Postad i: Författare

Kan du komma ihåg vem du var innan världen sa åt dig vem du borde vara... Jag minns faktiskt och minnet av den jag ville vara gör mig alltid en smula sorgsen. Men det gav mig också mycket lärdom, lärdomen hur viktig roll du har som förälder. Vilken makt du egentligen sitter på.

För när man är liten så litar man blint på att ens mamma och pappa alltid vet bäst. Hur de alltid ska finnas där för att uppmuntra, skydda och vägleda dig till vuxenlivet. Se till att du får lov att bli den du vill vara.

Visst det är lättare sagt än gjort och vi har alla olika förutsättningar som förälder. Allt beror på hur vi själva blev uppfostrade. Hur världen omkring oss formade oss. Jag hoppas att jag lyckats uppfostra min dotter bättre än mina föräldrar gjorde med mig. Jag hoppas också att min dotter, precis som jag, lärde mig av mina föräldrars misstag för att ge sina barn en ännu bättre framtid.

Alla barn har en dröm... och min dröm var att bli författare. Men mina föräldrar sa åt mig att det kunde jag inte bli. För det var för svårt. Det var inget riktigt jobb. Det var en hobby. Det jag behövde var en riktig utbildning så jag kunde skaffa mig ett riktigt jobb. Så det jag hörde var att jag skulle aldrig bli bra nog. Att min dröm bara kunde förbli en dröm.

Visst hade jag svårt för stavning och grammatik... men jag älskade att hitta på historier, jag älskade att skriva. Tänk då om jag fått uppmuntran istället. Fått höra att jag minsann kunde bli precis den jag ville vara bara jobbade hårt nog. I mitt fall jobba hårt med att bli bättre på att stava, bättre på grammatik och hur man bäst får ihop en läsvärd historia. Om jag bara hade fått utbilda mig så som jag själv hade önskat och inte vad andra sa åt mig.

Avslutningsvis...

Nu sitter jag här och min dröm att få bli författare lever... jag har inte gett upp. Tyvärr så lider jag brist på självförtroende. Och för att jag ska kunna ta det sista avgörande steget måste jag ha bra självförtroende, självförtroendet att jag kan. Att även om jag är nöjd med mina texter också veta att de är tillräckligt bra för att bli utgivna.

Men skam den som ger sig. Nu ska jag först renskriva mitt projekt Svart Opal... som nu har blivit en liten del i ett ännu större projekt, där minst tre böcker till kommer att landa. Sen återstår det att se vart jag hamnar. Jag är inte ute efter att bli någon bestseller, men visst hade det varit trevligt om jag kunde leva på det. Leva på det jag älskar mest att göra, att skriva.

Tack för visat intresse...

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Postad i: Författare

Jag har som sagt älskat att knåpa ihop historier sen den dagen jag lärde mig att skriva. Min dröm var redan då att få bli författare... men jag fick ständigt höra att det kan man inte leva på, det är inget jobb. Du måste ha en riktig utbildning så du kan skaffa ett riktigt jobb. Författare är bara en hobby.

Men min dröm levde vidare så jag sökte tips, råd och inspiration vid varje möjligt tillfälle. Jag läste böcker, jag gick små skrivarkurser, utbildningar i svenska språket och i skrivande. Och jag överöstes av tips om hur man ska skriva för att ha möjligheten att bli utgiven författare.

Frågan är bara vilka råd som är bra råd och vilka som inte är bra råd?

Härom dagen så läste jag ett bra blogginlägg av Sara Lövenstam som gav mig inspiration att skriva denna blogg. Att ta upp några av de råd jag fått på vägen och vad jag tycker om dem.

1. Du ska alltid lyssna på råd och tips från de som kan och vet.

Ja faktiskt, lyssna alltid om nån uppmärksammar dig med sina råd och tips. Det betyder inte att du måste ta till dig av alla tips. Betyder inte ens att alla råd är bra. Men det kostar bara lite av din tid att lyssna, för hur man än vänder och vrider på det, de som ger dig råd och tips gör det för att de bryr sig.

