Bättre sent än aldrig heter det ju 😝 Och häromdagen fick jag en upplevelse av Stefan som jag önskat mig för sisådär snart tre år sedan då Stefan som precis börjat på ett nytt jobb och ännu inte fått sin lön, gav mig ett kort på min födelsedag där det stod att jag fick önska mig en upplevelse.... 😜 Eftersom vi var relativt nya kolonister önskade jag mig en tur till Wij Trädgårdar i Ockelbo för att spana in deras odlingar och vackra välplanerade trädgårdar!! Jag hade varit där en gång innan på en konferens genom jobbet och sett skymten av deras fina trädgårdar vilket gav mersmak till att åka dit igen nån gång. Så det kändes som ett naturligt val att välja ett besök där INKLUSIVE god lunch och fika så klart!! 😋 Sen har några år gått och min upplevelse lades minst sagt i träda av min man!! Någon gång per år har jag faktiskt påmint honom men dagarna har ändå rullat på och ingen födelsedagspresent förverkligades 😤😂 Men lagom till Stefans semester frågade jag honom häromdagen om jag inte skulle få min present nån gång 😂 Eller om det möjligtvis var bytesrätt på den 🤣 Vi ska ju avveckla vår kolonilott har vi tänkt... men vi ska dock flytta odlingen till vår sommarstuga så upplevelsen är ändå högaktuell 😂 Jag ville liksom bara påminna min man 😁 Och då gjorde han slag i saken och tog med mig och Lovisa till Wij trädgårdar i lördags. Det var verkligen jättefint och balsam för själen vilket jag kan behöva nu!!! Idag är jag nämligen på väg till den årliga kontrollen på onkologen, så nödvändigt men jag hatar det ändå 😕 Här kommer några bilder från Wij Trädgårdar så skriver jag mer sen om hur det gick på onkologen... Jag har faktiskt inte kunnat sova så bra i natt på grund av det stundande besöket 😔



Intog en jättegod lunchbuffé på bland annat högrev i det här vackra huset ☝🏻 innan vandringen i trädgårdarna 👭👶🏼



Det ser verkligen ut som att far och dotter pratar om nåt jätteviktigt angående maten 😁



Barnens trädgård 👏🏻🌸 👆🏼👇🏼 Rolig för både stora och små!! 😍



Naturligtvis fanns det kaniner att titta på också!!! 🐰 Lovisa har blivit så fascinerad av djur och vill gärna prata och klappa alla söta pälsklädda djur hon ser 😍 Mormor har ju en hund som Lovisa tycker väldigt mycket om och vi har två 😻😻 hemma som hon älskar att klappa (läs dra i pälsen 🙀😂) Det är tur att våra katter är så snälla som låter henne hållas 😁... iaf Sesse... Sotis går undan om Lovisa blir allt för hårdhänt!! Jag försöker lära henne hur hon ska klappa och jag tycker att vi gör framsteg 😽


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments


Så har dagen och kvällen nästan passerat och Lovisas dopdag är snart över. Tre månader gammal är nu Lovisa döpt och trots att det var länge sen kyrkan och staten skildes åt så är jag ändå lite gammalmodig och anser att man inte fått sina namn på riktigt så länge man inte är döpt... fast jag ju vet att det är Skatteverket som står för fastställandet av namn nuförtiden. 😂 Nu lät det ju som att jag är jättegammal och har varit med "förr" 😂😂 Men dop är en fin tradition i min släkt och något som man ska göra, så enkelt är det 😃 Lovisa fick namnen Ewa Lovisa Hannah Linnéa. Ewa efter mig och min moster, Hannah efter Lovisas mormors farmor och Linnéa efter Lovisas mormor och gammelmormor. Lovisa är som jag nämnde när hon fick namnet, inte ett släktnamn men som bara kom till mig och det kändes så rätt!!

