Igår hamnade jag i en sån där situation igen som händer nån gång ibland... och det har inte blivit lättare sen jag fick Lovisa, snarare att jag får frågan oftare. Nämligen om Lovisa är första barnet... Och det är väl inte så konstigt att jag får frågan eftersom jag rör mig mer i kretsar med föräldrar och barn nu när jag är föräldraledig. Igår var frågan omvänd, mamman som frågade mig antog att jag har barn sen innan och med det större erfarenhet när vi diskuterade våra smås mat-och sömnvanor. Jag skyndade mig att säga nej det är första. Och på sätt och vis är ju Lovisa det första barnet... som jag tar hand om! Men jag orkade inte där och då förklara att Lovisa är mitt andra barn men ändå mitt första liksom ❤️ För jag var rädd för tystnaden som kan komma efteråt och chocken över svaret som den som ställde frågan får och inte räknat med. Men det känns alltid som att jag förnekar Kalle Wille när jag svarar att jag bara har ett barn och jag får alltid dåligt samvete när jag svarat så 😔 Speciellt om det finns andra som sitter med och hör mitt svar och vet att jag egentligen är mamma till två. Känslan som kommer är ju att jag sitter och ljuger. Jag brukar be en stilla bön inombords att jag hoppas att Kalle Wille förlåter mig för att jag just då, i denna situation inte räknade med honom... för att det inte passade just då att säga nåt om att jag även är mamma till ett änglabarn ❤️



Tidigare kunde jag lugnt konstatera att jag bara förnekat Kalle Wille en eller två gånger men tyvärr har jag svarat så fler gånger än så nu för tiden. Och det gör ont. Jag är iaf glad och stolt över att vi skrev att Lovisa har ett syskon, änglabarnet Karl, i födelseannonsen när Lovisa föddes. Men jag har faktiskt fått en kommentar om att jag ju inte hade behövt skriva så!! Och den kommentaren gjorde mig väldigt ledsen. Men där går gränsen att ta med eller inte. Det var en självklarhet för mig att han skulle stå med ❤️ Jag har ju faktiskt fött honom också, om än stilla ❤️


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Vi hann precis hämta bilderna på Lovisa igår innan fotografen stängde 😅 Jag fattar inte varför jag alltid är i sista minuten jämt nu för tiden... Men jag skyller på Lovisa den här gången 😆 för hon ville inte byta blöja, inte klä på sig ytterkläder och inte åka iväg när vi skulle till att åka vilket hon visade med att demonstrativt vägra vara medgörlig i bilbarnstolen 😅 Men hon var också ganska trött efter att ha varit hos mormor en hel vecka och skrattat och busat 😂

Lovisa är verkligen bestämd och har ju varit det sen hon föddes... och vi får ju lirka och verkligen vara lösningsfokuserad för att få till det ibland. Hon är inne i en period (typ från det att hon var sex månader 😅) med mycket nä nä nä nä och försöker åla sig ur alla situationer men jag älskar det för hon är också glad, nöjd, busig och har nära till skratt och vi kan i de flesta nej-situationer skoja till det, lirka, byta fokus eller också vara bestämd helt enkelt och det funkar även om det inte är lätt alla gånger med en liten fröken som har en vilja av stål 😅

Den sista bilden på Lovisa var jag bara tvungen att ha med i albumet och även visa upp här, den kännetecknar hennes kaxighet men samtidigt det busiga/pillemariska i henne och jag älskar både bilden och alla hennes egenskaper 😍 Älskade unge 😘

Alla foton som följer är tagna av fotograf Helena Bohman Bärs foto i Hudiksvall. Dessa är bara ett axplock ur albumet men jag är såååå nöjd med alla bilder hon tagit 😍 Jag har fotograferat av bilderna från albumet, därför är ljuset och beskärningen inte lika originalet 🙈 Men vill ju visa er de fina bilderna som jag lovat 💖



Jag är sååå nöjd med hennes bilder på Lovisa!! Det är tredje gången vi anlitat denna fotograf och jag och Stefan kan varmt rekommendera henne!!


Likes

Comments

Igår kväll kom jag, Lovisa och Stefan hem efter att ha varit hos Lovisas mormor och morfar under helgen. Eller rättare sagt jag och Lovisa har varit där under tiden Stefan haft en jobbhelg. Och Lovisa har ju varit hos mormor en hel vecka och nästan jag också minus konserttiden då Stefan jobbat mycket. Jag och Lovisa har bara varit, njutit av det fina vädret och hälsat på en och en annan.

