Storstädning har varit på schemat idag. Så himla skönt! Fick hjälp av bästa svärmor, hon är så himla gullig men samtidigt jäkligt jobbig ibland. 😂 Samtidigt har jag förberett maten, spagettilasagne så det är bara att skjutsa in den i ugnen. Sängen är dessutom renbäddad och snart har vi alldeles rena barn som ska få krypa in.

Så här min första arbetslösa dag till ära har jag varit nere på Arbetsförmedlingen och skrivit in mig, kändes illa nog väldigt pinsamt. Jag var väl den enda "normala" där som faktiskt KAN få jobb men jag är ju illa tvungen. När Junior är inskolad så får jag fan ta och hitta ett fucking jobb. Jag söker ju självklart redan nu men det verkar vara svårt just nu. Vet inte vad jag gör för fel, tycker att jag har klockrent personligt brev och CV men jag får väl ta och "reconsider" snart om jag inte blir kallad på intervju. Jag var ju visserligen på två intervjuer nyligen, ena var inte intressant för fem öre och det sa jag redan där. Andra behöver inte personal innan augusti, kändes som att jag gjorde bra ifrån mig men jag har inte fått svar än så jag vet inte. Äh! Nu ska jag släppa det men det känns fruktansvärt förnedrande att vara arbetslös. Från att vara fast anställd sedan 6 år till att bli arbetslös bara på 3 månader. WTF liksom! Kändes fel från början och borde ha följt min magkänsla. Dessutom så hade jag redan bestämt mig för att tacka nej men blev pressad av min svärmor och min sambo att ta det, kan inte skylla på dom endast. När jag tänker på det i efterhand hade det varit MYCKET smartare att vara kvar på mitt fd jobb tills vi köpt större lägenhet och sen efter det söka mig bort. Nu finns det ingen chans till att flytta. Jaja, förhoppningsvis får jag lite vikariejobb snart i alla fall.

Nu ska jag sluta tjattra om icke-intressanta ting och skjutsa in spagettilasagnen i ugnen.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Det är med en klump i halsen och tårarna inte långt ifrån som jag lämnar jobbet min sista dag. Från och med imorgon är jag då arbetslös men det är inte därför jag är ledsen. Jag är ledsen för att jag kommer sakna 2 barn något så otroligt. En av dessa barn vet jag att jag kommer få träffa igen och det andra barnet får jag tyvärr glömma. Det känns som att bli dumpad typ. Jag vet inte varför jag känner så starkt för henne men det gör jag verkligen, otroligt starkt. Hon är så fin! ❤ Hon påminner så mycket om Dexter. Hennes kroppsspråk, hennes minspel, entusiasmen, karisman. Jag hoppas att Dexters "stumhet" växer bort och beror på blyghet.

Den andra lilla tjejen har varit så ledsen. Hon har i princip bett mig att inte gå. Henne behöver jag inte glömma bort för jag är helt säker på att hon kommer höra av sig. Jag fick presenter av henne, jättefina pärlplattor hon gjort till mig. Hon fick en teckning, ett kompisarmband och så skrev jag ett brev där jag lämnade mitt telefonnummer och mailadress. Det skrev jag dock om igår.

Nu får vi se om jag klarar mig till kvällen då alla sover innan jag bryter ihop. Om jag bara inte hade börjat på den andra avdelningen och träffat henne. Då hade jag kunnat lämna utan att känna denna förbannade ångest.

Denna tiden ska jag njuta av mina barn till fullo innan jag hittar ett nytt jobb. Det är fan inte fy och skam!

Likes

Comments

Känns som att jag behöver skriva här ibland. Hur tragiskt det än låter så har jag så mycket att säga men få lyssnar och här känns det som att jag åtminstone kan få ur det och sen kan jag låtsas att folk lyssnar... typ! 😂

