Nu har jag precis påbörjat min första diet-vecka. En vecka med en bar till frukost och soppa till lunch och middag. Första dagen och det känns sådär. Inget konstigt med det, det är tufft att låta bli att småäta, svårt att man inte får tugga så mycket (svårare än man). Jag vägde in på 83,2 kg och mitt mål denna vecka är att komma under 80. Sen blir det en vecka med sallader, och sen en vecka till som denna.
Jag gick en långpromenad som gick alldeles utmärkt. Imorgon ska jag simma och sola efteråt.
Det ska bli skönt att komma iväg, och skönt att få lite färg.
Just nu, klockan är 21.40, klättrar jag snart på väggarna för jag är så godissugen! Jag ska poppa lite popcorn så lägger det sig förhoppningsvis. Annars äter jag bara frukt mellan måltiderna.
Jag försöker hålla mig sysselsatt på dagarna, så långt kroppen orkar, och det är ju positivt, det blir lite gjort...😊
Man märker hur mycket man småätit, så fort jag sätter mig ner känner jag behov av att äta nåt. Det måste jag sluta med. Därav viljan att klättra på väggarna...
Imorgon är en ny dag, jag ska hålla i detta. Jag SKA komma till mitt mål, 60-65 kg.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Med fibromyalgi finns det så många olika symptom som inte har med värk att göra. Man blir tröttare än normalt p.g.a. att man inte kommer ner till djupsömn som man normalt gör. Det gör att kroppen aldrig får full återhämtning och därmed är man alltid trött.
Man har ofta lite feber, och vid minsta lilla förkylning känns det som att man har världens influensa.
Men det jag haft svårast att vänja mig vid är glömskan.
Min läkare förklarade det så bra, att när man har så mycket värk väljer hjärnan helt enkelt bort vissa saker för den får jobba på högtryck med värken. Så småsaker, som minne, gallras bort.
Jag tappar ord, ibland kan det vara svårt att föra ett normalt samtal då ord bara faller bort i huvudet. Det var väldigt jobbigt i början, nu har jag vant mig och min familj har lärt sig. Men det känns fortfarande jobbigt när man pratar med folk man inte känner.
Jag har svårt att hålla ordning på datum, händelser, eller t.o.m. vad jag åt till lunch ibland. Jag känner mig otroligt dum när jag tappar enkla, vardagliga ord. Men jag har lärt mig att inte försöka hitta det för det går inte. Det kommer så småningom.
När jag var frisk hade jag inga problem att bolla flera olika saker, nu blir jag otroligt stressad när jag har flera saker inbokade.
Det som stör mig mest numer är att det är svårt att hålla koncentrationen och den röda tråden under samtal. Jag kan glömma vad vi pratar om mitt i en mening. Det tycker mina barn är väldigt jobbigt. Jag med...
Det är tufft att inse att man förändras så otroligt mycket p.g.a. sjukdom som man inte kan styra över. Jag är inte samma människa som innan jag blir sjuk. Inte allt är av ondo, men visst kan jag sakna en piggare kropp, ett klarare huvud och möjligheten att styra mitt liv mer.

