Header
View tracker

Hej! Ja, ni ser rätt.. Jag skriver här på bloggen en gång för alla igen efter mer än 1 år. Mycket har förändrats sen sist jag skrev, men jag ska inte gå in på det nu.

Anledningen till att jag skriver det här är inget positivt direkt, och det är riktad till skolor runt om i sverige.

Jag ber om ursäkt om någon tar åt sig eller anser att någonting jag skriver är felaktigt, men detta är mina åsikter, ett flertal elevers känslor och mina tankar från en elevs perspektiv.

För jag vill börja med att säga Grattis! till min skola som lyckats få dem flesta jag känner att tvivla på sig själva.

Det första jag vill ta upp är.. Vart tog våran fritid vägen? Hur ska vi elever ha tid för familjen, vänner och liknande som ni anser är så viktigt när skolan tar över fritiden efter skoltid, helger och i vissa fall även lov. Jag har full förståelse för att vi nu går i 9:an, ska kunna ta eget ansvar och att vi måste kämpa för våra betyg. Dock tycker jag att detta gått för långt, vi går i skolan ungefär 7 timmar varje dag, vi har lektioner hela dagarna och när vi kommer hem så ska vi då fortsätta vårat pluggande. Känslan vi elever får är att det är onödigt att gå på lektionerna då vi ändå nästan bara får massor av läxor vi måste göra hemma senare. Och ja, detta är en utav många anledningar till att vissa väljer att skippa lektioner. Ni lärare anser att detta pluggande är "valfritt", jag skulle dock vilja höra den förklaringen då vi kan välja att inte studera hemma efter skoltid, men vad är konsekvenserna? Jo, man börjar direkt att ligga efter i något ämne, sänka betygen osv. Är detta valfritt? Ja, men till vilket pris?

Om man nu riktar in sig specifikt på min skola, jag går nu sista året där men har ändå mina åsikter. Stress t ex, har ni hört talats om det? och.. JA det är inte bara ni som arbetar som drabbas av detta, utan även vi som sitter där vid skolbänken, antecknar och lyssnar på vad du har att säga. Detta drabbar oss, inte bara av alla läxor vi får med oss hem som vi måste sitta och arbeta med under hela våran fritid utan också av den press ni sätter. Ni kanske anser att detta låter "heltokigt" men när ni sitter och skrämmer upp oss inför t ex gymnasiet på så sätt att ni säger saker som "Gymnasiet kräver otroligt mycket av er, ni kommer inte klara det", "gymnasiet är supersvårt". Vi vet, det är inte direkt peppande att höra sådant varje dag när man går i 9:an. T ex, jag var peppad inför gymnasiet innan våra lärare i skolan började tjata om detta. Det är inte bara gymnasiet det handlar om, det är även ämnen som t ex våran kommande lägerresa.

Om vi byter platser för ett tag.. Om det är ni lärare som ska åka på lägerresa upp till Fjällen och vissa av er är osäkra pga sin skidåkning och liknande och vi elever börjar tjata om att ni måste börja träna för att det är så jobbigt, krävande och svårt, vi kommer att påpeka hur ni ser ut, vad ni äter, vad ni gör och även berätta för er att ni inte kommer att orka någonting och att ni kommer att ha väldigt ont efter detta. Blev ni peppade? Skulle inte tro det.

Dessa saker ni lärare säger till oss elever varje vecka, om att vi måste träna och liknande skapar större problem. Problem som man kanske måste tänka lite utanför boxen för att förstå. Vi är nu 14/15 år gamla, vi är inne i puberteten. Låter det rimligt då att sitta och påpeka vad vi äter, hur vi ser ut osv? OCH NEJ, jag tar inte åt mig för att jag gör något av dem felen du påpekar som lärare, för det spelar ingen roll för mig om jag gjort detta eller inte. Jag som 15:årig tjej tar åt mig, jag börjar tänka på hur jag ser ut och detta skapar en slags panik. Jag mår dåligt när jag inte har tid, ork eller möjlighet att träna och detta pågrund av det ni påpekat. Ska detta verkligen vara ett problem, har vi inte tillräckligt att tänka på redan? Det är den här tiden i livet då vi människor är mest påtagliga, vi håller på att lista ut vilka vi är och vart vi hör hemma. Därför påverkar det ni vuxna säger oss så mycket, tilliten försvinner dock sakta men säkert då allt vi får höra är klagomål, varningar och påpekanden. Vad hände med "jag är stolt över att ni försöker" t ex? För det gör vi. Vi kämpar och vi ALLA försöker. Jag t ex mår dåligt av tanken på våran kommande lägerresa pågrund av det ni berättat och varnar oss för. Jätte snällt att ni förbereder oss, men testa göra det på ett smart och konkret sätt.