2. Bestäm dig för i vilken genre skriva inom.

Mitt råd är att skit i vad genrer heter. Jag kämpade länge och väl för att sätta in mitt skrivande i en genre, men ju mer jag skriver desto mer förstår jag att jag inte riktigt passar in någonstans.

3. Du får inte skriva i talspråk...

Fast det beror lite på vad du skriver. Ibland är talspråk helt ok medan i andra sammanhang inte alls. Jag har valt att skriva talspråk i mina dialoger men inte i berättande text. Men som sagt det ska vara upp till var och en hur man vill uttrycka sig, det kan ingen annan bestämma åt dig.

4. Skriv din berättelse från början till slut.

Finns inga regler på i vilken ordning du kan skriva din bok. Skriv din berättelse i den ordning som passar dig bäst. Om det är ett kapitel här och där eller som jag gjorde med mitt projekt Svart Opal där jag skrev slutet först, så är det helt okej det med.

5. Undersök marknaden och skriv det andra vill läsa.

Mitt råd är simpelt... strunta i vad andra vill läsa utan skriv det Du vill läsa. Skriv från hjärtat, skriv det du känner dig nöjd med. Om du är nöjd med din text, din historia, din bok så finns det garanterat fler som också gör det.

Skriv på det sätt som känns rätt för dig!

Här kan ni läsa hela Sara Lövenstams blogginlägg Råd till aspirerande författare. Helt klart en text som får en att tänka till, tänka om och få inspiration.

Kom ihåg att alltid ta till dig av goda råd om det känns rätt i hjärtat, det inkluderar även mina råd och tips såklart.Skriva ska vara en passionerad upplevelse, inte nått som känns inrutat och tvunget. Det ska vara roligt!

Nu kan vi alla inte bli framgångsrika författare... men min dröm är inte att bli en bestseller heller. Men dock drömmer jag om att en dag kunna gå in i en bokhandel och se mina böcker stå där i deras hylla. Med mitt namn, min titel, mitt omslag och min berättelse. Därefter är allt ett plus, som att folk som köper och läser mina böcker i den grad att man kan leva på det. Men jag känner inget behov av att vara bäst, bara tillräckligt bra. Nåja, man kanske ska få klart en bok först.

Tack för att ni tog er tid.

Likes

Comments

Postad i: Författare

Min dröm lever... att få bli författare, utgiven författare. Även om vägen dit känns lång just nu så kommer jag inte ge upp, inte förrän jag ligger i ett hål i backen, ja om ens då.

Men det allra första rådet jag fick, angående mitt skrivande, det var att jag skulle hitta min egen röst. Hitta mitt sätt att uttrycka mig i skrift. För alla författare har sitt språk, sitt sätt att skriva och få ut sina historier. Men jag letar fortfarande efter mitt sätt att uttrycka mig. Vad är rätt sätt för mig, hur låter min röst?

Jag var inte det där underbarnet som började första klass med att kunna läsa och skriva. Men jag lärde mig fort... och upptäckte då att det var riktigt roligt att kombinera bokstäver så de bildade små ord som bildade meningar som tillslut bildade berättelser.

Jag verkligen älskade att kunna läsa och skriva. Fast vad var det som fick mig in på författardrömmar?

När jag var 7 år gammal satte sig min mamma ner med mig och läste ur hennes favoritbok som barn, Fem söker en skatt av Enid Blyton. Resterande av de 20 böckerna i Fem-serien läste jag sen själv. Här fick jag chansen att lägga den gråa vardagen åt sidan och kliva in i en värld där jag genast kände mig hemma, 50-talets England. Och sen dess har jag från min barndom ända upp till vuxen ålder läst dessa böcker så många gånger att fingrarna inte räcker till.

Enid Blyton var min första inspiration till att skriva... och mycket av hennes sätt att hålla dialoger lyser också genom i mina texter. Men det som fascinerade mig mest med hennes böcker var hur hon så lättsamt fick ihop en riktigt spännande berättelse. Genom hennes berättelser fick jag inspiration att skriva mina egna berättelser. Kunde hon så kunde nog jag också.

