Imorse var jag i kyrkan här i Baker, andra gången jag var där då vi vanligtvis går till kyrkan i Ismay. Killen som håller i det är i 25- årsåldern och är väldigt underhållande att lyssna till, blandat med lite predikande av en pastor och mycket sång. Sen FaceTimeade jag en kortis med mamma, efter det åkte jag med en grupp från kyrkan ut sisådär 25 minuter ut på ranchen där två från den gruppen bor. Åkte pulka, både nedför backar och efter fyrhjulingar 😎 otroligt mycket snö (inte ovanligt att man sjönk ner till midjan på vissa ställen), soligt och sisådär sju minusgrader, underbart!

Efter det gick vi in, drack varm choklad och åt lite gott. Sen spelade vi alla lite spel innan vi drog oss mot Baker igen. Så fort jag kom hem åkte jag med den danska utbytesstudenten och hennes värdsyster hem. Vi kollade lite på amerikansk fotboll, sen spelade vi kort i säkert tre timmar. Spelade ett spel som liknar ett jag spelat mycket hemma med familjen och med farmor så det var kul 🙌🏻

  • 67 readers

Likes

Comments

Fredag morgon drog jag, Megan, Taiken och Taikens mamma till Billings. Köpte ingen klänning för ska låna en istället men provade många och hade väldigt roligt 👍🏼👍🏼

På kvällen åt vi fyra på en grymt bra italiensk restaurang som heter Olive Garden. Efter det mötte vi upp speech & drama teamet på ett hotell i Billings där vi även spenderade natten.

Lördagen bestod av tävling, hela dagen. Ett oerhört stort meet, till o med större än State finals(!!) där det var 23 tävlande i min grupp (egetskrivet tio minuter långt tal, memorerat och med många inövade gester, steg och rösthöjningar osv). Hade låga förhoppningar redan efter rond 1 då jag insåg att alla var väldigt duktiga. 3 ronder, sen finalrundan då topp 8 ställs mot varandra. Kom till finals o var överlycklig, sen var det dags för prisutdelning och då visar det sig att jag tog andraplatsen!!! Wow, det var häftigt, kunde inte sluta le.

Bild 1- Värdbrorsan (som tog förstaplatsen i Humorous Solo!!) & jag
Bild 2- Jag & min polska utbytesstudentkompis

Hela teamet; av finalisterna hade vi två åttondeplatsen, en sjätteplats, en fjärdeplats, två tredjeplatser, jag och Devon.

Likes

Comments

Imorgon, 13 januari, är det sista dagen på termin 1! Med andra ord så är hälften av skolveckorna nu passé och många elever ändrar lite i sitt schema. Så här ser mitt nya schema ut:

1st period- Chemistry (som tidigare)
2nd period- Biology (också som tidigare)
3rd period- Calculus (svåraste mattekursen där dom jobbar med sån matte jag kommer göra nästa år i trean på naturprogrammet)
4th period- Contemporary Literature (i princip 100% läsning)
5th period- US Government
6th period- Study Hall
7th period- Sewing class (en kurs där jag kommer få sy mig ett eget överkast, inte för att jag är jättebra på att sy och inte för att det är något jag kommer syssla med i framtiden, men för att jag kan)

Helgplaner: kommer skippa skolan imorgon och istället åka med Megan och Taiken till Billings för lite prom shopping! Efter det möter vi upp Speech & drama teamet i Billings, sover på ett hotell och sedan tävlar i ett dunderstort meet hela lördagen. Hemfärd lördag kväll och på söndagen står gudstjänst och pulkåkning med kompisar på agendan.

Trevlig helg! ✨

Likes

Comments

Har ni tänkt på hur mycket vi klagar hela tiden? Vi klagar på mycket läxor och stressigt på jobbet, att vi inte har något lämpligt i garderoben att ta på oss, att varmvattnet i duschen dröjer eller att man lever ett "tråkigt" liv. För att inte tala om vädret, hittar man inget att klaga på kan man alltid dra till med vädret, det är alltid högt upp på prioriteringslistan av klagomål. Vi har alla någon i vår närhet vi inte gillar fullt ut som vi stör oss på och de flesta har säkert någon gång varit missnöjd över hur man ser ut. Sen så kommer det i regel alltid nån och drar till med "tänk på barnen i Afrika" och man stannar upp för en sekund innan man går tillbaka till sin verklighet igen.

Att vara utbytesstudent i Baker, Montana har lärt mig otroligt mycket; en av lärdomarna är att det är inte bara synd om barnen i Afrika. Två av mina närmsta kompisar här växte upp i familjer där föräldrarna var starkt alkoholberoende och tog massor av droger. De båda blev adopterade när dem var i 6-7 årsåldern men har ännu starka minnen av deras tidiga uppväxter. En av dem sa att hon minns en kväll när hon satt ensam hemma, 6 år gammal, och ringde runt till hennes mammas kompisar för att ta reda på var hennes mamma höll hus.

