​​

Hej bloggis!

Sitter just nu på jobbet och känner mig ganska pigg! Ordentligt utvilad efter den​ gångna veckans sjukskrivning och totalvila! Känner mig dessutom ganska stolt över mig själv då jag lyckas hålla mig fortsatt stilla. Förra veckan rörde jag mig ytterst lite, promenerade två gånger i långsam takt och låg annars bara på soffan.
Matmässigt går allting fortsatt bra och jag äter sötsaker dagligen och jobbar på med dubbla pålägg, mackor i mängder, Obóy och kakor i de mängder jag orkar utan att må helt åt fanders...
Vågen visade under gårdagen 48,3 och jag börjar återhämta mig efter min motivationsdipp...

Det enda jag för tillfället mått dåligt över är att jag inte känner att mitt kämpande ger den glada respons jag önskat.. Visserligen kan  jag inte jämföra mina relationer idag till hur de var när jag var som sjukast för de är ju milalånga skillnader mellan hur trasiga relationer jag hade om jag jämför med idag. Men ibland önskar jag bara att jag fick höra "fan vad bra du kämpar på" istället för att HELA tiden få höra "du sköter väl maten? - Du glömmer väl inte att kämpa??"... NEJ, jag glömmer inte att kämpa!! Jag kämpar dagligen med MASSA ätstörda tankar som inte längre ska få styra mitt liv, jag kämpar dagligen med en äcklig ångest över att inte få röra mig.. Men jag tillåter inte mig att må sämre än jag borde. Och bara för att jag ser glad ut och lever livet betyder inte det att jag inte kämpar!!

Min lycka ligger just nu i att jag faktiskt inte känner mig speciellt mycket "tjockare".. Joo, jag känner såklart att magen absolut inte längre är platt och att skinnet (de jag kallar bilringar) såklart uppstår när jag sitter ner som det gör på friska tjejer... Det är klart att det inte är enkelt att genomgå en så stor förändring som 13 kilos viktuppgång, det hade faktiskt inte lämnat någon människa oberörd!!!!
Men jag har ju som sagt mitt mål, och jag är SÅ NÄRA NU!!!! Jag känner mig dessutom inte bara tjock utan också mer kvinnlig och stark! Mina leder har äntligen fått lite stötdämpning och kroppen har fått en chans att pusta ut efter alla år den kämpat för sin överlevnad! . OCH DET ÄR DEN VÄRD! <3

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Veckan som gått har varit kämpig.. För precis en vecka sedan fick jag 39.9 graders feber och blev ordentligt risig.. Jag har inga förkylningssymtom alls men allt eftersom den gångna helgen gick började mitt svalg se värre ut och jag har därför tvingats vara hemma hela den gånga veckan.... I Tisdags var jag inne hos mina kollegor för en halsodling och lite blodprover och eftersom odlingen var Positiv går jag just nu på Antibiotika som ännu inte hjälpt speciellt mycket... Ska in idag igen för en Monospot och ny odling..

Det tär på mitt psyke att bara ligga hemma.. Jag känner mig sjukare än jag behöver när jag tvingas ligga till sängs såhär och jag avskyr känslan av att vara sjukare än jag egentligen känner mig.... Jag känner mig för pigg för att ligga hemma men för sjuk för att orka jobba och det är en jobbig kombo..

Just denna veckan har jag haft svårt att distrahera mitt träningssug. Jag har såklart inte fallit för frestelsen att träna då jag är sjuk och vet att en streptoccockinfektion kan leda till hjärtmuskelinflammation men jag kan inte hjälpa att suget finns där när man bara äter och äter och ligger och ligger.... Jag har iallafall tagit mig ut vid två tillfällen den gånga veckan och fått lite frisk luft i lungorna! För övrigt har jag distraherat mig med matlagning och lite bakning. Bakat pizzabullar och energibars till pojkvännen som tjatat om ett nyttigare alternativ till de som finns i affären. & de blev faktiskt supergoda OCH GLUTENFRIA! :)

Här kommer receptet:

HAVREBARS MED CHOKLADSMAK OCH EN TWIST AV FLINGSALT.