Jag ska nu berätta en sak för er, ni kanske inte tänkt denna tanke tidigare men såhär är det..

Ni klagar på att ni måste vara "Poliser" hela tiden, men vems fel är det egentligen? visserligen är det bådas ansvar, men du som lärare behöver inte påpeka allt detta jag nämnde tidigare. Ni behöver inte hålla koll på allt vi elever stoppar i oss, gör på fritiden, pratar om på rasterna etc. Ni kan ju istället förbereda oss, informera oss med FAKTA istället för att göra oss elever vettskrämda med meningar som "Ni kommer inte att orka".

Låt våran fritid vara VÅRAN och inte eran.

Trots att jag har klagomål så är jag nöjd. Jag är glad och stolt över att gå i just denna skola, jag trivs bra och tycker om allt med denna skola. Jag är stolt över att jag nu gått över 7 år här och snälla.. Låt mig få fortsätta vara stolt över det.

Nackdelen med att jag gått relativt länge på denna skola (för skolan) är ju då att jag har något att jämföra med och jag är glad att detta är mitt sista år här trots att jag trivs så bra. Anledningen? Jo, att det går åt hel håll. När skolan sänker elever, inte betygsmässigt men när vi kommer in på ämnet "hälsan" som ni anser är så viktigt men har ni tänkt på baksidorna av det ni gör, av det ni säger och förmedlar till oss ungdomar? När ni gör oss elever osäkra, förvirrade och uppskrämda. har det gått för långt. Vart är ni påväg? Det börjar bli dags att vakna upp och byta riktning innan det är försent.

Detta gäller inte BARA min skola, utan alla grundskolor runt om i landet.

Så jag vill ännu en gång säga:

GRATTIS till att skolan inte längre är något positivt, till att vi som elever får stå ut med detta dagligen för om vi klagar.. Då är det vårat fel.

Och tillsist.. Grattis till att ni har sådan stor makt över vårat välmående, samvete och självförtroende och att ni slösar bort detta.

Grattis.


(Bilden är en reminder till alla lärare och även elever) 


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Halloj!

Humöret är på topp även fast jag fortfarande inte är helt okej, huvudvärken ligger och skrapar där bak och jag är seg i kroppen efter den här fruktansvärda natten. VÄRSTA NATTEN PÅ MINA 14 ÅR, helt klart.

Jag kan ju börja med att berätta.. Jag var i stan och fikade igår innan jag åkte till skärholmen och testade på spinning (gruppträning), herregud. Vilket pass! Benen var spaghetti efteråt, men den känslan efteråt.. Yummie!

Iallafall.. Kände ingen träningsvärk då, hade bara huvudvärk som jag vant mig vid. MEN.. började känna lite vid 11 då jag däckade haha.

Vid 1-2 på natten, då vaknade jag och skrek rakt ut. Hade så himla ont, huvudet sprängdes av huvudvärken och hade kramp och träningsvärk i benen. Kunde inte gå så jag fick hasa mig fram till köket där tabletterna finns, sen var det bara att hasa sig tillbaka. Kunde inte somna då, låg och bokstavligen grät av smärtan töntig som jag är, sen hittade jag äntligen en ställning där det inte gjorde lika ont så jag somnade.. Bättre sent än aldrig.

Idag, idag känner jag INGENTING i benen. Ingen träningsvärk eller ens snudd på, skumt..Men skönt. Men skumt.

Har fixat ångbad, bara tagit det lugnt och suttit hos grannen med barnen där resten av dagen. Har inga planer för resten av dagen så vi får se vart jag hamnar.