Det jag lärt mig att uppskatta med Enid Blyton var att hon skrev precis som hon uppfattade sin värld. Hon brydde sig inte om kritik. För kritik fick hon bland annat för de könsroller hon satte på barnen Julian, Dick, Anne och deras kusin Georgina som inte svarade på nått annat än George. Till en början var det fel att göra en flicka så pojkaktig och senare för att göra en flicka så stereoskopiskt flickig. Att pojkarna alltid var de modiga men också de överdrivet artiga var inte heller att föredra tydligen. Hon fick också ta kritik för sin samhällssyn. Allt jag såg var en person som beskrev sin samtid och dess syn på just könsroller, samhälle och så vidare.

Hon var och är min största inspiration hur jag vill skriva. Kanske dags att damma av mina gamla böcker från 50-60 talet och läsa dem igen.

Det är dags att jag börjar lyssna mer på mig själv... det betyder inte att jag ska sluta lyssna på andras tips och råd. Men i slutändan måste jag lita på att det jag skriver kommer bli det bästa, det som kommer att symbolisera den jag är. Så att den som läser mina texter ska kunna känna att det där är en Diana Ramkvist-berättelse.

Men än så länge har jag lite kvar att lära innan jag kommer dit. Men det känns som om jag närmar mig för varje dag som går. Känner mig allt mera säker på att den väg jag valt är rätt väg för mig.

Tack för att ni tog er tid...

Likes

Comments

Postad i: Författare

Ja, jag blev antagen... till Romanskrivarlinjen. Det trodde jag aldrig när jag sökte. Men är så glad att jag nu får feedback på mina texter från den bästa läraren jag haft, Hans Carstensen.

Men nu har det gått några veckor och det känns fortfarande lite som en dröm. Jag vet om att det finns många därute som är bättre på att skriva än jag. Men det är därför jag är tacksam att jag blev antagen så att jag får chansen att utveckla mitt skrivande.

Första träffen har varit och givetvis var jag sjuk. Så typiskt! Men som tur är har jag chansen att gå på de återstående två.

Att skriva har varit en stor del av mitt liv... Jag har skrivit en bok (en grovskiss), börjat på en till, har idéer till sammanlagt fem stycken böcker. Jag bloggar också. Denna blogg, Exclusio som handlar om mig och mitt skrivande och om min resa till att en dag få uppfylla min dröm, att få bli utgiven. Jag skriver också på en blogg om hockeylaget i mitt hjärta, Färjestad BK Dam. Sist men inte minst så har jag en blogg om min favorithockeyspelare, Cristopher Nihlstorp som just nu är målvakt i Malmö Redhawks.

Mycket skrivande blir det...

En fråga jag ställer mig nästan varje dag... när vet man att man kan lita på mitt eget skrivande. Kommer det någonsin en sån dag? Att man har självförtroendet och kunskapen att det man skrivit är tillräckligt bra. Veta att den är bra nog så att andra kan ta texten till sig, sympatisera, känna och förstå. Självklart har jag en lång väg kvar att gå och har så mycket mer som jag kan och vill lära mig. Jag vill helt enkelt bli tillräckligt bra!

Men en sak i taget...

Nu ska jag försöka få min bok Svart Opal klar... se vart den hamnar. Nu vill jag inte frångå min grundidé, men har ändå fått in den i ett helt annat ljus. Så inspirerande på så många plan. Det känns som om jag har hittat ett sätt att förstärka Opal, göra henne tydligare utan att förstöra det gåtfulla. Jag har trots allt en idé om att det ska komma fram mer i en annan historia, en historia berättad av hennes bror. Så i och med att jag skriver på Svart Opal utvecklar jag också framtida karaktärer till mina andra fyra historier.


Avslutningsvis...

