommer tillbaka nästa sommar.

Likes

Comments

Fäbodliv

4:e Augusti: Nu börjar det närma sig slutet för i år. Trist. Idag har det varit lugnt på vallen. Jag har till och med lyckats slumra till mellan besöken nere på långbänken vid fäboden. Det var så behagligt i solen och det enda ljudet som hördes var koskällan. Mer lugnande ställen och saker får man leta efter. Klart som sjutton att jag slumrade till. Inte gjorde det något heller eftersom jag är ensam på vallen. Skönt! Jag har också som jag nämnde igår tagit till vara på dagen så mycket jag har kunnat. Jag har vilat med korna i hagen, jag har myst med fåren och kacklat med hönsen. Dagen har varit härligt skön. På kvällen lagade jag lite mat och lade mig sen i sängen och bara var. Kollade lite på TV, läste lite, filosoferade… Under dagen har jag också försökt hitta några gamla vallvisor men det verkar dåligt med sådan information på internet. Jag har ett krav på mig till avslutningen här på söndag och det är att kula. Eftersom jag bara lärde mig olika lockrop, dvs. ”talkulning” under kursen jag gick förra året så har jag inte lärt mig några kulningsmelodier. Jag personligen gillar bättre när kulningen är uppbyggd med olika toner och ljud. Mer mystiskt och härligt än om man kular med ord tycker jag. Nu lyckades jag bara hitta en enda vallvisa som skulle kunna fungera, men den är ganska kort. Vad jag ska göra resten av minuten vet jag inte. Det får bli som det blir. Huvudsaken är att känslan förmedlas och att besökarna får höra hur kulning låter.

Imorgon blir det nog många besökare här eftersom Ingegerd har sin gårdsbutik öppen. På eftermiddagen kommer också mormor och morfar hit, fullt hus med andra ord. Nu ska jag fortsätta mysa av min sista ensamma dag här på vallen. God kväll!

Likes

Comments

Fäbodliv

3:e Augusti: Idag har jag också haft fullt upp med besökare. 708st har det varit här på fäboden nu. Helt otroligt med tanke på hur långt ut i skogen fäboden ligger. Verkligen roligt att konceptet fungerar och att de flesta är nöjda och glada över att man delar med sig och gör någonting av fäboden istället för att den bara ska stå. Ullis har följt med på några guidningar och knäppt lite bilder på mig när jag guidar besökare. En som arbetar på turistbyrån i Åsele var också här på besök idag och hade många idéer för att vidareutveckla fäboden och en vandringsled hit – gamla fäbodstigen. Kul. Ska projektet fortsätta är det bra med fler intressenter och sponsorer. Mitt på dagen blev det lugnt en sväng så jag och Ullis passade på att klättra upp på berget och njuta av utsikten samt besöka trollen. De gillade inte riktigt att jag tog med mig någon dit så de lät mig fastna i ett hål och lät mig halka och snubbla på massor av ställen på vägen ner. Typiskt! Jag har lovat dem att hålla deras hem hemligt. Det ska jag också göra. Efter lunchen åkte Ullis hem och jag blev ensam kvar på fäboden.

Precis när jag skulle till att guida en ny grupp öppnade sig himlen och världens störtskur föll ner över oss. Jag hade inte heller några regnkläder och strax innan hade jag varit och bytt mina gummistövlar mot mina lägre skor eftersom det var så varmt. Dumt gjort! I 20-30 min stod vi under det minimala taken som finns vid informationstavlan uppe vid parkeringen. När det började lugna ner sig tog vi sats och sprang ner till fäbodstugan och in under tak. Där höll jag sedan hela guidningen och efter det hade det lugnat ner sig ännu mer så att de kunde gå omkring och titta på alla byggnader.