Puss och hej #lol



Likes

Comments

View tracker

Hej! 

Känns som jag har hunnit med så mycket idag, har hunnit myst med mamma. Suttit och pratat, bjudit på mat, haft det mys och bara haft lite mamma och dotter tid. Sen cyklade jag på motionscykeln i 20 min bara för att underhålla kroppen lite haha. Efter det började spadagen. Spadagen bestod av: 

  • Ångbad för ansiktet, 5 min med timjan, 5 min utan. 
  • skrubba hela kroppen x2
  • Peeling för ansiktet
  • Fila fötterna och naglarna.
  • Pedikyr och manikyr (måla tå och fingernaglar)
  • Smörj in naglarna med olja och lite sånt.
  • Ansiktsmask direkt efter ångbadet.
  • Nagelpeeling.
  • Långt och härligt bad.
  • Hårinpackning (Gloss någonting)
  • Och kanske något som jag glömt skriva. 

Så skönt efteråt! man känner sig så fräsch. Har även städat Ellitons bur nu på kvällen, då känner man sig lite duktig också. SUPERB! ;) 

Så idag har varit en bra dag, hunnit med mycket och gjort saker jag inte haft tid med förut. 

Vi hörs! 


Likes

Comments

Hej, fick ett önskeinlägg för ca en vecka sen och nu tänkte jag faktiskt svara på alla era frågor om min "livhistoria" en gång för alla. 

Ni får bara det här inlägget, inget mer. Det mesta är lite suddigt men jag tänker inte beskriva med detaljer på grund av personliga anledningar. Tänkte även göra klart för er att jag inte skriver det här för att få folk att tycka synd om mig, jag orkar bara inte få 100 frågor om dagen om samma sak så jag gör klart för er nu.

Så här är det.. När jag först började skolan (6års) så var allt bra ett tag tills ja.. Folk började påpeka allt och ju mer tiden gick så blev det värre och värre. Jag blev helt enkelt mobbad, blev ofta slagen och fick höra kommentarer om hur jag såg ut osv. Det pågick tills i 2:an då jag bestämde mig för att byta skola, en sak jag minns så väl är dagen jag slutade. Jag hade mina bästavänner där men klarade inte av att bli behandlad så av dem andra så jag bytte helt enkelt skola till Botkyrka Friskola. 


http://nattstadcdn.com/5/1000000/920000/919197/pics/201474113429900919197_sbig.jpg?width=150

Där var jag starkare, sa ifrån och alla slutade direkt. Då fattade dem vart jag stod någonstans, jag var fast besluten om att det har hänt en gång. Det ska f*n inte få hända igen. 

Tiden gick, jag fick vänner, allt var bra. Sen började mina "vänner" behandla mig.. Vad ska man säga? fel. Dem behandlade mig fel. 

Jag var dock inte så stark att jag kunde säga ifrån själv, dessutom var jag blind. Jag ville ju inte förstå att mina två bästa vänner bara lekte med mig. Dem fick mig att göra saker jag ångrar i dagens läge. Alla i min närhet (familj osv) sa åt mig att stå upp och säga ifrån, tillslut gjorde jag det och jag hamnade ensam. Då hatade jag det mesta, skolan, dem personerna, mitt förflutna, mig själv etc. 

Sen träffade jag två tjejer som jag blev väldigt bra vän med, det blev dock kaos där också. Då tappade jag hoppet helt, då sket jag i vilka som var med mig och vilka som inte var det. Då kunde jag sitta ensam på luncherna, det sket jag i. 

Det var lite så till och från tills jag började i 5:an. Då var det inget till och från, då hade jag en jag umgicks med och sen fler kompisar på sidan som jag inte var lika nära med. 

Jag har alltså alltid, alltid varit det tredje hjulet, ett andra hands val, en reserv. You name it. 

Jag har dock haft en killkompis som stått med mig sen i 3:an/4:an. Han stöttade mig genom allt med kompisar och det, han har faktiskt stannat och han är den enda som inte hatar på mig eller på något som har med mitt liv och göra. DEN ENDA. 

http://nattstadcdn.com/5/1000000/920000/919197/pics/201474113434820919197_sbig.jpg?width=71

Jag har haft mycket problem med kompisar genom tiden. Så även om jag mår dåligt när jag är med någon idag så kan jag inte gå därifrån, för att jag är rädd. Rädd att bli lämnad ensam igen. 