Min dröm är att få bli en utgiven författare... annars hade jag inte kämpat på med mitt skrivande. Jag behöver inte bli någon bestseller, men nog hade det varit skönt om man tjänade så mycket att man kunde klara sig på det. Men hur ska jag ta mig dit? Jag har ingen i min närhet som kan korrekturläsa. Då gäller det att jag jobbar hårt på att kunna lita på mig själv, att jag förstår när en text är klar.

Och när tiden är inne kommer allt att ge sig... om nu det är meningen.

Tack för att ni tog er tid!

Likes

Comments

Postad i: Författare, Livet

När man skriver en bok så finns där ett antal karaktärer i den... eller hur! personer som gör den berättelsen intressant. Helt ärligt, hur spännande skulle en bok bli utan karaktärer? Ja, den frågan överlåter jag er att svara på.

Hur som helst...

Ska man skriva en bok så bör man tänka igenom vilken typ av karaktärer du vill ha med. Allt beror på genre, miljö, tidsera och så vidare. Mitttips! Lägg alltid ner mycket förarbete på dina karaktärer som den miljön du placerar dem i. Det är just dina karaktärer som ska leda din historia framåt. Skriv ner utseende, personlighet, miljö och bakgrundshistoria.Ja, ungefär som om du gör en karaktär till ett rollspel. Desto mer du känner dina karaktärer och dess miljö desto lättare blir det att berätta din historia för de som ska läsa. Bara för att du har ett personlighetsdrag nedskrivet betyder inte att det måste skrivas ut i din berättelse. Bara att Du vet om det gör att det du försöker förmedla känns mera trovärdig. Ungefär som isbergstekniken...

Sätt sen in din huvudperson olika situationer där den hamnar iknipa och måste lösa problem. Låt läsaren känna empati och förståelse oavsett om den är en ond eller god. Ha sen gärna en eller flera karaktärer som är en en motpol till huvudpersonen. Någon som till exempel har lite andra åsikter och sätt att se saker.

Sen kan man krydda berättelsen med så kallade"fiender" som vill sätta käppar i hjulen. En eller flera karaktärer som ser till att huvudpersonen blir till exempel missförstådd, som drar in dem i oväntade händelser, påvisar rädslor, fobier och eller hotar att avslöja ett mörkt förflutet.

I det här ämnet skulle jag kunna fortsätta med i evigheter... så har ni funderingar angående karaktärsskapande så var inte rädd för att höra av dig till mig.

Att skapa karaktärer tycker jag är minst lika roligt som att sen skriva historier omkring dem. Och i min research att skapa dessa karaktärer så brukar jag se mig omkring i samhället. Då är det en sak som slagit mig är hur mycket det har ändrats för kvinnor. Framförallt hur en kvinna ska se ut och vara.

Långt innan jag blev född startades det en rörelse där man jobbade hårt för kvinnors rättigheter... rätten att få utbilda sig, skaffa jobb, ha karriär, att få äga och köra bil, att ha rösträtt men också slippa klä sig för att behaga mannen. Så man hade kunnat tro att utseendetrycket på kvinnor skulle bli bättre med tiden. Men har det verkligen blivit det?

På 70-talet handlade det om att "bränna behån"... lite av en myt då det egentligen handlade om grupp vänsterradikaler som protesterade mot dåtidens kvinnosynen genom att slänga så kallade kvinnliga accessoarer. Och 80-talet var det färggranna årtiondet. Det skulle vara stora hår, glada neonfärger och mycket makeup. Ju mer fake desto bättre. På 90-talet blev både pushupbehån som stringtrosor populära. Inga nya plagg direkt med det fick ett uppsving då.

Idag ska det vara shapupkläder i allt från toppar, bodys, trosor till strumpbyxor. Pushupbehån och stringtrosan hänger fortfarande med såklart. Nu har det även blivit vardag med lösögonfransar och löshår. Ja sånt man bara hade vid högtider innan. Dessutom ska med hjälp av diverse smink "skulptera" fram ditt ansikte hur du vill se ut istället för att framhäva det utseende du har. Och sist men inte minst så ska du en fake solbränna, (bättre än att pressa i solen med tanke på hudcanser) men ju brunare desto fräschare.