En sak som jag är lite irriterad över är att Pluto har börjat bli lite våldsam på vissa besökare. Tidigare har han bara buffat på dem när han vill att de ska fortsätta kela nu har han börjat stångas. Jag tror att han är brunstig och att det är därför han gör så. Det kanske också är en stor anledning till att han nästan aldrig viker från Bländas sida. Besvärligt är det i alla fall. Kom ihåg att aldrig vända ryggen mot baggar. De stångar inte så länge man tittar på dem och klappa dem inte på huvudet för det kan sätta igång deras stångningsreflexer.

Efter arbetet på fäboden drog jag vidare till nästa jobb – Kinesiologibehandlingar. Två stycken har jag haft. Jag var väl klar efter åtta. Efter behandlingarna åkte jag vidare till Staffans dotter. Hon skulle visa mig grottan och låta mig träffa Svartalverna som finns här i Avasjö. Vi gick upp dit och hon hade med sig sin trumma. Jag klättrade såklart ner och utforskade hela grottan – man måste ju se och utforska om man har möjligheten. Det var en trång gång som jag var tvungen att åla mig igenom men efter ålningen kom jag in i en stor sal där jag nästan kunde stå helt upprätt. Det glittrade på väggarna av både vatten och kattguld. Det var verkligen fint. Efter att jag utforskat klart ålade jag mig upp tillbaka till Staffans dotter där hon väntade vid grottans öppning (där var också en stor sal). Där trummade hon och jag sjöng. Härlig stämning. Svartalverna som lever i underjorden blev glada över lite musik och sång. Efter att vi var klara tackade vi för oss och gick tillbaka ner till hennes bostad. Hon har en EMF -mätare som man mäter strålning med och jag var intresserad om jag strålade någonting. Det är nämligen så att jag tror att jag gör det. På mitt tidigare arbete hade vi inloggningskort till våra handdatorer – mitt kort fick jag byta ut fler än 10 gånger och de hittade aldrig något fel. Av de resterande 80 arbetarna var det några stycken som fick byta sitt kort 1-2 gånger på grund av att de hade blivit utloggade ur systemet. Men mitt kort var varken utloggat eller trasigt, det bara slutade fungera och inget fel gick att hitta. Jag fick till och med ett argt mejl från de som tillverkade korten att min chef måste ta sig ett allvarligt snack med mig för att ta reda på vad jag gjorde för att förstöra korten… Förutom inloggningskorten har jag även problem med trådlösa högtalare, tvn och radion. När jag passerar de olika apparaterna så försvinner mottagningen och det börjar brusa och fräsa. Jag måste ha dem på vissa platser där jag inte går förbi eller liknande för annars försvinner mottagningen. Fia håller ibland på att bli galen på mig när vi spelar musik på vår högtalare i köket och jag ska laga mat, då kommer och försvinner musiken om vartannat. Ja, något är det i alla fall för när hon passerar på exakt samma ställe händer det ingenting. Nåväl, vi gick i alla fall till hennes bostad och hon hämtade mätaren. Mycket riktigt så stålade jag upp på det gula. När hon kollade på sig själv var det bara klart lysande grönt hela tiden. På och kring mig hoppade mätaren fram och tillbaka mellan mörkgrönt, gult och ibland upp på det röda. Vad drar vi för slutsats om det? Är det någon som har mer kunskap än jag kring sådana saker så får du gärna yttra dig. Är det normalt att människor avger den typ av strålning?

Med den tanken så kryper jag till sängs. En lång dag har det varit och imorgon är den sista dagen som jag kommer att vara själv här. Den dagen ska jag njuta fullt ut. Jag ska ut och vila med korna i hagen, busa och leka med fåren, hänga med hönsen och sedan ta en lugn, seg kväll för mig själv. God natt!

Tyvärr glömdes kameran vid grottbesöket så dessa bilder har Staffans dotter tagit på mig med sin mobil.

Likes

Comments

Fäbodliv

2:a Augusti: Det blev ingen spel/filmkväll igår. Eller jo, lite. Det sprack faktiskt upp under kvällskvisten så efter middagen åkte jag och min finska vän och dotter ner till sjön och plaskade lite. Det var väldigt skönt nere vid vattnet men lite för kallt för att doppa hela kroppen, det blev fötter och vader istället. När vi kom tillbaka till stugan var det läggdags för barnet och sedan satt jag och min vän uppe och spelade kort och pratade till sent på kvällen. Nu har vi bestämt att jag ska åka och hälsa på dem i Finland i slutet av september.