Nu.. Idag är jag däremot starkare. Nu står jag för den jag är, kommentarerna tar på mig men jag går inte ner som jag gjorde förut. Däremot är jag fortfarande inte stark. Jag skulle aldrig kalla mig själv stark. 

Folk säger att man inte kan hata någon, men dem killarna som har förstört så mycket för mig, dem killarna som förstörde mitt liv, dem som slog mig och höll på med sina idiotier.. Ja.. Jag hatar dem. 

Och som ni alla vet, så har jag haft problem med killar också. Det tänker jag inte skriva allt om eftersom att jag har hittat en som jag verkligen litar på nu. Allt jag kan säga är utnyttjande, otrohet, idioti, desperation. 

År 2007 fick jag Sniff, mitt i allt. Han blev min kompis istället för alla falska J***lar som inte vet vad ordet respekt betyder. Min plutt blev även min bästavän, han fanns ju alltid där. Han kan inte vara falsk eller något sånt. Det är därför han betyder så mycket för mig och jag bryr mig mer om honom än mig själv, har alltid tänkt att "ta hellre mig än honom". Förstår ni varför jag alltid har varit så rädd att han ska försvinna? Vi alla vet att den dagen kommer, men när den dagen kommer så kommer inte jag orka. Jag kan säga redan nu att när den dagen kommer, då kommer inte jag gå ut på dagar. Kanske på promenader för att gå samma runda som jag alltid går med honom. Jag kommer sova med hans filt som jag gjorde när jag trodde han skulle dö. För då känner jag mig trygg, när han är nära. Jag blir trygg när jag känner lukten av Sniff, när jag känner hans värme, när jag får krama om min hund. 


http://nattstadcdn.com/5/1000000/920000/919197/pics/201474113748690919197_sbig.jpg?width=150
http://nattstadcdn.com/5/1000000/920000/919197/pics/2014741137111560919197_sbig.jpg?width=150
http://nattstadcdn.com/5/1000000/920000/919197/pics/2014741137205940919197_sbig.jpg?width=111
http://nattstadcdn.com/5/1000000/920000/919197/pics/2014741137393450919197_sbig.jpg?width=150
http://nattstadcdn.com/5/1000000/920000/919197/pics/2014741137433540919197_sbig.jpg?width=118



http://nattstadcdn.com/5/1000000/920000/919197/pics/2014741137496720919197_sbig.jpg?width=118
http://nattstadcdn.com/5/1000000/920000/919197/pics/2014741137565670919197_sbig.jpg?width=150
http://nattstadcdn.com/5/1000000/920000/919197/pics/2014741138249750919197_sbig.jpg?width=150
http://nattstadcdn.com/5/1000000/920000/919197/pics/2014741138405580919197_sbig.jpg?width=150
http://nattstadcdn.com/5/1000000/920000/919197/pics/2014741138539270919197_sbig.jpg?width=150





http://nattstadcdn.com/5/1000000/920000/919197/pics/201474113964540919197_sbig.jpg?width=139
http://nattstadcdn.com/5/1000000/920000/919197/pics/201474114283930919197_sbig.jpg?width=108
http://nattstadcdn.com/5/1000000/920000/919197/pics/2014741141579720919197_sbig.jpg?width=159
http://nattstadcdn.com/5/1000000/920000/919197/pics/2014741141312340919197_sbig.jpg?width=124
http://nattstadcdn.com/5/1000000/920000/919197/pics/2014741141229820919197_sbig.jpg?width=151


http://nattstadcdn.com/5/1000000/920000/919197/pics/201474123271320919197_sbig.jpg?width=203
http://nattstadcdn.com/5/1000000/920000/919197/pics/201474123323740919197_sbig.jpg?width=150
http://nattstadcdn.com/5/1000000/920000/919197/pics/20147412339820919197_sbig.jpg?width=150
http://nattstadcdn.com/5/1000000/920000/919197/pics/2014741141186770919197_sbig.jpg?width=185



Nu känner jag att jag inte bryr mig ett skit om vad folk tycker, hata mig om ni vill, tyck att jag är ful whatever. Jag bryr mig inte, för jag orkar inte gå runt sönder sminkad och halft naken för att bli accepterad i vårat samhälle. NEJ, det är inte jag så varför skulle jag? 

