egentligen spelar det igen roll, inte i det långa loppet. och på något sätt även om det går mig emot - så måste man tänka lite så. man kan inte gå runt och tänka att man ska dö när som helst, eller kan inte, man bör väl inte. antar jag, för då tar man dumma beslut, varför jag skriver man istället för "en" eller "jag" är oklart. då jag hatar att en skriver "man" det är så jävla mansdominerat alltihop redan som det är liksom.


men som sagt, jag kan inte tänka så som jag gjort ett tag i livet längre. läser en bok om fattigdom i bambay, eller ja, den handlar väl om allt annat än själva fattigdomen. men den handlar om hur människor som inte har så mycket pengar generellt sätt är mycket lyckligare, att det är vackrare än när människor har ett överflöd av pengar och fåfänga. det spelar ingen roll om jag blir smalare eller köper en väska för massa pengar. eller sidenklänningen i den där fina gula färgen, det spelar ingen roll. instagram, Facebook, allt SKIT. SPELAR INGEN ROLL..


jag hatar det, jag hatar det för att jag älskar det. jag är beroende av det ytliga och allt och alla som förespråkar det.

jag älskar det- men det gör oss illa. man ska bara lyssna på musik och känna, och sluta känna och bara vara. och sen känna lite igen, innan en inser att det inte spelar någon roll det heller. det spelar ingen roll om du bråkar med vännen, eller någon du trodde var din vän. det spelar all roll i världen samtidigt som det inte är värt en spänn.


tror att en kan välja när man ska bry sig om saker och inte, ibland kan det vara bra att strunta i allt medan ibland är det bra att bry sig. skaffa sig lite perspektiv, men sålänge en vet att det inte är hela världen. ingenting är hela världen, utom vissa för dom är allt.

dom är universum

dom älskar jag till månen och tillbaka och dom ska aldrig få försvinna



Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Andas in, andas ut. Jag känner ibland att jag bara är så extremt motsägelsefull i allt, jag säger tänker och gör. Jag fattar ingenting. Människor som betyder någonting som jag inte har någon koll på alls, jag vet inte vad dom gör nu för tiden? Om deras mormor lever? Om dom mår bra? Om dom ska plugga på andra sidan jorden?

Ba, jaha du har blivit en helt annan person. Vem är jag då? är jag samma? Näe jo fast nej, vet inte. Vem vet? Inte du iallafall. 

Om jag är glad? Kanske, på vissa sätt ja. På vissa plan nej. Kan man någonsin vara 100 procent lycklig? Det kanske ni kan intala er själva men då är ni bara fejk, jag tror inte på att man kan vara 100 procent någonting. Det är så med allt, lycka, hat, sexualitet osv. osv. 

Jag vill inte vara 100 någonting, inte i huvudet eller någonstans. Jag har börjat röra på mig igen, jag skiftar mellan att tänka "fuck it! för vem gör jag det här egentligen? ingen annan ser skillnad på om du väger 7 kg mindre utom du" till att tänka "om du bara vägde 10 kg mindre skulle nog alla problem försvinna" som om vad vågen säger hör ihop med lycka och framgång. 

Sen känner jag, vafan är det för jävla jidder om framgång. Jag orkar inte vår generations prestationsångest? Bara för att jag inte börjar plugga till någon form av civilekonom/civilingenjör/civilbajs så betyder det inte att jag kommer fastna på ica eller någon annan plats som anses vara ett tecken på misslyckande enligt många spoild maffakas.


Har haft många snurrande tankar på sistone, som jag inte fått utlopp för någonstans. 

Det är inte bra, det vet jag, sen undrar jag varför jag tycker att jag är så jävla oduglig på allting här i världen när jag vet att jag inte är det egentligen utan det är en illusion baserad på arv och miljö (främst miljö, nästan endast miljö) där vi som sagt känner sådan prestationsångest hela tiden. Jag kan verkligen inte se mig själv lyckas med någonting, sen träffar jag människor som jag vet har 100 gånger sämre självförtroende som ÄNDÅ utmanar sig själva men nej evelina hon vågar fan inte. 

Helvete.


Likes

Comments

Att sova med ångest kan vara det oskönaste, fyfaan. Orkar inte det här mer. Måste hitta någon som vill sova och skeda varje dag, så måtte det bli

Likes

Comments

Vaknar alltså av mig själv innan klockan sju på morgonen på grund av en liten utflykt vi va på, va ba och gå upp innan sex och dra ut on the road. Tillsammans med våran guide Rodney har vi upptäckt norra sri lanka, eller ja, han har skrikit varje gång vi åkt förbi alla träd/ört-träd du kan tänka dig och varit tyst max en timme TOTALT under resan.... blev helt jävla matt. Dessutom va han starkt troende katolik och hade massa konstigt frågor om homosexuella och sa att sättet vi festade hemma i europa var ett "system" där alla gick hem med folk och inte mindes vad dom gjort. Tyckte homosexualitet var en epidemi som var dåligt för sri lanka osv. Osv. Var alltså tvungen att bita mig i tungan flera gånger om dagen för att inte skälla ut honom.
Å andra sidan så lät det som om han va genuint intresserad av att förstå, jag menar han har bott här hela livet där han gått i katolsk kyrka och landet har varit i krig fram tills för 8 år sen (!!!) så man hänger väl kanske inte med i utveckligen på samma sätt då... äsch! Är bara glad att vi slipper honom nu :)