Idag har dagen varit full. Besökare redan från klockan 10. Det brukar oftast vara lugnt fram till 11. Jag har också fått en gåva av en besökare idag. Han kom hit enkom för att ge mig egengjord hjortronsylt som han kokat igår och en kåsa från Åsele, som en minnesgåva härifrån. Hur snällt som helst! Jag hade tänkt köpa en kåsa och nu fick jag en. Perfekt. Hur kan alla vara så snälla här? Tack och åter tack för de fina gåvorna! Hjortronsylten ska jag njuta av till frukosten.

Vid tolv åkte mina finska vänner hem och bara tjugo minuter senare kom Ullis hit och hälsade på. Ullis och jag är båda Kinesiologer. Vi träffades på utbildningen i Stockholm. Roligt att så många vill komma till mig och hälsa på. Man mår bra av att vara med sina vänner. Ullis hade tagit med sig vegetarisk paj så att vi inte skulle behöv laga någon mat utan kunna umgås mer istället. Kanontanke och god paj! Efter min arbetsdag var slut åkte vi ner till badet och satte oss i godan ro och bara insöp lugnet som råder där nere. Vi var sedan och kollade på huset som jag tycker är så fint och pratade om potentialen som råder där. Vidare till Ingegerd för att fylla på vatten blev vi inbjudna på lite gofika. När vi kom in så hamnade vi på ”fäbodmötet” som de involverade hade, där diskuterades planer och idéer för avslutningen och inför nästa års ev. fäbodverksamhet. Förutom alla mötesdeltagare fanns där också Ingegerds nya familjemedlem – en 8 veckor gammal valp. Så söt! En annan sak jag fick reda på där på mötet var att Staffan fyller år idag. Men Staffan, varför har du inte sagt något? Stort grattis på födelsedagen!

Efter en fikapaus drog jag och Ullis vidare ut på nya äventyr. Vi tänkte vi skulle åka mot Ol Tomas (där Avasjös fäbodar låg från början innan lagaskifte 1893) men inte vet jag, vi åkte nog fel. Vi svängde av mot Ol Tomas men vidare längs vägen fanns inga fler anvisningar, trots fler korsningar. Vid ett ställe kände vi båda instinktivt att vi skulle vända, konstigt att samma känsla infinner sig samtidigt. Intuition…

Vi vände och åkte åt andra hållet i trevägskorsningen och kom då till en vändplats. Där så kände vi att – nä, vi verkar inte hitta var det är, vi skiter i det här.

Väl tillbaka på fäboden nattade vi djuren och gick sedan till vagnen och gottade oss med chips, choklad och cola. Mysig kväll!

Likes

Comments

Fäbodliv

1:a Augusti: Dagen började bra med strålade solsken, sen övergick solen i regn och tillslut åskväder. Mysigt med åska och regn tycker jag, men mina vänners dotter är rädd för det. Inte lika roligt för henne med detta väder. Det är inte lika roligt att jobba på fäboden heller. Det finns inget regnskydd eller så förutom inne i boningshuset, men där kan man inte vara hela tiden. Dessutom kommer det färre besökare och många blir dyngsura i skorna eftersom det är lite myrmark på vallen. Det blir fort blött. Djuren har det inte heller så roligt i detta väder, men de är faktiskt ute i hagen. De ligger mitt i spöregnet. Jag tycker att de borde gå in under trädet eller in i fähuset åtminstone men nejdå. Jag har haft några besökare här trots vädret. Fler idag än igår. Det var en liten pojke här på besök som sa en rolig sak. Vi pratade om dasset och att det är så litet att man måste backa in dit, och säkert hade de inte alltid toapapper heller. Hans svar på toapapperskommentaren var ” De var helbra på att bajsa” – De behövde alltså inte papper.

