Igår kom min älskade Rosanna, min bästa vän och gudmor till mina barn. VI drack kaffe, snackade skit och gick ut i lekparken med barnen. Jag och Junior gick en liten promenad och hittade även en skalbagge bl.a. Sen köpte vi glass och gick hem.

Nu har jag precis lämnat barnen på förskolan, Grim är hemma med feber men det är ändå påsklov för honom så det är inte hela världen. De minsta kändes lite hängiga imorse men hade ingen feber så vi får se hur det artar sig under dagen. Känner att jag inte riktigt kan vabba min andra vecka på ett nytt jobb liksom men i värsta fall kanske jag blir tvungen. Idag kunde lyckligtvis min svärmor hjälpa till med Grim, känns inte okej att lämna honom själv trots att han är så stor. Har hört att jag är hönsig men han är ändå bara 9 år i några månader till, min bebis!

Så taggad inför det nya jobbet by the way! Jag kan inte fatta att jag blir fast direkt! Fy fan vad skönt alltså! äntligen fast igen! Denna vecka någonting kommer min framtida chef ringa och berätta hur de hade tänkt med startdatum, hoppas på så tidigt som möjligt i augusti men ändå att jag hinner få lite semester.

Nej nu ska jag sitta och frysa vidare här väntandes på bussen. Helvete! har alldeles för lite kläder på mig idag!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Okej, jag ska börja med att säga att jag faktiskt älskar min svärmor, hon är fantastisk, världens bästa farmor, så omtänksam och hjälper oss enormt mycket. En riktigt fin människa!

MEN! Hennes råd är typ väldigt ofta något man inte ska lyssna på. Hon har i princip sagt att jag kan vara olycklig så länge familjen mår bra och vi har pengar i fickan.

Jag sökte ett annat jobb innan jag sökte detta jag jobbar på nu, var på intervju men det har dröjt så med att få svar därifrån. Igår fick jag mail om att de vill anställa mig. Problemet nu är ju att jag jobbar på ett annat ställe jag trivs väldigt bra på men jag vikarierar ju för en person som eventuellt kommer tillbaka i juni. När jag pratat med chefen så säger hen att det alltid finns möjlighet till jobb inom Wåga & Wilja, i princip så kan dom anställa mig om jag är duktig men dom har ju många olika förskolor i Järfälla, några en bit ifrån. Vet inte alls hur jag ska göra! Ska jag riskera att jobba kvar och eventuellt behöva gå i juni eller ska jag riskera att inte trivas på det nya men ha ett mer stabilt jobb.

UPDATE: Jag kommer tacka ja till jobbet! Pratade med chefen, jag kommer bli fast från start. Och sen så kommer det bli sjukt kul att starta upp en förskola, jag kommer kunna ha inflytande på riktigt istället för att komma till ett ställe och bara lyda typ order på vad dom gör. Dom kommer behöva folk i augusti så jag hinner ju gå klart mitt vik dessutom och få lite "semester". Nej det känns sjukt kul faktiskt och ÄNTLIGEN fast igen! Vi kommer kunna börja titta på större lägenhet eller eventuellt radhus dessutom. Fy fan vad nice!

Likes

Comments

Okej, saker och ting händer väldigt fort. Jag var på en intervju förra tisdagen, fick jobbet och började idag. Det bästa av allt är att detta jobbet verkligen var som typ sänt från ovan. Jag hittade annonsen på Arbetsförmedlingen och sökte, det enda negativa var att det låg en liten extra bit ifrån mig men jag tänkte att jag får ta det. Samtidigt så pratar R med en bekant till sig och undrar vad hen jobbar med nuförtiden, då visar det sig att hen jobbar inom samma enhet som har 4 förskolor runt om i Järfälla och hon rekommenderade mig till chefen. Chefen som förövrigt var typ världens trevligaste människa ringde upp mig och lät väldigt positiv så jag gick på intervju. Då visar det sig att dom flyttat över en person från en förskola de har här i Jakobsberg till den andra förskolan och att dom nu behöver rekrytera en till förskolan som ligger 7 minuter med buss från mig. Dessutom så är det en 1-årsavdelning så jag får gosa med bebisar hela dagarna, hur jävla mysigt som helst! Jag har dessutom världens bästa schema och jobbar 80% precis som jag vill!

Idag var då första arbetsdagen och herregud vilken skillnad mot mitt fd jobb där de avslutade provanställningen. Jag blev trevligt bemött, kände mig välkomnad och fick en ordentlig introduktion. Dom gör liksom allt rätt! Det är en helt annorlunda stämning, allt är bara så sjukt mycket bättre. Saknar barnen på fd jobbet of course men livet går vidare och jag har gångavstånd om jag vill hälsa på.

Sen har ju Junior börjat på förskolan idag! 😀😀😀 R tar inskolningen med honom och det hade gått jättebra idag, dom tror att vi kan lämna som vanligt på torsdag redan.

Ville bara skriva lite goda nyheter också, nu ska jag sova.

Likes

Comments

Storstädning har varit på schemat idag. Så himla skönt! Fick hjälp av bästa svärmor, hon är så himla gullig men samtidigt jäkligt jobbig ibland. 😂 Samtidigt har jag förberett maten, spagettilasagne så det är bara att skjutsa in den i ugnen. Sängen är dessutom renbäddad och snart har vi alldeles rena barn som ska få krypa in.

Så här min första arbetslösa dag till ära har jag varit nere på Arbetsförmedlingen och skrivit in mig, kändes illa nog väldigt pinsamt. Jag var väl den enda "normala" där som faktiskt KAN få jobb men jag är ju illa tvungen. När Junior är inskolad så får jag fan ta och hitta ett fucking jobb. Jag söker ju självklart redan nu men det verkar vara svårt just nu. Vet inte vad jag gör för fel, tycker att jag har klockrent personligt brev och CV men jag får väl ta och "reconsider" snart om jag inte blir kallad på intervju. Jag var ju visserligen på två intervjuer nyligen, ena var inte intressant för fem öre och det sa jag redan där. Andra behöver inte personal innan augusti, kändes som att jag gjorde bra ifrån mig men jag har inte fått svar än så jag vet inte. Äh! Nu ska jag släppa det men det känns fruktansvärt förnedrande att vara arbetslös. Från att vara fast anställd sedan 6 år till att bli arbetslös bara på 3 månader. WTF liksom! Kändes fel från början och borde ha följt min magkänsla. Dessutom så hade jag redan bestämt mig för att tacka nej men blev pressad av min svärmor och min sambo att ta det, kan inte skylla på dom endast. När jag tänker på det i efterhand hade det varit MYCKET smartare att vara kvar på mitt fd jobb tills vi köpt större lägenhet och sen efter det söka mig bort. Nu finns det ingen chans till att flytta. Jaja, förhoppningsvis får jag lite vikariejobb snart i alla fall.

Nu ska jag sluta tjattra om icke-intressanta ting och skjutsa in spagettilasagnen i ugnen.

Likes

Comments

Det är med en klump i halsen och tårarna inte långt ifrån som jag lämnar jobbet min sista dag. Från och med imorgon är jag då arbetslös men det är inte därför jag är ledsen. Jag är ledsen för att jag kommer sakna 2 barn något så otroligt. En av dessa barn vet jag att jag kommer få träffa igen och det andra barnet får jag tyvärr glömma. Det känns som att bli dumpad typ. Jag vet inte varför jag känner så starkt för henne men det gör jag verkligen, otroligt starkt. Hon är så fin! ❤ Hon påminner så mycket om Dexter. Hennes kroppsspråk, hennes minspel, entusiasmen, karisman. Jag hoppas att Dexters "stumhet" växer bort och beror på blyghet.

Den andra lilla tjejen har varit så ledsen. Hon har i princip bett mig att inte gå. Henne behöver jag inte glömma bort för jag är helt säker på att hon kommer höra av sig. Jag fick presenter av henne, jättefina pärlplattor hon gjort till mig. Hon fick en teckning, ett kompisarmband och så skrev jag ett brev där jag lämnade mitt telefonnummer och mailadress. Det skrev jag dock om igår.

Nu får vi se om jag klarar mig till kvällen då alla sover innan jag bryter ihop. Om jag bara inte hade börjat på den andra avdelningen och träffat henne. Då hade jag kunnat lämna utan att känna denna förbannade ångest.

Denna tiden ska jag njuta av mina barn till fullo innan jag hittar ett nytt jobb. Det är fan inte fy och skam!

Likes

Comments

Känns som att jag behöver skriva här ibland. Hur tragiskt det än låter så har jag så mycket att säga men få lyssnar och här känns det som att jag åtminstone kan få ur det och sen kan jag låtsas att folk lyssnar... typ! 😂

Jag började på nytt jobb i januari, efter att ha varit mammaledig i 3 år. Hade jobbat på mitt förra jobb i 6 år så det var verkligen skitjobbigt för mig. På detta fick jag inte en ordentlig introduktion och folk typ pratade inte med mig trots att jag försökte i början. Jag la av att försöka till slut och blev helt slutkörd och blev sjukskriven 50%. Höll ändå på att söka nya jobb så jag var inte så orolig för detta jobbet. För en månad sen kom min chef och sa att dom avslutar min provanställning. Det var egentligen väntat men jag hade velat vara den som sa Bye Bye. Den senaste månaden har jag verkligen börjat trivas, speciellt nu när jag bytt avdelning och jag ville verkligen behålla jobbet. Försökte ringa min närmaste chef förra måndagen, hon svarade ej som vanligt så jag pratade in på hennes telefonsvarare. När hon inte hade hört av sig dagen efter så skickade jag ett mail till henne. Har fortfarande inte fått svar. Men hon sket nog i mig för hon slutade i fredags. Försökte då få kontakt med min högsta chef i torsdags istället och ringde men när han inte var där så skickade jag ett mail, när jag inte hade fått svar så skickade jag ett mail igår om att jag behövde prata med honom. Fick svar idag att vi kan prata på fredag, jag jobbar liksom min sista dag imorgon och han har ingen jävla aning.

Nej allt är bara pinsamt skött! Som jag sa fick jag ingen som helst introduktion, typ ingen ville prata med mig i början, jag har dessutom vid 2 tillfällen de senaste månaderna försökt få kontakt med min chef varpå hon klickat bort mitt samtal och ej ringt upp efteråt. har fått jaga mina chefer som en jävla hyena! Men personalen på den andra avdelningen är fantastisk och för att inte tala om barnen. Kommer sakna dom så mycket! Speciellt en liten tjej har jag fått en så fin kontakt med, hennes mamma kom fram i början och sa att hon är så glad för att jag börjat. Dom gav mig även cred på deras dotters utveckligssamtal. Sånt blir man så glad för! Idag när jag berättade att jag slutar så blev hon så himla ledsen, gjorde ont i hjärtat! Jag har nu ritat en teckning till henne, knutit ett kompisarmband till henne och mig och skrivit ett brev där jag lämnat mitt telefonnummer och mail faktiskt. Dom bor ju nära och jag tänker att om det är okej för hennes föräldrar så kan vi ju träffas ändå, typ att mina barn kommer med till en lekpark eller så. jag har haft kontakt med barn jobb på mitt fd jobb också. Jag vet inte vad jobbet säger om det men man får ett sånt band till vissa barn. Det är egentligen det bästa med jobbet.

Jag kommer även sakna ett annat barn så otroligt mycket. Hen pratar ej, hen har någon slags diagnos och är typ världens finaste! Vi spelade ett spel och hen förklarade reglerna för mig med ord! Förstår ni känslan när ett barn inte pratar något och så pratar hen med en. Alltså en helt fantastisk känsla. Men jag vet inte om hen knytit ett band till mig utan det kanske bara är jag, hen påminner mig så mycket om Dexter av någon anledning. Har ritat en teckning till hen, på en kanin, hen gillar kaniner. Vill ha kontakt med hen också men jag tror som sagt inte att hen knytit ett så stort band till mig och det kan bara bli jobbigt och konstigt för hen men jag VILL VILL VILL! Önskar att jag kunde få jobba med hen längre men tyvärr är saker och ting som det är.

Så från och med imorgon blir jag arbetslös då! Från att ha haft ett fast jobb till fucking arbetslös! Har dock jobb på G och är inte särskilt orolig. Kommer jobba på en vikariepool så länge och eventuellt plugga lite. Det positiva är att jag kommer kunna ta Juniors inskolning på förskolan. Han börjar 3 april! 😀 Det bästa är att han kommer få gå på Dexters avdelning tillsammans med brorsan. Sen känner han ju all personal redan då han träffat dom i princip dagligen när vi lämnat Dexter.

Nej nu ska jag sluta skriva. Var bara tvungen att få ur mig detta.

Likes

Comments

Hektisk dag idag! I alla fall för en mammaledig förortsmamma som bara typ städar och sminkar mig hela dagarna.

Grim hade läkartid klockan kvart över åtta, upp tidigt och iväg med alla ungarna. Grim flagnar ju under fötterna och har sprickor, har trott att det varit fotsvamp men enligt läkaren beror det tydligen på dåliga skor. Har tjatat på honom varenda dag att inte släpa fötterna när han går. Idiot man är alltså! Idag berättade han att skon inte följer med när han lyfter på foten, dom är alltså för stora! Skäms över att jag inte reagerat i och med att han släpat med fötterna men samtidigt så har jag sagt till honom att han MÅSTE säga till om sånt. Och eftersom att vi är nästintill nollade på kontot fick jag ringa mamma med svansen mellan benen.

Gick ner på centrum efter att vi lekt en stund i en lekpark och kikade lite, hittade ett par grymma på rea! Perfa! Gick dock hem och träffade mamma nere på centrum senare, vi köpte skor, åt lite glass och gick sedan hem och lagade mat.

Men nu kommer vi till den verkliga händelsen! Så jävla arg är jag alltså! Min mamma är hjärtsjuk och har färdtjänst. Efter en halvtimma efter att hon gått härifrån och skulle ta färdtjänsttaxi så ringer hon upp helt förstörd! Då har taxichaufförsjäveln kastat ut henne ur taxin, han har alltså fysiskt puttat ut henne ur taxin när han åkt 100 meter. Varför? Jo, för att hon klagade över att han var 30 minuter försenad! Spelar ingen jävla roll om hur otrevlig hon var! Man puttar då fan inte ut en färdtjänstkund!!! Eller någon människa för den delen! Hennes kasse var kvar i bilden när hon ringde mig. Jag sprang ner med adrenalinet på topp! Väl ute så ser jag fucking jävla taxin där! Jag går lugnt och bestämt fram till bilen i strumpor och ber honom öppna dörren, han kommer ut gormandes och jag säger åt honom att jag vill ha mammas kassar, han säger att jag kan ta dom men jag vägrar gå nära honom eller sträcka mig efter saker i hans bil, jag är inte dum liksom, säger "Nej, du ger mig dom!" fortfarande lugn, jag har ADHD och jag var adrenalinstinn deluxe så detta är typ sjukt stort. Han ger mig kassarna, jag går och tittar på hans registreringsskylt utan att säga något och memoriserar numret, han börjar skrika men jag bara går utan att säga ett ord. Alltså ni kanske inte förstår men den reaktionen från mig är typ stort, ville inte sjunka till idiotens nivå och han är nu anmäld!

