View tracker

Här ligger jag och grinar över att jag och en vän är osams. Eller ja, inte osams ens utan bara inte som det brukar.
Medan jag gör detta så inser jag, fan, en väns pappa dog i förrigår. HAN om någon har något att vara ledsen över, hur fan kan jag vara så självcentrerad att jag gråter över det här? När det finns barn som förlorar sina föräldrar i cancer???
När det finns sjukdomar och svält och jag och en person bråkar om något som hände en gång med alkohol i blodet? Tänk om, tänk OM det skulle hända någon av oss något? Ska vi alltså inte hänga pga. Det här?

Snälla bli min igen. Min stjärna. Fan jag har gått ner fem kilo och har någon mild form av magsår. Över ett tjafs. Som inte betyder någonting fastän det betyder allting?

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

  • 0 readers

Likes

Comments

View tracker

Tänker på att dö och det skrämmer mig inte. Nästan så jag vill krascha bilen bara för att se vad som händer. Hur kan jg fungera så att en enda jobbig grej kan få allt bra att försvinna? Ingenting känns bra eller värt just nu. Skulle lika gärna kunna försvinna för vill att allt ska vara som vanligt eller inte vara alls.

  • 0 readers

Likes

Comments

View tracker

Hur värdelöst är det inte att man bråkar eller är osams med någon man egentligen älskar? Så himla klyschigt men sant "man vet aldrig hur länge man har varandra" skulle aldrig kunna leva med mig själv om det händer någon något som jag bryr mig om och så har jag inte sagt allt som jag känner pga. vadå? stolthet?

Näää, jag vet att jag väldigt lätt låter mig köras över, säger sällan ifrån även om jag känner mig orättvist behandlad och förlåter i princip alla. MEN jag kan inte hjälpa det, älskar jag någon så gör jag det så mycket att det gör ondare att inte få vara eller prata med personen.

Just nu är det många vänskapsrelationer som jag egentligen värderar högt som har hamnat på sidan av, som liksom ligger på vänt, sånt händer väl av massa olika anledningar men jag tror att jag haft lite för mycket stolthet på sistone som gjort att jag inte hört av mig som jag kunnat. Det är såklart jättetråkigt att dom inte heller hört av sig som de kunnat ha gjort, men jag känner dom. Dom har också för mycket stolthet, och för mycket runt omkring.

Vad gör det att man inte hörts på ett halvår om man verkligen älskar varandra? Just nu saknar jag Ebba och Lovisa jättemycket, två så olika vänner till mig men som jag saknar ändå. Det tog tid att inse men nu vet jag, det är för alltid vi.


Alla mina är guld. Ni är min värld.

Men den som alltid har haft - och alltid kommer ha mitt hjärta - är hon i röda polotröjan. Min Lena


Likes

Comments

Så blev man dumpad av en kompis, haha, jag orkar inte ens mer, inte för att jag var oskyldig utan för att jag får så mkt skit hela tiden. Jag hamnar i sticky situations. Mitt egna fel kan man tro men på något sätt tänker jag fan inte ta på mig hela skulden i detta fall. Fan orkar inte ens skriva vad som hänt, bara att jag är less på det mesta. Att dra till Asien är det som peppar mig, nu ska jag bara jobba jobba jobba och sen ska jag må bra.

  • 3 readers

Likes

Comments

​Yo, hahaha alltså ligger i sängen och fnissar åt hur mycket aggressivitet gentemot många i min närhet jag har just nu. Skulle kunna skriva massa hints på twitter men å andra sidan är jag inte 16 och känner mest - om du inte uppskattar mig så ska jag inte jaga dig. Då tänker jag inte ge dig min kärlek. O,m jag inte får minst lika mycket tillbaka så äre ba - au revoir bye bye heidooo.

Det som gör mig mest irriterad är att jag verkligen inte är sån egentligen, jag förlåter allt och alla om jag tycker om dom för jag vill så gärna gärna att allt ska vara bra. Så när vänner blir småsinta och behandlar mig illa utan att jag gjort något illa ​egentligen​ så känner jag mig så himla utnyttjad, så många gånger jag kunnat valt bort människor pga. saker dom gjort som hade fått vem som helst - som även dom själva hade lackat ur på om jag gjort detsamma mot dem - att rinna över. MEN jag gör inte det, rinner över alltså, utan jag tar för givet att personen inte menade något illa och därmed har väl jag ingen anledning att avsluta en vänskap för?? Det är där jag skiljer mig från the rest, för medan jag behandlar mina vänner på det sättet så har dem uppenbarligen inte insikt nog att behandla mig likadant, helt utan insikt och bara SKITER i mig och mina känslor över triviala meningsskiljaktigheter? inte ens att jag gjort något riktat mot personerna i fråga utan mer levt mitt liv som jag vill leva det - och då är jag inte värdig längre? 


näe, vet ni vad, nu ska jag bli hård, Allt jag får ut av att vara som jag är - är att kompisar tar mig föregivet. Men nu äre slut med det, jag ska stå rakryggad och inte ta någon skit, jag är jag och jag är en fucking asbra kompis. Om du utnyttjar mig - shame on you. Heio. Tur att man slipper alla förutom två av dom mest ödmjuka, roliga, omtänksamma, genuina människor jag känner om två månader. 


bye.


Likes

Comments

​Ska börja läsa böcker igen, sluta lyssna på ljudböcker, tror inte det stimulerar språket lika mycket som att faktiskt fysiskt läsa en bok. Tvingas hålla i den ovanför ansiktet tills man får mjölksyra eller ögonen grusar för man helt plötsligt läst i två timmar och glömt bort tid och rum. 

