​Det är jävligt lätt att se sig själv som ett renoveringsprojekt som behöver putsas upp och slipas till inför kommande utmaningar. Jag har väldigt lätt att falla in i destruktiva tankar där jag sätter orimliga mål och ser 1 vecka, 1 månad och år i taget istället för en dag i taget. Jag ska minsann bli smal, snygg, och strålande lycklig framöver. Så som jag alltid innerst inne känt, otillräcklighet och missnöje. Min dagliga kamp är att inse att idag mår jag som jag mår och att jag måste lyssna till min kropps signaler som jag vanligtvis ignorerar. Jag kör mer än gärna i 110% mot förbättringar och det har drivit mig igenom skola och privatliv. Faktumet är att det är väldigt uttröttande att inte kunna stanna i stunden och uppskatta livet med de nuvarande förutsättningarna man har. För jag vill ju vara frisk och normal. Detta har tidigare lett till att jag tar till mitt missbruk. Det har varit en befrielse att totalt koppla bort alla mina krav på mig själv. Puff puff puff så är jag borta i dimman där jag bara får vara. 

Igår var en ruskigt jobbig dag. Hela min kropp skrek efter vila och jag kämpade med att tillåta mig själv till det. Utan att klanka ner och anklaga mig själv för att vara dålig. 

Försöker i nuläget att äta hälsosamt och röra på mig mer. Bara det är en sjuhelvetes balansgång. Mitt inre, kontrollerande jag vill svälta mig (för jag borde ju äta minst 800 kcal i underskott) medan mitt intellekt beodrar mig att äta mer rimligt då kroppen faktiskt behöver bränsle för att bara vara. Ja, det är en inre kamp varje dag. Hur klichéartat det än må låta. 





Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Gårdagen var mulen och insidan likaså. Är 9 dagar drogfri nu och tvivlet knackar på. Min beroendepersonlighet försöker intyga mitt nyktra jag att jag inte alls har någon missbruksproblematik. Jag behöver rentav lite droger för att slappna av, vara social och inte skämmas i sociala sammanhang. Den intalar mig att alkohol inte är någon drog, att jag minsann dricker lika mycket som många andra i min ålder och att det är normalt. Jag erkänner mig maktlös inför alla stämnings- och känsloförändrande substanser. 

Likes

Comments

Hej. Blev visst ett fylleinlägg i senaste posten men väljer att inte radera det då jag inte kan förneka det som stod. Känner ett plötsligt behov av att skriva och rannsaka mig själv. Kanske i samband med födelsedag då kontrasterna var starka gentemot förra årets firande. Då: , jag var hög (och full), "lyckligt" ovetandes av vad som komma skulle på året. Nu: drogfri sedan 5 månader, full, mer ångest men samtidigt mer ärlig mot mig själv. Kanske, jag försöker iaf. Mitt spirit-animal är ju somsagt guldfisk och jag har en förmåga av att förtränga dåliga upplevelser och känslor tills det rinner över och bagaget sipprar ur.

Min stora balansgång för tillfället är främst vardagliga och basala rutiner - Att hålla en bra dygnsrytm, sköta hygien och äta kontinuerligt etc. Har börjat fixa det helt okej. Mycket tack vare att vi har skaffat katt. Det blir enklare att komma upp om dagarna när man har någon annan att ta hand om. Försöker även lägga på träning nu sedan en vecka tillbaka. Går på behandling hos berondecentrum hos en fantastisk behandlare en gång i veckan. Det har varit min räddning! Är så oerhört tacksam över den samtalskontakten. Där är det inte enbart fokus på mitt tidigare missbruk. Det handlar inte enbart att överleva utan att lära sig att leva. Vi arbetar mycket kring att stärka mig själv efter att min missbrukarpersonlighet - min sjukdom - stormade in och raserade min världsbild.

Samtidigt som att jag försöker tackla ångest och skam över att det blev såhär illa. Försöker tränga bort tankar kring "jag kanske bara är för lat?" eller "Jag BORDE kunna arbeta nu." Försöker komma på vad jag blir lycklig av samtidigt som att det är svårt att tillåta sig själv att vara lycklig i stunden då jag är sjuk? För kan man ha t.ex. roligt så kan man ju arbeta.. eller? Försöker minska på alkohol och utgångar då det bidrar till mycket ångest i efterhand samtidigt som att jag har ett behov att "komma ut bland folk och vara normal" och att det i stunden känns bra. Tror jag. Det problematiska med att vara full i sällskap är att jag utelämnar mig själv till omgivningen. Jag är för öppen. Mer öppen än vad jag är i nyktert tillstånd. Det behöver jag jobba mer på. Jag vet inte. Jag har inte alla svaren ännu.. 

