Header

Oj vilka tre veckor jag haft de har verkligen fyllts av alla möjliga känslor. Jag har skrattat, gråtit, varit besviken, upprörd, förvirrad, ja verkligen allt.

Redan några dagar efter jag kom hitt började jag jobba med att försöka hitta en familj och nu sitter jag här efter en turbulent 3 veckor och är lycklig över att jag numera har en ny familj.

I torsdags flyttade jag nämligen in hos en familj i Crouch End (ja tydligen blev jag en råtta tillslut) i norra London, här ska jag ta hand om en super charmig 2 årig pojke. Redan efter några dagar känns de faktiskt riktigt bra och jag längtar efter att riktigt komma in i jobbet och familjen.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Nu sitter jag här 321 dagar efter jag flyttade hem till Sverige och påbörjar idag mitt nästkommande äventyr. När jag lämnade England va de som en del av mitt hjärta försvann och jag va ganska säker på att jag en dag skulle sitta på planet tillbaka till London utan en biljett hem, och nu står jag här.

Denna gången är de en helt annan flytt även om den sker till samma stad och många saker liknar varandra. Denna gången flyttar jag utan jobb, utan en aning om var jag kommer ta vägen... jag vet en sak och de är att jag kommer bo hos Angelika men efter de ja då får vi se vad som händer.

Jag får frågan hela tiden om jag är nervös och helt ärligt så nej. Mitt motto i livet är att allt löser sig bara man är positiv och öppen, med de i pannbenet tror jag de kommer gå suveränt. Skulle nu allt skita sig ja då får jag väl köpa en biljett tillbaka till Sverige (vilket jag verkligen inte hoppas ska behöva hända)

Hoppas ni är lika taggade på att få fortsätta följa min resa.

Be ready London i'm coming for ya!!!

Likes

Comments

Efter en helt underbar resa till Ibiza är jag nu på svensk mark igen och njuter av de sista dagarna innan jag åter igen lämnar landet och beger mig av på nya äventyr. Bjuder på några bilder och låter er själva drömma om finaste Ibiza.

Vi han med de mesta dricka vin, bada, sola, åka båt, Formentera, cyklar runt den lilla ön, dricka drinkar, äta pizza, cruisa med vår röda renault, dricka sangria, kygo, jungle Myles, Sigala, dansa, skratta, njuta, es Vedra, gå i trappor, Macarena och såklart äta massor av god mat...

Hoppas jag någon gånger kommer tillbaka till denna underbara ö och får se ännu mer av de klar blåa vattnet, fantastiska fester och underbara utsikter.

Gracias!



Likes

Comments

Fredagen vaknade både jag och Angelika ganska tidigt och låg i sängen och drog oss när Angelika helt plötsligt skriker och vi båda flyger upp i sängen, sätter på oss kläder och typ springer till stationen. Kan ju lägga till detaljen att jag dagen innan lyckades stuka min fot och knappt kunde gå. Tror knappt jag egentligen förstod vad de va som hände men Harry Styles hade iallafall släppt ett gig, unlimited biljetter och de alla släpptes på venuen från just klockan 8 den morgonen.

Vi lyckades iallafall ta oss dit, få varsin biljett och asså när vi kliver in genom dörren till the box office lossnar de för mig, vi får biljetter och asså jag har lyckats ta mig genom halva centrala London springandes mellan stationer med en fot som jag knappt kunde belasta.

Vår personliga make up artist sminkade oss igen och vi gav oss av mot The Garage i Highbury & Islington. Där börjdae väntan... Kändes som vi köade i år och när vi väl kom in stod vi framför scenen i två timmar, två hela jävla timmar. Kan dock säga att de va värt väntan, att stå max några tiotal meter på en venue men max 500 pers i framför Harry, hans första riktiga solo gig. Kommer absolut aldrig glömma den kvällen och speciellt aldrig när han spelade Kiwi va så magiskt. De mest komiska på hela kvällen va nog dock att jag såg Daniel Paris, vilken man asså...