Eftersom Stefan skulle kliva på sitt arbetspass kl 7 på morgonen 😳 direkt efter konserten som slutade runt 23 😆, skjutsade jag honom direkt till jobbet natten mot fredagen så han kunde sova något längre innan det var dags för jobb. Vi kom från Stockholm till Delsbo ca 3.30 så några timmars sömn fick han ju 😂 Men det hela var nog inte helt igenomtänkt när vi bokade biljetterna i somras 😆 Eller så hade vi tänkt att han kunde vara ledig dagen efter men tänkte ju inte så mycket på konserten sen...

Lovisa blev jätteglad när jag dök upp så där kl 4 på morgonen och kunde krypa ner bredvid henne för att sova nån timme 😍 Hon hade nog saknat mig en hel del (men inte så mycket om man frågar hennes mormor 😆) och vaknade till när hon hörde min röst. Det hade ändå gått bra att vara själv hos mormor och morfar 👍🏼

Både jag och Stefan tyckte ju att det var jobbigt att vara ifrån Lovisa så därför kom Stefan till mormor efter avslutat helgpass på söndagen och så sov vi över till måndagen och stressade inte hem utan åt både lunch och middag, njöt av höstsolen och långpromenader med hundar i det fina vädret... Hur underbart kunde det bli liksom??

Vi passade även på att ta fina höstbilder på Lovisa bland lövhögar i mormor och morfars trädgård. Jag blev jättenöjd med bilderna som både jag och Stefan tog och ska förstora nåt av dem. Kom gärna med förslag på vilken av bilderna!! 👇🏼



Nu ska vi skynda oss att hämta foton på Lovisa tagna av ett riktigt proffs. Det är bebisbilder på Lovisa när hon var lite drygt 8 månader. De bilderna blev jag också nöjd med... 👏🏻👏🏻 Visar dessa bilder imorgon 😘


Likes

Comments


Nu har det gått några dagar sen konserten men jag går fortfarande omkring så där supernöjd och glad som man kan bli efter en superbra konsert 😍 Jag är så nöjd att vi verkligen köpte biljetter till Rolling Stones och kom iväg!!! DEN var ju så himla bra som jag hade föreställt mig att den skulle vara!! DE var sååå himla bra!!! Även om de inte spelade min favvislåt Angie... Men Paint it black spelade de 🙌🏼🙌🏼 Brown sugar och Under my thumb blev helt plötsligt också favoriter och även om jag inte är jätteförtjust i (I can't get no) Satisfaction så blev den så himla bra just där och då som extranummer och inför en utsåld arena 👏🏻👏🏻👏🏻 Och andra bra låtar blev ju också snäppet bättre live.

Alla var sååå himla upprymda och glada 👏🏻 Stefans stolsgranne, en tant, fick verkligen feeling lite då och då och ställde sig upp och dansade/gungade med kroppen lite fram och tillbaka och med armarna/händerna som följde efter gunget lite sakta så där, som bara tanter kan göra 🙈 men det var så jäkla häftigt att se 😆



Mick Jagger 👆🏼 var helt galen på scenen och slängde omkring med sin kropp som värsta 20-åringen. 😆👍🏼



Men!! 😳 Både jag och Stefan trodde att nuuu dööör Keith Richard 👆🏼där uppe på scenen 🙈, han liksom tappade rösten i sitt soloframträdande och tog sig för bröstet 😬 Och jag tänkte nej nu händer det 😧 Men sen så körde han på som om inget hänt och när han nästa gång kom upp på storbildsskärmen satt det en cigarett i mungipan 😂 och han var ett med sin gitarr... Och vi sa till varandra att det är ju bara han som kommer undan med nåt sånt där 😂



Jag är så imponerad att de där gamla gubbarna fortfarande är i så god form och så himla cooola!! 👏🏻👏🏻👏🏻 De är ju dock över 70 liksom 😳 Men vi får verkligen hoppas att de fortsätter ett tag till för jag vill gärna se dem igen!!!