Jag kan bara konstatera att det blev en superfin dag och jag gick som i ett lyckorus för att dagen blev så fin som jag tänkt mig... Att Lovisa döptes i den dopklänningen jag själv är döpt i, jag kände en enorm glädje över de fina sångerna vi valt som solisten sjöng och de fina psalmerna som beskriver Lovisa och den glädje vi känner att hon kommit till oss. Jag är glad över att vi valde att dopdagen skulle infalla på samma dag som Lovisas mormors födelsedag ❤ Jag är också glad över att jag läste tackbönen under dopet trots en rädsla att jag skulle bli känslosam och tänka på förlusten av vår son Karl, att jag skulle börja gråta inför alla när jag kom till raden "vi tackar dig Gud.. för förtroendet att vara föräldrar" ... som att vi inte skulle haft förtroende som föräldrar att ha Karl med oss... och nu helt plötsligt ha det förtroendet??? Jag gick dock in för att inte tänka så mycket bara leverera 😉 Och det gick bra 😊 Tårarna kom istället när solisten sjöng Theos sång, några rader eller egentligen hela sången berörde/berör mig väldigt mycket... Lovisa var så duktig under dopet och trots att hon under vissa stunder egentligen hade tröttnat på att vi bara stod rakt upp och ner när hon egentligen visade det sig senare, hade en kissblöja och var hungrig, så stod hon ut, vår fina fina dotter!!!!

Avslutningsvis vill jag passa på att tacka för de fina presenterna Lovisa fått på hennes dopdag ❤ och den finaste presenten var att ni, de fina gästerna, kom ❤❤❤ och ville dela denna dag med oss ❤ I kyrkan och vid det efterföljande fikat ❤Stort tack ❤


Likes

Comments


Nu är namnet bestämt på lillan, sötnöten, sötfrö, skruttan, gumman, maja och allt vad vi har kallat henne... För att inte tala om alla de namn vi provat säga till henne och känt oss för med... Filippa som hon hette i magen, Liv, Hannah, Ester eller möjligtvis Astrid. Nä det blev inget av dessa namn som tilltalsnamn 😜 Det blev istället en LOVISA! Att jag sedan läste att namnet betyder stark gjorde inte saken sämre då det verkligen passar in på vår dotter 😍 Så liten som hon är och redan stark i nacke, händer och ben!! Och hon är en viljestark tjej!! 😘

Namnet kom bara till mig helt plötsligt förra helgen när vi fikade hos en bekant. Lovisa satt i mormors knä och jag tittade på henne när tanten frågade om vi bestämt oss än för ett namn, jag berättade att vi klurade på ett par fortfarande... Men helt oväntat och från ingenstans sa jag bara men det är ju en Lovisa!! ❤ Sen var det det där med att försöka få med sig pappan på detta namn från ingenstans. Det tog ju några dagar 😂 Det som kändes bra med namnet var att det inte är ett släktnamn från varken min eller Stefans sida, helt neutralt och ingen Skruttan behöver bli döpt efter. Mellannamnen däremot bearbetas det fortfarande på då det ska vara släktnamn från både mammans och pappans sida, klinga bra med Lovisa och att vi ska vara överens 😂 Jajaja... man har tre månader på sig att skicka in pappren till Skatteverket och dopet är inte för ens 19 mars så vi löser nog de namnen också 😜


Likes

Comments


Skruttan somnade bra igår runt 23, mätt och nöjd och för andra natten i rad sov hon till 04.15!! Det var ju kanonbra och rena himmelriket att få sova så bra 😊 Jag och Stefan hade även bytt plats med varandra i sängen så att vi båda numera ligger på "sovsidan", alltså den sida man somnar och sover som skönast på 😉, men ändå att vi båda ligger vänd mot lillans baby nest. Blev ju helt suveränt bra!! På morgonsidan blev hon jättehungrig från noll till hundra och ville så klart ha mat nyss 😂 Pappan gick ner och gjorde iordning mjölkersättningen och jag bytte kissblöjan, vi är ju liksom ett helt suveränt team pappan och jag 😊 Han har ju ledig helg denna helg och jag förstår ju att jag ska räkna bort honom när han ska upp till jobbet men så här... när han är ledig så hjälper vi varandra med lillan och det fungerar så himla bra 👌🏼 Jag ammar ju inte så då blir det lite mer jobb på nätterna runt maten men som sagt, det har flutit på bra!!