Söndagen kom och de va dagen jag längtat efter i månader. Dagen då jag äntligen återförenades med min helt underbara Englands familj. Helt fantastiskt att få se girlsen igen och hjärtat nästan brast av glädje när de slängde sig om halsen när vi sågs. Vi hade en trevligt dag käkade dim sum, gick på National History museum, garden häng och mys middag. Flickorna spelade sina instrument och visade verkligen allt som va nytt sen jag lämnade... sötnosar. Ser så framemot att få träffade mina underbar flickor lite mer till hösten.

Likes

Comments

Vaknade av en magisk känsla när alarmet ringde klockan halv, och jag hoppade ur sängen. Åkte mot flygplatsen, halvvägs dit inser jag att jag glömt mina glassögon...

Jag är i vanliga fall en troget Norwegian kund men denna gången passade inte flygtiderna riktigt så jag tänkte testa British airways. Kan säga att de va mitt sämsta val på länge, relativt mycket dyrare, otrevlig personal, hemsk servisen och förmodligen värsta flygturen jag varit med om men ska man va på den positiva sidan landade vi innan utsatt tid och Heathrow landning innebär underbar inflygning över London.

Angelika och jag hade planerat resan ganska bra för att kunna hinna med de viktigaste och detta innebar att vårt första London stopp va Primark Oxford street. Vilken turist man kände sig som när man dessutom kom där med rullväska.

Som dom absoluta foodies vi är käkade vi såklart Nandos och liksom bara njöt av att vara tillsammans igen i underbara London.

Onsdags kvällen spenderades med en flaska vin på Vapis och avslutades med underbara Jonas Blue på Heaven. Detta är egentligen en gay club som ibland anhåller konserter, verkligen en härlig venue ganska lagom liten. Måste säga ett de va rätt magiskt när helt plötsligt Calum Scott kliver upp på scen och framför en unrealist låt, definitivt en kväll att minnas.

Torsdagen va en av de dagarna jag faktiskt längtat mest till att åter igen få hänga med miss smarkskalle aka Vixter. Vi träffades i Hammersmith där vi traskade runt lite och shoppade. Tog oss till Westfield och åt en efterlängtad bacon avodcado burger med sweetpotato fries, smakade verkligen inte fel.

Fram mot eftermiddagen gick vi genom Notting hill till Holland Park, solen lös och allt känndes precis som mitt gamla vanliga London liv. Har varit i Holland Park förut men aldrig lyckats komma in på området precis intill Operan och gud så vacker de va, verkligen ett ställe jag rekommenderar att besöka.

Fredagen började men Brunch på Jackson Rye´s som jag aldrig tidigare varit på, vi besökte även rooftopen på One Change gallerian. Tro jag har tipsat om den tidigare men verkligen ett ställe att besöka, helt gratis och otroligt vacker utsikt över St Paul och stora delar av London.

Vi hade även anlitat Vickan som personlig make up artiskt och vi tog oss till vårt airbnb där vickan satte igång med att göra oss lite vackra (om de nu går?!) Angelika fick sedan sin absoluta favvorit London pizza på Zizziz och jag njöt av att ha semester och drack en vinare.

Kvällen avslutades på ett av de ställen som betyder otroligt mycket för mig i London "trumvirvel" Beluishis London Bridge, kände nästan tårarna rinna lite när jag klev in genom dörren. Dock måste jag säga att de var en stor besvikelse att vår kompis till dörrvakt hade slutat...

Likes

Comments

Idag är de sex månader sedan jag lämnade London, pussade på mina flickor sista gången på lång tid framöver, kramade om mina host päron och lämnade min frihet bakom mig.

När jag lämnade London visste jag egentligen inte riktigt varför. Var jag färdig här? Vad vill jag göra näst? Var finns mitt hjärta? Jag kom hem till en vardag som drog igång direkt. Redan två dagar efter jag landat på svensk mark började jobb och fullsatt schema. De han gå fram till jul när jag började inse vad fan jag gjort, jag skulle inte tillbaka hem, jag bodde här, här i Sverige nu. Jag kommer aldrig glömma första gången jag verkligen insåg de där, hela mitt hjärta liksom brast. Jag skulle inte tillbaka, allt de där va över...