Nu går låtarna på repeat hemma och Angie spelas lite extra för att kompensera att den inte spelades på konserten 😂 Jag hörde faktiskt den på radion dagen efter konserten när de pratade om Rolling Stones och att de spelat i Sverige, då blev jag så där fånigt glad och upprymd ha ha 😍 Dels att jag hörde min favvislåt (hur bra kan en låt vara egentligen 😁) Dels för att vi faktiskt var där på konserten!!! 🎶💃🏻✌🏼


Likes

Comments


I ett trist och regnigt väder åker jag och min man ner mot Stockholm och Solna men vad gör väl det liksom när vi ska vara inomhus och gå på konsert!! 🎸🎶💃🏻 Och inte vilken konsert som helst utan Rolling Stones 💋 på Friends Arena!!!

Lovisa är hos mormor under tiden och får skratta och busa ❤️ Men det var svårt att lämna Lovisa igår kväll när vi åkte hem 😢 Jag grät faktiskt i bilen för att saknaden blev så stor men jag vet ju att Lovisa har det bra hos mormor ❤️ Det är bara det att hon har blivit så mammig och att JAG kommer sakna hennes kramar och hennes önskan att få vara i min famn men jag vet ju att när vi är hos mormor så har Lovisa också ögon för mormor och vill vara med henne jättemycket ❤️ Så för Lovisas del funkar det bra att vara där utan mamma och pappa, iaf än så länge...

Är grymt laddad nu för konserten men det var jag faktiskt inte för några dagar sedan... Då hade jag lika gärna kunnat ge bort min biljett och hade inte Stefan påmint mig för ett tag sedan att vi skulle gå på konsert nu i veckan så hade jag nästan missat det 🙈 Vi köpte ju för sjuttsingen biljetterna i somras och jag har haft så mycket i mitt huvud just nu med tider och möten olika dagar så konserten har liksom fallit i glömska 😬 Men nu så laddar vi upp för en galet rolig kväll ✌🏼 med hur bra musik som helst!! Mina favvislåtar är Paint it black och Angie så jag hoppas verkligen på att få höra båda 🙌🏼


Likes

Comments


Jag kommer alltid reflektera och känna lite extra varje månad vi kommer till den 19:e... Och den 19:e var det igår! Det spelar ingen roll hur många år som passerar för den 19:e är ett speciellt datum eftersom min älskade son föddes den 19:e maj 2013. Och för fyra år sen den 19:e augusti när Kalle Wille skulle ha varit tre månader började jag att arbeta igen efter att ha varit först föräldraledig en månad pga avlidet barn, haft en månads sjukskrivning efter föräldraledigheten och sen en månads semester. Så här i efterhand kan jag tycka att jag kanske gick tillbaka till jobbet alldeles för tidigt. Jag reflekterade när Lovisa var tre månader att den tiden hade gått jättesnabbt och jämförde den med den perioden jag var hemma i sorg. Men jag kommer ihåg att jag ville ha tillbaka mina rutiner, min vardag och att få känna mig glad igen... försöka hitta glädjen i stort och i smått efter att ha varit med om det värsta tänkbara, att ha förlorat ett barn! Det kändes rätt då. Grejen var ju att jag trodde att jag skulle bli glad bara jag gjorde än det ena än det andra, nåt jag alltid gjort eller nåt nytt att testa på och hoppade på hur många saker som helst bara för att inte tänka, inte känna och framförallt inte fastna i sorg, bara få bli glad igen... Att min man gick tillbaka till sitt arbete någon vecka före mig hjälpte till i beslutet att jag också skulle börja jobba efter bara tre månaders vila och sorgebearbetning. Så här i efterhand kan jag tycka att jag var ganska naiv. Jag vet förstås inte om jag skulle ha läkt ihop mer om jag varit hemma längre, det jag vet och hört är ju att det bara kan bli svårare att komma tillbaka i arbete ju längre man är hemma. Men jag önskar faktiskt att någon skulle ha sagt till mig att fundera över mitt beslut en vända till!! Det var ju liksom inte att jag skulle läka efter ett missfall eller läka ihop fysiskt. Nu vill jag inte förringa det heller men jag hade ju för sjutton förlorat ett barn!! Ett barn som var färdigutvecklat i magen och som jag gått en vecka över tiden med... Ett barn som jag känt sparka i magen samma kväll jag somnat och sen vaknat några timmar efter det... i värkar, redo för att föda barn... Typiskt mig att liksom försöka återgå till det vanliga, låtsas att allt är som vanligt för att tro att allt ska bli som vanligt igen för att få bort smärtan och sorgen och inte känna fast jag känner och sörjer djupt därinne. Att jobbet liksom skulle läka mig på nåt sätt OCH som alltid, vara den duktiga flickan som fixar jobbet ändå 😖 Jag vet inte hur många gånger jag föll i gråt på jobbet, på mitt kontor och tänkte i förtvivlan "va fan gör jag här 😢 jag skulle ju vara hemma nu, föräldraledig med Kalle Wille och nu skulle han varit si och så gammal... "