Efter att vi alla tre somnat om runt 05.30 vaknade jag sen 08.45!!! Då var det bara att kicka igång dagen, gå ner och göra kaffe för att väcka pappan med ❤ och till mig själv så klart!!! Frukost till oss och mat till lillan när hon vaknade... vilket hon gjorde först vid tio!!! En riktig sömntuta har hon blivit 😂 Och nattskrot!! Precis som pappan i huset 😂


Så mysigt att hänga med mamma 😍


När lillan var matad och klädd var vi alla redo att ta en förmiddagspromenad. Trots -6 så var det skönt att komma ut och sååå härligt med solen ☀️👌🏼 Lillan var varmt nerbäddad i vagnen och hon såg ut att ha det så mysigt där nere 😍❤

Här kommer några bilder från promenaden 👇🏼


Sååå gott med varm choklad efter promenaden 😋👇🏼


Eftermiddagen har bara varit vila och mys med lillan ❤ Tänkte städa men en tilltagande migrän satte stopp för det 😬 En av de bästa sakerna med att vara gravid är att jag sluppit min migrän, under båda graviditeterna!!! Nu är den tillbaka 😩 Sååå himla jobbigt ju 👿


Likes

Comments


Jag har inte fattat att frågan om namn på en nyfödd är ett så viktigt ämne att det går före så många andra kanske mer intressanta frågor till de nyblivna föräldrarna 😳 Att det nästan är det första folk frågar om när de ser en bebis!!! När de ser våran lilla skrutta!!! Visst, det kan vara kul att få frågan men jag blev så himla arg när jag fick höra av min mamma att en bekant till familjen blivit något upprörd när personen ifråga fick svaret att den då tre veckor gamla tösen inte fått sitt namn än. Att vi funderade fortfarande. Personen tyckte att det var dags för oss att bestämma namn eftersom det är viktigt för bebisen att veta vad den heter. Jo det kan jag köpa om bebisen börjar bli något äldre men hallå tre veckor gammal??!! Jag tror inte att vår bebis får en identitetskris om hon inte fått ett namn innan hon har blivit någon månad. Kan vi i lugn och ro få känna in vad vårt flickebarn ska heta? Ett namn hon ska bära med sig hela hennes liv och som ska kännas rätt i förhållande till hennes personlighet. Som verkligen ska bli en del av hennes identitet och verkligen kännas rätt utan att ha tagit till något i all hast??? Visst, vi lärde känna bebisen redan när hon låg i magen men det ska kännas hundra procent rätt även när bebisen fötts och det är ju först då man börjar lära känna sitt barn fullt ut. Ja jag vet att många har ett namn färdigt när bebisen föds och det hade vi också med vårt första barn. Men då var vi såååå säkra på att det skulle bli en pojke utan att ha tagit reda på det innan och en pojke var det!! Vi hade kallat magen Kalle Wille under heeeela graviditeten och även pratat att om vi skulle få en son någon gång så skulle han döpas till Karl Wilhelm. Dock tvekade vi om vi skulle ge namnet Karl Wilhelm till pojken som kom till oss, som inte längre levde, som inte skulle få vara med oss eller göra allt det där vi drömt om som en blivande småbarnsfamilj. Vår Kalle Wille skulle ju leva!! Efter en kort fundering beslutade vi oss för att han som kommit till oss faktiskt var vår son Kalle Wille!!! ❤ Så rätt kändes det. Vi vet inte hur vi skulle ha tänkt om han levde, kanske han då inte skulle ha sett ut som en Kalle Wille när vi fått lära känna hans person? Ja det får vi aldrig veta. 😔



Om vi var sååå säker på att magen Kalle Wille var en pojke men jag var den som tvekade och tänkte att det kanske skulle bli en flicka... så var det jag denna gång som var sååå säker på att magen var en flicka!! Men min man hade svårt att ta till sig att det kunde bli en flicka då det är vanligt med pojkar i hans släkt och nästan ingen flicka föds... Under graviditeten sa han med skratt i rösten och glimten i ögat men ändå lite allvar att jag inte behövde titta på söta klänningar, rosa ballerinakjolar och nätta skor för det skulle ändå inte komma någon tjej till oss 😂 Och även om jag döpte magen till Filippa och pratade med bebisen där inne att den nog var en tjej skojade min man med mig och pratade med magen att det ju var Kalle Willes lillebror som låg där inne. Och från det att vi miste Kalle Wille hade vi ju pratat om en lillebror som skulle heta Theodore ❤ Någon Theodore kom inte till oss men istället kom en alldeles underbar söt liten tjej ❤


Likes

Comments


13 dagar gammal tog vi vår nyfödda dotter till en fotograf i stan för familjebilder och bebisbilder vilket resulterade i ett album samt en fotoram med fyra jättefina bilder på vår dotter. Jag hade liksom bestämt mig redan under graviditeten att vi skulle boka en tid hos en fotograf för att fotografera oss och vår lilla bebis i ett supertidigt skede... nyfödd liksom och att få med dessa små händer och fötter på foto av ett proffs 😍 Jag är sååå nöjd med bilderna ❤

Fotoramen blev en var sin julklapp till mormor och morfar samt farmor och farfar. En väääldigt uppskattad julklapp ❤



Fotoramen har fått en hedersplats hos farmor och farfar ❤



Sötaste fötterna ju ❤



Vår lilla familj 😍



Min favorit!! Såååå söt!!! ❤😍❤



Bilderna är ett litet urval av de jag tycker extra mycket om 😍 Jag kan verkligen inte se mig mätt på bilderna, såååå fina och såååå duktig fotograf!!