Blir helt matt när jag tänker på allt. Alla förväntningar jag har på mig själv kontra vad jag egentligen orkar med för stunden. Jag är besviken och jag är ledsen på mig själv. Samtidigt så är jag lite stolt. Jag tror oavsett att jag är på god väg till något bättre men att jag behöver mer tid.

Likes

Comments

jag fyller år. grattis hipp Hurra. det är mitt år. jag känner det. jag utvecklas.. men det går sakta. jag försöker bygga något som jag aldrig byggt förut.. jag skäms varje kväll för den jag är nu. sjukskriven. dömd att vila. dömd för att göra lycka. Det är ambivalent. ett nytt ord jag lärt mig. jag är kluven. är en missbrukarprofil. har ångest. men visar alltid lycka mot alla. jag känner framsteg men är inte ärlig.. mot mig själv och andra. kan knappt sova pga ångest. men det är ju bara cannabis. det är ju bara ett sug.

Likes

Comments

Jag hade verkligen den sjukaste drömmen inatt. Erik och jag kom hem till "vårt hus" och upptäckte att det var fler där inne. När Erik öppnade dörren till källaren kom en till.... Lillian ut! Sen kom det 3 till. Det visade sig att det hade blivit fel i tidslinjerna och flera av bekanta och vänner hade också fått sina replikor av sig själva i nuet. Det sjuka var ändå att det var olika versioner av mig själv i olika episoder av mitt liv. En av Lillians var en pundare som bara tänkte på att röka på, en var en festprisse från gymnasiet/högskolan, en var en som tog hand om alla andra runt omkring och den sista var djurvän. Så sjukt cool men obehaglig dröm. Sen drömde jag att jag var med i idol haha. Men jag kan inte sjunga så det var ett fiasko.. 

Likes

Comments

Hej kompisar! 
Igår hade vi halloweenfest och det var jättekul. Gick inte så bra för ett par kompisar som blev lite för fulla men för min del så höll jag mig nykter och hade riktigt kul. Drack alkoholfritt vin och cider hela kvällen och idag mår jag toppen! Var mycket roligare än vad jag trodde att vara nykter på en fest. Kommer göra det fler gånger! Idag ska jag spela, streama på twitch och ta det lugnt.

Likes

Comments

För att droger är förrädiska och jag faller som ett enkelt offer. Det är lustigt att jag aldrig sett alkohol som en drog. Jag började trots allt dricka vid 12 års ålder och alla debuter har skett med alkohol i blodet. Mina föräldrar fick sätta lås på spritförrådet och jag tog varje tillfälle i akt för att kunna dricka. Jag tyckte att jag blev en roligare och mer intressant person.

​​​Till en början var det något spännande och givetvis förbjudet. För några veckor sen ett måste till sociala sammanhang. Jag är inte osocial, tvärtom, men det fyllde något slags tomrum. Gjorde en fejkad fasad av att oh så intressant jag är. Jag är så arg på mig själv, så mycket tid jag har slösat och så mycket det ändå skadat mig. Jag har bara varit destruktiv istället för att utvecklas. Gah. 

​​Det är inte som med rökat - det som har gett direkta konsekvenser i form av avbruten anställning och att jag nästan förlorade min sambo - nej, det har bara gått ut över mig själv. Det var rutin att ställa en hink vid mig när jag skulle däcka, för att spydde det gjorde jag nästan varje gång. Det är sorgligt att alkoholnormen är så stark. Så många som gömmer sig bakom alkoholen. Nåväl, jag är glad att jag är här idag. Lite klokare, lite bättre version av mig själv och jag ser fram emot framtiden. 

Likes

Comments

Idag kom min insändare med i lokaltidningen. Blev väldigt glad. Senare ska jag på AA-möte. Igår streamade jag 3 h så jag hade inget direkt att blogga om. Det var en seg söndag. Har inte mkt att skriva om nu heller. Mår rätt bra.

Likes

Comments

Någon gång måste man nog lära sig att lyckan den är bara mitt ansvar och det går inte att ersätta med någon drog. Någon gång måste man inse att ens liv inte är hållbart och kvar finns bara ett tomrum. Det är helg och vanligtvis brukar det innebära minst 1 dags festande, helst 2. Nu har de som jag brukat umgås med vänt ryggen till och egentligen är det rätt tacksamt då jag inte vill festa bort helgerna mer. Problemet blir att kvar blir en massa tid som jag inte vet hur jag vill spendera. Spela känns inte roligt längre. Det enda roliga som jag tycker om är att sminka mig men det kan jag inte göra timtals.

​​Träning satsar jag på 3 ggr i veckan till att börja med men kommer öka det successivt så jag kommer upp till 4-5 ggr /veckan. Igår körde jag ben så kan knappt gå idag, haha. Har gjort en träningsplaylist jag tänkte dela med mig av: https://open.spotify.com/user/j-lillian/playlist/0QG2wZqnuo3cWLPepy2G08

Likes

Comments