Känner mig ganska tillfreds med det mesta, eller nej nu ljög jag, jag är tillfreds med att vara med Marion här borta på andra sidan jorden men är inte tillfreds med hur det är hemma.
Orkar inte hur mycket tankarna snurrar och hur magen svider varje gång jag tänker på allt.

Hur kan man leva med alla misstag man gjort? Eller hur kan man hantera livsavgörande situationer som man inte gillar? Är sjukt kryptisk jag vet men jag orkar inte skriva ifall någon jag känner läser.
Kommer hem om typ tre veckor också. Sjukt..... allt och ingenting har förändrats, allt känns bra samtidigt som det känns värre än någonsin.
Fokuserar på triviala saker, rädd för allt och vill ingenting ska flytta till norge. Slippa alla, vill inte slippa någon egentligen. Eller jo. Jag vill slippa att folk aldrig någonsin håller käften, att alla ska veta allt, att stockholm är så jävla litet. Att man aldrig kommer undan ens förlutna. Rasar samman fast jag ändå är starkare än någonsin.
Ska komma ur elden som fågeln phoenix, sen kommer alla se, jag kommer komma tillbaka.

Likes

Comments

Så ligger man vaken 1.30 och lyssnar på hennes andetag, hon som ligger i sängen bredvid och andas högt och sött. Den andra är tyst som vanligt förutom när hon då och då stönar något ohörbart då hon förmodligen drömmer någon skön dröm.
Tänker efter lite, vilka människor är det jag egentligen valt att omge mig med varje dag. 24 timmar om dygnet. Har inte sovit ensam sedan 24e december... jag som alltid är ensam annars. Sover alltid själv om jag inte släpar hem en kompis, eller något som ska föreställa en kompis, från krogen. Att aldrig få vara ensam gör en lite skev, inte bara på ett dåligt sätt, man har alltid någon att diskutera med, ställa frågor som man tänkt mycket på eller bara larva sig med. Samtidigt som det är det negativa, man kan inte heller bara vara, jag får lite dåligt samvete om jag är på dåligt humör eller bara inte på topp för då påverkar det dom också. När man är så tätt inpå så blir energierna man utstrålar väldigt avgörande för hur stämningen mellan en ska vara, jag tror att jag har blivit lite mer svart och vit. Jag blir snabbare sur, säger ifrån om jag tycker hon sagt något som gjorde mig irriterad eller fundersam. Samtidigt som jag mer ofta är snurresprätt och kan bara titta på dom och må illa för jag inse hur glad jag blir av deras fina sidor, hur dom alltid är positiva, hur dom alltid är öppna för äventyr, nära till skratt och generösa. Kan må illa ibland för att jag gillar folk så mycket.
Då gör jag konstiga saker för att visa min affektion, biter dom i armbågen, nyper eller attackkramas vilket oftast sker utan förvarning. Men sån är jag, och jag tror att om man gillar mig så gillar man mig för mina små egenheter också. Eller?
Om ni inte gör det så skärpning, för jag kommer som ett paket! Glansig kantig och alldles underbar.

Nu ska jag sussa ikapp med dom andra två prinsessorna. Älskar

Likes

Comments

Jasså hejhej, chillar atm i Kuala Lumpur i en liten box med spegel på väggen a.ka min säng :) bor på ett hostel som heter Reggae mansion, hahaha har ni hört på maken? Sånt jävla lame namn men det är fett här! Är verkligen en mansion med hur många korridorer/rum som helst (man kan verkligen gå vilse) har även en biosalong och en rooftopbar lol.
Jag har dock inte utnyttjat något av detta då jag är sjukis :( ligger alltså i min box och försöker kurera mig!
Vaknade inatt med grov slemhosta och igentäppta bihålor så idag tog vi en über in till petronas towers och tog en och annan turistbild, knatade några meter vidare till ett mall där det inhandlades lite skit och nödvändigheter, mycket trevligt.
Därefter dracks det en grande cappuccino i solen i en park men feber + varmt kaffe + 35 grader i skuggan = inte så bra. Så vi drog ganska snabbt hem till vår mansion (lol) där det är svalt och skönt, har gratis middag också där det är en salig blandning på tallriken haha. Så nu medan dom andra två jentorna roar sig på taket med några aussies och en danskinna så skriver jag litt.

