Det är konstigt. 74 dagar är ju inte lång tid egentligen men jag känner mig ljusår ifrån där jag har varit. Den misären jag och min beroendesjukdom hade skapat. Allt det lidande som skapades och all den energi som sögs ut ur mig och min närhet. Jag var en destruktiv storm som rev sönder allt som hade någon positiv inverkan på mig själv. För jag förtjänade inte det. Jag minns ju mitt resonemang. Jag vill stöta bort allt bra och om det inte gick då ville jag skada mig själv direkt. Lärde mig tidigt att eftersom att om man hade självskadeärr så var man bara bekräftelsesökande så efter 14 års ålder slutade jag skära mig. Efter ett tag började med mer dolda självskadebeteenden: istället ryckte jag mitt hår, bet mig, nöp mig och slog mig själv. Ja, det mesta som inte involverade rakblad helt enkelt. Önskan av att ta det längre fanns alltid där men "lyckades" hindra mig ändå för att jag inte ville ha frågor eller oro omkring mig som uppenbara sår ger. Sen följde ju alltid en oerhörd skam över mitt beteende när jag väl hade fått straffa mig själv nog. För då kom förnuftet tillbaka. Jag var ju inte en emotionellt rationell människa. Jag var ju GALEN. Så det blev ju enklare för min del att gömma mig från mina destruktiva sidor också. Jag har fortfarande en önskan om att skada mig periodvis, trots att jag är nykter, så finns det beteendet kvar. Jag har inte gjort en 180 graders vändning på 74 dagar. DET om något vore GALET.

Idag känner jag mig inte 100% på topp. Jag har inte fylld energidepå. Det kanske finns en anledning till att jag inte klarar av att jobba för tillfället. Kanske tar det bara väldigt mycket energi att jobba med sig själv. Att lära sig att hantera mitt liv på dess villkor. Idag är nog en sån dag där jag skulle skadat mig själv i vanliga fall. Det värsta jag har gjort idag på den fronten... är antingen i detta inlägget genom att vara brutalt ärlig eller att jag har tagit det lugnt med otroligt dåligt samvete då jag hade ställt upp en hel del "måsten" för dagen när jag egentligen har noll energi. Igår delade jag och ett par vänner från NA med oss om våra erfarenheter om NA:s gemenskap hos beroendecentrum till en återfallspreventionsgrupp. Jag satt nykter och delade en del av min livshistoria. Jag tog utdrag ur bl.a. den här "anonyma" bloggen. Jag var brutalt ärlig. Det tar fan krafter när man jobbat ett halvt liv på att dölja det jag talade om. Allt det där fula och äckliga som mitt beroende och mina destruktiva beteenden tagit fram ur mig, som jag ändå måste lära mig leva med. Koppla om dedär nervimpulsbanorna i huvudet som kopplar ångest till bestraffning och bestraffning till ett inre lugn.

För ja, jag vet inte vad jag har levt i för illusion innan. Bara för att man slutar ta droger så slutar ju inte begäret man har byggt upp. Mitt begär och min lösning till gråare dagar har ju varit och är antingen att döva, fly eller skada för tillfället.

Men men annars.. annars är det bra :) Jag är ju nykter på självaste nykterhetsdagen. En dag i taget. Ta det lugnt. Osv. Haha. Är såna här dagar oerhört tacksam att jag inte är ensam och har folk med samma problematik att ta stöd ifrån.

Bjuder avslutningsvis på en FET outfit. Börjat våga ta på mig mer kläder jag inte vågat innan pga min kroppsform. Woho! 



Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

​Det är jävligt lätt att se sig själv som ett renoveringsprojekt som behöver putsas upp och slipas till inför kommande utmaningar. Jag har väldigt lätt att falla in i destruktiva tankar där jag sätter orimliga mål och ser 1 vecka, 1 månad och år i taget istället för en dag i taget. Jag ska minsann bli smal, snygg, och strålande lycklig framöver. Så som jag alltid innerst inne känt, otillräcklighet och missnöje. Min dagliga kamp är att inse att idag mår jag som jag mår och att jag måste lyssna till min kropps signaler som jag vanligtvis ignorerar. Jag kör mer än gärna i 110% mot förbättringar och det har drivit mig igenom skola och privatliv. Faktumet är att det är väldigt uttröttande att inte kunna stanna i stunden och uppskatta livet med de nuvarande förutsättningarna man har. För jag vill ju vara frisk och normal. Detta har tidigare lett till att jag tar till mitt missbruk. Det har varit en befrielse att totalt koppla bort alla mina krav på mig själv. Puff puff puff så är jag borta i dimman där jag bara får vara. 

Igår var en ruskigt jobbig dag. Hela min kropp skrek efter vila och jag kämpade med att tillåta mig själv till det. Utan att klanka ner och anklaga mig själv för att vara dålig. 

Försöker i nuläget att äta hälsosamt och röra på mig mer. Bara det är en sjuhelvetes balansgång. Mitt inre, kontrollerande jag vill svälta mig (för jag borde ju äta minst 800 kcal i underskott) medan mitt intellekt beodrar mig att äta mer rimligt då kroppen faktiskt behöver bränsle för att bara vara. Ja, det är en inre kamp varje dag. Hur klichéartat det än må låta. 





Likes

Comments

Gårdagen var mulen och insidan likaså. Är 9 dagar drogfri nu och tvivlet knackar på. Min beroendepersonlighet försöker intyga mitt nyktra jag att jag inte alls har någon missbruksproblematik. Jag behöver rentav lite droger för att slappna av, vara social och inte skämmas i sociala sammanhang. Den intalar mig att alkohol inte är någon drog, att jag minsann dricker lika mycket som många andra i min ålder och att det är normalt. Jag erkänner mig maktlös inför alla stämnings- och känsloförändrande substanser. 

Likes

Comments

Hej. Blev visst ett fylleinlägg i senaste posten men väljer att inte radera det då jag inte kan förneka det som stod. Känner ett plötsligt behov av att skriva och rannsaka mig själv. Kanske i samband med födelsedag då kontrasterna var starka gentemot förra årets firande. Då: , jag var hög (och full), "lyckligt" ovetandes av vad som komma skulle på året. Nu: drogfri sedan 5 månader, full, mer ångest men samtidigt mer ärlig mot mig själv. Kanske, jag försöker iaf. Mitt spirit-animal är ju somsagt guldfisk och jag har en förmåga av att förtränga dåliga upplevelser och känslor tills det rinner över och bagaget sipprar ur.

Min stora balansgång för tillfället är främst vardagliga och basala rutiner - Att hålla en bra dygnsrytm, sköta hygien och äta kontinuerligt etc. Har börjat fixa det helt okej. Mycket tack vare att vi har skaffat katt. Det blir enklare att komma upp om dagarna när man har någon annan att ta hand om. Försöker även lägga på träning nu sedan en vecka tillbaka. Går på behandling hos berondecentrum hos en fantastisk behandlare en gång i veckan. Det har varit min räddning! Är så oerhört tacksam över den samtalskontakten. Där är det inte enbart fokus på mitt tidigare missbruk. Det handlar inte enbart att överleva utan att lära sig att leva. Vi arbetar mycket kring att stärka mig själv efter att min missbrukarpersonlighet - min sjukdom - stormade in och raserade min världsbild.

Samtidigt som att jag försöker tackla ångest och skam över att det blev såhär illa. Försöker tränga bort tankar kring "jag kanske bara är för lat?" eller "Jag BORDE kunna arbeta nu." Försöker komma på vad jag blir lycklig av samtidigt som att det är svårt att tillåta sig själv att vara lycklig i stunden då jag är sjuk? För kan man ha t.ex. roligt så kan man ju arbeta.. eller? Försöker minska på alkohol och utgångar då det bidrar till mycket ångest i efterhand samtidigt som att jag har ett behov att "komma ut bland folk och vara normal" och att det i stunden känns bra. Tror jag. Det problematiska med att vara full i sällskap är att jag utelämnar mig själv till omgivningen. Jag är för öppen. Mer öppen än vad jag är i nyktert tillstånd. Det behöver jag jobba mer på. Jag vet inte. Jag har inte alla svaren ännu.. 

