Onsdag morgon kl 9 landade jag på svensk mark igen. Nervös, spänd, glad och skakig gick jag och plocka av mina väskor från rullbandet. Hade en väldigt konstig känsla i magen, jag hade ju tänkt på just den stunden så otroligt länge, och nu var det verklighet. Med hjärtat bultande gick jag ut genom portarna där jag först av allt ser Axel, min pojkvän. Efter en lååång och minst sagt efterlängtad kram såg jag även att mormor, morfar, moster och en kusin står där med blommor i händerna. Pappa var även han där men träffade ju honom en vecka tidigare. Rätt som det är vinkar Axel mot någon längre bort och jag ser 9 av mina närmsta kompisar kika fram runt krönet!!! Efter det följde ett långvarigt kramkalas med mycket glädje och lite tårar. Så fantastiskt skönt att vara hemma igen.

Stort tack till alla som följt mitt år i Montana! Har inte riktigt bestämt vad jag ska göra med bloggen nu men oavsett så kommer den att finnas kvar för blivande utbytesstudenter samt andra som bara är allmänt nyfikna på hur ett utbytesår med cowboys, ödemarker och glesbefolkning kan se ut.

Ta hand om er!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

I torsdags kväll åt jag middag med den andra utbytesstudentens värdfamilj. Sen åt vi lite tårta och glass hemma hos dem och hängde lite med deras minigrisar.

Igår åkte jag och Katelynn ut till hennes mormors gård. Vi brottades med en kalv för att de ville visa hur det går till när dom märker kor, vi satte även lite örontaggar samt red en tjur. På eftermiddagen packade jag då jag lämnar Baker imorrn.

På kvällen var jag på en bonfire med ett gäng kompisar. Vi gjorde s'mores, lyssnade på countrymusik och prata om allt o inget.

I morse var jag och min värdmamma ute på ranchen och flyttade kor. Sen åt jag lunch med Pam, Sam och Katelynn på min favoritbar.

Likes

Comments

Började i januari och har jobbat med den 52 minuter mån-fre sedan dess plus 9.30- 15.00 idag. KLAR

Likes

Comments

Det är typ först nu det verkligen gått upp för mig att jag lämnar Baker på söndag. Tidigare har jag haft fullt upp i skolan, med tennisen, varit spänd på att träffa familjen och längtat tills jag åker hem. Först nu träffade det mig. Jag måste säga hejdå till alla mina kompisar och andra som betyder otroligt mycket för mig. När kommer jag se dom nästa gång? Hur ska jag klara mig utan alla dom som jag har haft runtomkring mig under tio månaders tid? Alla dom jag älskar så mycket, dom som kommit att bli som familj för mig. Jag vet inte, vad jag vet att jag kommer sakna dom alla något otrolig.

Utöver att jag kommer sakna dom för att jag gillar dom som personer, kommer jag sakna dom för att jag vet att dom gillar mig otroligt mycket för den jag är. Nu i samband med graduation har jag fått många många kort och brev. Flera kompisar, min tenniscoach, ett par stycken lärare och släktingar till värdfamiljen har skrivit så otroligt fina saker till mig. Hur glada dom är för att de fått lära känna mig, hur mycket dom uppskattar hur jag är, hur dom önskar mig det bästa i framtiden och talar om för mig att jag är väldigt speciell och unik på ett bra sätt. Det känns fantastiskt att jag har lämnat ett såpass bra avtryck att jag får sådan respons, men usch vad tufft det känns att lämna.

Och min bästa vän Katelynn som jag kommit så nära. Är med henne varje dag och vi har alltid så kul tillsammans. Jag kan vara mig själv till 100% och känner mig så otroligt hemma med hennes familj. Har aldrig träffat en familj, som inte är min egen, som jag gillar så mycket som hennes. Allt känns så bra med dom hela tiden. Hon har berättat för mig hur jobbigt hon tycker det ska bli att inte ha mig här och hon har även sagt att hela hennes familj tycker det är supertufft att se mig lämna. Och jag överdriver inte när jag säger att jag känner exakt samma. Vet inte riktigt hur jag kommer klara alla dessa hejdå jag står inför.