Jag har gått till skolkuratorn i 2 och ett halvt år, gick till BUP ett tag och har även pratat med kuratorn på Ungdomsmtt också. 

Min gammelfarmor och gammelfarfar dog också, vilket gjorde det hela svårare. Dem dog 2009-2010, saknaden är enorm. Det var 4/5 år sedan och jag joggade dit här om dagen och bröt ihop helt. Jag saknar dem, jag älskar de och jag önskar att de var här idag.  


http://nattstadcdn.com/5/1000000/920000/919197/pics/2014741125322410919197_sbig.jpg?width=150
http://nattstadcdn.com/5/1000000/920000/919197/pics/2014741125287310919197_sbig.jpg?width=150
http://nattstadcdn.com/5/1000000/920000/919197/pics/2014741125254860919197_sbig.jpg?width=251

Som ni kanske minns så blev min dröm verklighet i Januari, 2013. Jag blev skötare på finaste Carat, en häst som jag fick kämpa lite med pga att han tryckte in mig mot väggen, försökte sparka osv. Men vi kom nära varandra, han var världens finaste och snällaste häst. Underbara "lilla" Carat, han var enorm haha. Men i Juli/Augusti bestämde jag mig för att sluta sköta om honom, det var riktigt tufft och jag grät massor av att behöva lämna honom. Jag åkte dit, hämtade allt, sa hejdå och avslutade hela medlemskapet i Botkyrka ridsällskap. Jag var klar med dem. Samtidigt så blev jag utkastad, men brukar säga att jag valde att sluta på honom eftersom att jag kunde sagt att jag ska fortsätta sköta honom även fast jag missade ett möte men efter mycket funderingar så blev det att försvinna helt därifrån. Någon månad senare så flyttade han, jag hälsade på honom ibland för att jag saknade honom för mycket men sen flyttade han ner till Skåne och gick i pension. Älskade gubben, hoppas han har det bra. 😓💓

http://nattstadcdn.com/5/1000000/920000/919197/pics/2014741126342820919197_sbig.jpg?width=150
http://nattstadcdn.com/5/1000000/920000/919197/pics/2014741126147350919197_sbig.jpg?width=150
http://nattstadcdn.com/5/1000000/920000/919197/pics/201474112738740919197_sbig.jpg?width=150
http://nattstadcdn.com/5/1000000/920000/919197/pics/2014741127235300919197_sbig.jpg?width=119
http://nattstadcdn.com/5/1000000/920000/919197/pics/201474112753590919197_sbig.jpg?width=150

Dessutom så dog en häst som betydde super mycket för mig, i September 2012. Hästen som fick mig att inse att jag verkligen ville bli skötare, ett år senare blev den drömmen som jag haft sen jag var liten verklighet. Efter hästen, som heter Mistral lämnade oss så gick jag in i en dimma. En djup dimma dessutom. Jag blev deprimerad, samma dag var den första dagen hos kuratorn. Saknade och älskade Mistral, som vissa utav er har läst om. Han betydde på något sätt väldigt mycket för mig, herregud, gråter bara jag tänker på dagen jag fick reda på att han skulle avlivas. Min finaste vän, vi saknar dig..


http://nattstadcdn.com/5/1000000/920000/919197/pics/2014741125394010919197_sbig.jpg?width=150
http://nattstadcdn.com/5/1000000/920000/919197/pics/201474112537610919197_sbig.jpg?width=150
http://nattstadcdn.com/5/1000000/920000/919197/pics/20147411252190919197_sbig.jpg?width=150

Det finns en hund som är saknad också, tror inte ni minns henne men det är Zazie. Min mormors förra hund, älskade Zazie som vi har fällt så många tårar för. Har inte så mycket att säga om det, hon dog i November 2011 och är fortfarande saknad. Jag har växt upp med henne, så det blev en stor förändring för mig när hon försvann. Jag saknar dig bebis, hoppas du har det bra där uppe över molnen.. ❤

För att sammanfatta det här.. Jag, Emelie Wengenroth är en tjej som inte vågar öppna mig för någon. För att jag är rädd att bli sårad, jag håller det mesta för mig själv om ingen frågar ut mig och tillslut öppnar upp och får mig att berätta allt.