Jag kommer ihåg den där dagen för fyra år sedan jag gick tillbaka till jobbet. Glasklart. Alla var samlade för att ta emot mig och hälsa mig välkommen tillbaka och det var väl en gullig tanke/gest ❤️ Men jag kände mig som en stor elefant på cirkus som alla skulle titta på... och jag minns att jag sa "det känns kul att vara tillbaka" 🙄 Öh... kul? Alltså det var ju verkligen en groda som hoppade hur munnen på mig!! Kul?! Ja jag älskar mitt jobb men då var det verkligen inte KUL att vara tillbaka!! Jag skulle ju egentligen inte ha varit där på typ ett år! 😭 Det som också smärtade var att en del inte ens frågade om det jag varit med om, hur jag mådde eller kände efter ett förlorat barn.. de liksom låtsades som om inget hänt OCH det är det värsta man kan göra mot någon som är i sorg och har förlorat ett barn. Som att barnet liksom inte ens existerat och det man känner är helt fel liksom!! Desto värre blir det också ju längre tiden går, när andra glömt vad som hänt medan den som förlorat ett barn aldrig kommer glömma sin smärta... även om den med tiden kommer att bli hanterbar. Men att inte fråga vet jag ju är en strategi för att skydda sig själv från den reaktion som kan komma när man frågar men det är iaf jäkligt fel!!

Men det fanns även de som verkligen frågade hur det var med mig, vad som hänt vid förlossningen etc och det är jag så himla tacksam för ❤️ Och det har hjälpt mig att få prata, berätta, beskriva och göra det jag varit med om verkligt och att Kalle Wille faktiskt finns om än inte med oss utan på sin sommaräng...

När Lovisa föddes fick jag ett sånt fint mess av en gullig kollega där det stod Eva!! Du är liksom tvåbarnsmorsa nu!!!!! Och den bekräftelsen är fan den finaste jag fått ❤️ Tack kära du ❤️


Likes

Comments


Tänk vad stugan kan få mig på bra humör!! Egentligen hade vi tänkt att det skulle bli en stranddag igår och att vi bara skulle lata oss men vädret var inte sååå pålitligt och vi valde att göra en tripp till stugan istället. Eller rättare sagt, jag föreslog att vi kunde åka till stugan en sväng och så kunde ju Stefan passa på att tömma släpvagnen på jord och grästuvor 😁 Stefan har ju typ använt hela sin semester till att gräva på vår baksida för en ny och större altan. Vi får väl se när det där blir klart?! 😂 Stefan var först inte så med på min idé om stugan ha ha eftersom den innebar att han skulle få jobba då också 😆 Men med lite lockande att även en fikakorg skulle tas med och att vi skulle sitta och spana in vår nygjorda strand, åkte vi iväg med både kaffe och släpvagn 😂 Så på så vis blev det ju en stranddag ändå men inte riktigt på det sättet vi tänkt först 😁 Och dagen blev jättebra med både sol och en känsla av att allt är så himla härligt!!



Stefan passade på att känna på vattnet och han tyckte inte det var så behaglig badtemperatur i havet än 😆 Men det var desto mysigare att sitta och titta ut över vattnet!! 👇🏼 Jag fattar inte att jag inte har badat än, jag brukar ju bada tidigt om somrarna och är alltid den som är först i men sen jag fick Lovisa har jag liksom inte tänkt så mycket på det där med sol och bad...