När man ser hur komplextvissa kvinnor har det, hur mycket de gör för att passa in i en vissskönhetsmall, så det är ändå på något vis fascinerande. För mig som skriverlite längre berättelser så är det som att gå in i en stor godisbutik och kunnavälja och vraka bland alla sorters godis. För kvinnor kommer i många olikaformer, uttryck och personligheter. En oändlighet med kombinationer.

När jag började skapa Opal, som är huvudpersonen i min bok SvartOpal, så började jag med att utgå från mig själv. (Ja det är alltid bra attkunna utgå ifrån sig själv när man skapar en karaktär.) Hon fick kanalisera minilska helt enkelt. Jag lät henne göra saker som man bara vågar tänka i sinensamhet, om ens då. Men sen började jag läsa på om olika psykiska störningarsom jag applicera på henne.

Jag gjorde henne föräldralös och adopterad i en hemsk familj somskulle ge trauman. Allt för att hennes diagnos skulle passa in. Men jag gav uppallt det där... ja kanske inte riktigt allt. Visst använder jag mig av det jagläst på, men inte samma utsträckning längre. Nu låter jag henne ta över alltmer och låter henne få berätta sin historia för mig.

Men jag har jobbat i många år med denna karaktär, noteratvarenda liten detalj. Så jag känner henne lika väl som baksidan av min hand. Påsätt och vis har hon kommit bli som en nära vän. Så den dagen när min bok ärhelt klar så kommer jag sakna min följeslagare sen många år. Men var sak harsin tid.......

Tack för att ni tog er tid...

Likes

Comments

Postad i: Författare, Livet

Mitt skrivande har fått stå tillbaka ett tag nu... för ibland finns det saker som är viktigare. I det här fallet att min dotter skulle ta studenten. Så efter ett halvårs planerande så blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig, men det blev bra ändå. Det blev en fest där all gäster var nöjda, så även huvudpersonen.

Men nu har det gått några dagar sen studenten... och min ork börjar sakta men säkert komma tillbaka. Så nu är det dags att ta tag i det som jag älskar mest, att skriva.

Så vart ligger jag till i nuläget?

Ja först och främst utveckla min värld... Jag har inget bra namn på min stad än och det stör mig. Och kinkig som jag är hittar jag inget som passar. Sen ska jag placera ut skolor, fängelser, polisstation, sjukhus och så vidare. Döpa viktiga vägar och ställen. Få alla karaktärer som jag skriver om att ha sin lilla plats.

Men jag också fortsätta renskriva min bok "Svart Opal"... ingen lätt uppgift.

När jag skrev "Svart Opal" från första början var det ett gäng olika noveller med en och samma huvudperson. Men när jag tillslut hade skrivit ihop ett antal noveller så kom jag på att skriva ihop dem till en historia, en bok. Men historien blev oerhört spretig där det var alldeles för många olika karaktärer som drog åt alla möjliga håll.

Så nu när jag renskriver försöker jag få den berättelsen att passa in i min värld, ersätta karaktärer, skriva ihop karaktärer och men också skriva bort karaktärer. Det enda som jag behåller är själva historien som förhoppningsvis kommer kännas lättare, friskare och renare efter denna så kallade grovstädning.

Hur som helst... där är jag nu!

Men inte nog med det här så har jag dessutom fler idéer på historier som jag vill skriva och lägga i min värld "utan namn"... min fantasi är det inget fel på.

En ide är att skriva en tillbaka blick på en av mina mest komplicerade karaktärer Jag är också inne på att låta en av poliserna få berätta sin historia. Och så en ide som Emelie gav mig.... att skriva om vad som kan hända i huvudet på en koma-patient.

Men en sak i taget... först få klar "Svart Opal".

Tack för att ni tog er tid...