Alla bilder, förutom den på fotoramen hos farmor och farfar 😉, är tagna av Helena Bohman, Bärs foto i Hudiksvall.


Likes

Comments


Trots en sen nyårsafton vaknade jag tidigt på årets första dag. Kände mig liksom kaffesugen innan jag ens hade hunnit vakna ordentligt ha ha. Eller det kanske är med första kaffekoppen man vaknar ju 🙄 Det är sååå mysigt att kliva upp på morgonen och ta den första kaffekoppen, den bästa på hela dagen faktiskt!!! Dagen har varit väldigt lugn och det enda som stått på agendan var middag hos mina föräldrar.

Igår började vi dagen med en härlig promenad in till stan. Vår första riktigt långa promenad med barnvagnen. Lillan mådde gott i vagnen och jag ville nästan krypa ner där med henne om det inte varit för att jag då måste ha försökt vika mig tiodubbelt för att få plats... speciellt på vägen tillbaka från stan ville jag åka snålskjuts... Jag hade sååå ont i fogarna efter den långa promenaden, är relativt nyförlöst och enligt Stefan gick jag med inte så bra skor (men snygga som passade till kläderna 😂).



Nyårsafton blev en lugn tillställning även om vi var vakna över tolvslaget... en bedrivt jag inte helt hade tänkt att jag kunde lyckas med 😂 Som nybliven småbarnsförälder, som sagt relativt nyförlöst och sedan förlossningen minimalt med sömn i kroppen, trodde jag nästan inte att det skulle vara möjligt!! Men lillskruttan som visat sig vara som sin far, en nattsuddare utan dess like, var vaken. Och då var jag också vaken!! När klockan var en minut i tolv gjorde vi oss beredda att skåla in det nya året med en skvätt Zingo som fanns kvar i glasen efter vår trerättersmiddag. Mer storslaget än så var det inte 😌 I samma veva var lillskruttan hungrig så grannens fyrverkerier tittade vi inte heller på. Men mysigt hade vi där i soffan på självaste nyårsafton ❤ jag, Stefan och vår söta bebis ❤



Även om vi nu har en nyfödd och nyårsafton blev en annorlunda tillställning lyckades vi få till en trerätters middag för två 😋 Och som vi lyckades komponera ihop i all hast... eller rättare sagt Stefan 😝 Tapas med ostar, choritzo och lufttorkad skinka till förrätt, lammgryta till varmrätt och cheesecake och glasskulor till efterrätt. Det kunde ju faktiskt inte bli bättre!! Bilden och dukningen hade ju kunnat vara lite snyggare men med lillans napp innästlad bland vår mat talar bilden väldigt mycket om vilket liv vi lever nu 😂👇🏼



Jag hoppas 2017 blir ett lika härligt år som 2016 blev för mig och oss!! Året 2016 började ju jättebra med att min drömresa till Aruba blev av 🌴👙👌🏼 Och det var verkligen som i en dröm med underbara vita stränder och turkosblått vatten!! 👇🏼👏🏻



Året fortsatte sedan i samma poitiva takt 🤗 När jag kom hem från resan fick jag en ny befattning!! Enhetschef!!! Och sen blev jag gravid!!!! Det härligaste på hela året var ändå när lillskruttan föddes. Så himla underbart ❤❤❤ Hon förgyller min tillvaro och är det bästa som hänt mig!! När jag tittar på henne känns allt annat betydelselöst och det känns sååå långt ifrån och väldigt overkligt att jag faktiskt hade bröstcancer i slutet av 2015!! Det är inte alls länge sedan... Om 2015 blev ett riktigt skitår som jag bara skulle vilja radera bort 😔 blev ju 2016 Top notch för mig!! 😍👏🏻