Likes

Comments

Wow, det var verkligen helt fantastiskt. Den som inte upplevt något liknande kommer aldrig förstå känslan. Vilken lycka, vilken lättnad, ja vilken underbar känsla.

Jag träffade dom på deras hotell precis när dom kommit till Baker, vi hängde där en liten stund och sen åkte vi till huset i Baker där jag bor och dom träffade min värdmamma. Sen åkte vi till radiostationen och träffa min värdbror då han jobbar där. Han visade dem runt och vi lyssnade på honom när han körde vädret live. Efter det drog familjen, min värdmamma, värdpappa, värdpappas mamma och Katelynn till en bra restaurang och åt. På kvällen var det dags för min graduation vilket får ett eget inlägg senare.

Idag, måndag, åkte jag och familjen ut till Ismay vilket ligger en halvtimma utanför Baker. Det är där min värdfamiljs ranch är så jag visade huset där ute och jag och min värdpappa tog med dom ut på ranchen, körde runt och visade olika ställen. Sen fick dom testa på att skjuta lite prairie dogs vilket är små ekorre- liknande varelser som förstör markerna nåt enormt. Superrolig dag 👍🏼👍🏼

Likes

Comments

Fredag- Min första match var kvartsfinal där jag vann 6-3 6-1. Senare följde semifinalen där jag uppenbarligen måste varit extremt fokuserad på mitt spel då jag inte insåg att det var en landsmaninna på andra sidan nätet. Jag vann matchen och när jag kom av banan säger någon till mig att det också var en utbytesstudent. Jag blev superförvånad och lite besviken då jag gärna hade pratat med henne och fått reda på från vilket land hon är ifrån osv. Hittade henne tyvärr inte :(

På kvällen åkte teamet till köpcentrumet i Missoula där det blev lite shopping och mat.

Lördag- När jag vaknade läste jag denna artikeln i Montanas sport- tidning:

NO WAY??!!!??! Jag spelade alltså mot en svensk utan att varken hon eller jag hade en blekaste aning, hur sjukt? Hursomhelst, hon spelade match för lägre placering lördag morgon så jag kollade på matchen. Efteråt gick jag fram till henne och vi pratade svenska ett bra tag, helt sjukt att vi inte hade en aning om det när vi spelade. Kändes även väldigt konstigt att prata svenska med någon sådär, bortsett från FaceTime har jag inte gjort det på 9,5 månader.

Å nu vidare till dagens höjdpunkt, State Championship Game. Jag vann!!!! Sjukt häftigt. Har fått massor av gratulationer på sociala medier och sms på både min amerikanska och svenska telefon. Detta var tydligen första gången sedan 1970 som Baker vunnit singles championship, vilken ära. Sååå fantastiskt kul, sådana här stunder måste man ta vara på, de växer inte på träd direkt.

Efter prisutdelningen åkte vi och åt på ett ställe i Missoula, sen följde en 9 timmars bussresa hem till Baker.

​Trodde ni att det var allt? Nope, imorrn (söndag) kommer mamma, pappa och Marcus!!!! Kan inte vänta 😍 Dessutom är det graduation imorrn, sååå taggad.

Likes

Comments

Första dagen är över och jag har två hyfsat enkla vinster i bagaget, imorrn är det kvartsfinal! För resten av laget var det dock ingen toppendag tyvärr ☹️ Alla förlora i första matchen men Anna är fortfarande kvar i "Consolation bracket" vilket är där man hamnar så fort man är utslagen ur huvudtävlingen. Man har chans på tredjeplats och sämre där. Fint landskap, soligt och runt 20 härliga grader!

Likes

Comments