Men jag mår bra nu, nu är det bara gamla känslor av ångest och lite panik och självklart saknad av alla jag förlorat genom mina 14 år. Jag är lycklig. Jag har Sniff, jag har familjen, min gamla barndoms kompis, vännerna från Brunna skolan har jag lite kontakt med nu, jag har fått en stort intresse för träning och kost, Elliton får mig att tänka på annat. Mitt liv är förändrat, och det har jag valt själv. Jag har gjort en förändring, jag är stolt över mig själv för allt jag åstadkommit. En sak jag måste förbättra är att jag kan sitta med tårar i ögonen och om någon frågar hur jag mår så är svaret "bra". Då är det alltid någon som måste fråga ut mig och få ut sanningen om den personen vill veta.

http://nattstadcdn.com/5/1000000/920000/919197/pics/2014741149403940919197_sbig.jpg?width=374

Jag jämför mig själv med den jag var för några år sedan, gud. Va långt jag har kommit egentligen, är inte framme än om man säger så men jag är en bit på vägen. Målet kommer närmare.. Sakta men säkert. 







http://nattstadcdn.com/5/1000000/920000/919197/pics/2014741150394040919197_sbig.jpg?width=150
http://nattstadcdn.com/5/1000000/920000/919197/pics/2014741150517910919197_sbig.jpg?width=150
http://nattstadcdn.com/5/1000000/920000/919197/pics/2014741151345360919197_sbig.jpg?width=150






http://nattstadcdn.com/5/1000000/920000/919197/pics/2014741150594980919197_sbig.jpg?width=150
http://nattstadcdn.com/5/1000000/920000/919197/pics/201474115153220919197_sbig.jpg?width=150
http://nattstadcdn.com/5/1000000/920000/919197/pics/2014741158593020919197_sbig.jpg?width=181


 


http://nattstadcdn.com/5/1000000/920000/919197/pics/201474123504700919197_sbig.jpg?width=150
http://nattstadcdn.com/5/1000000/920000/919197/pics/201474123216410919197_sbig.jpg?width=150
http://nattstadcdn.com/5/1000000/920000/919197/pics/20147412376940919197_sbig.jpg?width=232










Likes

Comments

Jag mår bra. Jag är bara förvirrad och lite vilse.

Det känns som att livet leker just nu, när allt känns bra så väntar man på den där bomben som har kommit varje gång jag mått sådär extra bra ska komma, man väntar på att något ska hända som förvärrar allt.

Förra gången jag mådde bra och kände mig extra glad så var det en viss person som släppte bomben, jag "hatade" personen i någon vecka innan jag (som vanligt) blev svag och la mig ner så att den personen kunde trampa på mig och använda mig som matta för att slippa smaka asfalten själv om man uttrycker det så. Känner du dig träffad så here you go.

Jag är besviken på mig själv, inte bara det.. Jag är arg. Arg, arg, arg fast på mig själv. Att jag alltid lägger mig ner och blir knäsvag varje gång någon som tidigare betytt så mycket för mig gör något. Att jag inte vågar stå på mig, det är det värsta. Att jag inte vågar göra något, att jag känner att jag MÅSTE vara den tysta, rädda och osynliga jämt.

Dessutom jämför jag mig med ALLA. Oavsett om det är en kändis, främling, bekant, släkt etc. Det hjälper inte mitt självförtroende ett dugg, det sänker det så otroligt mycket. Att tänka och känna att alla är mycket finare, smalare, längre, snällare osv. Jag kan inte beskriva det, det är som att man står ensam, omringad av alla bättre människor och man fortsätter trycka ner sig själv hela tiden.