Jag hoppas verkligen på ännu ett gott år, 2017!! Och till alla er så klart!! ❤


Likes

Comments


Nu har vi varit hemma någon dag efter att ha tillbringat julhelgen i vanlig ordning hos mina föräldrar. Med nyfödd bebis velade vi fram och tillbaka om vi skulle fira julen hemma hos oss istället, åka till mina föräldrar bara över julafton eller stanna hela julhelgen.... Och hur långt inför julhelgen skulle vi åka? Skulle vi vara med på uppesittarkväll eller inte? Hinna med att träffa alla som ville träffa dottern. Små och stora frågor som skulle lösas för att slippa tidsbrist och all stress men att det också skulle bli det bästa för vår nyfödda dotter samt två katter som också ingår i familjen. Vi var helt inne på att vår dotter egentligen har det tryggast hemma och kanske på sin höjd bara åka över julafton till mina föräldrar. Vi var också inne på att det kunde bli svårt att få med all packning inklusive kissarna om vi skulle åka iväg och vara borta i flera dagar. Trots det åkte vi 😝 Och kissarna var också med för vi blev med på både uppesittarkväll och vistelse över hela julhelgen. Mycket på grund av att jag inte tyckte att vi hunnit göra så mycket jul hemma så det skulle känts helt värdelöst att vara hemma. Det hade varit som att tillbringa helgen som vilken vanlig helg som helst 😏 Det kändes bra att komma iväg och det gick bra att ha med sig en drygt två veckor gammal bebis också eftersom hon känner igen sig hemma hos mina föräldrar. Ljuden från huset och mormors hund har hon ju hört sen hon låg i min mage och vi har redan hunnit vara hos mormor flera gånger trots att dottern bara är ett par veckor gammal.



Julhelgen blev en lagom dos med gemenskap, avkoppling, glädje, god mat och fika, fika och FIKA 😋 eftersom vi verkligen är en familj som älskar fika 👏



Dottern sov sig genom julklappsutdelningen i mormors knä 😂👆🏼men blev ändå, endast två veckor gammal, överöst av julklappar 😍 👇🏼



Själv fick jag ett jättefint armband av min käre man 👇🏼, ett Edbladssmycke!!! Sååå otroligt fint och jag blev glatt överraskad eftersom min man sagt att han gett mig såååå många smycken under vår tid tillsammans så att det räcker nu 😂



Jag fick även många fina julklappar av mina föräldrar och bror. OCH jag hade ju även gett mig själv en julklapp!! En jättefin klänning från Ida Sjöstedt som jag bara längtar till att få använda 👌🏼



Min första julklapp som egentligen är en namnsdagspresent får jag alltid av min mamma på julaftonsmorgonen. Den ligger där så fint på köksbordet och väntar på mig när jag kommer upp på morgonen och ska dricka mitt morgonkaffe. Min mamma tycker aldrig att jag blir för stor en namnsdagspresent hi hi 😍



På julaftonen besökte vi vår sons grav och tände flera ljus så att han också skulle få det fint ✨❤✨ Saknaden av honom var enorm 😢 Speciellt vid julklappsutdeningen när jag tänkte hur många paket han skulle ha fått som treåring ❤❤❤



Det blev ingen julotta som vi har som tradition och trots att mormor sagt att hon meeeer än gärna tog hand om vår dotter under den timme vi skulle vara borta 😂😍 Många sena kvällar samt att jag var uppe på nätterna för att mata skruttan ❤ gjorde att vi kände oss för trötta att orka komma iväg till en julotta kl 6 på morgonen 😴. Jag och Stefan tog en lång härlig förmiddagspromenad med Ted istället och det kändes bra att gå ner både julmat och gravidkilon 👏😊



Som sagt mycket god mat blev det som det kändes skönt att få motionera ner sen 😝


Likes

Comments


Tänk vad tiden går fort!! Nu har det gått två veckor sedan vår lilla dotter kom till världen. Det känns som att förlossningen var igår och och ändå känns det som att hon varit länge hos oss nu 😀 Vi kan redan se hur hon växer och blir tyngre, min man har skojat om det inte går att stoppa tiden så att inte allt går så fort och att hon inte blir stor för snabbt 😂 Varje gång jag lägger henne på skötbordet kan jag konstatera att hon vuxit sen förlossningen 😁 Samtidigt som jag vill ha henne pytteliten och att hon ska förbli min lilla söta docka så ska det bli spännande att forma henne och se henne utvecklas!!!