Likes

Comments

Jag ska till vårdcentralen imorgon. Det börjar kännas väldigt jobbigt att tänka på vad som kan komma fram. För en vecka sedan upptäckte jag en knöl ovanför magen. Dagen efter skulle min dotter till vårdcentralen så jag passade på att fråga läkaren vad det kunde vara. Han svarade att jag genast skulle boka en läkartid, han hade inte möjlighet att ta det då. Så jag ringde och fick en akuttid samma dag, dock inte till en läkare. Jag träffade två sköterskor som båda var förundrade över hur stor knölen var och att det troligen inte rör sig om ett fettknöl (alltid trevligt att kunna utesluta nåt). De pratade om eventuellt diafragmabråck men när jag påtalade oron över cancer och att jag har flera i släkten som drabbats trollade dom fram en läkartid. Imorgon alltså.
Så nu sitter jag och funderar över tre varianter. 1. Diafragmabråck. Är detta något jag får leva med? Kommer knölen tryckas tillbaka, eller behöver den opereras? Måste jag äta mediciner. Den varianten skulle förklara halsbrännan, hesheten och knölen i halsen jag haft till och från i flera månader. Jag sökte för det, men man hittade inget fel.
2. Cancer. Bara tanken får mig att vägra tänka vidare. Det går inte.
3. Man hittar inget fel. Ska detta bara få vara då? Att gå med en knöl på magen.
Jag är medveten om att man inte ska måla fan på väggen, att inte ta ut nåt i förskott. Men det är lättare sagt än gjort. Knölar får fantasin att skena, och jag minns förra gången jag hittade det. Den gången var det i brösten, och jag tänkte mest att en läkare på vc skulle säga att jag hade fel. När de också kände en knöl blev jag livrädd! I tre månader väntade och våndades jag innan jag fick komma och göra en mammografi. Mensen försvann och jag fick utslag över hela kroppen av stressen. Jag hade tur, knölarna kom av de många mjölkstockningar jag hade när jag ammade min dotter. Men hur länge kan man ha tur?
Jag ska försöka få en lugn och skön natts sömn och hålla tummarna att vad det nu är kan åtgärdas.

Likes

Comments

När det uppdagats att min familj verkar blivit delad på mitten har jag funderat väldigt mycket på familjeband, släkt och det visas ju i min blogg.
Men har jag verkligen förlorat något? Det är ju så att vissa står man närmare och andra inte lika mycket. De jag verkligen skulle sakna är fortfarande i min halva. Jag överlever utan de andra. Så krasst ser jag på det, för så är det.
Men när jag tänker på min familj kan jag helt enkelt inte förstå hur otroligt underbara mina döttrar är! De har vuxit upp och blivit väldigt omtänksamma, omhuldande och kärleksfulla kvinnor. De ser till att jag aldrig känner mig ensam även när de inte är här hos mig.
I år firar de stora högtidsdagar. Min äldsta dotter fyller 30 år och min yngsta fyller 18. De står väldigt nära varandra vilket jag är väldigt tacksam för, särskilt som min syster placerade sig själv i den andra halvan.
Min relation till min mamma är väldigt nära idag, men det har inte alltid varit så. När vi var yngre var det min syster som var närmre. Men familjeförhållanden förändras. Jag värderar min relation till min mamma väldigt högt, vi pratar ofta om hur hennes relation med min mormor var. Min mamma fick inte särskilt mycket kärlek från sin mamma när hon växte upp. Hon var inte ett önskat barn och det har hon känt tydligt. Det var förbryllande för mig eftersom jag alltid känt kärlek från min mormor. Men det har präglat mamma. Hon har inga problem att återgälda kärlek men jag har förstått att hon har svårare att ta initiativ. Jag har alltid haft lätt att pussas och kramas så jag insåg inte detta förrän nu på senare år. Hon ville inte bli som sin mamma men hur mycket man än vill kan man ändå inte alltid slå sig lös från sin uppfostran. Med det jag vet om hennes uppväxt har hon gjort ett jättebra jobb med oss.
Jag vill visa mina döttrar att jag älskar dom förbehållslöst, att jag alltid finns här när de behöver mig, att jag är så otroligt stolt över dom båda.
Jag har varit ensamstående med mina döttrar större delen av deras liv. Min äldsta har aldrig haft någon relation med sin pappa, medan min yngre har en bra relation med sin nuförtiden. Det har stundtals varit svårt, det är inte lätt att uppfostra barn och på egen hand blir det ännu svårare. Det gör att jag är stolt över mig själv. Jag kan ärligt säga så här med facit i hand nu när de båda (snart) är vuxna att jag gjort är förbaskat bra jobb!
De är självständiga, starka och alldeles, alldeles underbara!
❤❤

