Jag har tusen tankar i mitt huvud hela tiden, faktum är att under tiden jag skriver detta planerar jag redan nästa steg i mitt huvud, huruvida jag ska lägga upp det här på Facebook eller inte, ska jag skriva i stycken eller ej. Detta gör att när du pratar med mig så försvinner jag oftast i andra tankar efter någon minut, jag tänker på andra saker under tiden du pratar med mig, jag lägger märke till detaljer och försvinner helt från samtalsämnet. Detta gör jag omedvetet och när jag sedan kommer på mig själv att göra detta ägnar jag all min tid åt att istället försöka tänka ut vad det var du sa egentligen och därmed missar jag då istället resten av det du säger. Ibland kan folk bli irriterade på mig för att jag glömt vad dom har sagt, jag vill bara säga att jag gör det inte för att vara elak på något sätt, det är en del av min diagnos. Dessa konstanta tankar gör även att jag har svårt att somna, eller har haft, jag har nu kommit på en metod för att kunna somna. Jag dagdrömmer, vad jag dagdrömmer om tänker jag inte dela med mig av men det hjälper mig att somna.

För mycket intryck omkring mig får mig att drabbas av panik, jag stannar av, min hjärna slutar fungera och om ni bara visste hur den stressen inom mig känns så kanske ni skulle förstått mig. Jag känner stressen fysiskt, varenda muskel i min kropp spänner sig och jag får myrkrypningar i hela kroppen. I dessa stunder vill jag bara sätta mig i ett helt svart rum i total tystnad och bara stänga allt ute men tyvärr går det inte. Denna stress ställer till det enormt för mig i vardagen, jag är inte lat, jag är stressad konstant och under mina "lata dagar" har jag stängt av, jag orkar inte, jag behöver slappna av. Och självklart så kan ni inte se eller höra min konstanta stress så ni har ju ingen aning om hur aktiv jag är egentligen utan ni ser bara lathet. När jag sedan fått stänga av börjar jag igen, jag är fysiskt aktiv i några dagar tills jag inte orkar vara aktiv längre. Jag drabbas även av ordentlig ångest för att jag inte klarar av saker som andra människor gör, jag kommer inte i tid, jag håller inte vad jag lovar för att jag inte hört dig eller för att jag glömt bort och jag är fysiskt lat mellanåt. Och ni säger oftast "Jo du kan! Varför skulle du inte kunna? Det är bara kämpa, du är stark!", jättesnällt men jag KAN inte. Jag vill att ni lyssnar på mig, jag KAN inte! På riktigt, det GÅR inte, jag tror inte att ni förstår hur lite det går.

Jag är väldigt impulsiv och går verkligen 100% in i nya projekt, på gott och ont. Detta är faktiskt en av mina bästa egenskaper men jag tröttnar också väldigt fort för jag ger för mycket så jag inte klarar av att ge mer. Jag är också väldigt svartvit, är det något jag är intresserad av och som jag fått välja själv så... nu tog det stopp, i skrivande stund stängde jag av, jag tappade fokus. Jag gick all in, impulsivt, jag bestämde mig för att börja skriva på några sekunder, klarade av 5 minuter sen tappade jag fokus. Jag tar en paus...

Ja, som ni ser så gjorde sig min ADHD synlig här. Så funkar jag, jag brukar egentligen inte avsluta projekt för det säger stopp men har jag gett mig fasiken på det så kan jag, du kan dock aldrig säga åt mig att göra något för är jag inte intresserad eller är motiverad nog kommer jag förmodligen inte göra det.

Jag har ibland svårt att se detaljer, säger du åt mig att hämta en sak kan jag stå och titta rakt på föremålet och ändå inte se det. Detta blir jag så arg på mig själv för ibland, snälla klandra mig inte. Jag SER inte saken, det handlar inte heller om lathet. Men jag har också lätt att lägga märke till detaljer, exempelvis så känner jag små saker i min kropp som en annan inte hade lagt märke till eller så vet jag exakt var ett föremål är för att min hjärna snappat upp det.

Självklart ger min ADHD mig mycket bra saker också som kreativitet t.ex. jag är väldigt duktig på att starta saker, börja små projekt och göra det sjukt bra. Jag är väldigt engagerad när jag gör saker eller pratar om saker jag är intresserad av. Jag är inte rädd för nya utmaningar om dom intresserar mig. Jag kan väldigt mycket om de saker som intresserar mig och jag blir duktig på saker snabbt på grund av att jag lägger all min hjärnkapacitet på det.

Jag ser dock inte min ADHD som en superkraft, verkligen inte! Jag blir faktiskt arg på såna som säger så för automatiskt ger du mig pressen att känna så och agera utefter det. Automatiskt så ger du andra människor runt omkring mig rätten att anta att jag ska fixa allt, vara energisk, göra tusen saker samtidigt och klara av stressen. För så är ju ADHD, nej! För mig är det en omöjlighet.

Och en sak till, kränk mig inte genom att säga saker som "Jag har nog också lite ADHD!" för att du är lite mer aktiv än en annan, det handlar inte endast om hyperaktivitet. Och kränk mig inte genom att säga "De flesta människor har ADHD!" för nej, det har ni inte! Ni har ingen jävla aning om vad jag tampas med varje dag, ingen som helst aning. Det ni gör indirekt är att förminska min kamp jag tampas med.

Jag vill inte leva utan min ADHD men jag vill kunna klara av vardagen och sluta kallas lat för det är jag inte, långt ifrån. När ni har levt 1 dag i min hjärna har ni rätt att kalla mig lat.

Tro inte att du vet eller anta saker för du har ingen jävla aning. Tyvärr!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments