"Du borde färga håret så här!"
"Du borde sminka dig mindre!"
"Om du går ner lite i vikt så blir du ju jättefin!"
"Du borde sminka och fixa håret varje dag för dig själv!"
"Du borde inte tänka så mycketditt utseende, du har ju 3 barn!"
"Du borde färga håret mörkt igen!"
"Du borde färga håret rött!"
"Du borde inte göra något mer med håret!"
"Du borde använda mindre klet i ansiktet!"
"Du borde göra bröstförstoring så att dom balanserar rumpan lite!"
"Du behöver ju inte sminka dig!"
"Du är finast när du är smal men kurvig!"
"Du är finast osminkad!"
"Du är finast i ljusare hår, ser inte så jävla bitchig ut!"
"Sluta med brun utan sol, du kommer se ut som Donald Trump!"
"Och så smörjer du in dig i brun utan sol så du ser lite så där fräsch ut!"

Jag orkar inte ens fortsätta, listan skulle kunna göras längre, men detta är liksom alla de åsikter en vanlig, tjock 3-barnsmamma med intresse för makeup men som sällan hinner får höra. Hade en vanlig småfet 3-barnspappa fått höra lika många åsikter om hur han "borde" se ut? Skulle inte tro det!

Jag är liksom inte en smink och hårdocka ni kan leka med och ändra på. Jag är en människa, inte ett objekt, jag väljer hur jag ska se ut, hur jag vill klä mig, vilken färg och frisyr jag vill ha i mitt hår och min storlek på min kropp. Du har ingen rätt att kommentera MIN kropp och tala om för mig hur den "borde" se ut. Ingen jävla rätt att alls! Jag vet inte om vi är fler kvinnor som upplever detta men jag tror att det är högst troligt och av någon anledning tycks det vara accepterat för "dom menar ju väl" och det gör dom nog mestadels men det blir inte bra. Jag är så jävla trött på det! Jag är så allmänt jävla trött på att kvinnor hela tiden blir kritiserade för sina utseenden även fast man väljer att plastikoperera sig eller köra helt naturligt. Och just vid plastikoperationer är det fritt fram att shame:a och trycka ned enligt många. Det skämtas hejvilt om "ankläppar" eller "babianrövar" och det ifrågasätts konstant om varför kvinnor väljer att exempelvis använda botox. Det är även fritt fram att shame:a kvinnor som väljer att sminka sig lite mer än vad normen säger. Det är även fritt fram att shame:a "för smala tjejer" eller kvinnor med stora bakdelar. Det är förjävligt! Vi är alla vackra! Och ingen ska bli nedtryckt eller skämtad om oavsett vad hen väljer att göra med sin kropp! Jag tycker att det är dags att vi kvinnor gör skillnad. Sen är det självklart männen som även måste ändra sig men jag har tappat hoppet om dom och det enda vi kan ändra på är oss själva. Stå rakryggade tillsammans medan idioterna (inte alla män) skämmer ut sig själva.

Puss på er girls, ni är bäst, ni är så jävla starka. Tro på er själva! ❤

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Igår kom min älskade Rosanna, min bästa vän och gudmor till mina barn. VI drack kaffe, snackade skit och gick ut i lekparken med barnen. Jag och Junior gick en liten promenad och hittade även en skalbagge bl.a. Sen köpte vi glass och gick hem.

Nu har jag precis lämnat barnen på förskolan, Grim är hemma med feber men det är ändå påsklov för honom så det är inte hela världen. De minsta kändes lite hängiga imorse men hade ingen feber så vi får se hur det artar sig under dagen. Känner att jag inte riktigt kan vabba min andra vecka på ett nytt jobb liksom men i värsta fall kanske jag blir tvungen. Idag kunde lyckligtvis min svärmor hjälpa till med Grim, känns inte okej att lämna honom själv trots att han är så stor. Har hört att jag är hönsig men han är ändå bara 9 år i några månader till, min bebis!

Så taggad inför det nya jobbet by the way! Jag kan inte fatta att jag blir fast direkt! Fy fan vad skönt alltså! äntligen fast igen! Denna vecka någonting kommer min framtida chef ringa och berätta hur de hade tänkt med startdatum, hoppas på så tidigt som möjligt i augusti men ändå att jag hinner få lite semester.

Nej nu ska jag sitta och frysa vidare här väntandes på bussen. Helvete! har alldeles för lite kläder på mig idag!

Likes

Comments

Okej, jag ska börja med att säga att jag faktiskt älskar min svärmor, hon är fantastisk, världens bästa farmor, så omtänksam och hjälper oss enormt mycket. En riktigt fin människa!

MEN! Hennes råd är typ väldigt ofta något man inte ska lyssna på. Hon har i princip sagt att jag kan vara olycklig så länge familjen mår bra och vi har pengar i fickan.

Jag sökte ett annat jobb innan jag sökte detta jag jobbar på nu, var på intervju men det har dröjt så med att få svar därifrån. Igår fick jag mail om att de vill anställa mig. Problemet nu är ju att jag jobbar på ett annat ställe jag trivs väldigt bra på men jag vikarierar ju för en person som eventuellt kommer tillbaka i juni. När jag pratat med chefen så säger hen att det alltid finns möjlighet till jobb inom Wåga & Wilja, i princip så kan dom anställa mig om jag är duktig men dom har ju många olika förskolor i Järfälla, några en bit ifrån. Vet inte alls hur jag ska göra! Ska jag riskera att jobba kvar och eventuellt behöva gå i juni eller ska jag riskera att inte trivas på det nya men ha ett mer stabilt jobb.

UPDATE: Jag kommer tacka ja till jobbet! Pratade med chefen, jag kommer bli fast från start. Och sen så kommer det bli sjukt kul att starta upp en förskola, jag kommer kunna ha inflytande på riktigt istället för att komma till ett ställe och bara lyda typ order på vad dom gör. Dom kommer behöva folk i augusti så jag hinner ju gå klart mitt vik dessutom och få lite "semester". Nej det känns sjukt kul faktiskt och ÄNTLIGEN fast igen! Vi kommer kunna börja titta på större lägenhet eller eventuellt radhus dessutom. Fy fan vad nice!

Likes

Comments

Okej, saker och ting händer väldigt fort. Jag var på en intervju förra tisdagen, fick jobbet och började idag. Det bästa av allt är att detta jobbet verkligen var som typ sänt från ovan. Jag hittade annonsen på Arbetsförmedlingen och sökte, det enda negativa var att det låg en liten extra bit ifrån mig men jag tänkte att jag får ta det. Samtidigt så pratar R med en bekant till sig och undrar vad hen jobbar med nuförtiden, då visar det sig att hen jobbar inom samma enhet som har 4 förskolor runt om i Järfälla och hon rekommenderade mig till chefen. Chefen som förövrigt var typ världens trevligaste människa ringde upp mig och lät väldigt positiv så jag gick på intervju. Då visar det sig att dom flyttat över en person från en förskola de har här i Jakobsberg till den andra förskolan och att dom nu behöver rekrytera en till förskolan som ligger 7 minuter med buss från mig. Dessutom så är det en 1-årsavdelning så jag får gosa med bebisar hela dagarna, hur jävla mysigt som helst! Jag har dessutom världens bästa schema och jobbar 80% precis som jag vill!

Idag var då första arbetsdagen och herregud vilken skillnad mot mitt fd jobb där de avslutade provanställningen. Jag blev trevligt bemött, kände mig välkomnad och fick en ordentlig introduktion. Dom gör liksom allt rätt! Det är en helt annorlunda stämning, allt är bara så sjukt mycket bättre. Saknar barnen på fd jobbet of course men livet går vidare och jag har gångavstånd om jag vill hälsa på.

Sen har ju Junior börjat på förskolan idag! 😀😀😀 R tar inskolningen med honom och det hade gått jättebra idag, dom tror att vi kan lämna som vanligt på torsdag redan.

Ville bara skriva lite goda nyheter också, nu ska jag sova.

Likes

Comments

Storstädning har varit på schemat idag. Så himla skönt! Fick hjälp av bästa svärmor, hon är så himla gullig men samtidigt jäkligt jobbig ibland. 😂 Samtidigt har jag förberett maten, spagettilasagne så det är bara att skjutsa in den i ugnen. Sängen är dessutom renbäddad och snart har vi alldeles rena barn som ska få krypa in.

Så här min första arbetslösa dag till ära har jag varit nere på Arbetsförmedlingen och skrivit in mig, kändes illa nog väldigt pinsamt. Jag var väl den enda "normala" där som faktiskt KAN få jobb men jag är ju illa tvungen. När Junior är inskolad så får jag fan ta och hitta ett fucking jobb. Jag söker ju självklart redan nu men det verkar vara svårt just nu. Vet inte vad jag gör för fel, tycker att jag har klockrent personligt brev och CV men jag får väl ta och "reconsider" snart om jag inte blir kallad på intervju. Jag var ju visserligen på två intervjuer nyligen, ena var inte intressant för fem öre och det sa jag redan där. Andra behöver inte personal innan augusti, kändes som att jag gjorde bra ifrån mig men jag har inte fått svar än så jag vet inte. Äh! Nu ska jag släppa det men det känns fruktansvärt förnedrande att vara arbetslös. Från att vara fast anställd sedan 6 år till att bli arbetslös bara på 3 månader. WTF liksom! Kändes fel från början och borde ha följt min magkänsla. Dessutom så hade jag redan bestämt mig för att tacka nej men blev pressad av min svärmor och min sambo att ta det, kan inte skylla på dom endast. När jag tänker på det i efterhand hade det varit MYCKET smartare att vara kvar på mitt fd jobb tills vi köpt större lägenhet och sen efter det söka mig bort. Nu finns det ingen chans till att flytta. Jaja, förhoppningsvis får jag lite vikariejobb snart i alla fall.

Nu ska jag sluta tjattra om icke-intressanta ting och skjutsa in spagettilasagnen i ugnen.

Likes

Comments

Det är med en klump i halsen och tårarna inte långt ifrån som jag lämnar jobbet min sista dag. Från och med imorgon är jag då arbetslös men det är inte därför jag är ledsen. Jag är ledsen för att jag kommer sakna 2 barn något så otroligt. En av dessa barn vet jag att jag kommer få träffa igen och det andra barnet får jag tyvärr glömma. Det känns som att bli dumpad typ. Jag vet inte varför jag känner så starkt för henne men det gör jag verkligen, otroligt starkt. Hon är så fin! ❤ Hon påminner så mycket om Dexter. Hennes kroppsspråk, hennes minspel, entusiasmen, karisman. Jag hoppas att Dexters "stumhet" växer bort och beror på blyghet.

Den andra lilla tjejen har varit så ledsen. Hon har i princip bett mig att inte gå. Henne behöver jag inte glömma bort för jag är helt säker på att hon kommer höra av sig. Jag fick presenter av henne, jättefina pärlplattor hon gjort till mig. Hon fick en teckning, ett kompisarmband och så skrev jag ett brev där jag lämnade mitt telefonnummer och mailadress. Det skrev jag dock om igår.

Nu får vi se om jag klarar mig till kvällen då alla sover innan jag bryter ihop. Om jag bara inte hade börjat på den andra avdelningen och träffat henne. Då hade jag kunnat lämna utan att känna denna förbannade ångest.

Denna tiden ska jag njuta av mina barn till fullo innan jag hittar ett nytt jobb. Det är fan inte fy och skam!

Likes

Comments

Känns som att jag behöver skriva här ibland. Hur tragiskt det än låter så har jag så mycket att säga men få lyssnar och här känns det som att jag åtminstone kan få ur det och sen kan jag låtsas att folk lyssnar... typ! 😂