Det var skruttans tredje tur till stugan. Den första som gjordes var i våras och här kommer några bilder från då... 👇🏼 (Som jag hade gjort ett inlägg om men aldrig publicerade 🙈) Minns att vi grillade korv och att Lovisa sov sig igenom stugvistelsen som när som på lite vaken tid för att äta. Vi hade det lika underbart då som igår ❤️ Och jag hade skrivit inlägget om att stugvistelsen var på Stefans initiativ för att få mig att må bra för jag gick omkring och var arg hela tiden 🙈😆😘 ... och hur underbar han var som tog tag i situationen och hittade på nåt som fick tankar och känslor att vända ❤️❤️❤️ Jag skulle tro att det var mina gravidhormoner som spökade fortfarande och att nyligen ha blivit mamma till en bebis som egentligen är mitt andra barn men ändå är mitt första levande... 😢



På väg till stugan. Lovisa var knappt tre månader då och sååå liten 😘



Vår ☝🏻

Sommar 👇🏼 Det ser ju faktiskt ut att vara soligare på bilden från i våras än den från igår 😂 Men jag njuter ändå av vår sommar trots att det inte varit supervarmt...



Stranden är ju inte riktigt klar än. Just nu har vi bara fått dit en massa sand som lagts ut över en liten remsa på vår udde. Vi planerar för ett trädäck vid sidan om och en liten bastu skulle ju också bli hur bra som helst så småningom!!



Skruttan och jag chillade lite under tiden pappan lastade av släpvagnen. Jag längtar till vi ska flytta ut till stugan i sommar och vara där ett par veckor för att fixa lite!! Vi har inte kommit ut dit mer än bara över dagen på grund av altanbyggandet 😂 ... och lite annat också... Men det ska bli sååå mysigt att vara i stugan med Lovisa en längre tid. Hoppas verkligen att hon trivs där ute i skärgården lika mycket som jag och Stefan!! ❤️


Likes

Comments


Snart är den här veckan till ända och en ny på gång 😉 Den här veckan har det varit Färilavecka. Ett återkommande inslag varje år i den lilla byn där jag delvis är uppväxt. Det brukar vara ett ganska trevligt inslag under sommaren där hemvändare har möjlighet att träffa andra hemvändare och/eller kvarvarande bybor och delta i olika evenemang så som sommarkonsert i kyrkan, se och köpa olika hantverk i kyrkstallarna, se forbondetåget som Färilaveckan alltid börjar med och se karnevalen som Färilaveckan i princip avslutar med samt många många fler evangemang som förknippas med Färila och byarna runt omkring. Jag, Stefan och Lovisa besökte grillkåtan i Färila tillsammans med min mamma och min bror igår. I grillkåtan serveras det lunch under hela veckan och igår åt vi grilltallrik med potatissallad innan vi tittade på karnevalen. Det var så mysigt och härligt i det fina soliga vädret. Karnevalen var väl ingen höjdare men några roliga lokala inslag bjöd till skratt... Jag och min bror väntade dock på DET DÄR INSLAGET som skulle ha vikt oss dubbel av skratt men det kom aldrig 😝



När jag var 13 år vilket är hur många år sen som helst ha ha var jag och andra tjejer från sjuans klasser med i karnevalen. Vi var sambatjejer 💃🏻 klädda i små toppar och egenhändigt gjorda bastkjolar av gula plastremsor och Hawaiikransar 🙈 Vi vann ett pris framröstad av en tv-kändis jag glömt bort namnet på men som inte längre lever...eh han var gammal redan då... som satt i den lokala juryn och som tyckte vi var så "käcka" 😂 Vi hade tränat att dansa samba flera gånger i skolans idrottshall och kände oss sååå nöjda över våra prestationer he he... av den summan vi vann fick vi 30 kr var för vi var ju ett gäng tjejer som dansade 😁 Minns inte vad jag gjorde för den nätta lilla summan men shoppade troligtvis nåt för pengen 😂

Igår var det också ett inslag om dans men inga sambatjejer i bastkjolar 🤣



Inga problem att shoppa loss i gamla kyrkstallar heller!! Jättefina hantverk i var och varannan bod men faktiskt köpte jag inget igår 😳


Likes

Comments


Det härligaste som finns är att få vakna upp med dessa två 👆🏼👆🏼 Att känna en liten hand som krafsar på ens arm för att väcka eller kolla ifall mamma kanske redan är vaken, det är livet det!! ❤️ Det finns inget mysigare ❤️❤️❤️ Att få höra lilla Lovisa prata på sitt sätt rakt ut i luften och upp i taket är ju helt underbart. Jag brukar jag fråga om det är storebror hon pratar med då 😍 Ibland flinar Lovisa till som om hon förstår vad jag frågar om och ibland tittar hon bara oförstående på mig 😂 Imorse liksom igår morse var jag den som vaknade först. Lovisa har blivit en riktig liten sjusovare vilket hon var även som nyfödd. Jag vågar knappt säga det men vi har ju också haft tur... Lovisa sover hela nätterna vilket hon gjort sen hon var fem veckor gammal.