Jag började på nytt jobb i januari, efter att ha varit mammaledig i 3 år. Hade jobbat på mitt förra jobb i 6 år så det var verkligen skitjobbigt för mig. På detta fick jag inte en ordentlig introduktion och folk typ pratade inte med mig trots att jag försökte i början. Jag la av att försöka till slut och blev helt slutkörd och blev sjukskriven 50%. Höll ändå på att söka nya jobb så jag var inte så orolig för detta jobbet. För en månad sen kom min chef och sa att dom avslutar min provanställning. Det var egentligen väntat men jag hade velat vara den som sa Bye Bye. Den senaste månaden har jag verkligen börjat trivas, speciellt nu när jag bytt avdelning och jag ville verkligen behålla jobbet. Försökte ringa min närmaste chef förra måndagen, hon svarade ej som vanligt så jag pratade in på hennes telefonsvarare. När hon inte hade hört av sig dagen efter så skickade jag ett mail till henne. Har fortfarande inte fått svar. Men hon sket nog i mig för hon slutade i fredags. Försökte då få kontakt med min högsta chef i torsdags istället och ringde men när han inte var där så skickade jag ett mail, när jag inte hade fått svar så skickade jag ett mail igår om att jag behövde prata med honom. Fick svar idag att vi kan prata på fredag, jag jobbar liksom min sista dag imorgon och han har ingen jävla aning.

Nej allt är bara pinsamt skött! Som jag sa fick jag ingen som helst introduktion, typ ingen ville prata med mig i början, jag har dessutom vid 2 tillfällen de senaste månaderna försökt få kontakt med min chef varpå hon klickat bort mitt samtal och ej ringt upp efteråt. har fått jaga mina chefer som en jävla hyena! Men personalen på den andra avdelningen är fantastisk och för att inte tala om barnen. Kommer sakna dom så mycket! Speciellt en liten tjej har jag fått en så fin kontakt med, hennes mamma kom fram i början och sa att hon är så glad för att jag börjat. Dom gav mig även cred på deras dotters utveckligssamtal. Sånt blir man så glad för! Idag när jag berättade att jag slutar så blev hon så himla ledsen, gjorde ont i hjärtat! Jag har nu ritat en teckning till henne, knutit ett kompisarmband till henne och mig och skrivit ett brev där jag lämnat mitt telefonnummer och mail faktiskt. Dom bor ju nära och jag tänker att om det är okej för hennes föräldrar så kan vi ju träffas ändå, typ att mina barn kommer med till en lekpark eller så. jag har haft kontakt med barn jobb på mitt fd jobb också. Jag vet inte vad jobbet säger om det men man får ett sånt band till vissa barn. Det är egentligen det bästa med jobbet.

Jag kommer även sakna ett annat barn så otroligt mycket. Hen pratar ej, hen har någon slags diagnos och är typ världens finaste! Vi spelade ett spel och hen förklarade reglerna för mig med ord! Förstår ni känslan när ett barn inte pratar något och så pratar hen med en. Alltså en helt fantastisk känsla. Men jag vet inte om hen knytit ett band till mig utan det kanske bara är jag, hen påminner mig så mycket om Dexter av någon anledning. Har ritat en teckning till hen, på en kanin, hen gillar kaniner. Vill ha kontakt med hen också men jag tror som sagt inte att hen knytit ett så stort band till mig och det kan bara bli jobbigt och konstigt för hen men jag VILL VILL VILL! Önskar att jag kunde få jobba med hen längre men tyvärr är saker och ting som det är.

Så från och med imorgon blir jag arbetslös då! Från att ha haft ett fast jobb till fucking arbetslös! Har dock jobb på G och är inte särskilt orolig. Kommer jobba på en vikariepool så länge och eventuellt plugga lite. Det positiva är att jag kommer kunna ta Juniors inskolning på förskolan. Han börjar 3 april! 😀 Det bästa är att han kommer få gå på Dexters avdelning tillsammans med brorsan. Sen känner han ju all personal redan då han träffat dom i princip dagligen när vi lämnat Dexter.

Nej nu ska jag sluta skriva. Var bara tvungen att få ur mig detta.

Likes

Comments

Har börjat jobba igen. Saknar mina barn och att vara mammaledig. Har nytt jobb och vantrivs något så fruktansvärt mycket! kommer typ bli deprimerad! Vill inte mer! vill bara sticka och säga bye bye till denna arbetsplats!

Likes

Comments

Håller på att fixa i ordning Grims rum, så jävla kul! Stackarn hade en liten sketen 80-säng i sitt rum med ribbotten och bara en vanlig madrass på. sen hade han "barnsliga" gardiner och ett fult bord från typ 50-talet med en ful ickefungerande teve på. Bordet och teven är nu borta. Sängen är på tippen och han har en ny riktig jävla säng, 120 bred och asskön! Nu återstår det att fixa, har planer på att fixa ett Minecraft-rum till honom men det ska bli lite av en överraskning.