Likes

Comments

Systrarna Kardashian står för glamour, lyx och ytlighet. Jag har funderat på vad de ger för bild till framförallt unga tjejer idag. Att man kan köpa vad man vill, som lyxhus när man knappt hunnit fylla 18 år. Inga problem, bara party och snygga kläder och kända pojkvänner. De visas upp av sin mamma managern som djur i bur känns det som ibland. Ju större drama desto bättre.
De är som skyltdockor där man hänger glamourösa kläder på och som visas upp på olika event...
Då slår det mig. De är dagens Barbiedockor!
För varje bild har någon bytt kläder till en annan outfit, i deras Barbie-hus lever de medan tjejer tittar på. De har självklart alla en egen Barbie-bil, och behöver inte arbeta.
Självklart vet jag att de arbetar, de har klädföretag, dataspel, modedesigner m.m. men det de tjänar mest på är att visa upp sig. Som Barbie-dockor ställs de på events, följs av en kamera hela tiden.
Hur känns det att allt du gör synas i sömmarna, att allt du tar på dig ska granskas av en hel värld? Att aldrig få vara privat? Och att alla följer din kropp som om den vore hela världens, är hon gravid, väger hon för mycket, för lite, kantig, mullig, tanig. Det bästa tidningarna vet är att noga kolla bild för bild för om en enda liten sak ändras så har de opererats. Det har de nog gjort lite till mans och på nåt sätt förstår jag dom. Det måste vara tufft att alltid försöka se perfekt ut. De skulle inte behöva vara det, men om de går ut osminkade så kan man ge sig den på att det kalas ut över världen.
Jag är glad att jag inte lever så, jag vill gärna fortsätta vara privat.

Likes

Comments

Att bli mamma är en fantastisk upplevelse. Det är lika fantastiskt att bli mormor.
Det är en tacksam position, man kan skämma bort, ta ett litet kliv bort från regler och uppfostran. Man slipper ju det mesta av konsekvenserna...😊
Mitt barnbarn, Maja, är helt underbar! Hon är snart två år och pratar för fullt. När hon sa mormor första gången var det som om hjärtat skulle sprängas av stolthet!
Jag är så otroligt tacksam för all tid jag får vara med henne, tid att bygga upp en bra relation som jag hade med min mormor. Det kan vara lite tröttsamt ibland, hon har energi som heter duga, men jag vet ju att jag kan vila sen. Jag är också väldigt tacksam att jag bor nära min dotter och hennes familj så vi kan träffas ofta, och dagiset ligger ännu närmre mig.
Jag är sist av mina tre syskon att få barnbarn och jag såg den stora förändringen i mina syskon. De mjuknade liksom. Jag vill gärna tro att jag också blivit mjukare.
Jag känner mig inte äldre för att jag blivit mormor, mer än när energin i Maja nästan tar kål på mig 😉 Jag känner mig stolt. Stolt över det fina jobb min dotter och svärson gör. Stolt över att min dotter frågar mig om råd när det gäller uppfostran. Stolt över hur min familj växer.
En dag hoppas jag att mina barnbarn (jag vill ju gärna ha fler) kommer fråga mig om gamla tider, även om det känns väldigt udda att tänka på att min tid på jorden kommer vara gamla tider så småningom.
Min dotter var orolig för att min kärlek till Maja inte skulle räcka till om det kom ett syskon till henne. Jag sa att hjärtat växer exakt så mycket det behövs för att älska alla. Jag avgudar Maja, men jag kommer avguda alla mina barnbarn!
Barnbarn är verkligen livets efterrätt!

Likes

Comments

Jag har inte kvar mormor, morfar, farmor eller farfar i livet. Ibland har jag funderingar över hur relationer kan vara så olika i olika familjer. Läste precis inlägg där frågan om vilka man hade bäst kontakt med, farmor/farfar eller mormor/morfar. Så jag började fundera över hur mina relationer var. Min mormor och farmor kunde inte vara mer olika. Ingen av dem hade jobb, eller jo, farmor bodde ju på en gård så det var nog tillräckligt jobb. Men de var båda tillgängliga.
Farmor var den som bakade, sådde allt mellan himmel och jord.