2 dl mixade havregryn
1 dl hela havregryn (ev. fiberhavre)
0,5 dl musli (osötad) ev. Granola
0,5 dl smulade K-flingor
0,7 dl glutenfritt mjöl (Leilas mjölmix - gul)
4 msk kokosfett (smör fungerar)
4 msk flytande honung
3 rader mörk choklad

En nypa flingsalt

Gör såhär:

Mixa 1 dl av havregrynen till fint mjöl, Krossa K-flingorna lite lätt. Blanda sedan alla torra ingredienser.  Smält smöret och rör samman med honungen. Blanda hela massan och späd med några droppar vatten om inte allt blir fuktigt. Tryck ut massan i en hör ungsform (en sådan du kan göra bröd i). Smält chokladen och ringla över barsen. Toppa med lite flingsalt.
Låt stela i kylen 1h innan baren skärs upp och lindas in i bakplåtspapper och gladpack.

En bar som innehåller mycket fiber, bra fetter som finns i mörk choklad, naturlig sötning i honungen och lite sälta för att återställa saltbalansen efter träningen! Vill man så kan man byta ut mjölet mot en skopa proteinpulver för att få ytterligare protein.


Likes

Comments

​Det är en frusen och krasslig Ewelina som är på jobbet idag.. Jag har knappt sovit en blund inatt, frossat, varit varm och frossat om vartannat. Tog mig ändå upp idag och åkte till jobbet. Ömmar i vartenda led och kan knappt röra min egen hud utan att vilja skrika av smärta.. Så länge jag bara är lite lätt febrig och inte sticker iväg i CRP (som nu ligger på 16) så tänker jag fullfölja arbetsdagen!!

Har sovit dåligt generellt senaste veckan. Haft mycket ångest i kroppen då jag inte riktigt lyckats motivera mig att fortsätta min viktuppgång. Vågen visar ideligen 48 och jag måste försöka finna motivationen till mina sista 2-3 kilon! Det är så jobbigt att känna att man måste ändra på ett friskt beteende.. I dagsläget äter jag ju allt jag vill ha, och helt ärligt är det första gången under hela min sjukdomstid (5 år) som jag med handen på hjärtat kan säga att jag gör det! Förr har jag i det stora hela känt så men då har det omedvetet funnits stunder då jag hållit igen och inte velat lyssna på mig själv..

För övrigt har vi gått in i 2018! Ett år där jag ratar alla löften som inte går att hålla och går in med intuitionen om att INTE börja om i livet, utan fortsätta och göra det lite bättre varje dag!!
 Jag har lovat mig själv av försöka tänka mer positivt. (Jag och sambon har till och med sagt att vi ska betala varandra varje gång vi klagar.... vilket är lätt eftersom vi numera delar ekonomi...).
Jag har också lovat mig själv att låta min kropp vila mycket och att Yoga flera gånger i veckan. 2018 ska bli året då jag ska försöka skratta mer, umgås mer med de jag älskar och som älskar mig tillbaka och framför allt året då jag ska finna min egen självkänsla och sluta vara så rädd för var alla andra tycker och tänker om mig!!

Förutom mina egna kroppsliga mål har jag som ni säkert förstått mål tillsammans med min sambo. Vi ska första året på väldigt länge försöka ha ett friskt år tillsammans. Vi ska unna oss att hitta på massa roliga äventyr att kunna titta tillbaka på. Men största målet av alla är ändå att vi ska lyckas bli gravida! Drömmen vore också en ring på fingret men det våga jag faktiskt inte ens berätta egentligen.....

Det är med en viss tomhet jag lämnar år 2017 bakom mig, ett bra år på det hela taget där jag utvecklats mycket som person. Och det är med nya positiva tankar vi hälsar 2018 och ljusare tider VÄLKOMMEN!!


Likes

Comments

​Och så var julhelgen också till ända!? Fy fasiken så snabbt tiden går!!