Blir helt matt när jag tänker på allt. Alla förväntningar jag har på mig själv kontra vad jag egentligen orkar med för stunden. Jag är besviken och jag är ledsen på mig själv. Samtidigt så är jag lite stolt. Jag tror oavsett att jag är på god väg till något bättre men att jag behöver mer tid.

Likes

Comments

jag fyller år. grattis hipp Hurra. det är mitt år. jag känner det. jag utvecklas.. men det går sakta. jag försöker bygga något som jag aldrig byggt förut.. jag skäms varje kväll för den jag är nu. sjukskriven. dömd att vila. dömd för att göra lycka. Det är ambivalent. ett nytt ord jag lärt mig. jag är kluven. är en missbrukarprofil. har ångest. men visar alltid lycka mot alla. jag känner framsteg men är inte ärlig.. mot mig själv och andra. kan knappt sova pga ångest. men det är ju bara cannabis. det är ju bara ett sug.

Likes

Comments

Jag hade verkligen den sjukaste drömmen inatt. Erik och jag kom hem till "vårt hus" och upptäckte att det var fler där inne. När Erik öppnade dörren till källaren kom en till.... Lillian ut! Sen kom det 3 till. Det visade sig att det hade blivit fel i tidslinjerna och flera av bekanta och vänner hade också fått sina replikor av sig själva i nuet. Det sjuka var ändå att det var olika versioner av mig själv i olika episoder av mitt liv. En av Lillians var en pundare som bara tänkte på att röka på, en var en festprisse från gymnasiet/högskolan, en var en som tog hand om alla andra runt omkring och den sista var djurvän. Så sjukt cool men obehaglig dröm. Sen drömde jag att jag var med i idol haha. Men jag kan inte sjunga så det var ett fiasko.. 

Likes

Comments

Hej kompisar! 
Igår hade vi halloweenfest och det var jättekul. Gick inte så bra för ett par kompisar som blev lite för fulla men för min del så höll jag mig nykter och hade riktigt kul. Drack alkoholfritt vin och cider hela kvällen och idag mår jag toppen! Var mycket roligare än vad jag trodde att vara nykter på en fest. Kommer göra det fler gånger! Idag ska jag spela, streama på twitch och ta det lugnt.

Likes

Comments

För att droger är förrädiska och jag faller som ett enkelt offer. Det är lustigt att jag aldrig sett alkohol som en drog. Jag började trots allt dricka vid 12 års ålder och alla debuter har skett med alkohol i blodet. Mina föräldrar fick sätta lås på spritförrådet och jag tog varje tillfälle i akt för att kunna dricka. Jag tyckte att jag blev en roligare och mer intressant person.

​​​Till en början var det något spännande och givetvis förbjudet. För några veckor sen ett måste till sociala sammanhang. Jag är inte osocial, tvärtom, men det fyllde något slags tomrum. Gjorde en fejkad fasad av att oh så intressant jag är. Jag är så arg på mig själv, så mycket tid jag har slösat och så mycket det ändå skadat mig. Jag har bara varit destruktiv istället för att utvecklas. Gah. 

​​Det är inte som med rökat - det som har gett direkta konsekvenser i form av avbruten anställning och att jag nästan förlorade min sambo - nej, det har bara gått ut över mig själv. Det var rutin att ställa en hink vid mig när jag skulle däcka, för att spydde det gjorde jag nästan varje gång. Det är sorgligt att alkoholnormen är så stark. Så många som gömmer sig bakom alkoholen. Nåväl, jag är glad att jag är här idag. Lite klokare, lite bättre version av mig själv och jag ser fram emot framtiden. 

Likes

Comments

Idag kom min insändare med i lokaltidningen. Blev väldigt glad. Senare ska jag på AA-möte. Igår streamade jag 3 h så jag hade inget direkt att blogga om. Det var en seg söndag. Har inte mkt att skriva om nu heller. Mår rätt bra.

Likes

Comments