En annan nära kompis bor bara med hennes pappa, mamman lämnade för ca 4 år sen och har inte hört sv sig efter det. Hon försökte sno med sig min kompis från pappan ett flertal gånger men gav sedan upp och lämnade själv. Också mycket drog- och alkoholproblem inblandat här. Hennes pappa träffade en ny tjej som dricker ihop med hennes pappa i deras hus. Min kompis kommer inte riktigt överens med denna tjejen och de två har varit i ett bråk då min kompis blev slagen. Hon har sagt att hon längtar som bara den tills college då hon äntligen kan flytta ifrån sin pappa. Jag frågade hur ofta hon ville komma hem och hälsa på, hennes svar var: så sällan som möjligt.

I lördags pratade jag nästan en hel timma med en tjej i mitt speech & drama team, hon fick, som 5- åring, med egna ögon se sin mamma dö av alkohol och droger. Hennes pappa dog även han av samma orsak. Chocken hon utsattes för gjorde att hon stängde av sig helt från världen och var helt tyst i två år. Hon skickades till andra sidan av Montana där hon placerades på ett behandlingshem. Efter det till ett fosterhem. Sedan till ett annat fosterhem. Slutligen blev hon adopterad av en familj här i Baker där hon har bott sedan hon var 8. Hon berättade för mig hur svårt det var att börja kalla en främmande man & kvinna för mamma och pappa, det var ju inte hennes föräldrar.

Här i Baker känns det mer som en regel än undantag att man växt upp med alkohol- och drogberoende föräldrar. Är man som mig och har haft en helt felfri uppväxt är det svårt att förstå hur det kan vara för dom här. Jag vet att jag alltid varit väldigt lyckligt lottad med det mesta i livet, men detta får mig att inse hur lyckligt lottad jag, och de flesta andra i Sverige, faktiskt är och har även gjort mig oerhört tacksam över saker jag hade som vana att ta för givet. Det har även fått mig att vilja hjälpa och förändra. Jag vet däremot att detta varken kommer få mig eller er att sluta klaga på saker jag nämnde i början, det är så vi lever idag och det är svårt att ändra på. Men något jag har märkt är att så fort jag klagar på något eller ens tänker på att klaga, skäms jag. Så nästa gång du klagar på något, som faktiskt inte är så farligt, tänk på att det inte bara är synd om barnen i Afrika.

Likes

Comments

Jag är stolt över att jag vågade åka iväg. Att jag vågade lämna min familj, alla mina vänner och min pojkvän för 10 månader. Hemmagrisen som jag var och hade varit ända sen jag var liten. Jag är stolt över att ha kunnat bygga upp en vardag, nya relationer, rutiner, ja ett nytt liv helt på egen hand i ett nytt land där jag inte kände till en kotte från scratch. Jag är stolt över att jag fattade beslutet att bli utbytesstudent.

I lördags var jag exakt halvvägs in på mitt utbytesår, känns som att tiden gått otroligt snabbt samtidigt som att det känns som att det var en hel evighet sen jag var hemma. Svårt att förklara men när jag tänker på livet hemma känns det som en helt annan värld, som en fantasivärld. Det liv jag lever här är så otroligt annorlunda, istället för att gå på stan med lite kompisar och ta en fika så kanske jag drar ut en sväng på ranchen som en cowgirl och sorterar hundratals kor med en piska. Istället för att spela fotboll på helgerna åker jag med en high school- buss genom ödemark och tävlar med ett egetskrivet tal på engelska. Istället för att gå med ett par klasskompisar och ta en kaffe på rasten, rusar jag själv på tre minuter från ett klassrum till ett annat efter mitt individuella schema. Istället för att gå utanför dörren och se ruskväder och nollgradigt går jag ut o möts av minst en halvmeter snö och sisådär 20 minusgrader. Och istället för att luta mig tillbaka på mina vänner där hemma måste jag hela tiden vara på tå och hitta folk att umgås med då man inte automatiskt faller in i en "grupp" när man kommer som ny.

Annorlunda, eller hur? Självklart saknar man sina gamla rutiner då och då, vilket är fullt acceptabelt. Men vet ni vad? Alla dessa skillnader är vad som gör ett utbytesår så fantastiskt. Man får testa på något helt nytt och uppleva ett liv som är enormt annorlunda från det man tidigare upplevt. Se nya saker, lära sig om livet och om sig själv och komma hem till det gamla vanliga med erfarenheter för resten av livet. Jag är så otroligt lyckligt lottad.