Jag började på nytt jobb i januari, efter att ha varit mammaledig i 3 år. Hade jobbat på mitt förra jobb i 6 år så det var verkligen skitjobbigt för mig. På detta fick jag inte en ordentlig introduktion och folk typ pratade inte med mig trots att jag försökte i början. Jag la av att försöka till slut och blev helt slutkörd och blev sjukskriven 50%. Höll ändå på att söka nya jobb så jag var inte så orolig för detta jobbet. För en månad sen kom min chef och sa att dom avslutar min provanställning. Det var egentligen väntat men jag hade velat vara den som sa Bye Bye. Den senaste månaden har jag verkligen börjat trivas, speciellt nu när jag bytt avdelning och jag ville verkligen behålla jobbet. Försökte ringa min närmaste chef förra måndagen, hon svarade ej som vanligt så jag pratade in på hennes telefonsvarare. När hon inte hade hört av sig dagen efter så skickade jag ett mail till henne. Har fortfarande inte fått svar. Men hon sket nog i mig för hon slutade i fredags. Försökte då få kontakt med min högsta chef i torsdags istället och ringde men när han inte var där så skickade jag ett mail, när jag inte hade fått svar så skickade jag ett mail igår om att jag behövde prata med honom. Fick svar idag att vi kan prata på fredag, jag jobbar liksom min sista dag imorgon och han har ingen jävla aning.

Nej allt är bara pinsamt skött! Som jag sa fick jag ingen som helst introduktion, typ ingen ville prata med mig i början, jag har dessutom vid 2 tillfällen de senaste månaderna försökt få kontakt med min chef varpå hon klickat bort mitt samtal och ej ringt upp efteråt. har fått jaga mina chefer som en jävla hyena! Men personalen på den andra avdelningen är fantastisk och för att inte tala om barnen. Kommer sakna dom så mycket! Speciellt en liten tjej har jag fått en så fin kontakt med, hennes mamma kom fram i början och sa att hon är så glad för att jag börjat. Dom gav mig även cred på deras dotters utveckligssamtal. Sånt blir man så glad för! Idag när jag berättade att jag slutar så blev hon så himla ledsen, gjorde ont i hjärtat! Jag har nu ritat en teckning till henne, knutit ett kompisarmband till henne och mig och skrivit ett brev där jag lämnat mitt telefonnummer och mail faktiskt. Dom bor ju nära och jag tänker att om det är okej för hennes föräldrar så kan vi ju träffas ändå, typ att mina barn kommer med till en lekpark eller så. jag har haft kontakt med barn jobb på mitt fd jobb också. Jag vet inte vad jobbet säger om det men man får ett sånt band till vissa barn. Det är egentligen det bästa med jobbet.

Jag kommer även sakna ett annat barn så otroligt mycket. Hen pratar ej, hen har någon slags diagnos och är typ världens finaste! Vi spelade ett spel och hen förklarade reglerna för mig med ord! Förstår ni känslan när ett barn inte pratar något och så pratar hen med en. Alltså en helt fantastisk känsla. Men jag vet inte om hen knytit ett band till mig utan det kanske bara är jag, hen påminner mig så mycket om Dexter av någon anledning. Har ritat en teckning till hen, på en kanin, hen gillar kaniner. Vill ha kontakt med hen också men jag tror som sagt inte att hen knytit ett så stort band till mig och det kan bara bli jobbigt och konstigt för hen men jag VILL VILL VILL! Önskar att jag kunde få jobba med hen längre men tyvärr är saker och ting som det är.

Så från och med imorgon blir jag arbetslös då! Från att ha haft ett fast jobb till fucking arbetslös! Har dock jobb på G och är inte särskilt orolig. Kommer jobba på en vikariepool så länge och eventuellt plugga lite. Det positiva är att jag kommer kunna ta Juniors inskolning på förskolan. Han börjar 3 april! 😀 Det bästa är att han kommer få gå på Dexters avdelning tillsammans med brorsan. Sen känner han ju all personal redan då han träffat dom i princip dagligen när vi lämnat Dexter.

Nej nu ska jag sluta skriva. Var bara tvungen att få ur mig detta.

Likes

Comments

Har börjat jobba igen. Saknar mina barn och att vara mammaledig. Har nytt jobb och vantrivs något så fruktansvärt mycket! kommer typ bli deprimerad! Vill inte mer! vill bara sticka och säga bye bye till denna arbetsplats!