Det är tråkigt med regn när jag har vänner här. Jag vill gärna kunna hitta på lite roliga saker men man blir begränsad när det regnar. Ja, jag vet – det finns inte dåligt väder, bara dåliga kläder, men det är faktiskt trevligare att bada när det är sol och varmt än regnigt och kallt. Förhoppningsvis spricker det upp snart. Annars blir det kanske en film/spelkväll. En utav mina vänner börjar också bli sjuk och har nog lite feber, det gör ju också att alla aktiviteter inte är så bra att göra. Vila och kurera är det bästa för att bli frisk.

Det är roligt med ett barn på besök också. Jag gillar ju barn, de är så härliga, spontana och ärliga. Dessutom kan det vara bra med lite annorlunda rutiner – det vill säga, bättre rutiner. Man blir duktigare på att hålla tider för frukost, lunch och middag. Det krävs lite extra planering men jag tror att det fungerar ganska bra ändå. Jag känner inte att jag har så många idéer eller matinspiration, men vi är ju tre som gemensamt kan tänka och besluta om vad vi ska äta. Ikväll hade vi tänkt att grilla, men eftersom det regnar slopas nog den planen.

En utav hönorna – Vivianne har skrikit och burit sig annorlunda åt idag, det verkar som att hon boar för att värpa ägg. Spännande att se vad hon har för färg på sina ägg. Fåren blir mer och mer mättade på mänsklig närhet och kel och håller sig nu oftast en bit bort och mycket inne i hagen. Pluto och Blända hänger dygnet runt och Pontus och Kasper hänger ihop som vanligt. Latidel och Melody har också börjat gilla fåren. Det känns som om det råder harmoni emellan alla djuren. Korna är väldigt nyfikna på hönsen också, så när det låter extra från hönshuset brukar de gå dit och stå och titta på hönsen. Hönsen i sin tur är också väldigt mycket inne i kohagen nu för tiden. Häromdagen var de hela vägen ner till boningshuset. Tuppen, Julius, ställde sig i dörröppningen och kikade in på oss som befann oss där under en guidning. Kul att se att de börjar bli så pass vana och trygga att de vågar röra sig mer och längre ifrån sitt hus.

Nu väntar jag på att mina vänner ska komma hem från affären och så ska vi ta och laga lite mat. Hörs imorgon!

Ps. Nu börjar solen lysa..!

Dasset, där man är "helbra på att bajsa"

Vivianne

Likes

Comments

Fäbodliv

31:a Juli: Sista dagen i Juli, vår sommarmånad… Har det varit sommarväder hos er? Hos mig har det varit illa. Några fina och varma dagar har jag haft, men det har för det mesta varit kallt och regnigt. Jag hoppas att Augusti blir bättre.

Det har varit väldigt lite besökare idag och tråkigt väder. Jag och Fia har dock haft fullt upp. På morgonen var det fint väder så då hängde vi i kohagen med korna och Fia gjorde klart sin drömfångare. Jag behöver dock några pärlor till min så den får bli klar när jag kommer hem till Gävle. Vi har haft en liten ceremoni för Busan, som var fin men kort. Det var så grymt mycket mygg, jag blev helt uppäten. Jag hade inte tagit på mig någon kokosolja eller lavendel. Som tur är har jag nästan blivit immun mot myggbett. De försvinner på mig efter bara några minuter och kliar inte alls. Tidigare har jag varit lite allergisk mot dem och svällt upp, nu är det tvärtom. Skönt! Vi har också kollat på en film i det tråkiga vädret.

Matningen idag gick inte bra. Det är inte lätt att fylla på kraftfoder i hinken när tre får tränger sig in i boden och står ovanpå säckarna med mat… Pontus har nästan lyckats stånga hål i en påse. Som tur var, var vi två, tillsammans lyckades vi tillslut få ut dem därifrån. Det är inte lätt när jag är ensam ska jag säga. Tre envisa, starka fårskallar!