Han har länge klagat på att han inte tycker om att han har helvita väggar i rummet och vi vill gärna inte tapetsera eller måla om för vi planerar ju att sälja inom 3 år så jag har tänkt köpa dessa vinylposters på Ebay.

Fast det ska självklart stå Grim istället.

Sen har jag tänkt köpa minecraft-gosedjur. Vill gärna ha en stor Enderman och Creeper.

Sängen behöver nya lakan och jag hittar inte några minecraft-sängkläder någonstans så jag ska följa temat, svart, vitt och grönt.

Sen har han ett blått nattduksbord som jag tänkt köra dekorplast på i antingen grönt eller svart, jag har inte riktigt bestämt mig ännu. Vad tycker ni?

Eller ska jag ha svart ram och grön låda? Vi får väl se.

Sen har han ju en förvaringsmöbel med plastlådor där han förvarar sitt Lego och dylikt. Asful men jättebra! Den har jag tänkt måla svart och köpa nya gröna lådor till. Grim vill gärna ha svarta lådor men jag tycker att det blir så tråkigt och sen blir det ju svårt att hitta Lego när det är helt svart.

Ursäkta röran! 🙈

Sen har han ju en Lego-modell Dödstjärnan, stor som fanken, som står uppepå en hylla just nu. Den hade jag velat flytta och ställa på leksakshyllan istället. Och hyllan ovanför sängen hade jag antingen velat måla svart eller så vill jag köpa svarta tavellister dit istället och ställa hans böcker där.

Tänk er två eller tre svarta tavellister med böcker på där istället, tror att det blir MYCKET bättre och nedanför där tänkte jag ha en 1 meter lång vinylposter där det står Grim i Minecraft-stil.

Sen lär vi behöva någon slags förvaring för hans Nerf-vapen som ligger överallt men jag har inte hittar på något ännu.

Vad tror ni? Kommer det bli bra? Jag tror att det kommer bli grymt, inga större saker men som ändå gör stor skillnad. Hoppas att Grim blir nöjd bara!

Likes

Comments

Jag har tusen tankar i mitt huvud hela tiden, faktum är att under tiden jag skriver detta planerar jag redan nästa steg i mitt huvud, huruvida jag ska lägga upp det här på Facebook eller inte, ska jag skriva i stycken eller ej. Detta gör att när du pratar med mig så försvinner jag oftast i andra tankar efter någon minut, jag tänker på andra saker under tiden du pratar med mig, jag lägger märke till detaljer och försvinner helt från samtalsämnet. Detta gör jag omedvetet och när jag sedan kommer på mig själv att göra detta ägnar jag all min tid åt att istället försöka tänka ut vad det var du sa egentligen och därmed missar jag då istället resten av det du säger. Ibland kan folk bli irriterade på mig för att jag glömt vad dom har sagt, jag vill bara säga att jag gör det inte för att vara elak på något sätt, det är en del av min diagnos. Dessa konstanta tankar gör även att jag har svårt att somna, eller har haft, jag har nu kommit på en metod för att kunna somna. Jag dagdrömmer, vad jag dagdrömmer om tänker jag inte dela med mig av men det hjälper mig att somna.

För mycket intryck omkring mig får mig att drabbas av panik, jag stannar av, min hjärna slutar fungera och om ni bara visste hur den stressen inom mig känns så kanske ni skulle förstått mig. Jag känner stressen fysiskt, varenda muskel i min kropp spänner sig och jag får myrkrypningar i hela kroppen. I dessa stunder vill jag bara sätta mig i ett helt svart rum i total tystnad och bara stänga allt ute men tyvärr går det inte. Denna stress ställer till det enormt för mig i vardagen, jag är inte lat, jag är stressad konstant och under mina "lata dagar" har jag stängt av, jag orkar inte, jag behöver slappna av. Och självklart så kan ni inte se eller höra min konstanta stress så ni har ju ingen aning om hur aktiv jag är egentligen utan ni ser bara lathet. När jag sedan fått stänga av börjar jag igen, jag är fysiskt aktiv i några dagar tills jag inte orkar vara aktiv längre. Jag drabbas även av ordentlig ångest för att jag inte klarar av saker som andra människor gör, jag kommer inte i tid, jag håller inte vad jag lovar för att jag inte hört dig eller för att jag glömt bort och jag är fysiskt lat mellanåt. Och ni säger oftast "Jo du kan! Varför skulle du inte kunna? Det är bara kämpa, du är stark!", jättesnällt men jag KAN inte. Jag vill att ni lyssnar på mig, jag KAN inte! På riktigt, det GÅR inte, jag tror inte att ni förstår hur lite det går.