Det har känts oerhört konstigt när Lovisa inte har sovit hemma och ännu mer konstigt om man är helt ensam hemma om Stefan jobbat natt och Lovisa sover hos mormor. Det har inte hänt jätteofta, oftast är ju jag med när Lovisa är hos mormor men vid fyra tillfällen har hon varit själv med mormor då jag varit på utbildning genom mitt jobb (trots att jag är föräldraledig ha ha) eller som för två veckor sedan då både jag och Stefan var på konsert. Jag förstår att Stefan tycker det känns jobbigt de gånger han kommit hem från ett arbetspass under en jobbhelg och ska sova hemma en natt och vi inte är hemma. För honom har det ju hänt oftare än för mig eftersom vi gärna åker iväg till mitt föräldrahem de gånger Stefan jobbar helg. Det är liksom roligare att umgås med familjen och hitta på olika aktivitet än att jag och Lovisa bara är hemma. Ibland kan det ju i och för sig vara skönt att bara softa hemma också, speciellt om det varit mycket för Lovisa innan men oftast åker vi iväg. Lovisa har på så sätt blivit van att vara hos mormor och morfar, den miljön är nästan lika hemma för henne som den här hemma hos oss. Och det känns liksom inget konstigt att lämna henne för en natt, vi vet att det går bra! Lovisa skrattar och busar med mormor och de har knutit an till varandra jättebra 😍 Det känns nog mer konstigt för oss och att Lovisa inte ligger mellan oss i sängen, vi ör ju liksom vana vid att hon och alla hennes gosedjur brer ut sig och vi får ligga på smala remsor på vardera sida om babynestet. Ibland ligger Lovisa tvärs över sitt baby nest 😂 Och om vi rätar upp henne så dröjer det inte länge så ligger hon tvärs över igen, vår alldeles egna primadonna!! Men jag älskar det och det liv vi lever!! Något jag aldrig skulle kunna göra är faktiskt att åka iväg på en veckas semester utan Lovisa, inte ens när hon blir äldre 😉 Jag skulle döööö av Lovisalängtan!!! ❤️ Eller vad säger ni andra med små och lite större barn? Kan ni lämna dem för en natt? Två nätter?? Hur gammalt var barnet första gången ni lämnade? Eller skulle ni kunna åka iväg utan bebis på nån längre resa? Det kan ju vara svårare att lämna bebisen om man ammar förstås, det gör ju inte jag... så för en natt eller två funkar det för mig att lämna Lovisa till mormor som sagt... Och naturligtvis funkar det för Lovisa att lämnas till mormor, för det är ju det viktigaste, att det funkar för barnet!! ❤️Men skriv gärna och berätta hur ni resonera, det är ju alltid intressant att höra andras resonemang.

Nu ska vi fixa iordning oss för att åka till Lovisas mormor och morfar alla tre. Idag är det marknad och karneval i Färila 💃🏻


Likes

Comments


Jag lovade ju att berätta om mitt besök på onkologen och nu har det snart gått tre veckor 🙈 Min planering var ju att skriva om det samma kväll eller iaf morgonen efter men misslyckades totalt!!! Jag önskar att jag hade mer tid att blogga för jag älskar ju att skriva och har alltid gjort!! Jag har liksom under en lång tid inte haft tid att blogga så mycket som jag vill och det kan göra mig frustrerad. Trodde det skulle hinnas med och till och med ha bättre tid att blogga som föräldraledig men jag har iaf inte hittat den tiden hur mycket jag än försökt och jag fattar inte hur andra gör för att hitta tiden!!! 🤔 Men jag vet om ett ganska stort problem som bidrar 😂 Jag är ju för petig när jag skriver!!! 🙈 Det är ju inte det att jag inte har nåt att skriva om 😂 Jag hittade till och med ett utkast till ett inlägg jag skrivit i våras som i princip var klart men som jag bara skulle läsa igenom för lite redigering liksom, språkpolis som jag är 😂 Och när jag läste igenom det flera månader senare så fattade jag liksom inte att jag inte hade publicerat det 😩 Det var ju inget att redigera!!! Och jag har ju lite annat språk när jag bloggar än när jag skriver i tex mitt arbete så egentligen är det ju att bara köra på ha ha. Jag hade ju till och med färdiga bilder till texten liksom... cheezuz. Nu är det skärpning på hög nivå som gäller 😂 MEN jag kommer aldrig välja bort tiden med min dotter framför att blogga, skrivandet görs när Lovisa sover som typ nu... efter midnatt 😆