Jag känner att jag återhämtat mig snabbt efter den här förlossningen 🙏 Helt otroligt eftersom det som sagt inte gått mer än två veckor. Visserligen var förlossningen min andra men ändå!!

Hur var min förlossning finns det säkert några som undrar? Jag är otroligt tacksam över att jag blev igångsatt på Förlossningen och innan bebisens beräknade datum. Alla som läst mina tidigare inlägg och de som känner mig vet vår historia. Utifrån att vi förlorade flickans storebror för drygt tre år sedan i plötslig spädbarnsdöd i magen i v 41+1 vägrade jag att gå över tiden!! Ingen ska behöva göra det då risken för att något ska tillstöta är större!! Speciellt om man som jag är äldre, förstföderska var jag då och att moderkakan börjar föråldras redan efter v38. Vi har inte kunnat få något svar vad det verkligen var som inträffade med vårt första barn då obduktionen inte påvisade någon sjukdom eller infektion eller nåt konstigt med moderkakan. Vi vet bara att Kalle Wille drabbades av syrebrist inne i magen och att det hände strax innan eller i samband med värkarna. Jag hade ju känt fosterrörelser strax innan jag kom till förlossningen. Och med vår historia var jag fast besluten att göra allt vad jag kunde för att föda ett friskt och levande barn under kontrollerade former!!



På onsdagen för två veckor sedan hade vi som jag tidigare berättat åkt in för tredje gången för att kolla om jag var mogen att sättas igång. Både jag och Stefan tänkte att vi säkert skulle få vända tillbaka hem även denna gång 😰 I den vanliga ordningen blev jag undersökt med CTG för att kolla barnets hjärtljud, mina värkar, puls och syreintag och allt såg bra ut även denna gång. Barnmorskan undersökte om livmoderhalstappen mjuknat och hon var betydligt mjukare och försiktigare än den tidigare 😌 Efter det skulle läkaren komma men då han var på ett kejsarsnitt skulle det dröja ett tag...




I väntan på läkaren ser det ut som att jag mediterar eller yogar kanske 😂👇🏼



Strax innan lunch kom barnmorskan tillbaka som hade pratat med läkaren. Hon sa att vi kunde gå och äta lunch och sen komma tillbaka för då skulle jag sättas igång!! 👏 Vilken känsla som uppstod i både mig och Stefan. Helt plötsligt kändes det så nära och vi skulle snart bli föräldrar till vår lilla bebis där inne i magen!! 🤗 Det kändes både läskigt och overkligt men mest spännande.

Lunchen åt vi på sjukhusets cafeteria och jag fattar inte att vi lyckades äta upp allt trots vår nervositet och upprymdhet inför det som skulle hända och att vi till och med drack kaffe på maten och tog en chokladboll till kaffet ha ha. Jag tänkte väl att jag skulle fylla på med mycket energi inför det kommande hårda jobbet att föda barn 😜 Efter lunchen bunkrade vi upp med tidningar och lite godis för ännu mer energi till senare tillfälle. När vi kom tillbaka på förlossningsavdelningen fick jag min första dos. Eftersom jag hört av andra att de bara behövt typ två doser och sen fått en bebis några timmar senare trodde jag i min enfald att det även skulle hända mig 😜 Så jag tittade på klockan och tänkte att barnet nog skulle födas runt nio på kvällen. Men icke 😂 Jag hann läsa ut Hänt Extra både fram och bak ha ha 👇🏼Och ta två doser till av Cytotek. Visst fick jag värkar men inte så starka så att jag inte kunde hantera dessa. Ändå trodde barnmorskan som jobbade den natten att bebisen skulle komma då!! Vi blev därför inflyttade till ett förlossningsrum och Stefan fick från att ha haft en säng sitta i en fåtölj och vänta 😰 Och vänta!! 😃 Men bebisen ville inte komma 😂 Det hann födas två bebisar under natten men inte våran... Vår bebis ville fortfarande ha all-inklusive och stanna kvar i magen 😂