Saknar ibland den tiden då jag hade ungefär 4 vänner jag umgicks med och det enda vi gjorde var att spela in konstiga filmer på våra sony ericsson mobiler, cykla till någon insjö och bada, köpa godis och kolla på skräckis till tre på morgonen och va inne på omegle. Haha sjukaste sidan, man man tyckte ju det va spännande som få dock.

Har helt hookat på franks album dom senaste dagarna, det är soft att ha i bakgrunden medan man låter hjärnan surra på om massa annat onödigt shit. Mitt favvotrack är self control, måste ha just det - självbehärskning - för att inte ha spelat sönder den till nästa vecka haha. Lyssnar på den hela tiden <3

sen känner jag att jag hamnat i ett bra mode överlag, allt känns okej utöver lite pengaångest as usual. Men jag och mina ladies har äntligen bestämt resrutt och avskedsdatum. tror bara vi bokar den första biljetten kommer jag få en rejäl sporre för just nu känns det mest overkligt. Tror inte jag kommer fatta att vi faktiskt ska resa i fem månader tills jag står där i Burma med en tung rygga, svettandes, lite förvirrad och obekväm undrandes vart vi ska spendera natten. hahahha kan verkligen se framför mig hur oplanderade lilla crewet ska försöka ta sig igenom den här resande med skinnet i behåll. hujeda mig vi hoppas på det bästa, kommer bli fett!!

nu ska jag slösa bort en timme av mitt liv på paradise hotel, som suger röv, sen ska jag kanske läsa en bok som jag började läsa för ett halvår sen haha.

peace 



Likes

Comments

Kan alla bara sluta låtsas som om dom vet allting, som om dom är så jääävla världsvana, som om alla andras känslor är små och uppenbara för det där har dom redan känt och "då äre bara å tänka si och så".

Ni är så jävla clueless och jag är trött på brudar som ska gå och häva ur sig massa "sanningar" och sätta sig själva på pidestal

  • 1 readers

Likes

Comments

Min bror
Fyfan vad sjukt att jag och han var världens ovänner under hela vår barndom, jag kunde börja gråta för att jag kunde inte låta bli att bli sur på honom. Jag kände i hela min kropp att jag borde inte känna såhär - men fyfan vad min kropp kokade. Så fort han öppnade munnen så blev jag irriterad och kände irritationen bubbla upp i mig, HELT utan anledning. Och jag visste att den var irrationell och helt jävla sinnessjuk?!?! Jag menar - där stod världens finaste lillebror och säger hej och bara vill ha ett enkelt hej tillbaka och kanske ett leende och jag bara SKITERI och krossar hans lilla lillebrors hjärta, hur länge han trodde att jag hatade honom.....
Alltså vem fan kan hata honom? Jag blir helt less av att ens tänka på det här, jag var seriöst världens sämsta storasyster. Jag var verkligen det och jag hatar mig själv för att jag inte var bättre mot honom, jag tror att min misslyckade prestation som storasyster har varit med och påverkat honom till att bli osäker och massa andra saker som jag inte orkar tänka på.

Anledningen till att jag var som jag va mot min lillebror har att göra med otryggheten jag kände i familjen iochmed mina föräldrars skillsmässa och deras "återförening". Jag kände liksom hela tiden - nu skiljer dom sig igen, nu när som helst händer det, men jag kunde inte uttrycka och inte heller visa dom det - så jag projicerade min ilska och irritation på den mest oskyldiga i familjen. Den renaste och gladaste och snällaste.
Och tvingade i han tron om att jag hatade honom.

Fyfan.

Även om jag då inte kunde ta orden "jag älskar dig" i min mun - av okänd anledning (eller nej, inte okänd, utan det tog liksom bara stopp för jag kände mig falsk. När jag va så dum annars kan jag inte säga "jag älskar dig" och inte känna mig falsk...) så vet jag iallafall att jag aldrig någonsin hatade honom - utan jag älskade honom och avundades honom för hans förmåga att ALLTID vara glad. ALLTID vara positiv, ha så mycket att säga att han inte ens rörde tallriken, att kunna skratta hela tiden, att försöka få mig att skratta trots att jag vägrade göra det i flera flera års tid. Så sjukt.

Hela grejen är så sjuk? Men ändå så jävla mänsklig att jag blir matt. Faaan, fan fan fan, vet ni vad som ger mig mest ångest? Att jag vet att jag inte får en ny chans att vara hans storasyster.. Att jag aldrig får skydda honom på skolgården, lära honom saker han inte kunde, leka, kramas, säga jag älskar dig. Och nej - livet är inte över än och jag kan bara försöka att från och med nu leva mitt liv fast besluten att han ska vara säker på hur jag känner. Morgan, du är den mest fantastiska kille jag vet. Jag har alltid och kommer alltid älska dig i all evigheters evighet.

Från din storasyster.

  • 2 readers

Likes

Comments

​Alltså, att inte säga till sina vänner när man är besviken eller arg på dem tär bara på en och gör en bitter.

Men jag orkar inte, jag är konflikträdd när det kommer till mina närmsta vänner, för jag vill bara verkligen inte bli osams med dem, jag vill inte att det ska bli jobbig stämning, men i slutändan så blir det ju ändå det eftersom jag går runt och är missnöjd utan att ge dom en chans att sluta upp eller säga förlåt.

äh fan, just nu är jag ganska småbesviken på så många i min omgivning som jag ger allt till men som inte ens lyfter ett finger (känns det som) när det kommer till mig.


jaja. jag får völ det jag förtjänar tror ändå på karma



Likes

Comments