En helg fylld av massa glädje, människor jag älskar och god mat! En helg som resulterat i att jag bibehållit min siffra på vågen. Sedan vi var på gynmottagningen 27:e November har jag alltså gått upp från 45.5kg till 48.5.
Jag mår bra i kroppen, periodvis känns det lite småjobbigt men jag vet vad jag kämpar för. Julen har i princip varit helt ångestfri för min del. Jag har frossat i julmat och massa choklad/julgodis och det har känts helt normalt. Tankar kring mitt gamla hetsätningsmönster har självklart skrämt mig men jag har botat dem genom att bevisa för mig själv att jag kan äta mig mätt utan att slå över!

Julafton spenderades hos mina svärföräldrar. Vi åt hjortinspirerat julbord, tittade på Kalle, hade 5-kamp och allmänt trevligt. Den 25:e firade vi tillsammans med min familj/släkt och det vankades även då julbord och gröt och mängder av lekar. Nu är jag åter på jobbet och känner mig faktiskt förvånansvärt utvilad.

Efter denna julen har jag verkligen fått visa med hela mitt ätbeteende och sätt att jag kommit väldigt långt för min sambo. Mina löften är inte längre bara tomma ord utan handling. Det känns som att vi har kommit varandra ytterligare ett steg närmre och jag vet att jag sagt det flera gånger innan men just nu har vi det så bra att jag inte hade kunnat önska mer. Det enda som saknas är ett litet liv i min mage att vänta på..

Kroppsligt har det inte hänt så mycket sedan jag skrev mitt förra inlägg. Mer än att jag haft min P-pillermens som jag förväntade mig efter att jag fick sluta med P-pillerna pga. magsmärtor. Nu inväntar jag kommande menscykel och hoppas på att kroppen någon gång ska normaliseras.. Visst känns det hopplöst när det inte gjort det på över 3 år, men jag måste ändå hoppas och tro på att den kommer att komma igång med hjälp av min viktuppgång och minskade träning!

Likes

Comments

Tiden bara springer iväg och helgen innan jul har redan passerat!? En helg fylld med alla de människor jag älskar!! Helgen innehöll allt ifrån kalas för min lilla systerdotter som fyllde tre till smygfirande av julen med sambons släkt. Firande och umgänge betyder såklart också mycket god mat och kakor. I Fredags umgicks vi med våra vänner och åt tacos och Lördagen blev det först en god flat-bead-pizza på Expressohouse med familjen i julshoppningen och sedan en kväll i spjutsbygd innehållande Stormaktslåda och cheeskake. Gårdagen innehöll mycket god fika den också, daimcheeskake och vetefläta går alltid ner!

Innan helgen stod vågen på 48 men trots det goda livet visade den idag 47.3.. - Inte alltid helt logisk dendär manicken?

Jag skulle ljuga om jag säger att precis allt jag gör sker helt utan någon orostanke kring vad som kommer hända med min kropp men det sker faktiskt helt utan ångest. Ibland har jag till och med uppmärksammat att jag tänker att "jag inte ska äta fika på kalaset" men att jag sedan av ren "friskhet" ändå sitter med fika framför mig som alla andra! - det kallas livet att göra/äta och leva precis som man vill!! <3

I fredags hade jag så ont i min mage och jag fick gå till doktorn.. det konstaterades att jag förmodligen haft en njursten och att det var från den smärtan kom. I Lördags släppte smärtan helt plötsligt och jag har efter det mått rätt okej. Jag har även beslutat mig för att avstå P-pillerna då jag inte mått bra av dem och fick idag min mens. Det återstår helt enkelt att se om min mens inte kan komma igång på egen hand med hjälp av viktuppgång och mindre träning.

Förhållandena med nära och kära är i alla fall bättre än någonsin just nu & jag kan inte annat är vara rätt nöjd med tillvaron även om vi kanske inte lyckats med allt vi önskar ännu!
Med tid och tålamod ska vi lyckas med allt! <3


Likes

Comments

De gångna dagarna har varit smått ohanterbara... Jag känner knappt igen mig själv? Totalt orkeslös och inte ett dugg glad. Jag har smärtor från topp till tå, jag har svårt att röra mig pga. smärta och hjärtat dunkar så det håller på att hoppa ur bröstkorgen.. Har väldigt svårt att särskilja om detta är symtom som uppkommer nu på grund av många månader med hård träning utan att jag gett kroppen en chans att bygga upp sig eller om det är något som faktiskt inte stämmer i kroppen??

