View tracker

Är det inte helt fantastiskt mysigt & härligt att ha en blogg`? Man får skriva av sina tankar, sina glada stunder och om sina äventyr i vardagen. Detta är väl helt perfekt, om man kan ta tag i det och faktiskt vara aktiv. Jag ber verkligen om ursäkt, Jag har varit fruktansvärt oaktiv sedan mitt senaste inlägg, vilket var för fyra dagar sedan. Kanske inte är så många dagar egentligen, men kanske ändå, ja. I mina ögon så är det.

MEN! Jag skriver ju ett inlägg nu kära vänner, och det är huvudsaken!
Jag kommer försöka uppdatera så gott det går, och ni får läsa så långt ni orkar!

Beredda?

24 september:
Jag fyllde nitton fagra höstar! Så himla fin dag. Frukost på sängen och lite trevligt prat på kvällen med min käre mor. Present? Ett halsband som gått i arv och ett doftljus som luktade alldeles för gott. Gillar ni doftljus? Jag med. Trevligt.

25 september:
Jobbjobbjobb. Jobbade 13.30 - 17.30. Blev sedan upplockad av kärleken som dessutom var hemma hela helgen. Om jag inte har sagt det, så lever jag i ett långdistansförhållande. Det funkar jättebra, och lyckan är stor när vi ses.

26 september:
M och Jag firade hans mamma tillsammans med hans familj, för att sedan dra oss till stan för att fira mig. Det blev shopping, bowling och fooding på restaurang. JA, jag förlorade på bowlingen. Tappade hoppet relativt fort när han började med två strikes. Menmen, det var trevligt ändå!

27 september:
Höghöjdsbana i två timmar och trettio minuter plus genomgång och lunch. Min kropp är idag avliden och armarna går ej att lyfta högre än axlarna. Men trots ont i varenda lem på kroppen och blåmärken där jag inte trodde det gick att få, så är jag glad. Livet är ett äventyr, inte en paketresa. Jag fick verkligen testa mina förmågor igår när jag på ca 15 meters höjd fick ta mig förbi hängandes lodräta stockar som hängde fritt i luften med endast hjälp av två pinnar som man stod på. Jag var faktiskt på väg att ge upp halvvägs, men jag lyckades ta mig igenom alla nio stycken stockar. Stolt? Jodå, och det tänker jag fortsätta vara. Som jag sa innan, Livet är ett äventyr. Var stolt när du lyckas göra något du inte trodde du kunde,

Jag har haft en otroligt fin helg med mycket kärlek, vänner och gemenskap. Och det, det är något att tacka livet för.

Jo men det här gick väl bra att sammanfatta! Eller hur? Jag är hur nöjd som helst.
Men det kan inte bara vara massa text, så några bilder får det bli också. Men denna gången blir det inte på min fläckiga ko utan på min vita springare.

-Bea

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Och så kom den nittonde hösten i sitt liv. Nitton fagra år har man blivit och nu tänker man, vad händer nu? Nitton är ju egentligen den där åldern som är lite halvt meningslös. När man blev arton var det ändå mycket som händer. Man blir myndig, vuxen, tar studenten. När man blir tjugo, då är det en affär man får gå in och handla i. Men nitton?

Nej, istället för att fundera över vad för fördelar man får, så tänker jag istället blicka framåt mot ännu ett år i livet. Jag kommer försöka ta vara på dagarna som går och vara en så bra människa som möjligt. Ta vara på fina stunder med fina vänner, Jag är så tacksam för min fina klubb som jag har fått äran att få vara medlem i, för alla vänner jag har fått.

Vi har många dagar i våra liv, så det är lika bra att ta vara på dom på ett så bra sätt som möjligt. Det finns mycket som jag är tacksam över. Vad är du tacksam för?

Midnatt har det blivit, och till och med lite mer. För nitton år sedan, klockan 00.12 kom jag till denna värld. En värld som jag har gråtit med, skrattat med, och vuxit upp med.

Så länge du lever kommer du att möta utmaningar.

Jaa, det kommer man att göra. Men vad tusan, för att växa måste man falla och resa sig upp igen. Och det är någonting som alla kommer att göra i livet. Och när vänner och bekanta i min omgivning gör det, DÅ, då ska jag vara där för dom och hjälpa dom upp igen, blåsa på knäna och kanske sätta på ett plåster.

En alldeles för djup text idag bara några minuter efter midnatt, men en text som kom flytande från hjärtat.

Godnatt alla fina där ute, Ni är bra.
-Bea

Bilden är tagen av Lina Swordstone, Otroligt härlig människa,
http://www.swordstones.com/

Likes

Comments

View tracker

Natten är ung! Det är ett talesätt som man sällan använder,
Men inatt bestämde jag mig för att använda det!

Jag tog beslut att ta en tur ut i mörkret i stjärnklara Moorland. Passade även på att fota när jag samtidigt höll på. Fantastiska Eveningtrouble blir så fin på bild. Oftast. för det mesta iallafall när han är på humör. Man kan tro att han är ett sto ibland. Jag vet inte vad problemet är men man kan tro att han mitt i allting går in i någon bubbla där han helt plötsligt har lingonveckan och hela världen är emot honom. Är inte allt fokus på honom, ja, då ska du vara glad om du lever. Tro nu inte att det är en häst som satan har skapat pga vad jag skriver. Han är absolut kanonfin på alla sätt och gör allt för att göra en nöjd. Min hjälte i vardagen helt klart.

Vi red iallafall runt en tur. Njöt av stjärnorna och deras fall då och då, Såg hur fiskarna passade på att hoppa runt i vattnen och kände hur det kom en skön kvällsbris när vinden kände för det.
Det var inte bara massa filosofiska skrittminuter. Nejnej, det blev fart och fläkt också.

Vi blev rätt så trötta efter en stund min vän och jag, så vi beslöt tillslut att knyta oss till boxen, inte jag då, även om det lockar ibland. Men Han var allt nöjd!
​Extra stor näve havre: Check 

Livet, Det är bra det! Embrace it., verkligen, för er skull. Passa på och njut när ni kan.
Det är vad jag skickar med inatt,

- Bea

Likes

Comments

Heej? Tjena? välkommen?

Nu är vi alltså här vid detta ögonblick där jag har gjort mitt första inlägg i min alldeles nyskapade blogg. Hur jag fick den idén eller hur jag impulsivt gjorde det, det är ett annat dilemma. Men nu är vi här! Så nu när vi faktiskt är här, så tänkte jag berätta om vem jag är!

Mitt namn är Beatrice. Jag är nitton höstar år gammal och lever mitt liv i glädje och gemenskap, mestadels iallafall. Då det är svårt att försöka få en okej presentation av mig själv så får ni nöja er med vad jag kommer fram till, men jag hoppas att det duger åt alla ni goa och glada där ute.
Jag har just nu mitt hemstall i vårt kära gamla Moorland där alla har sina rötter i grund och botten. På fritiden så pratar jag mycket med fina vänner och umgås i en finfin klubb vid namn Platinum Feathers. Något mer? Kärlek? Jodå, den finns, men inte i denna värld. Förutom kärleken till mina moppar i mitt kära stall i kära Moorland.

Om det nu är någon som har bestämt sig för att följa min lilla blogg med alla mina äventyr, dagliga dilemmor & tankar och bilder då och då, Så är ni supervälkomna hit! Ni andra? Ja okej, ni får också vara med!

Tuddiluu.
- Bea


Likes

Comments