Likes

Comments

Postad i: Författare

Äntligen har jag kommit igång med att renskriva min bok "Svart Opal"... igen. Vet inte vilken gång i ordningen jag gör detta. Har tappat räkningen. Men den här gången har jag skaffat ett riktigt ordbehandlingsprogram och sparar allt både på datorn som på nätet. Här ska inget försvinna på grund av att ett gratisprogram som raserar min hårddisk.

Nu får det inte skita sig så att säga... för nu har jag fått ihop min handling bättre än någonsin. Nästan som det var meningen att det skulle ta så här lång tid. Att jag behövde den tiden att mogna i mitt skrivande. Nu har jag kommit in ett par kapitel i boken och snart är det dags för mig att börja lägga ut det jag skrivit på Kapitel 1.

Som jag nämnt tidigare i mitt inlägg Opal vid min sida genom livet så började jag skriva på Svart Opal för många år sedan. Men det är inte förrän nu som jag fått ihop hela historien så som jag vill ha det. Dessutom jobbar jag hårt med att få ihop Svart Opal med den bok jag började på på min utbildning "Mot ett professionellt författarskap", nämligen Fallna löv.

Då Svart Opal började med en massa små noveller som jag försökte få ihop till en bok så spretade historien iväg med alldeles för många olika karaktärer. Så nu ska det städas upp men utan för den saken skull ändra historien. För grundhistorien är fortfarande bra.

Så vad händer nu? Först och främst ska det städas i språket då jag nu mera är mera mogen i mitt sätt att skriva. Jag kommer också att skriva ihop karaktärer. Nån karaktär skrivs ur då det inte för historien åt nått håll. Sen kommer jag skriva om ett par karaktärer en smula så att de sen även ska passa in i nästa bok.

Intressanta tiden är i antågande...

Så inom snar framtid... det vill säga vilken dag som helst nu så kommer jag börja lägga ut ett nytt kapitel en gång i veckan... Så genom denna blogg lägger jag ut veckans "teaser" och en länk till Kapitel 1 så att ni som vill läsa hela min bok ska få den möjligheten.

Och ni andra... ja det finns ju inge måsten i livet, men visst skulle jag uppskatta om alla ville läsa. Men som sagt inga krav. Däremot du som vill läsa var inte blyg med att påpeka om jag stavat fel eller skrivit nån knasig mening. Sen får ni jättegärna berätta vad ni tyckte... ge konstruktiv kritik. Det är genom det som man växer som "författare".

Tack för visat intresse // Diana

Likes

Comments

Postad i: Dikter

Dikter, poesi, rim och lyrik... Korta små texter med med nån sorts underlig mening. Lustiga små ord i följd, med en massa rim eller helt utan reson. Där endast fantasin som kan sätta gränserna.

Nu är inte jag något poet eller diktkonstnär på låga vägar. Kommer heller aldrig bli det. Men det är ändå kul att på något vis lyckats knåpa ihop en radda texter. Allt från små dikter till lite längre textstycken. En del bra och en del mindre bra.

En gång i tiden så drömde jag om att få bli en diktare... ge ut små böcker med mina små kluriga texter. Men det är inte min grej, det vet jag nu. Min grej är längre texter. Små berättelser i en viss följd tills det bildar en hel roman.

I alla fall...

Denna lilla samling dikter som jag nu lyckats få ihop började jag skriva på redan 1992. Några skrev jag när jag gick på "mot ett professionellt författarskap" och ett par till alldeles nyligen. Några dikter är fiction, några ren fantasy och några direkt från hjärtat.

Hur som helst...

Här kan du gå in och läsa mina fina små dikter på min sida på Kapitel 1... du behöver inte vara medlem för att läsa.

Avslutningsvis...

Jag tog ett poetiskt beslut! oavsett hur bra eller dåliga mina dikter är. Nu har jag gett ut dem på Kapitel 1 för alla som vill läsa läsa. Och denna så kallade internetbok kommer jag inte heller avsluta eller stänga för nya alster. För man vet aldrig när man får ett infall och skriva ännu en dikt.

Skulle det hända att jag slänger in fler dikter så kommer jag givetvis med en uppdatering här.

Tack för visat intresse...

