View tracker

När livet kommer ikapp en tillslut gäller det att veta vart ens gräns går. ​Att vid den tiden kunna ställa sig upp igen trots att såren är som värst. Att kunna se fram emot allt som väntar. Att kunna våga kliva ett steg åt sidan och vänd blad. Att faktiskt kunna inse vem man är och vad man förtjänar. 

Länge sen jag var in här och skrev. Men har varit en hel del i skolan och jobb på det. Igår var det beppen. Var med på mösskrivningen men åkte sedan vidare. Hade planer på att åka hem men då jag skulle aggera chaufför stanna jag kvar i Nyköping och vänta. En helt bättre valborg kunde det absolut ha varit, men klagar aboslut inte. Fick spendera den med människor som alltid får mig på bra humör. Kommer sakna er alla så otroligt mycket.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Ett benpass senare önskar jag att jag åkt till stallet innan, haha. Men för en gångs skull är kroppen fylld med energi och just träningen är något som bara går bättre och bättre. Igårkväll tog jag en löprunda i skogen i shorts och det var typ det bästa och härligaste på länge. Sommaren är verkligen på väg nu och det är klart man får betydligt mer energi utav.

För övrigt är dessa thights ett par jag verkligen älskar och skulle använda väldigt flitigt på gymmet om det inte var en massa oljefläckar på dem. Syns betydligt mer i verkligheten. Kan bara säga så att min lillebror aldrig mer kommer få tvätta sina kläder med mina igen.

Likes

Comments

View tracker

Ångesten över studenten börjar krypa fram mer och mer. 2 veckor kvar tills alla kommer tillbaka till skolan och det sista ska finkammas innan vi går mot det allra, allra sista. Alltså hur sjukt är det inte? Endast några ynka veckor kvar och sen är det över. Något som ändå varit ens vardag HELA livet, är bara över? Sjukt..

På något sätt känns det som jag har 1 miljon saker att göra klart. Men så är inte fallet, men känslan består dock Noll motivation till att försöka få det sista gjort i svenskan. Fast jag vet att det går fort och stenen från axlarna kommer släppa så fort. Fast egentligen ska jag inte klaga. Jag är nog den personen som haft det skönaste sista år man kan ha. Nej, det sista ska skrivas klart nu inför vinprovningen nästa vecka som jag ska ha i skolan för redje gången. Ibland så händer det faktiskt att man även tittar in där.

Oj, föll nog ur spåret där. Men som sagt inte länge kvar till studenten. Jag har mössan hemma och en klänning på väg. Den klänningen får vi hoppas att den dyker upp, då det bara var sådär 3 veckor sedan den beställdes. Skor då? SKOR? Alltså hela min garderob är full med skor, men absolut inga som man kan ha på studenten. Hur många gånger har man hört egentligen att man absolut inte har några kläder eller skor, fast egentligen har man alldeles för mycket. Men har kollat på ett par skor, men vill ha en klänning först innan man går vidare på den frågan. Sen är det 100 saker till som ska ordnas inför allt. Jag ska även försöka packa i ordning mitt liv för att bege mig härifrån fortast möjligt. Ibland ser jag faktiskt mer fram emot att få komma härifrån än att ta studenten. En sån känsla har man nu, trots att 80% av ens problem är lösta.

Likes

Comments

Ibland gäller det att stanna upp och se över hur man faktiskt hamnade där man är. När man placerat alla andra i första hand och inser till sist att det faktiskt ens eget liv som behövs plåstras om. Hur mycket man än skulle vilja  kunna erövra världen och vara på 100 olika ställen samidigt, går det bara inte. Det är faktiskt ganska omöjligt. När man väl tar ett djupt andetag och inser hur bra man faktiskt har det händer det alltid något. Något som får mig att ta några steg tillbaka igen, varje gång.

Under en veckas tid nu så har jag tagit reda på enormt mycket personliga saker, endast för at få klarna upp allt och bli kvitt med människor som jag inte klarar av. Människor som fått mig må dåligt utan att jag tänkt på det. Mitt i allt har kroppen sagt nej och jag har känt mig så otroligt gammal, seg, trött osv. Det tär på en psykiskt. När man har ont, men måste träna för att inte få ondare. Det är en ond cirkel som jag allvarligt talat hatar. Nu börjar det bli bättre och en tid hos sjukgymnasten är bokad, igen. Även prosvaren från läkaren borde komma snart.

Likes

Comments

Hur söt är inte Mikie egentligen? Han passade på att smita in till Remus och Elliot när jag inte såg. Men han fick hållas då Remus och han hittade bästa hålan att rulla sig i. Hade glömt  hur det var att ha en sån häst. Elliot tycker inte riktigt om att bli skitig och sen rullade han fast i boxen när han var mindre. Dock klagar jag inte alls! Dock kommer jag klaga ikväll när jag ska försöka få bort leran från de andra 2.