Likes

Comments

Håller på att fixa i ordning Grims rum, så jävla kul! Stackarn hade en liten sketen 80-säng i sitt rum med ribbotten och bara en vanlig madrass på. sen hade han "barnsliga" gardiner och ett fult bord från typ 50-talet med en ful ickefungerande teve på. Bordet och teven är nu borta. Sängen är på tippen och han har en ny riktig jävla säng, 120 bred och asskön! Nu återstår det att fixa, har planer på att fixa ett Minecraft-rum till honom men det ska bli lite av en överraskning.

Han har länge klagat på att han inte tycker om att han har helvita väggar i rummet och vi vill gärna inte tapetsera eller måla om för vi planerar ju att sälja inom 3 år så jag har tänkt köpa dessa vinylposters på Ebay.

Fast det ska självklart stå Grim istället.

Sen har jag tänkt köpa minecraft-gosedjur. Vill gärna ha en stor Enderman och Creeper.

Sängen behöver nya lakan och jag hittar inte några minecraft-sängkläder någonstans så jag ska följa temat, svart, vitt och grönt.

Sen har han ett blått nattduksbord som jag tänkt köra dekorplast på i antingen grönt eller svart, jag har inte riktigt bestämt mig ännu. Vad tycker ni?

Eller ska jag ha svart ram och grön låda? Vi får väl se.

Sen har han ju en förvaringsmöbel med plastlådor där han förvarar sitt Lego och dylikt. Asful men jättebra! Den har jag tänkt måla svart och köpa nya gröna lådor till. Grim vill gärna ha svarta lådor men jag tycker att det blir så tråkigt och sen blir det ju svårt att hitta Lego när det är helt svart.

Ursäkta röran! 🙈

Sen har han ju en Lego-modell Dödstjärnan, stor som fanken, som står uppepå en hylla just nu. Den hade jag velat flytta och ställa på leksakshyllan istället. Och hyllan ovanför sängen hade jag antingen velat måla svart eller så vill jag köpa svarta tavellister dit istället och ställa hans böcker där.

Tänk er två eller tre svarta tavellister med böcker på där istället, tror att det blir MYCKET bättre och nedanför där tänkte jag ha en 1 meter lång vinylposter där det står Grim i Minecraft-stil.

Sen lär vi behöva någon slags förvaring för hans Nerf-vapen som ligger överallt men jag har inte hittar på något ännu.

Vad tror ni? Kommer det bli bra? Jag tror att det kommer bli grymt, inga större saker men som ändå gör stor skillnad. Hoppas att Grim blir nöjd bara!

Likes

Comments

Jag har tusen tankar i mitt huvud hela tiden, faktum är att under tiden jag skriver detta planerar jag redan nästa steg i mitt huvud, huruvida jag ska lägga upp det här på Facebook eller inte, ska jag skriva i stycken eller ej. Detta gör att när du pratar med mig så försvinner jag oftast i andra tankar efter någon minut, jag tänker på andra saker under tiden du pratar med mig, jag lägger märke till detaljer och försvinner helt från samtalsämnet. Detta gör jag omedvetet och när jag sedan kommer på mig själv att göra detta ägnar jag all min tid åt att istället försöka tänka ut vad det var du sa egentligen och därmed missar jag då istället resten av det du säger. Ibland kan folk bli irriterade på mig för att jag glömt vad dom har sagt, jag vill bara säga att jag gör det inte för att vara elak på något sätt, det är en del av min diagnos. Dessa konstanta tankar gör även att jag har svårt att somna, eller har haft, jag har nu kommit på en metod för att kunna somna. Jag dagdrömmer, vad jag dagdrömmer om tänker jag inte dela med mig av men det hjälper mig att somna.