Jag kommer ihåg särskilt en dag en sommar. Mina föräldrar hade tagit med husvagnen och de sov i den. Min syster och jag sov i ett gästrum i huset. Vi hade fått order om att inte väcka någon och naturligtvis vaknade jag jättetidigt. Jag gick upp, smög förbi min farbrors rum, smög förbi farmors rum och där knakade golvet till. Jag frös till is, och sekunden därpå flög dörren upp! Ordern att vara tyst klingade rätt bra i huvudet och jag var skräckslagen över vad som skulle hända när jag nu väckt farmor. Hon såg inte glad ut men så fort hon såg att det var jag log hon; Jaså var det du.
Hon tog med mig ner till köket där vi åt frukost och sen följde jag med henne ner till ån där hon tog sig en simtur varenda dag. När vi kom tillbaka hade min farbror vaknat och jag åt frukost med honom och hans fru och sen följde jag med dom när de tog upp potatis. Jag skulle få 25 öre för varje potatis jag hittade efteråt. Jag kommer inte ihåg att jag blev särskilt rik...
När det var klart hade även mina föräldrar vaknat så jag åt frukost även med dom.
Min farmor och farfar bodde på landet några mil från där vi bodde så vi träffade dom inte jätteofta. Men jag såg alltid fram emot att åka dit. Farmor pratade inte så mycket, hon hade haft cancer i tungan så en del var opererad. Men det var aldrig något jag reflekterade över. På höstarna var det extra kul, när vi åkte hem igen hade vi alltid med oss potatis, morötter, äpplen, astrar, ja, hur mycket som helst och det luktade alltid så gott i bilen.
Det jag gjorde mest där när jag var liten var att sitta i deras grusgång och leta fina, vita stenar. Jag samlade dom och radade upp dom i min bokhylla hemma till mammas förtret. När huset skulle säljas hittade jag en jättestor vit sten som numer pryder min rabatt. Men den sak jag förknippar mest med farmor och farfar var en stor dalahäst. De hade hästar från den stora till den allra minsta och den största red jag på som liten. Den och två av de mindre har jag också fått.

Min mormor var inte direkt någon bullbakare. Hon bakade då och då, skorpor och sockerkaka mest. Men det jag förknippar med mormor är en kedjerökande korthaj, typ. Vi fick lära oss att spela Mulle bland annat. Särskilt en av mina bröder och jag gillade det. Hon var ofta väldigt undrande hur bra vi var, helt ovetande om att vi såg hennes kort i hennes stora glasögon...
Hon var förtidspensionerad p.g.a. en stelopererad höft och hon bodde väldigt nära oss. Jag sov över där då och då, som kudde hade jag en lila kudde med en stor tofs som jag älskade.
Hon bodde inte med min morfar, men hon hade ett stort umgänge. Jag träffade många av dom, några kom för att spela kort, en svåger hade en stor frimärkssamling och han gav mig alltid frimärken när han var där.
Mormor fanns alltid där och var alltid närvarande vid födelsedagar, högtider och ibland även resor. Hon brukade alltid säga att det var så kul att vara med för man vet aldrig hur länge man lever. När jag var liten blev jag så rädd och trodde hon skulle dö när som helst, men man lärde sig att det bara var nåt hon sa.
Någon sak jag förknippar med mormor var en bonbonjär (en godisskål med lock) i kristall där hon alltid hade godis, oftast hårda karameller med apelsin och citronsmak. Man fick alltid ta en och sen ville man gärna snika åt sig en till i smyg. Problemet var det där locket, för hur försiktig man än var så klingade det alltid till när man skulle sätta tillbaka det, varvid mormor alltid sa; Varsågod ta en till du. Den skålen har jag nu.

Morfar träffade jag inte så ofta. Han var sjuklig under de sista åren han levde och det hände att jag följde med mamma när hon skötte om honom. Det jag minns är hans pipor, jag kan än idag känna doften ibland.
Men farfar träffade jag. Mitt bästa minne av honom är hans verkstad. Han gjorde fågelholkar bland mycket annat. Han gjorde en till mig, en exakt kopia av deras hus, men den har tyvärr försvunnit på vägen nånstans.

Min farmor dog först. Hon hade varit dålig en tid, låg på sjukhus. Två dagar före jul, på min pappas födelsedag blev hon sämre och farfar, pappa och hans syskon skyndade dit. Sen ringde pappa och sa att krisen var över och han skulle komma hem. På vägen hem ringde min faster och sa att hon gått bort. Jag stod och kokade knäck, minns jag, och det har jag aldrig gjort sen dess. Hennes begravning var den första jag gått på och det var hemskt att se farfar helt nedbruten av sorg. De hade varit ett par sen ungdomen och han ville bara förenas med henne. Ett par år senare fick han följa henne. Det var en helt annan känsla den gången, vi visste att det var vad han ville.  Men jag glömmer aldrig bilresan hem. Vi syskon satt och småpratade lite när pappa plötsligt suckade till och sa; Jaha, nu är man föräldralös...