Jag vet ju av erfarenhet sedan tidigare viktuppgångar eller drastiska träningsstop/kostomläggningar att jag mått fruktansvärt dåligt men jag kan inte minnas att jag någonsin mått såhär?? Kanske är det som när man går på semester efter många månaders hårt jobb.. Då brukar man ju bli sjuk? Lite så känns det som min kropp reagerat efter träningsstoppet?? I Tisdags höll jag ett cirkelgymspass och även om jag själv inte tränade under passet så höll jag på att svimma vid två tillfällen..

Vikten står stilla på 46.8-47 kg trots att jag känner att jag hela tiden ger kroppen mer och mer skit och socker att hushålla med.. Snart äter jag inget annat än choklad, pepparkakor och lussebullar... Och ingenting händer?

I Tisdags kväll fick jag dessutom FRUKTANSVÄRT ont i min mage.. Frågan är om detta är pga. P-pillerna jag började äta för snart en vecka sedan eller om det är pga. att jag stoppar i mig mycket glutenprodukter.. Men magsmärta i samband med feber och hjärtklappning är inget jag rekommenderar er att testa..

Fy vilket trist inlägg? & Jag som HATAR att klaga och alltid försöker se en ljusning i alla situationer?? - Försöker intala mig att smärtorna och febern beror på något influensaliknande virus som snart ska släppa!
Gör i alla fall ett försök att gaska upp min ömma ledsna kropp och går på kvällens julfest på jobbet.. SOM JAG SETT FRAM EMOT JULBOOOOORD!!



Likes

Comments

​​​​​​​​

ÄNTLIGEN!! Är köket färdigrenoverat! ​Resultatet ser ni ovan. Det är så galet skönt att äntligen få ordning i huset och piffa till det sista som behövs för att fullända julkänslan!! Nästa år har jag LOVAT mig själv att INTE renovera vid jul!

Veckan som har gått har jag dessvärre mått allmänt kasst.. Jag har känt mig sjuk. Haft hjärtklappning, huvudvärk, illamående av och till, smärta i kroppen (nedre del av halsen) och mått allmänt konstigt, idag hade jag till och med 37.6 i temp och frossar av och till.. Hoppas snart på att få må bättre.. Tog ett gravtest för att jag hoppades få en förklaring på mitt illamående men dessvärre var det lönlöst..

I Fredags var jag upp på 47 kg och vände.. Jag förstår inte hur jag INTE kan ha stannat eller gått upp då jag den gångna helgen fikat som en galning på allt från blåbärspaj, morotskakor till kardemummabullar och chailatte.. Det känns inte alls roligt att inte få något resultat då jag tagit alla fikatillfällen jag fått möjlighet till! Men  jag får "helt enkelt" se till att trycka ännu mer!!!!

Jag har dessutom börjat ta mina P-piller igen då läkaren i Karlshamn tyckte att jag skulle göra det för att ge kroppen en extra hormonskjuts. Detta i kombination med ett evigt stillasittande (ett ynka träningstillfälle på 2,5 vecka) gör mig inte välmående. Jag sover som en kratta om nätterna..

Men det kommer vara fett värt det!! - SÅDESÅ!!

Likes

Comments

​Idag på morgonen stod vågen minsann på 47 jämnt! På den vikten har jag bara varit uppe och snuddat tidigare när jag haft någon vecka då jag "skött mig"... Med tanke på att vågen visade 45.3 på Gynmottagningen i Karlshamn för 12 dagar sedan så är det STORA kliv i rätt riktning!! Jag har bara tränat en gång sedan dess och det känns i min kropp.. Jag känner mig tung och vätskad, & det är inte alls någon skön känsla för varken kropp eller sinne.... Ibland håller jag på att tappa allt & bara ge upp.. Men det låtsas jag inte om för andra.. Sedan tar jag sats igen, klistrar på leendet och inser att detta är min sista chans..