Likes

Comments

Hur min kropp kommer må efter denna vecka är något jag absolut inte vill ha reda på. Har ett träningsschema som jag inte tänker göra om, då det funkat så himla bra. Det som är att jag förra veckan började sätta igång Elliot ordentligt i ridningen. Jag har inte ridit ordentligt i mer än 15 minuter sedan i somras. Nu går han ca 30 minuter 5 dagar i veckan. Det är en stor förändring. Plus att jag nu har Remus hemma denna vecka och ingen kan vara lyckligare än jag. Dels att det är snart 2 år sedan han flytta så är han densamma. En lat ponny med mycket energi som vet EXAKT hur han ska komma undan arbete. En sak han alltid varit duktig på är att släpa bakbenen istället för att jobba på bakifrån. Så mycket jobb blir det och mina muskler i hela kroppen värker. Men det är så himla kul. Elliot och Remus går i samma hage då de får vara inne på nätterna, vilket är skönt då Elliot behöver vila upp sig. När vi släppte ihop dem igår sprang de säkert 10 varv runt hagen av glädje. Eller Remus sprang av glädje och Elliot trodde han skulle bli mördad. Dock har de blivit bästa vänner och de kommer krossa många hjärtan när han åker på lördag.

För att se alla inlägg, tryck på headern (bilden med mig och Elliot högst upp).

Likes

Comments

Speciellt den här under! På något sätt får den mig att verkligen längta efter sommaren!​

Likes

Comments

LSöndag. En dag där man kan ta igen sig efter helgen och det är precis vad jag ska göra. Efter denna helg som bestått utav jobb, stall, träning och många människor så behövs denna dag. Min sömn har varit som bortblåst och slitnare än mig just nu får man leta efter. Men summan av kardemumman har det varit en väldigt bra helg och ett väldigt bra lov. Men nu ska jag ta mig till gymmet för att sedan åk upp till stallet. För vet ni? Remus kommer hem till mig under en kortare tid. Så nu kan äntligen ridningen få komma igång ordentligt igen, har saknat det. Dock kommer Remus på grund utav att han och F hade olika tankar på hur man behärskar sig och hon fick tyvärr ta den diskutionen med backen. Vilket är otroligt tråkigt då de väl hade börjat komma igång och var mer än taggad på tävlingssäsongen

Likes

Comments

Elliot är verkligen en häst som är speciell. Det gäller verkligen allt. Nu när vi hade kommit igång ordentligt var det dags för honom att börja fälla. Det har resulterat i att han har fått gå på halvfart på grund utav att han har noll energi under denna tid. Då menar jag verkligen noll, zero. Han tycker det är jobbigt att gå ut och in från hagen. Står och sover 99% av dagen osv. Nu är han igång igen och efter gårdagens pass på Remus fick jag tillbaka motivationen igen för att få igång honom på riktigt. Så dagens pass gick hur bra som helst. Han är otroligt fin i traven och börjar verkligen förstå det här med att jobba. Som belöning fick han även ta några skutt i slutet. Att hoppa tycker han verkligen är kul.

Men ska jag vara helt ärlig åker min motivation till ridningen upp och ner som en berg- och dalbana. Vissa dagar vill jag bara ge upp allt som har med hästar, medans andra dagar kan jag spendera timmar i stallet. Jag tror det har att göra med att jag inte ridit ett ordentligt pass sedan Smulan åkte i somras. Sen att Elliot och jag går 2 steg framåt och 1 steg bakåt hela tiden. Blir bara pannkaka tillslut. Hade planer att lämna iväg honom redan till sommaren, men har ändrat mig nu och vet inte hur länge jag ska ha kvar honom. Han är trots allt min första EGENKÖPTA häst och är som sagt otroligt speciell. 

Det finns en film här nedanför på instagram från dagens pass.

https://instagram.com/p/1QOt9WR4I7/?taken-by=eweli...

Likes

Comments

Lyckan går nog inte att beskriva efter att man fått suttit upp Remus igen. Då jag inte ridigt ordentligt sen i somras, så gick det väl helt okej. Men oj, vilken träningsvärk jag kommer ha imorgon. 

Remus har blivit så himla fin och mjuk. Han har växt i sin galopp (äntligen) och är otroligt följsam. Sen att han har hamnat hos världens underbaraste människor som behandlar honom som en kung är ju bara det bästa. Felicia är en så otroligt fin tjej som alltid vill hans bästa och hon är verkligen en underbar person. Detta är verkligen en ponny som ligger varmt om hjärtat och är glad att han bara bor en timme bort. Är så hinla glad att jag får vara med på hennes resa med Remus. Jag och Felicia räknade ut att det är 7 år sedan han kom till min ägo. Då var han bara 4 år, vart har tiden tagit vägen? 

Såg även imorse att han fanns med på PS of Swedens facebooksida. Hur coolt är inte det?

Likes

Comments