Jag är ändå så glad på något vänster att jag lämnade UK . Jag har verkligen fått låta mig själv tänka. Vad vill jag? Vad behöver jag? Och framför allt har jag försökt inse var mitt hjärta vill ta mig.

Dessa 6 månaderna i Sverige har lärt mig så mycket. Har samlat så mycket erfarenheter yrkesmässigt men framför allt har Sverige, svenskarna och miljön fått mig att lära mig vad mina behov är.

Jag behöver stor frihet, kärlek, hög pulserande energi och möjligheter. Finner jag alla dessa punkter i Helsingborg? I Sverige? London? Någon annanstans? Hur finner jag dem ens?

Möjligheter - Jag behöver alternativ, många alternativ. Jag är en människa som lätt blir uttråkad och behöver stort utbud för att bli underhållen. Att kunna gå på konserter, sen nya platser, festivaler eller att poppa upp på något random de är möjligheter.

Kärlek - Den här är svår och de tror jag alla vet. När jag bodde England saknade jag såklart min familj, mina vänner men jag visste att de alltid va ett samtal bort och hur långt bort i från varandra vi än befann oss skulle aldrig våra relationer förändras. Den kärleken kommer aldrig försvinna. Nu när jag ser min familj, mina vänner så brister mitt hjärta på grund av en annan och mycket djupare saknad. Saknaden för mitt liv, mitt London, mitt hem. En kärlek som inte går att få mer än just där i mitt London.

Hög pulserande energi - De här är något jag verkligen älskar. Jag kan ställa mig på någon av London mest folk tätaste platser (inte galna turists jävlar dock)och bara njuta. Att va i en fullproppad pub med människor från alla världens alla hörn och känna glädjen och energi som bara sprudlar. Stressen i London har aldrig gjort mig något ont där i mot fejk stressen i Helsingborg får mig att bli galen.

Frihet - Känns så sjukt att skriva att jag behöver frihet jag bor ju för fan i Sverige, ett av världens friaste länder med alla världens möjligheter. Men jag är fast, fast i den bekväma svenska friheten, den typen av frihet som får mig att känna mig inlåst. Helsingborg är en underbar stad men vi är svenskar, typiska jävla svenskar som inte vågar misslyckas som ska följa alla dessa normer. Visst man kan inte dra alla över samma kant men jag tror ingen kan säga emot mig när jag säger att svenskar överlag har en extrem rädsla för att inte passa in.

De värsta är inte att alla andra är sådana de värsta är att jag blir sådan i detta jäkla landet lagom, vem är jag? Jag som inte ska bry mig ett piss om va människor tycker. I London finns inte de där, där är jag mig själv. Där liksom existerar inte den mentaliteten. I London har jag inget problem att stå mitt i en folkmängd och vråla den fantastiska texten till livin on a prayer nyter dessutom because I don't fricking care men i Sverige känner jag mig obekväm med att ens gå på stan utan att jag fixat till mig lite extra snyggt. Hur kan de ens va såhär.

Med allt de här fick mig att komma till den punkten när jag inte hade en aning om något. Jag hade inte en aning om vad jag vill med mitt liv, kände mig så vilsen. Ena dagen drömde jag om att resa, plugga, USA, Amsterdam men på något vis landade alltid mitt hjärta tillbaka till ett ställe, London...

Jag kan fortfarande inte helt säkert säga vad jag vill med livet men två saker har jag klar i huvudet. Jag är inte klar, inte klar med London och jag är inte redo för Sverige livet. Jag vet aldrig om jag kommer bli redo och klar men de är bara tiden som kan avgöra.

Våga ta de där steget och för fasiken följ era hjärtan!


Fortsättning följer...


Likes

Comments