Stackars mamma! 😢 Hon var jätterädd och skärrad när hon kom hit. När nästa taxi kom så gick Mr.R ner med henne och sa åt den nya taxichaffören att ta hand om henne då hon är chockad och rädd. Nu är hon hemma och lugn men usch och fy vad ledsen jag blir!

Likes

Comments

Hepp! Fick inte åka hem ändå! 😅 På grund av att jag äter 2 mediciner för mitt psyke då. Aldrig hört på maken men jaja... det är väl bra det! Finns ju risk för förlossningsdepression, aldrig haft det själv men det är väl större risk för sånt när man redan haft depressioner innan liksom. Nu är jag hellugn och mår hur bra som helst så det är inget sånt. Men som sagt... det är bra att dom håller koll!

Kan inte hjälpa att tänka om dom på något sätt oroar sig på grund av något jag sagt. Är säkert helt ute och cyklar nu men när vi kom hit inatt så hade vi en jätteotrevlig sköterska. Jag frågade om dom hade en sån där BB-vagn man kör runt bebisarna i, inte på grund av att jag ville lägga ifrån mig honom där och då men för att det alltid brukar finnas och det är smidigt att gå med en sån när man hämtar frukost bl.a. Hon svarade väldigt kort att dom rekommenderar hud mot hud men att hon kan försöka leta upp en sån. Alltså, det kanske var rätt plumpt att fråga efter en sån det första man gör men jag tänker väl inte alltid. Det hade ju liksom inget med det att göra, herregud, jag har fan samsovit med Dexter från start. Sen har jag legat hud mot hud här hela dagen och ammat liksom och så fick jag höra, "det verkar som om du tycker om att ha honom liggandes där i men bebisar kan inte reglera värmen när dom ligger utan kläder så...". Men herregud! Jag har legat hud mot hud med en filt över hela dagen men när jag sedan lindar in honom i filten för att snabbt hämta frukost så gör man fel då? Och nej jag gillar inte att ha honom liggandes i den, jag gillar ha honom liggandes på mig men jag sätter inte på honom kläder för att hämta kaffe som tar 2 minuter, då kan jag lika gärna linda in honom och sen fortsätta hud mot hud:andet när vi kommer in i rummet igen. Jag tänker lite att det kanske blivit ett missförstånd och sedan läste dom min journal och såg att jag åt mediciner för ditten och datten och blir oroliga.

Jaja, hur det än är så mår vi bra, inga tecken på några depressioner och jag ger mitt barn så mycket närhet jag ger. Men dom får väl se!

Som sagt, överanalyserar säkert... 😜

Nu ska jag nog ta mig en snabb tupplur, håller på att somna på plats.

Likes

Comments

Nyss hemkommen från svärmor där vi firade Mr.R's bror som har fyllt år. Har ätit älgstek i mängder! Vi äter normalt inte annat än fisk och skaldjur ur djurriket så jag sitter på toa här och är även beredd på att förlossningen kommer dra igång här snart! 😅 Nej då! Hade det varit så enkelt så....

Astrevligt har vi haft det! Det brukar alltid vara lite tjafs under ytan men inte idag minsann. Tycker själv att sånt är så otroligt onödigt så jag håller mig undan dock. Jag gillar alla där.

Fy fan! Nu ska jag bara ta det lugnt här, är inte på topp idag!

Likes

Comments

Hämtade ungarna tidigt idag och passade på att gå ut i lekparken med dom när inte den ack så stressade Mr.R var med. Han var och hämtade sin lastbil på verkstaden och handlade även lite fredagsmys.

Dexter fick "gung gung" som han älskar att göra och Grim fick bygga lite pyramider i sandlådan. Sen gick vi hem och åt lite mellis och nu sitter jag här och väntar på maten Mr.R lagar. Linssoppa alà Herr H! Mums! Vilken lyx hörrni! Recept och bild kommer väl eventuellt upp senare.

Likes

Comments