Jag hann få totalt sju doser och börja fundera på/fråga vad som skulle hända efter de max åtta doserna man kan ta för att starta en förlossning och dessa inte gett effekt. Det fanns några ytterligare saker kvar att göra innan det slutligen måste bli ett kejsarsnitt. Känslan blev att jag förmodligen skulle få gå igenom heeeela registret och att det skulle sluta med ett snitt... Jag hann till och med bli rastlös och gnällig och ville till och med åka hem där ett tag ha ha (har typ inget tålamod och vill ha omedelbar tillfredsställelse på en gång 🤣). Meeeen... efter sex doser började Cytotecen äntligen ge den effekt den skulle för då hade jag verkligen tilltagande värkar med fem värkar per tionde minut. Eftersom min barnmorska som jag hade då anade att värkarna kunde klinga av ville hon att jag skulle ta en sjunde dos för att få ännu fler värkar. Innan den sjätte och sjunde dosen hade jag efter lunchtid också avverkat alla kulvertar och en del trappor, allt för att vara igång och starta förlossningen. Det kan inte ha gått fort under dessa sjukhuspromenader för värkar det hade jag som jag var tvungen att stanna till och andas igenom 😅



När värkarbetet kom igång ordentligt efter sjunde dosen gick det hela mycket snabbt!! Jag hade redan börjat känna vid 17-tiden att det kunde bli förlossning ganska snart. Jag började må lite halvilla och kunde absolut inte äta någon middag!! Jag lämnade den orörd. Vid 18.30 var jag tvungen att gå på toaletten men hade sååå starka värkar att jag inte visste hur jag skulle ta mig dit trots att jag hade begärt och fått in ett gåbord. Min underbara man hjälpte mig till toaletten och han förmodde mig att prova kissa trots att jag sa att jag ju hade så jäkla ont att det inte skulle gå att sätta sig. Mitt humör var argt och irriterat pga värkarna 😈 Stackars Stefan fick nog ta emot mycket... Men han var beredd på det 😂 Efter toabesöket var jag redo att lägga mig och föda barn!! Värkarna tilltog om än mer. Jag var helfokuserad att andas genom värkarna och var i min egen bubbla. Jag hann ändå uppfatta att det helt plötsligt var dubbla team med barnmorskor och undersköterskor samt läkaren i rummet och att man sagt att hjörtljuden börjat gå ner och att barnmorskan skulle sätta en skalp på barnets huvud för att få kontakt. Jag hann faktiskt aldrig bli rädd, jag tänkte bara att den här bebisen ska kommande levande ut och måste det gå fort så finns läkaren i närheten. Barnmorskan som strax innan förmått mig att lägga mig på sidan trots att jag först tyckt att det var obehagligt ville helt plötsligt ha tillbaka mig på rygg för att kunna sätta dit skalpen. Jag sa bestämt att jag hade en värk så jag kunde i inte vända mig!! Barnmorskan var ännu mer bestämd och sa att jag måste lägga mig på rygg. Jag sa nej och att hon måste vänta men hon tag i mig och bara la mig på rygg för att det var bråttom med skalpen för att kunna få kontakt med bebisen. I och med att barnmorskan satte dit skalpen fick hon hål på hinnorna och vattnet gick. Krystvärkarna kom kl 19.00 och sex minuter senare var vår dotter född!! Någon smärtlindring hann jag aldrig få trots att Epiduralen var beställd ha ha. När narkosläkaren kom fick hon vända i dörren för då var bebisen redan ut ute 😂



Det tillhörande gofikat efter förlossningen 😋 Det smakade helt underbart!! Och jag kände mig sååå stolt över att ha fött vårt barn och att hon levde. En helt underbar känsla.


❤ Far och dotter, kärlek vid första ögonkastet ❤

Likes

Comments


Den bästa julklappen jag har fått är ju naturligtvis min lilla dotter!! Men det finns en sak till jag är jäkligt glad över!! Och som jag ser som en julklapp... OCH DET ÄR att jag blivit avskriven ansvaret till trafikolyckan, så här fyra månader efter!! Vilken befrielse 🤗 Jag trodde faktiskt inte att det ens skulle bli nåt efter olyckan eftersom jag inte ens hört nåt från polisen!! Och efter att ha frågat två fd poliser på arbetsplatsen och fått höra att det inte brukar bli så mycket efter såna trafikolyckor var jag lugn, speciellt eftersom jag inte sett mig själv som vållande utifrån att det var jag som fick panikbromsa pga en annan bil som bara körde rätt ut trots att han hade väjningsplikt!!