Sen när folk säger "det kommer ordna sig" så blir jag förbannad. Visst, det är snällt att dem försöker hjälpa men på vilket sätt? Visa istället att du vill hjälpa en, när man säger så då känns det som att du vill slippa stötta en. Och dessutom.. Vad vet du? Du frågar antagligen ingenting om hur jag känner och så utan bara säger den störande meningen.

Och ja.. jag stör mig på det mesta just nu, så förlåt.







Likes

Comments

1. Jag nyser av starka halstabletter eller tuggummin.

2. Jag hatar djurplågeri.

3. Jag blir väldigt lätt svartsjuk, t ex när killen jag älskar snackar med andrs tjejer etc.

4. Jag blir lätt irriterad när jag är hungrig, trött eller uttråkad.

5. Jag kan vara ute hela natten/dagen och göra saker men vill fortfarande göra mer.

6. Älskar att hitta på saker och att ha roliga saker planerade.

7. Jag blev intresserad av träning och kost på ett helt nytt sätt ungefär i s
September 2013.

8. Jag gråter varje morgon, inte av sorg utan brukar kalla det "morgontårar".

9. Jag ser suddigt på kvällarna, därför använder jag ofta mina glasögon då om jag är ensam.

10. Jag kan börja inbilla mig saker när jag blir trött, skit läskigt.

11. Att ha en hund har hjälpt mig och min familj mycket i många lägen.

12. Jag saknar mina gamla "homies" alltså när alla vi var ute hela nätterna osv.

13. Den enda gången jag kan känna mig nöjd med mig själv är efter ett träningspass.

14. Jag har alltid haft dåligt självförtroende, börjar bli lite bättre nu.

15. Jag ska bli moster.

16. Jag älskar skrik-färger och många tycker att det har blivit lite av min "grej" att ha sånt.

17. Jag ÄLSKAR leopardmönster #beroende

18. ett nyårslöfte jag hade var att inte klaga lika mycket för att det blir jobbigt för omgivningen, det har jag jobbat på men står ofta tyst när jag har väldigt ont eller något sånt nu. Måste hitta balansen mellan knäpp tyst och klaga.

19. Jag har alltid haft djur i omgivningen, så jag är van vid dem och jag älskar det.

20. Jag har och kan somna på t ex golv, plankor, hårda soffor, stolar och även bilen, sängen, vanliga soffan etc.




Likes

Comments

Hej! 

Idag var min första hela skoldag sen 3 veckor tillbaka, i did it! Fick dock sluta direkt efter lunch, men jag klarade hela dagen tills dess iallafall. Jag kämpar på. Haha. 

Efter skolan så satt jag och prata med mamma i någon timme innan jag gick ut med hunden, sen fixade jag disken innan jag fick lov att gå in på rummet och vila lite, höll nästan på att ramla ihop eller somna ståendes liksom. Jag tror att det var mycket stress och sånt som släppte så det är nog bra att jag inte har några planer för resten av dagen. Jag har även varit ute på en fotopromenad, tog med mig hunden ut i solen (och blåsten) och fotade lite (bilder kommer i ett enskilt inlägg) så fin han var då! Det är i sådana stunder som man förstår hur fin och go han verkligen är, tänk hur jobbigt det måste vara för honom att stanna upp stup i kvarten och sitta i solen för att lill- matte ska ha fina bilder, men han gör det ändå. Inget bråk eller något, han bara sätter sig ner haha.

Håller just nu på att importera bilderna till datorn så jag får redigera och leka lite sen, vad ska jag annars sysselsätta mig med liksom? 

Imorgon ska jag med klassen till Flottsbro och bara vara där, ta det lugnt och så innan vi får ledigt i 2 dagar till helgen. Planerna för ledigheten är att verkligen passa på att ta det lugnt och vila upp mig. I hate to say this men.. Jag behöver vila också. 

Lägger ut alla bilder snart så får ni säga vad ni tycker om dem! :) 

Bild ifrån vintras.. Kärlek på hög nivå haha. 

Likes

Comments

• Skip the diet, just eat healthy. •




★Keep fighting, keep training, keep running. ★




•And in the end.. Just belive in yourself, and you're halfway there. •

Likes

Comments