Likes

Comments

Postad i: Författare

Nu tror jag inte att alla vill bli författare, men nog det finns bra många där ute i den stora vida världen som drömmer om att få ge ut en bok. Jag är en av dem såklart! Men resan från att börja skriva till att få ut en bok är lång.

Men om det verkligen är nått man vill ska man givetvis ge järnet.... men man får också räkna med vissa motgångar.

Att sätta sig ner och skriva sin historia, oavsett novell som roman är inte så enkelt som det kanske låter. Det finns massor med saker som man bör tänka på innan. Ju mer klart du har för sig om omgivning som karaktärer desto bättre. Bara för att du som som författar vet betyder inte att du måste skriva om det. Men har du bra koll på omgivning och karaktärer så får du din historia mer trovärdigt.

Här nedan kommer några enkla små tips (som jag följer) som man kan tänka på...

Skriv det du själv vill läsa. - Vill du själv läsa det finns det garanterat fler som vill.

Skriv en projektbeskrivning. - Det är som en minneslapp där du skriver upp arbetsnamn, genre, handling i stora drag och så vidare.

Undvik att skriva i jag-form. - Jag-form begränsar en historia till en persons perspektiv.

Skriv historien som tredje person eller som en betraktare. - Då kan du beskriva allas känslor och ageranden. Man begränsar sig inte på samma sätt som när man skriver i jag-form. .

Håll dialogerna enkla och rena. - Skriv mer som man pratar, inte hur man tänker. Låt dialogen avslöja mer än beskrivningar omkring.

Låt dina karaktärer visa hur sin personlighet via dialog. - Låt derad reaktion i tal runt andra karaktärer och händelser beskriva deras personligheter.

Jobba med dina karaktärer. - Se till att du har bra koll på utseende, kroppsspråk och hobbies och så vidare... ju mer du vet om din karaktär desto enklare är det att beskriva personen i text.

Ha en klar bild om miljön du lägger din handling i. - Samma som med karaktärer, ju mer du har klart för dig hur saker är desto lättare att beskriva.

Skriv inte för långa meningar, håll språket enkelt. - Det här kan man inte påpeka nog många gånger... För långa komplicerade meningar gör det bara jobbigt och tråkigt att läsa.

Håll dig till rätt grammatik. - Skriv med rätt meningsuppbyggnad för annars kan det bara bli jobbigt att läsa. Skriv inte som du pratar, undantag med dialog.

Stava rätt. - Det finns bra rättstavningsprogram i de flesta ordbehandlingsprogram, men de är inte felfria så läs alltid noga igenom texten. För ett stavfel kan så lätt smita förbi...

Skriv från hjärtat. - Finns ingen regel på att man måste skriva en bok i kronologisk ordning. Vill du skriva slutet först och utgå ifrån det, så gör det. Det är slutresultatet som räknas, inte vägen dit.

Första meningen i din berättelse ska fånga läsaren.- Bland det svåraste är just första meningen... För den första meningen ska intressera läsaren nog att vilja fortsätta läsa. Till exempel: Kasta in läsaren direkt i en händelse!

Utgå ifrån dig själv när du skriver. - För att få en karaktär mera trovärdig så utgå ifrån hur du själv skulle reagera inför olika situationer.

Ta inspiration från din omgivning. - Man kan inte utgå från sig själv i alla situationer så se hur andra omkring dig är och låt dig inspireras av det. Eller från andra böcker, filmer och så vidare.

Att skriva efter isbergstekniken, - Att du vet mer än vad du berättar. Hålla berättelsen kortfattad och låta läsaren läsa lite mellan raderna.

Ta bort onödiga ord. - När man sen fått ihop en historia så är det bara om man kan gå igenom den och ta bort ord eller meningar som inte för historien framåt.

Håll kapitlen korta. - Tänk på att vissa gillar att läsa innan de somnar på kvällen. Det är bättre att kunna läsa ett par kapitel än att kanske behöva beta av ett.

Läs texten högt för dig själv. - Det är ett bra sätt att märka om du hittat ett bra flyt i texten.