Men så blev jag uppringd, eller rättare sagt, jag svarade i min mans mobil när vi var kvar på BB. Han hade lillan i famnen och jag tänkte att det säkert var en försäljare som ringde eftersom det var från okänt nummer men jag svarade. Snacka om att jag blev förvånad när en barsk röst från polisen sökte mig och ville ge mig ett strafföreläggande med tusen kronor i böter 😳 för att jag ansågs som ansvarig till olyckan där i augusti då det var jag som skulle göra vänstersvängen. Han frågade om jag godtog ett pstrafföreläggande och sa även att den som jag krockade med hade fått skador av olyckan och fortfarande hade ont i axlar och ben men inte ville dra det vidare!! Alltså till en rättegång!! Så från att ha varit i en total bubbla av babylycka fick jag helt plötsligt till mig att jag varit kriminell och vårdslös!! Eh.., knappast troligt eftersom jag var gravid i v 22 och livrädd att något skulle hända bebisen 👿 Självaste polischefen som var den som ringde sa även att jag riskerade att få indraget körkort mellan två veckor och två månader beroende på hur Transportstyrelsen skulle se på saken. Och jag som verkligen inte ser mig själv som vårdslös och oförsiktig!! Men tydligen andra... Jag svarade att jag kan förstå att man tycker att det är jag som anses ansvarig om man bara tittar på själva krocken MEN att det faktiskt var en tredje bil inblandad och som smet. Jag förklarade att jag bedömt att jag hade god marginal att göra min vänstersväng men att jag blivit hindrad i min vänstersväng och var tvungen att tvärbromsa då en bil som hade väjningsplikt bara körde rätt ut framför mig, gjorde sin sväng och bara körde iväg vilket resulterade i att en annan bil körde in i mig. Och att DEN bilen som krockade med mig absolut inte hade hållit några 60 km, han kom betydligt fortare förstod jag sen... Polisen sa att man ändå bedömde mig som skyldig och frågade vad jag jobbade med och om och när jag kunde komma till polisstationen så att det fick göra klart ärendet 😱Jag berättade att jag jobbar som enhetschef på socialtjänsten vilket kändes pinsamt 🙈 eftersom polischefen förmodligen visste vem jag var om han sett mig och vi konstaterade att jag haft hans fru som chef en gång i tiden!! Jag berättade att jag just nu befann mig på BB för att jag fött barn!! Han sa helt plötsligt att det inte var någon brådska, frågade om jag fått en flicka eller pojke och att jag i lugn och ro kunde höra av mig när jag kommit hem från BB... Jag blev jätteledsen och kastade mig på sängen och snyftade till Stefan att han är gift med en kriminell och berättade vad polisen sagt. Stefan tyckte att vi skulle rådfråga advokaten gatan nedanför oss och dra det vidare till rättegång, speciellt eftersom jag hade ett vittne som sett vad som hänt innan krocken. Jag själv pendlade mellan att ta fighten i en rättegång och att bara ta "mitt straff" för att få det överstökat trots att jag tyckte att det skulle bli att erkänna något man inte gjort 🤔 Lite konstigt tyckte jag ändå att det var eftersom ingen tagit kontakt med mig för att ens höra mig om olyckan trots att jag själv sökt upp polisen dagen efter olyckan och ingen anmälan var upprättad.

Efter att jag varit hemma några dagar från BB och kommit in i bebisrutinerna kontaktade jag polischefen... och redan då sa han att jag kunde vara lugn och invänta att han skulle ta kontakt med mig igen för att de börjat titta på ärendet igen utifrån det jag berättat!! Han trodde inte att det skulle bli något mer av ärendet 👏 Jag morrade lite extra över att ingen pratat med mig trots den långa utredningstiden!! Igår ringde han igen och ville ha kontaktuppgifter till mitt vittne. Och idag gav han mig min näst bästa julklapp!! 😊 Att ärendet är avslutat och att jag går helt fri från ansvaret till trafikolyckan!! Jag ses alltså inte längre som kriminell!!! 😂 Så här i efterhand kan jag se på det hela med lite humor ha ha. Jag kriminell??!! Verkligen såååå långt borta från den jag uppfattar att jag är ha ha 🙈



Skadad efter trafikolyckan med både andra gradens brännskada på armen och blåmärken på benen efter krockkuddarna samt stora blåmärken på magen och ett köttigt lång sår på halsen efter bilbältet. Men glad ändå för att bebisen i magen klarade sig utan skador!!!



Min nya fina bil som jag hade hunnit ha i en månad 😏👆🏼👇🏼blev det ju bara skrot av 😩

Likes

Comments