Gick över vägen och köpte en pinnglass också, den var dock redan smält när jag kom in i min lille box så det va en besvikelse.... imorgon hoppas jag på ett bättre välmående så ska vi styra kosan mot IKEA där det ska gottas köttbullar med mos. Därefter planeras det lite fjärilspark och fågelskådning haha. Blir nog jättefint. Nu ska jag stalka lite på instagram och se om min crush avföljt mig (mycket möjligt, har ju sånt flyt med killar jag)

Natti natti

P.s visst är vi söta? Och min lilla sovbox typ porrig? Skabbig, med spegel bakom hahaa och rött draperi, dope shit

Likes

Comments

Lately i lived life, underligt det här med att man kan försöka fly allt jobbigt som finns hemma men på grund av socialamedier så kan man inte undslippa NÅGONTING. Jag försöker verkligen träna min hjärna att tänka annorlunda eller tänka "rätt", för jag vet hur man ska göra det, men det är klart att det är svårt ändå när det blir tyst och man blir ensam med sina tankar..
Aja i övrigt så börjar jag verkligen vänja mig vid att åka buss i 10-20 timmar, äta nudlar varje dag, ha samma kläder varje dag typ och vara ifrån alla där hemma. Trivs bra med hörlurarna i öronen åkandes genom länder man aldrig besökt förr men ändå känna att "det här är också någons hemland, för dessa människor känner likadant för den här staden/det här landet som jag gör för åkersberga/sverige" ganska sjuk insikt. Eller känsla när man inser att hemma är där man bestämmer sig för att känna sig hemma, typ, alltså inget kan ersätta min familj eller hem men så länge man kan prata i telefon och hålla koll på vad ens vänner gör så känns det helt plötsligt inte lika viktigt att ses hela tiden. Det är väl det postitiva med socialamedier i en sådanhär situation, det kommer alltid finnas pro and cons med insta/facebook men man kan inte förneka att det underlättar allt kommunikationsmässigt :)

Imorse vid 5 anlände vi groggy i Nha Trang, önskar det va sol så man kunde legat på beachen men ska tydligen vara dåligt väder här i en vecka ish så vi funderar på att dra en spadag imorgon och sen ta oss mot ho chi minh där det ska vara 35 grader typ.
Får seee, blir bio ikväll - ska se Split vilket ska bli svinkul för har verkligen velat se den sen trailern kom ut.
Sushi vill jag ha osså.
Äh hörs
Puss

Likes

Comments

Vandrade upp för en jättebrant berg med en stukad fot, trodde jag skulle ramla ner och dö ibland men aa det gick väldigt bra ändå. Superhäftig utsikt så himla mäktigt med alla berg runt omkring, man fattar inte hur jävla häftig världen är när man sitter hemma i huset och häckar eller jobbar stjärten av sig på ica.
Liksom Laos, vad är det för land? Hade aldrig hört talas om det innan vi började planera resan, om det beror på mina bristande geografiska kunskaper eller inte är oklart, men känns som ett land i skymundan ish.
I alla fall har Laos verkligen satt sig i hjärtat på mig, speciellt vang vieng, atmosfären, maten, naturen och dom ödmjuka människorna <3
Detta slår ju thailand i hästlängder, thai är alldeles för turistigt med typen "åkerhitvarjeårgörsammasakvarjeår" människor. Plus att prostitution är så jävla förekommande och svenskar/turister utnyttjar det så hårt och avfärdar det som just prostitution. (Vilket är helt stört)
Kom av banan lite känner jag.
MEN! Det som kan skrivas är det att Laos överraskar, blir bättre för var dag och jag kan knappt vänta på att se vad Luang Prabang har att erbjuda.
Tänka sig vad man kan få se om man bara tar tummen ur röven och sparar ihop dom där pengarna som krävs för att resa runt i Asien ett tag!

:-)

Likes

Comments

Här ligger jag och grinar över att jag och en vän är osams. Eller ja, inte osams ens utan bara inte som det brukar.
Medan jag gör detta så inser jag, fan, en väns pappa dog i förrigår. HAN om någon har något att vara ledsen över, hur fan kan jag vara så självcentrerad att jag gråter över det här? När det finns barn som förlorar sina föräldrar i cancer???
När det finns sjukdomar och svält och jag och en person bråkar om något som hände en gång med alkohol i blodet? Tänk om, tänk OM det skulle hända någon av oss något? Ska vi alltså inte hänga pga. Det här?

Snälla bli min igen. Min stjärna. Fan jag har gått ner fem kilo och har någon mild form av magsår. Över ett tjafs. Som inte betyder någonting fastän det betyder allting?

Likes

Comments

Tänker på att dö och det skrämmer mig inte. Nästan så jag vill krascha bilen bara för att se vad som händer. Hur kan jg fungera så att en enda jobbig grej kan få allt bra att försvinna? Ingenting känns bra eller värt just nu. Skulle lika gärna kunna försvinna för vill att allt ska vara som vanligt eller inte vara alls.

Likes

Comments