Undersökningen gick bra. Som jag nämnde innan jag åkte dit så hade jag haft svårt att sova natten innan och hade under en period strax före varit lite stressad över undersökningen. Jag hade ju till och med drömt om att jag var tvungen att operera mig igen 😭 Det känns så overkligt att jag haft bröstcancer och jag har fortfarande så svårt att ta in det. Under det dryga året som gått, snart faktiskt två år, är det som om läkaren pratar om en helt annan person när hon pratar om min bröstcancer. Kanske är det för att den upptäcktes i sååå tidigt skede tack och lov!!! Kanske för att jag själv aldrig märkte något då det var först på mammografin det upptäcktes och kanske för att tumören var långsamtväxande??? Jag vet inte men när läkaren frågar om jag tänker på sjukdomen eller haft nåt besvär efteråt så måste jag verkligen tänka till om jag haft/har besvär. Ja jag blir ju påmind i vissa situationer så klart och ledsen när jag ser mig i spegeln och ser ärren och den strålade huden 😢 Och när jag tränar och ska lyfta ex antal kilo kan det strama i operationsärren men jag går inte runt och tänker på att jag haft cancer!!! Det är bara när jag ramlar över en artikel om någon som varit med om samma sak och speciellt om den personen fått återfall DÅ kan mina tankar komma... kommer det bli så för mig? Kommer jag isf överleva det med? Kommer man upptäcka det lika tidigt? Och är den isf lika långsamtväxande?? Är jag dum som inte påbörjat hormonbehandlingen eftersom jag var bestämd i att försöka bli gravid och få ett levande barn och nu ett syskon till Lovisa? Leker jag med döden?? Med tanke på att tumören var hundra procent hormonkänslig. Och så här inför återkontrollen brukar hundra tankar och funderingar komma... Hm..och det är väl nåt jag kommer få leva med, att dessa tankar kommer och går, det gäller bara att kunna hantera tankarna där och då!! Som sagt undersökningen gick bra, läkaren var nöjd och inga nya tumörer så här långt... I oktober kommer jag få göra en ny mammografi och uppföljning med läkaren blir i december. Jag upplevde att jag fick svar på alla mina frågor och kände mig nöjd och glad när jag gick ifrån återkontrollen. Jag är nöjd överhuvudtaget med cancervården i Gävleborg. När jag någon gång tänker på att jag opererats för bröstcancer så blir jag bara glad över att det bara tog en månad från det att jag gjorde min allra första mammografi nånsin för att jag precis hade fyllt 40, till operation!! Och med lite humor (min galghumor så klart 😂) så händer det att jag tänker på den där gången jag skulle på mammografi för första gången, livrädd för att det skulle göra ont 😰 och jag hade tvingat med min man till mammografin som stöd. Så där satt han med alla tanter och mig i väntrummet 😅, viskandes att han kände sig lite obekväm att sitta där 😂 Vilket jag kan förstå!! Så han gick och satte sig vid entrén och väntade istället!! Jag kände mig något lämnad 😅 Så jag tog upp en broschyr om bröstcancer och det är det här jag brukar tänka på!! Jag läser att det är var nionde kvinna som får bröstcancer, jag räknar hur många vi är i rummet och konstaterar att vi är 11 stycken och då börjar jag fundera vem av de tio andra som kommer att få bröstcancer!!! För att de såg ut att vara sååå mycket äldre än jag!!! Och jag tänkte aldrig på att det kunde vara jag som var drabbad, trodde att jag var odödlig liksom... Men det var jag som hade bröstcancer ☝🏻 Jag lärde mig en läxa där, att aldrig räkna bort sig själv.



Så klart att vi tog en fika även om det var på något så tråkigt som på sjukhusets cafeteria 😉 Lovisa charmade alla runt omkring 😍 Och även min läkare hade svårt att slita sig från Lovisa och att koncentrera sig på vad jag sa 😂 Mitt lilla charmtroll till dotter!!! ❤️


Likes

Comments