På eftermiddagen kom också mina vänner från Vasa hit. Vi gjorde lite middag och var ner på vallen och träffade djuren en sväng. Vi har mycket tid att ta ikapp – 3-4 år. Tur att de stannar till onsdag. Eftersom det blir lite trångt i vagnen så sover Fia nere i Avasjö hos Roger. Tänk att de lånar ut ett helt hus som hon får ha för sig själv en natt. Snälla grannar! När vi åkte ner till byn passade vi på att fylla på vatten och slänga i en tvätt. Tvätten får jag hämta upp imorgon när jag skjutsar Fia till bussen. Hon åker hem imorgon på morgonen, då får jag mina vänner från Vasa för mig själv. Jag hoppas att det blir bra väder imorgon så att vi kan hitta på något roligt. Åka och bada kanske eller åka iväg och se på Vitterhuset. Det blir ett kort inlägg idag. Kanske lika bra det. Nu ska jag umgås med mina vänner, och Fia, jag hoppas att du sover gott i huset i natt. Att du slipper spöken och annat. God natt!

Likes

Comments

Fäbodliv

30:e Juli: Idag har varit en ganska bra dag om man ser till allt som hänt. Jag har försökt sysselsätta mig för att distrahera tankarna och det har gått förvånansvärt bra. När jag gick för att släppa ut och mata hönsen fick jag se att ett träd i hagen hade vält och låg ovanpå vedbodtaket. Taket hade klarat tyngden och var fortfarande helt men jag fick ringa efter Staffan så att han kom hit och sågade ner trädet i mindre delar. Tur att inga djur eller hus kom till skada. Idag har jag varit här i 4 veckor. Bara 1 vecka kvar. Helt sjukt vad tiden går. Kommande vecka är full av besök från nära och kära. Det ser jag fram emot.

Det har inte varit så många besökare idag, men det har gjort så att jag och Fia har kunnat dona och pyssla lite. Vi har gjort egna drömfångare. De är inte riktigt klara, jag ska fästa fjädrar i min innan ni får se hur den ser ut. Vi har också varit till Ingegerds gårdsbutik och shoppat lite ost och annat gott. Dessutom blev vi bjudna på jordgubbar och grädde utav Ingegerd och hennes man. Jordgubbarna var från deras eget jordgubbsland. Hur gott som helst och jag blev glad över att få äta jordgubbar, jag älskar ju det men har inte hittat några att köpa under sommaren. För att spä på sommarkänslan ännu mer var jag och Fia ner till badet i Avasjö och tog årets första dopp. Så härligt! Dock är det ju skandal att det inte blivit tidigare. Jag skyller på den kalla sommaren. Vattnet har inte hunnit bli varmt förrän de sista dagarna när det varit fint väder. Men idag var det varmt och skönt i vattnet och jag kan säga att det verkligen var så som man föreställer sig svensk sommar (jag i alla fall). Sjön är omringad av skog och berg, solen lyste på en klarblå himmel och det var tyst och stilla. Vi var helt ensamma. Inga oljud från bilar eller annat. Bara helt lugnt och tyst. Det är så skönt att höra tystnaden om jag kan säga så. Det man hör är små ljud som man annars inte uppfattar, och de ljuden hör till själva tystnaden. Ibland blir det också helt knäpptyst. Efter badet så kikade vi på ett fint hus här i Avasjö. Det ligger så perfekt uppe på en kulle och med utsikt över täkterna (ängarna) och sjön. Tänk om jag kunde bo där. Drömläge.

Till sist åkte vi tillbaka till vallen och grillade osten vi köpt, drack vin och myste vid elden. Fåren var såklart med och så även korna. De var helt galna allihopa. Hoppade och skuttade och lekte med varandra. Jag försökte fånga lite på bild men det var ganska svårt för kameran att få en stillbild mitt i rörelserna eftersom det var mörkt. Men det var ett ljuvligt skådespel för oss att titta på. Jag blir glad över att se att djuren är glada. Efter en lång och tillsynes härlig dag så går vi nu till sängs. God natt!