För mycket intryck omkring mig får mig att drabbas av panik, jag stannar av, min hjärna slutar fungera och om ni bara visste hur den stressen inom mig känns så kanske ni skulle förstått mig. Jag känner stressen fysiskt, varenda muskel i min kropp spänner sig och jag får myrkrypningar i hela kroppen. I dessa stunder vill jag bara sätta mig i ett helt svart rum i total tystnad och bara stänga allt ute men tyvärr går det inte. Denna stress ställer till det enormt för mig i vardagen, jag är inte lat, jag är stressad konstant och under mina "lata dagar" har jag stängt av, jag orkar inte, jag behöver slappna av. Och självklart så kan ni inte se eller höra min konstanta stress så ni har ju ingen aning om hur aktiv jag är egentligen utan ni ser bara lathet. När jag sedan fått stänga av börjar jag igen, jag är fysiskt aktiv i några dagar tills jag inte orkar vara aktiv längre. Jag drabbas även av ordentlig ångest för att jag inte klarar av saker som andra människor gör, jag kommer inte i tid, jag håller inte vad jag lovar för att jag inte hört dig eller för att jag glömt bort och jag är fysiskt lat mellanåt. Och ni säger oftast "Jo du kan! Varför skulle du inte kunna? Det är bara kämpa, du är stark!", jättesnällt men jag KAN inte. Jag vill att ni lyssnar på mig, jag KAN inte! På riktigt, det GÅR inte, jag tror inte att ni förstår hur lite det går.

Jag är väldigt impulsiv och går verkligen 100% in i nya projekt, på gott och ont. Detta är faktiskt en av mina bästa egenskaper men jag tröttnar också väldigt fort för jag ger för mycket så jag inte klarar av att ge mer. Jag är också väldigt svartvit, är det något jag är intresserad av och som jag fått välja själv så... nu tog det stopp, i skrivande stund stängde jag av, jag tappade fokus. Jag gick all in, impulsivt, jag bestämde mig för att börja skriva på några sekunder, klarade av 5 minuter sen tappade jag fokus. Jag tar en paus...

Ja, som ni ser så gjorde sig min ADHD synlig här. Så funkar jag, jag brukar egentligen inte avsluta projekt för det säger stopp men har jag gett mig fasiken på det så kan jag, du kan dock aldrig säga åt mig att göra något för är jag inte intresserad eller är motiverad nog kommer jag förmodligen inte göra det.

Jag har ibland svårt att se detaljer, säger du åt mig att hämta en sak kan jag stå och titta rakt på föremålet och ändå inte se det. Detta blir jag så arg på mig själv för ibland, snälla klandra mig inte. Jag SER inte saken, det handlar inte heller om lathet. Men jag har också lätt att lägga märke till detaljer, exempelvis så känner jag små saker i min kropp som en annan inte hade lagt märke till eller så vet jag exakt var ett föremål är för att min hjärna snappat upp det.

Självklart ger min ADHD mig mycket bra saker också som kreativitet t.ex. jag är väldigt duktig på att starta saker, börja små projekt och göra det sjukt bra. Jag är väldigt engagerad när jag gör saker eller pratar om saker jag är intresserad av. Jag är inte rädd för nya utmaningar om dom intresserar mig. Jag kan väldigt mycket om de saker som intresserar mig och jag blir duktig på saker snabbt på grund av att jag lägger all min hjärnkapacitet på det.

Jag ser dock inte min ADHD som en superkraft, verkligen inte! Jag blir faktiskt arg på såna som säger så för automatiskt ger du mig pressen att känna så och agera utefter det. Automatiskt så ger du andra människor runt omkring mig rätten att anta att jag ska fixa allt, vara energisk, göra tusen saker samtidigt och klara av stressen. För så är ju ADHD, nej! För mig är det en omöjlighet.

Och en sak till, kränk mig inte genom att säga saker som "Jag har nog också lite ADHD!" för att du är lite mer aktiv än en annan, det handlar inte endast om hyperaktivitet. Och kränk mig inte genom att säga "De flesta människor har ADHD!" för nej, det har ni inte! Ni har ingen jävla aning om vad jag tampas med varje dag, ingen som helst aning. Det ni gör indirekt är att förminska min kamp jag tampas med.

Jag vill inte leva utan min ADHD men jag vill kunna klara av vardagen och sluta kallas lat för det är jag inte, långt ifrån. När ni har levt 1 dag i min hjärna har ni rätt att kalla mig lat.

Tro inte att du vet eller anta saker för du har ingen jävla aning. Tyvärr!

Likes

Comments