Idag har jag diskuterat ev. östrogenbehandling med läkare och det resulterade i att jag fått råd att börja ta mina P-piller igen i åtminstone 2-3 månader för att ge kroppen en extra skjuts hormoner så att livmoderslemhinnan kan få chansen att bli lite tjockare.. Gynundersökningarna visar att jag har väldigt sköra slemhinnor i dagsläget och det är inte något gott tecken.

En klen tröst i hela situationen är att det är Fredag och kort arbetsdag! - Jag väljer att ta varje dag som den kommer och inte sluta leva bara för att vi/jag just nu inte har det så enkelt. Jag vet ju att ju mer psykiskt illabefinnande och stress jag har inombords desto längre tid kommer det att ta för kroppen att komma tillbaka.

Ikväll ska jag på julkonsert med min kära svärmor, imorgon är det julmarknad på Bubbetorps gård och hockey på kvällen (blir en kall dag). Söndag ska jag nog passa på att gå på julskyltningen och inhandla de sista julklapparna och även titta på lillasysters luciatåg där hon i år fått äran att bära kronan!

Julkänslan börjar alltså infinna sig rejält i både kropp och själ och jag ser fram emot de kommande veckorna fyllda med luciatåg, julbak med vänner och firande med familj och släkt! Julen är favorithögtiden, tveklöst! <3


Likes

Comments

​Hej bloggen!

Det är över ett år sedan jag bloggade senast och det känns nästan lite nostalgiskt att gå in och titta på alla inlägg. Om inte annat blir jag påmind om hur alvarligt sjuk jag faktiskt varit och hur nära döden lurat bakom nästa hörn.

Under det gångna året då jag inte bloggat har jag genomfört 2 Triathlon, fått fast anställning på Trossö Vårdcentral, varit utomlands, blivit moster för andra gånge, utbildats till instruktör på gymmet och skapat massa härliga minnen tillsammans med familjen. Men jag har också genomgått perioder av sorg. En sådan period hade jag senast för 3 veckor sedan då jag var tvungen att säga farväl till den finaste och mest trogna vän jag haft genom livet. Min vita lekfulla håriga björn. Maja…

Oj vad jag saknar henne, och aj vad ont det gör att veta att hon inte ligger utanför huset varje gång man kommer hem. Men livet måste gå vidare, och jag börjar kunna se på vår tid med lite distans från sorgen och istället vara glad för alla år vi fick tillsammans.

Anledningen till att jag öppnat skriva här på bloggen igen ärför att jag (privat) vill kunna titta tillbaka på den resan jag nu ska göra för att gå upp de sista kilona och förhoppningsvis en dag kunna bilda familj med min fantastiska sambo som stått vid min sida sedan snart 7 år tillbaka.

Resan påbörjades för ca. 3månader sedan när min sambo och jag kom fram till att vi äntligen var redo att bli föräldrar. Det kändes som ett stort beslut som såklart involverar en gnutta skräckblandad förtjusning. Jag visste att vi förmodligen skulle behöva kämpa ett tag eftersom min menstruation inte kommit igång efter min sjukdom men hoppet levde till en början ändå.

Min sambo har sedan länge varit noggrann med att han vill att jag ska gå upp mina sista 5 kilon som fattas till normalvikt men jag har inte velat lyssna. – jag har liksom hela tiden varit tillfreds med att min kropp gått upp 8 kilo och att jag kan göra allt jag aldrig trodde att jag skulle kunna göra igen som sjuk..

Men verkligheten har kommit ikapp. Månaderna gick och ingenting hände i min kropp. Tillslut insåg jag att jag skulle behöva ta hjälp och kontaktade gyn.. Fortfarande med ett litet hopp om att ingenting skulle handla om min vikt och träning..

Vi blev efter två besök på gynmottagningen i Karlskrona och provtagningar på både mig och min sambo remitterade till Gynmottagningen och specialistläkare för barnlöshet i Karlshamn, där vi var för två veckor sedan. Vid mötet med läkaren fick jag svart på vitt hur små chanser vi faktiskt har att bli gravida om jag inte inser att jag behöver gå upp minst 5kilo och sluta träna 5ggr/vecka som jag gjort fram tills för två veckor sedan..