Likes

Comments

Ja, ni läste rätt. Jag har gjort en videoblogg. Svarar på frågorna jag fick in för ett litet tag sen och tyckte att det kändes roligare att göra det i en liten video. Tryck på play och skratta inte ut mig för mycket, jag gjorde mitt bästa.

Fick in en fråga efter att videon var inspelad så svarar på den här istället!

Hur har du gjort med bankkort och med mobilen? /Sara

Vad det gäller bankkort fick jag ett Mastercard Debit innan jag åkte vilket man kan använda var i världen man än befinner sig. Vanligtvis får man det när man fyllt 18 men det gick uppenbarligen att få hem det tidigare då jag var 17 när jag lämnade Sverige. Gällande mobil använder jag min iPhone jag hade innan jag åkte till att ta bilder med, surfa och använda sociala medier. Har fått låna en annan telefon av min värdfamilj som jag använder för att skicka sms och ringa här i USA. Den telefonen har 3g data som delas med hela familjen, jag har fått tillåtelse att använda den datan så jag delar internet med min iPhone ibland när jag inte har Wi-Fi. Kunde inte använda min egna telefon för simkortet passade inte i den så detta var det bästa möjliga lösningen!

Likes

Comments

Jahapp, då är vi inne på ett nytt år och jag har snart gjort hälften av mitt utbytesår, så sjukt! Min nyårsafton var väldigt annorlunda mot vad nyår innebär i Sverige men hade en riktigt rolig och minnesvärd kväll, låt mig berätta.

På eftermiddagen åkte jag in till Baker med min värdbror, han skulle jobba på radiostationen och jag åkte till Megan. Fick en jättegullig julklapp från henne som finns på bild här nedan, så fint!! Vi två låg i hennes säng och kollade på bilder och filmklipp från mina kompisars nyårsafton där hemma. Megan var i chocktillstånd när hon såg hur finklädda alla var och hur lyxig mat alla såg ut att äta. För mig är det inget konstigt alls, det är ju nyårsafton, men här är det inte lika stort med nyår utan det är nästan som vilken annan kväll som helst. Mina värdföräldrar firar inte alls utan min värdpappa var ute och jobbade till nio på kvällen, för dom är det som precis vilken arbetsdag som helst.

Jag och Megan pratade också om stereotyper av svenskar o amerikaner och jag försökte lära henne svenska... Vill inte påstå att det gick superbra... Sen körde vi runt i Baker, runt och runt och runt igen.

Efter det åkte Megan och jobba och jag var själv i vårt stadshus ett tag. Åt lite pizza och vilade en stund. Lite senare blev jag upplockad av min kompis Pam; vi och en annan kompis, Breanna, körde runt i Baker, runt och runt och runt igen. (För er som inte fattat det än så är det vad man gör här i Baker när man är med kompisar). Efter ett par timmar i bilen åkte vi hem till mig dit även en till kompis kom. Megan och min värdbror Devon kom dit efter jobbet och vi alla spelade kort, lyssnade på musik och hade kul. Vi var så upptagna med spelandet att vi var en halvminut från att missa tolvslaget, haha. Inte alls uppklätt utan vardagsklädsel var det som gällde. Otroligt rolig kväll och kul när man kan umgås i en grupp där åldersskillnaden är upp till tre år!

Bild 1: Megan & jag
Bild 2: jag & Pam

Bild 3 & 4: Megan, jag & Breanna

Bild 5: Breanna & jag
Bild 6: Devon & jag

🎉Gott nytt år från Baker & Montana!🎉

  • 497 readers

Likes

Comments

Idag har vi varit ute på ranchen hela dagen; utkörning av hö samt ihopsamling och sortering av en himla massa kor stod på agendan. Snö upp till midjan på vissa ställen som ställde till med trubbel då traktorn fastnade rejält, dessutom rääätt så jobbigt att springa runt i den snön när man sorterar. Sorteringen var av kor/ kalvar där kossorna blir upphämtade imorgon av en stor lastbil. Vi var en man kort så jag fick hoppa in och hjälpa till i sorteringen. Svårare än man kan tro, inte lätt när fem kor kommer springandes mot en och bara fyra av dem ska släppas förbi... Men otroligt kul och en helt ny och annorlunda upplevelse, minst sagt!

Likes

Comments

Ni frågar, jag svarar. Fråga om precis vad som helst, mitt liv här, att vara utbytesstudent, hur jag ser på o tänker om olika saker, hur allt är eller varför.

Tryck på "kommentarer" längst ner på detta inlägg eller skicka ett mail till ellen--98@hotmail.com

  • 597 readers

Likes

Comments

Likes

Comments