Jag är väldigt impulsiv och går verkligen 100% in i nya projekt, på gott och ont. Detta är faktiskt en av mina bästa egenskaper men jag tröttnar också väldigt fort för jag ger för mycket så jag inte klarar av att ge mer. Jag är också väldigt svartvit, är det något jag är intresserad av och som jag fått välja själv så... nu tog det stopp, i skrivande stund stängde jag av, jag tappade fokus. Jag gick all in, impulsivt, jag bestämde mig för att börja skriva på några sekunder, klarade av 5 minuter sen tappade jag fokus. Jag tar en paus...

Ja, som ni ser så gjorde sig min ADHD synlig här. Så funkar jag, jag brukar egentligen inte avsluta projekt för det säger stopp men har jag gett mig fasiken på det så kan jag, du kan dock aldrig säga åt mig att göra något för är jag inte intresserad eller är motiverad nog kommer jag förmodligen inte göra det.

Jag har ibland svårt att se detaljer, säger du åt mig att hämta en sak kan jag stå och titta rakt på föremålet och ändå inte se det. Detta blir jag så arg på mig själv för ibland, snälla klandra mig inte. Jag SER inte saken, det handlar inte heller om lathet. Men jag har också lätt att lägga märke till detaljer, exempelvis så känner jag små saker i min kropp som en annan inte hade lagt märke till eller så vet jag exakt var ett föremål är för att min hjärna snappat upp det.

Självklart ger min ADHD mig mycket bra saker också som kreativitet t.ex. jag är väldigt duktig på att starta saker, börja små projekt och göra det sjukt bra. Jag är väldigt engagerad när jag gör saker eller pratar om saker jag är intresserad av. Jag är inte rädd för nya utmaningar om dom intresserar mig. Jag kan väldigt mycket om de saker som intresserar mig och jag blir duktig på saker snabbt på grund av att jag lägger all min hjärnkapacitet på det.

Jag ser dock inte min ADHD som en superkraft, verkligen inte! Jag blir faktiskt arg på såna som säger så för automatiskt ger du mig pressen att känna så och agera utefter det. Automatiskt så ger du andra människor runt omkring mig rätten att anta att jag ska fixa allt, vara energisk, göra tusen saker samtidigt och klara av stressen. För så är ju ADHD, nej! För mig är det en omöjlighet.

Och en sak till, kränk mig inte genom att säga saker som "Jag har nog också lite ADHD!" för att du är lite mer aktiv än en annan, det handlar inte endast om hyperaktivitet. Och kränk mig inte genom att säga "De flesta människor har ADHD!" för nej, det har ni inte! Ni har ingen jävla aning om vad jag tampas med varje dag, ingen som helst aning. Det ni gör indirekt är att förminska min kamp jag tampas med.

Jag vill inte leva utan min ADHD men jag vill kunna klara av vardagen och sluta kallas lat för det är jag inte, långt ifrån. När ni har levt 1 dag i min hjärna har ni rätt att kalla mig lat.

Tro inte att du vet eller anta saker för du har ingen jävla aning. Tyvärr!

Likes

Comments

Alltså hur söt får man vara egentligen! Idag har vi haft en riktig mysdag! Han har varit hur go som helst, skrattat och liksom tagit tag i ansiktet och gett mig pussar.

Han har även börjat "smaka" lite på mat, han har ju suttit och smackat medan vi ätit mat innan så jag tänkte lyssna på honom och låta honom få lite smakportioner. Men nej, ungen äter som en karl alltså! Han äter gröt på morgonen i typ 30 minuter sitter han och trycker i sig. Igår åt han en hel jävla banan! En stor sådan. Idag köpte jag katrinplommonpuré till honom, ungen åt upp en hel jävla burk plus typ 5 stycken majskrokar! 😂 Alltså jag förstår inte! Både Grim och Dexter har varit små i maten och är än idag, så kommer Junior och bara häver i sig för kung och fosterland. Men han är ju lik mamma i utseendet, då är han säkert lik mig med maten också! 😂

Det går för fort alltså! 😯 Han är så himla stor! Han försöker lära sig krypa och vill liksom sitta i vagnen, han vägrar ligga ned men än ska vi inte byta till sittdelen, jag lägger en kudde bakom honom och låter honom halvsitta en liten stund, han brukar ändå somna och då kan jag lägga ned honom.