Låt en vän läsa. - Att låta någon annan läsa din text som kan ge dig både beröm som konstruktiv kritik. Det är så man kan utvecklas.

Låt dina textalster vila ibland. - För om man tar en dags paus till exempel och sen går tillbaka och läser så kan man få en helt annan syn på det man skrivit. Det som man var missnöjd med innan kan helt plötsligt kännas bra.

Avslutningsvis...

Glöm inte att att du bör ägna dig åt ditt skrivprojekt minst varje dag... Få in det i din dagliga rutin. Det betyder inne att du ska skriva varje dag... du kan titta på en film som inspiration, prata med vänner om dina idéer, utveckla dina karaktärer eller miljön eller läsa på om någonting som är speciellt för din karaktär eller för en händelse i din historia.

Och ett tips jag fick för många år sedan som jag har burit med mig är att räkna i antal ord, inte per sida. Och vill man få ihop till en hel bok runt 200 sidor bör den innehålla minst 65000 ord.

Frågor på det?

Ja har ni frågor så var inte blyga utan hör av er så ska jag försöka göra mitt bästa för att svara. Dessutom ska jag försöka skriva fler bloggar i detta ämne där jag går in lite djupare i till exempel karaktärer och projektbeskrivning.

Tack för visat intresse...

Likes

Comments

Postad i: Svart Opal, Författare

Jag har äntligen tagit mig för att skaffa hela Office-paketet, så nu finns det inga ursäkter till varför jag inte kan renskriva min bok "Svart Opal" och varför jag inte skulle kunna färdigställa "Fallna löv. Nu är operation författare igång.

Äntligen! eller hur?

Jag är nu i startgroparna att, jag vet inte vilken gång i ordningen, renskriva "Svart Opal". Själva grundhistorien ska inte ändras... däremot ska jag skriva ihop karaktärer, skriva bort karaktärer och göra om karaktärer. Allt för att städa upp i denna otroligt röriga historia. Förfina en annars så bra berättelse. Dessutom jobbar jag hårt med att få historien att passa in i en värld där även "Fallna löv" ska utspela sig.

Men hur började det?

Jag började skriva på "Svart Opal" när jag gick på Västerhaninge Folkhögskola för över 20 år sedan... till en början skrev jag små fristående noveller. För jag var då i stort behov av att få ut min frustration, ilska och sorg över att jag blivit orättvist behandlad... Det var så allt började. Jag gav Opal min röst.

Jag lät henne plåga folk. Jag lät henne bli arg och skrika. Jag lät henne gråta floder. Jag lät henne kasta saker omkring sig. Jag lät henne ta död på människor. Jag lät henne sätta ord på mina känslor. Hon fick göra allt det där jag själv aldrig skulle göra. På grund av moral och viljan att följa lagen. Sån är jag... Men på pappret var allt tillåtet.

Då enda kopplingen mellan dessa berättelserna var Opal, så gav det mig tillslut en idé... Jag började att skriva ihop dessa små noveller tills en enhetlig roman. Det tog mig kanske upp emot tio år... mycket på grund av att jag inte hade erfarenhet att skriva. Eller självförtroendet heller för den delen.

Då bestämde jag mig att gå en utbildning. Sagt och gjort, jag sökte till "mot professionellt författarskap". Där fick jag under ett år lära mig konsten att skriva. Att hitta min röst, mitt eget sätt att berätta historier. Men framförallt att hitta mitt självförtroende som sa att jag faktiskt var bra nog.

Avslutningsvis...

Och nu är det Opals tur att ge mig en röst så att jag har möjligheten att få uppfylla min dröm. Att få bli författare!

Men för att skriva bör man ha gott självförtroende... tro på det man gör och skriva bra nog. Men vägen från att börja skriva på en egen hopdiktad historia till en utgiven bok är lång. Det är jag fullt medveten om. Men nu är jag i alla fall igång. Och för första gången i mitt liv tror jag på det jag gör.

Tack för visat intresse!

Likes

Comments