Det var ett uppvaknande som gjorde min sambo fruktansvärt frustrerad. – Varför har jag inte lyssnat på honom?? Varför måste detta komma från någon annan för att jag ska förstå? Varför har jag låtit det gå så långt??

Vi har nu genomgått alla anatomiska tester vi kan och jag har till och med fått spola mina äggledare. Allting ser bra ut fysiologiskt och går jag upp och min mens kommer igång så har vi lika stora chanser att bli gravida som alla andra par.

Och det är där vi står nu! Min sambo är såklart knäckt fortfarande och vår relation är väldigt skör. Jag har för sista gången i hela min sjukdomshistoria lovat att gå upp de kilon som behövs, annars vill jag inte ens tänka på vad som väntar vårt förhållande… Om min mens mot förmodan inte kommer tillbaka kommer jag kunna få injektioner som ska framkalla en ägglossning då jag har många äggblåsor på mina äggledare. Men jag kommer inte kunna få någon tablettbehandling då det saknas hormonellt påslag i min hjärna och tabletterna endast kan stimulera hjärnan…

Hela situationen är väldigt tuff just nu och jag kämpar dagligen med att ställa in mig på att jag MÅSTE gå upp! Jag är medveten om att kilona kommer att göra min kropp finare, mitt humör gladare och hela min framtid till det jag drömmer om. Bekymret sitter inte i att jag är rädd för att gå upp, för denna gången ser jag snarare fram emot det. Bekymret sitter i mitt djupt rotade beteende. Det är så svårt att ändra på saker som jag så länge uteslutit på grund av den ångest det skapar i min kropp. Men nu tvingas jag utsätta mig för allt på en och samma gång…

Jag vet att det denna gång inte finns någon återvändo. Jag får gråta, jag får känna mig tjock, jag får äta så att jag mår illa och då äta lite till, och jag får tänka att detta levendet inte är normalt – för det är det inte… Men jag kommer att få det finaste priset av allt NÄR jag lyckas!

Likes

Comments

​USCH, vad jag varit usel på att blogga på senaste!? 😳

Det händer mycket i mitt liv just nu. För två veckor sedan flyttade jag och min kära pojkvän in i vårt hus och sedan dess har det varit full fart med renovering, bankmöten, jobb och papper som ska skrivas hit och dit.💤Men det har inte bara varit massa måsten! - Vi har även hunnit njuta av Skärgårdsfesten i stan, av små helgtrippar till Kalmar, IRONMAN och en massa härliga kvällar med fina familjer och vänner! ❤

Jag har fått må bra näst intill hela sommaren!! 😍 Hade en dipp under mitt senaste inlägg då jag hade en tuff vecka med svullen kropp och en förmodlig virusinfektion. - Inte så konstigt då jag hela sommaren fått ta emot en hel del patienter med både halsfluss och kräksjuka och andra gottigheter 😝 Matmässigt känns min kropp stabilare än någonsin, det är som att även om jag ligger på en låg vikt så har min kropp börjat hämta sig från den period då jag inte gav den vad den behövde. 💪 Idag har jag till och med varit ute och sprungit nästan halvmilen! 😍 - Det är härligt att kunna ge sig ut och springa och andas FRISK luft på landet! 👍

Imorgon börjar jag på ett nytt jobb 👍Jag ska börja arbeta som akutsjuksköterska på stadens vårdcentral och det känns skoj! - Men det känns också tråkigt att lämna alla underbara kollegor man lärt känna under sommarens gång! 😔 
Det är bara att ta nya tag!

Nedan ser ni vårt hus (renoveringsprojekt).. Numera sover vi inte på golvet som vi annars gjort under 2 veckors tid. Vårt sovrum är äntligen klart och där sover jag som en prinsessa! 👑😉


👈👆På bilderna ser ni min kära mor och lilla gudbarn/systerdotter på invigningen av skärgårdsfesten.😊🎶


👆👉Målning av vårt 5 meter höga tak i sovrummet samt vårt klara sovrum! 👈


Början av vår vardagsrumsrenovering där taket likaså är 5 meter högt och ska målas i högglansigt vitt. 👇


Självklart ska ni få före efterbilder på alla våra projekt så småningom!😚📷


Likes

Comments