Min morfar dog sen, det var litet kluvet. Jag kan inte säga att jag kände honom direkt, men det var tufft att se mamma så ledsen.
Så dog min morbror, och straxt efter hans fru, min moster.
Jag sa ofta då att det värsta kommer vara när mormor dör, för hon var alltid där. Och det var det.
Mamma och jag skulle åka och handla när hon slutat arbetet men så ringde hon och sa att vi får ta det en annan dag. Helt normal ton. Jaha, varför det, frågade jag. Mormor har dött.
Jag slängde mig iväg och när jag kom dit var personal från hemtjänsten där. De hade gjort så fint, tända ljus och tog hand om mamma som var i chock. Jag gick in till mormor och jag kan ärligt säga att det syns att själen har lämnat kroppen. Hon såg helt fridfull ut, lite transparent på något sätt. Hon hade somnat in snabbt, ett bra sätt att dö.
Ett halvår tidigare hade det brunnit på boendet hon bodde på, och värst drabbad blev hennes lägenhet. Vi hade haft fullt upp med kontakter med andra boenden, sanering m.m. Mormor trivdes inte alls på dessa boenden och längtade tillbaka till sitt hem. Hon hade precis kommit tillbaka hem när hon dog, som om hon bara väntade på det.

Sedan dess har alla pappas syskon gått bort. Nu är det bara mamma och pappa kvar, sen är min generation den äldsta. Det känns väldigt konstigt.

Jag älskade mina mor- och farföräldrar, men det är ju klart att mormor var den som stod närmast. Hon fanns alltid nära. Alla kallade henne mormor Mary, även de som inte var släkt. Jag kallade henne Burrburr när jag var liten. Sista tiden pratade vi mycket om gamla tider, hon var fullständigt kristallklar. Hennes syster släktforskar och det är väldigt intressant att höra. Hon är ett par år äldre än mamma bara och vi hälsar på en gång varje sommar, hon bor flera mil bort tyvärr. Men jag försöker suga i mig så mycket jag kan varje gång.

Idag är jag mormor till en alldeles underbar flicka som jag kallar Smulan. I julklapp fick jag en fylla-i-bok där vi ska skriva i minnen m.m. Det ska bli jättekul att göra det, och hoppas att hon kommer bli intresserad så småningom av vad som hänt förr. Det är bäst att skriva ner det nu så länge jag minns...

Likes

Comments

Jag har en stor familj. Föräldrar, tre syskon, två barn, ett barnbarn, åtta syskonbarn och åtta syskonbarnbarn. En stor härlig familj.
Jag trodde att i en familj älskar och respekterar man varandra. Ställer upp för varandra. Men faktum är att även i en familj finns det slitningar, avundsjuka, misstro och andra negativa känslor. Det visste jag ju såklart, men inte i min familj?
Jag är yngst i syskonskaran, och det är några år emellan oss så vi hängde aldrig ihop som barn. Men jag kan ärligt säga att som vuxna har jag haft väldigt kul med alla mina syskon. Så varför har det blivit som det blivit?
Jag vet verkligen inte, och jag saknar att ha en bra relation med dom. Att kunna träffas över en fika. Att ha grillkvällar. Ta en öl ihop. Skämta och ha kul.
Men jag fick konstaterat av två av mina syskon att jag är skämtet. Någon man skojar om. Och varför? Jag är sjuk. Det är tydligen det roliga.
Kanske tror dom inte på det. Jag vet inte, men det gör fruktansvärt ont. Att man misstror min sjukdom är jag van vid, och jag kan försvara mig. Men att man skämtar om det kan jag inte ta in riktigt.
De får så gärna byta med mig, jag tror inte de har en susning om hur det är att leva med mina sjukdomar. Jag tror inte de inser hur mycket jag fått ge upp p.g.a. dessa. Hur tufft det är fysiskt, psykiskt och ekonomiskt.
Det är en vacker dag idag, solen skiner och det är fullt av snö och riktigt kallt. Jag kommer över det här. Jag kommer fortsätta försöka hitta det positiva i livet, vara glad och tacksam över de dagar värken är lite dovare. Jag kommer fortsätta trotsa sjukdomen och göra saker jag inte borde bara för att det är roligt. Jag tänker inte låta nån trampa på mig.