Likes

Comments

Fäbodliv

29:e Juli: Sätt gärna igång videon nertill innan du läser.

En sorgens dag. Idag lämnade Busan jordelivet. Jag har fruktat för denna dag hela mitt liv. Jag har sedan jag var liten önskat att jag skulle dö före Busan så att jag slapp möta den här dagen. Jag förstår att många av er inte har känt eller trott att det var möjligt att känna så starkt band med ett djur. Men så är det. Hon var mycket mer än så. Som jag tidigare nämnt har jag inte umgåtts med så många vänner under min uppväxt utan jag har varit mycket själv – men jag har inte varit ensam - Busan har varit där. Varje dag när jag kom hem från skolan mötte hon mig genom att hoppa upp på två ben och glatt hälsa mig välkommen hem. Hon brukade hänga över ena axeln och kramas och efter en stund klättra upp på min rygg så att jag fick böja mig. Och så gick vi den sista biten fram till dörren, hon och jag, jag med böjd rygg och hon sittandes eller liggandes på min rygg. Vi hade våra rutiner och gick ofta på promenader. Ibland korta, ibland långa. Vi gick våra egna vägar hon och jag. Vi var ute i skogen och upptäckte nya platser tillsammans, ibland så följde vi bäckens alla kurvor. Busan fångade faktiskt en fisk en gång. Hon satt stilla på stenarna vid bäckens kant och plask, så hade hon stoppat ner tassen i vattnet och slängde upp en silvrig fisk på land. Hon var speciell min Busan. Ingenting har gjort mig mer ledsen än när det var dags för mig att flytta hemifrån och jag inte fick ta henne med mig. Det grämer mig än idag att jag inte var mer envis. Det gjorde så ont i mig att vara utan henne. Den smärtan är som störst idag. Jag vet att hon fortfarande existerar men i en annan form. Döden är inte slutet, det är bara en bro över till något nytt. Vi kommer att mötas igen. Jag och Busan. Busan och jag.

Innan jag fick reda på de hemska nyheterna var dagen ganska bra. Regn och sol om vartannat, många besökare och det kändes skönt att inte vara ensam. Jag är glad att Fia är här. Jag vill passa på att be om ursäkt till de tre besökarna som inte fick möta mig. Det var precis då jag fick reda på de dåliga nyheterna. Fia tog ansvaret och gick och tog hand om er istället och berättade allt hon visste. Tack för det.

Förutom det har jag idag kulat för första gången inför gäster. Nervöst men det kändes okej. Det är en enorm frihet att få kula ut sina känslor. Det är sån kraft i kulningen, en kraft som ibland behövs extra mycket. Tankarna för resten av dagen har jag försökt skingra med korsord, kortspel och TV. När jag och Fia satt i våra sängar och löste korsord hörde jag musik som spelades. Jag frågade Fia om hon också hörde det och det gjorde hon. Det var låten som finns i videon som du (förhoppningsvis) lyssnar på. Varken radio eller TV var igång. Det enda som hördes förutom musiken var smattret från regnet utanför. Jag tror att jag fick en tröstsång utav trollen och Vittra, kanske av andra väsen och andar också. Men det som är spännande är att jag flera gånger både sjungit och kulat denna visa här på vallen.

Detta inlägg är inte så roligt. Men det kan inte alltid vara det heller. De flesta av mina dagar är bra och glada men sen kommer de andra dagarna också. Tur att de inte är så många. I år har det dock varit ett dödens och olyckans år. Jag tror att det oftast blir så – allt kommer samtidigt. På bara två månader har jag förlorat en vän, blott 24-år gammal och min älskade katt. Dessutom var min sambo med i en trafikolycka och pendlade till en början mellan liv och död. Jag hoppas att eländet har nått sin topp och nu kan krypa tillbaka in i sin låda. Nu vill jag ha lycka och glädje, kärlek och skratt.

Min älskade Busan. Min livskamrat och bästa vän.

Likes

Comments