Nej nu ska jag skriva ett till inlägg så jag inte samlar massa olika ämnen i samma inlägg.

Likes

Comments

Jag och denna sötnosen har åkt buss idag. Till morfar! Han älskar att åka buss, för honom är det jättespännande för vi åker ju så sällan kommunalt. När vi kom till morfar passade jag på att gå in på ÖB för att köpa lite mjukmedel, hittade TIGI schampo och balsam så jag köpte det med. Och så lite Micellar Water och bomullsrondeller som är ett must have här hemma. Vi gick ut i parken och lekte lite och käkade god fisksoppa hos pappa. Nu ligger båda ungarna och sover. Ska dra av mig sminket och försvinna in i min egen lilla värld.

Visst tog jag söta bilder på älsklingen föresten? Underbara unge! ❤

Likes

Comments

Igår var vi på påskmiddag hos svärmor. Jättemysigt! Sjukt god mat och bästa sällskapet, kan det bli bättre liksom? Vi bestämde oss för att ta en promenad dit istället så Mr.R kunde få ta sig en öl eller ett glas vin, eller bli klappkanon för den delen! 1 glas vin fick han i sig, mes! 😂

Det var ju meningen av Dexter skulle sova på ditvägen men icke sa nicke, han ville prompt bli buren av sin pappa hela vägen och stanna och gunga i varenda lekpark. På hemvägen skulle han också gunga i varenda lekpark i det "läskiga" mörkret men det fick han minsann inte så det var gnäll ända tills vi var i 100 meter hemifrån, då somnade han och Junior vaknade till liv istället och var på sitt bästa gnälliga humör.

Avdeckad unge deluxe!

Nu ska jag panikstäda i köket. Mr.R och hans vän ska borra upp en lampa i köket. En riktig kökslampa som hänger ner över bordet. Yey! hoppas att det blir fint!

Likes

Comments

Okej! Så jag har bestämt mig för att börja rocka mina kurvor istället för att bara blunda för dom. Ja, jag är tjock men jag kan vara hella snygg ändå! Jag ska gå ner i vikt när jag känner att jag kan lägga fokus på det men tills dess så får jag se till att rocka min kropp som den är!

Jag har inte köpt kläder på sjukt länge! Eller jo, jag köper leggins och gör det bästa av mina kläder jag har hemma som egentligen är för små. När jag var smal köpte jag mycket för stora kläder för att jag helt enkelt gillade hängande kläder så jag KAN ju använda många av kläderna ändå MEN jag har tappat allt när det kommer till kläder. Tycker inte liksom att det är kul att köpa kläder för det är så jävla svårt att hitta saker som sitter fint och jag är inte tillfreds i min kropp. Vet inte ens vad jag har för storlek längre.

Hur som helst! Jag har hittat en sida med snygga "tjockis-kläder", eller jag visste ju om sidan innan men jag hade ingen aning om att dom hade större storlekar också. Asos! Thank you lord! Nu slipper man se ut som en tant för att man är tjock!

Så jag ska försöka övertala Mr.R om att jag ska få beställa lite kläder där nästa månad. Typ ett par jeans! Come on! har inte haft jeans på hur jävla länge som helst! Ovan ser ni lite av det jag suktar efter, har typ sparat 48 miljoner saker till men jag behöver en grund.

Ska beställa en jacka som jag kan stänga redan snart. Jackan jag använder är typ 7 år gammal och jag kan inte stänga den. Jag känner mig så jävla sunkig när jag sätter på mig den där sjukt fula jävla olivgröna jackan! Kan ha fixat mig fint, sminket on top och kläder som jag ändå är nöjd med, sen ska jag ut och sätter på mig jackan... blööööh! Så jag snyftade lite hos mamma och hon har gått med på att köpa en jacka till mig. För en jävla gångs skull ska jag köpa en fucking SVART jacka, inte en olivgrön! Alla mina andra jackor är olivgröna!

Denna jacka ska jag köpa:

Ignorera henne, jag är mer fly än henne och klär mig lite bättre snart i alla fall men jackan i sig tror jag kan bli snygg.

Nej, nu är det slut på fula kläder! Jag ska börja trivas med mig själv igen!

Likes

Comments