Likes

Comments

Det är en vecka kvar till jul. Inte klokt vad tiden går fort!
I stort sett alla julklapparna är klara, resten och julmat ska inhandlas på måndag. Det är tur att jag är förutseende för jag håller på att bli förkyld. Men den kan gärna få vänta till efter jul, eller helst hålla sig borta helt och hållet.
Jul är helig för mig. Det ska vara en lugn skön dag med god mat, julklappsöppnande, Kalle förstås och så Tomten är far till alla barnen. Två dagar innan fyller min pappa 80 år, men han vill inte ha nåt stort party. Det ska även städas den dagen. För dagen innan är vikt till att laga julmaten. Inga stor saker, vi har lite knytis så det är bra uppdelat. Men efter maten är lagad är det Bingolottos uppesittarkväll har min dotter bestämt. Och visst, det kanske är kul att sitta och lyssna på vad alla andra vinner och Carl-Jan och Lottas julklappsrimmande. I alla fall tänker vi smaka av skinkan och västkustsalladen. Det är aldrig fel...
På julaftons morgon har vi en tradition jag påbörjade när min äldsta dotter var liten. Vi tänder ljus, tar fram julkrubban och läser julevangeliet. Jag ville att mina barn skulle veta varför vi firar jul och inte bara tänka på julklappar. Det är en fin tradition även om det numer känns lite uttjatat då min äldsta dotter är 29 och min yngsta är 17. De har hört det där rätt många gånger nu. Vi får se vad min yngsta säger, kanske blir det ett år till. Jag hoppas dock att den traditionen följer med över till barnbarnen, kanske läser min dotter evangeliet i år för min dotterdotter?
Vi är ganska tidiga med att julpynta, och sen åker allt ner på nyårsdagen. I år kan det tänkas att granen åker ner redan på juldagen då lilla vovven är aningen närgången.
Inga julkänslor än. Det blir mindre och mindre av det med åldern känner jag. Men i år kommer min äldsta dotter med familj fira här, det ser jag fram emot, särskilt att få ge min dotterdotter julklappar. Det roligaste på julafton är just att få ge julklappar. Jag skulle vilja ge mina barn hela världen, men de begär inget. Då är det roligt att få ge tycker jag.

Likes

Comments

Just nu visas Strefen på TV som reklam. De används för kortvarig symptomlindring vid halsont, ömmande, smärtande och svullen hals samt svårigheter att svälja. De är smärtstillande och febernedsättande. Enligt Fass.
Och enligt reklamen är det den moderna halstabletten. Bra så.
Nu kommer vi till biverkningarna.
Vanliga (1 av 10 användare):
• huvudvärk, yrsel
• halsirritation
• munsår eller smärta i munnen
• halsont
• obehag eller onormal känsla i munnen
• illamående, diarré
• stickande och kliande känsla i huden

Låt oss fundera lite på detta. Halsont? Av en halstablett? Okej.

Mindre vanliga (1 av 100 användare)
• dåsighet
• blåsor i mun eller hals, domningar i halsen
• uppsvälld buk, buksmärta, gaser, förstoppning, matsmältningsbesvär, kräkning
• muntorrhet
• brännande känsla i munnen, smakförändringar
• hudutslag, kliande hud
• feber, smärta
• sömnighet eller sömnsvårigheter
• försämrad astma, väsande andning, andnöd
• nedsatt känsel i halsen

Då funderar vi på det. Feber? Av febernedsättande tabletter?

Så om jag har ont i halsen och feber kan jag alltså ta denna moderna tablett, men med en massa biverkningar som kommer ge betydligt värre symptom, inkluderat de jag redan hade från början...
Hur kan en sån medicin blivit godkänd?
Jag tror jag fortsätter med Alvedon och Vicks halstabletter.

Likes

Comments